Gamla kyrkogården - II

I ett tidigare inlägg visade jag hur illa det delvis ser ut på gamla kyrkogården i Mönsterås. Den logiska följdfrågan blir då varför det ser ut som det gör. Det behövs ju dels punktinsatser mot misskötta och skadade häckpartier, dels en fungerande fortlöpande verksamhet där man friserar gräs och tar bort nässlor och annat ogräs.

Kritiken skall förstås inte riktas mot kyrkogårdsarbetarna. De gör säkert sitt bästa utifrån rådande omständigheter. Nästa led blir då arbetschefen. Vad jag har förstått har det i år tillsatts en ny chef med ansvar för bl.a kyrkogården. Har han de resurser (ekonomi och personal) som behövs för både punktinsatserna och den fortlöpande verksamheten eller har han bakbundna händer? Om han inte har tillräckliga resurser får vi söka oss än högre upp i hierarkin till kyrkoherde och kyrkopolitiker. Varför har de i så fall inte tagit det ansvar som församlingen har gett dem förtroende för? Jag är övertygad om att en majoritet av församlingen (i betydelsen alla vi som är medlemmar i Svenska kyrkan) är beredd att betala för en välskött kyrkogård. Om inte kyrkoskatten räcker får man väl ta upp ett par kollekter för ändamålet. Så gör man ju inom frikyrkan. Man kan givetvis också samla ihop ett gäng på ideell basis som byter ut skadade häckpartier och rensar upp det värsta. Men det får ju inte ordning på den verksamhet som behövs varje vecka. Där behövs anställd personal.

Jag återkommer med ett tredje inlägg.

Gamla kyrkogårdens häckar i dåligt skick

 

Man kan förstås hitta flera bra argument varför det inte är mödan värt att skriva om ogräs och häckar i dåligt skick. Men en kyrkogård är en känslig plats där många förväntar sig att finna lugn och ro i en välskött och behaglig omgivning. Där ska man inte behöva bli irriterad och ledsen för missprydande naturelement. Jag har förvisso sett vackra kyrkogårdar med förvildad natur, men då handlar det i regel om kyrkogårdar med gravstenar som är flera hundra år gamla och där allt bildar en helhet. På en modern kyrkogård i en tätort förväntar man sig bra skötsel.

Mönsterås gamla kyrkogård har det framförts en del kritik emot de senaste åren vad gäller skötseln. Men nu är det ju ny kyrkogårdsledning och därför blev jag lite förvånad när jag häromdagen fick en kommentar som sa att kyrkogårdens häckar inte sköts ordentligt. Mönsteråsbloggen gick en promenad på kyrkogården och fann att den kan förbättras på flera ställen.

De flesta kyrkogårdsbesökare parkerar mitt emot Mölstadskolan. Häckarna där är i ett fruktansvärt ovärdigt skick för att vara granne med en kyrkogård. Inget foto i världen kan visa hur det ser ut. Enligt uppgift sköter församlingen även dessa.



Ett stort parti med nässlor i en av kyrkogårdens inre häckar är förstås inte vad man förväntar sig att finna.

Så här ska det förstås inte heller behöva se ut på en kyrkogård.

Så här har det sett ut länge på ett ställe. Hur svårt kan det vara att plantera nytt på den lilla sträckan?

Även kyrkogårdens utsida bör förstås skötas.

Flera av de inre häckarna ser ut så här. Det sticker ut och upp lite överallt.

Flera av gravstenarna har sedan länge band runt omkring sig då de inte anses stå stabilt. Men ska detta bli permanent? Varför stabiliserar man inte stenarna och tar bort banden?

Flera av häckarna har en mix av olika växter som kämpar om att synas mest.

Uppföljning av kyrkans kuppartade tjänstetillsättning i Mönsterås

Protokollen talar

Jag har nu fått ta del av de protokoll från Svenska Kyrkan i Mönsterås som visar hur det gick till när Robert Rapakko (S) fick tjänsten som kyrkogårdsvaktmästare - trots att kyrkonämndens arbetsutskott förordade en annan sökande från Berga, så valde kyrkonämnden att gå emot arbetsutskottet och ge Rapakko tjänsten. Inte nog med det. Man manövrerade också bort en man som troget tjänat församlingen under 25 år. Läs mer här.

Omoralisk process
Jag hade hoppats att protokollen skulle ge en mer nyanserad bild, men det är med sorg jag noterar att tyvärr förstärktes bara bilden av en sällsynt omoralisk process där andra dugliga kandidater till tjänsten manövrerades bort under förödmjukande former och där man får intrycket att vissa redan från början haft en agenda att ge Rapakko tjänsten eftersom de kände honom privat eller på grund av hans tidigare församlingsarbete.

Annika Tengel (S) som genomförde kuppen i kyrkonämnden och gick emot arbetsutskottets förslag är inte ensam ansvarig för den omoraliska processen. Även kyrkoherden verkar här ha haft en avgörande roll, särskilt när det gäller att manövrera bort mannen med 25 års erfarenhet, där kyrkoherden agerat onödigt kantigt och utan flexibilitet. Att kyrkans övriga personal på oklara grunder förordade Rapakko är förstås också en del av helheten, även om deras inlaga, låt vara att den är svag, inte framstår som lika anmärkningsvärd som delar av kyrkonämndens agerande.

Först manövrerades mannen med 25 års erfarenhet bort
Först manövrerade man alltså bort en man med 25 års erfarenhet och trogen tjänst i församlingen. Mannen behandlades uppenbart förödmjukande, så långt ifrån hur Jesus skulle behandlat en annan människa. Kyrkoherden och nämndens ordförande letade efter fel i hans ansökan som gjorde att man kunde få bort honom från processen. Eller för att använda ett mer vardaglig språk – man jäklades med honom istället för att resonera med honom. Okänsligt och kantigt. Detta efter 25 års trogen tjänst. Man får tacka Gud för att denne man sedermera fick tjänst som biträdande kyrkogårdschef i Oskarshamn och därmed fick viss upprättelse – något som säger en hel del om den kompetens han har, vilket man alltså tog vara på i Oskarshamn. För mot honom hade Rapakko inte haft en chans sett till meriter. Återstod så Rapakko och en man från Berga.

Personalen förordade Rapakko utan att ange kvalitativa fördelar

Personalen skrev ner några synpunkter där båda männen fick goda vitsord. Ändå valde de att förorda Rapakko. Av personalens synpunkter framgår dock ingen klar kvalitativ fördel för Rapakko annat än hans koppling till Mönsterås. Tvärtom så hade den andra mannen gått en specifik utbildning som Rapakko saknade. Eftersom personalen inte anger någonting som ger Rapakko en fördel, annat än hans Mönsteråsanknytning, så kan man alltså konstatera att han gynnades av att de kände honom.

Lyftes fram av nätverk
Känd var han förstås också i kyrkonämnden där en majoritet hellre ville ha Mönsteråsaren Rapakko än mannen från Berga, varför man gick emot arbetsutskottets förslag.  Tengels kupp var inte en kvinnas verk. Det var ett helt nätverk inklusive kyrkoherden och kompisar till Rapakko som lyfte fram honom genom att manövrera bort andra sökanden. Visserligen kan man mot bakgrund av den turbulens som varit på kyrkogårdsavdelningen de senaste åren ha en viss förståelse för att man ville satsa på det trygga säkra kortet, men det är förstås ingen ursäkt för hur illa tjänsteärendet skötts.

Frågan är om kyrkonämnden överhuvudtaget borde ha fattat beslut om vem man skulle anställa, då väl så gott som alla där är mer eller mindre bekant med Rapakko. I sådana uppenbara jävsituationer borde man kunna ta in en oberoende extern grupp som jämför de sökandes meriter.

Förtroendet rasar

Det här raserar inte bara mitt och många andras förtroende för Socialdemokraterna. Värre är att mitt förtroende för Mönsterås församling därmed minskar drastiskt. En kristen församling som vill göra Jesus känd och älskad förväntas behandla sina medmänniskor väl. Här har inte alla blivit behandlade väl. Man tvekade inte att på ytterst tvivelaktiga grunder skjuta undan människor under resans gång för att få fram den kandidat man ville. Detta agerande borde vara en kristen församling främmande. Nu måste man dels jobba för en försoning utan att detta för den skull sopas under mattan, dels måste man försöka få tillbaka allmänhetens förtroende igen.

Alla handlingar publiceras
Nedan publicerar jag alla handlingar i ärendet. Allt ska fram i ljuset. Jag har strukit över alla namn utom politikernas och kyrkoherdens. De får stå för sina åsikter offentligt. De sökandes namn, bortsett från Rapakko, liksom personalen är dock överstrukna. Självklart riktar jag ingen anklagelse mot Rapakko. Han har givetvis inte gett sig själv tjänsten, och har säkert kapacitet för uppgifterna. Totalt sökte 83 tjänsten.

Nedan visar jag först ett brev från sju kyrkopolitiker som protesterar mot hur tjänstetillsättningen har gått till och som väl belyser problemet. Därefter följer olika protokoll från processen. Jag visar också vilken kyrkopolitiker som avgick i protest. Klicka på bilderna eller öppna i nytt fönster för att få dem i läsbar storlek. Alternativt kan man högerklicka och spara dokumenten för att sedan öppna dem i ett bildprogram.



Del 1 av brev från 7 kyrkopolitiker som kritiserar hur tjänstetillsättningen har skötts.

Del 2 av samma brev.

Sammanträdesprotokoll.

Sammanträdesprotokoll.

Sammanträdesprotokoll.

Brev från kyrkoherden.

Personalens synpunkter.



Sammanträdesprotokoll.

Åke Gustavsson avsäger sig sina förtroendeuppdrag.

 

Sossepolitiker kuppades fram till tjänst

Så tillsätts tjänster i Svenska kyrkan
Läste i dagens Barometern/OT (som ännu en gång har gjort ett kanonjobb) hur man tillsätter tjänster i Svenska kyrkan i Mönsterås. S-ledaren Robert Rapakko (invald i kyrkoråd och kyrkofullmäktige) har fått en tjänst som kyrkogårdsvaktmästare, trots att det för en vanlig läsare framstår som att minst två sökanden borde ha gått före, och trots att kyrkonämndens arbetsutskott föreslog en annan sökande.

Icke önskvärd
Först fick en man med 25 års erfarenhet signaler att han inte var önskvärd och drog i sista stund tillbaka sin ansökan efter minst sagt konstig behandling.

Kuppen

Nu återstod två kandidater. Kyrkonämndens arbetsutskott röstade och Rapakko fick 2 röster och den andre sökanden 3. Facket hade inga invändningar och därmed borde allt ha varit klart. Återstod bara för kyrkonämnden att fatta det formella beslutet. Men då hade Annika Tengel (S) uppenbarligen bestämt sig för att göra en kupp och hjälpa fram sin partikollega Robert Rapakko till tjänsten. Plötsligt lägger Tengel fram Rapakko som motförslag och i den följande slutna omröstningen får Rapakko sju av rösterna.

Kompisarna i kyrkonämnden
Sossen Annika Tengel hävdar att det bara sitter tre sossar i nämnden och att därför fyra från andra partier också röstat på honom. Därmed skulle det då inte handla om fusk, enligt henne. Men nog vet Annika att partitillhörigheten inte är det viktigaste i Mönsterås. Ingår man i de rätta nätverken och känner rätt personer så får man de nödvändiga rösterna. Rapakko fick helt enkelt sin tjänst av sina kompisar i kyrkonämnden.

Några har tagit trixandet väldigt hårt. En kyrkopolitiker har avgått och sju andra har reagerat. Det har visst varit både tårar och hårda ord. Den karaktärsfaste centerpartisten Sivert Carlsson inser förstås hur illa detta har skötts. Ja, läs tidningen så får ni en bättre bild av läget.

Nå, det här är det bästa exemplet på länge som visar hur det funkar i Mönsterås. Man blir bara uppgiven. Det här innebär att jag under inga som helst villkor kommer att stötta S med mitt parti i nästa val. Det här var sista droppen. Ja, inte genom något annat parti heller. Jag kör mitt eget race helt oberoende. Orden tar slut när man ser detta solklara mygel. Hoppas ingen behöver undra mer hur jag får inspiration till min deckare.

Totalt sökte 83 tjänsten.

Ni kommer väl ihåg biltrixandet med samma Tengel för drygt ett år sedan.

Luciaspel/tåg i Mönsterås kyrka övertygade

Kvällens kombinerade Luciatåg och Luciaspel i Mönsterås kyrka är förmodligen det bästa med Luciaanknytning jag har varit på. Luciaspelet var en suverän liten uppsättning som gav oss både den historiska och teologiska bakgrunden till Luciafirandet - allt förstärkt genom effektfullt utnyttjande av kyrkolokalens eko och mörker. Så småningom tändes ljusen och den mer traditionella och stämningsfulla delen tog vid med fina sånger från kyrkans barnkörer. Årets Lucifirande i Mönsterås församling lyckades med konsten att kombinera trivsel och teman som martyrskap och kärleksmod. Kyrkan var modig som inte bara bjöd på en upplevelse utan också en berättelse.

Så här upplevde min mobilkamera Luciafirandet.

Nya kyrkoherden får nyrenoverad prästgård för över halv miljon kr

Jag tror vi tar en kyrklig nyhet till idag.

Kyrkoherden vill ha nyrenoverat
Mönsterås-Fliseryds nya kyrkoherde Alf Johansson har inför flytten till prästgården i Mönsterås framfört önskemål om vissa renoveringar – det gäller bland annat köksinredning, flytt av tvättstuga, omtapetsering av några rum, golvslipning och balkonglagning. Det mesta av jobbet skall genomföras av Byggentreprenad Mönsterås för en kostnad av 327 000 kr (exkl moms). Målerijobben skall utföras av Karlbergs måleri för 109 000 kr (exkl moms). Totalt sett bör kostnaderna hamna på omkring 600 000 kr inklusive moms. Se protokoll här.

Verkar dyrt
Det är säkert så att renoveringarna var nödvändiga och då ska de givetvis genomföras. Låt den nya kyrkoherden bo så att han trivs. Men är inte 600 000 kr lite väl dyrt för ett par tapetseringar, lite golvslipning och en köksrenovering? För den summan får man ju en mindre villa i köpingen. Nå, jag kan inte branschen och man hade tagit in anbud och valt billigaste alternativen. Men om man har råd med detta utan vidare diskussioner så ska man förstås inte heller snåla med Fliseryds kyrka (se artikeln efter denna).

Vad kan man förvänta sig av en kyrkoherde?

Vad kan man förvänta sig av en kyrkoherde?
Mönsterås Församling ska snart få en ny kyrkoherde – Alf Johansson. Med anledning därav kan man fråga sig vad man kan förvänta sig av en kyrkoherde förutom att han skall leda, predika och utöva själavård? Jag åsyftar mer den personliga mognaden. Även om kyrkoherden har fel och brister som oss alla och därför lever av Guds nåd, så kan man enligt Bibel och kristen tradition ställa lite högre krav än på en vanlig församlingsmedlem. Han skall ju vara ett föredöme.

Våga leva annorlunda
Kort och gott så ska han vara väl förankrad i Guds ord, vara tydlig med den kristna trons kärna, kunna ta hand om sin familj, vara trogen i sitt äktenskap, vara ödmjuk, inte vara girig utan leva enkelt och anspråkslöst.

Därutöver skall han inte följa tidsandan, utan våga gå emot strömmen utifrån kristen tro. När världen säger hata, skall prästen säga förlåt. När världen säger att människan är god, skall prästen våga säga att vi alla är syndare. När flummare påstår att Jesus bara var en osedvanligt god människa, skall prästen säga att han var Guds son som offrade sig för vår skull på ett kors.

Hoppas vi får en kyrkoherde av den kalibern.

Ny kyrkoherde skall väljas i Mönsterås

Tre söker kyrkoherdetjänsten
Ny kyrkoherde skall väljas i Mönsterås, och enligt dagens Barometern/OT finns det tre sökanden. De är:

- Alf Johansson, 58 år, prästvigd kanslichef i Växjö stift.

- Gunnar Folkegård, 61 år, kyrkoherde i Högsby.

- Magnus Lind, 44 år, komminister i Värnamo.

Två kriterier särskilt viktiga
Som jag ser det är det två kriterier som är särskilt viktiga när man nu skall välja en ny kyrkoherde.
1. Kyrkoherden skall vara fast förankrad i kyrkans lära och tradition, men samtidigt vara beredd att tänka nytt organisationsmässigt. Då kan han bli en kyrkoherde som förenar och förnyar. Om man väljer en liberalt inriktad präst så leder det till splittring.

2. Mönsterås församling behöver kontinuitet. Vi har bytt kyrkoherde lite för ofta de senaste åren. Nu behöver vi någon som är beredd att bygga på lång sikt.

Min kandidat - Magnus Lind
Jag har min kandidat - Magnus Lind. Han är en mycket bra präst som uppfyller de kriterier jag ställde upp. Han är dessutom ganska ung, vilket jag tror ökar chanserna att nå ungdomarna och uppnå kontinuitet.

Hoppas nu bara att församlingen inte behöver följa det vanliga arbetslivets regler för anställningar. I en församling är det annat som väger mycket tyngre.

Kyrkoherden lämnar Mönsterås

Kyrkoherden flyttar
Enligt uppgift i dagens Barometern/OT skall Mönsterås kyrkoherde Mattias Rosenqvist flytta till Helsingborg där han blir ungdomspräst. Som skäl anger han att det är svårt att kombinera jobbet som kyrkoherde med att vara småbarnspappa. Full respekt för det. Att vara kyrkoherde innebär inte bara att predika varje söndag, utan omfattar ledaransvar med en mängd uppgifter, även administrativa. Viktigast är att kyrkoherden faktiskt är herde för alla församlingens får.

Bra jobb med ungdomarna
Personligen har jag inte haft någon ordentlig kontakt med Mattias. Vi hade ett mejlutbyte för ett par år sedan och kom väl i princip bara fram till att vi ser olika på en del. Han företrädde en mer liberal tradition i Svenska kyrkan (utan att för den skull vara ultraliberal) medan jag är mer klassisk lutheran. Men även om vi står ganska långt ifrån varandra teologiskt så erkänner jag utan omsvep att han har gjort ett bra jobb med konfirmanderna. Jag kan tänka mig att han passar bra som ungdomspräst. Trevlig verkade han vara. Synd att vi inte samtalade mer.

Hoppas på ny kyrkoherde som betonar den pastorala omsorgen
Det som har saknats de senaste åren är pastoral omsorg om oss gammeltroende. Vi är lika sårbara, lika mänskliga och i lika stort behov av Guds nåd och församlingens kärlek som alla andra. Jag hoppas att de som snart skall välja ny kyrkoherde väljer någon som är herde för ALLA församlingsmedlemmar.