Ett glas rött på Åshaga

Alkoholhaltiga drycker på äldreboenden
Från och med 1 juni 2012 blir det tillåtet för kommuner att sälja alkoholhaltiga drycker på särskilda boenden, såsom exempelvis Åshaga, något som uppmärksammas i dagens Barometern/OT. Det är Moderaterna i Mönsterås som håller sig framme och som i sann liberal anda vill att kommunen ska utreda hur det kan införas i Mönsterås. Det känns väl på gränsen till populistiskt att plocka politiska poänger i denna fråga, men låt gå.

Man kan inte omyndigförklara äldre

Hur ska man då se på detta? Alkohol är en legal och socialt accepterad drog och då får man förstås ta konsekvenserna av detta. Man kan inte förvägra vissa grupper (äldre på boenden)dessa drycker om de efterfrågas. Det vore att omyndigförklara dem.

Man behöver ju inte fresta
Men Sverige har också en lång tradition av aktiv alkoholpolitik, lite positivt förmynderi, och därför behöver man kanske inte införa kommunala pubar som skulle uppmuntra till alkoholkonsumtion. Ibland är den största mognaden att avstå sin frihet för att istället visa hänsyn. Det räcker med att tillmötesgå de önskemål som finns bland de äldre utan att skylta med flaskorna. Det finns inget hyckleri i detta, utan det är bara ett sätt att inte fresta nyktra alkoholister i onödan.

Morfars leende när vi smugglade in snus

Jag minns min morfar Jarl som på äldre dar bodde på Allégården. Förutom familj och släkt hade han ett par glädjeämnen i livet. Det ena var snus. Han hade snusat sedan sin ungdom och Allégården gjorde allt för att stoppa hans snusande eftersom det föranledde extra städinsatser vid morfars säng. Men vi anhöriga smugglade alltid in snus till honom och jag glömmer aldrig morfars finurliga leeende när han gömde undan dosan.

Morfars brännvinsflaska beslagtagen
Vidare önskade han att varje jul ta sig en eller två snapsar. När vi så skulle hämta morfar på Allégården en julafton på 1980-talet för att fira jul tillsammans i en villa på Ljungnäs, så ville morfar ta med sig sin brännvinsflaska för att just kunna ta sig de där julsnapsarna. Men Allégården hade beslagtagit morfars flaska och låst in den i ett skåp och nu visste inte personalen var nyckeln fanns.

Morfar fick alltså fira jul utan det specialbrännvin han ville ha till snapsarna. Nu lyckades vi ordna fram en annan sort och han lät sig nöja med det, men det han själv hade köpt fick han inte.

Socialstyrelsen riktar ny kritik mot äldreboenden

Ny kritik
Socialstyrelsen riktar ännu en gång kritik mot äldreboenden i Mönsterås Kommun, enligt Barometern/OT och Östran. Det är Torshaga och Åshaga som får kritik bland annat för att man håller dementa inlåsta utan tillsyn. Det finns också en kritik mot de kodlås som finns på avdelningarna idag, vilket gör det för svårt för dementa att komma ut om de så önskar (olaga frihetsberövande). Även personalen ansåg att bemanningen var för låg. Socialchef Eva Augustsson hittar som vanligt ursäkter och verkar nöjd ändå: – Socialstyrelsen har funnit brister, men vi konstaterar också att beslutet inte är förenat med någon allvarlig kritik, säger hon enligt Barometern/OT.

Jag är inte förvånad
Jag är inte förvånad. Jag har vid flera tillfällen skrivit om mina erfarenheter från äldreomsorgen i Mönsterås. Jag gjorde en Lex-Sarahanmälan för ett par år sedan då jag upptäckt att de äldre på vissa avdelningar inte kom upp och fick frukost förrän klockan 11.00 (läs hela min historia här). Personalen hänvisade då till personalbrist. När sedan kommunen skulle utreda sig själv mörkade man hela historien och skyllde på att jag inte kände till deras rutiner och därför hade missförstått allt. Efter anmälan fick jag aldrig mer städa på Åshaga eller Torshaga. Först ett år efteråt gjorde Socialstyrelsen en egen utredning och kom med mycket allvarlig kritik mot just Åshaga. Det blev förstås en upprättelse för mig.

Utöver detta så blev de livrädda när jag hjälpte en dement kvinna när ingen personal fanns på plats. Hon behövde en sjuksköterska, men ingen personal kunde hjälpa henne dit. Själv kunde hon inte gå dit pga kodlåsen. Avdelningarna är nämligen låsta även dagtid så att fullt myndiga människor inte skall kunna gå som de vill. Jag minns att det var väldigt noga med koderna så att de äldre inte skulle kunna lämna sin lilla korridor på eget bevåg, vilket de förstås har rätt till. Även den som bor på ett äldreboende är myndig med fri rörelserätt. Jag for mycket illa av de hemliga koderna som gjorde att det tog stopp för de flesta där avdelningen tog slut.

Det är ju just sådana brister som Socialstyrelsen nu tar upp, även om det avser natt. Eva Augustsson påstår dock att det fungerar bättre dagtid. Jag kan dock försäkra att så inte är fallet.

Andra problem
Kritiken skall förstås i första hand riktas mot de chefer som mörkar och skyller ifrån sig. Personalen är förstås "helig" och oantastlig. Men jag lade under min städtid märke till en viss nedlåtande jargong gentemot de äldre som fanns hos en liten minoritet hos personalen. Det gällde särskilt en kvinna på Torshaga som ibland skällde på de äldre när de blev besvärliga och störde hennes kaffeplaner. En gång hade hon just lagt en man som skulle vila. Själv satte hon sig för att dricka kaffe. När så mannen redan efter ett par minuter påkallade hennes uppmärksamhet och behövde gå på toaletten fick han en ordentlig utskällning - hon kunde minsann inte gå hit och dit. Han fick bestämma sig om han skulle vara i sängen eller uppe. Allt i en nedlåtande ton.

Även om 99% av personalen gör ett fint jobb, så undrar man vem som tar ansvar för det lilla fåtal som inte sköter sig. Det räcker med en för att de äldre skall fara illa.

Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) skäms å kommunens vägnar - om personalbristen inom äldreomsorgen

Socialförvaltningen mörkade sanningen om personalbristen
Som jag tidigare har rapporterat gjorde jag förra året en Lex Sarah-anmälan gentemot ett äldreboende i Mönsterås, eftersom uppenbar personalbrist medförde att de äldre vissa dagar fick frukost först framåt 11.00. När Socialförvaltningen sedan utredde sig själva mörkades personalbristen och man påstod istället att jag inte hade fått tillräckligt med information om rutinerna. Detta trots att även personalen till mig underströk att de vid flera tillfällen begärt in mer personal från sin chef. Läs här.

Socialstyrelsens kritik efter oanmält besök
Igår kunde Barometern/OT och jag rapportera att ett oanmält besök från Socialstyrelsen visade just på personalbrist. Även om det är bedrövligt i sig, så kändes det skönt att få stöd från en myndighet.

Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) säger ifrån
Nu ger sig även KD-politikern Chatrine Pålsson Ahlgren in i debatten, och hon är uppenbart arg över situationen. Hon säger till och med att hon tycker det är pinsamt och att hon skäms å kommunens vägnar. Bra Chatrine! Är det någon som som är insatt i dessa frågor så är det hon, och jag tror också att hon kan få politiker och chefer att lyssna.

Utöver Socialstyrelsens slutsats så har hon nämligen själv hört från både personal och anhöriga att det är personalbrist. Cheferna däremot har hävdat att det är åtgärdat. Så var alltså inte fallet.

Bilden börjar klarna
Jag tycker att bilden börjar klarna nu. Det finns en klyfta mellan det cheferna säger och visar utåt, och det som personal och anhöriga säger. Det är bra att sanningen nu börjar sippra ut. Först då kan man påbörja förändringsarbetet.

Dags att påbörja konkret förändringsarbete
Att vara mellanchef är ingen lätt uppgift. Man är pressad från två håll. Kommunen kommer med tuffa budgetkrav uppifrån, samtidigt som personal, boende och anhöriga med rätta förväntar sig de nödvändiga resurserna. Men den utsatta situationen är ingen ursäkt för att mörka läget. Nu är det dags för både politiker och chefer att se över situationen och göra om budgetarbetet för denna del och hitta långsiktiga välfinansierade lösningar.

För lite personal på äldreboendet, säger Socialstyrelsen

Äldreboendet utredde sig själv
Som jag tidigare har rapporterat så gjorde jag förra året en Lex Sarah-anmälan mot ett äldreboende i Mönsterås, beroende på att hela avdelningar vissa dagar inte fick frukost förrän framåt 11.00, samt att en kvinna inte fick hjälp i tid. När jag pratade med personalen hänvisade de till personalbrist. När socialförvaltningen utredde sig själv påstod man att de äldre fick frukost när de ville. Inte ett ord om personalbrist. Läs här.

Oanmäld inspektion visade på brister
Idag berättar Barometern/OT om en oanmäld inspektion från Socialstyrelsen på ett äldreboende i Mönsterås kommun. Inspektionen visade att bemanningen var alldeles för liten för att tillgodose de äldres behov den kväll undersökningen gjordes. Detta är en brist som föranleder kritik och åtgärder, enligt Socialstyrelsen. Vidare framgår att omvårdnadspersonalen inte alltid får stöd från sjuksköterska i medicinska frågor. Även den aspekten ingick i min Lex Sarah-anmälan.

Utmärkt med oanmälda inspektioner
Detta visar att jag har varit inne på rätt spår med min anmälan. Låt vara att detta avsåg kvällstid. Utmärkt med oanmälda inspektioner. Då hinner inte cheferna manipulera med fakta, utan verkligheten framträder som den är.

Frågorna till Socialnämnden har fått svar

Missförhållanden
För ett par veckor sedan redogjorde jag för de missförhållanden som jag upptäckte när jag vintern/våren 2009 städade på äldreboendet Åshaga i Mönsterås. Vid ett tillfälle fanns inte personal på plats när en äldre människa hade väldigt ont. Vid andra tillfällen fick de äldre inte frukost förrän 10.30-11.00. Jag gjorde en anmälan till socialnämnden i Mönsterås våren 2009.

Frågorna
Nu har jag följt upp ärendet och ställde följande två frågor till Socialnämndens ordförande:
1. Räknades min anmälan som Lex Sarah-anmälan?

2. Vad har konkret gjorts på Åshaga för att åtgärda problemen med att de gamla ibland fick lämna sina rum för frukost först vid 11-tiden, samt att personal inte alltid fanns på plats för äldre som hade väldigt ont.

Svaren
Jag har nu fått svar från Socialnämndens ordförande Birgitta Pettersson (C):
1. Ja Din anmälan har behandlats som en Lex Sarah-anmälan diarieförd 090409 med nr. 37/2009.

2. De som bor på Åshaga bestämmer själva när de vill gå upp och äta frukost. Personal som arbetar tillfälligt på enheten har informerats om vilka rutiner som gäller när personal befinner sig inne hos någon vårdtagare.

Min kommentar
1. Bra att min anmälan räknades som Lex Sarah-anmälan. Vet inte varför de inte ville ge det beskedet redan förra året.

2. Påståendet att de boende på Åshaga själva bestämmer när de vill äta frukost gällde i alla fall inte när jag jobbade där. Ibland fick de frukost på morgonen, men ibland hade hela avdelningar inte fått äta något klockan 11.00. När jag pratade med personalen om detta, så sa de att de hade personalbrist och att de vid flera tillfällen hade pratat med sin chef om detta och begärt in mer personal utan att få gehör. Så frågan är om svaret är en försköning av verkligheten eller återspeglar en förändring till det bättre som genomförts efter min anmälan.

Inlåst eller mitt ibland oss?

Isolering eller integration
Människors reaktioner inför flickan som gick ut på promenad med en demenssjuk man fick mig att fundera på hur människor med olika slags sjukdomar och handikapp behandlats i Sverige genom historien. Vare sig kyrkan, socknen, familjen, staten eller kommunen har haft huvudansvar, så har inställningen pendlat mellan isolering från samhället och integration i samhället

Människans dubbelhet
Under hela historien har det förstås funnits en genuin vilja att hjälpa människor utifrån en barmhärtighetstanke. Samtidigt visar sig människans dubbelhet i det att vi i olika grad tenderar att skjuta ifrån oss det som kräver extra omsorg.

Moralisk smitta under medeltiden
Under medeltiden, men även i senare tid, fanns tanken att icke arbetsföra människor kunde skada andra människor moraliskt. Därför skulle de behandlas isolerade från allmänheten. Det var inte bara den vanliga smittorisken som gjorde att man förlade hospital utanför tätbebyggda områden.

Hemmet, fattigstugan och Vadstena
När protestantismen nådde Sverige på 1500-talet och de katolska hospitalen försvann, så ökade ansvaret för familjer och socknen att ta hand om sjuka och handikappade. Hemmet, fattigstugan eller anstalt var alternativen. De som skickades iväg sändes ibland hem till byn igen. De var sällan välkomna. De störde och kostade pengar.

Upplysningen – isolering för att bli samhällsmedborgare
När Upplysningens idéer nådde Sverige på 1700-talet kom föreställningen att människor kunde bli bättre och integreras i samhället. Men för att bli friska skulle de först isoleras och få behandling. Detta misslyckades och vid sekelskiftet 1900 var det livstids isolering på institutioner som gällde för sjukdomar av psykisk och neurologisk karaktär. Metoderna kunde vara helt groteska enligt våra mått – rotering i slängstol, kräkkurer och långbad (ibland tio timmar i sträck).

Pendeln slår igen
Under sent 1900-tal återkom upplysningens idéer om att psykiskt sjuka människor kan släppas ut i samhället, men även att dementa och äldre kan vårdas i hemmet. När det sedan misslyckades höjdes rösterna för isolering igen.

Är inlåsning ok?
När det gäller dementa och gamla så förväntas samhället ta ansvar. Eftersom vi betalar skatt så tycker vi det är helt ok att låta dem bo på äldreboenden (en helt otänkbar tanke i medelhavsregionen). Tanken att det är bra att låsa in dementa är väl spridd och förmodligen populär i Sverige. Så fort någon kan bli till besvär eller i värsta fall till skada för sig själv så verkar många tro att det är legitimt att spärra in personen ifråga. Det är inte alls självklart. Jag tror inte att särskilt många vet att de faktiskt är myndiga.

Jag har sett det mesta
Ja, men de har det ju så bra på sina boenden, säger en del. Jo, så är det kanske för de flesta. Jag har sett underbar personal som tar hand om de gamla med kärlek och omtanke. Jag har tyvärr också sett motsatsen. Gamla som själva sökte sig till ytterdörren för lite frisk luft eftersom det var allt de fick se av omvärlden. En man som fick ta emot utskällning av en sköterska eftersom han ville gå och kissa för snabbt efter att han lagt sig. Gamla som fick frukost klockan 11. Dementa som hålls inlåsta på sina avdelningar under dagtid och där dörrarna bara kan öppnas av de anställda som kan koderna.

Tillbaka till medeltiden
Egentligen är vi tillbaka på medeltiden. Gamla, sjuka och dementa isoleras från omvärlden och skjuts bort av oss friska som helst inte vill bli besvärade i vår välfärdsidyll. Jag skulle hellre se att de levde mitt ibland oss. Det är inget besvär. Bara vanlig medmänsklighet.

17-årig feriearbetare tog eget initiativ och gick ut med dement man

Feriearbetare gick ut med dement man
En 17-årig tjej, som feriearbetar på ett äldreboende i Mönsterås Kommun, gick ut med en dement man utan att meddela personalen. Personalen slog larm när man upptäckte att mannen var borta. Om detta kan man läsa i dagens Barometern/OT och Östran.

Tjejen gjorde inget fel - tvärtom!
Nu frågar sig förstås vän av ordning vad som egentligen är det konstiga i historien? Ingen skugga ska ju falla över den 17-åriga tjejen. Hon gjorde ju det som ordinarie personal så sällan gör – går ut med de gamla. Hon tog eget initiativ och gjorde en utmärkt insats.

Underligheter
Dessutom verkar det som att ingen under två veckor sagt till henne att hon jobbade på en demensavdelning. Därutöver har hon inte gjort något formellt fel. Alla dementa är myndiga och har rätt att gå vart de vill. Givetvis kan det vara lämpligt att ändå meddela personalen att man går ut, men om hon inte gjorde det så har ju den ordinarie personalen eller deras chef brustit i informationen om rutinerna. Likaså kan man undra hur det kommer sig att personalen inte märkte att tjejen och den boende gick ut? Var personalen frånvarande igen? (läs om mina erfarenheter)

Nej, den 17-åriga tjejen behöver inte skämmas. Tvärtom! Hon gjorde en mycket fin insats som gick ut med den gamle mannen. Däremot får nog personal och ansvarig chef ta sig en funderare på rutiner och egen närvaro. För det är väl inte så att ansvariga är rädda för att dementa skall bli vana vid att få gå ut?

Läs även