Mönsteråsbloggen reser Norden runt - del 2

Svärmor bodde tidigare på den finska landsbygden, men numera i Torneå, närmare bestämt i det stora hyreshuset som syns på bilden. Det lilla mer estetiskt tilltalande huset framför står där eftersom ägarna vägrade gå med på rivning när hyreshuset skulle byggas. Staden grundades 1621 och var Lapplands första, men hade då varit handelsplats under lång tid. 

Det gamla rådhuset i Torneå stod färdigt 1875. Det byggdes egentligen för att bli bostad åt en apotekare, men han dog innan huset var färdigt. Staden övertog då huset och lät det bli rådhus.

Några tycker stadshuset, som stod färdigt 1974, är vackert. Det tycker inte jag, även om fasaden är av marmor.

Torneå är kontrasternas stad. Först ett vackert hus från 1857 med drag av Empire. Därefter en modern koloss.

Porthanska skolan uppförd 1910 i Jugendstil. Under världskrigen var här krigssjukhus.

Torneå kyrka (Hedvig Eleonora kyrka) ligger i utkanten av stadskärnan. Den byggdes 1686 av bonden och kyrkbyggaren Matti Josefsson Härmä.

På kyrkogården finns ett antal hjältegravar både från självständighetskriget eller som här från andra världskriget.

Givetvis besöktes Kukkolaforsen. Byarna på båda sidorna älven heter Kukkola. I äldre tider var det inte så att älven delade bygden, den förenade. Det var mycket vanligt att en del av en by låg på svenska sidan och den andra på finska.

Besökte också Keminmaa gamla kyrka (St Mikaels) från 1500-talet. Den ligger mycket vackert och här passar det med en något vildvuxen kyrkogård. I Finland är man restriktiva med att tillåta fotografering inne i kyrkor, men här fanns fantastiska takmålningar och så en död präst med oförstörd kropp i en gravhåla i golvet som man fick titta på. Prästen hette Nikolaus Rungius och avled 1629. I en predikan ska han ha sagt att: "Om mina ord inte är sanna, skall min kropp förruttna, men om de är sanna skall den inte förruttna." Nå, det var inga problem att se att Rungius talade sanning.

 

 

På hemvägen blev det en tur till Gröna Lund också. Trevligt, även om 35 kr för en 33 cl Loka inte tilltalade en Smålänning.

Bilturen förbi Stockholm borde väl ha tagit 30 minuter, men köbildning och heltokiga bilister gjorde att det tog 1,5 timme.

Överallt var det något bygge på gång var man än var i Stockholmsbygden. Nej, den här gången visade sig inte Stockholm från sin bästa sida.