Frisbeegolfbanan i Mönsterås - nässlor, vass och sopor

Frisbeegolfbanan på Muddern i Mönsterås är inte helt lätt att ta sig igenom. Vid denna korg slingrar sig blommorna högt upp.

Till Muddern
Jag fick ett tips om att frisbeegolfbanan på Muddern i Mönsterås inte sköts som den borde; att gräs och buskar växer så högt att det är svårt att spela. Jag begav mig till den kusliga muddern för att själv se och råkade ut för både det ena och det andra den kvart jag befann mig på området.

Högt gräs, nässlor och sopor
Visserligen hade en maskin kört gräset här och var, men det var nog ett tag sedan, och på många ställen var det inte helt enkelt att ta sig fram. Vass och nässlor växte högt mitt på stigarna. Jag nässlade mig för första gången sedan barndomen. Vid ett par av golfkorgarna växte det slingrande blommor, vilket torde omöjliggöra frisbeespel. Låt vara att det var vackert. Några av skyltarna vid kastställena var omkullvälta. Till råga på allt låg det sopor från tiden då området var en soptipp utspridda lite över allt - gummidäck, gamla ölburkar, soppåsar, handskar, dunkar, rostiga rör. Själv snubblade jag riktigt illa på ett rör som låg lite dolt i det höga gräset.

Kommunen borde sanera banområdet
När kommunen och Mönsterås Frisbeeförening invigde banan för ett år sedan fick man intrycket av att de skulle sköta banan tillsammans. Så verkar inte ske. Visserligen är väl frisbeebanan en slags terrängbana som skall innehålla vissa naturliga svårigheter. Men så här vild tror jag inte den är tänkt att vara. Jag föreslår att kommunen gör en sanering av själva banområdet, vilket i sin tur borde underlätta övrig skötsel.


Någonstans bakom vassen gömmer sig en frisbeegolfkorg.


En gammal damsko ligger kvar sedan området var en soptipp.


Ett bildäck från 1960-talet ligger mitt på frisbeebanans stig.


Ett hav av nässlor följer dig fram till korgen.


Långt därframme finns en korg.


Det här gamla röret snavade jag på.


Gammalt byggnadsmaterial.


En av de mer välskötta delarna av banan.


Ett par meter från banan ligger de här högarna med sand och sopor med okänt innehåll.


En gammal vante från soptippen.

Ljungnäs - nya hus och soplukt från muddern

1965 stod de första hyreshusen på Ljungnäs färdiga. Alla artiklar blir större om man klickar på dem.

Jakten på Ljungnäs moderna historia
Jakten på Ljungnäs moderna historia fortsätter. I min artikel om Ljungnäs häromdagen förmodade jag att de första villorna liksom hyreshusen byggdes på 1960-talet. Sedan dess har jag funnit uppgifter som bekräftar den teorin.

Kommunen köpte mark 1963
För att kunna expandera införskaffade Mönsterås Kommun stora markområden runt omkring själva köpingen. Sommaren 1963 köpte man 177 000 kvadratmeter mark av bonden David Nilsson på Ljungnäs, för att kunna bygga de ”egnahem” och hyreshus som man hade planerat för. Det är alltså efter 1963 som den moderna bebyggelsen på Ljungnäs har tillkommit.

De första hyreshusen 1965
De första hyreshusen stod färdiga 1965. Villorna verkar ha börjat byggas ungefär vid samma tid.

Posten fick hämtas vid Drakenäsvägen

I en artikel från 1968 eller 1969 omtalas att de nyblivna villaägarna snart skulle få posten levererad till den egna tomten. Tidigare hade de fått hämta posten ute vid Drakenäsvägen där det nu satt flera brevlådor.







Soplukt från Muddern
Ett problem på 1960-talet var att Muddern nyttjades som vanlig soptipp, vilket spred en obehaglig odör till de nyblivna husägarna på Ljungnäs när vinden låg på från ”fel” håll.


























Planerad idrottsplats på Muddern
Av artiklar från tiden framgår också att man planerade en ny storslagen idrottsplats på Muddern med både fotbollsplan, bandyplan och ishockeyarena. Mig veterligt byggde man bara en ishockeyrink och jag tror inte den blev långvarig.
























Artikel från augusti 1963. En liten vigselnotis har följt med - min gamle teckningslärare Allan Tarler råkade det vara.


Artikel från augusti 1963.

Tidningsartiklarna återfinns i Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Gammal vy från Mönsterås hamn

Hittade en gammal bild som visar Mönsterås hamnområde. Vykortet kan ju vara från modern tid, men bilden bör ursprungligen vara från sekelskiftet 1900, förmodligen slutet av 1800-talet. Det kan vara den s.k. Tysknabben som sticker ut från Kuggås i bildens vänsterkant (se karta nere). Klicka på bilden för större format.

Om jag inte ser helt fel så var det ännu vatten ungefär där Mönsterås Bostäder idag har lägenheter (gamla sågområdet). Husen bör ligga något till höger om småbåtarna. Jag har redogjort för den utveckligen i ett tidigare inlägg. De större båtarna ligger i och precis utanför hamnbassängen.


En karta från 1748 visar att vattnet gick mycket längre in då än idag. Vid Kuggås ser vi udden Tysknabben. Kanske är det den som sticker ut på bilden ovan också. Nuvarande strandlinje inprickad med rött.

När hav blev hamn i Mönsterås

Hav blev land under en 50-årsperiod
När man blickar ut över hamn- och stationsområdet i Mönsterås kan man kanske tro att det alltid har sett ut som det gör idag. Det är lätt att ta ett landskap för givet. Hamnen är dock ett typexempel på hur människan kan förändra de naturliga förutsättningarna och anpassa dem för sina egna behov.

För bara drygt 150 år sedan var hela hamn-, stations- och sågområdet (där Mönsterås Bostäder idag har hus) fram till dagens Sjögatan en del av Mönsteråsviken. Men från 1850-talet och fram till sekelskiftet 1900 fyllde man pö om pö ut området och förvandlade hav och botten till land. Innan vi följer utvecklingen på gamla kartor vill jag tydligt visa hur stor förändringen är via två kartexempel. (Alla bilder är klickbara för större format)


Vi börjar med en modern karta. Här har jag med rödpenna ritat in var den ungefärliga strandlinjen gick på 1700-talet och fram till mitten av 1800-talet.


Här är en karta från 1748 där jag har ritat in den nuvarande landlinjen med rödpenna. Det handlar alltså om stora förändringar.


Här ett flygfoto som visar delar av hamnområdet. Den gamla strandlinjen är ritad med rödpenna.

Låt oss nu följa utvecklingen genom att studera gamla kartor och bilder i kronologisk ordning. Ovan såg vi kartan från 1748. Alla kartor från 1700-talet visar att Mönsteråsviken då gick ända upp till (och delvis över) nuvarande Sjögatan. Hela det gamla sågområdet där det idag är lekplats och hyreshus, samt området för lokstallet och stationsområdet kallades Kopparslagarviken. Vattnet gick i princip ända fram till platsen där dagens Missionskyrka ligger. Vidare var hela nuvarande hamnområdet vid stora kajen en del av Mönsteråsviken.
























Här ser vi en karta från 1813. Strandlinjen är ungefär densamma som på 1700-talet. Jag har ritat in ungefärlig gränslinje för nuvarande hamnkaj med rödpenna.

Hav blir land på 1800-talet
Det är först vid början av 1850-talet som det börjar ske förändringar. Det är då man påbörjar arbetet med att fylla ut det område som idag utgör Mönsterås hamn, men först handlade det bara om den landtunga som blev själva hamnkajen. Muddringar i viken gav muddermassor som kunde användas till utfyllnad av området mellan Bastugrundet och stranden. Bastugrundet fick utgöra nordöstra stödjepunkten för hamnen.
























På den här kartan från 1862 ser vi att man har byggt huvuddelen av hamnkajen, men att den södra delen och utfyllnad av Kopparslagarviken än bara var planerad. Det som planerades markerades med ritade streck.

Men successivt kunde man under 1800-talet senare hälft fylla ut det område som kallades Kopparslagarviken och delar av Kuggåsstranden. Förutom mudder fylldes området med sopor, kopparkittlar och tennsaker.


På 1870-talet ser vi att man hade börjat genomföra planerna, även om kartan troligen blandar verklighet med planer. Man förefaller här ha byggt själva hamnkajen färdigt och fyllt ut delar av den innersta Kopparslagviken. Den gamla strandlinjen är grön. Ännu hade man dock inte förlängt den södra kajen och framöver skulle en betydligt större del av Kopparslagarviken bli land. 1875 anlägger man Sjögatan. Successivt fyller man också igen Kopparslagarviken, även om vattnet länge gick långt upp.

Hamnen förbättrades sedermera vid flera tillfällen. 1913-1916 gjordes omfattande förbättringsarbeten. Nu byggdes bland annat den södra kajsträckan ut. Nya hamnförbättringar utfördes 1920-1924.


Här ser vi en karta från 1914-1917. Området har nu fått ungefär det landområde som det har idag.

I och med att landområden skapades på gammal havsbotten kunde området användas för den nya tiden. Järnvägen anläggs vid sekelskiftets början och olika företag och föreningar utnyttjar området där Kopparslagarviken tidigare låg. Från min barndom minns jag särskilt sågen. Muddern, som området kallades, skall också ha nyttjats som fotbollsplan mellan 1926 och slutet av 1940-talet, innan Idrottsparken anlades. Min mor minns också att folk och företag helt öppet slängde sopor i området, exempelvis Konsum.


Hamnkajen, kanske från sekelskiftet 1900.



Vy vid Kopparslagarviken 1900-talets början.


Vy vid Kopparslagarviken ca 1905.


Hamnbassängen torrlades när man gjorde förbättringsarbeten 1921.


Hamnvy.



Hamnvy.



Flygfoto som visar hamnområdet vid mitten av 1900-talet.



Hamnen i modern tid.

Litteratur
En bok om Mönsterås, 1963

Stranda, 1969-1971 & 1972-1973.

Läs gärna min artikel om norra småbåtshamnen (Sillbryggan).