Sjuk man får vänta 30-60 minuter på hjälp vid toalettbesök
Hur lång tid är det rimligt att behöva vänta på hjälp från hemtjänsten vid toalettbesök? En sjuk man som bor hemma i Mönsterås får ibland vänta 30-60 minuter innan hjälpen kommer.
Den sjuka mannen kan ta sig till toaletten själv, men behöver sedan hjälp med hygienen. Därför ska han enligt avtal trycka på larmknappen vid toalettbesök. Ibland har han tur och då kommer hemtjänstpersonalen efter en kvart. Men ofta får han sitta på toalettstolen och vänta en halvtimma, ja även upp till en timma. Detta kan knappast betraktas som mänsklig värdighet.
Servering
Man kan också fundera på om rutinerna vid lunchleveranserna lever upp till mänsklig värdighet. Lunchen kommer i en inplastad förpackning som bara ställs fram. Endast den som uttryckligen ber om det får sin mat serverad på en tallrik. Djur må man låta äta från paket och plastbunkar, men människor borde i grundkonceptet få sin mat serverad på porslin. Det är inget man ska behöva be extra om.
Organisations- och resursproblem
Nu vill jag inte anklaga hemtjänstpersonalen som säkert gör sitt jobb så gott de kan utifrån de omständigheter som råder. Det här är i första hand ett organisationsproblem som bottnar i ett resursproblem, vilket i sin tur kan spåras till socialförvaltningens ledning och ytterst sett ansvariga politiker som inte vill tillskjuta de medel som behövs till detta område. Skamligt för en kommun som varje år går med över 30 miljoner plus i kassan. Undrar förresten hur många miljoner den där skrytskylten kostade som står utmed E22:an. Om de pengarna istället hade satsats inom hemtjänsten så hade kanske den sjuke gamle mannen bara behövt sitta och titta in i toalettväggen 10 minuter istället för 30 eller 60 minuter.
Välkommen till verklighetens Mönsterås!
Visar inlägg med etikett hemtjänsten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hemtjänsten. Visa alla inlägg
28 december 2010
Min sommar inom hemtjänsten
En sommar inom hemtjänsten
En sommar i min ungdom jobbade jag inom hemtjänsten i Mönsterås kommun. Arbetsmarknaden hade ännu inte blivit så fackligt idiotstrikt, utan man kunde få jobba med en hel del utan adekvat utbildning. Man gick bredvid ett tag och fick sedan förtroende.
Gå bredvid ett par dagar
Så var det för mig. Jag saknade utbildning för något av det jag skulle göra – enkel hygien, städ, matlagning, handling. Man ansåg väl att det skulle kunna gå bra ändå. Det var viktigare att vara en medmänniska än att vara expert på teknikaliteterna.
Efter att ha gått bredvid ett par tre dagar var det så dags. Första veckan skulle jag vara lite vid Ekåsa i Fliseryd. De andra veckorna skulle jag åka en bestämd runda till gamla människor ute i bygderna som skulle få städat och mat på bordet. Hemlagad mat.
Ekåsa - kaffe och skvaller
Ekåsaveckan var ingen höjdare. Det är svårt att snabbt komma in på en arbetsplats med bara kvinnor. De hade sina samtalsämnen (virkning, skilsmässor och recept) och som ung kille kände jag mig lite utanför. Dessutom fanns det fördomar mot män inom hemtjänsten som jag märkte av tydligt. Det som förvånade mig mest var att de hade tid att sitta i kafferummet så mycket. Jag talar om timmar. Det var där de tillbringade i princip all tid utom när det var fråga om de nödvändiga procedurerna på morgonen och före maten. Det här var vid 1980-talets slut, och jag får anta att det inte fungerar så idag. Timmarna som gick till kaffepimplande och skvaller hade man ju kunnat använda för att gå ut med de gamla. Min morfar fanns på Ekåsa då, och jag minns att varken jag eller någon annan hittade på något för honom. Han fick ligga i sin säng hela dagarna, även om jag smet in ibland och hälsade.
Veckorna bland de gamla i skogarna
De andra veckorna körde jag min runda, och det var på många sätt fantastiska veckor, låt vara även ångestladdade. Jag fick ett visst antal timmar hos varje person och skulle då laga mat, städa och ibland handla. Någon hade bara järnspis och då fick man fyra timmar för att hinna laga maten. Spisen hade en otäck spricka och ibland slog eldslågor upp mot taket. Nå, mannen var snäll och när allt var färdigt bjöd han mig alltid på sill, potatis och en lättölspilsner.
Männen tyckte om mina gräddsåser
Männen var mycket tacksamma eftersom jag gjorde extra goda gräddsåser, något som den ordinarie personalen uppenbarligen snålade med. Däremot tyckte dom inte att jag behövde vara så noga med städningen. Egentligen kunde jag inte laga mat. Men jag hade med mig min hemkunskapsbok från skoltiden. Där framgick hur man kokade potatis, stekte fläskkotletter och gjorde såser. Det var bara att följa manualen… och så lite extra grädde då.
Kvinnorna ville ha välstädat
Kvinnorna däremot tyckte städningen var viktigast. Några låg på knä och inspekterade när jag kammade mattfransarna. De var för gulliga. Kvinnorna bjöd också gärna på kaffe och kakor och tyckte det var väldigt roligt att få en kille i huset. Trots en ganska så slitsam sommar, så gick jag upp i vikt.
Man tog sig tid
Överhuvudtaget så hade tjänsten en viktig social funktion. Eftersom man i regel stannade några timmar på samma ställe så hann man prata och fika. Det var mycket man anförtroddes denna sommar. Ibland öppnade sig tragiska bråddjup. Det hände också att jag gjorde sockerkaka, bakade bullar och rullade köttbullar, vilket skulle vara helt otänkbart inom dagens hemtjänst. Förmodligen låg det lite utanför redan vid den tiden, men det var sånt man ändå gjorde ibland. Det var ju det där med att vara medmänniska också.
Det hände att unga tjejvikarier inte kunde hantera vissa av de äldre männen som kunde bli lite vresiga ibland. Då ringde chefen till mig och så fick jag ta över. Inga problem alls.
Bortrationaliserat
Idag är det mesta av det jag gjorde bortrationaliserat. Maten lagas inte längre ute hos de äldre, utan personalen rusar in och ställer en inplastad portion på köksbordet. Några sockerkakor och fikastunder finns givetvis inte kvar. Jag vet inte varför samhället inte anser sig ha råd att ge de äldre det där som de fick förr. Andra får skriva den historiken.
En sommar i min ungdom jobbade jag inom hemtjänsten i Mönsterås kommun. Arbetsmarknaden hade ännu inte blivit så fackligt idiotstrikt, utan man kunde få jobba med en hel del utan adekvat utbildning. Man gick bredvid ett tag och fick sedan förtroende.
Gå bredvid ett par dagar
Så var det för mig. Jag saknade utbildning för något av det jag skulle göra – enkel hygien, städ, matlagning, handling. Man ansåg väl att det skulle kunna gå bra ändå. Det var viktigare att vara en medmänniska än att vara expert på teknikaliteterna.
Efter att ha gått bredvid ett par tre dagar var det så dags. Första veckan skulle jag vara lite vid Ekåsa i Fliseryd. De andra veckorna skulle jag åka en bestämd runda till gamla människor ute i bygderna som skulle få städat och mat på bordet. Hemlagad mat.
Ekåsa - kaffe och skvaller
Ekåsaveckan var ingen höjdare. Det är svårt att snabbt komma in på en arbetsplats med bara kvinnor. De hade sina samtalsämnen (virkning, skilsmässor och recept) och som ung kille kände jag mig lite utanför. Dessutom fanns det fördomar mot män inom hemtjänsten som jag märkte av tydligt. Det som förvånade mig mest var att de hade tid att sitta i kafferummet så mycket. Jag talar om timmar. Det var där de tillbringade i princip all tid utom när det var fråga om de nödvändiga procedurerna på morgonen och före maten. Det här var vid 1980-talets slut, och jag får anta att det inte fungerar så idag. Timmarna som gick till kaffepimplande och skvaller hade man ju kunnat använda för att gå ut med de gamla. Min morfar fanns på Ekåsa då, och jag minns att varken jag eller någon annan hittade på något för honom. Han fick ligga i sin säng hela dagarna, även om jag smet in ibland och hälsade.
Veckorna bland de gamla i skogarna
De andra veckorna körde jag min runda, och det var på många sätt fantastiska veckor, låt vara även ångestladdade. Jag fick ett visst antal timmar hos varje person och skulle då laga mat, städa och ibland handla. Någon hade bara järnspis och då fick man fyra timmar för att hinna laga maten. Spisen hade en otäck spricka och ibland slog eldslågor upp mot taket. Nå, mannen var snäll och när allt var färdigt bjöd han mig alltid på sill, potatis och en lättölspilsner.
Männen tyckte om mina gräddsåser
Männen var mycket tacksamma eftersom jag gjorde extra goda gräddsåser, något som den ordinarie personalen uppenbarligen snålade med. Däremot tyckte dom inte att jag behövde vara så noga med städningen. Egentligen kunde jag inte laga mat. Men jag hade med mig min hemkunskapsbok från skoltiden. Där framgick hur man kokade potatis, stekte fläskkotletter och gjorde såser. Det var bara att följa manualen… och så lite extra grädde då.
Kvinnorna ville ha välstädat
Kvinnorna däremot tyckte städningen var viktigast. Några låg på knä och inspekterade när jag kammade mattfransarna. De var för gulliga. Kvinnorna bjöd också gärna på kaffe och kakor och tyckte det var väldigt roligt att få en kille i huset. Trots en ganska så slitsam sommar, så gick jag upp i vikt.
Man tog sig tid
Överhuvudtaget så hade tjänsten en viktig social funktion. Eftersom man i regel stannade några timmar på samma ställe så hann man prata och fika. Det var mycket man anförtroddes denna sommar. Ibland öppnade sig tragiska bråddjup. Det hände också att jag gjorde sockerkaka, bakade bullar och rullade köttbullar, vilket skulle vara helt otänkbart inom dagens hemtjänst. Förmodligen låg det lite utanför redan vid den tiden, men det var sånt man ändå gjorde ibland. Det var ju det där med att vara medmänniska också.
Det hände att unga tjejvikarier inte kunde hantera vissa av de äldre männen som kunde bli lite vresiga ibland. Då ringde chefen till mig och så fick jag ta över. Inga problem alls.
Bortrationaliserat
Idag är det mesta av det jag gjorde bortrationaliserat. Maten lagas inte längre ute hos de äldre, utan personalen rusar in och ställer en inplastad portion på köksbordet. Några sockerkakor och fikastunder finns givetvis inte kvar. Jag vet inte varför samhället inte anser sig ha råd att ge de äldre det där som de fick förr. Andra får skriva den historiken.
3 september 2010
Hemlagad mat och en kopp kaffe – Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti vill utveckla hemtjänsten
Hemlagad mat och en kopp kaffe
Allt var sannerligen inte bättre förr, men en aspekt av hemtjänsten var onekligen det. För drygt 20 år sedan jobbade jag inom hemtjänsten. Då fick jag kanske tre timmar hos en person och skulle under den tiden laga mat med den äldres egna kylskåpsingredienser, städa och ibland handla. Jag minns att jag hade med mig en kokbok som var till stor hjälp vid matlagningen. Jag var inget proffs, men jag lagade världens godaste gräddsås till fläskkotletterna som hade fått puttra sig möra i lugn och ro. Ofta ville de äldre prata och bjuda på en kopp kaffe. Oftast hann man det.
Inplastad portion och 30 sekunder
Idag har min far hemtjänst. Klockan tolv öppnas dörren och hemtjänstpersonalen ställer en inplastad portion på köksbordet, tackar för sig och går ut. Max 30 sekunder. Sedan stressar hon vidare. Hon har inte tid att stanna, även om hon skulle vilja.
Människovärdigt
Kanske var det gamla systemet på tok för generöst, ineffektivt och kostnadskrävande. Men det var i alla fall människovärdigt. Många äldre uppskattade att få hemlagad mat samtidigt som det blev en pratstund.
En ny färdriktning
Givetvis kan man inte vrida tillbaka klockan 100%. Men nog tycker jag att kommunen borde ange en färdriktning, en målsättning, och börja gå åt rätt håll. Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti lovar att arbeta för att de äldre som vill ska få hemtjänst med hemlagad mat och möjlighet till en pratstund över en kopp kaffe, gärna i samarbete med frivilliga krafter från föreningslivet. Dagens stress och plastpaketerade portionspaket har inte det sociala mervärde som många äldre vill ha.
Jag kan tänka mig en uppdelning där sjukvården tar hand om alla vårdande uppgifter, medan hemtjänsten tar hand om enbart städning, matlagning och handling med lite kaffeprat ibland, medan frivilliga krafter hjälper till med den sociala biten, promenader etc.
En röst på Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti är en röst för en människovärdig hemtjänst med hemlagad mat och ökad social samvaro för dem som så önskar.
Vår övriga politik finner du på den här länken.
Allt var sannerligen inte bättre förr, men en aspekt av hemtjänsten var onekligen det. För drygt 20 år sedan jobbade jag inom hemtjänsten. Då fick jag kanske tre timmar hos en person och skulle under den tiden laga mat med den äldres egna kylskåpsingredienser, städa och ibland handla. Jag minns att jag hade med mig en kokbok som var till stor hjälp vid matlagningen. Jag var inget proffs, men jag lagade världens godaste gräddsås till fläskkotletterna som hade fått puttra sig möra i lugn och ro. Ofta ville de äldre prata och bjuda på en kopp kaffe. Oftast hann man det.
Inplastad portion och 30 sekunder
Idag har min far hemtjänst. Klockan tolv öppnas dörren och hemtjänstpersonalen ställer en inplastad portion på köksbordet, tackar för sig och går ut. Max 30 sekunder. Sedan stressar hon vidare. Hon har inte tid att stanna, även om hon skulle vilja.
Människovärdigt
Kanske var det gamla systemet på tok för generöst, ineffektivt och kostnadskrävande. Men det var i alla fall människovärdigt. Många äldre uppskattade att få hemlagad mat samtidigt som det blev en pratstund.
En ny färdriktning
Givetvis kan man inte vrida tillbaka klockan 100%. Men nog tycker jag att kommunen borde ange en färdriktning, en målsättning, och börja gå åt rätt håll. Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti lovar att arbeta för att de äldre som vill ska få hemtjänst med hemlagad mat och möjlighet till en pratstund över en kopp kaffe, gärna i samarbete med frivilliga krafter från föreningslivet. Dagens stress och plastpaketerade portionspaket har inte det sociala mervärde som många äldre vill ha.
Jag kan tänka mig en uppdelning där sjukvården tar hand om alla vårdande uppgifter, medan hemtjänsten tar hand om enbart städning, matlagning och handling med lite kaffeprat ibland, medan frivilliga krafter hjälper till med den sociala biten, promenader etc.
En röst på Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti är en röst för en människovärdig hemtjänst med hemlagad mat och ökad social samvaro för dem som så önskar.
Vår övriga politik finner du på den här länken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
