Harry Roxström var pastor i pingstförsamlingen Tabor i Mönsterås på 1920-talet. Katastrofal privatekonomi frestade honom till brott.
En utfattig pastor
Alla har vi kanske läst om fifflande amerikanska pastorer som lever lyxliv på naiva församlingsmedlemmars kollektpengar. Mönsteråspastorn Harry Roxström var inte en sådan man. Han var utfattig när han begick sitt brott.
Tabor anställer pastor Harry Roxström
1920 bildades den lilla Pingstförsamlingen Tabor i Mönsterås. Efter några månaders verksamhet anställde man den 30 april 1921 en 30-årig pastor vid namn Karl Harry Roxström.
Lågavlönad
En pastor i en liten ideell frikyrka kunde vid denna tid inte räkna med en vanlig anställning. Det första året fick pastor Roxström ingen lön alls, utan fick klara familjeförsörjningen genom frivilliga gåvor och måltider hos församlingsmedlemmarna – inte helt enkelt med tanke på att han hade både fru och barn att försörja. 1922 fick han en fast lön på 60 kr i månaden, vilken senare höjdes till 100 kr. 1926 var lönen 160 kr. Som en jämförelse kan nämnas att en normal lön inom industri och handel vid denna tid låg mellan 200 och 300 kr i månaden. En statarfamilj kunde dock bara räkna med lön och mat för ett värde av drygt 90 kr i månaden.
Förlorade pengar och allt sämre ekonomi
Pastor Roxström fick med tiden allt sämre ekonomi. Grundorsaken stod att finna 1923 då han i eget namn inköpte fastigheten Oskarsdal i Fliseryds socken för 5000 kr, för att där kunna bedriva religiös verksamhet för församlingens räkning. 1500 kr betalade han kontant i samband med köpet. Den resterande summan reglerades via en revers som sedermera sades upp. Roxström kunde då inte få fram pengarna för reversen och fastigheten såldes på exekutiv auktion för 3500 kr. Roxström förlorade alltså de 1500 han hade betalat kontant, samt 800 kr som han satsat på reparationer. Ytterligare en komplikation var att han hade lånat ihop till kontantsumman.
Sömnsvårigheter
1925 var läget så kritiskt att pastor Roxström nödgades trassla in sig i ytterligare lån och växlar. Hösten 1926 var Roxström en bruten man med sömnsvårigheter. Det var då han genomförde sitt bedrägeri.
Förfalskning och förskingring
Roxström förfalskade sonika ett protokoll, som styrkte hans behörighet att uppta ett banklån åt församlingen. Det handlade om en inteckning som församlingen hade i ett kapell, och som nu pastorn belånade för 5000 kr. En del av den lånade summan gick till att betala ett annat församlingslån, men den resterande summan, 3 350 kr, förskingrade han och använde för sina egna lån och utgifter. Själva förfalskningen gick till så att Roxström förfalskade vittnenas namn. När sekreterarens namnteckning krävdes lät han sekreterarens dotter skriva sin fars namn på pappret i god tro och utan att läsa igenom det.
Avsked, uteslutning och häkte
När församlingens styrelse upptäckte detta blev Roxström omedelbart avskedad och blev samtidigt utesluten från församlingen. Roxström flydde därefter Mönsterås och reste till Stockholm, men återvände inom några dagar bara för att anhållas och föras till den lilla polisstationen i Mönsterås. Kort därefter häktades han och fördes till Kalmar straffängelse.
Sju månaders straffarbete
I april 1927 kom domen – sju månaders straffarbete.
Slutkommentar
Harry Roxström var ingen flott amerikansk frikyrkopastor med lyxbil och privat flygplan. Han var en utfattig underavlönad idealist som förlorade de pengar han lånat när han satsade på församlingens verksamhet. Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att församlingen inte ville anklaga Roxström i rätten. Församlingen hade ju bidragit till, kanske rent av orsakat, pastorns katastrofala ekonomi. Varför lånade inte församlingen pengarna till kapellet i Fliseryd? Varför hjälpte man inte pastorn när kapellet skulle slutbetalas? Varför gav man honom inte en skälig lön? Hade man gjort detta så hade frestelserna blivit betydligt färre för pastor Roxström.
Hur gick det då för Roxström efter straffarbetet? Jag har inte hittat någon information, bortsett från att han avled den 21 maj 1956 i Högalids församling, Stockholms stad. Jag hoppas att han fick uppleva personlig upprättelse.
Nedan lokalpressens rapportering när det begav sig 1927. Klicka för större format.
2 kommentarer:
Varför tog han inte ett vanligt arbete på en industri och verkade som blygsamt avlönad hobbypastor på fritiden. Församlingen bestod inte av så värst många personer(enligt dig)så den arbetsbördan kan ju inte ha varit så värst betungande.
Pastorn måste ju varit införstådd med att han inte kunde försörja familjen och sig själv på den usla lönen och av godtyckligt givna gåvor.
Men han pastorn ville väl inte skita ner sig, han var kanske en skolad person och sådana figurer mockade ju inte skit förr i tiden.
Kan hålla med om att han kanske borde ha sett sig om efter en alternativ inkomstkälla, och så kunde väl några ha delat på pastorsuppgifterna. Men där spelade nog tron in. Man såg sig nog som kallad till ett arbete som pastor. Men visst...äldre tiders kyrkoherdar var ju lika mycket bönder som pastorer. Däremot tror jag inte på teorin att han inte ville skita ner sig. Pingstpastorer hade i regel ingen högre utbildning och som pastor jobbade du nog heltid om man betänker att han hade både predikan, självavård, evangelisation, bön etc på arbetsbeskrivningen. Pingströrelsen var vid denna tid relativt arbetarklassbetonad.
Skicka en kommentar