Kronobäcks klosterruin omkring år 1900

Bilderna nedan ska visa Kronobäcks klosterruin omkring år 1900. Fotograf var doktor Almblad.

 

 

 

Kronobäcks klosterruin har fått ett lyft - men besynnerlig information på informationstavlorna

Kronobäcks klosterruin - välskött och välkomnande
Jag tog en tur till Kronobäcks klosterruin och kunde konstatera att platsen hade fått sig ett rejält lyft sedan jag var där sist – en riktig parkering, fina gångvägar som borde passa även för handikappade, tydliga informationsskyltar och en toalett. Allt såg mycket välskött ut och kändes välkomnande. Särskilt de fina skyltarna med historiska fakta var pedagogiska och välgjorda. Samtidigt var det just informationen på dessa som gör att jag ändå måste komma med ett par synpunkter i all välmening.

1. Hospitalets belägenhet
När man beskriver hospitalet som föregick klostret så placerar man det utan tvekan på samma plats som klostret. Ja, man slår till och med fast att hospitalet hade en egen hamn. Vad jag förstår så är det bara en hypotes. De eventuella spår som man har funnit kan kanske tyda på en hamn, men den är ju inte nödvändigtvis kopplad till hospitalet. Man kan mycket väl tänka sig att kapellet låg på platsen där klostret sedermera byggs, medan hospitalet låg någon annanstans. Det enda man med säkerhet vet är att hospitalet låg i Norrabygd (Stranda härad), i Mönsterås socken på Oknebäcks marker. (Oknebäck är ju grannbyn till Kronobäck och jag vet inte varifrån man har fått att Kronobäck tidigare hette Oknebäck. Förmodligen anges det väl vid något tillfälle när man ska bygga klostret. Kanske är det också så att man har tagit för givet att hospitalet låg på klosterplatsen och så har man bakvägen dragit slutsatsen att Kronobäck förr kallades Oknebäck. Tillåt mig tvivla. Bygränser har en tendens att vara mycket gamla.) Den muntliga traditionen från mitten av 1700-talet och framåt förlägger ju också hospitalet någon annanstans i en skog utmed Spetalehultvägen mellan Mönsterås och Tålebo. I den trakten finns också ett par mystiska lämningar på utpekade platser som ännu inte är ordentligt undersökta.

2. Laurens Axelssons koppling till bygden
På informationstavlan som handlar om Laurens Axelsson Totts gravsten så försöker man koppla honom till bygden genom att påstå att Tott hade gift in sig i släkten Bielke på Kråkerum. Detta är en mycket långsökt tolkning, ja rent av faktafel. Laurens var i sitt andra gifte gift med en kusin till en Bielke, utan att hon själv för den skull tillhörde släkten. Denna långväga koppling till Bielkeätten lär inte ha gjort honom till en flitig gäst i vår bygd. I övrigt hade släkterna Tott och Bielke ytterst få, om ens någon, direkt äktenskapsförbindelse med varandra vad jag kan se. Då tycker jag att den hypotes som jag redogör för i min bok är intressantare. Roger Axelsson har visat att Laurens far hade Strömsrum som pant när Laurens var ung. Där har vi en konkret koppling till bygden. Hur länge ska det ta innan nya rön tas med i information till turister?

Nå, jag är väl yrkesskadad som inte tycker om när man framställer hypoteser som säkra fakta. Det var också svårt att begripa vem stod bakom texterna. Något produktionsbolag nämndes, men det säger inte mycket. Som helhet var det emellertid en angenäm upplevelse att besöka Kronobäck. Jag förmodar att det är Kronobäcks vänner tillsammans med Länsmuseet och kommunen som står bakom.

Rejäla fina skyltar har kommit upp sedan jag var där sist. Tyvärr har innehållet en del tveksamheter.

Det nya huset från den vackra sidan.

Jakten på Spetalehult II

Tre misslyckade turer
Efter att vid tre turer ha misslyckats med att finna de stenhögar som enligt den muntliga traditionen skulle vara resterna av bygdens medeltida hospital i Spetalehult, så var det bara till att leta vidare. Riksantikvarieämbetets markering i närheten av Gränsborg visade sig inte ha någon substans. I alla fall hittade inte jag något (se föregående artikel).

Napp i arkivet
Jag tog en tur till Hembygdsföreningens arkiv där jag i en mapp hittade ett A4-papper som Ture Räfsgård skrivit. Han och Agneta Hjelm hade år 2001 gjort en tur till en plats där Agneta hittat några stora stenhögar. Ture hade även ritat en karta och tagit några foton, så nu skulle det väl bli lätt att hitta platsen (som låg långt ifrån den plats som Riksantikvarieämbetet angett).

Man skulle svänga in på skogsvägen som börjar efter den förfallna fattigstugan vid Gröndal. Sedan skulle man följa vägen någon kilometer tills man kommer till en gammal väg som går mot söder. Där skulle högarna finnas, men på höger sida åt norr. Efter att under två timmar ha letat igenom vartenda skogsparti på höger sida 0,5-2 km efter vägens början så kunde jag konstatera att jag inte hade hittat högarna. Mycket besviken begav jag mig hemåt.

Idag har jag mejlat till Agneta och Eje då de verkar veta var platsen finns. Nu ger jag mig inte förrän jag hittat platsen.


Ture Räfsgårds karta.


En officiell karta där jag har markerat området som jag genomsökte med röda prickar.


Ture Räfsgårds foto från platsen.


Tures foto.


Tures foto.


Tures foto.


Tures foto.

Kommentar till fotografierna: Jag är inte arkeolog och är inte bra på att tolka landskap och högar. Men spontant undrar jag om detta verkligen är huslämningar från medeltiden. Det ser ut som obearbetade stenar och jag har läst att man under medeltiden byggde hus av bearbetade huggna stenar. Bronsåldersgravar kan det väl knappast vara heller. Mystiskt.

Jakten på Spetalehult I

Medeltida hospital i Spetalehultskogen?
Enligt den muntliga traditionen så skall det ha funnits ett medeltida hospital i skogen någonstans utmed den gamla Spetalehultsvägen som löper från Oknebäck förbi Tålebo och upp emot Blomstermåla (idag huvudsakligen en skogsväg). Vägens namn antyder att den kan ha gått till en plats där spetälska togs om hand, enligt vad jag har läst. Men enligt en kommentar från Anders till denna artikel är det troligare att spetal kommer av hospital, medan hult betyder ohuggen skog = skogen där hospitalet ligger.

Lokalbefolkningen verkar under flera hundra år ha hyst uppfattningen att det i medeltida källor omnämnda hospitalet i Norrabygd låg i Spetalehultskogen, och alltså inte på den plats där Kronobäcks kloster senare byggdes.

Hypotesens tyngd
Jag kan inte avgöra hypotesens tyngd, men ville ändå se platsen. Jag är inte väl insatt i Kronobäcks kyrkliga historia, men jag förmodar att de flesta tror att det gamla hospitalet låg i direkt anslutning till platsen där Kronobäcks kloster senare byggdes. Men det kan kanske ha varit så att hospitalets kapell låg där Kronobäcks kloster byggdes, medan hospitalet låg någon annanstans. Och frågan är varför det medeltida hospitalet förutom Norrabygd (1292) även kallas för hospitalet i Oknabäck (1314, 1318), om det nu låg på Kronobäcks marker? Spetalehultskogen ligger ju faktiskt på Oknebäcks marker och passar ju därför bättre ihop med den medeltida benämningen. Mer vågar jag inte säga. Muntliga traditioner är ibland helt felaktiga.

Lång muntlig tradition
Den muntliga traditionen om hospitalet vid Spetalehult kan hur som helst beläggas från 1740 fram till modern tid. Det äldsta belägget återger Andreas Rhyzelius i en bok där han tar upp kapell i bland annat Linköpings stift. 1740 berättade lokalbefolkningen för honom att det en gång legat ett hospital i en skog en bit ifrån Kronobäck. Traditionen har gått vidare till modern tid.

1974 berättade fd sågverksarbetaren Erik Rudebäck (1888-1976) i Oknebäck att han i sin ungdom hade pratat med två män som hette Karl ”Kalle Spel” Nilsson (f ca 1850) och hans far ”Spel-Nisse”. De berättade att hospitalet skulle ha legat i skogen vid Spetalehult i närheten av Gränsborg där Tålebos och Oknebäcks ägor möttes. Flera äldre personer uppgav samma ställe. Karl Nilssons far bör ha varit född under 1800-talets första hälft och då är det alltså bara omkring 70 år till 1740 då Rhyzelius gjorde sin uppteckning. Så sent som omkring 2000 har äldre människor från trakten berättat samma tradition. Det finns alltså mycket som talar för en muntlig tradition med kontinuitet belagd från 1740-talet.

Var ligger lämningen vid Spetalehult?
Men var finns då den stenlämning som man påstår vara resterna av det gamla hospitalet? Jag började med att söka i Riksantikvarieämbetets Fornsök. De anger en plats i närheten av Gränsborg (se karta längre ner på sidan), vilket stämmer väl med den muntliga traditionen. Jag åkte dit vid tre tillfällen och letade igenom det aktuella skogspartiet, men hittade inget anmärkningsvärt. Visst fanns det några mindre stenanhopningar som möjligtvis skulle kunna vara gravar eller odlingsrösen, men några större anhopningar som skulle kunna vara rester av ett hospital hittade jag inte. Frågan är om Riksantikvarieämbetet verkligen har haft några arkeologer på plats eftersom man inte beskriver vad som finns i skogen, utan bara hänvisar till muntlig tradition.

Nedan följer mina bilder från mina första misslyckade försök att finna platsen. I nästa inlägg fortsätter berättelsen. Jag hittade en ny ledtråd och fotografier som ledde mig till en annan plats.


Fornsök anger en plats för Spetalehultlämningen (se min röda pil). Efter tre besök på platsen har jag dock inte funnit något anmärkningsvärt där.


Jag fick parkera vid stora vägen mot Blomstermåla eftersom markägaren satte stopp för vidare biltransport, vilket jag kan ha förståelse för.


Några hundra meter in på vägen blockerar en gran framkomsten.


Ytterligare en bit längre fram ligger en björk omkullvräkt över vägen. Ser nästan arrangerat ut.


Spetalehultvägen?


Tyvärr hittade jag en hel del skräp i naturen.


Mera skräp.


Visst fanns det stenpartier ute i skogen, men inget som påminde om medeltida bebyggelse.


Knappast resterna av ett hospital.


Inte här heller.


Nä, det här är något annat.


Jag hittade inga rester alls av något medeltida hospital på den plats som Riksantikvarieämbetet angav. Men som tur var skulle jag snart hitta en karta och några fotografier som ledde mig till en annan plats.

De nya rönen om gravstenen vid Kronobäck uppmärksammas av lokalpressen

Noterar att Barometern/OT har uppmärksammat Roger Axelssons och min artikel om gravstenen vid Kronobäck. Vanligtvis uppmärksammas Kronobäck när man har grävt fram en ny dödskalle eller när företag skall använda sig av ruinen i sin marknadsföring. Men här handlade det ju om nya forskningsrön, så varför inte.

Barometerns artikel återfinns här.

För den som vill fördjupa sig återfinns Rogers och min artikel här.

Den märkliga gravstenen vid Kronobäck – ett mysterium på väg mot sin lösning

Den märkliga gravstenen efter adelsmannen Laurens Axelsson (Tott) vid Kronobäcks klosterruin har länge varit ett mysterium. Idag presenterar Mönsteråsbloggen en ny hypotes som kastar nytt ljus över gravstenens placering. På stenen står: ”Herrens år 1482 på helge kors dag (3 maj) dog herr Laurens Gudnhans själ nåde”. Klicka på bilden för större format.

Den märkliga gravstenen
Vid Kronobäcks klosterruin strax utanför Mönsterås återfanns i samband med restaureringen 1945-1946 en gravsten efter riddaren och riksrådet Laurens Axelsson (Tott), verksam i 1400-talets Danmark och Sverige med Finland. Gravstenen har under alla år utgjort ett mysterium. Laurens Axelsson hade så vitt man vet ingen uppenbar koppling till bygden, utan var vid sin död 3 maj 1483 (på gravstenen står felaktigt 1482) hövitsman på slottet Raseborg i södra Finland, som då utgjorde en del av det svenska riket. Så varför blev han begravd vid Kronobäck?(1) Det var ju brukligt att begravas på en plats som man hade anknytning till. Kalmar Läns Museum anger att han skulle ha varit på resa och avlidit i närheten av Kronobäck. De anför dock inga belägg för påståendet, utan det är nog att betrakta som en fri hypotes i brist på bättre alternativ.

En ny hypotes
Mönsteråsbloggen har idag förmånen att få lägga fram en helt ny hypotes. Medeltidshistorikern Roger Axelsson har gjort en nyläsning av ett medeltida dokument som kastar nytt ljus över mysteriet med Laurens Axelssons gravsten vid Kronobäck. Men låt oss först i korthet betrakta Laurens Axelssons liv.

En av Axelssönerna
Laurens Axelsson hörde till de berömda Axelssönerna och var således son till det danska riksrådet Axel Pedersen (Tott) och hans hustru Ingeborg Ivarsdotter. Han var följaktligen av en släkt med stort inflytande som hade förtrogna förbindelser med kungamakten i den nordiska unionen. Familjen hade sitt centrum i Skåne och på Själland, men förfogade också över ägor i Sverige, varför det föll sig naturligt med en unionsvänlig hållning.

På Raseborg i södra Finland
Laurens exakta födelseår är okänt, men han omtalas som omyndig 1442 och 1447. 1459 har han blivit riddare och 1465 omnämns han som danskt riksråd. 1471 har han istället efter diverse unionsstrider blivit svenskt riksråd. Även om han ägde jord på Själland, i Södermanland, Östergötland och Östra härad i Småland, så är det framför allt med Finland han förknippas. Från 1468 och fram till sin död 1483 var han hövitsman på Raseborg i södra Finland.

En kusin till Bielke och resa till Kalmar
Av visst intresse kan vara att han i sitt andra äktenskap var gift med Karin Eriksdotter Niepertz som var kusin till Ture Turesson (Bielke). Där finns måhända en, om än lite långtsökt, koppling till Kronobäck eftersom Bielkarna satt på det närbelägna Kråkerum. Det torde också stå klart att han besökte Kalmar 1482 i samband med förhandlingar efter kung Kristian den förstes död. Förmodligen skulle han även ha varit med på mötet i september 1483, men avled i maj dessförinnan. Därtill är det att gå för långt att påstå att han dog under en resa till Kalmar. Laurens dog ju i maj och mötet var på hösten.(3) Varken resan till Kalmar eller äktenskapet med en kusin till Ture Turesson Bielke borde utgöra skäl nog för att bli begraven vid Kronobäck. Så vilka är då de nya rönen i frågan?

Den medeltida anteckningen
I Riksarkivet finns en liten medeltida odaterad anteckning från 1470-talet som kan bringa nytt ljus över gravstenens placering.


På lappen står det(moderniserad stavning): ”Item till minnes om åtta sin xx (160, alltså) nobler som min salig far, gud hans själ nåde löste Strömsrum och Strömsrums ägor igen av herr Axils arvingar.”

Lappen ligger instucken i en räkenskap för sätesgården Fågelvik i Tjust, vilken Kristina Karlsdotter (Bonde) ärvt efter sin far Karl Knutsson (Bonde). Det finns alltså skäl att tro att anteckningens jag är Kristina Karlsdotter och att den ”salig far” som omnämns är Karl Knutsson (Bonde). Vilken är då kopplingen till Laurens Axelsson (Tott)?

”Herr Axils arvingar”
I tidigare forskning har man tolkat texten som att det står ”herr Nils arvingar”. Men det kan inte råda någon tvekan om att det faktiskt står ”herr axils arvingar”.

Det skulle i så fall betyda att en herr Axel har innehaft Strömsrum som pant av Kristina Karlsdotters far Karl Knutsson (Bonde). Karl Knutsson har sedermera löst tillbaka Strömsrum av herr Axels arvingar.

Vem var herr Axel?
Vem är då denne herr Axel som hade Strömsrum som pant? Egentligen finns det bara en Axel som kan komma ifråga – Axel Pedersen (Tott), dvs Laurens Axelssons far! Sveriges medeltida personnamn är tämligen väl utredda, vilket gör att man snabbt kan kontrollera de alternativ som finns. Förvisso omnämns på 1440-talet en väpnare vid namn Axel Lawesson, bosatt i Broby i norra Skåne (Danmark), men han kan knappast komma ifråga eftersom titeln ”herr” användes exklusivt för kyrkoherdar och riddare, inte för väpnare. Den enda Axel på 1400-talets mitt som var riddare och kallades ”herr” var Axel Pedersen (Tott).

Strömsrum som pant
Karl Knutsson (Bonde) förfogade sannolikt över Strömsrum efter att hans mor avlidit 1429. Eventuellt var han också förmyndare över sin halvsyster Birgitta Stensdotter (Bielke). Högst sannolikt låg Strömsrum oskiftat fram till 1453 då man genomförde ett större arvskifte varvid Karls halvsyster Birgitta övertog Strömsrum. Men dessförinnan, ett antal år mellan 1430-1446, bör således herr Axel Pedersen (Tott) ha innehaft Karl Knutssons Strömsrum som pant. När Axel dog 1446 övertogs panten av hans barn, bland andra Laurens. Karl Knutsson lyckades dock lösa tillbaka Strömsrum någon gång före sin död 1470.

Var Strömsrum och Kronobäck Laurens barndomsbygd?
Om denna tolkning stämmer så faller alla pusselbitar på plats. Ponera att Laurens Axelssons far förfogade över Strömsrum när Laurens var liten. I så fall kan han mycket väl ha tillbringat en del av sin barndoms somrar där; sprungit omkring barfota i det mjuka gräset, lekt riddarlekar i Strömsrumsskogen, badat i Alsteråns svarta kalla vatten och inte minst – besökt hospitalet och kyrkan (sedermera klosterkyrkan) i Kronobäck endast någon mil från Strömsrum. Och i den bygd han tillbringade en del av sin barndoms dagar, ville han kanske också bli begraven.

Slutord
Den mystiska gravstenen vid Kronobäck efter Laurens Axelsson (Tott) har länge gäckat oss. I och med Roger Axelssons omtolkning av en medeltida anteckning så har Laurens Axelsson fått en starkare anknytning till vår bygd. Kanske var Strömsrum barndomens lekplats. I så fall var Kronobäck måhända barndomens böneplats som efter fullbordad livsgärning blev begravningsplats.

Noter
(1)Det finns en liten möjlighet att Laurens inte är begravd vid Kronobäck och att stenen istället utgör en minnessten. Det förändrar dock inte grundfrågeställningen om Laurens koppling till bygden.

(2)Utöver detta kan nämnas att Ingeborg Åkesdotter (Tott), som var brorsdotter till Laurens Axelsson (Tott), får Strömsrum som morgongåva när hon 1466 gifter sig med Sten Sture d ä (son till Birgitta Stensdotter ovan). Detta kan antyda att det redan tidigare har funnits kopplingar mellan de gamla släkterna.

(3) Hypotesen att Laurens dog i Kronobäckstrakten under en resa skulle möjligtvis kunna stämma om Laurens skulle bevista kung Hans kröning i Köpenhamn den 18 maj. Då skulle det kunna vara rimligt att Laurens befann sig i vår bygd dödsdagen den 3 maj. Resteorin står ju egentligen inte i motställning till den nya hypotesen.

Presentation av Roger Axelsson
Roger är bördig från Möckhult utanför Oskarshamn. Han är nu redaktör för Svenskt biografiskt lexikon. I grund och botten är han medeltidshistoriker och har bland annat varit medarbetare i Det medeltida Sverige. Läs gärna vårt tidigare samarbete om Källarholmen.

Litteratur
Det medeltida Sverige 4:2, Småland: Handbörd, Stranda, 1990, red: Olle Ferm, sid 296f.

Lagerholm, Nils, Klosterkyrkan i Kronobäck, i En bok om Mönsterås, 1963, sid 161 ff. Se även artikel i Stranda 1949-1951.

Nordmark, Håkan, Ätterna Bielke och Thott – Politiker i Stranda och Norden, i Kronobäck – mötesplats då som nu, 2008, redaktion: Emma Angelin Holmén, Peter Danielsson, Kristina Kakoulidou, sid 30.

Kalmar Läns Museums hemsida

Sveriges medeltida personnamn

Källor
C 15 (Förläningsjordebok över Hannäs och Tryserums socknar samt förteckning över landbor under Fågelvik 1473-76) f 1b, förvaras på Riksarkivet.