Jakten på Spetalehult III

Guidad till rätt plats
Efter att under några skogsturer ha misslyckats med att finna de stenhögar som enligt den muntliga traditionen utgör resterna av bygdens medeltida hospital i Spetalehult, så hade jag idag förmånen att bli guidad till rätt plats av Agneta Hjälm som återupptäckte platsen för 10 år sedan. Platsen har annars omtalats i muntlig tradition med belägg från 1740 till modern tid. För djupare bakgrund, läs mina tidigare inlägg här och här. Nedan visar jag först tre kartor, därefter bilder från lämningarna i skogen som jag tog idag. Klicka på bilderna för större format.


Krysset visar stenanläggningens ungefärliga plats.


Det aktuella området inringat.


Platsen inringad. 1. Den plats som Riksantikvarieämbetet hade markerat och som inte verkar stämma. 2. Kronobäcks kloster.

Vägen
Bara några meter innan man kommer fram till stenanhopningen så passerar man en väg som ser mycket gammal ut, delvis uppbyggd av sten.







Stenanläggningen
Själva stenanhopningen ligger på en mindre höjd. Spontant bedömer jag den som ganska rektangulär med en längd av ca 40-60 meter och en bredd på ca 25-30 meter. Runt om anläggningen löper en böjd gammal stenmmur som ser äldre ut än dem som tillkom på 1800-talet. Vid anläggningens ena kortsida löper muren något längre ifrån stenarna, vilket fick mig att tänka på en trädgård mellan anläggningen och den yttre muren. Nedan visas olika delar av anläggningen, samt muren och en del andra omgivningar.




















Del av stenmuren.


Del av stenmuren.


Del av stenmuren.












Del av stenmuren.


Annan mindre hög i anläggningens omedelbara närhet.


Stenar en bit ifrån den stora stenanläggningen.


Stenar en bit ifrån den stora anläggningen. Även här kunde man ana en stenmur runtomkring.


Stenar en bit ifrån den stora anläggningen.


Stenar en bit ifrån den stora anläggningen.

Jakten på Spetalehult II

Tre misslyckade turer
Efter att vid tre turer ha misslyckats med att finna de stenhögar som enligt den muntliga traditionen skulle vara resterna av bygdens medeltida hospital i Spetalehult, så var det bara till att leta vidare. Riksantikvarieämbetets markering i närheten av Gränsborg visade sig inte ha någon substans. I alla fall hittade inte jag något (se föregående artikel).

Napp i arkivet
Jag tog en tur till Hembygdsföreningens arkiv där jag i en mapp hittade ett A4-papper som Ture Räfsgård skrivit. Han och Agneta Hjelm hade år 2001 gjort en tur till en plats där Agneta hittat några stora stenhögar. Ture hade även ritat en karta och tagit några foton, så nu skulle det väl bli lätt att hitta platsen (som låg långt ifrån den plats som Riksantikvarieämbetet angett).

Man skulle svänga in på skogsvägen som börjar efter den förfallna fattigstugan vid Gröndal. Sedan skulle man följa vägen någon kilometer tills man kommer till en gammal väg som går mot söder. Där skulle högarna finnas, men på höger sida åt norr. Efter att under två timmar ha letat igenom vartenda skogsparti på höger sida 0,5-2 km efter vägens början så kunde jag konstatera att jag inte hade hittat högarna. Mycket besviken begav jag mig hemåt.

Idag har jag mejlat till Agneta och Eje då de verkar veta var platsen finns. Nu ger jag mig inte förrän jag hittat platsen.


Ture Räfsgårds karta.


En officiell karta där jag har markerat området som jag genomsökte med röda prickar.


Ture Räfsgårds foto från platsen.


Tures foto.


Tures foto.


Tures foto.


Tures foto.

Kommentar till fotografierna: Jag är inte arkeolog och är inte bra på att tolka landskap och högar. Men spontant undrar jag om detta verkligen är huslämningar från medeltiden. Det ser ut som obearbetade stenar och jag har läst att man under medeltiden byggde hus av bearbetade huggna stenar. Bronsåldersgravar kan det väl knappast vara heller. Mystiskt.

Jakten på Spetalehult I

Medeltida hospital i Spetalehultskogen?
Enligt den muntliga traditionen så skall det ha funnits ett medeltida hospital i skogen någonstans utmed den gamla Spetalehultsvägen som löper från Oknebäck förbi Tålebo och upp emot Blomstermåla (idag huvudsakligen en skogsväg). Vägens namn antyder att den kan ha gått till en plats där spetälska togs om hand, enligt vad jag har läst. Men enligt en kommentar från Anders till denna artikel är det troligare att spetal kommer av hospital, medan hult betyder ohuggen skog = skogen där hospitalet ligger.

Lokalbefolkningen verkar under flera hundra år ha hyst uppfattningen att det i medeltida källor omnämnda hospitalet i Norrabygd låg i Spetalehultskogen, och alltså inte på den plats där Kronobäcks kloster senare byggdes.

Hypotesens tyngd
Jag kan inte avgöra hypotesens tyngd, men ville ändå se platsen. Jag är inte väl insatt i Kronobäcks kyrkliga historia, men jag förmodar att de flesta tror att det gamla hospitalet låg i direkt anslutning till platsen där Kronobäcks kloster senare byggdes. Men det kan kanske ha varit så att hospitalets kapell låg där Kronobäcks kloster byggdes, medan hospitalet låg någon annanstans. Och frågan är varför det medeltida hospitalet förutom Norrabygd (1292) även kallas för hospitalet i Oknabäck (1314, 1318), om det nu låg på Kronobäcks marker? Spetalehultskogen ligger ju faktiskt på Oknebäcks marker och passar ju därför bättre ihop med den medeltida benämningen. Mer vågar jag inte säga. Muntliga traditioner är ibland helt felaktiga.

Lång muntlig tradition
Den muntliga traditionen om hospitalet vid Spetalehult kan hur som helst beläggas från 1740 fram till modern tid. Det äldsta belägget återger Andreas Rhyzelius i en bok där han tar upp kapell i bland annat Linköpings stift. 1740 berättade lokalbefolkningen för honom att det en gång legat ett hospital i en skog en bit ifrån Kronobäck. Traditionen har gått vidare till modern tid.

1974 berättade fd sågverksarbetaren Erik Rudebäck (1888-1976) i Oknebäck att han i sin ungdom hade pratat med två män som hette Karl ”Kalle Spel” Nilsson (f ca 1850) och hans far ”Spel-Nisse”. De berättade att hospitalet skulle ha legat i skogen vid Spetalehult i närheten av Gränsborg där Tålebos och Oknebäcks ägor möttes. Flera äldre personer uppgav samma ställe. Karl Nilssons far bör ha varit född under 1800-talets första hälft och då är det alltså bara omkring 70 år till 1740 då Rhyzelius gjorde sin uppteckning. Så sent som omkring 2000 har äldre människor från trakten berättat samma tradition. Det finns alltså mycket som talar för en muntlig tradition med kontinuitet belagd från 1740-talet.

Var ligger lämningen vid Spetalehult?
Men var finns då den stenlämning som man påstår vara resterna av det gamla hospitalet? Jag började med att söka i Riksantikvarieämbetets Fornsök. De anger en plats i närheten av Gränsborg (se karta längre ner på sidan), vilket stämmer väl med den muntliga traditionen. Jag åkte dit vid tre tillfällen och letade igenom det aktuella skogspartiet, men hittade inget anmärkningsvärt. Visst fanns det några mindre stenanhopningar som möjligtvis skulle kunna vara gravar eller odlingsrösen, men några större anhopningar som skulle kunna vara rester av ett hospital hittade jag inte. Frågan är om Riksantikvarieämbetet verkligen har haft några arkeologer på plats eftersom man inte beskriver vad som finns i skogen, utan bara hänvisar till muntlig tradition.

Nedan följer mina bilder från mina första misslyckade försök att finna platsen. I nästa inlägg fortsätter berättelsen. Jag hittade en ny ledtråd och fotografier som ledde mig till en annan plats.


Fornsök anger en plats för Spetalehultlämningen (se min röda pil). Efter tre besök på platsen har jag dock inte funnit något anmärkningsvärt där.


Jag fick parkera vid stora vägen mot Blomstermåla eftersom markägaren satte stopp för vidare biltransport, vilket jag kan ha förståelse för.


Några hundra meter in på vägen blockerar en gran framkomsten.


Ytterligare en bit längre fram ligger en björk omkullvräkt över vägen. Ser nästan arrangerat ut.


Spetalehultvägen?


Tyvärr hittade jag en hel del skräp i naturen.


Mera skräp.


Visst fanns det stenpartier ute i skogen, men inget som påminde om medeltida bebyggelse.


Knappast resterna av ett hospital.


Inte här heller.


Nä, det här är något annat.


Jag hittade inga rester alls av något medeltida hospital på den plats som Riksantikvarieämbetet angav. Men som tur var skulle jag snart hitta en karta och några fotografier som ledde mig till en annan plats.