Ångaren Kattegats förlisning 1913

Driven in i Falsterbobukten, kan ej klara land, maskinskylightet inslaget, måste länsa rätt i land, vattnet stiger under pannorna, kan ej hålla läns. Gud med oss! Edvall.

En fasansfull snöstorm
Det var fredagen den 31 januari 1913. Ångaren Kattegat hade lämnat Königsberg i Norge med spannmål i lasten och var på väg hem till Sverige igen. Besättningsmännen såg fram emot att snart få träffa sina familjer, men först skulle man ta sig i hamn och lossa lasten. Fast det som till en början såg ut som en rutinresa, förvandlades snart till en mardröm. När fartyget nådde Sveriges sydkust möttes man av en fasansfull snöstorm som höll hela Östersjön i skräck. Det 40 år gamla fartyget, tillhörigt rederiet Werkebäcks Ångfartygs AB, kämpade tappert i vågorna och den bitande snöyran som medförde att man såg inte ens 50 meter framför sig.

Den fullastade ångaren Kattegat hamnade mitt i en snöstorm den 31 januari 1913. (originalfotot finns på Sjöhistoriska museet).

Fartyget förliste

Snart blev den rasande stormen fartyget och dess besättning övermäktig. Vågorna bröt sönder den lilla överbyggnaden och vattnet rusade ner i maskinrummet. Fartyget sjönk i Kämpingebukten (bukten öster om Falsterbobukten) mellan Trelleborg och Falster, 400 meter från land.

Kattegat förliste i Kämpingebukten mellan Falster och Trelleborg.

 

För tungt lastad?
Ombord fanns 12 besättningsmän, varav två från Mönsterås – den 28-åriga kaptenen Arvid Edvall och den ett år yngre styrmannen Gotthard Engström. Innan fartyget förliste hann kapten Edvall skriva raderna ovan som sedan återfanns i en skål inbäddad i en ilandfluten plåtboj.

Ångaren var tungt lastad med råg. Kanske för tungt. Det var vanligt att rederierna medvetet lastade fartygen tyngre än vad som var lämpligt och ibland kallades fartyg av det här slaget för flytande likkistor. Bara några månader tidigare hade ångaren Ruben från samma rederi gått under med en spannmålslast i storm.

Edvalls dramatiska rader låter oss förstå att fartyget hade fördärvats av överbrytande sjö. Efter att överbyggnaden förstörts hade vattnet uppenbarligen rusat rätt ner i maskinrummet. I en kritisk artikel i lokalpressen (OT)undertecknad ”Befälhavare” tre månader efter förlisningen, så förmodas att fartyget var överlastat. Artikelförfattaren hade undersökt hur stor last ångaren brukade lossa i Malmö 1912 och i början av 1913 och fann att fartyget lossade 170 ton mer än då hon var ny.

Rederierna var ofta motståndare till striktare riktlinjer vid lastning. Men konsekvenserna av överlastade fartyg i stormar kunde förstås bli förödande.

Alla drunknade

Alla i besättningen drunknade. På lördagen upptäcktes en upp och nedvänd livbåt infrusen i isen långt ute till sjöss. Kort därefter hittades en man ilandfluten vid Stavsten. Det visade sig vara Gotthard Engström som med järnväg fördes till Mönsterås där han omedelbart fördes till kyrkogårdens gravkapell. Vid begravningen svajade många sjömansflaggor på halv stång och uppslutningen var stor från bygdens folk. Styrman Gotthard Engström var son till mästerlotsen Edvard Engström och hans maka Emelie i Mönsterås.

Ganska snart hittades fem besättningsmän i packisen. Även kapten Edvall återfanns sedermera, men inte förrän i maj då hans kropp flöt i land utanför Skanör. Ansiktet var förstört till oigenkännlighet, men han kändes igen på sitt ljusa hår och tatueringarna. I en ficka återfann man också hans klocka med bokstäverna A.E. och inskriften: ”premie i kaptensgraden den 22/5 1905.”

Hårt prövad familj

Familjen Edvall var hårt prövad. Hösten 1912 hade föräldrarna, tulluppsyningsman August Edvall och hustrun Louis, förlorat två söner - Anker Edvall som avled av sjukdom 12 september och därefter kapten Albert Edvall som omkom vid den tidigare nämnda ångaren Rubens förlisning den 2 oktober (Albert hade bara varit gift 6 veckor när han omkom och efterlämnade änkan Kerstin Thegerström.) Under hösten och vintern hade uppsyningsman Edvall dessutom förlorat sin åldrige far och styvmor. Och nu var det alltså sonen Arvid som hade förolyckats. Särskilt anmärkningsvärt är att två bröder inom fyra månader drunknade vid förlisningar av ångfartyg tillhöriga samma rederi.

Ångaren Kattegats förlisning har också behandlats i Tjustbygden 1998 av Sven Kjellgren. Just denna årgång saknades tyvärr i bokhyllan, varför jag inte har kunnat undersöka vad där står. Om jag hittar den så kanske det blir ett kompletterande inlägg framöver. Tack till Per Hedberg som gjorde mig uppmärksam på ångaren Kattegats förlisning.

Den drunknade besättningen på Kattegat. Den sittande mannen längst till höger skall vara styrman Gotthard Engström. Kapten Edvall var inte med på detta foto.



Bilder på kapten Edvall och styrman Engström i lokalpressen.

 

Tidningsklippen återfinns i Stranda Hembygdsförenings arkiv.