Mönsteråsbloggen reser Norden runt - del 1

Mönsteråsbloggen vågar nästan inte tänka på allt som människor hann ta sig för under de 12 dagar den inte befann sig i Mönsterås utan reste till svärmor i norra Finland. Men Mönsteråsbloggen spanar förstås även när den inte är hemma, och här kommer en liten rapport från resan.

Lätt att lura en lantis
Första resdagen rattades bilen relativt odramatiskt (så odramatiskt det nu kan bli när folk ideligen ägnar sig åt omkörningar med livet som insats) upp till Gålö som ligger ett par tre mil söder om Stockholm. Vi brukar alltid övernatta där när vi är i området. Den här gången gick det emellertid inte riktigt som förväntat. Jag kan leva med det som hände, men skriver för att varna andra. Redan i april hade jag bokat och betalat för en stuga vid Gålö Havsbad. När vi anlände fick jag veta att vi inte kunde få den stugan då den var trasig och inga hantverkare funnits tillgängliga.

Istället hade damen i receptionen, utan att meddela oss, bokat in oss i två separata rum på campingens vandrarhem. När jag frågade varför hon bokat två rum så sa hon att vi ju var 4 vuxna. Jag förklarade att vi var 2 vuxna och 1 barn och att jag inte angett någonting om 4 vuxna vid bokningen. Uppenbarligen hade hon hittat på det där med 4 vuxna för att kunna hyra ut och ta betalt för 2 rum. För när jag påtalade att ett vandrarhem måste bli billigare än stugan sa hon att vandrarhemmet blev 30 kr dyrare, vilket det ju blir om man hyr 2 rum. Men vad skulle vi med 2 rum till när vi bara är 3 personer? Lite senare erbjöd hon ”kompensation” med 500 kr i relation till vad vi betalat för stugan, vilket i slutändan ändå betydde att vi betalade 60 kr mer för rummet på vandrarhemmet än vad det egentligen kostade.

Således hade vi i förskott betalat 1150 kr för en stuga som vi aldrig fick. Istället hade hon utan att meddela oss flyttat över oss till ett vandrarhem och hittat på att vi var 4 vuxna så att hon kunde ta betalt för 2 rum a 590 kr styck. När vi bara behövde 1 gav hon oss 500 kr i ”kompensation”, vilket betydde att vi betalade 650 kr för ett rum som egentligen kostade 590 kr, samtidigt som det inte var det vi beställt. Så vari den kompensationen låg förblir en gåta. Tyvärr hade jag inte prisbilden för vandrarhemmet klar för mig när vi fick den sk ”kompensationen”.

Historien är tyvärr inte slut där. På kvällen gick vi en runda i området och fann då att den stugan vi egentligen bokat inte alls var trasig, utan uthyrd till andra gäster. Hon hade således trixat och prioriterat stuggäster som sannolikt skulle stanna mer än en natt. Lurendrejeri från början till slut.

Är det så mycket att re om då? Ja, dels var hon inte ärlig i något led. Dels är det viktigt att få lugn och sovro när man ska köra långt dagen efter. Vandrarhemmet var stökigt. Redan på kvällen stack en berusad man in ansiktet genom fönstret två gånger och skulle prata; låt vara att han var trevlig och ville bjuda på sprit och medvurst. På natten kom flera berusade personer hem till vandrarhemmet och förde liv.

Nå, damen i receptionen hade lovat att vara på plats där 9.30 nästa morgon, vilket hon inte alls var, varför vi fick lägga nyckeln i en postlåda. När jag sedermera ringde upp och berättade att ”vår” stuga inte alls var trasig utan uthyrd, så började hon höja rösten och säga att hon hade tänkt flytta oss till en likvärdig stuga och att det var den som var trasig. Likvärdig var den förövrigt inte då den saknade WC och dusch. Det där hittade hon förstås på i hast när hon blev avslöjad. Så lätt gick det inte för en 08 att lura en smålandslantis, även om hon alltså lyckades lura oss på 60 pix och en god nattsömn.

Nästa kväll anlände vi till Mosjön utanför Örnsköldsvik, dvs till bygden där mitt favoritlag i Elitserien spelar – MoDo. Där möttes vi som väntat av en helt annan service och vänlighet, varför Mosjöns camping och stugby rekommenderas varmt.

Del 2 handlar om norra Finland och blir lite mer kulturell och konstruktiv.

De flesta av Trafikverkets officiella rastplatser är fula, men en och annan, som denna, är trevlig.

Trafikverkets toaletter är som dom är. De städas ändå varje dag.

Utanför Sundsvall ligger detta på ytan slitna gatukök. Men vågar man sig in bjuder det äldre paret som har kiosken på utsökt mat och hemlagad senap. Och varför krångla till det med "Huldas gatukök" eller liknande, när det räcker med "Gatukök" och en neonslinga som blinkar "öppet".

Stugan i Mosjö bjöd på tjock-TV.

Vy från stugan.

Vy från stugan.

Ännu en rastplats.

På Gålö finns ett naturreservat.

Vid stugan på Gålö som vi bokat och betalat bodde inte bara andra hyresgäster, utan också svalor.

 

Någon kilometer från Gålö finns denna runsten där det står (om jag moderniserar det): "Signjut reste stenen efter Sigröd, sin fader, Sibbes bror". Stenen flyttades till denna plats från gränsen till Valsta 1835. Korset antyder att personerna var kristna.