Besvikelsen var stor i Fliseryd 1963

1960-talet var inte bara rivningshysterins värsta tidevarv. Det moderna framåtsträvandet krävde också större enheter, menade de politiska ingenjörerna. Man hade redan genomfört en stor kommunsammanslagning vid 1950-talets början då Sveriges kommuner, som i stort sett motsvarade de medeltida socknarna, minskades från omkring 2500 till drygt 1000. Men det var inte nog. Ännu en sammanslagning skulle genomföras och idag har vi 290 kommuner.

1962 genomfördes en folkomröstning i Fliseryds kommun där medborgarna gavs chansen att tala om huruvida de ville bilda kommunblock med Mönsterås eller Oskarshamn. Hela 68% röstade för Oskarshamn. Fliseryd hade ju av hävd mest kontakter med Oskarshamn - järnväg, banker, handel, sjukvård m.m. 1963 röstade dock Fliseryds fullmäktige, enligt många kuppartat, emot folkviljan och för ett sammangående med Mönsterås.10 år senare stod det också klart att det skulle bli Mönsterås. Spänningarna har funnits kvar under alla år och det finns fortfarande en hel del i området som anser att Fliseryd är den mest försummade kommundelen. Läs även andra artiklar jag skrivit i frågan: här (andra artikeln på sidan), här och här.

Denna artikel från 1963 visar att besvikelsen var stor sedan Fliseryds fullmäktige gått emot folkviljan och röstat för ett kommunblock med Mönsterås. Klicka på bilden eller öppna i nytt fönster för större format.

Söndagsledaren v3 - Satsa på Fliseryd och kommunala grundkvaliteter

Befolkningsutvecklingen och byggandet

Mönsterås kommun har en något vikande befolkningsutveckling. En strategi för att locka hit nya invånare, gärna höginkomsttagare, är att bygga bostäder eller upplåta tomtmark i exklusiva kustnära lägen. De senaste åren har det också byggts en hel del lägenheter och villor i hamnområdet samtidigt som privatiseringen av Oknö har fortsatt. Nu fortskrider kommunens planer på nya bostäder i känsliga områden – fina naturområden på Oknö, kulturhistoriskt värdefull mark på Kuggås och i naturfina områden nära annan bebyggelse i Timmernabben. Protester från allmänheten, som annars är ganska ovanliga i kommunen, har nu börjat komma. Uppenbarligen finns det krafter som inte vill offra kultur- eller naturvärden, eller som är rädda om värdet på sin villa.

Och självklart kan man argumentera emot den planerade bebyggelsen genom att lyfta fram kultur- och naturvärden. Genom att offra dessa förlorar ju faktiskt kommunen en del av sin attraktionskraft. Byggandet kan alltså få rakt motsatt effekt än man tänkt sig. Det är tunga argument. Men det finns även ett annat argument som sällan kommer fram.

Det är inlandet som krisar, inte kusten

Nästan all byggnation de senaste åren liksom den planerade är kopplad till Mönsterås och Timmernabben. Men nu är det inte dessa orter som har tappat invånare. Tvärtom så har både Mönsterås och Timmernabben ökat sin befolkning både på kort och lång sikt. Kommunens befolkningsminskning sker till största del i inlandet, särskilt i Fliseryds del av kommunen. (Se diagram nedan)

Kommunen satsar i tillväxtregioner
Därför kan det te sig något underligt att kommunen satsar på områden som redan är tillväxtregioner, medan det område som borde få en rejäl satsning, Fliseryd, behandlas ytterst styvmoderligt. Mönsterås Kommun borde byta fokus från känsliga kustnära lägen till en rejäl satsning på inlandet. Fliseryd har försummats ända sedan 1974 – i alla fall är det ganska många i Fliseryd som upplever det så, vilket förstås är ytterst olyckligt för kommunens sammanhållning. Detta faktum är förstås extra pinsamt för ett parti, Centerpartiet, som har som kärnfråga att hela Sverige ska leva. I Mönsterås får man vackert börja med att försöka få hela kommunen att leva.

Kommunala grundkvaliteter

För att få en positiv befolkningsutveckling bör man förstås inte enbart fokusera på exklusivt boende, utan på kommunala grundkvaliteter. Om kommunen lyckas skapa en skola av toppklass så sprider sig snabbt ryktet och chanserna att få barnfamiljer att flytta hit ökar. Och det är barnfamiljer som ger framtiden, inte några få höginkomsttagare som bygger villor i flermiljonersklass på känsliga naturområden på Oknö och i Timmernabben.

Juholt för yvig i detta bleka lagomland
Avslutningsvis ett par rader om Håkan Juholts avgång. Juholt gjorde förvisso en del misstag, men inte av den kalibern att han i ett normalt funtat samhälle skulle ha behövt avgå. Sanningen är att Sveriges eliter inte orkade med en yvig, färgstark och något klantig människa. I detta bleka lagomland så vann lantisen inte storstadselitens gunst. De som hånat Juholt har förstås betett sig värre än Juholt.

Pär Nuder den enda med riktigt hög kompetens
Nu återstår att se vem som blir ny partiledare. Se nu till att han eller hon pratar stockholmska och är perfekt in i minsta gen. Personligen har jag bara förtroende för en socialdemokrat och det är Pär Nuder. Där har dom en riktigt kompetent politiker och en normal människa. Men han är så grå och okarismatisk i elitens ögon att han inte lär komma ifråga. Dessutom har han gjort bort sig ett par gånger, bland annat genom att kalla 40-talisterna för ett köttberg, och det tål dom ju inte. Jag tror inte S hinner repa sig särskilt mycket till nästa val. Däremot lär både MP och V skjuta fram sina positioner. MP lyfter fram viktiga frågor och V, som ju annars kan framstå som något sekteristiskt, har i Jonas Sjöstedt fått en mycket duktig och vettig partiledare.

Mönsterås Kommun vill främst satsa på nya bostäder i känsliga kustnära områden i hamnen, på Oknö och i Timmernabben. Detta trots att det är Fliserydsdelen av kommunen som förlorar befolkning och som skulle behöva en satsning.

Befolkningsutvecklingen för Mönsterås tätort med omgivande landsbygd är som vi ser positiv.

Även Ålemsdelen, inklusive Timmernabben, har en positiv befolkningsutveckling.

Idrottsplats mellan Fliseryd och Finsjö

En gammal entré mellan Fliseryd och Finsjö väckte min nyfikenhet.

Kom idag körandes med bil på vägen mellan Fliseryd och Finsjö och fick då se en gammal entré till vad jag förmodade hade varit en idrottsplats. Platsen var idag ömsom igenvuxen, ömsom använd som grustag.

En titt på ekonomikartan från 1941 visar helt riktigt att där då fanns en idrottsplats. Tittar man på ett aktuellt satellitfoto så kan man faktiskt se konturerna av den gamla fotbollsplanen, även om den delvis är uppgrävd.

Kan detta möjligtvis vara Fliseryd IF:s gamla plan innan man fick den nuvarande på 1980-talet? Folk i Fliseryd vet förstås, men jag hann inte stanna och fråga.

Patron Gustavs trädgård och planer

Det lilla huset vid Patron Gustavs trädgård vid Kvillegärde.

Patron Gustavs trädgård
Familjen tog idag en tur till Patron Gustavs trädgård vid Kvillegärde utanför Fliseryd. Där återfinns grunden efter det hus som Gustav Johansson (1871-1939) lät bygga alternativt renovera 1907. När bara målning och tapetsering återstod brann emellertid huset ner 1908. Gustav som vid denna tid hade fått dålig ekonomi byggde aldrig upp huset igen utan förefaller ha bott något år på Fliseryds herrgård (som sedan också brann) innan han flyttade in i ett sidohus vid Kvillegärde och som tidigare hade använts som magasin. (Enligt en uppgift skall det vara det hus som ännu idag står kvar, men det har jag inte fått bekräftat)

Godsherren blir industriman

Patron Gustav var en driftig man med stora planer för Fliserydsbygden. Son till en grosshandlare så hade han kanske inte godslivet i generna, men var å andra sidan öppen för nya sätt att nyttja markerna. Vid 1800-talets slut ägde han flera herrgårdar och gårdar i Fliseryds socken och skötte sina marker föredömligt efter tidens senaste rön.

1899 sålde han ut de flesta av sina gårdar, men engagerade sig även fortsättningsvis för bygdens utveckling, fast numera som industriman. 1906 köpte han Kvillegärde och bidrog starkt till att Jungnerfabriken etablerade sig i området. Gustav Johansson förhandlade med flera industrier som han försökte förmå att etablera sig i närområdet, även om han inte helt lade bort sina gamla kunskaper som godsägare utan anlade fruktträdgårdar och sålde fisk från Emån.

Stadsplaner

I samband med att han köpte Kvillegärde gav han civilingenjör Nils Gellerstadt från Stockholm i uppdrag att upprätta en byggnadsplan för Kvillegärde som låg färdig i april 1907. I själva verket var det en stadsplan. På ett område mellan Kvillegärde och Finsjö skulle det finnas omkring 20 industrier, 520 byggnadstomer för enfamiljshus och höga hyreshus, en idrottsplats, en kyrka, torg, affärscentra, offentliga byggnader, parker, gator och alléer.

Planerna genomfördes emellertid aldrig då Gustavs pengar tog slut, men detaljplanen lär finnas i det kommunala arkivet.

Ännu en motgång

Gustav Johansson drabbades snart av ytterligare ett svårt bakslag. När Fliseryds herrgård brann ner 1909 bebodde Gustav den övre våningen varvid hans värdefulla lösöre  blev lågornas rov - även hans dyrbara bibliotek som vid denna tid var värd över 10 000 kronor.

Dog utfattig
När han avled i sitt lilla hus vid Kvillegärde i augusti 1939 var han utfattig och missförstådd. Men huset och trädgården finns kvar och minner om gamla tider då Emån var bygdens pulsåder och då godsherrar utklädda till industrimän ännu vävde storslagna drömmar om den nya tidens intåg i den egna hembygden.

Patron Gustavs trädgård sköts idag av Fliseyds sockens samhällsförening.

Bänkar och trädgårdsmöbler står numera på den gamla husgrunden.

Patron Gustavs bostad de sista åren? Har inte lyckats bekräfta att det var detta hus han bodde i.

En bro leder över Emån till en liten holme.

Forsande vatten.

”ähr hele socknen af fienden afbrent” - om danskarnas härjningar i mönsteråsbygden under Kalmarkriget 1612

Kalmarkriget
Mellan 1611 och 1613 pågick det sk Kalmarkriget mellan Danmark och Sverige då danskarna intog bland annat Kalmar. Freden slöts så småningom i Knäred varvid Sverige tvingades erlägga Älvsborgs lösen (II).

En katastrof
För mönsteråsbygden, som vid denna tid låg nära det som kan kallas gränsområde gentemot Danmark, blev det barbariska kriget en katastrof, kanske den värsta krigskatastrofen någonsin. Särskilt 1612 verkar ha blivit ett ödesdigert år. Efter att svenskarna hade tvingats överge Ryssby drog de sig norr ut mot Ålem, men danskarna kom efter och svenska trupper tvingades retirera upp mot Högsby. Danskarna började genast bränna och mörda över hela socknen. Enligt tidens tillvägagångssätt skickade man ut småtrupper på två eller tre ryttare som satte eld på gårdar och hela byar. Även Mönsterås och Fliseryds socknar drabbades hårt av härjningarna.

Ålem - "ähr hele socknen af fienden afbrent"
I Smålands handlingar (en slags skattelängder) för 1612 kan vi låta de hemska noteringarna tala för sig själva. Om Ålem skriver man att ”ähr hele socknen af fienden afbrent, sampt med prestegården der uti ähr.”


Anteckningen i skattelängden för Ålem avslöjar att hela socknen brändes ner.

Mönsterås - "ähr mestedelen afbrent af fienden och eliest förderfuade"
Om Mönsterås står det att ”ähr mestedelen afbrent af fienden och eliest förderfuade så att inget hemman hafuer warit besuttet 1612 efther de woro så ...under fienden.”

De brända byarna verkar ha fått markeringen ”brend” i skattelängdens marginal, medan de som enbart förstördes har fått beteckningen ”öde”. De brända byarna i Mönsterås socken var: Habbestorp, Oknebäck, Åsevad, Krokstorp, Siggehorva, Svartö, Gränebo, Mönsterås (staden), Stubbemåla, Kronobäck, Koverhult, Älgerum, Vållö, Kråkebäck, Långenäs, Kråkerum, Drakenäs, delar av Mölstad, Forsa, Hammarglo, Alebo, Högemåla, Bo, Gelebo och Berg.

Jag har i äldre litteratur läst att man bara brände in till Habbestorp, men om uppgifterna i skattelängden stämmer brändes även byar längre in såsom exempelvis Koverhult och Krokstorp.


Anteckningen för Mönsterås socken avslöjar också katastrofens omfattning.

Fliseryd - 48 brända gårdar
Även Fliseryds socken råkade illa ut varvid 48 gårdar brändes. Följande byar drabbades enligt skattelängden av danskarnas eld: Släthult, Sibbetorp, Torp, Skärshult, Idehult, Fagerhult, Bankeberga, Finsjö, Torp, Ramshult, Bankeberg, Libbeböle, Kyrkeby, Skorpetorp, Tjuståsa, Kumlemar, Läggevi, Åby, Figehult, Grimhult, Krokstorp, Gnutskulla, Qvarntorp och Qvillegärde.

Civilbefolkningen gömde sig
En fråga som infinner sig är vad civilbefolkningen gjorde när danskarna närmade sig. Man får förmoda att de flesta försökte gömma sig inne i de djupa skogarna dit danskarna knappast vågade sig. Skogarna var visserligen betydligt öppnare på 1600-talet än idag eftersom granen ännu inte hade fått fäste i större omfattning. Tall och lövträd torde ha dominerat. Men eftersom danskarna skickades ut i grupper om två eller tre riskerade man att råka ut för överfall om man lämnade småvägarna.

Man bör förstås också fråga sig hur den överlevande befolkningen klarade sig när alla hus hade förvandlats till aska. Var bodde man under tiden nya hus byggdes? Hur skaffade man mat till alla familjer? Hur klarade sig barnen? Att särskilt detta krig varit traumatiskt visar sig inte minst därav att det levde kvar i den muntliga traditionen långt in på 1900-talet. Skattelängderna visar dock att de flesta byarna fick tillbaka brukande bönder inom ett eller några år.

Motstånd vid Granshult
Det hände också att danskarna mötte motstånd när de närmade sig byarna. Från Ålems socken berättas att tre utskickade danskar besköts när de kom till Granshult. För motståndet stod kyrkvärden Rasmus och ”Gamlepär” som sköt mot danskarna från en ek (Rysseken kallad. Alla fiender oavsett nationalitet kallades ryssar). Två av danskarna dödades, medan en kom undan. Sockenborna försökte också rädda undan kyrksilvret, vilket man också lyckades med. Enligt Ålems kyrkbok för 1613 så fick Nils i Granshult en belöning av församlingen eftersom han förvarade kyrkans mässokläder och kalken under kriget.

Varför gick man så hårt fram?
Varför gick då danskarna så hårt fram? Att bränna gårdar var förvisso inget som danskarna var ensamma om. Svenska trupper gjorde sig skyldiga till samma illdåd där de gick fram. Erik den XIV lär en gång ha sagt att ”Det är bättre att hava ett öde land än ett fiendeland”. Brännandet verkar således inte ha varit något spontant påfund i stridens hetta utan en genomtänkt strategi för att pressa fram eftergifter från fienden och snabbare komma fram till fredsförhandlingar (alltså ungefär samma strategi som låg bakom atombombningarna gentemot Japan under andra världskriget.) Vissa har till och med kallat det för etnisk rensning. Givetvis nöjde man sig dessutom inte bara med att bränna, utan plundrade också byarna på allt som kunde användas till truppens försörjning.

Danskarna skulle återkomma 1677, men det är en annan historia som vi kan få anledning att återkomma till.

Källor och litteratur
Smålands Handlingar 1612-1614, Riksarkivet.

"Socknen i krig", Manne Hofrén, i Ålems socken, 1949, sid 506 ff.

"Ett minne från Kalmarkriget: huru Ålems kyrkskrud och kyrksilver räddades undan danskarna", Ivar Modéer, i Stranda 1928, sid 3 ff.

Ingen kris i befolkningsfrågan - Mönsterås befolkningsutveckling 1750 - 2010

För ett par år sedan var det diskussioner när Mönsterås befolkning hade minskat med över 100 personer från ett år till ett annat. Men frågan är om det var så mycket att reagera över egentligen. Ser man utvecklingen i ett längre perspektiv så har befolkningen varit stabil i över 100 år. I själva verket har kommunen just nu en historiskt sett väldigt stor befolkning. Nedan visar jag några diagram som belägger det jag just skrivit. Det kan vara bra att veta att Fliseryd och Ålem var egna kommuner fram till kommunsammanslagningen med Mönsterås 1974. Före 1974 har jag således adderat befolkningsmängden i de tre kommunerna Mönsterås, Fliseryd och Ålem.


Befolkningsutvecklingen i nuvarande Mönsterås kommuns geografiska område (Mönsterås, Ålem, Fliseryd). Bygden upplevde en stor befolkningsökning under 1800-talet. Då handlade det särskilt om den minskade spädbarnsdödligheten (vaccin, föda, hygien, fred) som enskild generell faktor. I siffror ökade befolkningen från ca 5000 invånare 1750 till omkring 13 000 invånare på 1900-talet. Utvecklingen under 1900-talet är relativt stabil. En viss minskning mellankrigstiden följs av en ökning efter andra världskriget till följd av särskilt Mönsterås och Ålemsbygdens industrialisering.



Här ser vi samma utveckling men med extra fokus på åren 1968-2010. Som vi kan se har utvecklingen varit oerhört stabil de senaste 40 åren.



Här ser vi utvecklingen i Ålemsdelen av nuvarande Mönsterås kommun 1759-2009. Ålemsbygden har haft en konstant positiv befolkningsutveckling sedan 1800-talets början. Dock har läget stabiliserats de senaste 60 åren. 1900-talets positiva trend kan säkert förklaras av att bygden industrialiserades under denna tid och låg något före Mönsterås i detta avseende.



Så här ser befolkningsutvecklingen ut för Mönsteråsdelen av Mönsterås kommun. En mycket kraftig befolkningsökning under 1800-talet till följd av minskad spädbarnsdödlighet, samt en tidvis expansiv handel och sjöfart, följs av en markant nedgång 1880-1950 - en period då Mönsterås sakta förlorar sin betydelse som sjöfartsort och handelscentra. Efter 1950 sker en anmärkningsvärd industrialisering av Mönsterås, varvid befolkningen ökar kraftigt under 15 år, för att sedan öka mer måttligt.



Här ser vi befolkningsutvecklingen i Fliserydsdelen av Mönsterås kommun 1750-2009. Här ser vi en helt annan utveckling än i Ålem och Mönsterås. Fliseryd hade 1750 omkring 1000 invånare, men upplevde en tidig och snabb befolkningsökning, så att man år 1900 hade nästan 3500 invånare. Men sedan händer något. Trots järnvägen och trots industrialisering i Fliseryd och Finsjö, så avbefolkas bygden. De stora herrgårdarna effektiviserar sin verksamhet och allt tjänstefolk kan inte fångas upp av bygdens industrier. Människor flyttar. Befolkningsminskningen påbörjas alltså långt innan Jungner läggs ner i början av 1970-talet, även om det förstärker den negativa utvecklingen. Fliseryd har idag omkring 1400 invånare och man är snart tillbaka där man var år 1750.

Det är alltså inte alls konstigt att det idag finns ett stort missnöje i Fliseryd. Dels ville man hellre tillhöra Oskarshamn, dels har Mönsterås kommun inte förmått hantera detta missnöje och integrera Fliserydsbygden på ett bra sätt. När Mönsterås kommun har försökt gynna befolkningsutvecklingen så har man mest satsat på centralorten Mönsterås som redan har en gynnsam befolkningsutveckling. I själva verket borde man ha satsat i Fliseryd som är den enda kommundelen som på ett tydligt sätt har minskat sin befolkning över en längre tid.

Rolands rike rämnar

Ett av de gamla krutmagasinen i Fliseryd. En symbol för hur illa Fliseryd prioriteras av Mönsterås kommun?

Bortglömda Fliseryd?
Inför kommunalvalet 2010 så har Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti försökt uppmärksamma bortglömda människor och grupper i Centerstyrda Mönsterås. Men faktum är att det finns hela kommundelar som är mer eller mindre bortglömda, i alla fall om ortsborna själva får säga sitt. Som i Fliserydsbygden. Kommunalrådet har förstås en annan åsikt och brukar påtala att kommunen har gjort väldigt mycket just i Fliseryd. Men nog väger ortsbornas egna synpunkter tyngst.

Möckhult vill inte tillhöra Mönsterås längre
För några dagar sedan kunde man på Barometern/OTs Oskarshamnssidor (typiskt nog inte på Mönsteråssidan) läsa om att invånarna i Möckhult med omkringliggande gårdar i norra delen av Fliseryds socken inte längre vill tillhöra Mönsterås kommun, utan Oskarshamn. Norra delen av Möckhults by tillhör redan sedan länge Oskarshamns kommun. Invånarna i Möckhult känner helt enkelt en större samhörighet med Oskarshamn. Det handlar förstås om geografiskt avstånd, men också om att man historiskt sett har haft tätare band med Oskarshamnsbygden än med Mönsterås. I äldre tider så gick järnvägen till Oskarshamn och det var där sjukvården och läroverket låg. Ytterligare en aspekt är att många människor i Fliseryds socken anser sig tillhöra en missgynnad del av Mönsterås Kommun. När föräldrarna I Möckhult kontaktade Mönsterås Kommun för att diskutera barnomsorgen, så kände kommunen typiskt nog inte ens till att byn var en del av Mönsterås.

Den odemokratiska kommunsammanslagningen
Känslan av att vara missgynnad kan man förvisso inte bara skylla på Centerpartiet, utan det går tillbaka till kommunsammanslagningen 1974 som av många upplevdes som odemokratisk. 1962 hade man nämligen genomfört en folkomröstning i Fliseryd där en överväldigande majoritet, 68%, ville tillhöra Oskarshamns Kommun. Politikerna valde sedan ändå en anslutning till Mönsterås.

Missgynnade
Därefter har man till och från känt sig missgynnade. Nytt vattenverk och sanerade Jungnerholmar till trots. Särskilt tror jag det handlar om att Mönsterås Kommun har försummat områdets turistpotential. Det handlar också om badplatsen vid Skiren som delvis har fått förfalla de senaste åren. En man jag pratade med menade att Skirens badplats successivt hade försämrats sedan kommunsammanslagningen. Och medan Mönsterås och Blomstermåla fick sina sporthallar helt skattefinansierade, så har jag hört att Fliseryd delvis fick både finansiera och bygga sin själv. Detta påstående har jag dock inte lyckats få bekräftat.

Ett stort ansvar faller på Centerpartiet
Även om missnöjet i Fliseryd sträcker sig längre tillbaka än de 25 år som Centerpartiet har styrt, så hade man kanske kunnat förvänta sig att Fliseryd skulle ha gynnats av Centerpartiet som påstår sig vilja värna hela landet och rimligtvis då även kommunens perifera delar från centralortens synvinkel sett. Därför faller ändå ett stort ansvar på Centerpartiet. Varför har ni inte arbetat medvetet för att bryta den känsla av försummelse som många känner i Fliseryd och därmed svetsat samman kommunen? Varför har ni inte tagit tillvara på turistpotentialen vid Emån, gamla industriområdet vid Jungnerholmarna och Skiren?

MDT vill ta tillvara på bra idéer
Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti vill aktivt jobba för att Fliseryd skall få tillbaka pulsen, inte minst genom att bättre ta tillvara Jungnerområdet, men också genom att aktivt söka upp människor i bygden och fråga dem själva hur de vill att bygden skall utvecklas. Fliseryd har en fantastiskt spännande historia (herrgårdarna, torpen, Krutbruksområdet mm) och ett förunderligt landskap (Emån, sjöarna, skogarna). Det är värt att varsamt tillvarata.

Läs även här och här.

Här hittar du även en artikel jag skrev för Barometern/OT en gång i tiden. Artikeln ligger som nr 2 på sidan.

Roland i rubriken åsyftar Mönsterås Kommuns kommunalråd Roland Åkesson (C)

Kalhyggen är en styggelse - lever inte upp till Skogsvårdslagens tre grundkrav

Det här ångestframkallande kalhygget körde vi förbi igår. Det ligger vid Cedergrens äggfabrik mellan Fliseryd och Mönsterås.

Biologisk mångfald och allmänna intressen
Enligt Skogsvårdslagens första paragraf så skall skogen skötas så att man lever upp till tre krav: 1. Den skall ge en god uthållig avkastning. 2. Den biologiska mångfalden skall behållas och 3. Vid skötseln skall man ta hänsyn även till "andra allmänna intressen".

Man måste fråga sig om kalhyggen lever upp till det andra och tredje kravet (och som vi snart skall se även det första kravet). Kalhyggen gynnar inte biologisk mångfald och man tar inte hänsyn till allmänna intressen såsom rekreationsvärden, trivsel, synintryck etc.

Utöver detta finns det fler negativa effekter för miljön. Maskinerna skadar marken och släpper ut avgaser. Kalhyggen verkar också frigöra kvicksilver som kan hamna i bäckar och skogssjöar.

Alternativa metoder
Faktum är att det finns alternativa metoder av gallring och plockhuggning som är både skonsammare mot miljön och ger större inkomster till markägarna. Tanken är att hålla marken bevuxen hela tiden med olika stora träd för att höja produktiviteten. Kalhyggen är alltså inte ens den bästa metoden för uthållig avkastning (krav ett ovan) (läs här och här)

Kalhyggen - lagliga och olagliga
Men kalhyggen är dessvärre en fullt laglig metod, även om ungefär 40% av alla kalhyggen är olagliga eftersom markägarna inte har rapporterat sina planerade ingrepp till Skogsstyrelsen; något som skall föranleda åtal och böter. Nu meddelar dock Skogsstyrelsen att man ser genom fingrarna i de flesta fall eftersom "skogsägarna har så mycket att göra". Ok, ska vi inte ta bort exempelvis böter för fortkörning också då. Bilförarna har ju så bråttom. (Läs här )

Summering
Men för att summera: Kalhyggen lever inte upp till Skogsvårdslagens första paragraf i något avseende: 1. Det finns andra metoder som är mer ekonomiskt effektiva och leder till bättre uthållig avkastning. 2. Kalhyggen minskar biologisk mångfald både direkt och indirekt. 3. Kalhyggen tar inte hänsyn till allmänna intressen i form av synintryck och rekreation - svamp- och bärplockning, skogspromenader etc.

Hur ska det gå med Fliseryds kyrka? Vill Mönsterås vara med och bära Fliseryds börda?

Fliseryds kyrka i fokus
Den senaste tiden har Fliseryds kyrka hamnat i fokus. Kyrkan är mögelskadad och man tvingas fira gudstjänst i församlingshemmet. Att mögelsanera kyrkan kommer förmodligen att kosta miljonbelopp. Vissa röster höjs nu för att man skall avbryta renoveringen och sälja kyrkan. I dagens Barometern/OT kan vi läsa om kyrkopolitikern Per-Arne Ytterbring som vill ha ett extra sammanträde för att diskutera huruvida det är värt pengarna att renovera. I Fliseryd verkar man vara av en helt annan åsikt, vilket framgick av en artikel i Östran häromdagen.

Missgynnade
Att människorna i Fliseryds gamla socken känner sig missgynnade av centralorten Mönsterås går tillbaka ända till kommunsammanslagningen 1974. När jag gjorde en artikel om kommunsammanslagningen för Barometern/OT för ett par år sedan, pratade jag med många i Fliseryd som bekräftade den bilden (se den andra artikeln på denna länk). Missnöjet kunde handla om golfbanan som de aldrig fick, gymnastikhallen som de fick ordna själva utan stöd från kommunen, bristande satsningar på turism etc.

Ett pastorat - två församlingar
Samma gamla motsättning går nu igen även i kyrkans liv. Fliseryd hade ju tidigare en egen kyrkoherde, men utgör sedan 2006 ett pastorat ihop med Mönsterås församling. Man delar alltså på en kyrkoherde. Fliseryd utgör dock vad jag förstår egen församling. Men pastoratsammanslagningen med Mönsterås var ytterst känslig och det fanns dom som menade att Fliseryds kyrka var hotad. Nu verkar de få rätt.

En kyrka per församling
Hur ska man då se på frågan? Mönsteråsbloggen har här en bestämd uppfattning. Är man egen församling så ska man självklart ha en egen kyrka. Fliseryds församling motsvarar en befolkning på omkring 1400 invånare, vilket borde räcka som underlag för en gudstjänstfirande församling. Men då gäller det förstås att folket firar gudstjänst regelbundet. Man kan inte ha en kyrka bara för att folk som aldrig annars visar sig där vill döpa sina ungar och gifta sig i den.

Dela bördorna?
Fliseryds socken har haft en egen kyrka sedan medeltiden och det vore högst olyckligt om kyrkopolitiker i Mönsterås bryter kontinuiteten. Men frågan är om Mönsterås vill vara med och bära Fliseryds bördor i sann kristelig anda?

1974 - året då tre blev en

1974 var året då Mönsterås kommun fick sin nuvarande omfattning. Tre kommuner – Mönsterås, Ålem och Fliseryd – gick då samman till en kommun, Mönsterås. Detta föranledde kommunen att ge ut den här pedagogiska broschyren.







Blockkommuner
Redan vid 1900-talets mitt genomfördes en storkommunreform i Sverige då flera kommuner slogs ihop. Den gången klarade sig både Fliseryd och Ålem. I början av 1960-talet påbörjades dock en ny utredning om blockkommuner, och denna gång skulle man inte slippa undan.

Fliseryd valde Oskarshamn men fick Mönsterås
Egentligen hade både Ålem och Fliseryd helst fortsatt som egna kommuner, men det ansågs omöjligt. I Fliseryd genomfördes till och med en folkomröstning 1962 där folket fick välja mellan Oskarshamn och Mönsterås. Hela 68% av dem som röstade önskade Oskarshamn. Du kan läsa om det här.

Mönsterås ingen drömpartner
Mönsterås var på 1960-talet ingen drömpartner. Visserligen hade kommunen utvecklats väldigt mycket efter andra världskriget, men man hade också misskött sin ekonomi å det grövsta. Kommunen hade bland annat tagit en mängd mystiska lån på den grå marknaden av privatpersoner, vilket gjorde att man hamnade i rikspressen som en skandalkommun. Till och med rikspolisen kopplades in. Man kan förstå att både Ålem och Fliseryd helst ville fortsätta klara sig själva eller hellre uppgå i andra kommuner.

Men 1974 var allt färdigt för sammanslagningen varvid en broschyr delades ut. Jag visar några utvalda sidor från den. Klicka för större format.




Golfbanan vid Läggevi blev aldrig av eftersom den inte fick något kommunalt stöd från centralorten Mönsterås.

Mannen som trotsade kylan på Läggeviborg

I en tidigare artikel redovisade jag mitt besök vid Läggeviborg, det ombyggda gamla krutmagasinet utanför Fliseryd. Av en slump hittade jag en tidningsartikel från februari 1978 som handlar om en man som bodde i en del av huset under många år, trots att det helt saknade värme. En fantastisk historia. Jag blir väldigt nyfiken på vem mannen egentligen var.

Klicka på bilden för läsbart format.

Mönsterås kommunvapen och logotype

Mönsterås kommunvapen i rött och silver skapades 1955 och visar den ås där Mönsterås är belägen, samt ett Johanniterkors som symboliserar Johanniternas gamla hospital och kloster vid Kronobäck. I samband med kommunsammanslagningen 1974 kom kommunvapnet att omfatta även Ålems och Fliseryds kommuner, då de saknade egna vapen.

Sedan 1998 har Mönsterås också en kommunlogotype som består av tre delar – ett fartyg, kommunvapnet och en banderoll med kommunens namn. Fartyget är briggen Maria av Mönsterås som 1889 till 1908 hade Mönsterås som hemmahamn.













För egen del tycker jag att kommunvapnet är väldigt vackert, även om det känns något svårt att få symboliken att passa för Fliseryd och Ålem.

Logotypen är jag mer tveksam till. Visserligen kan jag förstå att man ville markera sjöfartens betydelse för Mönsterås i historisk tid, men kommunvapnets placering längst ner gör sig inte. Likaså innebär logtypen en än större fokusering på Mönsterås tätort, även om ett fartyg kan fungera även för Ålem (Timmernabben och Pataholm). Men Fliseryd symboliseras inte alls. Ett fartyg är ju inte relevant för Fliseryds socken. Inte heller Johanniterkorset eller åsen. Där hade det passat bättre med Emån eller ett krutbruk.

Emågårdsparken

Emågårdsparken mellan Fliseryd och Finsjö är oerhört vacker.

Idag fortsätter jag redovisningen av den resa jag häromdagen företog mig i Fliseryds socken i Mönsterås kommun. Tidigare har jag skrivit om Krutmagasinen och Rudamasten.

Emågårdsparken
I en dunge mellan Fliseryd och Finsjö ligger den vackra Emågårdsparken. Det var 1949 som Fliseryd-Finsjö Folketshusförening ansökte om ett kommunalt bidrag på 16 000 kr för att kunna köpa Emågårdsparken av disponent Oskar Halle. Kommunen ville dock bredda basen och köpte därför själv området. 1950 överlämnades Emågårdsparken till den nybildade Föreningen Emågårdsparken u.p.a. med representanter för alla kommunens föreningar.

Fina artister
Festplatsen har sedan nyttjats flitigt genom åren med fina artister som Alice Babs, ”Leppe” Sundewall, Owe Thörnqvist och Bengt Hallberg. Föreningen lär ha redovisat alla artisterna i en bok, och jag försöker just nu ta reda på vilken bok det handlar om. Vad jag har förstått slutade man använda parken runt år 2000, men de senaste två åren har den visst återigen börjat användas för festligheter. De flesta små folkparker har försvunnit med åren, så nog är det fantastiskt roligt att denna finns kvar.


Dansbanan såg ut att vara i gott skick.


Notera de härliga lamporna i mitten.


Små bodar för diverse försäljning.


En vackert sliten lottbod.


En genom åren flitigt nyttjad trappa upp till utsiktsplatsen.


Här uppe har säkert många par stått omslingrade och njutit av den romantiska kvällsatmosfären och utsikten över nejden.


Fina små stubbord fanns det utplacerade.


Vad vore en folkpark utan utedassen.




Möjlighet till handtvätt fanns det också.


En gammal ölflaska minner om en festkväll. I övrigt var det väldigt städat och ordentligt.


Några gamla tunnor.


När man lämnar parken ser man ett av de gamla krutmagasinen.

Litteratur:
Historik över Fliseryds socken - Martin Tärnfors

En sida om Finsjö

Artikel om Mönsterås folkpark - Åsevadsparken

Rudamasten har hjälpt marinen i 50 år

Rudamasten har hjälpt marinen med långvågs-sändningar i 50 år. Fotot taget precis utanför militärt område.













Under mina resa i Fliseryds socken avlade jag förstås ett besök vid den mystiska Rudamasten som fyller 50 år i år. Min första artikel om Fliseryds socken handlade om Krutmagasinen.

Rudamasten från Torget
När jag var barn och bodde på Torget i Mönsterås brukade jag sitta vid köksfönstret mörka stjärnklara kvällar och titta på Rudamastens röd-vita blinkningar. Det var utomordentligt spännande. Rena science fiction. Jag hade sett filmatiseringen av Jules Vernes Den hemlighetsfulla ön och var helt övertygad om att det pågick alla möjliga slags konstigheter vid det blinkande tornet.

Långvågssändare i Ruda
När marinen i slutet av 1940-talet behövde en mast för långvågssändningar till flottans fartyg (ubåtar) så valde man Ruda. Först hade man tänkt sig Trosa, men orten ansågs ligga för oskyddad vid kusten. Det blev svenska AB Philips som levererade en 40kW långvågssändare avsedd för frekvenser runt 40 kHz och morsetelegrafi.

1 december 1959 stod den 212 meter höga Rudamasten färdig. Sedan några år är masten obemannad, även om det är folk där ibland. Nu har man börjat ersätta sändaren med en heltransistoriserad utrustning, modern signalbehandling och fjärrmanöver.

Högsby eller Mönsterås Kommun
Jag har sett uppgiften att masten ligger i Högsby kommun, men faktum är att en del av Ruda ligger i Mönsterås kommun, och jag är relativt säker på att Rudamasten ligger på Mönsteråssidan.


Jag närmar mig masten från Fliseryd.


Närmar mig området.


Militärt område och stopp. Jag väljer att respektera det, även om det inte lär finnas några hemligheter där.


Bättre än så här blir det inte med min lilla fickkamera.


Uppe i tornet.


Utsikten är fin från den 212 meter höga masten.


Masten syns tydligt på satellitbilder.