Mönsterås GoIF var inte först - äldre idrottsföreningar i Mönsterås

Selektiv historieskrivning
Mönsterås GoIF bildades 1925 och när man läser kapitlet om idrottshistoria i Mönsteråsboken kan man tro att det var den första idrottsföreningen med gymnastik på schemat i Mönsterås. Det är de överlevande föreningarnas historia som skrivs. Föreningar som inte fortlevde särskilt länge försvinner snabbt in i glömskan. Ett exempel som jag tidigare har uppmärksammat är fotbollsföreningen Mönsterås AIF som fanns från 1920-talets slut till början av 1940-talet.

Nybildad idrottsförening 1906
Men faktum är att det fanns fler idrottsföreningar med gymnastik på schemat före Mönsterås GoIF. Redan i maj 1906 omtalas en nybildad idrottsförening i Mönsterås i en ganska stor artikel i tidningen ”Kalmar”.

























Den nybildade idrottsföreningen i Mönsterås 1906 fick ganska stort utrymme i tidningen Kalmar. Föreningen förefaller ha varit strikt militärisk.

Ny idrottsförening 1917
I samma tidning omnämns i augusti 1917 en nybildad idrottsförening i Mönsterås i samband med att de anordnat en fest i Åsevad.


Artikeln i tidningen Kalmar 1917 omtalar en ny idrottsförening i Mönsterås.















Äldre förening omnämns i GIFs protokoll
Och när Mönsterås GoIF bildades 1925 så omnämns en äldre förening i det första protokollet. I paragraf 6 står det: ”Kassören fick i uppdrag att undersöka om den förra föreningens tillgångar fanns i behåll och i så fall försöka få dessa att tillfalla den nya.” Eventuellt handlade det om föreningen som bildades 1917.

Det fanns alltså minst två klassiska idrottsföreningar före Mönsterås GoIF. Vad de hette och varför de inte överlevde känner jag inte till, men här finns ju alla möjligheter att forska vidare.

Fotbollsföreningarna blir förvirrade av alkohol

Undersökning
För några veckor sedan undersökte jag ett antal fotbollsklubbars hemsidor för att se om jag kunde hitta något som visade deras policy vad gäller alkohol och droger. Resultatet blev blandat, men i huvudsak ganska nedslående. En överväldigande majoritet av klubbarna saknade tydlig information, något som jag tycker är mycket underligt. En tydlig policy i dessa frågor är ett utomordentligt sätt för en förening att sprida trygghet, ger suveräna fördelar i marknadsföringen och lägger en grund för återväxten i föreningen. (se artikel här)

Uppföljning
Jag gick sedan vidare och ställde via mejl några frågor till de klubbar som inte varit tydliga. Ett par av klubbarna angav ingen e-postadress, men jag skickade mejl till totalt 8 föreningar.
Frågorna löd:

Arbetar ni emot droger i er förening – legala såväl som illegala?
Hur arbetar ni i så fall?
Borde ni inte lägga ut en länk till er policy i dessa frågor på er hemsida?
I Kalmar kommun har man något som heter ”Säker och Trygg förening”, en slags kvalitetsmärkning för barn- och ungdomsverksamheten. Är det något ni har tänkt på?

Få svarade
Det har nu gått närmare tre veckor sedan jag ställde mina frågor. Endast två föreningar har svarat – Blomstermåla och Möre. Blomstermåla svarar att de är på gång och skall börja ta itu med frågorna. Möre är ju egentligen redan med i Säker och Trygg förening men har inte hunnit lägga ut något om det på sin nya hemsida. Möre berättar också att de har en tydlig policy kring detta i ledarpärmarna.

Jag nämner inte de föreningar som inte svarade eftersom urvalet var så litet Men mitt huvudsakliga intryck är att de flesta klubbar inte har riktigt koll på sin policy vad gäller alkohol och droger och därför blev lite tagna på sängen av mina frågor.

Så här kan man göra
Så vad ska föreningarna göra? Jag tycker att systemet i Kalmar, ”Säker & Trygg förening”, är alldeles utmärkt. Det täcker det mesta man kan tänka sig, bland annat alkohol och droger. Metoden är dessutom praktiskt förankrad och inte bara fina ord att skylta med. Det tar något år med utbildningar och åtgärder innan man har gjort sig förtjänt av att vara med i Säker & Trygg förening.

Ytterligare en konkret riktad åtgärd är att låta ungdomar i högstadieåldern skriva ett kontrakt. Så gör man i Färjestadens IBK, enligt Anderssons sportblogg. Jag citerar:
Färjestadens IBK gör något som alla föreningar borde göra för sina ungdomar. I FIBKs fall får varje spelare som börjar högstadiet skriva på ett kontrakt där spelaren får en summa pengar av både föreningen och sina föräldrar om han eller hon håller sig borta från droger och alkohol under hela högstadietiden.

I artikeln tar Andersson upp även andra viktiga frågor angående alkohol och ledarskap. Utmärkt att fler sportbloggar tar upp ämnet. Det finns säkert föreningar som skulle önska att gammelmedia eller bloggmedia skulle begränsa sitt skrivande till harmlösa matchreferat och blunda för allt runtomkring - alkohol & droger, frågor kring lagkänsla, lagmoral, trygghet, ekonomin och dess fördelning mm. Men det vore tjänstefel. Här finns inga tabun.

Grattis Ljungbyholms GoIF och Hossmo BK - ni är bäst på att markera emot droger på era hemsidor

Idrottsföreningarna - hemsidan - antidrogpolicyn
Hur många av de fotbollsklubbar som spelade i div 5 sydöstra + övriga kommunala lag + Kalmar FF har en tydlig anti-drogpolicy synlig på sin hemsida? Avsaknad av policy på hemsidan betyder förstås inte att föreningen inte jobbar aktivt emot droger. Men det man väljer att visa på sin hemsida säger ändå något om prioritering och hur man hänger med i informationssamhället. Hemsidan är för många den första kontakten med en förening och förmedlar det första intrycket. Nu handlar det ju om småklubbar och man kan kanske inte kräva för mycket, men i de fall man har en hemsida så kan det ju inte vara så svårt att lägga ut en länk till sin drogpolicy.

Grattis Ljungbyholms GoIF och Hossmo BK
Bästa hemsidor i detta avseende hade Ljungbyholms GoIF och Hossmo BK. Grattis! Föreningarna i Mönsterås Kommun ligger än så länge på efterkälken med hemsideinformationen.

Säker och Trygg förening
Några av föreningarna i Kalmar Kommun är med i något som heter ”Säker och Trygg förening” – en slags kvalitetsmärkning för barn- och ungdomsverksamhet som även markerar emot droger och doping. Ett utmärkt sätt att skapa trygghet, samtidigt som certifieringen kan användas i föreningens marknadsföring. Vore inte det något för flera föreningar att satsa på.

Föreningar med tydlig information
Hossmo BK – certifierad förening i ”Säker och Trygg förening” som bland annat innebär tydlig markering emot droger och doping och innebär en kvalitetsmärkning för barn- och ungdomsverksamhet. Logon syns tydligt på föreningens hemsida. I föreningens verksamhetsplan som också kan nås via hemsidan betonas att ”Tobak, snus, dopning och alkohol hör INTE ihop med idrott”.

Ljungbyholms GoIF – med i ”Säker och Trygg förening”, se Hossmo ovan. Man kan även ladda ner föräldrabroschyr med tydlig information om detta både vad gäller nikotin, alkohol och illegala droger, se dokumentet här.

Kalmar FF – hittar ingen policy på förstasidan. Går man däremot till Kalmar FF Ungdom så ser man att man är med i ”Säker och Trygg förening”.

Föreningar som saknar information, men som är med i ”Säker och Trygg förening”.
Möre BK (gamla hemsidan) – med i ”Säker och Trygg förening”, se Hossmo ovan.
Möre BK (nya hemsidan) – hittar ingen policy om någonting, men föreningen är med i "Säker och Trygg förening”. Troligen har man inte hunnit lägga ut logon än på nya hemsidan.

Rockneby IK – hittar ingen policy om någonting. Men enligt ”Säker och Trygg förenings” hemsida är föreningen med där. Konstigt att man inte vill markera det på sin hemsida.

Övriga
Trekantens IF – hittar ingen policy om någonting.
Torsås GoIF – hittar ingen policy om någonting.
Mörbylånga GoIF – hittar ingen policy om någonting.
Mönsterås GoIF – hittar ingen policy om droger. Däremot har man arbetat fram en policy om alkohol och illegala droger, och vad jag förstod kommer man att länka till den från hemsidan när allt är färdigt.
IFK Påryd – hittar ingen policy om någonting.
Tvärskogs IF och här – hittar ingen policy om någonting. Noterar bara att 3 av de 37 spelarna i herrtruppen anger någon alkoholhaltig dryck som favoritdryck.
Söderåkra AIK – hittar ingen policy om någonting.
IF Stjärnan – hittar ingen policy om någonting.
Blomstermåla IK – hittar ingen policy om någonting på förstasidan. Klickar man sig lite inåt till riktlinjer ungdom nämns inte alkohol eller droger alls, även om man betonar att man skall vara en förebild både internt och externt.
Timmernabbens IF – hittar ingen policy på förstasidan. Klickar man vidare till ungdomslag och riktlinjer så framgår det att man ”Arbetar för att hålla vår fotboll drogfri”.
Fliseryds IF – hittar ingen policy om någonting.

Fördjupning
Nu fördjupar jag och går jag vidare med följande frågor till de föreningar som inte har varit tydliga på sina hemsidor:
Arbetar ni emot droger i er förening – legala såväl som illegala?
Hur arbetar ni i så fall?
Borde ni inte lägga ut en länk till er policy i dessa frågor på er hemsida?

Mönsterås GoIF tar helt avstånd illegala droger – ny tydlig anti-drog policy på gång

Mitt möte med delar av Mönsterås GoIF´s styrelse ikväll gav flera positiva svar.

1. Föreningen ser allvarligt på det inträffade och kommer att föra samtal
För det första ser klubben mycket allvarligt på att en högt uppsatt ledamot i en av klubbens sektioner och en spelare har varit med i en offentlig Facebook-grupp som vill legalisera cannabis. De kommer att föra samtal med personerna ifråga.
Min kommentar: Mycket bra. Det är just det jag har tyckt är lämpligt. Mer än så behövs inte eftersom personerna lämnat gruppen och i övrigt gör ett väldigt bra jobb i föreningen. På så sätt markerar föreningen vad som kan förväntas, samtidigt som man visar att en liberal drogsyn inte på något sätt genomsyrar föreningen.

2. En ny tydlig anti-drog policy
För det andra har Mönsterås GoIF utarbetat en snart färdig verksamhetsplan som bland annat innehåller en policy om alkohol och droger. Från början tog den bara upp alkohol, men efter denna episod kommer man även att ta med en formulering om illegala droger. Den här tråkiga händelsen har alltså medfört något gott.

Alkoholpolicyn är densamma som Svenska fotbollsförbundets alkoholpolitiska riktlinjer och lyder: Inga alkoholdrycker ska förekomma bland vare sig ledare eller aktiva i samband med fotbollsverksamhet för barn och ungdomar – tex under träningsläger och matcher eller resor till och från dessa.
Min kommentar: Bra. Det är ungefär så långt man kan gå när det gäller legala droger.

Policyn gentemot illegala droger lyder (med reservation för viss finjustering):
MGIF tar dessutom avstånd från all form av illegala droger. Både i form av användning och positivt spridande av information om illegala droger.
Min kommentar: Utmärkt att föreningen antar en formulering även gentemot illegala droger.

3. Information om drogers skadeverkningar
Föreningen arbetar kontinuerligt med information om drogers skadeverkningar och risker. Om detta har jag skrivit tidigare (se här).

Avslutande ord
Därmed går denna historia mot sitt slut. Man skall alltid försöka vända det onda till något gott. Det har varit några jobbiga dagar rent känslomässigt, vilket förstås återspeglas här och var i mina inlägg (jag är bloggare, inte journalist). Men jag tror det är bra att historien inte tystades ner. Om detta inte hade offentliggjorts så hade medlemskapet på facebookgruppen fortsatt att ställa till skada, samtidigt som policyn gentemot illegala droger aldrig hade formulerats. Med en stark anti-drogpolicy så kommer detta på sikt att stärka Mönsterås GoIF.

För egen del? Jo, GoIF hanterade frågan på ett hedervärt sätt. Ett tag trodde jag inte att det skulle bli så. Jag kommer därför att följa laget och gå på matcherna även i framtiden och dottern får börja med fotboll. Min personliga popularitet lär ha dalat avsevärt, även om jag blev trevligt bemött av styrelseledamöterna. Men jag är ju inte särskilt intressant i sammanhanget och det finns ju gott om sittplatser på IP.

Skönt att få fundera på fotboll igen. Det är ju det man vill.

Den nya verksamhetsplanen lär jag återkomma till när den är helt färdig.

Föreningsliv och privatliv hör ihop

Visst har fotbollsföreningarna ett ansvar för vad de unga aktiva gör på sin fritid. Om juniorlagets 18-åringar är ute och festar på helgerna är det självklart att ledaren måste reagera, tycker Lars-Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollsförbundet.

Jag fortsätter uppföljningen av "cannabishistorien" (se artiklarna nedan) genom att lyfta frågan till en mer principiell nivå och låter citatet från Lagrell ovan slå an tonen.

Offentligt - privat
I dagens moderna samhälle är det populärt att dela upp livet i en offentlig sfär och en privat, medan man förr såg livet mer som en helhet. Den man var i kyrkan var man också i vardagslivet. De värderingar man stod för genom sitt medlemskap i idrottsföreningen var också de värderingar man stod för privat. Man strävade efter att ha en helgjuten personlighet. I dagens ultraliberala samhälle vill inte människor att medlemskap i föreningar skall förpliktiga till någonting. Man kan mycket väl vara medlem i Pascifistiska klubben och samtidigt slå ner folk på krogen på helgerna eller vara aktiv i en idrottsförening och röka på när helgen kommer. Om någon vågar påtala det olämpliga i detta får man indignerat höra att man inte skall lägga sig i privatlivet eller att personen minsann kan skilja på sina olika roller (verka för fred i föreningen - slå nån på käften på krogen - verka för sund livsstil i idrottsföreningen - stödja illegala droger på fritiden).

Grundfrågan
Jag skall med anledning av artikelserien om idrott och cannabis utveckla hur jag ser på sambandet mellan ansvar i en idrottsförening och åsikter som man torgför privat. Kort och gott: är det lämpligt att en person med särskilt ansvar med extra status som föredöme (styrelseledamot, ledare, spelare) i en idrottsförening öppet stödjer legalisering av hälsovådliga droger på sin fritid? Kan man kräva samstämmighet mellan föreningens värderingar och det man offentligt står för på sin fritid?

Man står för en sund livsstil, men verkligheten ser annorlunda ut
En idrottsförening är intimt förknippad med ett hälsosamt liv. Idrottsföreningar brukar av hävd ta avstånd från droger som bryter ner människor. Förr talade man ofta om idrottsföreningarnas fostrande funktion både vad gäller kamratskap och en sund livsstil. Sedan har det genom åren uppdagats att det i idrottsvärlden förekommer många droger. Det har visat sig att 18-åringar som är aktiva i idrottsföreningar super mer än 18-åringar som inte håller på med föreningsidrott.

Man har jobbat med frågorna
Men många klubbar har jobbat aktivt med frågorna och jag trodde att klubbarna idag genomsyrades av drogfria ideal. Rent konkret så borde det betyda att idrottsklubbar arrangerar drogfria tillställningar, att de informerar om faran med droger, samt värderingsmässigt står för absolutism eller måttlighet vad gäller legala droger, samt nolltolerans vad gäller illegala droger.

Samspel mellan föreningsliv och privatliv
Det betyder att personer som har särskilt ansvar i föreningen (ledare, styrelseledamöter och spelare) bör agera utifrån dessa värderingar även på sin fritid. Annars försvinner trovärdigheten. Att i ena rollen som styrelseledamot stå för föreningens värderingar (exempelvis emot illegala droger) och i privatrollen stödja legalisering av illegala droger är inte trovärdigt, utan ansvarslöst och helt oacceptabelt.

Man kan ställa krav utan att det innebär intrång i privatlivet
Särskilt problematiskt blir det förstås när föreningen arbetar med barn och ungdomar.
Jag menar alltså att det är fullt legitimt att en förening ställer vissa krav på hur ledare, styrelse och spelare hanterar drogfrågan även på sin fritid. Vad gäller legala droger - försiktighet (absolutism eller måttlighet) och vad gäller illegala droger nolltolerans. (Man kan däremot inte gå in och detaljreglera hur många öl eller glas vin folk dricker, eller enstaka berusningar) I den meningen måste det finnas en samstämmighet mellan föreningsmänniskan och privatmänniskan.

Nedan följer några citat från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning:
Idrott och alkohol
Samtidigt som idrottandet innebär en rad positiva saker kan det, i samverkan med samtida trender i ungdomskulturen, bidra till att öka alkoholkonsumtionen.

Att träna och supa
Idrott och alkohol borde inte höra ihop. Men 18-åringar som föreningsidrottar dricker faktiskt mer än andra, enligt en ny studie. Ju mer de tränar, desto högre är alkoholkonsumtionen. Att syssla med lagidrott – och särskilt att ha ett brett idrottsintresse – var också kopplat till mer avancerade alkoholvanor, som att oftare dricka för att bli full.

”Föreningarna har ett stort ansvar”
Visst har fotbollsföreningarna ett ansvar för vad de unga aktiva gör på sin fritid. Om juniorlagets 18-åringar är ute och festar på helgerna är det självklart att ledaren måste reagera, tycker Lars-Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollsförbundet.

Mindre alkohol inom fotbollen
– Vi festade på vintern, men nu är det allvar året runt, säger den legendariske fotbollsspelaren Glenn Hysén. Han menar att det är betydligt mindre alkohol inom fotbollen idag än för 20 år sedan.

Tankeställaren:Vi antar utmaningen!
Ett av idrottens syften, och ett skäl för många att idrotta, är att förbättra hälsan. Att ta ställning mot sådant som är skadligt och nedbrytande, till exempel användandet av droger och tidigt bruk av alkohol, är därför självklart, skriver Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson.

Vad kan vi lära av historien med cannabisgruppen och idrottsföreningen?

Jag har i några inlägg tagit upp problemet med att en styrelseledamot och en spelare i en idrottsförening i Mönsterås är medlemmar (numera fd medlemmar) i en Facebook-grupp som heter ”Legalisera Cannabis”. (se inläggen nedan) Jag har lyft frågan huruvida det är lämpligt och möjligt att kombinera dessa roller i föreningen med en positiv inställning till illegala droger när man är föredömen för många ungdomar. Nu har båda personerna lämnat Cannabisgruppen och angett olika förklaringar till sitt agerande. Jag har förstås mina åsikter om de förklaringsmodeller som angavs men väljer att inte driva det vidare. Jag utgår ifrån att klubben tar tag i de här frågorna. Däremot kan man fråga sig vad man kan lära sig av det som hänt.

1. Idrottsföreningarna måste bli än mer tydliga när det gäller sin policy gentemot illegala droger. Givetvis bör man även ha någon slags policy även när det gäller legala droger, men där kan man som jag ser det inte kräva mer än viss anständighet och sunt förnuft, och givetvis nolltolerans i samband med föreningsverksamhet. Här har nog föreningarna mycket kvar att jobba på, även om jag faktiskt tror det har blivit bättre.

2. Händelser av det här slaget skall inte tystas ner och skötas internt, utan belysas offentligt. Det kan vara jobbigt, men öppnar upp för samtal bortanför den innersta kretsen. Däremot behöver man inte nämna namn. Öppenhet och insyn är A och O. Falsk klubblojalitet får inte stoppa det offentliga meningsutbytet.

3. Om detta hade hänt i en storklubb så hade de stora tidningarnas sportredaktioner gjort mycket av detta. Styrelseledamoten hade redan avgått, spelaren hade säkert fått någon form av reprimand. I småklubbar har man däremot ingen professionalitet i dessa frågor. Det lär gå vidare ungefär som vanligt. Jag lär däremot bli illa omtyckt, precis som om jag bryr mig.

4. Idrottsföreningar sysslar ju med idrott, men kanske skulle man även informera om drogers skadeverkningar och risker i större omfattning än vad som sker idag, och även till vuxna. Aningslösheten verkar stor.

5. De flesta Facebook-grupper är offentliga torg som alla kan läsa. Om man då är vuxen med särskilt ansvar i en förening så kan man betänka att även barn och ungdomar i föreningen hur lätt som helst kan se vilka grupper man är med i, även i de fall man bara har sitt Facebook-konto öppet för vänner. Idag har så pass många Facebook att jag skulle gissa att bortåt 70-90% av barn och ungdomarna i en idrottsförening är med där.

6. Någon tyckte jag överreagerade. Inte alls. Men jag vet hur det fungerar. Det är den som tar upp frågan som får ta skiten, inte den som orsakade att frågan överhuvudtaget behövde dryftas. Men om en idrottsförening vill ha påfyllning av nya generationer är det väldigt viktigt att den får vara en drogfri miljö både i praktiken och i värderingarna.

Styrelseledamoten förnekar inblandning i Cannabisgruppen

Som jag tidigare har rapporterat så står en styrelseledamot i en känd idrottsförening i Mönsterås som medlem i en offentlig Facebookgrupp som vill legalisera cannabis. Där finns också ett par spelare som ingår i föreningens spelartrupp. Jag tror att de flesta inser hur allvarligt det är när vuxna som förväntas vara förebilder för unga idrottsutövare är positiva till illegala droger.

Jag kontaktade styrelseledamoten och en av spelarna och frågade hur de ser på medlemskapet och om det är lämpligt med tanke på deras roller i föreningen med många ungdomar. Jag har nu fått svar från styrelseledamoten.

1. Ledamoten påstår att hennes/hans dator har varit utlånad för rensning och att hon/han inte ens vet vad det är för grupp. Den som lånade datorn skall ha anmält henne/honom till cannabisgruppen.

2. Några minuter senare är hon/han borta från Cannabisgruppen och säger att hon/han vet vem som anmält henne/honom dit och att den personen också ingår i den aktuella idrottsföreningen.

3. Jag påtalar att man måste vara inloggad på sitt konto för att kunna gå med i en grupp. Således måste någon ha kapat hennes/hans konto och anmält henne/honom till gruppen. Jag föreslår därför anmälan. Hon/han svarar ilsket att hon/han själv avgör om det blir anmälan och att hon/han inte vet något om något konto. Jag försöker förklara att det motsvarar inloggningsuppgifterna. Man kan inte bli medlem i en grupp om man inte är inloggad.

4. Styrelseledamoten är aggressiv och arg på mig och tycker jag kommer med påhopp och att jag skall sluta med det. Jag påpekar att jag bara ställer frågor utifrån hennes/hans medlemskap i gruppen och det som kan förväntas utifrån styrelseplatsen. Om någon har kapat hennes/hans konto så borde hon/han ju tacka mig för att jag hittade henne/honom där. Istället undrar hon/han vad jag gjorde där? Jo, jag skulle skriva en artikel om droger och Cannbis i Mönsterås och sökte på ordet Cannabis i Facebooks sökruta.

Styrelseledamoten har nu slutat vara medlem i Cannabisgruppen. Bra. Och nu fick ju hennes/hans version komma fram. Hela historien låter ju väldigt konstruerad, men helt osannolik är den förstås inte. Ibland kan ju det nästan osannolika vara sant.

Nu vet jag att jag kommer att få skit för det här. Styrelseledamoten är omtyckt i föreningen och jag tycker givetvis hon/han skall fortsätta göra ett bra jobb. Men min klubblojalitet har gränser. När det kommer till droger skjuter jag skarpt och offentligt. Så mycket älskar jag klubben.

Tillägg senare samma dag:
Nu har även den mest aktive spelaren lämnat cannabisgruppen. Utmärkt! I synnerhet som spelaren är väldigt duktig. Han säger sig vara helt emot droger och att han var med mest som på skoj. Han ber om ursäkt för missförståndet.

Ryktet sprider sig och det är ju bra om alla plötsligt är emot illegala droger. Jag förstår om föreningen hade velat sköta det här internt. Men jag gillar inte den praxisen. Man behöver inte hänga ut enskilda människor, men problemet skall belysas offentligt.

Drogliberaler i känd Mönsteråsidrottsförening

"Legalisera Cannabis"
När jag gjorde research inför en liten artikel om Cannabis, så hamnade jag i en Facebookgrupp som heter "Legalisera Cannabis". Där återfanns flera Mönsteråsare. Än sen då? Det är ju inte olagligt att ha den ståndpunkten.

Medlemmar i idrottsföreningen är med i Cannabisgruppen
Nej, men tyvärr återfanns även några personer aktiva i en känd idrottsklubb i Mönsterås som medlemmar. Av dessa är en styrelseledamot och ett par finns med i klubbens spelartrupp. Att öppet vara med i en offentlig grupp som propagerar för att legalisera en farlig drog när man skall vara ett föredöme för ungdomarna i föreningen vittnar om allvarligt bristande omdöme. Man sänder därigenom ut signalen att Cannabis är en ofarlig helt ok drog.

Den som är med i den nämnda gruppen ställer upp på följande som gruppen anger:
Man har förstått att det finns människor som faktiskt kan hantera & kontrollera sitt användande av droger, borde inte dom då få bestämma själva vilken drog dom vill använda?Och dessutom är Cannabis en ”snällare” drog än alkohol, som är lagligt, så varför inte legalisera?

Nu blir det nog ingen knatteverksamhet nästa år
Nästa år tänkte vi låta vår dotter deltaga i klubbens knatteverksamhet. Men nu får vi nog överväga andra alternativ. Vem vill sätta sina barn i en förening där både enstaka styrelseledmöter och enskilda spelare öppet förespråkar legalisering av droger? Jag är mycket besviken.

Jag förväntar mig att de aktuella personerna omedelbart gör upp med detta och inte förnekar eller bortförklarar. Jag har sparat kopior som bevisar att de är medlemmar, om de nu i hast skulle överge cannabisgruppen. Jag är inte ute efter att de ska lämna sina updrag eller liknande.
De gör säkert ett bra jobb i övrigt.

Tillägg 6/10
Detta förväntar jag mig av ledare/styrelseledamöter i idrottsföreningar:
- Absolut nolltolerans när det gäller illegala droger, samt att man inte arbetar för eller stöder att illegala droger skall bli legala.
- Måttlighet och sunt förnuft vad gäller legala droger på sin fritid.
- Nolltolerans mot alkohol och tobak på föreningens verksamheter.

Ungefär detsamma förväntar jag mig av spelare.

Alkoholrelaterad fylla? Jag anser att ledare bör föregå med gott exempel och vara försiktiga. Vad gäller myndiga spelare så kräver jag inte lika mycket, även om det förstås är olämpligt om en spelare vid upprepade tillfällen och regelbundet missköter sig och uppträder berusad på sin fritid.

Se även artikeln under denna.