Mönsteråsbloggen fortsätter idag sin granskning av de lokala partierna i Mönsterås. Tidigare har Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna synats. Idag har turen kommit till Vänsterpartiet – ett parti som vill mycket, men som ytterst sällan föreslår något.
Gick tillbaka i valet 2006
I valet 2006 fick Vänsterpartiet (V) 3,84%, vilket var en minskning med ungefär 1% jämfört med valet 2002 då man fick 4,75%. Det påverkade dock inte antalet mandat som är två. I riksdagsvalet gick det något bättre med 5,24% från Mönsterås.
Starkast i Blomstermåla
Partiet är starkast i Blomstermåla med 5,2% och i någon mån också i centrala Mönsterås med drygt 4%. Möjligen kan Blomstermålaförankringen förklaras av att ett par av partiets toppnamn kommer från Blomstermåla, enligt valsedeln.
Ledamöterna
I fullmäktige sitter Christer Olsson, svetsare och Agneta Lindwall, inom vården, vilka också toppade valsedeln. Ersättare är Torbjörn Johansson och Linda Fleetwood. Överlägset flest personkryss fick emellertid Linda Fleetwood med 31 röster. Därefter följde Christer Olsson, 10 röster, Agneta Lindwall, 8 röster och Tomas Jonsson, 8 röster.
Man har också ett par ordinarie i nämnderna: Tomas Jonsson i Barn- och utbildningsnämnden och Torbjörn Johansson i Socialnämnden.
Förvånande defensivt i fullmäktige, men aktivt i skolfrågor
Besöker man partiets hemsida för Mönsterås så ser man ett mycket ambitiöst program för Mönsterås. I princip alla samhällsområden täcks, alltifrån miljö, barn och ungdomar, arbete, kultur, bostäder, trafik mm.
Av detta märker man nästan ingenting i kommunfullmäktige. Jag kan givetvis ha missat något, men hittar under denna mandatperiod bara en interpellation och en motion. Låt vara att det handlade om tunga viktiga ämnen.
Visserligen är partiet i opposition, men det är ingen ursäkt för passivitet. Man bör ändå visa väljarna att man verkligen har försökt och i kommunalpolitiken finns alltid möjligheter att få igenom bra förslag även i opposition. Kanske anser partiet att det är bättre att vara aktiva i nämnderna. Men det ena utesluter ju inte det andra.
Interpellationen kommer från Agneta och Christer i nov 2008. Frågan till Roland Åkesson avser varför öppna sammanträden inte är praxis i Mönsterås vad gäller styrelser och nämnder? Roland svarar ett par månader senare att denna möjlighet redan finns.
I mars 2008 lämnar ersättaren Torbjörn Johansson in en motion tillsammans med S och Mp om ett rättvisare beräkningssystem för tilldelning av ekonomiska resurser för Barn- och utbildningsnämndens verksamhet. De vill att nämnden tillförs 6 miljoner kr. Motionen avslås senare samma år.
I någon mån kan kanske partiets låga profil i fullmäktige kompenseras av att man i ett tidigt skede tog ställning i frågor om skolornas framtid i kommunen. Barn- och utbildningsnämndens representant Tomas Jonsson var tidigt aktiv i debatten och kämpade särskilt för att Krungårdsskolans högstadium skulle bevaras. Denna lyhördhet inför allmänheten bör ha gynnat partiet, även om minnet ibland är kort. Tomas Jonsson är även i övrigt en flitig debattör och en av få Mönsteråspolitiker som bloggar.
Inför nästa val – förena teori och verklighet, och så reda ut var man står
Inför nästa val så måste partiet bli mer aktivt i fullmäktige. Man måste helt enkelt visa att man menar allvar med allt som de säger sig vilja göra.
Partiet har gjort klart att man samarbetar med S och Mp, men av detta har vi inte märkt mycket utåt. Här måste man bli mycket tydligare. Är man oresonlig radikal gammelvänster, eller ett samarbetsvilligt modernt vänsterparti? På Tomas Jonssons blogg kan man finna ett och annat revolutionärt upprop som att ”Uppror är alltid rätt” och vad jag förstår även en ganska positiv inställning till begreppet kommunism. Vad tycker hans partikollegor om det? Jag tvivlar inte på att Tomas är en god demokrat och att man kan kombinera kommunistbegreppet med att ändå ta avstånd från förtryck och kommunistdiktaturer. Men medborgarna undrar nog hur det ska gå till. Där har Mönsteråsvänstern en svår men väldigt viktig pedagogisk uppgift.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är mycket märkligt att man som Tomas Jonsson öppet kan torgföra sig som konservativ kommunist och samtidigt kunna åtnjuta det svenska samhällets förtronde i politiska nämder och i sitt arbete som lärare.
Skulle en person som offentligt kungör att han är Nazist få samma förtronde som Tomas Jonsson: nej, på inga vilkor!
Så, hur har det då blivit möjligt för personer företrädande världshistoriens värsta massmördarideologi att bli politiskt rumsrena i Mönsterås, i Sverige?
Bert: Min känsla är att Tomas har närmat sig partiets mittenlinje. Jag är ju som du vet inte Vänsterpartist, men det går förstås att argumentera för att det ursprungliga kommunistbegreppet inte har något gemensamt med kommunistdiktaturerna, vilket också en del på vänsterkanten gör. Men begreppet är ändå så förknippat med diktatur och terror att det enligt min mening borde kastas på soptippen. Nazistbegreppet har inte samma förhistoria.
En persons politiska uppfattning tycker jag däremot inte har något med yrkesutövningen att göra. Där håller jag stenhårt på en skarp skiljelinje.
Det är väl med Tomas som med Lars Ohly, de ömsar skin högst motvilligt och då bara tillfälligt för att bättre passa in i den outfit som Vp för stunden valt att maskera sig i.
Det märkliga är att SD framställs som ett parti med starka kopplingar till Nazism och Facism detta utan att de på något sätt länkar till dessa ideelogier.
Vp däremot som framhåller sin starka koppling till massmördarKommunismen blir trots det accepterade och respekterade i det politiska livet - mycket märkligt!
Det finns ju åtskilliga fall där personer som har politiska åsikter som inte faller socialdemokraterna och Vp i smaken som har fått sluta sina arbeten eller blivit uteslutna från facklig aktivitet.
Senast var det en anställd på migrationsverket som på sin privata blogg framförde negativa åsikter om invandringen och som en konsekvens av det blev uppsagd från sitt arbete.
Nej, Sverige är ett land som fortfarande är svårt drabbat av den värsta sjukan - kommunismen.
Jo, nog finns det brister i logiken ibland, även i min. Det är bra att det finns personer som du som genomskådar. Jag är ju vän av det gamla folkhemmet, trots dess brister. Däremot är jag kritisk mot mycket som sossarna gjorde i sin maktfullkomlighet.
Skicka en kommentar