"Norra Europas vackraste revansch" - Hated for loving

Författaren Björn Ranelid tog sig med sin sångpartner Sara Li direkt till final i Melodifestivalen. Det fick mig osökt att tänka på Morrisseys sång ”I´m hated for loving”. För nog lockar Ranelid fram det värsta hos folk som inte tycker om honom. Hans låt om kärlek väcker hat. Så vad är det som får folk och vissa inom kultureliten att reagera så djuriskt nedrigt mot Ranelid?

1. Ranelid bryter mot alla Jantelagens regler. Han har ju ganska stort ego, är medveten om sin begåvning, bryr sig om sitt utseende och skäms inte att vara glad över framgångar. Detta fenomen är inte alls ovanligt inom idrotten, och det accepteras, ja betraktas som lite charmigt, men när en författare beter sig på samma sätt så har man inte samma tolerans. Personligen älskar jag hans segerkommentar: "Detta är norra Europas vackraste revansch".

2. Raseriet från belackarna förstärks av att Ranelid faktiskt är folklig och populär hos halva befolkningen. Han sitter inte kvar uppe i sitt författartorn utan struntar i gamla gränser mellan fin- och populärkultur. De fina anser därmed att han är en kulturförrädare, medan popkulturen (artisterna) anser att han klampar in på revir han inte ska beträda, en sparv i tranedansen. Varför skulle de som är riktiga artister och musiker behöva förlora mot en gycklare, resonerar dom. Men Ranelid är förstås ingen gycklare – genom att förena reciterad poesi med tuggummipop förnyas genren. Melodifestivalen har med Ranelid äntligen blivit lite rolig igen.

3. Ranelid är inte ironisk, utan äkta och ärlig. Idag styr ju den ironiska generationen det mesta. De driver med allt och alla och sig själva. Ranelid tar världen, kärleken och sig själv på största allvar. Det får man förstås inte.

4. Ranelids text handlar om den rena kärleken. Det är väl inte tillräckligt hippt.

5. Ranelid är mån om sitt utseende på ett för män ovanligt sätt, samt pratar en udda dialekt. Det räckte när jag gick i skolan. Det räcker än.

När Ranelid fick höra om artisternas protester så hade han förstås bara ett svar: "Jag förlåter er!".

Ikväll blir jag portugis

Idag tar jag som sagt paus från Mönsterås...

Ikväll blir jag portugis
Ikväll tänker jag göra min portugisiske boksamlarvän Paulo Ferreira glad genom att rösta på Portugals bidrag i Melodifestivalen. Portugal har en liten glad melodi av folkmusikkaraktär. Inget jag skulle köpa, men gänget har i alla fall lite spelglädje som smittar. Tyvärr lär låten inte få så många röster.

Mediokra kalkoner
Kvällens melodifestival blir väl i övrigt en medioker tillställning som vanligt. Den ena kalkonen efter den andra lär följa. Men det är ju så det skall vara. Det är därför man tittar.

Norge - som att blanda mjölk och öl
Norge är av någon anledning storfavorit. Jo jo! Det börjar ju strålande med folkmusikfiol. Underbart! Men sedan börjar grabben tyvärr sjunga…på engelska…en poplåt. Som att blanda mjölk med öl ungefär. Men fiolpartierna är bra.

Gäspigt eller tjatigt
Sångerskorna från Island, Malta och Storbritannien kan sjunga, men låtarna är hemskt gäspiga. Och så har vi de sedvanligt rytmbaserade och erbarmligt tjatiga lätena från de gamla öststatsländerna och Turkiet. Lite kul? Inte ens om jag hade kunnat dansa.

Stor majoritet vill se Mönsteråspolitiker som bloggar – en har redan börjat

Som Mönsteråsbloggen tidigare har uppmärksammat (här och här) är det få Mönsteråspolitiker som har valt bloggen som politiskt redskap. I många andra länskommuner bloggar politiker i betydligt högre utsträckning. Mot den bakgrunden gjorde jag en enkät, vars resultat idag redovisas. Stort tack till alla som deltagit!

Mönsteråspolitiker börjar blogga och flera är på gång
Låt mig dock först få konstatera att mina artiklar om detta, samt min fråga i ärendet på kommunens frågepanel, har gett konkreta resultat. Mönsteråsmoderaternas Eric Dicksson har meddelat mig att han inspirerad av detta har startat en ny blogg. Ni återfinner den i min lista över bloggar jag följer. Tomas Jonsson (V) är alltså inte längre ensam Mönsteråspolitiker som bloggar. Vidare har Socialdemokraternas och Miljöpartiets företrädare på frågepanelen svarat att de överväger att börja blogga.

Enkätens resultat – majoriteten vill se bloggande politiker
I enkäten frågade jag vad ni tycker om att få politiker bloggar i Mönsterås. Flera svarsalternativ var möjliga.

12 personer har svarat på enkäten.

2 personer (17%) har svarat att de tycker det är bra att politikerna inte bloggar. Båda har kryssat i argumentet att politikerna har viktigare saker att göra, samt att bloggandet kan riva ner gränsen till privatlivet. En av de två har även kryssat i att politikerna syns tillräckligt ändå, samt att bloggandet är en övergående trend.

10 personer (83%) har svarat att de tycker det är dåligt att politikerna inte bloggar. Här skiftar argumenten. Sju av de tio har kryssat i att politikerföraktet kan minska när vi får inblick i politikerns vardag. Sex tror att bloggandet är en bra metod för att få gehör för sin politik. Fem tror att bloggandet gynnar demokratin i allmänhet. Och fem har kryssat i att bloggandet är ett bra sätt att nå den yngre generationen.

Även om en stor majoritet delar min uppfattning att det är bra med bloggande politiker, så var det bara hälften av dem som delade mitt främsta argument att bloggandet är ett bra sätt att nå den yngre generationen.

------------------------------------------------------

Vardagsliv 1: Helgdramatik som inte redovisades på bloggen. Anteckning från i söndags: "Blindtarmsinflammationen är redan över, eller så var det njurgrus eller en sträckning. Idag eldar jag upp läkarboken för att slippa få kemisk lunginflammation."

Vardagsliv 2: Har klippt gräset och lyckats undvika klämskador av tredje graden, samt ryggskott. Segrarens lön - en iskall Coca Cola. Bonus för uteblivna medicinska kostnader - en Hoegaarden.

Vardagsliv 3: Melodifestivaltider. Här kommer mina favoriter sedan 1978 då mina minnen från spektaklet börjar. Orkar inte skriva ut titlarna. 1. Björn Skifs, 1978 (underskattad snubbe som parerar snyggt när han glömmer texten), 2. Kicki Danielsson, 1985 (härlig prestigelös människa), 3. Loa Falkman, 1990 (kom sist med denna underbara kalkon, men bjöd på ett pampigt uppträdande), 4. Garmarna, 1997 (folkpop som bäst från Emma och grabbarna), 5. Nordman, 2008 (orättvist utskälld historielektion).

Roligt minne - Garmarna i Melodifestivalen 1997

Melodifestivalen lär jag inte blogga om särskilt ofta, men ibland hittar man pärlor som man bara måste dela med sig av. Emma som sjunger i Triakel är ju även sångerska i betydligt tyngre Garmarna som har gjort några innovativa skivor i gränslandet folkmusik/rock. Vad många kanske har glömt är att Garmarna även var med i Melodifestivalen 1997 med låten En gång skall han gråta (Wester/Bäckman). Låten är egentligen inte särskilt typisk för Garmarnas repertoar, men kul är det. Emma verkar inte riktigt bekväm med att stå där. Men det är i alla fall Emma och inte någon stylad artistproduktion från Idol, och hon verkar fullständigt strunta i direktiven att se in i kameran. Hon har uppenbarligen inte heller övat in några danssteg. Och inget wailande. Det här är äkta och nog kom de undan med hedern i behåll.

- En gång skall han gråta