Mördare hade chefstjänst i Mönsterås

Kommunal chefstjänsteman fick sluta 25 år efter begånget mord
Häromdagen kunde man i rikspressen läsa om en högt uppsatt kommunal tjänsteman (utvecklingschef) i Lindesbergs kommun som fick sluta sin tjänst efter att det uppdagats att han mördat sin flickvän och dumpat henne i en brunn 1985. Någon i Lindesbergs kommun verkar ha fått tips om att det 25 år gamla mordet diskuterades på siten Svenska mord, varpå historien rullades upp och mannen fick sluta. För mordet dömdes han till rättspsykiatrisk vård och kom ut efter ett år 1986. (Läs exempelvis här, här och här)

Turistchef i Mönsterås
Enligt en källa som har hört av sig till Mönsteråsbloggen så arbetade denne man som tjänsteman i Mönsterås kommun på 1990-talet – först som fritidskonsulent, sedan som turistchef. I samband med en omorganisation utlystes turistchefstjänsten igen och mannen ifråga fick den inte, eventuellt beroende på internt motstånd inom kommunen. Kort därefter spreds ett rykte i Mönsterås att mannen hade mördat sin tidigare flickvän eller hustru och att hans dåvarande fru inget visste.

Ett antal frågor infinner sig:

1. Var Mönsterås kommun ovetandes om mannens bakgrund som mördare när han anställdes i första vändan? Gjorde Mönsterås Kommun något fel vid rekryteringen? Borde man ha ställt frågor som hade avslöjat hans bakgrund?

2. Kände kommunen till hans bakgrund när hans tjänst utlystes på nytt vid omorganisationen? Om svaret är ja, hade det någon betydelse för att han inte fick tjänsten? Försökte kommunen rent av mörka historien genom att medvetet "frammana" en omorganisation som skulle möjliggöra att man kunde göra sig av med mannen genom att inte ge honom tjänsten?

3. Skall den som har mördat och blivit utskriven/suttit av sin fängelsetid kunna ha höga kommunala befattningar med personalansvar? Skall man få nya chanser? Avtjänat straff/avklarad vård = vitt blad? Är sonat brott liktydigt med att man förtjänar nytt förtroende?

4. Har han sonat sitt brott efter ett år på rättspsyk?

Vissa jobb direkt olämpliga trots avtjänat straff
Jag har inga givna svar. Vissa typer av brott gör att man torde vara olämplig för vissa jobb. En rånare bör kanske inte arbeta på en bank efter frisläppandet. En sexualbrottsling eller pedofil ska förstås inte få arbeta på skolor. Men ska en mördare kunna få arbeta som kommunal chefstjänsteman? I just det här fallet så ansåg sig Lindesbergs kommun inte kunna klara av den negativa publicitet som fallet innebar, oavsett mannens kompetens. I just det här fallet så förefaller det vara extra känsligt eftersom mannen kom ut redan efter ett år, vilket rimmar illa med det allmänna rättsmedvetandet.

Min främsta invändning mot en mördare som kommunal chefstjänsteman är att personalen bör slippa att ha en mördare som chef. Jag tror det väcker för starka känslor. Han har kanske avtjänat sitt straff eller klarat av vården, men det betyder inte med automatik att förtroendet finns. Å andra sidan måste människor få nya chanser. Så jag är splittrad.

Nils blev den siste som avrättades på Kuggås - rånmord och förgiftade våfflor

Det här våffeljärnet använde rånmördaren Nils Ågren när han bakade våfflor med arsenik i för att förgifta ett vittne. Våffeljärnet finns idag att beskåda på Mönsterås Hembygdsgård.

Den sista avrättningen på Kuggås
Den 4 maj 1849 avrättades torparen Nils Ågren genom halshuggning. Det var den sista avrättningen på Kuggås. Enligt ögonvittnen samlades 7000-8000 människor för att bevittna när Nils huvud skildes från kroppen.

Rånmord och förgiftat vittne
Nils hade mycket på sitt samvete. Det kunde ibland hända att publiken tog ställning för den dömde; särskilt om det fanns synnerligen förmildrande omständigheter, om den dömde var djupt ångerfull eller ibland om han hade ett osedvanligt vackert utseende. Nils Ågren kunde inte räkna med något folkligt stöd. Tvärtom var han sällsynt råbarkad. Den som hade rånmördat ett gammalt par och dessutom förgiftat ett vittne på ett illslugt sätt kunde inte räkna med några sympatier.

Nils bakgrund
Nils Ågren kom från en relativt välbärgad släkt. I alla fall om man går ett par generationer bakåt i tiden. Hans farfar Sven Ågren var rusthållare i Sörvik/Byteshell, Döderhults socken, och gift med Eva Nora Söderberg som kom från en förhållandevis fin bokhållarefamilj med viss anknytning till adelssläkter. Nils far, Jonas Ågren, var bonde i Appelrum i samma socken.

Nils blev torpare
Nils föddes i augusti 1802 och blev redan som treåring faderlös. 1806 härjade lungsoten och Nils fader var en av dem som strök med. Denna svåra start i livet gjorde det inte lättare för Nils att etablera sig i samhället, och som så många andra bondsöner på 1800-talet lyckades han inte stanna kvar på den nivå hans förfäder hade levt på, utan fick nöja sig med ett osäkert torparliv på olika torp i Döderhult socken. 1822 gifte han sig med Katarina Olsdotter med vilken han fick minst fem barn.

Stölder
Någonstans gick det illa och Nils påbörjade en bana som tjuv. Om det var fattigdom som fick honom att börja vet jag inte. Redan omkring 1841 verkar han dömas för stöld och delaktighet i mord. Året därpå straffades han ånyo för stöld. 1843 klagade prästen över att han på flera år ej bevistat husförhör eller Herrens Heliga nattvard.

Rånmord och förgiftade våfflor
En tid efter de första stölderna genomförde han med två andra män ännu ett rånmord mot ett äldre par. Sannolikt deltog även en av hans söner. När det närmade sig rättegång bestämde sig Nils för att tysta ett vittne. Således bakade Nils in arsenik i våfflor och blandade livsfarlig skesyra i brännvinet. Därefter sökte han upp vittnet på kyrkbacken efter en gudstjänst. Där spelade Nils försonlig och bjöd vittnet på nybakade våfflor som gladeligen sköljdes ned med brännvin. På vägen hem avled vittnet av förgiftningsskador.

Stursk
Vid rättegången på tinget i Mönsterås uppträdde Nils sturskt. Han ville inte erkänna mordet på det gamla paret utan kom med ideliga undanflykter. Den erfarna domaren lär då med en gest ut mot Kuggås avrättningsplats ha yttrat orden: ”Ditt huvud kommer nog att ramla härute”. Nils svarade då: ”Nähä, dä blir ingenting med dä!”.

Ingen sinnesändring
Som brukligt var fick Nils prata med en präst före avrättningen. Men efter flera timmars samtal kunde prästen till sin stora fasa konstatera att ingen sinnesändring eller ånger märktes hos Nils. Hemma i torpet satt den nyblivna änkan med barnen.


Prästen noterade i husförhörslängden att Nils hade avrättats.


I dödsboken har prästen skrivit in att Nils avrättades på Kuggås genom halshuggning.

Mordet i Bingbergs backe

I augusti 1963 inträffade ett rått mord i Bingbergs backe i Mönsterås. Alla artiklar blir större om man klickar på dem.

Mord i Bingbergs backe
I augusti 1963 inträffade ett brutalt mord i Bingbergs backe (Kyrkogatan vid Verners Husgeråd) som många äldre mönsteråsare ännu minns.

Huvudet krossades med ett järnrör
Offret var möbelsnickaren Harry Andersson (70 år). Det var en helt vanlig måndagskväll vid 23-tiden. Harry var på besök i en lägenhet på Storgatan då fönsterrutan plötsligt krossades. Han gick då ut för att undersöka saken. Efter ett tag blev han överfallen av en ung man som släpade ner honom till bakgården vid Bingbergs järnhandel. Där fortsatte den besinningslösa misshandeln mot huvudet med ett järnrör. Ett vittne hade hört att Andersson hade vädjat för sitt liv med orden ”Slå inte ihjäl mig”. Gärningsmannen försvann sedan från platsen med Anderssons plånbok som innehöll 1500 kr. När första vittnet anlände till platsen drog Andersson sitt sista andetag.

Gärningsmannen greps efter en timma
Redan efter en timma kunde polisen gripa en 19-årig man vid namn Lennart Nilsson. Lennart visade sig vara en tillfällig arbetare på det tivoli som just då huserade nere i hamnområdet. Han kom ursprungligen från Kolbäck utanför Västerås.
Polisen kunde ganska snart få en mer detaljerad bild av händelseförloppet.

Detaljer i händelseförloppet
Uppenbarligen hade den unge Lennart Nilsson druckit sprit med några kamrater mitt emot det hus som Harry Andersson gästade. Lennart hade sedan gått över Storgatan och sparkat sönder fönsterrutan. Hans kamrater hade då försvunnit från platsen. Lennart hade själv sprungit ett varv för att sedan återkomma till platsen, varvid han hade råkat möta Harry Andersson som gått ut för att se vad som pågick. Därefter skedde rånmordet.

Jag har inte lyckats utröna vilket straff Lennart Nilsson fick, men det går nog att ta reda på.


Del 2 av artikeln längst upp.


Del 3 av artikeln.


Del 4 av artikeln.


Del 1 av en annan artikel.


Del 2 av artikeln.

Brev från Axel Dahlström läsekretsen till Wahrnagel

Då jag häromdagen redogjorde för ett ohyggligt mord i Elgerum 1916, anade jag förstås inte att dråparen själv, herr Axel Dahlström, skulle låta höra av sig från andra sidan graven förmedelst modern teknik. Dahlström förefaller inte helt tillfreds med att jag gav nytt ljus åt den tragiska händelsen, som han menar att jag framdragit i ”liflig glans”. Hur som helst vill han inte försvara sitt illdåd, men önskar att andra må varnas därav så att de inte bryter emot Guds bud och dräper sin hustru. Om jag uppfyller hans önskan lovar han att inte mer framträda på Elgerumsgården. Jag publicerar här Dahlströms brev i sin helhet. Av någon anledning har han lagt sig till med en språklig stil som hör hemma några hundra år före Dahlströms egen tid, företrädelsevis i kungliga brev.

“Högwälborne Hr. Doctoren J. Nilsson.

Alldenstundh iagh giennom then Gamble här warandes Allmoghen, uthifrån hörsägen, bibringats det tarfweliga ryktet, att någon - Nota Bene - Ärade Dr. Nilsson, esomoftast uthi de flesta Söcken daghr, skall hafwa låhtit intaga mitt, äfvensom min hustrus, förutvarande egandes Hemman, hwarest der otillbörligt nagelfarande af allersköns Arkivalier skall hafwa förehwarit, och dertill ännu pågår, hwarunder mijna förehawanden ändnu en gång blifwa rannsakade, kan iagh omöjligen någon ro i then mijn arma Själen finna, såwitt Ni eij, min högt wärderade Doctor, måtte låta mig aflemna min egen tarfweliga betragtelse å de händelser, derföre hwilka iagh rättmätigt med kiära Lifwet plikta fick, och hwilka enkannerligen till Histoiren hörer, men som Ni, aktingswärde Dr. Nilsson - ånyo hafwer emnat vilja i liflig glans framdraga.

Ety iagh till mitt förswar alls Intet att andraga hafwer, hwad thet oerhörda dådh, för hwilket iagh med Bleka Döden vedergällts, anbelangar, är thet ändå then innerliga önskan mijn att få omkvädas i sådant Motto att thet kan bringas androm till Wahrnagel på thet att the icke taga hustru sin af Dagha. Thet helga Guds Budh som sakrosankt är, kunde iagh törhända ödmjukast få wädja Hr. Doctoren om att i sin deruppå daghliga ryktbara skrifvarhandling, inför envar läskunnigh, kungiöra dessa ord på thet att frid och gamman må instella sigh hwid hwar mans härdh i vårt elskade Fosterland! Såwidt skier, lofvar iagh att liksom en from man, låta mina framtredhanden såsom Elgerums Skiepno taga sin ende. Fridh ware med Eders Höghet!

Amor Vincit Omnia, (Kärleken övervinner allt, min kommentar)

Tuissimus,

Eder ödmjuke et trogne Undersåthe,
I Nådhens Åhr 2010,
Axel Dahlström ."

Ohyggligt morddrama i Mönsterås 1916

Det ohyggliga morddramat i Elgerum 1916 enligt lokalpressen. Klicka för större format.

Kuslig tragedi på Elgerumsgården
Lördagen den 12 augusti 1916 skakades Mönsterås av en av de blodigaste och kusligaste tragedier som hemsökt vår bygd. De avskyvärda händelserna utspelade sig där jag numera har min arbetsplats – Elgerumsgården.

Mannen högg mot sin hustru med yxan
Den 60-årige lantbrukaren och trävaruhandlaren Axel Dahlström bråkade med sin hustru igen. Han led av patologisk och omotiverad svartsjuka och just denna dag hade alkoholintaget gjort saken värre. När hans hustru Amanda Carlsdotter vägrade skriva under en bekännelse att hon varit otrogen började misshandeln. Han grep hustruns hår, drog ut henne ur huset och kastade henne utför den höga stentrappan. Han fortsatte sedan misshandeln med en käpp i trädgården. När en kvinna i närheten försökte avstyra bråket sprang Dahlström efter en yxa och högg mot sin hustru. Klockan tre den nämnda högsommardagen högg Axel Dahlström på Elgerum ihjäl sin hustru Amanda Carlsdotter. Kort därefter sköt han sig själv i huvudet.

Tre djupa yxhugg
När polisen kom till platsen hittades både kvinnan och mannen liggandes i var sin blodpöl. Kvinnan var redan död och hade tre djupa yxhugg och märken efter slag. Ett yxhugg hade träffat i ryggen, ett i pannan och ett på den vänstra sidan av halsen. Det sistnämnda hugget hade varit så kraftigt att huvudet nästan skilts från kroppen.

Till sjukstugan med skottkärra
Bredvid mannen hittades en mindre revolver med sex skott, varav ett var avskjutet. Det visade sig att han hade skjutit sig själv i huvudet och att kulan trängt in i hjärnan. Mannen gav ännu vissa livstecken ifrån sig och fördes till sjukstugan i en skottkärra körd av drängen Karl Helling. Enligt en uppgift dog Dahlström samma kväll. Enligt andra uppgifter dog han på måndag morgon vid sjutiden. Mordet tycks ändå ha varit planerat eftersom telefontråden till huset var avskuren. Alternativt hade han skurit av tråden efter mordet men innan han sköt sig själv.

Abnorm svartsjuka
Makarna hade bott i Elgerumsgården i omkring tio år, och de senaste åren hade det varit oenighet. Mannen hade under en tid velat skiljas utan att hustrun skulle få del av deras gemensamma förmögenhet. Han lär med hot och våld ha försökt förmå hustrun att skriva på en bekännelse att hon varit otrogen. Dahlström misstänkte att hustrun hade haft en affär med en köpman Emil Ödman i Kalmar. Emil Ödman stämde herr Dahlström för ärekränkning, varvid Dahlström dömdes till böter och skadestånd. I sin strävan att få upprättelse skall Dahlström sedan ha försökt skaffa bevis för otroheten genom att tvinga sin hustru till en skriftlig bekännelse. Men hon vägrade.

Begravningarna
När mannen begravdes saknades klockringning och inga blommor fanns vid graven. När hustrun begravdes var det så många människor att det saknade motstycke. När prästen under talet kom in på den självuppoffrande kvinnans mångåriga, tålmodigt burna lidanden var intet öga torrt.

Makarnas bakgrund

Makarna Dahlström

Axel Dahlström var född 18570805 i Brånäs Kristdala sn och son till Nils Peter Nilsson och Stina Maria Svensdotter. Vigd 18801013. Han vistades några år i USA men återvände till Sverige.

Amanda Karlsdotter var född 18600116 i Eckerhult, Döderhult sn och dotter till Carl Johansson och Catharina Hemmingsdotter.

Familjegraven finns på gamla kyrkogården i Mönsterås.

Spökerier
Det sägs att Axel Dahlström spökar på gården och jag lovar att återkomma till de spökhistorier som finns för Elgerumsgården.

En spricka i idyllen – mord i Mönsterås

1966 inträffade ett hemskt mord i Mönsterås. En spricka i idyllen. Min far bor i lägenheten under. Högerdelen av artikeln är borta. Klicka på bilden för större format.

Mord påverkar ett helt samhälle
1966 inträffade ett fruktansvärt mord som skakade idyllen Mönsterås. Jag är lite trött på att vara så himla finkänslig och väja för det obehagliga. Hemska händelser är också en del av en orts historia hur mycket man än vill förtränga det. Man kan förstås ifrågasätta om ett tragiskt passionsmord är av allmänt intresse. Men självklart är det så att ett mord påverkar atmosfären i ett samhälle.

Sprickor i idyllen
Jag minns mordet på Ebba på 1980-talet, vilket inträffade ungefär samtidigt som myslåten ”Här mås i Mönsterås” släpptes. Idyllen visade sig ha sprickor. Kontrasterna blev smärtsamt tydliga. Men jag vet hur det funkar i Mönsterås. Man vill inte bli påmind om sådant som missfärgar idyllen. Jag kommer att få en massa skit för att jag tar upp det här. Jag bryr mig inte. Spänningen mellan idyll och all skit under ytan, alla dunkelheter bakom den fina fasaden intresserar mig. Den sprickan kommer jag att belysa oftare i mina kommande inlägg. Den sprickan finns hos oss alla.

Två noteringar dock:
1. Tidningen tvekade inte att skriva ut namn på offer och gärningsman. Hade man gjort så idag?
2. Om jag känner Mönsterås rätt så lär många ha gottat sig i tragedin. Skvallret såg säkert sina bästa dagar när detta hände. Det äcklar mig nästan lika mycket som mordet.


Klicka på bilden för större format.