Introverta och blyga får upprättelse

Jag som blyg grabb i lekskolan. Enligt en artikel i dagens Barometern/OT håller de blyga och introverta på att få upprättelse.

Fult att vara blyg

Att jag hellre är hederlig än social vet ni redan. Likaså att jag hjärtligt avskyr den rådande inställsamma ”sociala kompetens”-normen. Även om den förstärkts på ett abnormt sätt de senaste åren, så fanns den redan när jag var barn. Min i stort sett lyckliga barndom solkades något av att min blyghet aldrig accepterades.

"Han är ju så tyst"

”Jo, han kan ju allt, men han är så tyst”, var en fras som upprepades till leda på varje kvartssamtal i skolan. Inte ens i kyrkan fick man vara blyg. Det är ett mirakel att jag ännu är kristen när man betänker hur jag som blyg ständigt fick höra hur glad och frimodig man skulle vara. Eftertänksamhet och stillhet var inget eftersträvansvärt. Där lades grunden för det utanförskap jag ännu kan känna.

Som blyg blir man ofta betraktad som arrogant och tråkig och många skulle helst vilja behandla mig för social fobi. Ibland har mina kristna syskon uttryckt förvåning och bestörtning över att jag lyssnar på Morrissey. Kanske borde de inte söka svaret hos mig, utan i sin egen frikyrkokultur.

Introverts of the world unite!

Men nu vänder vindarna. Vi blyga och introverta är på frammarsch! ”Introverta i alla länder, förena er!”, lyder rubriken i dagens krönika i Barometern/OT (tyvärr ej på Nätet än). Det är läkaren Olle Hollertz som i en fantastisk artikel lyfter fram fenomenet. Den amerikanske författaren Jonathan Rauch har deklarerat uttrycket ”Introverts of the world unite!” Och nu är en ny rörelse för introverta och blyga på gång. Det visar sig nämligen finnas flera fördelar med att vara blyg, introvert och reflekterande. Världen skulle förmodligen må bättre med fler av oss, eller som det sägs i artikeln: ”introverta tänker innan de pratar, medan extroverta tänker genom att prata.”

Se även