Gamla kyrkogården - II

I ett tidigare inlägg visade jag hur illa det delvis ser ut på gamla kyrkogården i Mönsterås. Den logiska följdfrågan blir då varför det ser ut som det gör. Det behövs ju dels punktinsatser mot misskötta och skadade häckpartier, dels en fungerande fortlöpande verksamhet där man friserar gräs och tar bort nässlor och annat ogräs.

Kritiken skall förstås inte riktas mot kyrkogårdsarbetarna. De gör säkert sitt bästa utifrån rådande omständigheter. Nästa led blir då arbetschefen. Vad jag har förstått har det i år tillsatts en ny chef med ansvar för bl.a kyrkogården. Har han de resurser (ekonomi och personal) som behövs för både punktinsatserna och den fortlöpande verksamheten eller har han bakbundna händer? Om han inte har tillräckliga resurser får vi söka oss än högre upp i hierarkin till kyrkoherde och kyrkopolitiker. Varför har de i så fall inte tagit det ansvar som församlingen har gett dem förtroende för? Jag är övertygad om att en majoritet av församlingen (i betydelsen alla vi som är medlemmar i Svenska kyrkan) är beredd att betala för en välskött kyrkogård. Om inte kyrkoskatten räcker får man väl ta upp ett par kollekter för ändamålet. Så gör man ju inom frikyrkan. Man kan givetvis också samla ihop ett gäng på ideell basis som byter ut skadade häckpartier och rensar upp det värsta. Men det får ju inte ordning på den verksamhet som behövs varje vecka. Där behövs anställd personal.

Jag återkommer med ett tredje inlägg.

Har Storgatan 23 varit kaplanboställe och kyrkogård?

Har tomten med det blå huset som idag hyser Harryssons en gång varit kaplanboställe och kyrkogård?

Platser och traditioner
Nog är det intressant med alla traditioner som under tidens gång knyts till olika platser i bygden. I bästa fall kan man bringa klarhet och särskilja myt från historisk verklighet. Ibland förblir allt höljt i dunkel då det inte finns några källor att tillgå.

Kyrkogård och kaplanboställe?
En sådan mytomspunnen plats är tomten vid Storgatan 23 där Harryssons och underklädesaffären idag huserar (Tekniska Magasinet när jag var barn). Enligt traditionen skall det en gång ha legat en liten kyrkogård där för psykiskt sjuka. Bakgrunden till historien tycks vara att man har hittat ett kranium och andra benrester i trädgården. Ytterligare en tradition gör gällande att det på tomten i äldre tider skall ha stått ett hus där kyrkans kaplan/komminister bodde. Eftersom Eric Dicksson påminde mig om historien och då jag vid något tillfälle nämnt den i förbifarten här på bloggen, så bestämde jag mig för att försöka bringa klarhet.

Eric Nelssons artiklar
Först gällde det att komma på var jag själv hade läst historien. Till slut hittade jag ett par artiklar om Storgatan signerade Eric Nelsson i tidskriften Stranda från omkring 1970, där traditionerna om den aktuella tomten återges, även om han inte kopplar kyrkogården just till psykiskt sjuka. Tyvärr anger inte Eric varifrån han har fått uppgifterna, varför jag fick fortsätta jakten på ursprungskällan.

Mönsteråsboken ger en ledtråd
I Mönsteråsboken från 1963 nämns att Mönsterås församling fick egen kaplan 1653, men att det då inte fanns någon komministergård, varför han fick införskaffa sig en egen gård på Åsen. Samma gård skall församlingen sedan ha köpt in när kaplanen Nils Petri dog 1657. Kan denna uppgift möjligtvis kopplas till traditionen om kyrkogård och kaplanbostad på Storgatan 23? Tyvärr anger inte heller Mönsteråsboken några källor, så det var bara att fortsätta detektivarbetet.

Kartan från 1726 - "i forna tider varit till capellanerna"
Jag började med att titta på vad som står om fastigheten (nr 13) i det dokument som hör till Mönsteråskartan 1726. Och förunderligt nog hittade jag där en intressant uppgift om tomten som nu var i privat ägo och beboddes av borgaren Sune Boberg. Där står: ”Denna tompt har i forna tider varit till(slagen) capellanerne här i mönsteråhs at bebo, sedermera bleven såld man ifrån man, såsom nu arf och egen jord,…”


Texten från 1726 som säger att tomten en gång varit kaplanboställe.

1726 skriver alltså lantmätaren att tomten i forna tider hade varit boställe för kaplaner. Den delen av traditionen tycks alltså stämma. Men protokollets hänvisning till ”forna tider” ger ändå utrymme för fel och missförstånd. Lantmätaren kunde ju ha fått allt om bakfoten.

Egen kaplan 1653
Därefter började jag gå igenom kyrkans handlingar från 1600-talet och i ett protokoll i samband med en biskopsvisitation 1653 hittade jag notisen som berättar att Mönsterås skulle få en egen kaplan.

Församlingen köper kaplanens hus utan kyrkoherdens råd och vetskap
1657 hittade jag så anteckningen som berättar att församlingen köpt tomten för kyrkans pengar efter att kaplanen avlidit. Köpet hade skett ”utan pastoris (dvs kyrkoherdens) rådh och veetskap”. I en annan notis längre fram skriver kyrkoherden själv om affären. Den avlidne kaplanen hade uppenbarligen stått i skuld till församlingen varvid församlingen kunnat lösa in gården för en mindre summa. Kyrkoherden bekräftar att han själv var helt ovetandes om affären. Vid köpet hade prosten i Högsby och församlingens ledande bönder (sexmän och åldermän) helt enkelt gått bakom kyrkoherdens rygg.

Tomten med tillhörande hus var tänkt att bli kaplanernas bostad ”ewärdeligen”. Så blev det dock inte. För enligt en senare ditskriven anteckning sägs att ”denna gårdh och huus äro afbrände Anno 1677 af fienden som församlingens män berätta”. Kort tid därefter synes tomten ha övergått i privat ägo. Församlingen fick ju från 1691 en egen komministergård i Långsrum som ersatte huset på Åsen.

Traditionen att tomten vid Storgatan 23 i forna tider varit boplats för kaplaner stämmer alltså, även om det bara var en kort period mellan 1653 och 1677.


Den första notisen från 1657 som berättar att församlingen köpt den avlidne kaplanens hus.


Den andra notisen där kyrkoherden utvecklar texten kring affären, och där någon efterträdare har skrivit dit att fienden brände huset 1677.

En kyrkogård för den som fick "neslig begravning"?
Däremot har jag inte funnit några uppgifter om en kyrkogård på tomten. Tvärtom talar väl det mesta emot. Kaplanerna hade knappast en privat kyrkogård i sin trädgård. Dessutom var det i äldre tider oerhört viktigt att man fick begravas på den riktiga kyrkogården som låg söder om Mönsterås gamla kyrka. Visserligen fanns det något som hette ”neslig begravning”, vilket kunde drabba den som tagit sitt liv eller råkat få en plötslig våldsam död, exempelvis genom avrättning. Det innebar kort och gott att man inte fick begravas i vigd jord på kyrkogården. Kan man möjligtvis tänka sig att en plats i backen ner mot Mönsteråsviken blev sista vilan för dem som dömdes till ”neslig begravning”? För mig framstår det som mer troligt att man i sådana fall nyttjade den sk Kaninbacken innan den var bebyggd, dvs Torgets västra sida, som enligt en tolkning ursprungligen skall ha hetat Kraniebacken.

Ben efter omgrävning av kyrkogården?
Det hände också att man tvingades gräva om en gammal kyrkogård för att få plats med nya kistor. De ben man då fick upp lades i ett benhus, och jag tror ett sådant fanns även i Mönsterås. Annars hade man kunnat tänka sig att de upphittade benen i trädgården härrör från en omgrävning av den egentliga kyrkogården.

Tomten en boplats för handelsmän och smeder
Det finns heller ingenting i handlingarna från 1726 och framåt som antyder att här skulle ha varit en plats för psykiskt sjuka. Tomten har sedan 1700-talet bebotts av handelsmän och smeder.

En "danskjävel"?
Kanske tillhör det upphittade kraniet och skelettdelarna i själva verket en fiendesoldat som stupat där i samband med någon av alla de stridigheter som genom århundradena drabbat köpingen och så fick det bli hans sista viloplats. Om den hypotesen stämmer är det alltså, som Ernst Hugo skulle ha sagt, en ”danskjävel” som ligger begravd i trädgården vid det gamla kaplanbostället.


Här ser vi huset på Storgatan 23 på ett mycket gammalt foto från 1875.

Litteratur
Eric Nelssons artiklar i Stranda 1969-1971 och 1972-1973.

Mönsteråsboken 1963.

Källor
Kyrkböcker för Mönsterås socken.

Lantmäteriets handlingar. Kartor över Mönsterås.