22 augusti 2012

"Roland gör som han vill och struntar totalt i våra rekommendationer"

Fritt fram för kommunen att köra över kulturvärden
Precis som väntat blir inte Mekaniska Verkstaden på Kuggås K-märkt. Kommunen kan därmed köra över Länsmuseet, Länsstyrelsen och många mönsteråsare.
Att byggnaden inte blir K-märkt betyder ju inte att man anser att byggnaden bör rivas. Det betyder bara att den inte kan få status av riksintresse. Däremot säger myndigheterna att den är av stor lokalt intresse, vilket förstås borde vara det viktiga för en lokal politiker.

Länsmuseet anser i själva verket att verkstadshallen är en särskilt kulturhistoriskt värdefull byggnad och att den bör bevaras och tillvaratas som en resurs i den fortsatta utvecklingen av fastigheten. Man skriver att "Vid revidering av detaljplanen bör verkstadshallen förses med skyddsbestämmelse q med förbud mot rivning samt exteriör och interiör förvanskning..." Se vidare här.
"Roland...struntar totalt i våra rekommendationer"
Länsstyrelsen är inne på samma linje, men man kan inte tvinga kommunen. En tjänsteman på Länsstyrelsen har i denna fråga sagt:
Roland Åkesson gör precis som han vill. Han struntar totalt i vad vi tycker och våra rekommendationer.

Även Länsmuseet har sagt till mig att kommunen har skött det här väldigt illa.
Så är det förstås. Kommunalrådet och Mönsterås kommun har redan från början bestämt sig för att verkstaden ska rivas oavsett de kulturvärden som går förlorade. Fem villor med höginkomsttagare anses vara så viktiga för Mönsterås ekonomiska framtid att långsiktiga kulturhistoriska värden offras. "Huset är ju så fult", har jag hört sägas. Precis som om det hade någon betydelse i sammanhanget. Kronobäck är också fult, enligt många. Kulturvärdet mäts inte i den estetiska skönheten.
För stolt för att ta in sakkunskap
Mönsterås kommun saknar kompetens på det historiska området, men är för stolta för att ta in den sakkunskap som finns på Länsmuseet och Länsstyrelsen. I stället kör man på med kortsiktiga perspektiv. Kommunalt självstyre är oftast bra, men ibland måste man vara ödmjuk och väga in kunskap utifrån.
Skriver in sig i rivningshysterins svarta bok
Det finns kommuner som på ett fint sätt tar tillvara på sin orts historia och väver in den i ett samtida koncept. Titta exempelvis på Hjo där man i varje detalj väger in ortens historia. Dock inte Mönsterås där man genom den senaste tidens rivningar av godsmagasinet och snart mekaniska verkstaden skriver in sig i rivningshysterins svarta bok.

Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser
Mönsterås Kommun intar numera en ”hedersplats” tillsammans med dem som gick i spetsen för 60- och 70-talets rivningshysteri i svenska tätorter. Och egentligen är rivningarna i Mönsterås av värre kaliber. För idag har de flesta kommuner lärt sig av misstagen. Inte så att politiker och tjänstemän är illasinnade. Tvärtom så visar forskning att rivningshysterin drevs fram av människor som ville väl. Så är det – vägen till helvetet är kantad av goda föresatser.
Viss vantrivsel
Jag ska ärligt erkänna att den kulturförstörelse som pågår i Mönsterås har bidragit till viss vantrivsel. Det tidigare så mysiga Mönsterås som jag kunde identifiera mig med, monteras ner bit för bit. Det började redan på 1960-talet på Storgatan och vid Häradshövdingegatan, fortsatte på 1980-talet med Sjögatan och Torget och så nu  med det senaste. Unika kulturmiljöer rivs, skogspartier och strandnära lägen på Oknö bebyggs. Nej, Mönsterås är sig inte likt längre. Många av de faktorer som gjorde att jag en gång flyttade tillbaka hit är på väg att försvinna. Ett efter ett försvinner de historiska minnesmärken och sammanhang som gör vår tillvaro begriplig.

Vi är ett par familjer som troligen tänker flytta ifrån Mönsterås tätort nästa sommar som en protest mot det som just nu pågår både på Kuggås, i hamnen och på Oknö. För barnens bästa. Det kan synas drastiskt, men vi vill markera hur allvarligt vi ser på det som händer. Vi vill att våra barn ska få växa upp i ett samhälle som visar respekt för vår historiska och biologiska miljö. Mönsterås har vissa ambitioner när det gäller energiförsörjning. Det är bra. Men den visionen är bara en kall teknologisk dröm, när man samtidigt med andra handen tar ifrån oss det som skapar trivsel.

Avslutningsvis var det en klok man som sa till mig: "Undrar hur de nya villaägarna på Kuggås kommer att trivas med Rampeltins båtverkstad som granne. Där är det ju oljud jämt." Ja, det kan man undra. "Tänkte inte på det".

1 kommentar:

Eje sa...

Bristen på expertis i den kommunala förvaltningen vad gäller kulturell historia är uppenbar och förskräcklig.Men det kan knappast kunna åtgärdas när maktstrukturen i kommunen är som den är.Man har inte förstått betydelsen av gamla kulturbyggnader som ger en känsla av tillhörighet till bygden. Det som nu styr är att till kommande val visa upp sig i försök att imponera med nya objekt. Och som tidigare låna ideer från andra partier.