Elräkningen

Noterar att av elräkningen på 362 kr för juli, är det endast 51 kr som motsvarar vad vi har förbrukat här hemma. Resten är skatter, nätavgifter, årsavgift och allt annat som Eon lyckas hitta. Självklart vill man inte slösa med el i onödan, men frågan är om medias ständiga fokus på var vi kunder kan spara i elförbrukning inte missar målet. Vore bättre att göra ordentlig granskning av elbolagens övriga avgifter och se om dom är rimliga.

Kommunen informerar inte om döda fiskar

Som vi har kunnat läsa i lokalpressen den senaste tiden har Mönsteråsviken med omnejd drabbats av fiskdöd. Fiskar av olika slag har dött. Undersökningar om vad det kan vara lär pågå. Jag har mött en hel del människor som är oroliga. Vad är det som händer? I det läget måste förstås kommunen gå ut på sin hemsida och informera om vad man vet och vilka åtgärder man har vidtagit för att ta reda på orsakerna. Information är det viktigaste när människor är oroliga. Men kommunen låter via media meddela att man inte har några planer på att informera via hemsidan. Varför? Är man rädd för att skrämma bort turister?

Kolkraftverk i Mönsterås diskuterades

1979 föreslog Folkpartiet i Mönsterås att det skulle byggas ett kolkraftverk vid Åsehorn, två kilometer norr om Mönsterås Bruk. Partiet menade att då hela länet riskerade att bli radioaktivt vid en härdsmälta i Oskarshamn, så var riskerna med ett kolkraftverk tolerabla. Förslaget verkar dock ha runnit ut i sanden. Diskussionen uppstod ett år innan folkomröstningen om kärnkraft, så det låg i tiden att diskutera vad kärnkraften skulle ersättas med vid en eventuell avveckling. Samtidigt så fördes jobbargumentet fram då kolkraftverket skulle ha gett bygden flera hundra nya jobb. Av artikeln att döma, verkar dock de flesta som intervjuades ha varit relativt miljömedvetna. Tanken på att Mönsterås skulle ha kunnat bli synonymt med återvändsgränden kolkraft är onekligen lite kuslig. Nedan visar jag en artikel i tre delar. Klicka på bilderna för större format.







Kolkraftverket skulle ha placerats vid Åsehorn ett par kilometer norr om Mönsterås Bruk.

Läs vidare här och här.

Företagsparken i Kronobäck anlades mitt i fornlämningsområde

Den nyanlagda vägen vid företagsparken i Kronobäck skär rakt igenom ett fornlämningsområde med odlingsrösen och åkerterasser.

Historiskt unik miljö blev industriområde
Det skulle bli ännu en centerpartistisk triumf. Än så länge är det ett fiasko. En naturskön historiskt unik miljö med fornlämningar offrades och området gapar tomt. Jag talar förstås om den s.k. företagsparken i Kronobäck som invigdes i december 2008 – ett område på 50 hektar intill E22:an vid infarten mot Blomstermåla. Företagspark är förstås bara ett finare ord för industriområde.

Ont om industrimark 2007
Det var 2007 som Mönsterås Kommun tog tag i de gamla planerna på att skapa ett industriområde på Kronobäcks marker. Skälet som angavs var att det började bli ont om industrimark i Mönsterås och att det fanns ett stort intresse för området. Investeringskostnaderna väntades bli drygt 7 miljoner kronor, men jag vet inte var det slutade. (läs här och här)

I samråd med Länsstyrelsen
Redan från början stod det klart att industriområdet skulle hamna mitt i ett historiskt intressant fornlämningsområde. Området skulle därför anläggas i samråd med Länsstyrelsen som också gjorde en arkeologisk undersökning på platsen. Hur myndigheten till slut kunde godkänna kommunens planer är en obegriplighet.

Fossil åker med odlingsrösen
Industriparken ligger alltså mitt i ett fornlämningsområde. Bland annat återfinns en fossil åker med odlingsrösen. I området som helhet finns spår från både stenålder och järnålder. Vid sådana platser brukar man finna fler fornlämningar i omgivningarna.


Odlingsröse vid Kronobäcks företagspark.


Ännu en vy från den fossila åkern.

Sällsynt olämpligt
Infartsvägen till området går rakt igenom den fossila åkern, vilket måste betraktas som sällsynt olämpligt. Hela lokaliseringen av industriområdet är förstås ytterst olycklig eftersom tätheten av fornlämningar antyder att hela området varit nyttjat av människor i äldre tider. Därför borde helheten ha bevarats. En mer noggrann utredning hade säkert kunnat ge alternativa placeringar för industriområdet, kanske någonstans i riktning mot Södras bruk.

Ödsligt och tomt
I övrigt märker vi ingenting av det stora intresse som kommunen anförde som skäl 2007. Hösten 2008 talades det från kommunens sida om att redan 7-8 företag hade visat intresse. Ja, intresset var så stort att kommunen ville höja markpriserna.
Sedan invigningen för 1,5 år sedan sägs endast ett företag etablerat sig i området. När jag besökte området fanns det dock inget företag på plats. Bortsett från en arbetarbod var allt ödsligt och övergivet.


Här tog det stopp. Arbetet vid Kronobäck har avstannat. Inga företag syns till.


En arbetarbarack var det enda som vittnade om någon som helst mänsklig närvaro vid företagsparken som invigdes i december 2008.

Politiskt ansvar kan utkrävas
Förvisso kom en lågkonjunktur som kan ha försenat etableringarna. Men även med hänsyn till det är resultatet förvånansvärt klent. Nu är det förstås en långsiktig investering, och det är möjligt att det blir fler företag på sikt. Man får väl hoppas att vi skattebetalare får tillbaka något av pengarna, nu när områdets historiska och naturestetiska värde till stora delar ändå är förstört. Frågan är hur länge man kan vänta innan det är dags att utkräva politiskt ansvar för en misslyckad investering. 5 år? 10 år? Ansvaret för den kulturhistoriska skövlingen kan redan utkrävas. Gör det här till en valfråga.


Jag har markerat den fossila åkern med röda streck. Vid krysset finns också en fornlämning. Det svarta strecket är början på den väg som leder in till företagsparken.


På den här fornlämningskartan ser vi att det finns många fornlämningar vid företagsparken och i dess omedelbara närhet.

Vilka kommer att ges dispens från strandskyddet i Mönsterås?

Här vid Oknö lär ingen få dispens från strandskyddet, om vi skall tro kommunalrådet Roland Åkesson. Men var och i vilken omfattning kommer det att ges? Med vilka konsekvenser? Och till vem?

Trix med strandskyddet
De senaste dagarna har vi kunnat läsa om hur Gotlands landshövding Marianne Samuelsson medvetet och genomtänkt har gjort sig till egen härskare över strandskyddet genom att gynna en rik företagare som tillåtits trixa med strandnära bebyggelse, tennisplaner och dylikt. (läs ex. här och här).

Kommunernas ansvar
Som mönsteråsare kan man ju undra hur det skall bli här nu när kommunerna har fått eget ansvar att besluta om dispenser från strandskyddet, (läs ex. här). Kommunalrådet Roland Åkesson och Centern har ju länge eftersträvat detta för att göra kommunen mer attraktiv för ekonomiskt framgångsrika, vilket förstås är tänkt att leda till en positiv spiral av nya skatteintäkter etc. Två frågor infinner sig:

1. Vilka kommer att ges dispens från strandskyddet i Mönsterås?
Kommer man att likt Marianne Samuelsson gynna vissa utvalda grupper? Jag misstänker att sådana som jag icke göre sig besvär om vi till äventyrs skulle få lite pengar och vill bygga en stuga i närheten av kusten.

2. I vilken omfattning kommer kommunen att ge dispens från strandskyddet och vilka blir konsekvenserna?
Strandnära tomter är ett lockbete som rika ivrigt brukar nafsa efter. Visserligen har Roland Åkesson försäkrat att Oknö skall lämnas ifred, men Mönsterås har ju ytterligare några mil unik kust. Men mot bakgrund av vad man redan har tillåtit på Oknö när det gäller privata året runt bostäder i unik miljö, så bävar jag lite inför det som komma skall. En följdfråga här är förstås hur dispenser kommer att påverka kustmiljön, natur, fågelliv och rekreationsmöjligheter för allmänheten.

Man ska inte gå händelserna i förväg, men frågorna skall ställas.

Är Södra Cell/Mönsterås bruk verkligen så viktigt för Mönsterås?

Mönsterås har sitt bruk
Oskarshamn har sitt Scania, Kiruna har sin gruva, Landskrona och Uddevalla hade sina varv. När ”har” byts ut mot ”hade” blir det stora problem. Mönsterås har ännu sitt bruk/Södra Cell.

Mönsterås Bruk/Södra Cell sysselsätter mindre än 10% av kommunens förvärvsarbetande befolkning
Eller är det en myt att Mönsterås är helt beroende av Mönsterås Bruk/Södra Cell? Om jag har räknat rätt sysselsätter bruket bara drygt 7% av kommunens förvärvsarbetande befolkning (SCB). Jag menar dock att det är en ganska stor andel, särskilt som det säkert finns andra företag i kommunen som lever tack vare bruket. Dessa siffror avser hela kommunen. Om vi skulle titta bara på Mönsterås tätort, så är det högst sannolikt att vi hamnar en bra bit över 10% som arbetar på bruket.

Mönsterås näringslivsstruktur
Vi som bor i Mönsterås ska givetvis vara tacksamma att vi har Södra Cell/Mönsterås bruk med ca 450 anställda, vilket kan ställas i relation till kommunens ca 6000 förvärvsarbetande och ungefär lika många arbetsställen. Men sällan hör vi något om riskerna det innebär att vara beroende av en stor arbetsgivare, för det menar jag alltså att vi trots allt är. Tvärtom talas det ibland om att Mönsterås har en ganska bred näringslivsstruktur.

Men faktum är att Mönsterås har betydligt färre antal privata arbetsplatser per 1000 invånare än landet i genomsnitt – 25 jämfört med 32. Mönsterås kommun har också en mindre andel småföretag än landet i genomsnitt.

En känslig fråga
Detta är en ytterst känslig fråga som politikerna helst vill att man talar tyst om. För även om Mönsterås har hyfsat många småföretag, så måste vi erkänna att hela bygden är ganska så beroende av Mönsterås bruk, även om det anställer mindre än 10% av kommunens arbetskraft. Det är Mönsterås bruk som tillsammans med Stece/Industrifjädrar har varit helt avgörande för Mönsterås nya blomstringsperiod efter andra världskriget.

Fjärrvärmeberoendet
De senaste åren har kommunen på ett sätt blivit än mer beroende av Mönsterås bruk då det producerar den fjärrvärme som väldigt många hushåll i kommunen är helt beroende av.

Omöjligt att förutse framtiden
När jag nyligen tog upp denna fråga så viftade kommunens politiker bort frågan med att Mönsterås bruk är världsledande och därför säkert kommer fortsätta leva även under den värsta lågkonjunktur. Sanningen är förstås att vi inte kan veta detta. Är det något vi lärt oss de senaste åren så är det att ytterst få händelseförlopp kan förutses.

Minskad produktion och förlust
Det är bara ett år sedan som Södra Cell ansökte om att få utöka sin produktion i Mönsterås. Idag är Södras produktion lägre än någonsin, enligt dagens Östran. Södra uppvisar även en förlust på 59 miljoner under årets första kvartal, vilket kan jämföras med en vinst på 297 miljoner under samma period förra året. Som jag tidigare har nämnt har Södra infört produktionsstopp vid två anläggningar i Norge, och en chef inom Södra har sagt att det kan bli produktionsstopp även vid svenska bruk, först Mörrum och sedan?

Bredda näringslivet
I det tysta är förstås kommunen medveten om problemet och man försöker bredda näringslivet. Och det är nog bäst att man gör allt man kan för att underlätta nyetableringar. Utan någon större diskussion har många familjer redan drabbats när Stece nödgats göra sig av med folk. Kommunen bör ha en beredskap om utvecklingen leder dithän att även Södra måste skära ned sin personalstyrka. 450 anställda motsvarar väldigt många familjer. Man behöver inte prata om döden om man inte vill, men det får inte vara tabu att prata om Mönsterås Bruk/Södra Cell.

Det ena förslaget värre än det andra för Oknö

Kommunen verkar ha lovat det tyska företaget som köpte campingen att en vägsträcka skall stängas av från Lakhamn fram till gamla Oknöboden. Istället ville man dra genomfartsvägen rakt igenom stugbyn. Det väckte förstås stora protester. Kommunen har nu backat från det förslaget och...hittat på något om möjligt ännu värre. Nu vill man skapa en helt ny genomfartsväg längre ner på ön rakt genom ett skogsparti. Man skall alltså skövla ännu mer skog på Oknö och förstöra öns speciella karaktär. (se artikel i Östran, artikel i Barometern/OT ligger ej ute på Nätet)

Kommunen verkar inte ha förstått kritiken. Folk vill inte ha en ny väg alls på Oknö, utan behålla den gamla.

Nu får det vara nog med daltandet med det tyska företaget. Den gamla vägen ska få vara kvar. Ingen genomfartled mitt på ön. Kommunens nya förslag måste vara ett av de mest korkade som kommunen har klämt fram.

Mönsterås fjärrvärmesystem beroende av Södras bruk och en dånande reservpanna

Jag ställde följande fråga på Mönsterås Kommuns Frågepanel:

Mönsterås kommuns fjärrvärmesystem är ju väldigt bra så länge Mönsterås Bruk levererar överskottsenergi. Men finns det inte en risk med att binda upp sig vid en leverantör på detta sätt? Södra har ju stängt ett par bruk i Norge och det var eventuellt aktuellt att stänga bruket i Mörrum också om situationen blir sämre. En av Södras chefer sa att om de stänger i Sverige så stänger de helt, inte bara delvis. Då är ju Mönsterås illa ute i ett andra nedskärningssteg. Hur har Kommunens politiker tänkt här om det uppstår en krissituation för Södra Cell i Mönsterås? Och finns det på tjänstemmannanivå någon förberedd beredskapsplan?

Mönsterås Kommunalråd Roland Åkesson har nu svarat och svaret kan ses på Frågepanelens hemsida. Han tycks relativt säker på att Mönsterås bruk går säkert framöver. Han tycks rentav mena att frågan är obefogad. Det finns ju reservpannor. (Nå, nu är det ju inte kommunalrådet som avgör om en fråga är befogad eller inte.) Jo, jag har en reservpanna hundra meter från huset. Den brukar gå igång ett par gånger om året när Södra har underhållsstopp. Och den dånar i hela kvarteret. Ett par dagar kan man förstås leva med det, men inte är det en långsiktig lösning.

Nå, obefogad är förstås inte frågan efter den osäkerhet som Södras chefer har spridit omkring sig. Jag tror att många blev oroliga när en chef för Södra började tala om att det kunde bli aktuellt att stänga Mörrum, efter att man stängt två bruk i Norge. Det talas ofta om de många små företagen i Mönsterås. Men sanningen är ju att Mönsterås på alla plan är helt beroende av Södras bruk. Det känns inte bra.

Mönsterås Kommun och livsmedelskontrollerna

I ett tidigare inlägg kritiserade jag kommunen för att de inte gjorde tillräckligt många livsmedelskontroller hos näringsidkarna. Kritiken grundade sig på en artikel i Barometern/OT, vilken i sin tur fick informationen från en myndighet. Myndigheten erkänner nu att kritiken var missvisande. Mönsterås var bättre än statistiken visade. Därmed tar jag bort mitt inlägg och ber om ursäkt att jag så okritiskt köpte tidningens information.

Det är ändå viktigt att diskussionen förs. Låt oss lyfta diskussionen något och låta den gälla kommunens relationer till företagen. Samtidigt som kommunen vill få hit och gynna företagsetablering, så har kommunen en granskade uppgift. Där blir det lätt intressekonflikter. Hur löser man denna uppgift? Jag minns en bluesfestival när man hade hittat råttskit på en restaurang. Miljöinspektören ryckte ut, men vågade inte stänga restaurangen pga den inkomstbringande festivalen. Det skulle vara intressant att få veta om kommunen har några regler som reglerar denna dubbelsits av både gynnare och kontrollant.

Företagspark eller industriområde...en lek med ord

Just nu i skrivande stund håller kommunen på att skövla det fina naturområdet vid infarten till Blomstermålavägen strax utanför Mönsterås tätort. Det skall bli en företagspark, säger man. Det låter ju fint. "Företag" låter finare än "industri", och "park" låter finare än "område". Men låt oss tala klarspråk. Det ska bli ett industriområde. Kanske låter man några träd stå kvar för att kunna kalla det park. Kanske är tanken att man skall göra det något mer estetiskt tilltalande än gamla trista industriomåden från förr.

Missförstå mig inte. Jag är inte emot utveckling. Det är bra om företag kan lockas till orten som genererar arbetstillfällen. Men fanns det verkligen inte en bättre plats? Kanke inte...jag vet inte. Men det stör mig när man luras med orden

Mönsterås Bruk och fiskarna

Det är nu några månader sedan det framkom att Mönsterås Bruk har ansökt om att få öka sin årsproduktion. Bruket framhäver att man har minskat utsläppen per produktionsenhet, men vill helst tala tyst om att man har ansökt om att få släppa ut 4% mer totalt sett. I ett tidigare inlägg gjorde jag en koppling till utsläppen och fiskarnas hälsa. Nu visar det sig att utsläppen hamnar i luften. Nå, det spelar egentligen ingen roll för mitt principiella resonemang. Vad bryr sig djur och natur om minskade utsläpp per produktionsenhet om utsläppen ändå ökar.

Hur som helst. Först nu verkar ansökan ha gått ut på remiss. Så man får väl förmoda att bruket hinner släppa ut allt innan beslut från berörd myndighet är fattat.