Finlands självständighetsdag och finsk musik

Idag är det Finlands självständighetsdag tillika nationaldag. Finland har ett väldigt rikt musikliv och jag länkar till några av mina finska favoritband/artister. De får ju sällan uppmärksamhet utanför Finland.

Eppu Normaali – Suolaista Sadetta

Först ut är dessa ärrade veteraner som är väldigt stora i Finland. Bra sväng, gitarrbaserat och vemodig text (för den som orkar översätta).

22-Pistepirkko - Birdy

Pistepirkkos bästa låt. Suveränt.

J. Karjalainen - Missä se Väinö on

Lite kult. Gör sig bäst live och har oftast bra musiker med sig.

 Leevi & the Leavings – Teuvo maanteiden kuningas

Det här bandet blandade det finska med influenser både från syntmusik och Morrissey.

Cats on fire – Letters from a voyage to Sweden

Finsk indiemusik.

Ultra Bra – Sinä lähdit pois

Svårt att beskriva det här, som så ofta med finsk musik. Men sjunger bra gör dom.

Topi Sorsakoski & Agents – Surujen kitara

Finsk dansbandsmusik är en division högre än den svenska.

Tsuumi Sound System

Finsk folkmusik som bäst. Härliga rytmer och musiker.

Peltoniemen Hintrikin surumarssi

En av de vackraste sorgemarscherna.

Mönsteråsbloggen reser Norden runt - del 2

Svärmor bodde tidigare på den finska landsbygden, men numera i Torneå, närmare bestämt i det stora hyreshuset som syns på bilden. Det lilla mer estetiskt tilltalande huset framför står där eftersom ägarna vägrade gå med på rivning när hyreshuset skulle byggas. Staden grundades 1621 och var Lapplands första, men hade då varit handelsplats under lång tid. 

Det gamla rådhuset i Torneå stod färdigt 1875. Det byggdes egentligen för att bli bostad åt en apotekare, men han dog innan huset var färdigt. Staden övertog då huset och lät det bli rådhus.

Några tycker stadshuset, som stod färdigt 1974, är vackert. Det tycker inte jag, även om fasaden är av marmor.

Torneå är kontrasternas stad. Först ett vackert hus från 1857 med drag av Empire. Därefter en modern koloss.

Porthanska skolan uppförd 1910 i Jugendstil. Under världskrigen var här krigssjukhus.

Torneå kyrka (Hedvig Eleonora kyrka) ligger i utkanten av stadskärnan. Den byggdes 1686 av bonden och kyrkbyggaren Matti Josefsson Härmä.

På kyrkogården finns ett antal hjältegravar både från självständighetskriget eller som här från andra världskriget.

Givetvis besöktes Kukkolaforsen. Byarna på båda sidorna älven heter Kukkola. I äldre tider var det inte så att älven delade bygden, den förenade. Det var mycket vanligt att en del av en by låg på svenska sidan och den andra på finska.

Besökte också Keminmaa gamla kyrka (St Mikaels) från 1500-talet. Den ligger mycket vackert och här passar det med en något vildvuxen kyrkogård. I Finland är man restriktiva med att tillåta fotografering inne i kyrkor, men här fanns fantastiska takmålningar och så en död präst med oförstörd kropp i en gravhåla i golvet som man fick titta på. Prästen hette Nikolaus Rungius och avled 1629. I en predikan ska han ha sagt att: "Om mina ord inte är sanna, skall min kropp förruttna, men om de är sanna skall den inte förruttna." Nå, det var inga problem att se att Rungius talade sanning.

 

 

På hemvägen blev det en tur till Gröna Lund också. Trevligt, även om 35 kr för en 33 cl Loka inte tilltalade en Smålänning.

Bilturen förbi Stockholm borde väl ha tagit 30 minuter, men köbildning och heltokiga bilister gjorde att det tog 1,5 timme.

Överallt var det något bygge på gång var man än var i Stockholmsbygden. Nej, den här gången visade sig inte Stockholm från sin bästa sida.

Anti-svensk-vindar i Finland

Anti-svensk-vindar
I Finland blåser det nationalistiska anti-svensk-vindar. Den svensktalande minoriteten i Finland är stor (5,5%) och svenskan är nationalspråk och obligatorisk i skolan. Det är framför allt det senare som nationalisterna vänder sig emot. De menar att det påminner om den svenska imperialisttiden. Tonläget är hätskt och vissa menar att de pratar om svenskar på samma sätt som tyskar pratade om judar på 1930-talet. (se här)

Vad ska man då säga om detta? Jag är ju själv gift med en finsk kvinna och har besökt Finland många gånger.

Lång obruten tradition i svensktalande områden
För det första ska man vara rädd om grannsämjan. Det finns ingen anledning att slå an de övertoner som vissa nu gör i Finland. För det andra så är det tveksamt om Sverige har ockuperat Finland. Finland var under flera hundra år en självklar del av det svenska riket och var ett av de geografiska områden som fanns med när Sverige formades under medeltiden. Dessförinnan fanns inget organiserat rike i området och genom att bli en del av det svenska riket fick man skydd mot angrepp österifrån. Man vet inte ens om det var etniska finländare eller svenskar som kom till området först. Arkeologiska undersökningar i svensktalande bygder tyder på obruten bebyggelse sedan järnåldern. Det antyder att man pratat någon slags svenska där långt innan Finland blev en del av det svenska riket. Givetvis har det också förekommit svensk invandring genom historien.

Skåne mer känsligt
Skåne som tvångsförsvenskades borde i så fall vara betydligt mer känsligt. Och man kan fråga sig vad alternativet hade varit för Finland. Ingen kan väl på allvar mena att Finland skulle ha lyckats bevara sin självständighet inklämt mellan Sverige och Ryssland. Nej, Finland hade med all sannolikhet blivit en del av det ryska tsardömet, vilket ju också 1800-talets historia visar.

Tornedalen
Vilka är då mina egna erfarenheter? Min fru kommer ju från norra Finland, från Tornedalsområdet. Gränsen mellan Sverige och Finland är ju synnerligen konstruerad där uppe. Torneälv har i historisk tid mer förenat än åtskilt och Tornedalen utgör ett kulturområde som omfattar både svenska och finska bygder. På ena sidan älven ligger halva byn. Mittemot ligger den andra halvan. Sverige och Finland är mest papperskonstruktioner.

Om man skall tala om svensk imperialism så är Tornedalen kanske ett av de områden där ordet är lämpligt att använda. Förutom den konstlade gränsdragning som uppstod när Finland skildes från det svenska riket och gick upp i Ryssland 1809, så har svenska myndigheter fram till 1900-talets mitt gjort allt vad man kan för att försvenska tornedalskulturen och utrota språket meänkieli.

Jag önskar Mönsteråsbloggens läsare JULFRED!

Julfred utlyses i Åbo.

Julfred - en gammal nordisk tradition
Att utlysa julfred är en gammal nordisk tradition som numera endast tillämpas i Finland där Åbo har utlyst julfred ända sedan medeltiden. Varje år samlas tusentals människor på Gamla Stortorget för att följa med då julfreden utlyses. När klockan slår 12 (11 svensk tid) på julafton, genljuder fanfaren och julfreden utlyses på finska och svenska från Brinkalahusets balkong. Under ceremonin brukar man också få höra Vår Gud är oss en väldig borg, Vårt land och Björneborgarnas marsch. Julfredens utlysande kan ses kl.10.55 i SvT 2. På svenska lyder texten:

”I morgon, vill Gud,
infaller vår Herres och Frälsares nåderika födelsefest;

och varder förty härigenom en allmän julfred kungjord och påbjuden, med åtvarning till envar att denna högtid med tillbörlig andakt fira, och i övrigt iakttaga ett stilla och fridsamt uppförande,

emedan den, som häremot bryter samt julhögtiden genom något olagligt eller otillbörligt förfarande oskärar, gör sig under försvårande omständigheter förfallen till det straff, lag och författningar för varje brott och överträdelse särskilt påbjuda.

Slutligen tillönskas stadens samtliga invånare en fröjdefull julhelg.”

Jag tilltalas mycket av denna tradition och tycker att det borde utlysas även i Mönsterås. Härmed tillönskas Mönsteråsbloggens läsare julfred.


Jag utlyser julfred på vår balkong över de nysprängda postlådorna.

Julefred över Mönsterås

Eftersom jag inte lär kunna skriva här under julen så vill jag redan nu utlysa julefred och tillönska bloggens läsare, såväl åsiktsfränder som oliktänkande, ja även antagonister, en riktigt GOD JUL!

Julefreden är en gammal nordisk tradition som tyvärr förbleknat i Sverige. I Finland, varifrån min fru kommer, är den däremot väldigt viktig. Så klockan 12 i morgon finsk tid utlyses den i Åbo, och den går som vanligt att se i Svt2 från 10.55.

Julefreden innebär att jag inte kommer att skriva en kritisk rad om någonting.