Margareta dödade sitt utomäktenskapliga barn och dömdes till döden

Dömd till döden

År 1661 dömdes Margareta Persdotter från Njutemåla i Ålems socken till att brännas då hon mördat och lönnlagt sitt nyfödda barn som hon fått efter att under 1 och 3/4 år haft ett ”slemt umgänge” med en gift man, bonden Jöns Clemetsson i samma by.

Häradsrätten bad dock ödmjukt att Kunglig Maj:t inte skulle låta bränna henne, utan att hon skulle benådas till halshuggning och begravas i jorden.

Grävde ner barnet i fähuset

Redan i början av det hemliga förhållandet hade hon blivit gravid, men i den 12:e veckan hade hon förlorat barnet under hårt arbete. Ett halvt år senare blev hon gravid igen och försökte uppenbarligen hålla det hemligt. Men ryktet gick och fadern såg sig tvungen att driva henne ifrån sig. När det var dags att föda hade hon i skymningen gått in i fähuset där hon födde barnet för att sedan gräva ner det under ett bås.

När länsmannen sex dagar senare undersökte fähuset fann han ett "fullbordat pigobarn" nedgrävt i fähusbåset.

Mannen fick böter
Den gifte mannen, horkarlen Jöns Clemetsson, hade inte varit delaktig i mordet, utan dömdes till böter 80 daler silvermynt, vilket var en enormt stor summa vid denna tid - 13 670 kr i köpkraft omvandlat till dagens värde, vilket han förmodligen hade fått jobba ett par år för att tjäna ihop.

Om Margareta inte hade dödat barnet hade hon klarat livet och fått 40 daler silvermynt i böter. Anledningen till att hon bara skulle ha fått böta halva beloppet av mannens var att hon räknades som ogift. Hennes man hade rymt ifrån henne för 10 år sedan och sades nu vara död.

Utsatt
Inga omständigheter kan förstås ursäkta att hon dödade barnet. Däremot var hon i en utsatt social situation som delvis kan förklara desperationen. Hennes egen man hade rymt ifrån henne för tio år sedan och att sedan hamna i en sits där man blir med barn med en gift man var nog inte det lättaste.

Jöns Clemetsson står kvar som bonde med hustru i Njutemåla in på 1670-talet.

Nedan texten från häradsrätten 1661.

 

Misshandel i Mönsterås 1634

Från våld till stöld
Gamla domböcker ger intressanta inblickar i hur människors vardag kunde te sig i äldre tider. Vissa domstolsärenden som berör otrohet och trolldom kategoriseras inte som brott i dagens Sverige, men ger intressanta inblickar i den tidens värderingar och världsbild. Den sociala kontrollen var stark och man delade inte in världen i naturligt och övernaturligt såsom man ofta gör idag.

Andra brott återkommer i alla tider, såsom exempelvis våldsbrott. Men våldsbrotten var betydligt mer vanliga under medeltiden och fram till 1600-talet än i modern tid. Risken för att bli mördad eller misshandlad på 1500- eller 1600-talet var flerfaldigt högre än idag. Omkring år 1600 riskerade ca 50 personer av 100 000 att bli mördade i Stockholm. Idag är risken 2 av 100 000. Det minskade våldsutövandet kan kanske bero på att en stark hederskultur där det gällde att försvara sin ära så sakteliga har ersatts av ett mer civiliserat rättssamhälle där kyrkan och staten långsamt har utövat en disciplinerande makt. Den generella trenden är alltså att våldsbrotten minskar. Man brukar tala om en utveckling från ett våldssamhälle till ett tjuvsamhälle. I äldre tider var stöld ofta kopplat till nöd. I det moderna konsumtionssamhället kan man istället se ett tydligt samband mellan tillgången på varor och antalet stölder.

Under andra fjärdedelen av 1800-talet och efter andra världskriget ökade dock våldsbrotten, utan att för den skull komma i närheten av äldre tiders nivåer. Dessa ökningar i modern tid kan sannolikt kopplas till en ökad alkoholkonsumtion. Våldsbrottens bottennivå nåddes under mellankrigstiden som ju också var nykterhetsföreningarnas, väckelserörelsens och motbokens tidevarv.

Misshandel i Mönsterås 1634
1634 behandlas i Stranda häradsrätt ett av alla de våldsbrott som skedde i bygden. Protokollet berättar att Botvid på Åsen anklagade Lasse Håkansson på Åsen för att ha slagit hans hustru med en yxhammare så att hon fick 4 blodsvite och 3 blånader. För detta fick Lasse böta 6 daler, vilket borde ha motsvarat några grisar eller ett par kor i värde. Som jämförelse kan anföras att om en gift man varit otrogen med en ogift piga fick han böta 80 daler och den ogifta pigan 40 daler.

Nästa ärende är en fortsättning på samma fall, men nu är det den misshandlade kvinnan, hustru Elin, som står anklagad för att ha slagit Lasse Håkansson, så att han fick ett köttsår. För detta fick hon böta 6 (troligen mark, vilket var det gängse bötesbeloppet för köttsår enligt såramålsbalken). Om det stämmer att hon fick böta 6 mark så motsvarade det 1,5 daler, dvs en fjärdedel av vad Lasse fick böta.

Anklagade Botwedh påå Ååssen Lasse hakansson påå ååssen för han hadhe slaget hans hustru medh een yxehammer 4 blodhwitte och 3 blånader bleef fällt at böthe pegr 6 dhr godt mynt.

hustru Eelin påå Ååssen föör hoon slogh Lasse håkansson ett kiötsåår utfäste derföre 6 ..

Mördare hade chefstjänst i Mönsterås

Kommunal chefstjänsteman fick sluta 25 år efter begånget mord
Häromdagen kunde man i rikspressen läsa om en högt uppsatt kommunal tjänsteman (utvecklingschef) i Lindesbergs kommun som fick sluta sin tjänst efter att det uppdagats att han mördat sin flickvän och dumpat henne i en brunn 1985. Någon i Lindesbergs kommun verkar ha fått tips om att det 25 år gamla mordet diskuterades på siten Svenska mord, varpå historien rullades upp och mannen fick sluta. För mordet dömdes han till rättspsykiatrisk vård och kom ut efter ett år 1986. (Läs exempelvis här, här och här)

Turistchef i Mönsterås
Enligt en källa som har hört av sig till Mönsteråsbloggen så arbetade denne man som tjänsteman i Mönsterås kommun på 1990-talet – först som fritidskonsulent, sedan som turistchef. I samband med en omorganisation utlystes turistchefstjänsten igen och mannen ifråga fick den inte, eventuellt beroende på internt motstånd inom kommunen. Kort därefter spreds ett rykte i Mönsterås att mannen hade mördat sin tidigare flickvän eller hustru och att hans dåvarande fru inget visste.

Ett antal frågor infinner sig:

1. Var Mönsterås kommun ovetandes om mannens bakgrund som mördare när han anställdes i första vändan? Gjorde Mönsterås Kommun något fel vid rekryteringen? Borde man ha ställt frågor som hade avslöjat hans bakgrund?

2. Kände kommunen till hans bakgrund när hans tjänst utlystes på nytt vid omorganisationen? Om svaret är ja, hade det någon betydelse för att han inte fick tjänsten? Försökte kommunen rent av mörka historien genom att medvetet "frammana" en omorganisation som skulle möjliggöra att man kunde göra sig av med mannen genom att inte ge honom tjänsten?

3. Skall den som har mördat och blivit utskriven/suttit av sin fängelsetid kunna ha höga kommunala befattningar med personalansvar? Skall man få nya chanser? Avtjänat straff/avklarad vård = vitt blad? Är sonat brott liktydigt med att man förtjänar nytt förtroende?

4. Har han sonat sitt brott efter ett år på rättspsyk?

Vissa jobb direkt olämpliga trots avtjänat straff
Jag har inga givna svar. Vissa typer av brott gör att man torde vara olämplig för vissa jobb. En rånare bör kanske inte arbeta på en bank efter frisläppandet. En sexualbrottsling eller pedofil ska förstås inte få arbeta på skolor. Men ska en mördare kunna få arbeta som kommunal chefstjänsteman? I just det här fallet så ansåg sig Lindesbergs kommun inte kunna klara av den negativa publicitet som fallet innebar, oavsett mannens kompetens. I just det här fallet så förefaller det vara extra känsligt eftersom mannen kom ut redan efter ett år, vilket rimmar illa med det allmänna rättsmedvetandet.

Min främsta invändning mot en mördare som kommunal chefstjänsteman är att personalen bör slippa att ha en mördare som chef. Jag tror det väcker för starka känslor. Han har kanske avtjänat sitt straff eller klarat av vården, men det betyder inte med automatik att förtroendet finns. Å andra sidan måste människor få nya chanser. Så jag är splittrad.

Otuktshärva på Oknö sommaren 1960

Ungdomar vid Oknöstugorna
Det var i augusti 1960. Industrisemestern var slut och de flesta stugorna på Oknö stod outhyrda. Ändå hade folk sett ungdomar som olovligen befann sig vid stugorna. En person bestämde sig för att undersöka saken lite närmare och upptäckte då allvarliga oegentligheter varvid polisanmälan gjordes.

Otuktshärva
Oknö camping och stugby hade sedan invigningen 1950 blivit en remarkabel succé. Men den här sommaren skulle Oknö få ett tillfälligt dåligt rykte som centrum för en otuktshärva. Utredningen visade nämligen att stugorna hade nyttjats för olagligt intimt umgänge med i vissa fall minderåriga barn mellan 12 och 14 år. Det visade sig ha varit en relativt omfattande verksamhet med förgreningar ända till Skåne och Hultsfred.

Domar
Utredningen ledde till åtal mot sex personer i juni 1961. Fabriksarbetare Willy Johansson från Limhamn befanns skyldig till otukt med minderårigt barn vid fem tillfällen och dömdes till nio månaders (två av dessa avsåg stöld) fängelse. Även fyra mönsteråsbor (som inte namnges) var åtalade för otukt. I två av fallen ogillades åtalet, men två dömdes till åtta respektive sex månaders fängelse, villkorlig dom. De skulle under prövotiden stå under övervakning och avstå från rusdrycker. Ytterligare ett åtal ogillades.

Som vanligt får man ett intryck av att gärningsmännen kom oerhört lindrigt undan. Man kan också fundera på om det vid denna tid fanns någon kvalificerad hjälp för de drabbade tjejerna.


Artikel i OT 19610119. Den artikel som det hänvisas till från oktober 1960 har ej kunnat återfinnas. Klicka på bilden för större format.
























Artikel i OT 19610621.

Artiklarna återfinns i Stranda Hembygdsförenings artikelarkiv.

Brott i Sverige - ett historiskt perspektiv

Brott från ett historiskt perspektiv
Det finns många myter och uppfattningar om brottsutvecklingen i Sverige. De flesta bottnar i medias uppmärksamhet av vissa spektakulära brott. Som en bakgrund till min artikelserie om brott och straff i mönsteråsbygden tänkte jag idag presentera lite statistik som visar brottsutvecklingen i Sverige från ett historiskt perspektiv. Att vissa brottmål ökar eller minskar i antal beror inte enbart på ett ökat antal brott utan också på ändrad praxis under årens lopp. För den som vill fördjupa sig i förklaringar, rekommenderas följande skrift varifrån jag har hämtat statistiken.

Mord och dråp 1750-2005


I ett långt perspektiv har antalet mord och dråp inte ökat sedan 1750, utan ligger idag på ungefär samma nivå som för 250 år sedan. Jämför man med 1800-talets mitt, så har vi idag färre mord och dråp. I ett kortare perspektiv så kan man dock se en markant ökning sedan andra världskrigets slut, för att de senaste åren se en viss minskning igen. Den enda säkra variabeln som påverkar antalet mord och dråp är den registrerade alkoholkonsumtionen i samhället. Straffsatsen verkar inte påverka. I Sverige söp man hiskeligt mycket vid 1800-talets mitt, vilket också återspeglar sig i mordstatistiken. Sedan följde väckelse- och nykterhetsrörelser och motbok vilket minskade både alkoholkonsumtion och mord. Sedan 1955 har vi ingen motbok samtidigt som vi har lagt oss till med internationella dryckesvanor.


Som diagrammet tydligt visar så är riskerna att råka ut för mord i Stockholm betydligt mindre idag än i äldre tider.


I ett internationellt perspektiv så har vi oerhört få mord och dråp i Sverige.


Ökningen efter andra världskriget kan knappast förklaras av den ökade invandringen. Det är i alla fall ingen avgörande förklaring. Även om invandrare är överrepresenterade, så kan det inte förklara den stora uppgången, även om det på 1970-talet fanns en stor överrepresentation bland finska invandrargrupper. Alkohol- och drogvariabeln är sannolikt den enskilt viktigaste förklaringsfaktorn.

Enligt SCB fördelade sig gärningsmännens härkomst under perioden 1990–1998 enligt följande: Sverige (66 procent), övriga Norden (12 procent), övriga Europa (9 procent) samt övriga länder (13 procent).

90% av alla mord/dråp begås av män. Det är också fler män än kvinnor som mördas.

Misshandelsbrott


Misshandelsbrotten har i ett längre historiskt perspektiv minskat dramatiskt, men även här ökat efter andra världskriget, även om man kan se en viss minskning sedan 1990-talet. Hade vi kunnat jämföra med medeltiden hade vi kunnat se än än större minskning av våld. Liksom vad gäller mord och dråp finns ett tydligt samband med alkoholkonsumtionen. Även om våldet har minskat i ett längre perspektiv så har medias fokusering på våldet ökat. Det faktiska våldsanvändandet har tveklöst minskat över tid, medan allt fler nyanser av våld har lagförts. Våld mellan män har minskat, medan våld mot kvinnor och barn har lagförts allt mer. Utländska medborgare står här för ungefär 15% av fallen.

Stöld


Här kan man se en markant ökning under 1900-talet, vilket brukar förklaras av framväxten av vårt moderna konsumtionssamhälle. Plötsligt finns det något att stjäla.


Här ser vi en jämförelse mellan misshandel och stöld.

Brottsligheten totalt sett


Som synes har brottsligheten ökat markant totalt sett i Sverige efter andra världskriget, vilket i huvudsak förklaras av alla trafikförseelser som följt med den ökade trafiken, liksom antal fylleri- och sedermera narkotikafall. Om vi tar bort just de fallen så framstår dock förändringarna inte som så drastiska.