Från "Ingen litterär höjdare" till Mönsteråshyllan

Mönsterås överträffar ofta Grönköping i dråplighet, vilket väl följande historia bevisar.

Mönsteråshyllan
Läste i lördagens Östran/Nyheterna att det nya biblioteket i Mönsterås skall inrätta något som heter Mönsteråshyllan. Några mönsteråsare fick frågan vilken bok de skulle vilja se i Mönsteråshyllan. Kulturnämndens ordförande nämner då min bok. Det glädjer mig.

Ingen litterär höjdare
Enligt en förstahandskälla fick samme ordförande en gång frågan om kommunen inte kunde ge boken till sina anställda som julklapp varvid han svarade att den inte är någon ”litterär höjdare”.  Ordföranden dementerar att han skulle ha sagt så och är därmed oskyldig då inga bevis föreligger. Men lite synd är det ju att han inte har sagt så. Då hade komiken varit fulländad.

Ha, ha, ha! Det här är min typ av humor!

Så här såg det ut i helgens Östran/Nyheterna.

Facklitteratur och skönlitteratur

Jag tror att alla som är det minsta insatta i både skönlitteratur och facklitteratur förstår att facklitteratur ytterst sällan når upp till några skönlitterära kvaliteter. Det är inte heller meningen. Min bok är populärvetenskapligt skriven av essäkaraktär avsedd för den historieintresserade allmänheten, delvis även skriven för att väcka intresse bland dem som inte är vana att läsa facklitteratur. Rent fackmannamässigt torde det inte finnas så mycket att klaga på.

Vad så gäller den språkliga kvalitén så kan jag efter att ha läst ett antal tusen lokalhistoriska verk ändå i all ödmjukhet mena att den håller jämförelsevis hög språklig kvalitet. Stilen är inte särskilt akademisk och den har korrekturlästs av en professionell korrekturläsare.