Intoleransen bland Humanisterna

Häromdagen hade jag en artikel som behandlade religionsfriheten och den allt aggressivare tonen från den fundamentalistiska grenen av den organiserade ateismen. Att ämnet är aktuellt visas av en artikel i dagens SvD. En kvinna redovisar där varför hon hoppar av Förbundet Humanisterna, som hon menar uppvisar en allt större intolerans mot religiösa på ett i det närmaste fanatiskt sätt. Läs här.

Religionsfrihet och Islam

Jag dementerar
Jag tror det var någon som hade fått för sig att jag var muslim. Eh, låt mig genast få dementera. Jag är kristen, vilket jag redogjorde för för någon vecka sedan. Men nog är det förunderligt hur folk kan få saker om bakfoten.

Religionsfrihet
Måhända beror missförståndet (för inte kan det väl vara illvillighet) på att jag är en varm anhängare av religionsfrihet. Det betyder förstås inte att jag personligen tycker om alla de religioner som finns. Många ter sig i själva verket högst främmande och underliga för mig. Men rätten att utöva sin religion måste man få ha.

Hotet mot religionsfrihetens alla aspekter
Idag finns det en aggressiv ateism på frammarsch i samhället som menar att man nog kan få tro som man vill, bara man håller det för sig själv. Detta resonemang är farligt. I religionsfriheten ingår inte bara rätten att tro vad man vill, utan också rätten att uttrycka sin tro, samt rätten att berätta om den för andra. Det senare torde också gå under en annan demokratisk grundprincip – yttrandefrihet. Bara för att fundamentalistiska ateister inte tycker om religioner så har de förstås inte rätt att tysta människor, eller förpassa dom enbart till lilla bönekammaren. Då har vi snart ett nytt Sovjetunionen.

En seglivad myt
Det finns också en seglivad myt om att religiös tro är ett lägre stadium av tänkande som människan skall lämna bakom sig bara hon blir tillräckligt upplyst. Detta är förstås inget annat än ateistisk propaganda, som även den påminner mycket om Sovjetdiktaturens sätt att se på historiens utveckling. Verkligheten visar att många av världens främsta intellektuella, konstnärer och författare har varit och är religiösa. Och inte kan väl någon på allvar mena att vi har fått en bättre värld med hjälp av icke-religiösa dogmer som nazism, kommunism, kapitalism mfl.

Vad jag tycker om Islam
Nå, vad tycker jag då om Islam? Frågan är omöjlig att besvara svepande eftersom det finns olika varianter av islam som dessutom har varierat över tid. De flesta muslimer lever förstås som de flesta, går till sina jobb och lever familjeliv. Jag noterar ändå:

1.Som kristen har jag förstås en grundläggande teologisk kritik eftersom Islam enbart godkänner Jesus som en profet och inte som världens frälsare. Det finns flera teologiska punkter som ter sig meningslösa att utveckla, då allt ändå går tillbaka till denna grundläggande om synen på vem Jesus är.

2.För det andra noterar jag att inget land på jorden där Islam är den dominerande religionen har en fungerande demokrati, religionsfrihet etc. Detta är tveklöst ett bekymmer.

3.För det tredje så finns det en minoritet av muslimer som använder Jihad som angreppskrig och terrorism. Ibland får dessa rörelser även folkligt stöd, vilket förstås är bekymmersamt. Noterbart är att Koranen är tydlig att i krig skall kvinnor, barn och gamla, dvs civila, skonas. Denna korantext verkar de militanta Jihadkrigarna inte fästa något avseende vid.

I övrigt hänvisar jag till religionsfriheten.

Möte med en rasist och vikten av religionsfrihet

"Släng ut alla muslimer"
- Släng ut alla muslimer. Det här är vårt land. De borde inte få bygga några moskéer. Vi är ett kristet land.

Ja, så lät det när jag idag fick en pratstund med en rasist eller i alla fall en starkt invandrarfientlig person. Nu ser du kanske en rakad kaxig grabb framför dig. Men nä, en sådan typ hade jag avfärdat direkt. Rasisten var en kvinna i 60-årsåldern.

Kristen, socialdemokrat och rasist
Kvinnan var mycket tydlig med sina åsikter och skämdes inte ett dugg. Kvinnan är dessutom medlem i Pingstkyrkan i Mönsterås och kallar sig kristen, även om Pingstkyrkan givetvis helt tar avstånd från den typen av idéer.

Jag försökte för det första påtala att vi har religionsfrihet i Sverige och att alla svenska medborgare har rätt att inte bara tro vad de vill, utan också uttrycka sin tro offentligt och i för dem lämpliga byggnader. Vidare försökte jag påtala det direkt okristliga i att uttala sig så aggressivt om medmänniskor som har en annan tro. Jag nämnde också att ungefär 5% av svenskarna är kristna och att det därför torde vara svårt att kalla Sverige för ett kristet land. Men nej, inget bet på den hatiska damen. Till slut informerade jag henne om att det förstås finns partier som delar hennes åsikter, men fick då veta att hon minsann var Socialdemokrat. (Självklart står inte heller Socialdemokraterna för kvinnans idéer).

Religionsfriheten
Jag tillhör själv den kristna minoriteten och har ibland åsikter och synpunkter på andra religioner och inser förstås att det finns många komplikationer i ett mångkulturellt samhälle. För den skull behöver man ju inte vara oförskämd mot andra. Man har förstås all rätt att framföra kritiska synpunkter på olika inslag i såväl islam som kristendom om man så önskar. Men religionsfriheten är något vi ska vara väldigt rädda om. Och när folk börja prata om att slänga ut alla som inte tycker och tror som man själv gör – ja då blir jag rädd. Tyvärr finns rasisterna där man minst av allt kunde förvänta sig att finna dom.

Jag försäkrar härmed att en röst på Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti är en röst på religionsfriheten även i lokalsamhället.