Ge oss tillbaka den hyschande bibliotekarien!

Snälla, kom tillbaka!

Från läsoas till mötesplats

Bibliotek av idag brukar göra allt för att tvätta bort den gamla töntstämpeln med smått barska bibliotekarier i vars arbetsbeskrivning det ingick att upprätthålla absolut tystnad. När jag var barn så kunde det onekligen hyschas ibland om man råkade använda rösten. Biblioteket skulle vara en plats där man i lugn och ro kunde leta läsupplevelser, studera och få en stunds vila för alla sinnen efter en dag med oljud på fabriken eller stoj och stimm i skolan. En oas helt enkelt.

Idag är det annorlunda. Biblioteken brukar till och med berömma sig av att det inte är som förr. På så sätt blir biblioteken mer av sociala mötesplatser och inte minst blir det mer avslappnat att ta med sig barnen. Och om bibliotek skall vara mötesplatser så ska man nog inte föreställa sig en plats med lugn och ro. Vill man ha läsro kan man i bästa fall gå in i ett läsrum. Men njutningen av att gå runt bland hyllorna och bara höra en viskning, ett diskret mummel, en harkling eller ljudet av blad som vänds – nej den kvalitén finns inte längre.

Vedertagen bibliotekskultur

Personligen tycker jag det är viktigt att man kan ta med sig barn till biblioteket på ett avslappnat sätt. Men när det väl är sagt, vill jag betona vikten av de små oaserna av lugn. Jag uppskattar därför gammeldags bibliotek, kanske inte med absolut tystnad, men med ett dämpat tonläge där man inte pratar mer än nödvändigt. Jag förväntar mig alltså ett visst lugn ute bland böckerna, även i de fall det finns tysta läsrum. Kort och gott - jag förväntar mig gammeldags vedertagen bibliotekskultur. Eller hyfs om du så vill.

Charmen försvinner
Men tystnad är alltså inget som premieras på dagens bibliotek. Därmed förlorar samhället en av få offentliga platser där man faktiskt kan få vara ifred och tysta tillsammans. Det finns en viss charm att tysta människor vandrar runt bland bokhyllor och ser varandra utan att prata.

Vuxna som stojar och pratar i mobiler

Men nu är det för all del inte barnen som brukar störa mig på biblioteken, och man kan ju ge dem en avskärmad egen avdelning om man bara vill. Det är i regel vuxna som utgör problemet. Det är inte helt ovanligt att de hojtar till varandra från den ena sidan av biblioteket till den andra. Skratt och stoj är mer regel än undantag. Och så alla dessa mobiltelefoner som går igång. De borde förstås stängas av innan man går in.

Biblioteken vill inte
Jag vill alltså argumentera för att biblioteken ska få vara en unik lugn miljö för läsning, studier och bokletande. Problemet är att många bibliotek har blivit så hippa att de inte vill ha en lugn miljö längre. Läste om en ung man som försökte göra personalen uppmärksam på en äldre dam som förde oljud, men då hotade personalen med att ringa polisen för att få den unge mannen avhyst. Tiden är definitivt ur led.

Men jag tror faktiskt att moderna högljudda bibliotek inte går i takt med medborgarna. Läste om en rapport som visade att 75% av amerikanarna ville ha det tyst på biblioteket. Gissar att en svensk undersökning skulle ge ett snarlikt resultat. Lugn och ro är en lyx som ofta bara är rika förunnat att finna. Så snälla, för oss andra, ge oss lugnet och de hyschande bibliotekarierna tillbaka.

*Rubriken till denna artikel hämtades från en engelsk artikel.