Undersökning
För några veckor sedan undersökte jag ett antal fotbollsklubbars hemsidor för att se om jag kunde hitta något som visade deras policy vad gäller alkohol och droger. Resultatet blev blandat, men i huvudsak ganska nedslående. En överväldigande majoritet av klubbarna saknade tydlig information, något som jag tycker är mycket underligt. En tydlig policy i dessa frågor är ett utomordentligt sätt för en förening att sprida trygghet, ger suveräna fördelar i marknadsföringen och lägger en grund för återväxten i föreningen. (se artikel här)
Uppföljning
Jag gick sedan vidare och ställde via mejl några frågor till de klubbar som inte varit tydliga. Ett par av klubbarna angav ingen e-postadress, men jag skickade mejl till totalt 8 föreningar.
Frågorna löd:
Arbetar ni emot droger i er förening – legala såväl som illegala?
Hur arbetar ni i så fall?
Borde ni inte lägga ut en länk till er policy i dessa frågor på er hemsida?
I Kalmar kommun har man något som heter ”Säker och Trygg förening”, en slags kvalitetsmärkning för barn- och ungdomsverksamheten. Är det något ni har tänkt på?
Få svarade
Det har nu gått närmare tre veckor sedan jag ställde mina frågor. Endast två föreningar har svarat – Blomstermåla och Möre. Blomstermåla svarar att de är på gång och skall börja ta itu med frågorna. Möre är ju egentligen redan med i Säker och Trygg förening men har inte hunnit lägga ut något om det på sin nya hemsida. Möre berättar också att de har en tydlig policy kring detta i ledarpärmarna.
Jag nämner inte de föreningar som inte svarade eftersom urvalet var så litet Men mitt huvudsakliga intryck är att de flesta klubbar inte har riktigt koll på sin policy vad gäller alkohol och droger och därför blev lite tagna på sängen av mina frågor.
Så här kan man göra
Så vad ska föreningarna göra? Jag tycker att systemet i Kalmar, ”Säker & Trygg förening”, är alldeles utmärkt. Det täcker det mesta man kan tänka sig, bland annat alkohol och droger. Metoden är dessutom praktiskt förankrad och inte bara fina ord att skylta med. Det tar något år med utbildningar och åtgärder innan man har gjort sig förtjänt av att vara med i Säker & Trygg förening.
Ytterligare en konkret riktad åtgärd är att låta ungdomar i högstadieåldern skriva ett kontrakt. Så gör man i Färjestadens IBK, enligt Anderssons sportblogg. Jag citerar:
Färjestadens IBK gör något som alla föreningar borde göra för sina ungdomar. I FIBKs fall får varje spelare som börjar högstadiet skriva på ett kontrakt där spelaren får en summa pengar av både föreningen och sina föräldrar om han eller hon håller sig borta från droger och alkohol under hela högstadietiden.
I artikeln tar Andersson upp även andra viktiga frågor angående alkohol och ledarskap. Utmärkt att fler sportbloggar tar upp ämnet. Det finns säkert föreningar som skulle önska att gammelmedia eller bloggmedia skulle begränsa sitt skrivande till harmlösa matchreferat och blunda för allt runtomkring - alkohol & droger, frågor kring lagkänsla, lagmoral, trygghet, ekonomin och dess fördelning mm. Men det vore tjänstefel. Här finns inga tabun.
Visar inlägg med etikett ungdomar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ungdomar. Visa alla inlägg
28 oktober 2009
5 oktober 2009
Drogliberala Mönsterås - alkohol och cannabis
Drogliberala Mönsterås
Att Mönsterås är en drogliberal håla har väl inte kunnat undgå någon. Alla ungdomar som vill kan lätt få tag på alkohol. Det värsta är att många vet ungefär vilka det är som köper ut eller i vissa fall bränner hemma. Ändå görs ingenting. Polisens tafatthet är pinsam och leder till allt för många alkoholrelaterade företeelser som slagsmål, skadegörelse och sexuella övergrepp. Än värre är förstås många föräldrars oförmåga att ha koll på vad ungdomarna sysslar med på kvällarna. Sitter de möjligtvis själva hemma och dricker?
En skolanställd i Mönsterås kommenterade en gång att gymnasieungdomarna i Mönsterås har en hög alkoholkonsumtion med orden - "Det är ju ändå vuxna människor". När blev gymnasieungdomar vuxna? Ytterst få elever på gymnasiet torde ha uppnått den ålder där man får nyttja alkoholhaltiga drycker.
Cannabis i Mönsterås - viktigt i vissa subkulturer
Något som kanske inte lika många vet är att Mönsterås är ganska drogliberalt även i övrigt, särskilt när vi kommer till Cannabis. För några år sedan fanns det ett gäng i Mönsterås där det hur uppenbart som helst förekom andra droger än alkohol. Inga vuxna kom och störde deras förehavanden.
Ännu finns det subkulturer i Mönsterås där särskilt Cannabis är en viktig ingrediens. En drogliberal inställning ingår liksom i subkulturens koncept. Man odlar sitt utanförskap och sin hippa livsstil och längtar efter den dag då Sverige har blivit ett nytt Nederländerna.
Facebookgrupper med mönsteråsankytning vill legalisera Cannabis
Det finns till och med särskilda grupper på Facebook som vill legalisera Cannabis i Sverige. En av dessa grupper visade sig ha flera medlemmar från Mönsterås, varav några med tydlig koppling till det ovan nämnda gäng som fanns för några år sedan, andra förebilder för unga inom föreningsliv. Visserligen bör en förening inte ägna sig åt åsiktsregistrering, men det måste väl ändå vara mycket omdömeslöst när vuxna företrädare för en förening med många ungdomar propagerar för legalisering av Cannabis. Det är ju inte förbjudet att arbeta för en förändring av lagstiftningen, och jag moraliserar inte, men det är skrämmande att se hur många aningslösa det finns. Jag ska därför bara helt kort redovisa vad forskningsfronten säger om Cannabis:
Vad forskningen säger om Cannabis
1. Risk för lungskador, ungefär som vid tobaksrökning.
2. Risk för psykoser, särskilt för unga där hjärnan är under utveckling. I en ganska ny studie som publicerades i The Lancet i oktober 2007 med titeln "Cannabis use and risk of psychosis in later life" drar författarna slutsatsen att cannabiskonsumtion ökar risken för psykos med ca 40 %, och att ett återkommande användande av drogen ökar risken med 50–200%. Enligt The British Journal of Psychiatry leder cannabisbruk i unga år till en dubblering av den relativa risken för schizofreni senare i livet.
3. Biverkningar utöver vanliga ruseffekter: ångest, panik, förföljelsemani, förvirringstillstånd.
4. Cannabis riskerar att bli inkörsport till andra droger. Den så kallade gateway-teorin hävdar att cannabis leder till ökad risk för att börja med starkare och farligare droger (till ex. kokain, heroin). Undersökningar bland annat från Australien visar att Amfetaminanvändare ofta började med alkohol, fortsatte med Cannabis och därefter Amfetamin (se här och här).
5. Cannabis kan leda till slöhet och avtrubbning, sk amotivation. Denna teori är i och för sig ifrågasatt, men kan förekomma vid långvarigt missbruk. (se här)
6. Ett tydligt samband mellan Cannabis och långvariga depressioner och ångesttillstånd, se exempelvis här,
7. Cannabis ökar risken för fosterskador (koncentrationssårigheter, hyperaktivitet och inlärningssvårigheter), se här.
Finns det hållbara argument för legalisering av Cannabis?
Det enda argumentet som jag tycker kan tas på allvar vad gäller legalisering av Cannabis är att man på det sättet skulle kunna minska den illegala marknaden. Idag är cannabis en viktig inkomstkälla för kriminella nätverk. Men sannolikt skulle en legalisering bara innebära att de kriminella gängen tar kontrollen över de legala utförsäljningsplatserna, antingen genom legal handel eller genom utpressning och maffiametoder.
Sedan har vi förstås det ultraliberala argumentet att det är upp till var och en att använda droger. Jo, det kan man ju alltid hävda. Men likväl lever vi i ett samhälle där vi har ansvar inför den yngre generationen.
Att sedan alkohol i vissa avseenden är farligare är inget argument för Cannabis, så det behöver vi överhuvudtaget inte diskutera. Alkoholens avigsidor och risker är relativt välkända, men alkohol är mer kulturellt accepterat och lättare för vuxna att hantera i måttliga mängder.
Att Mönsterås är en drogliberal håla har väl inte kunnat undgå någon. Alla ungdomar som vill kan lätt få tag på alkohol. Det värsta är att många vet ungefär vilka det är som köper ut eller i vissa fall bränner hemma. Ändå görs ingenting. Polisens tafatthet är pinsam och leder till allt för många alkoholrelaterade företeelser som slagsmål, skadegörelse och sexuella övergrepp. Än värre är förstås många föräldrars oförmåga att ha koll på vad ungdomarna sysslar med på kvällarna. Sitter de möjligtvis själva hemma och dricker?
En skolanställd i Mönsterås kommenterade en gång att gymnasieungdomarna i Mönsterås har en hög alkoholkonsumtion med orden - "Det är ju ändå vuxna människor". När blev gymnasieungdomar vuxna? Ytterst få elever på gymnasiet torde ha uppnått den ålder där man får nyttja alkoholhaltiga drycker.
Cannabis i Mönsterås - viktigt i vissa subkulturer
Något som kanske inte lika många vet är att Mönsterås är ganska drogliberalt även i övrigt, särskilt när vi kommer till Cannabis. För några år sedan fanns det ett gäng i Mönsterås där det hur uppenbart som helst förekom andra droger än alkohol. Inga vuxna kom och störde deras förehavanden.
Ännu finns det subkulturer i Mönsterås där särskilt Cannabis är en viktig ingrediens. En drogliberal inställning ingår liksom i subkulturens koncept. Man odlar sitt utanförskap och sin hippa livsstil och längtar efter den dag då Sverige har blivit ett nytt Nederländerna.
Facebookgrupper med mönsteråsankytning vill legalisera Cannabis
Det finns till och med särskilda grupper på Facebook som vill legalisera Cannabis i Sverige. En av dessa grupper visade sig ha flera medlemmar från Mönsterås, varav några med tydlig koppling till det ovan nämnda gäng som fanns för några år sedan, andra förebilder för unga inom föreningsliv. Visserligen bör en förening inte ägna sig åt åsiktsregistrering, men det måste väl ändå vara mycket omdömeslöst när vuxna företrädare för en förening med många ungdomar propagerar för legalisering av Cannabis. Det är ju inte förbjudet att arbeta för en förändring av lagstiftningen, och jag moraliserar inte, men det är skrämmande att se hur många aningslösa det finns. Jag ska därför bara helt kort redovisa vad forskningsfronten säger om Cannabis:
Vad forskningen säger om Cannabis
1. Risk för lungskador, ungefär som vid tobaksrökning.
2. Risk för psykoser, särskilt för unga där hjärnan är under utveckling. I en ganska ny studie som publicerades i The Lancet i oktober 2007 med titeln "Cannabis use and risk of psychosis in later life" drar författarna slutsatsen att cannabiskonsumtion ökar risken för psykos med ca 40 %, och att ett återkommande användande av drogen ökar risken med 50–200%. Enligt The British Journal of Psychiatry leder cannabisbruk i unga år till en dubblering av den relativa risken för schizofreni senare i livet.
3. Biverkningar utöver vanliga ruseffekter: ångest, panik, förföljelsemani, förvirringstillstånd.
4. Cannabis riskerar att bli inkörsport till andra droger. Den så kallade gateway-teorin hävdar att cannabis leder till ökad risk för att börja med starkare och farligare droger (till ex. kokain, heroin). Undersökningar bland annat från Australien visar att Amfetaminanvändare ofta började med alkohol, fortsatte med Cannabis och därefter Amfetamin (se här och här).
5. Cannabis kan leda till slöhet och avtrubbning, sk amotivation. Denna teori är i och för sig ifrågasatt, men kan förekomma vid långvarigt missbruk. (se här)
6. Ett tydligt samband mellan Cannabis och långvariga depressioner och ångesttillstånd, se exempelvis här,
7. Cannabis ökar risken för fosterskador (koncentrationssårigheter, hyperaktivitet och inlärningssvårigheter), se här.
Finns det hållbara argument för legalisering av Cannabis?
Det enda argumentet som jag tycker kan tas på allvar vad gäller legalisering av Cannabis är att man på det sättet skulle kunna minska den illegala marknaden. Idag är cannabis en viktig inkomstkälla för kriminella nätverk. Men sannolikt skulle en legalisering bara innebära att de kriminella gängen tar kontrollen över de legala utförsäljningsplatserna, antingen genom legal handel eller genom utpressning och maffiametoder.
Sedan har vi förstås det ultraliberala argumentet att det är upp till var och en att använda droger. Jo, det kan man ju alltid hävda. Men likväl lever vi i ett samhälle där vi har ansvar inför den yngre generationen.
Att sedan alkohol i vissa avseenden är farligare är inget argument för Cannabis, så det behöver vi överhuvudtaget inte diskutera. Alkoholens avigsidor och risker är relativt välkända, men alkohol är mer kulturellt accepterat och lättare för vuxna att hantera i måttliga mängder.
12 maj 2009
Vem köper ut till ungdomarna i Mönsterås?
För något år sedan skrev jag en artikel för Barometern/OT inför skolavslutningen och kom då bland annat in på ungdomarnas alkoholvanor. Alla högstadieelever jag pratade med sa att det var lätt att få tag på alkohol. Äldre kompisar och föräldrar köpte ut.Jag minns själv en lägenhet i vår närhet för några år sedan. Nästan varje helg under sommarhalvåret samlades ungdomar under 18 år för fest. Ungdomarna var oftast trevliga, men ändå uppenbart och ibland kraftigt berusade. Var fick de tag på sin dricka?
Vilka är langarna i Mönsterås? Förstår de vad de ställer till med? Bedriver polisen spaning? Har föräldrarna koll?
12 mars 2009
Bra med ökad ungdomsdemokrati, men vandaliseringarna beror inte på dåligt fritidsutbud
Ska vi komma tillrätta med problemen i ungdomsgängen måste vi ta reda på vad de här ungdomarna saknar.
Ja, så säger en ledande socialdemokrat i Mönsterås med anledning av det senaste årets problem med vandaliseringar och gängbildning. Socialdemokraterna vill låta Statistiska centralbyrån fråga Mönsteråsungdomarna hur de vill att fritidsutbudet ska se ut i kommunen, allt enligt dagens Östran. Men är det verkligen ett vettigt fritidsutbud ungdomarna saknar, eller är det sunda värderingar?
Låt mig först slå fast att tanken från S är god och jag stödjer verkligen idén. Det är bara positivt om ungdomarna får större inflytande på kommunens fritidsutbud. (Mönsterås Bostäder glömde bestämt att fråga barnen innan man skrotade ett antal lekplatser, utan man frågade istället pensionärerna i hyresgästföreningen).
Men...och det är viktigt att påtala. Om Socialdemokraterna tror att man kan få bort vandaliseringen genom ett bättre fritidsutbud så tänker man fel. Tanken går tillbaka till det flummiga sextiotalet då det var inne att betrakta människor som gjorde kriminella handlingar som offer för samhället eller en taskig uppväxt. På så sätt fråntog man människor det egna ansvaret för sina handlingar.
Ungdomar som vandaliserar kan aldrig skylla på att kommunen har ett dåligt fritidsutbud. Vi var missnöjda med en hel del i min ungdom, men vi drev inte runt och förstörde saker för det. Vi använde vår egen kreativa förmåga och hittade på egna sysselsättningar.
Så...Socialdemokraternas förslag är bra för att ge ungdomar ökat inflytande över kommunens fritidsutbud. Men det innebär ingen lösning på vandaliseringsproblematiken. Det sitter djupare än så och handlar om de grundläggande värderingar som ungdomarna bär på. Där krävs en långsiktig och krävande satsning från föräldrar och skola.
24 januari 2009
Farliga drycker och ångor
På Mönsteråssidan i dagens Barometern-OT uppmärksammas att barn dricker s.k. energidrycker som läsk. Affärerna säljer dryckerna helt lagligt trots att förpackningarna verkar ha varningstexter som säger att de är olämpliga för barn under 14 år. En förälder efterlyser nu striktare regler.
Ja, nog är energidryckerna helt onödiga och enligt många rent av farliga för barn. Man kan också fundera på varför man så ofta ser rökande barn och ungdomar under 18 år. Med tanke på lagstiftningen borde man inte se en enda omyndig rökare. Vem köper cigaretterna och sabbar ungdomarnas hälsa? Vidare går förstås tankarna till ungdomarnas alkoholvanor, där det ju måste förekomma en omfattande langning som polisen i grund och botten inte prioriterar alls. Det finns fortfarande en slags romantisk bild av ungdomsfyllan och en slags smågenerad acceptans från vuxenvärlden. Men låt oss i ärlighetens namn konstatera att ungdomsfylla bara är tragisk och riskfylld. Inga överord, ingen moralpanik, bara sanningen. Ge ungarna en chans - köp inte ut cigg och alkohol, och ta det lugnt med energidryckerna. Och var själv ett föredöme vare sig du väljer avhållsamhet eller måttlighet.
Ja, nog är energidryckerna helt onödiga och enligt många rent av farliga för barn. Man kan också fundera på varför man så ofta ser rökande barn och ungdomar under 18 år. Med tanke på lagstiftningen borde man inte se en enda omyndig rökare. Vem köper cigaretterna och sabbar ungdomarnas hälsa? Vidare går förstås tankarna till ungdomarnas alkoholvanor, där det ju måste förekomma en omfattande langning som polisen i grund och botten inte prioriterar alls. Det finns fortfarande en slags romantisk bild av ungdomsfyllan och en slags smågenerad acceptans från vuxenvärlden. Men låt oss i ärlighetens namn konstatera att ungdomsfylla bara är tragisk och riskfylld. Inga överord, ingen moralpanik, bara sanningen. Ge ungarna en chans - köp inte ut cigg och alkohol, och ta det lugnt med energidryckerna. Och var själv ett föredöme vare sig du väljer avhållsamhet eller måttlighet.
13 november 2008
Dagens vandaler - gårdagens bus
Varje vecka kan vi numera läsa om ungdomsgäng som vandaliserar, skräpar ner och stör. Trots att Mönsterås är en liten ort där flera måste veta vilka det är, så händer ingenting. Men hur var det när jag var ung? Vad ställde vi till med?
För det första kan jag konstatera att våra bus inte syftade till att förstöra för andra. Nej, våra tveksamma aktioner var mer inriktade på äventyr med klättringar och smygande som värsta förbrytelser. Så vad gjorde vi?
1. Takklättringar. Att klättra på tak tillhörde favoritsysselsättningarna. De var en del av leken där husägaren var en bov som vi skulle avslöja. De farligaste klättringarna gjordes vid Peos hus, vid ett garage vid Pionjärgatan, Parkskolan och så Torghallen (den affär som låg där Algotsparkeringen är idag). Jag minns särskilt en episod från Torghallen. Jag, Jocke och Peo hade klättrat upp. Plötsligt kommer affärsinnehavaren upp för stegen. Jag och Jocke hoppar ner i en snöhög, men vår andre kamrat vågar inte och fastnar i butiksinnehavarens fasta famn.
2. Spaningar i Ödehus. I detektivarbetet ingick förstås att smyga i ödehus, särskilt de gamla husen på torget (före rivningar och renoveringar) utgjorde grogrund för lyckade spaningar.
3. Lek vid hamnsågen. Särskilt roligt var det att hoppa runt i sågspånshögarna eller att gå omkring bland de livsfarliga sågmaskinerna. Detta var förmodligen det farligaste vi ägnade oss åt, och man kan fråga sig hur sågen fick vara så tillgänglig utan ett enda staket. För att undgå upptäckt hemma (morsan letade sågspån på strumporna) så hade jag ett par reservstrumpor hos Peo som jag bytte till innan hemfärd.
4. Lek i Mönsterås Bostäders källare och vindar. På den tiden var bolaget inte så noga med att låsa dörrarna, så vi grabbar hade i princip fritt fram. Men vi förstörde aldrig något.
Nej, några vandaler var vi aldrig, även om vi en gång tände på en enebuske ut mot Kråkerum. Jag kan i övrigt bara påminna mig en riktigt tveksam handling under hela barndomen. Men det är bäst jag kollar upp preskriptionstiden innan jag skriver om det.
För det första kan jag konstatera att våra bus inte syftade till att förstöra för andra. Nej, våra tveksamma aktioner var mer inriktade på äventyr med klättringar och smygande som värsta förbrytelser. Så vad gjorde vi?
1. Takklättringar. Att klättra på tak tillhörde favoritsysselsättningarna. De var en del av leken där husägaren var en bov som vi skulle avslöja. De farligaste klättringarna gjordes vid Peos hus, vid ett garage vid Pionjärgatan, Parkskolan och så Torghallen (den affär som låg där Algotsparkeringen är idag). Jag minns särskilt en episod från Torghallen. Jag, Jocke och Peo hade klättrat upp. Plötsligt kommer affärsinnehavaren upp för stegen. Jag och Jocke hoppar ner i en snöhög, men vår andre kamrat vågar inte och fastnar i butiksinnehavarens fasta famn.
2. Spaningar i Ödehus. I detektivarbetet ingick förstås att smyga i ödehus, särskilt de gamla husen på torget (före rivningar och renoveringar) utgjorde grogrund för lyckade spaningar.
3. Lek vid hamnsågen. Särskilt roligt var det att hoppa runt i sågspånshögarna eller att gå omkring bland de livsfarliga sågmaskinerna. Detta var förmodligen det farligaste vi ägnade oss åt, och man kan fråga sig hur sågen fick vara så tillgänglig utan ett enda staket. För att undgå upptäckt hemma (morsan letade sågspån på strumporna) så hade jag ett par reservstrumpor hos Peo som jag bytte till innan hemfärd.
4. Lek i Mönsterås Bostäders källare och vindar. På den tiden var bolaget inte så noga med att låsa dörrarna, så vi grabbar hade i princip fritt fram. Men vi förstörde aldrig något.
Nej, några vandaler var vi aldrig, även om vi en gång tände på en enebuske ut mot Kråkerum. Jag kan i övrigt bara påminna mig en riktigt tveksam handling under hela barndomen. Men det är bäst jag kollar upp preskriptionstiden innan jag skriver om det.
9 november 2008
Rapport från Hamnen
Plötsligt skall alla partier i Mönsterås överträffa varandra när det gäller skola, kultur och hamnstök; just de tre områden som denna blogg oftast tar upp i Mönsterås. Nå, så stor påverkan har nu inte denna blogg, men det visar i alla fall att politikerna inser var problemen finns. Här följer en rapport från hamnen.
Förra helgen åkte familjen ner till hamnlekplatsen där vår dotter skulle få leka en stund. När vi kommer dit har två killar just ställt en bänk på högkant. En kille har lyft bänken, och den andre åker kana på den. Jag säger förstås ifrån på skarpen, varvid den ene killen lite förskrämt undrar om de har förstört något. Jag försöker förklara att bänkarna är till för att sittas på och inte utföra vådliga lekar på, samt att de genom sitt beteende nu ingår i den krets som kan misstänkas för skadegörelsen i hamnområdet.
Den ene killen lommar sedan iväg till sina kamrater som sitter på en annan bänk på lekplatsen. Den andre killen sitter demostrativt kvar och blänger. Detta mitt på dagen en lördag.
Killarna var väl i åldern 14-17 år, och jag får väl vara glad att jag inte fick stryk.
Vem har då ansvaret för buset i hamnen? Kommunalrådet Roland Åkesson hänvisar till föräldrarna, andra hänvisar till polisen och kommunen. Jag ska försöka rangordna ansvaren.
1. Föräldrarna har förstås ansvar för vad deras omyndiga barn har för sig. Där ger jag Åkesson rätt.
2. Ungdomarna själva har också ansvar för hur de beter sig. I den åldern vet man förstås vad som är rätt och fel när det gäller nedskräpning, skadegörelse odyl. Man är ju straffmyndig från 15 års ålder.
3. Polisen har i uppdrag att förebygga och utreda brott. Varför spanar man inte i området en helg och fångar in busarna? Så borde polisarbete utföras.
4. Kommunen. Kommunen som myndighet och kommunen såsom allmänhet har förstås ett kollektivt ansvar att försöka bidraga till ett så harmoniskt Mönsterås som möjligt. Det kan ske på olika sätt via skola, sociala myndigheter, fritidsverksamhet etc.
Förra helgen åkte familjen ner till hamnlekplatsen där vår dotter skulle få leka en stund. När vi kommer dit har två killar just ställt en bänk på högkant. En kille har lyft bänken, och den andre åker kana på den. Jag säger förstås ifrån på skarpen, varvid den ene killen lite förskrämt undrar om de har förstört något. Jag försöker förklara att bänkarna är till för att sittas på och inte utföra vådliga lekar på, samt att de genom sitt beteende nu ingår i den krets som kan misstänkas för skadegörelsen i hamnområdet.
Den ene killen lommar sedan iväg till sina kamrater som sitter på en annan bänk på lekplatsen. Den andre killen sitter demostrativt kvar och blänger. Detta mitt på dagen en lördag.
Killarna var väl i åldern 14-17 år, och jag får väl vara glad att jag inte fick stryk.
Vem har då ansvaret för buset i hamnen? Kommunalrådet Roland Åkesson hänvisar till föräldrarna, andra hänvisar till polisen och kommunen. Jag ska försöka rangordna ansvaren.
1. Föräldrarna har förstås ansvar för vad deras omyndiga barn har för sig. Där ger jag Åkesson rätt.
2. Ungdomarna själva har också ansvar för hur de beter sig. I den åldern vet man förstås vad som är rätt och fel när det gäller nedskräpning, skadegörelse odyl. Man är ju straffmyndig från 15 års ålder.
3. Polisen har i uppdrag att förebygga och utreda brott. Varför spanar man inte i området en helg och fångar in busarna? Så borde polisarbete utföras.
4. Kommunen. Kommunen som myndighet och kommunen såsom allmänhet har förstås ett kollektivt ansvar att försöka bidraga till ett så harmoniskt Mönsterås som möjligt. Det kan ske på olika sätt via skola, sociala myndigheter, fritidsverksamhet etc.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
