Ny ordförande - att tänka på

För några veckor sedan kunde vi läsa i tidningen att hembygdsföreningens ordförande ”Polle” tänker sluta som ordförande efter det här verksamhetsåret. Jag har ju vetat om det länge, men i och med att det stod i tidningen så är det offentligt. Valberedningen har nu den svåra uppgiften att finna en ny ordförande. Men inget hindrar ju att man som medlem i föreningen funderar.

Lokalhistorisk kompetens

Det finns föreningar som har tagit in ordföranden utifrån som inte kan särskilt mycket om bygdens historia. Det brukar inte sluta bra. Den som är ordförande samlar i sin person det som föreningen står för och bör därför kunna en hel del om bygdens historia och vara villig att lära sig mer. Kunskaper är viktiga för att kunna föra föreningens arbete framåt och även kunna argumentera när viktiga kulturmiljöaspekter står på spel. Kunskaper i bygdens historia bör prioriteras när man söker en ordförande.

Social kompetens

Vidare bör en ordförande ha det man brukar kalla social kompetens. Inte så att man är en slätstruken mes, men att man har en förmåga att nå ut till så många som möjligt och stöta sig med så få som möjligt.

Öppen för nya människor

En ordförande bör vara öppen för nya idéer och nya människor. Släppa in människor i processer.

Delegera och organisera

En ordförande bör kunna delegera och bidra till bra organisation. Viktigt att inspirera medlemmar till aktivt arbete.

Stå upp för stadgarna

En ordförande ska kunna stå upp för föreningens stadgar även om exempelvis kommunen har en annan linje.

Några namn går jag inte på, utan hoppas bara att valberedningen lyckas väl. Det är ju inte brukligt att styrelsen lägger sig i valberedningens arbete, men jag ingår inte i styrelsen och valberedning förväntas ju ha god kontakt med medlemmar för att känna av deras vilja.

Hembygdsföreningen vill bevara Mekaniska verkstaden

Hembygdsföreningen vill bevara

Stranda Hembygdsförening har skickat en skrivelse till Mönsterås Kommun där man förordar att Mekaniska verkstaden på Kuggås inte ska rivas, utan bevaras i enlighet med Länsmuseets utredning och rekommendationer.

Från början valde hembygdsföreningen att inte ta offentlig ställning i frågan, men nu har man alltså satt ner foten.

Underliga turer

Kommunen hade på något sätt fått veta att hembygdsföreningen avsåg att ta ställning emot en rivning, varpå tekniska kontorets chef Thomas Nilsson och kommunalrådet Roland Åkesson kontaktade föreningen och ville ha ett möte med dess ordförande. Frågan som infinner sig är om detta är kutym inom kommunal verksamhet – att kommunalråd och teknisk chef skvallervägen får nys om att en förening tänker fatta ett beslut, varpå kommunen vill ha ett möte innan föreningens skrivelse har nått kommunen, mitt uppe i föreningens formuleringsprocess? Varför vill man ha ett sådant möte? Är det så viktigt för kommunledningen att hembygdsföreningen rättar in sig i ledet?

Frågan är nu om detta kan påverka beslutet att riva verkstaden. Tidigare har man kunnat köra över instanser som Länsmuseet och Länsstyrelsen. Men kan man köra över en lokalt förankrad förening med 1100 medlemmar?

Väntans tider är snart över...

Snart skriver jag under...
Jag har gått i väntans tider, men nu är det snart dags. Nä, jag ska inte bli fotbollsspelare. Vilken dag som helst skriver jag under anställningshandlingarna. Efter två år inom FAS 3 på Mönsterås hembygdsgård, blir jag nu anställd på riktigt av Stranda Hembygdsförening.

Hur lång tid det blir vet jag förstås inte, men skillnaden mellan att jobba inom FAS 3, som ju måste vara bland det mest förödmjukande en västerländsk regering har hittat på gentemot arbetslösa i fredstid (där den arbetslöse arbetar för samma ersättning som den som inte jobbar och där arbetsgivaren får 5 000 kr per månad) och att vara anställd med kollektivavtal är milsvid känslomässigt. I mitt fall är det en ideell förening som gör något vettigt med pengarna, men regeringens koncept är kort och gott inte bra.

Utveckla

Jag har alltså redan jobbat två år för föreningen, men nu blir det möjligt att ytterligare utveckla de delar där jag har ansvar – tillgängliggöra arkivet för den historieintresserade allmänheten, sköta hemsidan, ge service gentemot allmänheten vilket brukar innefatta en del forskning i arkivet och så kanske utveckla samarbetet med skolorna.  Ja, det ska bli roligt att försöka inspirera till ökat historiskt engagemang och ny forskning om bygden. Och troligen får jag tillbaka lite av den glöd jag hade för något år sedan. Jag jobbar alltid bäst när jag får ganska stor frihet (och frispråkighet) inom ramarna.

Stranda Hembygdsförening har omkring 1 100 medlemmar som återspeglar en bredd av insikter och kompetenser, vilket känns spännande. Det som behövs är förstås påfyllning underifrån, för det är väldigt mycket jobb som behövs för att hålla hela hembygdsgården i skick, ordna med evenemang, guida, ha utställningar m.m.

Stadgarna i fokus

Som anställd tycker jag det är viktigt att ha stadgarnas andemening införlivad i det jag gör, så att man inte förlorar fokus, utan ser sin del i helheten. Föreningen finns ju inte till för sin egen skull, utan fyller en funktion i samhället. Så jag tänker mig att allt jag gör enligt det uppdrag jag har fått, är helt i linje med de stadgar som säger att föreningen skall ”värna om och väcka intresse för hembygdens nedärvda kultur- och naturvärden” bland annat genom att ”aktivt medverka till vård och bevarande av dess natur och kultur, landskapsmiljö och fornminnen samt vid samhälls- och miljöplanering.”

Ah, känner redan hur inspirationen kommer tillbaka.

Artikel om Stranda Hembygdsförening

Det finns ju en del saker som man gillar också. Som den här artikeln om Stranda Hembygdsförening på Utopia.

Vad finns i hembygdsföreningens arkiv?

En digitaliserad och sökbar version av Stranda hembygdsförenings arkivpärm finns nu tillgänglig (klicka på denna länk) med en inledande liten kommentar av undertecknad. Under hösten kommer dokumentet att korrigeras, standardiseras och uppdateras. Den nu utlagda versionen är en första oredigerad version. Tanken är att man på ett enkelt sätt skall kunna få en överblick av arkivets innehåll och de forskningsmöjligheter som finns.

Ofta är hembygdsarkiven något som endast arkivarien har inblick i. Det här är ett försök att öka tillgängligheten för en del av bygdens kulturarv.

Ny bok om Stig Ekström som skapade Apoteksmuseet i Mönsterås

Igår tipsade jag om en ny bok om Carl Boberg. Idag presenterar jag en alldeles ny bok om Stig Ekström - apotekaren som bland annat skapade apoteksmuseet i Mönsterås.

Stig Ekström och apoteksmuseet
Vid Stranda Hembygdsförenings gård i Elgerum återfinns ett av Sveriges finaste apoteksmuseum som länge var unikt i sitt slag. Mannen bakom museet, invigt 1968, var apotekare Stig Ekström (1915-2010) som drev apotek i Mönsterås 1959-1968.

Stig fortsatte hela sitt liv att förmedla sina stora kunskaper i apoteks- och medicinhistoria, exempelvis i Uppsala där han var drivande i att bygga upp Medicinhistoriska museet.

Ny bok
I dagarna har det utkommit en ny bok – ”Bland medikamenter och decimalvågar – om apotekens historia och Stig Ekströms kärlek till yrket”, skriven av Leif Åberg och utgiven av Medicinhistoriska museet i Uppsala. Den mycket trevliga och rikt illustrerade boken behandlar även Stigs år i Mönsterås och rekommenderas å det bästa. Som kuriosa kan nämnas att även undertecknad via Stranda Hembygdsförening hjälpt till på ett litet hörn.


Stig Ekström i apoteksmuseet i Mönsterås.

Medlemsutvecklingen för Stranda Hembygdsförening

Stranda Hembygdsförenings medlemsutveckling sedan starten 1926. Där det är luckor i linjen saknas uppgifter.

Jag tänker inte analysera utvecklingen idag, utan nöjer mig med att notera att den riktigt stora ökningen påbörjas på 1980-talet. Man kan också fundera om nedgången på 1960-talet kan kopplas till den tidens radikala vänstervåg då hembygdens historia förmodligen inte betraktades som något lovligt intresse om man ville framstå som rättrogen.

Nu är antalet medlemmar bara en liten delfaktor om man vill analysera en förening. Det finns givetvis andra mer kvalitativa faktorer som väger tyngre om man vill mäta en förenings framgång. Men med detta sagt tycker jag ändå utvecklingen är smått anmärkningsvärd.

"Polle" fick Vitsippspriset

Jag noterar med glädje att Kristdemokraterna har delat ut sitt årliga vitsippspris till Stranda Hembygdsförenings ordförande Per-Olof "Polle" Carlsson. (se Östran) Ett alldeles utmärkt val! Polle leder hembygdsföreningen med framgång, är ödmjuk, öppen för nya synpunkter och har ett genuint intresse för historia.

KD:S motivering löd: "För att du på ett föredömligt och generöst sätt har arbetat för hembygden. Du har med stor värdighet lyft fram föregående generationers insatser för Strandabygden. Du är en synnerligen positiv, ödmjuk och kunnig person som möter alla med respekt."

Något för Kulturnämnden att begrunda.

Kulturnämnden borde vara mer ödmjuk och införa nya rutiner

Kulturnämndens föreningsbidrag
Häromdagen skrev jag om Kulturnämndens föreningsbidrag. Jag bestämde mig för att följa upp varför Stranda Hembygdsförening bara fick 10 000 kr istället för de sökta 27 000 kr, en liten summa jämfört med de andra hembygdsföreningarna i kommunen. Jag ville få ut eventuella handlingar i ärendet och en motivering.

Kulturnämnden motiverar inte sina beslut
Jag har nu fått svar att Kulturnämnden aldrig motiverar sina bidragsbeslut. Detta är högst anmärkningsvärt. Om man inte motiverar så öppnar man upp för allsköns godtycke och personliga vendettor. Lek med tanken att någon i Kulturnämnden har något emot Stranda Hembygdsförening, kanske en gammal oförrätt av något slag. Rent teoretiskt skulle den personen kunna försöka få igenom ett lägre bidrag till en förening av rent personliga skäl när ingen motivering krävs.

Ett iskallt brev
Den enda handling som fanns i ärendet var ett iskallt brev från Kulturnämnden, skrivet av ordföranden Katarina Johansson (Centerpartiet), där de kräver kompletteringar hur förra årets bidrag använts, samt hur årets skall användas; detta trots att hembygdsföreningen faktiskt redan hade skickat med handlingar som visade på detta.

Ett annat tonläge
Givetvis skall kommunen ha koll på hur bidragen används, men brevets iskalla ton passar sig inte. Man har faktiskt att göra med en av de mest framgångsrika och välskötta hembygdsföreningarna i Sverige som bidrar till en positiv bild av Mönsterås, vilket kanske borde medföra en viss ödmjukhet. Jag är övertygad om att kommunen har ett helt annat inställsamt tonläge gentemot företagarna.

Nya rutiner
Kulturnämnden bör omedelbart, senast den 30 maj, utarbeta nya rutiner där man motiverar de bidrag man fördelar. Dagens system uppfyller inte de krav man kan ställa på en professionell kommunal nämnd.


Kulturnämndens iskalla brev till Stranda Hembygdsförening. Är tonläget månne ett annat gentemot företagen?

OBS: Jag är inte med i Stranda Hembygdsförenings styrelse och skriver detta som privatperson.

Kulturföreningarnas bidrag 2010

Kulturnämnden hade i år 230 000 kr att fördela på Mönsterås Kommuns kulturföreningar. Pengarna fördelades som följer (Källa, Bilaga 3 från Kulturnämndens möte 20100330).

Verksamhetsbidrag och anläggningsstöd

Mönsterås/Blomstermåla teaterförening 60 000 kr
Mönsterås Musikkår 21 000 kr
Stranda hembygdsförening 10 000 kr
Ålems hembygdsförening 65 000 kr
Fliseryds hembygdsförening 30 000 kr
Föreningen Folkets Hus, Blomstermåla, barnteater 10 000 kr
Slöjdföreningen Månsken 5 500 kr
Stranda Suzukiförening 11 000 kr
Klosterruin Kronobäcks vänner 7 500 kr
Sjöfararkusten 10 000 kr

Summa 230 000 kr

Noterbart är att Stranda Hembygdsförening bara fick 10 000 kr av potten, trots att man sökt 27 000. Man kan fråga sig varför kommunen snålar just med den föreningen i jämförelse med de andra hembygdsföreningarna. Föreningen gör ju mycket gott för kommunens anseende. Jag har begärt ut nämndens motivering och eventuella brevväxling med hembygdsföreningen och återkommer när jag har fått de offentliga handlingarna. Bäst att undersöka så att nämnden har skött det här professionellt på sakliga grunder.

Fiskemuseet vid Nynäs

Fiskemuseet vid Nynäs började ta form redan 1927. Till höger ser vi Mörkeskogstugan som flyttades dit 1930. Till vänster ser vi det sk Bergquistska huset som flyttades från köpingen 1936. I bakgrunden syns en notbod från Runnö, ditflyttad 1927. Foto: Ingalill Granlund 1953.

Planer på ett fiskemuseum
Kanske har du sett de gamla husen som ligger vid den sk Långåsen mellan Kuggås och Nynäs. Kanske har du funderat på hur de hamnade där och varifrån de kommer? Svar finns att få eftersom det lilla området utgör Stranda Hembygdsmuseums fiskemuseum.

Mark och bodar vid Nynäs
Redan första verksamhetsåret 1926 började föreningen på initiativ av Ivar Modéer (sedermera professor i Uppsala) att planera för ett fiskemuseum. Samma år förvärvade man en sjöbod vid Fridhem, Kråkerum, som man därefter skötte på sin ursprungliga plats under flera decennier.

Året därpå, 1927, skänkte lantbrukare August Bengtsson ett område på Nynäs marker strax efter Kuggås ström. Redan samma sommar flyttades två sjöbodar och en notbod från Runnö till det nya området.

Vad gäller notboden så anger Nordiska museet i en kartläggning från 1950-talet felaktigt att det är den som föreningen införskaffade vid Fridhem 1926. Men årsberättelserna visar otvetydigt att notboden kommer från Runnö. Dessutom avslöjar ett gammalt foto av Fridhemsboden att den inte alls såg ut som Runnöboden vid Nynäs. I årsberättelser från 1940-talet framgår också att man exempelvis målade om notboden vid Fridhem. 1927 fick föreningen även fyra fiskebåtar varav två flyttades till Nynäs. Båtarna finns inte kvar där idag, och protokollen tiger om vad som hände med dem.


Tidigt foto från Fiskemuseet vid Nynäs. Fotot är taget av Ivar Modéer 1928 något år efter att man fått de två ihopbyggda sjöbodarna och den lilla notboden från Runnö.


De två ihopbyggda sjöbodarna från som flyttades från Runnö till Nynäs. Foto: Ingalill Granlund 1953.


Notboden som flyttades från Runnö till Nynäs 1927. Foto: Ivar Modéer 1928.


Notboden vid Fridhem. Som synes är det inte samma bod som står vid Nynäs. Foto: Ivar Modéer 1926.

Mörkeskogstugan och sjöbod från Applerum
1928 inköptes en stuga i Mörkeskog på Kronobäcks marker och en sjöbod från Applerum i Döderhults socken som planerades att flyttas till fiskemuseet 1929. Föreningen hade dock inte tillräckligt med pengar för att genomföra flytten förrän i augusti och september 1930. 1934 möblerades Mörkeskogstugan och iordningsställdes så att den därefter kunde hållas tillgänglig för allmänheten. Entrébiljetterna kostade 25 öre, och såväl stugan som sjöbodarnas visades av kakelugnsmakare Albin Sandelius på Kuggås.


Mörkeskogstugan före flytten. Torpet hade då varit öde några år och använts som vedbod och hönshus. Fotot bör vara taget 1928-1930.


Återuppbyggnaden av Mörkeskogstugan vid Nynäs. Foto: Ivar Modéer 22/8 1930.


Mörkeskogstugans baksida. Foto: Ingalill Granlund 1953.


Sjöboden från Appelrum som flyttades till Nynäs 1930. Foto: Ivar Modéer 1934.


Appelrumssjöboden. Foto: Ingalill Granlund 1953.

Blekingeekan Näbban
1931 tillkommer blekingeekan Näbban. Den köptes för 200 kr från Ungskär i Torshamns socken, Blekinge, och hörde tidigare hemma i Tryseryd i samma socken. Den hade flera gånger besökt marknaden i Mönsterås med saltad sill och torsk, senast hösten 1929.


Blekingeekan Näbban flyttades till Nynäs 1931. Foto: Ivar Modéer 1934.

Planer på museibyggnad
Vid 1930-talets början planerade man också för att bygga en museibyggnad vid Nynäs. Ritningar beställdes och man fick tillstånd av Mönsterås köping. Men eftersom man inte ville låna pengar, så fick byggnaden vänta.

Bergquistska huset
1936 inköptes det Bergquistska huset (Per-Ola-stugan) i kvarteret Flagen i Mönsterås köping och flyttades till museitomten på Nynäs. Kvarteret Flagen sträckte sig från hamnområdet bortemot köpingens norra gräns. Huset bör alltså ursprungligen ha stått i området runt Sjögatan. Man vet att huset en tid användes som raststuga för arbetarna i hamnområdets brädgårdar.


Bergquistska huset flyttades från Köpingen till Nynäs 1936. Foto (beskuret): Ingalill Granlund 1953.

Tomten avstyckas
1937 avstyckades tomten på Nynäs och lagfart söktes. Museiområdet utökades också något sedan kommunen skänkt ett tomtstycke. De föremål som har förvarats på vinden i Modeerska fastigheten i köpingen flyttades över till Bergquistska huset på Nynäs.

Nya planer på museibyggnad
På 1950-talet planerar man ånyo en museibyggnad vid Nynäs. Nya ritningar gjordes 1954, men även denna gång rinner projektet ut i sanden. Istället får föreningen vid 1950-talets slut tillgång till Elgerumsgården och dess ladugårdar, och därmed löstes de mest akuta förvaringsproblemen.

Ydun
Fiskemuseet vid Nynäs fick dock vara kvar och 1963 fick föreningen Galeasen Ydun av arkitekt L.E. Magnusson. Båten stod många år vid fiskemuseet, men en kombination av förstörelse och förruttnelse medförde att man till slut fick bränna upp det som fanns kvar av fartyget, även om vissa delar räddades till Elgerumsgården. Ydun, byggd i Barth 1897, var ett segelfartyg som gick i handelstrafik på Östersjökusten vid 1900-talets början och det sista av de segelfartyg som tidigare hört hemma i Mönsterås.


Ydun vid Nynäs.

Ännu idag finns det mesta kvar vid det gamla fiskemuseet – bostadshusen, blekingeekan och de gamla bodarna. Området är väl värt ett besök.


Ritning över fiskemuseets område som återfinns i skriften "Hembygdsgården Elgerum i Mönsterås" (1968.)

Källor och litteratur
Stranda Hembygdsförenings årsberättelser i tidskriften Stranda.

Fotografierna huvudsakligen från Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Skriften "Hembygdsgården i Elgerum" utgiven 1968.

Stranda Hembygdsförenings arkiv – en lokalhistorisk skatt

Stranda Hembygds-förenings arkiv fick sina nuvarande lokaler 1993. Handlingarna går från golv till tak.













Nya lokaler 1993
Det var 1993 som Stranda Hembygdsförening flyttade sitt arkiv från gamla församlingshemmets källare till den sk ”Bunkern” vid hembygdsgården i Elgerum.

Unikt arkiv
Arkivet är onekligen en unik skatt(gömma) för den som är intresserad av Mönsteråsbygdens historia. Där återfinns en omfattande fotosamling, tidningsklipp från i stort sett hela 1900-talet, bilder och fakta från den gamla köpingen och byarna i Mönsterås socken, arkiv från nedlagda företag och föreningar, nedtecknade minnen och skrönor, kartor, sjöfartspärmar, familjearkiv och diverse kuriositeter. Under åren har man också utarbetat en arkivförteckning, som förutom i arkivet, även finns på kommunbiblioteket och på Kalmar Läns Museum.


I arkivet finns exempelvis tidningsklipp från nästan hela 1900-talet.

Thure Räfsgård
Mannen som skapade och ordnade arkivet heter Thure Räfsgård. Han är, förutom välkänd folkskollärare emeritus, sannolikt den person som de flesta mönsteråsare mest förknippar med Stranda Hembygdsförening. Utan hans entusiasm och målmedvetna arbete hade arkivet inte blivit så högkvalitativt som det idag är. Även Sven-Eric Nelsson har lagt ner mycket arbete för att hålla arkivet i ordning.

En ny fas
Nu går arkivet in i en ny fas – datoråldern - då delar av handlingarna skall digitaliseras. Tanken är att en bredare allmänhet på ett smidigt sätt skall kunna ta del av arkivets innehåll via Internet. Det är också ett sätt för föreningen att väcka de yngre generationernas intresse för hembygden. För dom som har vuxit upp med Internet blir tröskeln förstås låg, om man bara genom några få klick kan hitta information om sin hemby eller sitt barndoms hus. Låt vara att det finns en speciell atmosfär i arkiv som inte kan återges digitalt.

Det brukar heta att alla har rätt till sin historia, till det förflutna. Det är en viktig insikt att vara rädd om och att arbeta för.


Arkivet ligger i den sk "Bunkern".


I arkivet finns handlingar som belyser en mängd aspekter av Mönsteråsbygdens historia.


Här är en karta som visar Mönsterås Köping med Kuggås från 1860-talet.

Stranda Hembygdsförening - nytt diskussionsforum

Alla som är intresserade att dryfta olika aspekter av Mönsterås historia har nu ett nytt forum att tillgå. Det är Stranda Hembygdsförening som idag öppnar ett diskussionsforum med undertecknad som moderator. Där finns olika kategorier som täcker flera aspekter av hembygdens historia. Tanken är att vem som helst skall kunna dela med sig av kunskaper, foton, minnen eller ställa frågor etc.

Forumet återfinns på följande länk: Stranda Hembygdsförening - diskussionsforum. Man kan förstås också gå via Stranda Hembygdsförenings hemsida.

Nya årgången av Stranda har kommit

Den nya årgången av Stranda Hembygdsförenings tidskrift Stranda har kommit och anländer till alla medlemmar vilken dag som helst. (tidskriften ingår i medlemskapet) Jag förmodar att den snart även kan köpas i Mönsterås bokhandel. Eftersom jag själv råkar medverka med en mindre artikel så kan jag inte recensera den, utan informerar bara om att den som vanligt innehåller många intressanta artiklar om vår bygd.

Stranda Hembygdsförening - en spännande historia om natur och kultur

Stranda Härads Hembygdsförening blir Stranda Hembygdsförening
Stranda Härads Hembygdsförening bildades den 29 december 1925 efter initiativ av Ivar Modéer (1904-1960) som då var blott 21 år. Ivar blev sedermera professor i Nordiska språk i Uppsala. Föreningens syfte var att ”rädda och väcka intresse för hembygdens nedärvda natur- och kulturvärden”. Som namnet antyder var avsikten att täcka hela Stranda härad, dvs Mönsterås, Döderhults och Ålems socknar, vilket delvis märks i de första årsskrifterna. Men Mönsterås socken framstår tidigt som föreningens centrum. 1971 bytte man namn från ”Stranda Härads Hembygdsförening " till ”Stranda Hembygdsförening, Mönsterås” för att bättre beskriva föreningens verksamhetsområde.

Ordförande
Till ordförande i den första styrelsen valdes överlärare Karl Engstrand, där han stannade till sin död 1940. Övriga ordförande har varit:
Petrus Gränebo, 1940-1959.
Robert Lejmark, 1959-1961
Petrus Eriksson, 1961-1972
Anton Sjöberg, 1972-1986
Gunnar M Nilsson, 1986-1987
Sigvard Nelsson, 1988-1998
Bengt Daleen, 1999-2000
Eje Ahlgren, 2001-2007
Per-Olof Carlsson, 2008-

Damsektion
Under en längre tid har man också haft en livaktig damsektion. Jag vet i skrivande stund inte när den bildades, men har sett den omnämnas i årsskrifterna från 1972.

Kultur och natur
Föreningen har under alla år arbetat för sina mål. Man har inrättat fiskemuseum vid Nynäs, införskaffat fastigheter av kulturhistoriskt värde, insamlat och ordnat flera tusen föremål och inrättat arkiv. 1959 fick man den gård i Elgerum som har möjliggjort dagens fina museum där man kan ta del av många unika hus och samlingar.

Föreningen har dock inte bara arbetat med den lokala historien, utan även med naturvärden. Man har genom åren gjort flera insatser för att motverka förfulning av platser och räddat flera unika träd och stenar.

Tidskriften Stranda
Föreningens initiativtagare Ivar Modéer verkade som 1:e sekreterare och årsskriftsredaktör fram till sin död 1960. Ivar kom verkligen att sätta sin prägel på föreningens tidskrift Stranda och bidrog själv med närmare hälften av artiklarna under sin levnad. Stranda har utkommit regelbundet sedan 1927, i regel varje eller som nu vartannat år. Totalt sett har man publicerat 196 artiklar mellan 1927 och 2008 (minnesord odyl borträknade). De mest frekventa artikelförfattarna genom åren har varit:
Ivar Modéer 27 artiklar,
Anton Sjöberg 17,
Sven G Sjöberg 17,
Eric Nelsson 13,
Sedan kommer ett antal författare som har skrivit 4-6 artiklar såsom Thure Räfsgård, Bror Olsson, Kjell Johansson, Rolf Rosell, Ingemar Lönnbom och Harry Molin.

Få kvinnliga författare
Endast 7 (3,6%) av de 196 artiklarna har skrivits av kvinnor. Mellan 1927 och 1975 medverkade endast två kvinnor. 1932 skrev Lisbet Claesson ”Folkminnen från Locknevi” och 1961 skrev Anne Beate Jonsson om ”Svante Bielkes hus på Björnö”. Sedan 1976 har det blivit ytterligare fem artiklar av kvinnor.

Ida Jönsson och några till
Föreningen hade länge en konservativ framtoning med socialt framträdande herrar i ledande positioner. Detta förhållande slog inte bara igenom vad gäller artikelförfattare, utan också när det gäller styrelseledamöter. Det tog 20 år innan den första kvinnan fick plats i styrelsen. Det var sjuksköterskan Ida Jönsson (1884-1974) som satt i styrelsen 1945-1959. Symptomatiskt nog fick hon inga minnesord i Stranda när hon dog, vilket annars var brukligt för styrelsemedlemmar eller andra medlemmar som gjort betydande insatser för föreningen. Övriga ordinarie kvinnliga styrelseledamöter genom åren har varit:

Torborg Andersson, 1959-1965
Elsa Elfving, 1962-71
Dagmar Selling, 1963-71.
Roma Nordmann, 1966-67, ordf i damsektionen 1972-
Aja Lönnbom, 1973-1984
Ulla-Britt Boström, 1974-1984
Gun-Britt Ottosson, omkr 1983-1999
Sara Carlsson, 1985
Anna Wessel, 1985-1988
Monica Salkvist, 1994-
Anna-Carin Leijon, 2000-

Stark medlemsutveckling - från 87 till över 1000
Med åren har föreningen försökt bryta den ensidiga sociala framtoningen och lyckats ganska bra, vilket inte minst märks på medlemsutvecklingen. Däremot är jag inte lika säker på att man har lyckats få med så många invandrare i föreningen, även om det kan tyckas vara viktigt att de nya svenskarna lär känna sin nya hembygd.

Medlemsantalet uppgick första året till 87. 1950 var det 260 medlemmar. Idag har föreningen mer än 1000 medlemmar. Här följer några nedslag i medlemshistoriken:

1926: 87
1930: 81
1940: 154
1950: 260
1960: 250
1970: 294
1980: 357
1990: 526
2000: 763
2009: över 1000

Medlemsutvecklingen de senaste 20-30 åren är anmärkningsvärd. 1950- och 1960-talen präglades av viss stagnation. I det framtidsinriktade folkhemssverige var det inte särskilt viktigt att titta tillbaka. Men sedan har något hänt. Kanske har de snabba samhällsförändringarna fött ett behov av förankring och sammanhang som hembygdsrörelsen kan möta. Samtidigt har föreningen lyckats bryta sina tidigare något stela sociala rekryteringsmönster och blivit en folkrörelse.

Hembygdsfesterna
Men om medlemsutvecklingen är positiv så uppvisar deltagandet på den årliga hembygdsfesten en motsatt utveckling. Festerna, som alltid har varit storslagna arrangemang med festtåg från torget inkluderandes beridna härolder, musik, dans och teateruppsättningar, drog de första årtiondena flera tusen människor varje år. Fram till 1959 kan man säga att det årligen kom mellan 3000 och 4000 människor. Men sedan händer något. De första åren av 1960-talet hamnar man på under 1000 betalande. Sedan följer en liten förbättring när man börjar utse Strandaflickan och under ett par år når man omkring 1000 besökare. Men sedan 1970-talet har man i regel fått nöja sig med några hundra i publiken. Orsakerna till detta är flera, men sannolikt har televisionens införande, samt ökad konkurrens från andra nöjen haft avgörande betydelse. Dessförinnan var den årliga festen helt enkelt en unik årlig händelse.

Jag tror att antalet medlemmar är en bättre värdemätare på var hembygdsrörelsen står. Förvisso finns det säkert en hel del passiva stödmedlemmar som vill stödja en god sak. Det skall inte föraktas. Men jag tror också att det ökande antalet medlemmar återspeglar ett genuint intresse för historia och behov av sammanhang och förankring.

Utmaningar
Men visst har hembygdsrörelsen många utmaningar. Hur ska man väcka intresset hos den yngre generationen? Hur ska man nå invandrarna? Hur skall man tillvarata 1900-talets lokala historia? Hur ska man förvalta det andra syftet i stadgan om att rädda naturvärden? Kanske kan detta vara en väg att utveckla föreningen i dessa tider där miljön engagerar många. Samtidigt måste man förstås utveckla det lokalhistoriska benet. Ett sätt kan vara att demokratisera arkivet genom att digitalisera väsentliga delar och göra det mer lättillgängligt för flera.

Vilka är personerna vid den gamla ångbrandsprutan?

En brandspruta som idag förvaltas av Stranda hembygdsförening. Men vilka är personerna på bilden? En person i föreningen bad mig förmedla frågan. Kanske kan någon i läsekretsen hjälpa till. Jag skulle gissa att fotot är taget ca 1902-1930.

Bilden visar vad jag förstår en gammal ångbrandspruta från Mönsterås. Måhända är det den som köpingen köpte 1896. Den bör i så fall ha förvarats i spruthuset i hamnen, vilket kan förklara varför bilden är tagen just i hamnen. Vad jag förstår är det just denna som man har fått att fungera igen.

Notera att en man har hatt och ser lite extra nöjd ut, medan de andra har keps och står lite i bakgrunden.

Mönsterås vackraste arbetsplats

Jag jobbar på Mönsterås vackraste arbetsplats - Mönsterås hembygdsgård i Elgerum.



Mönsterås vackraste arbetsplats
Sedan tre dagar jobbar jag på Mönsterås vackraste arbetsplats – hembygdsgården i Elgerum, vilken överläts till Stranda hembygdsförening 1959. På området finns idag ett flertal hus och utställningar som är väl värda ett besök.

Arbetsuppgifterna
Mina arbetsuppgifter är att:
1.Bygga ut föreningens digitala poster i databasen Bygdeband. Det kräver en hel del strategiskt tänkande för att få det bra. I samband med det arbetet kommer en del av föreningens arkiv att digitaliseras, vilket kommer att underlätta för framtida forskning.

2.Bidra till att utveckla föreningens hemsida.

3.Bistå med lite av varje där allmänhet och myndigheter behöver föreningens hjälp.

4.En bieffekt av att jag lär känna föreningens arkiv är förstås att jag kan komma med förslag på olika forskningsområden.

Trivs
Jag stortrivs redan. Att få arbeta med det roligaste jag vet – lokalhistoria – i en så fantastisk miljö som hembygdsgården utgör, är förstås en önskedröm. När jag dessutom ibland får anledning att gå ner till arkivet så är lyckan fullkomlig.

Samhällsnyttig tjänst
Mitt arbete är en sk samhällsnyttig tjänst som man blir garanterad när man varit arbetslös en viss tid. Så regeringen vill nog inte att man skall trivas för bra, eftersom det är meningen att man samtidigt skall söka jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Jag har visserligen inte varit arbetslös kontinuerligt de senaste åren utan gjort en del historiska småjobb för Kalmar Läns Museum och städjobb för Mönsterås Kommun. Men totalt sett har det ju blivit en del sk arbetslösa dagar.

Olika sätt att se på saken
Systemet som den borgerliga regeringen införde, och som sossarna gnäller på, är snarlikt systemet med plusjobb som sossarna införde och borgarna tog bort. Den enda skillnaden verkar vara att plusjobben kunde ge max 1000 kr per arbetsdag, medan man i detta system får 65% av a-kassan, vilket torde innebära max ca 690 kr per dag. Jag får med andra ord samma ersättning som den som är arbetslös och inte utför ett arbete. Vissa menar att man därigenom har skapat en ny underklass, och det kan väl ligga något i det om man vill använda klassretorik. Andra menar att det är bra att människor kommer i nyttig sysselsättning. Min åsikt ligger däremellan – jag tycker arbete skall ge mer än att inte arbeta, samtidigt som jag tror man mår bra av att göra en insats, särskilt om arbetsgivaren nyttjar den kompetens man har, och det tycker jag man gör i mitt fall.

Hur som helst - jag känner att jag bidrar till samhället minst lika mycket som jag skulle ha gjort på den sk reguljära arbetsmarknaden.

Mönsterås-Almanackan för 2010 har kommit - en religiös upplevelse

Mönsterås-Almanackan 2010 har kommit. Mitt favoritfoto är från juli som visar Spetan och GIFs gamla fotbollsplan i hamnområdet. Klicka för större format. Eftersom almanackan är ny scannar jag inga bilder, utan gör bara lite reklam för den genom ett fotografi.

Lika spännande varje år
Det är lika spännande varje år. En högtidsstund. I år darrade händerna mer än vanligt när jag började bläddra igenom den nya Mönsterås-Almanackan för 2010, som vanligt utgiven av Lions och Stranda Hembygdsförening. Det hade ryktats att denna utgåva skulle innehålla många nya foton, så jag var en aning nervös.

Ett klassfoto
Nu kan jag konstatera att almanackan håller mycket hög klass. I själva verket innehåller den bara ett foto från 2000-talet - ett klassfoto av 6B på Ljungnässkolan från 2000/2001. Jag vet inte varför man tog med det, men man känner igen de flesta eleverna och klassföreståndaren, så lite kul är det förstås.

Affärer
Annars är det äldre foton som dominerar. Och det är överlag fantastiska bilder från ett svunnet Mönsterås. Sju av månadsbilderna har affärer som tema. Förmodligen beror det på att Köpmannaföreningen firade 100-årsjubileum i år. Så egentligen hade de kanske passat bättre i årets almanacka. Men det spelar mindre roll. Affärsfotografierna är utomordentligt intressanta. Vi får bland annat se hur Carlssons järnhandel såg ut inne på 1920-talet, Mönsterås Basaraffär, ett sedan länge försvunnet café på Sjögatan, interiörer från Karl E Anderssons kemikalieaffär (sedermera Walls om jag inte missminner mig) där den framgångsrika gångerskan Linnea Fransson finns med och så en bild från Modeerska affären.

GIFs gamla fotbollsplan i hamnen
Min favoritbild från 2010 års almanacka är dock juli månads som visar hur Spetan och en del av hamnområdet såg ut på 1930-talet. På den bilden kan man se Mönsterås GoIFs gamla fotbollsplan vid Muddern där man spelade sina matcher innan man fick den nuvarande Idrottsplatsen vid 1900-talets mitt. Jag har aldrig vetat exakt var den gamla planen låg, men på denna bild får vi svaret. En i det närmaste religiös upplevelse.

Jag köpte Mönsterås-Almanackan i Mönsterås Bokhandel.

Hembygdsfest med goda berättare och folkmusik

Hembygdsfest med fint program
I strålande solsken firades idag hembygdsfest i Stranda hembygdsförenings vackra park i Älgerum. Som vanligt bjöds ett utomordentligt fint program för alla åldrar. Festen hade inget angivet tema, men nog tycker jag att ”den goda berättelsen” var något som genomsyrade hela programmet. (Alla bilder nedan blir större om man klickar på dem, men jag var verkligen inte vän med kameran idag.)

Festtåg
Det första som de närmare 300 besökarna fick ta del av var Mönsterås Musikkårs pampiga festtåg från Torget till parken, en parad som har anor sedan 1926.

Välkomsttal


Därefter höll hembygdsföreningens ordförande Per-Olof Carlsson ett välkomsttal där han återgav några minnen från sin uppväxt. Per-Olof uppmanade alla att skriva ner sina minnen; en angelägen vädjan.

Street Jam

Sedan följde bluesrock från gruppen Street Jam. Det var en ny bekantskap för mig, men det lät riktigt bra. I normala fall har de väl sättningen Kalle Jansson, Oskar Fahlström och Ulf Hävermark, och jag tror det var dom som spelade idag.

Peter Danielsson höll föredrag
Sedan var det dags för min gode vän historikern Peter Danielsson att äntra scenen. I år handlade föredraget om 1800-talets Mönsterås. Peter är en fantastisk berättare och lyckades verkligen levandegöra historien.

Peter Danielsson, för dagen iförd hatt och väst.



Revelj
Därefter var det dags för mässings-sextetten Revelj som gladde många med sina toner.

Lifvens bjöd på en makalös spelning


Dagen avslutades med gruppen Lifvens som bjöd på en fantastiskt fin spelning, även om de saknade den sedvanliga banjon. Som vanligt blandade de irländska toner med country, svensk folkmusik och humoristiska mellansnack. Efter en fin rytmisk inledning lyfte konserten på allvar när Lifvens sjöng sin klassiker Mjölkbilen. Lifvens sånger har ju ofta den där humoristiska lite burdusa framtoningen, men den som lyssnar noga finner även ett stråk av vemod. Sedan följde en makalös instrumental låt där violinisten verkligen fick briljera. Lifvens överraskade mig genom att även spela Woody Guthries och Mikael Wiehes låt Det här är ditt land, och då fick i alla fall jag gåshud. Allra bäst var nog ändå Balladen om Georg Scott. När Lifvens flera låtar senare avslutade med Waterboys gamla klassiker Fishermans´ blues så var det så makalöst bra att man vill stanna tiden.

Hästar, slöjd och konstutställning
För barnen fanns möjligheter att rida häst, åka häst med vagn eller ta en tur med brandbilen. Slöjdföreningen Månsken fanns också på plats och den konstintresserade kunde beskåda Bengt Johanssons ”Tysklandsutställning”. Även ångbrandssprutan från 1896 demonstrerades.



Vi avslutade dagen med att besöka hembygdsföreningens olika hus och utställningar där guiderna mycket entusiastiskt delgav oss sina kunskaper. Jag får tillstå att jag hade glömt hur mycket spännande museet har i sin ägo. Det är verkligen värt ett besök.




Torget i miniatyr är under uppbyggnad.

Det fanns en gång ett annat Mönsterås - Hembygdsfester i Åsevadsparken

Hembygdsfester i Åsevadsparken
Stranda hembygdsförening bildades 1925 och redan andra året anordnades den första hembygdsfesten i Åsevadsparken. Detta skulle bli en tradition i över 30 år. Men när man 1959 fick överta Älgerumsgården förlades festerna därefter dit. Hembygdsfesterna var förr mycket högtidliga och välplanerade arrangemang som lockade tusentals människor. Man började på eftermiddagen och fortsatte till långt in på kvällen. I programmet ingick beridna härolder, stort musiktåg från Torget till Åsevad, promenadkonserter, tal, manskörer, folkdanslag, barnlekar, dans, bygdespel och fyrverkerier. Jag visar här några bilder från festligheterna. Alla bilder blir större genom att man klickar på dem.


Musiktåget från Torget till Åsevadsparken 1926. Bilden är tagen där Storgatan svängde ner mot Åsevadsgatan. Huset som syns lite i vänsterkanten är väl det som räddades till Hembygdsparken. Annars är husen borta. De revs under rivningshysterin på 1960-talet.


Mönsterås folkdanslag dansar i Åsevadsparken 1927.



Hembygdsfest och midsommarfirande i Åsevadsparken 1939. I bakgrunden, till höger om midsommarstången, syns husen på Torget. Längst till höger syns kyrkan. Idag ser det helt annorlunda ut. Midsommarstången torde ha stått ungefär där Parkskolan/Vattenpalatset står idag. Dagens fotbollsplan torde ligga ungefär där ängen ligger i bildens vänsterdel.

"Slåttergille på Kråkerum" hette bygdespelet detta år, troligen 1948. Jag är mycket imponerad av Kråkerumskulissen.

Några barn dansar runt på dansbanan i Åsevadsparken 1955. Dansbanan låg ungefär där jag hade trä- och syslöjd som barn. I bakgrunden ser man husen på Åsevadsgatan ner mot dagens E22.