Har vi lärt oss något...?

Rydvalls 1700-talshus rivs omkring 1960 där Storgatan delade sig. "Saneringen", som man kallade det, av Mönsterås hade börjat. Snart gick man vidare med ytterligare tre hus som syns på denna bild.

En gammal stuga rivs 1986 när Torget skulle "saneras" och ge plats åt nya hus.

Mekaniska verkstaden, ett unikt lokalt och regionalt minne av 1900-talets industriepok, rivs på Kuggås år 2013. "Sanering" pågår för att ge plats åt fem villor. Foto: Lars Aronsson.

Mekaniska verkstaden under rivning. Foto: Lars Aronsson.

Industriminne på Kuggås. Foto: Lars Aronsson.

"Roland gör som han vill och struntar totalt i våra rekommendationer"

Fritt fram för kommunen att köra över kulturvärden

Precis som väntat blir inte Mekaniska Verkstaden på Kuggås K-märkt. Kommunen kan därmed köra över Länsmuseet, Länsstyrelsen och många mönsteråsare.

Att byggnaden inte blir K-märkt betyder ju inte att man anser att byggnaden bör rivas. Det betyder bara att den inte kan få status av riksintresse. Däremot säger myndigheterna att den är av stor lokalt intresse, vilket förstås borde vara det viktiga för en lokal politiker.

Länsmuseet anser i själva verket att verkstadshallen är en särskilt kulturhistoriskt värdefull byggnad och att den bör bevaras och tillvaratas som en resurs i den fortsatta utvecklingen av fastigheten. Man skriver att "Vid revidering av detaljplanen bör verkstadshallen förses med skyddsbestämmelse q med förbud mot rivning samt exteriör och interiör förvanskning..." Se vidare här.

"Roland...struntar totalt i våra rekommendationer"

Länsstyrelsen är inne på samma linje, men man kan inte tvinga kommunen. En tjänsteman på Länsstyrelsen har i denna fråga sagt:

Roland Åkesson gör precis som han vill. Han struntar totalt i vad vi tycker och våra rekommendationer.

Även Länsmuseet har sagt till mig att kommunen har skött det här väldigt illa.

Så är det förstås. Kommunalrådet och Mönsterås kommun har redan från början bestämt sig för att verkstaden ska rivas oavsett de kulturvärden som går förlorade. Fem villor med höginkomsttagare anses vara så viktiga för Mönsterås ekonomiska framtid att långsiktiga kulturhistoriska värden offras. "Huset är ju så fult", har jag hört sägas. Precis som om det hade någon betydelse i sammanhanget. Kronobäck är också fult, enligt många. Kulturvärdet mäts inte i den estetiska skönheten.

För stolt för att ta in sakkunskap

Mönsterås kommun saknar kompetens på det historiska området, men är för stolta för att ta in den sakkunskap som finns på Länsmuseet och Länsstyrelsen. I stället kör man på med kortsiktiga perspektiv. Kommunalt självstyre är oftast bra, men ibland måste man vara ödmjuk och väga in kunskap utifrån.

Skriver in sig i rivningshysterins svarta bok
Det finns kommuner som på ett fint sätt tar tillvara på sin orts historia och väver in den i ett samtida koncept. Titta exempelvis på Hjo där man i varje detalj väger in ortens historia. Dock inte Mönsterås där man genom den senaste tidens rivningar av godsmagasinet och snart mekaniska verkstaden skriver in sig i rivningshysterins svarta bok.

Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser
Mönsterås Kommun intar numera en ”hedersplats” tillsammans med dem som gick i spetsen för 60- och 70-talets rivningshysteri i svenska tätorter. Och egentligen är rivningarna i Mönsterås av värre kaliber. För idag har de flesta kommuner lärt sig av misstagen. Inte så att politiker och tjänstemän är illasinnade. Tvärtom så visar forskning att rivningshysterin drevs fram av människor som ville väl. Så är det – vägen till helvetet är kantad av goda föresatser.

Viss vantrivsel
Jag ska ärligt erkänna att den kulturförstörelse som pågår i Mönsterås har bidragit till viss vantrivsel. Det tidigare så mysiga Mönsterås som jag kunde identifiera mig med, monteras ner bit för bit. Det började redan på 1960-talet på Storgatan och vid Häradshövdingegatan, fortsatte på 1980-talet med Sjögatan och Torget och så nu  med det senaste. Unika kulturmiljöer rivs, skogspartier och strandnära lägen på Oknö bebyggs. Nej, Mönsterås är sig inte likt längre. Många av de faktorer som gjorde att jag en gång flyttade tillbaka hit är på väg att försvinna. Ett efter ett försvinner de historiska minnesmärken och sammanhang som gör vår tillvaro begriplig.

Vi är ett par familjer som troligen tänker flytta ifrån Mönsterås tätort nästa sommar som en protest mot det som just nu pågår både på Kuggås, i hamnen och på Oknö. För barnens bästa. Det kan synas drastiskt, men vi vill markera hur allvarligt vi ser på det som händer. Vi vill att våra barn ska få växa upp i ett samhälle som visar respekt för vår historiska och biologiska miljö. Mönsterås har vissa ambitioner när det gäller energiförsörjning. Det är bra. Men den visionen är bara en kall teknologisk dröm, när man samtidigt med andra handen tar ifrån oss det som skapar trivsel.

Avslutningsvis var det en klok man som sa till mig: "Undrar hur de nya villaägarna på Kuggås kommer att trivas med Rampeltins båtverkstad som granne. Där är det ju oljud jämt." Ja, det kan man undra. "Tänkte inte på det".

Länsstyrelsens utlåtande om industrimiljön på Kuggås

Häromdagen skrev jag om den unika och vackra industribyggnad på Kuggås som kommunen vill riva för att ge plats åt villabebyggelse. Nu är det ju inte bara jag som har hittat på det där med att byggnaden har ett stort kulturhistoriskt värde. Så här skriver Länsstyrelsen i ett utlåtande över Mönsterås industrimiljöer (notera särskilt sista meningen):

""Mönsterås forna köping utgör som helhet en värdefull kulturmiljö vilket bl.a. avspeglas i att området utgör del av ett riksintresse för kulturmiljövården. De äldre industrier som ingår i denna miljö utgör ett värdefullt inslag i den samlade stadsbilden. Det gäller särskilt de verkstäder och industribyggnader som ligger ned mot hamnen utmed Sjögatan och Kuggåsvägen."

Mönsterås vackraste industrilokal ska rivas – unikt kulturarv försvinner

Den här unika industribyggnaden på Kuggås från 1918 skall enligt säkra uppgifter rivas och ge plats för villabebyggelse.

Unikt kulturarv från industriepoken får ge vika för villor
Jag har länge hört ryktet att Mönsterås vackraste industribyggnad skall rivas, och nu har jag fått det bekräftat. Det handlar om industrilokalen längst ut på Kuggåsvägen där skylten med Granaths Plåtslageri hänger. Enligt min källa har de som hyr där idag fått direktiv att vara ute senast i oktober, varpå huset ska rivas och 6 villor smällas upp på området.

Rivningen ger obehagliga vibbar från 1960-talets rivningshysteri då flera unika kulturmiljöer offrades på moderniseringens altare. Den här gången kan det inte vara annat än profit som ligger bakom – kommunens ständiga strävan att låta byggföretag slå upp hus i attraktiva lägen som skall locka hit rika skattebetalare.

Ingen känsla för 1900-talets kulturarv

Tyvärr finns det ingen känsla för 1900-talets industriella kulturarv. Det är bara hus från 1800-talet och äldre epoker som värderas. Faktum är att framtidens generationer kommer att ha ytterst få minnen kvar från 1900-talets industriella epok. Mot den bakgrunden framstår rivningen av huset på Kuggås som skandalös.

Mönsterås Mekaniska verkstad

Industrilokalen byggdes 1918 och fram till 1922 drev Emanuel Gustavsson mekanisk verkstad där. Verkstaden övertogs sedan av familjen Abrahamsson som drev Mönsterås mekaniska verkstad där under lång tid. Så sent som vid 1960-talets början drev Valdemar Abrahamsson verkstaden. Under en tid tillverkades båtmotorn Pärlan i huset.

Kommunen köper huset
Kommunen köpte huset 1964 och har använt det som kommunalt förråd, även om en del av byggnaden verkar ha hyrts ut. I samma hus har nämligen BE-GE bilverkstad varit och därefter Kuggås bilservice och Granaths plåtslageri.

Jag återkommer i frågan när jag vet mer.

På det här fotot från 1930 ser man tydligt industribyggnaden som då inhyste Mönsterås Mekaniska verkstad.

I vägen för vägen

Det här huset låg en gång i vägen när man skulle dra om Åsevadsgatan. Huset låg strax efter krönet i backen ner mot Konsum, ja mitt i Åsevadsgatan kan man säga. Längst till vänster skymtar ett hus som man sedermera flyttade till hembygdparken. Längst till höger ser man en del av det hus jag visade häromdagen - det som låg norr om Pizzeria Rhodos. I bakgrunden skymtar ett hus som låg ungefär där parkeringen mitt emot Apoteket idag ligger.

Sanering av Mönsterås

För några månader sedan fördes en diskussion här på bloggen huruvida det legat ett hus direkt norr om nuvarande Pizzeria Rhodos, vid den lilla grässlänten. Nedan visar jag bilden som visar när huset revs. Jag har inget exakt årtal men det bör ha varit på 1960-talet när gatorna skulle breddas och Mönsterås "saneras" som man sa.


Huset norr om nuvarande Pizzeria Rhodos (huset som skymtar till höger) rivs. I bakgrunden syns ett hus som låg där parkeringen mitt emot Apoteket idag ligger.


På det här fotot från 1955 skymtar man det rivna huset i bakgrunden, strax till höger bakom cyklisten.

Fotografierna återfinns i Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Rivet hus på Torget

Det här fantastiskt vackra huset på torget revs på 1960-talet. Vad jag har hört var det i fint skick. Huset stod strax norr om Metodistkyrkan/Tyghuset.

När man rev garvargården, rev man kanske även det gamla tullhuset från 1700-talets början

På 1960-talet inföll en stor rivningsvåg i Mönsterås då flera unika gamla hus jämnades med marken. Kommunen valde själv att kalla det sanering. Ett av de hus som revs var den fantastiskt vackra Garvaregården på Storgatan. Året var 1964.


Den 1 september 1964 var det dags för grävskoporna att göra sitt.

















Ännu en bild från rivningen.




















Gamla handlingar visar att gården 1852 beboddes av garvare Bergström och kopparslagare Ekwall. Gården förblev sedan en garvaregård under flera årtionden. Någon gång, sannolikt vid 1800-talets slut byggde man ut huset något åt norr. I huset föddes även Felix Hamrin, riksdagsledamot och faktiskt även statsminister en kortare period.

Kanske trodde kommunen att man ”bara” rev en gammal garvaregård från 1800-talet. Mycket tyder emellertid på att man i själva verket rev ett av Mönsterås äldsta hus, kanske rent av det äldsta.

Tittar man på gamla kartor så ser man att huset (bortsett från den tillbyggda norra delen) har stått på exakt samma plats så långt tillbaka vi har kartor för Mönsterås köping, dvs från 1726. Jag kan inte hitta någonting som tyder på att man har rivit ett gammalt hus och byggt ett nytt på samma plats. Vad användes då huset till innan det blev garvaregård? Jo, det var Mönsterås köpings södra tullstuga. Där gick köpingens södra gräns i äldre tider och här fick man förtulla det man ville föra in i köpingen om man kom landsvägen söderifrån. När grävskoporna anlände 1964 var det sannolikt det gamla tullhuset från 1700-talets början som jämnades med marken. Man hade säkert renoverat och byggt om vid flera tillfällen, men det skulle inte förvåna mig om grundstockarna var samma som i det gamla tullhuset.


Redan på kartan 1726 kan man se huset, då tullhus vid köpingens södra gräns (tomt 37).


På kartan från 1765 ser vi också huset på tomt 37.


Kartan 1852 visar huset på samma plats.


Kartan från 1883 visar huset i samma läge.


1917 har man byggt ut huset något norrut så att det går nästan vägg i vägg med gavelhuset.


Mellan garvaregården och "Fruktan" stod två gamla gavelhus som revs strax efter garvaregården. Även dessa var mycket gamla.


Där garvaregården och gavelhusen hade stått byggdes 1969 det här affärshuset.

När rivningshysterin drabbade Mönsterås

När rivningshysterien drabbade Mönsterås räddade man i alla fall detta hus som låg i vägen för nya Domus. Huset finns idag i Hembygdsparken. Klicka på bilden för större format.

Folkhemmets absurda framtidsfokusering

Jag är folkhemsnostalgiker och tycker att det gamla folkhemmet är gravt underskattat. Där fanns en speciell atmosfär, trygghet, gemytlighet, social samvaro och framtidstro som saknas idag. Det var inget särskilt partis förtjänst, utan handlade mer om samhällsklimatet. Folkhemmet hade emellertid en beklaglig avigsida. Den absurda framtidsfokuseringen medförde att allt som kunde tänkas hindra utveckling och framsteg skulle undanröjas. Man förlorade successivt känslan för historiska sammanhang.

Rivningshysteri

Detta tog sig bland annat uttryck i en rivningshysteri av sällan skådat slag. Jag tänker förstås särskilt på rivningarna av Stockholms Klarakvarter under 1960-talet. Men även småstäder drabbades av kommunalpamparnas hybris och storhetsvansinne. Det är bara att ta sig en titt i Oskarshamns centrum.

Många unika hus revs även i Mönsterås

Inte heller Mönsterås kom undan. För en turist kan Köpingen ännu framstå som pittoresk. Och i mångt och mycket har köpingen bevarat sin gamla karaktär. Men många hus revs helt i onödan under 1960-talet. Där dagens parkering ligger mitt emot apoteket och El-center rev man ett helt kvarter.

På vykortet syns flera hus som idag är borta, bland annat försvann ett helt kvarter där parkeringen mitt emot apoteket idag ligger. Klicka på vykortet för större format.

På Torget rev man några hus som sannolikt hade gått att rädda.

På Storgatan rev man exempelvis 15-öresbazaren, de två gavelhusen bredvid ”Fruktan” och den gamla garvaregården bredvid gavelhusen.

De två gavelhusen bredvid "Fruktan" revs på 1960-talet. Fotot från Mats Granström.

15-öresbazaren revs 1968, vilket uppmärksammades i lokalpressen.
Klicka på artikeln för större format.

Ett hus räddades

Ett hus räddades dock undan förgängelsen och flyttades till Hembygdsparken. När Domus skulle byggas visade det sig att det röda gamla huset i backen stod i vägen. Så vad gör man då med ett av Mönsterås äldsta 1700-talshus? Det var nog nära att man rev det, men Kommunen tog sitt förnuft tillfånga och satsade 40 000 kr och Domus 10 000 kr för att rädda huset.

Ny rivningsvåg på 1980-talet när Torget förstördes

På 1980-talet drabbades Mönsterås av en ny rivningshysteri. Torget skulle plötsligt göras i ordning och flera av de gamla ödehusen och vildträdgårdarna togs bort. Det var en unik miljö som därmed försvann. Låt vara att de nya husen byggdes i gammal stil. På platsen där Algots och Systembolaget huserar låg tidigare en backe och en unik vildträdgård med gammal tvättstuga och utedass. Nybygget är ett skräckexempel på hur man kan förstöra en unik kulturmiljö.