5 punkter om mobbning

Riksmedia har nyligen aktualiserat mobbning i skolorna, vilket är bra. Det visar sig att somliga skolor inte rapporterar kränkningar som de ska. Kanske för att de är rädda om sitt varumärke nu när skolor konkurrerar om eleverna. Jag har funderat på varför mobbning verkar vara mer vanligt än någonsin i skolorna, trots alla fina skolplaner mot kränkningar.

1. Tidens mentalitet. Jag håller kanske på att bli gammal, men tyvärr är det fler som saknar hyfs idag jämfört med äldre tider. Det har blivit mer acceptabelt att vara oförskämd och jargongen är ibland hård. Nyligen uppsnappat: En elev kommer fram till en annan och hälsar glatt, varvid den andra eleven elakt svarar ”Stick!”.  En elev ser lite annorlunda ut varpå en annan elev slänger ur sig: ”Det borde vara 18-årsgräns för att få titta på dig”. Allt detta uppsnappat från en skola i närområdet bara på en vecka. 

Orsakerna till detta är troligen så många att det är svårt att analysera. Det beror inte bara på föräldrarna, då barn utsätts för intryck från så många håll att även ansvarsfulla föräldrar med goda intentioner ibland står maktlösa. Men grunden för hur man uppför sig torde ändå läggas i hemmet.

2. Skolan har bristande resurser. Skolor har ofta bristande resurser för att på kort sikt få stopp på kränkningar. 

3. Elever som berättar om kränkningar betraktas som skvallrare och drabbas ibland av repressalier efteråt. Även föräldrar som tar itu med kränkningar betraktas ofta som allmänt besvärliga. Skolan tar sedan inte itu med uppföljningen och som elev och förälder riskerar man att tystna då man vet att eleven dubbelbestraffas.

4. Föräldrar till barn som kränker vill ibland inte erkänna att deras barn beter sig sämre. ”Tror du din unge är bättre?” är en vanlig reaktion. Självklart finns det skillnader i hur barn beter sig. Vissa mobbar ofta, vissa mobbar ibland, vissa gör en och annan dumhet och vissa kränker aldrig andra. Har varit med om att man letar småfel hos mobbningsoffer bara för att visa att ”se där, din unge är inte perfekt”. Vet ett barn som var ganska så utsatt under en period med allvarliga saker som strypgrepp, sparkar, slag, retningar etc. Vad gjorde skolan då…jo man kom på att mobbningsoffret vid ett tillfälle hade haft för sig pipljud i matsalen. 

5. Skolorna är måna om sin självbild och rapporterar inte alltid kränkningar som man ska till Barn- och utbildningsnämnden. Förmodar att det sedan skall rapporteras vidare ytterligare för analys och uppföljning. Skolan måste göras statlig igen, så att kommunerna kan sluta trixa. Inför statlig tvångsförvaltning av de svenska skolorna. Kommunaliseringen var ett STORT misstag.