Ge oss tillbaka den hyschande bibliotekarien!

Snälla, kom tillbaka!

Från läsoas till mötesplats

Bibliotek av idag brukar göra allt för att tvätta bort den gamla töntstämpeln med smått barska bibliotekarier i vars arbetsbeskrivning det ingick att upprätthålla absolut tystnad. När jag var barn så kunde det onekligen hyschas ibland om man råkade använda rösten. Biblioteket skulle vara en plats där man i lugn och ro kunde leta läsupplevelser, studera och få en stunds vila för alla sinnen efter en dag med oljud på fabriken eller stoj och stimm i skolan. En oas helt enkelt.

Idag är det annorlunda. Biblioteken brukar till och med berömma sig av att det inte är som förr. På så sätt blir biblioteken mer av sociala mötesplatser och inte minst blir det mer avslappnat att ta med sig barnen. Och om bibliotek skall vara mötesplatser så ska man nog inte föreställa sig en plats med lugn och ro. Vill man ha läsro kan man i bästa fall gå in i ett läsrum. Men njutningen av att gå runt bland hyllorna och bara höra en viskning, ett diskret mummel, en harkling eller ljudet av blad som vänds – nej den kvalitén finns inte längre.

Vedertagen bibliotekskultur

Personligen tycker jag det är viktigt att man kan ta med sig barn till biblioteket på ett avslappnat sätt. Men när det väl är sagt, vill jag betona vikten av de små oaserna av lugn. Jag uppskattar därför gammeldags bibliotek, kanske inte med absolut tystnad, men med ett dämpat tonläge där man inte pratar mer än nödvändigt. Jag förväntar mig alltså ett visst lugn ute bland böckerna, även i de fall det finns tysta läsrum. Kort och gott - jag förväntar mig gammeldags vedertagen bibliotekskultur. Eller hyfs om du så vill.

Charmen försvinner
Men tystnad är alltså inget som premieras på dagens bibliotek. Därmed förlorar samhället en av få offentliga platser där man faktiskt kan få vara ifred och tysta tillsammans. Det finns en viss charm att tysta människor vandrar runt bland bokhyllor och ser varandra utan att prata.

Vuxna som stojar och pratar i mobiler

Men nu är det för all del inte barnen som brukar störa mig på biblioteken, och man kan ju ge dem en avskärmad egen avdelning om man bara vill. Det är i regel vuxna som utgör problemet. Det är inte helt ovanligt att de hojtar till varandra från den ena sidan av biblioteket till den andra. Skratt och stoj är mer regel än undantag. Och så alla dessa mobiltelefoner som går igång. De borde förstås stängas av innan man går in.

Biblioteken vill inte
Jag vill alltså argumentera för att biblioteken ska få vara en unik lugn miljö för läsning, studier och bokletande. Problemet är att många bibliotek har blivit så hippa att de inte vill ha en lugn miljö längre. Läste om en ung man som försökte göra personalen uppmärksam på en äldre dam som förde oljud, men då hotade personalen med att ringa polisen för att få den unge mannen avhyst. Tiden är definitivt ur led.

Men jag tror faktiskt att moderna högljudda bibliotek inte går i takt med medborgarna. Läste om en rapport som visade att 75% av amerikanarna ville ha det tyst på biblioteket. Gissar att en svensk undersökning skulle ge ett snarlikt resultat. Lugn och ro är en lyx som ofta bara är rika förunnat att finna. Så snälla, för oss andra, ge oss lugnet och de hyschande bibliotekarierna tillbaka.

*Rubriken till denna artikel hämtades från en engelsk artikel.

Centerpartiet motsatte sig nytt bibliotek under 25 år

Efter 30 års motstånd från ledande politiker (5 års motstånd från S och 25 års motstånd från C) så invigs nästa helg Mönsterås nya bibliotek. Äntligen kan rörelsehindrade ta sig fram utan att be om hjälp. Äntligen slipper vi 13 grader på vintern och 32 på sommaren. Äntligen modern teknik, fräsch tidningsavdelning, offentligt arkiv, föreläsningssal och möjligheter att ta sig en fika etc.

 

Den årliga artikeln

Så har då kommunalrådet Roland Åkesson fått den där stora artikeln om sig själv igen som han brukar få minst vartannat år (i dagens OT). Artikeln i sig är inte mycket att säga om, bortsett från att han som vanligt lyckas koppla ihop sig själv med något positivt, som nu det nya biblioteket som han är glad att han har fått bidraga till.

Centerpartiet motsatte sig nytt bibliotek under ca 25 år
Vän av ordning minns förstås en helt annan historia och som historiker är det min plikt att förmedla den. Biblioteket kan inte Centerpartiet eller kommunalrådet ta åt sig äran för. Och det är lätt att föra i bevis.

Under hela 1980-talet ansökte kulturnämnden om pengar för ett nytt bibliotek i sin budget, men fick hela tiden avslag - åren 1980-1985 från Socialdemokraterna, därefter (1986-ca 2010) från Centerpartiet. 1989 hade man i alla fall jobbat fram en skiss på ett nytt bibliotek som eventuellt skulle genomföras 1992, men gång på gång har kommunstyrelsen ändrat sig och skjutit upp biblioteksbygget. Först nu efter 30 år av nej och motstånd, varav 25 under Roland Åkessons ledning, blev det till slut ja.

Att Åkesson ändå lyckas med konstycket att bli förknippad med nya biblioteket utan att behöva förklara varför han inte prioriterade ett nytt bibliotek i 25 år, är i en mening ett imponerande cirkusnummer i den högre politiska skolan. Vad ska vi jämföra det med? Ungefär som om Socialdemokraterna skulle lyckas ta åt sig äran för Rut, eller Moderaterna för ATP-reformen. Liknelserna haltar rent logiskt, men det är av den kalibern.

Nej, artikeln är inte från de senaste åren, utan från 1989 då man hade gjort en skiss på ett tänkbart nytt bibliotek. Kulturnämnden hade sökt pengar under hela 1980-talet för ett nytt bibliotek, men hela tiden mött motstånd från kommunledningen. Motståndet fortsatte under 1990-talet och in på 2000-talet. Redan på 1980-talet var biblioteket omodernt och trångt. Personalen och låntagarna fick dessutom stå ut med enorma temperaturskillnader (kunde vara 13 grader på vintern och 32 på sommaren) och rörelsehindrade hade det oerhört besvärligt. Handikappade med rullstol drog sig för att komma till biblioteket, och de som kom hade svårt att ta sig fram och tvingades be om hjälp för att åka hiss om de ville till övervåningen. Detta negligerade politikerna under 30 år. Det enda man fick höra var hur mysigt biblioteket var. Jo, det var det säkert om man var frisk politiker som besökte biblioteket en gång om året och jag har själv fina minnen därifrån. Men inställningen visar hur lågt man värderade kulturen och rörelsehindrades möjligheter att smidigt ta del av den. När det nya biblioteket nu ska invigas så ska man ha bakgrunden klar för sig.

(Annars var väl artikelns huvudfråga huruvida Roland Åkesson avser att kandidera till kommunalrådsposten även i valet 2014. Det vill han inte svara på. Men om han inte hade tänkt att göra det, så skulle han förstås redan nu ha deklarerat det, så att partiet kan få fram en ny huvudkandidat. Någon given efterträdare finns dock inte. Åkesson har själv sagt att han inte tänker vara kommunalråd vid pensionsåldern, dvs 65. Det betyder att han kan ställa upp för en period till för att sedan gå i pension. Då får man 4 år på sig att ta fram en ny toppkandidat. Så...om Åkesson behåller hälsan, så tror jag det är en ganska så kvalificerad gissning att han ställer upp en gång till.)

Ett halvår utan huvudbibliotek

Mönsteråsarna får klara sig nästan ett halvår utan bibliotek, enligt Barometern/OT. Det har blivit för mycket fukt i det nya bibliotekets betonggolv, så nu får man göra om och göra rätt. Kan man då inte vara kvar i det gamla biblioteket under tiden? Nej, för det har man visst redan lovat bort till ensamkommande flyktingbarn, innan man hade säkrat det nya bibliotekets status. Det här ger förstås upphov till många frågor:

1. Hur kunde kommunen lova bort gamla biblioteket till ny verksamhet innan man hade försäkrat sig om att nya biblioteket skulle kunna öppna i tid? Detta är den riktigt stora missen i ärendet.

2. Kan byggnadsfirman utkrävas på ansvar för fukten i betonggolvet? För en amatör framstår det ju som ett underligt och klantigt fel. Nog måste det väl vara ett rutinjobb att göra betongblandningar med rätt ingredienser.

3. Kontrollerade kommunen den firma som man anlitade för att göra jobbet? Fanns det något som kunde ha gjorts annorlunda i det skedet av processen?

4. Kommer det att kosta skattebetalarna något extra, eller går det på försäkringen?

5. Biblioteket fyller en viktig funktion för många människor - ensamma, äldre, skolbarn mfl. Hur ska de få sina behov tillgodosedda under väntetiden? Alla kan inte ta sig till en filial? Vad ska studenter som behöver biblioteket för fjärrlån och studier göra?

Biblioteket dokumenterat

Om några veckor flyttar biblioteket till sin nya byggnad. Jag var där häromdagen för att föreviga interiören. Om några år kan det ju vara roligt att se hur det såg ut där inne med alla vinklar och vrår. Kanske lägger jag ut några kort redan i sommar. Men idag visar jag bara några bilder från utsidan. Huset byggdes 1797 som tingshus, vilket det förblev till 1968. Därefter användes det bland annat som lokal för kommunala möten innan det 1974 blev bibliotek.

I dagarna har jag också fotograferat Mekaniska verkstaden på Kuggås. Jag kvitterade ut en nyckel och besökte den vackert nötta verkstaden. Detta inlägg kommer inom några dagar. Se även Tomas Jonssons bilder från samma besök.

Biblioteksbygge pågår

Markarbetena för det nya biblioteket har kommit igång. Jag tog en söndagsutflykt till området.

Undrar om de här portstolparna får stå kvar.

Man har kapat några träd i den gamla dubbelallén, men jag vet inte om man har gjort det nu eller om det gjordes tidigare. Förhoppningsvis kan man plantera nya träd, för nog var det vackert med trädraden utmed vägen.

Leif Rydström har satt ihop en historik över biblioteken i Mönsterås. Den återfinns en bit ner på den länkade sidan.

Mönsteråsbibliotekets mystiska tillbyggnad

Här ser vi tillbyggnaden som Mönsteråsbiblioteket en gång hade. Jag vet egentligen ingenting om den, annat än att den bör ha varit ytterst olämplig att bygga på det gamla tingshuset från slutet av 1700-talet. När byggdes den och varför? När revs den? Notera även det gamla huset till vänster i bakgrunden. Det måste ju vara borta idag.

Gamla biblioteket på Nygatan

Några mönsteråsare lånar böcker på det gamla biblioteket som låg på Nygatan. Längst till höger ser vi den kultförklarade bibliotekarien Mona som jobbade över 50 år på biblioteket. Därefter ser vi Bengt-Åke "Båkke" Kronzell, som när jag var barn var lärare på Parkskolan, i övrigt känd för sitt stora engagemang för Carl Boberg. De två damerna till vänster är för mig obekanta. Att låna ut böcker på denna tid var förstås mer krävande än idag. Då fick man skriva upp lånekortnummer, stämpla och sortera. Det systemet levde kvar länge ute på filialerna. Jag har själv erfarenheter av det från när jag jobbade på Fliseryds bibliotek 2004.


Biblioteket bör ha legat i det vita huset till höger. 1974 flyttade det till sina nuvarande lokaler. Jag har ett svagt minne av att jag vid några tillfällen besökte det lilla biblioteket på Nygatan.

Hur många kan se vilka böcker du lånar? Säkerhetsbrister i bibliotekets Internetsystem

Om du är låntagare vid Mönsterås bibliotek kan du hantera dina lån via kommunens och bibliotekets hemsida genom att logga in med personnummer och en pinkod. Men hur säkert är systemet? Klicka på bilden för större format.

Sekretess
Det du lånar på biblioteket är sekretessbelagt. Låntagaren skall kunna känna sig trygg. Ingen annan skall utan din tillåtelse kunna få veta vad du läser. En självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Den som bryter mot sekretessen kan dömas till böter eller fängelse i upp till två år.(Se SFS 2009:400:40 kap.3§)

Undantaget
Det enda undantaget är att polisen, åklagarmyndighet etc kan begära att få veta vad man lånat om brottet man misstänks för kan ge fängelse (SFS 2009:400: 10 kap: 24§)

Läraren ville veta vad eleverna lånade
Jag minns när jag jobbade på Gymnasiebiblioteket. På Parkskolan jobbade det en lärare som väldigt gärna ville veta vad hans elever hade lånat för att kunna kontrollera om de verkligen skötte skolarbetet. Jag vägrade självklart att lämna ut uppgifterna, något som den i övrigt trevlige läraren, till slut fick acceptera. Jag nöjde mig med att förklara hur det fungerade. Hade det hänt idag hade jag nog övervägt att gå till rektor. Hade jag gått läraren till mötes hade jag kunnat dömas till böter eller fängelse.

Sköta lånen hemifrån
Mönsteråsbiblioteket har ett system som innebär att du som låntagare hemifrån kan kontrollera dina lån, göra omlån, reservera böcker etc. Man loggar in med lånekortsnummer eller personnummer och en fyrsiffrig pinkod.

Den känsliga pinkoden
Systemet fungerar utmärkt, men problemet är att biblioteket med automatik tilldelar låntagaren en pinkod som motsvarar personnumrets fyra sista siffror. Jag tror alla förstår vilka säkerhetsbrister som då uppstår. Visserligen kan man efter första inloggningen ändra sin pinkod, men hur många gör det? Det betyder att alla som har ditt personnummer kan logga in och se vad du just nu lånar. De fyra sista siffrorna är ju inte särskilt svåra att få tag på för den som verkligen vill. Jag kan tänka mig att både lärare, arbetsgivare, potentiella arbetsgivare, myndigheter och vissa släktingar har tillgång till dessa siffror. Därmed kan de också, om du inte ändrat din pinkod, se vad du läser.

Datorerna
Sekretessen torde också gälla om du bokat en dator på biblioteket. Ingen annan skall kunna se var du surfar. Ändå står datorerna så att alla som går runt på biblioteket hur lätt som helst kan se på vilken sida du är. Högst olyckligt.

USA
För några år sedan ville USA:s president införa en lag som gjorde att myndigheter skulle kunna se vilka böcker folk lånade eller köpte oavsett om de var misstänkta för brott eller inte. Jag tror inte lagen godkändes av representanthuset.

Censur i Kalmar. Så här går bibliotekens bokinköp till i Mönsterås

Censur vid bokinköp i Kalmar
Noterar att man i Kalmar har fattat beslut om att biblioteken inte skall köpa in litteratur som kan tänkas vara rasistiskt eller sexuellt diskriminerande, material eller medier som propagerar för rasism, våld, pornografi och liknande. Detta kan ju låta bra på ytan, men när blev det bibliotekens uppgift att agera åsiktspolis? Bibliotekens uppgift är att värna det fria ordet, även sådana ord de flesta utav oss inte tycker om. Om nu biblioteken skall införa censur och bli den politiska korrekthetens dräng så är det illa ställt. Christopher Dywik har skrivit en bra kritisk debattartikel om detta i dagens Barometern/OT (ej utlagd på Internet, men numera på Dywiks blogg).

Bort med det mesta...
Steget mellan att inte köpa in misshaglig ny litteratur och att rensa ut redan befintlig litteratur är inte långt. Det är ju bara att tänka på konsekvenserna. Inga fler biblar som ju uppfattas diskriminerande av många homosexuella. Inte heller koranen som ju många anser diskriminerande mot icke-muslimer. Ja, bort med alla böcker som på något sätt kan tänkas ha diskriminerande inslag – bort med klassiker av Dostojevskij, Strindberg och Hemmingway, för att bara nämna några. Och så alla debattböcker med kontroversiella åsikter. Bort med alla skrifter av Karl Marx och Adolf Hitler – förvisso obehagliga till sitt innehåll, men viktiga för att förstå vad som hände i historien. Och så bort med all sk ”tantsnusk” som ju ofta har i det närmaste pornografiska beskrivningar i sina erotiska passager.

Hur fungerar det i Mönsterås?
Hur fungerar det då i Mönsterås? Jag frågade biblioteket och fick följande svar från kulturchef Carina Eskelin:

I Mönsterås kommuns biblioteksplan finns inga skrivningar liknande de som du nämner. Vi har idag ingen separat medieplan. I arbetet med våra medieinköp strävar vi efter att skapa ett allsidigt bestånd av litteratur efter kommuninvånarnas behov, vägledande är bl.a. kulturplanens skrivningar om att biblioteken skall medverka till att höja kunskaps- och utbildningsnivån hos kommuninvånarna och att vi skall arbeta läsfrämjande. Bibliotekets mediebudget medger endast inköp av en bråkdel av den litteratur som ges ut vilket självklart betyder att ett urval alltid görs. I det urvalet prioriterar vi bl.a. inte litteratur som spekulerar i våld, sex eller könsfördomar eller som propagerar för rasdiskriminering eller förföljelse av oliktänkande.

Mönsteråsbiblioteken har alltså ingen skriven plan, även om inköpen i praktiken alltså verkar följa samma riktlinjer som i Kalmar. Ett urval måste förstås göras, och då faller det sig väl naturligt för de flesta att inte köpa hem litteratur av den nämnda karaktären. Men vad händer med gränsfallen? De där böckerna som är kontroversiella utan att för den skull mana till lagbrott.

Censur i alla tider
Nu är det förstås så att biblioteken i alla tider har haft en viss censur. Det är ju bibliotekets personal som bestämmer vilka böcker som skall köpas in, vilket kräver ett stort urval. Och de har ju överblicken. Ändå kan det ibland slå fel. Jag minns när jag var barn och hur Mönsterås bibliotek plötsligt slutade köpa in Kitty, Biggles, Tvillingdetektiverna, Enid Blytons femböcker och annat av samma slag som den kombinerade vänster-höger-kultureliten såg ned på. De ansågs antingen vara skräplitteratur eller förmedlare av förlegade könsroller och andra stereotyper.

Så här gjorde man när jag jobbade på biblioteket
När jag jobbade på biblioteket för några år sedan så gick bokinköpen till på följande sätt. Alla som jobbade på kommunens bibliotek fick med jämna mellanrum listor på nya böcker. Dessa gick man igenom varvid man kryssade för de böcker man ville köpa in. Därefter samlades all personal för att gå igenom förslagen och fatta slutligt beslut om inköp.

Nä, Charles Bukowski fick jag inte köpa in
Jag fick alltid igenom mina förslag, utom när jag ville köpa in ett par böcker av Charles Bukowski. De ansågs nog vara för ”snuskiga” och gubbiga. Men nog har de ett ganska så ansenligt kulturvärde då han skildrar en slumverklighet som man sällan får beskriven i amerikanska böcker.

Ökad demokratisering önskvärd
Låntagare fick förstås också föreslå inköp, men det hände inte så ofta eftersom biblioteket inte informerade tydligt om denna möjlighet. Själv drev jag linjen att bokinköpen borde demokratiseras ytterligare, så att man aktivt uppmuntrade låntagarna att komma med förslag. Man kan förstås också fundera på hur det faktum att 100% av personalen är kvinnor påverkar bokinköpens karaktär. Personalen är förvisso professionell, men det är nog svårt att helt leva sig in den manliga befolkningens önskemål.

Inte fler böcker i det nya biblioteket - men flera förbättringar

Ritning över det nya bibliotekets entréplan där den offentliga delen kommer att inrymmas. Det lär inte få plats fler böcker än i dagens bibliotek, men det blir flera andra förbättringar. Klicka på bilden för större format.

Samma antal hyllmeter som idag
Om några månader påbörjas bygget av det nya biblioteket i Mönsterås. Ritningarna finns sedan länge att beskåda. Jag tog mig en titt på entréplan som blir den offentliga delen och slogs av att bokdelen ser förvånansvärt liten ut. Jag frågade kulturchef Carina Eskelin hur stor bokavdelningen blir i förhållande till nuvarande bibliotek som ju har böcker på två våningsplan. Carina meddelar att det blir några hyllor färre i det nya biblioteket, men att man räknar med samma antal hyllmeter som idag. Någon ny och hårdare gallringspolicy än idag räknar hon inte med ska behöva införas.

Ingen tillväxtpotential
Det nya biblioteket kommer således inte att rymma fler böcker än det nuvarande, vilket kanske kan förvåna då utrymmesbristen i nuvarande bibliotek även gäller böcker. Det kommer hela tiden nya böcker och för att slippa gallra för hårt så trodde jag att det nya biblioteket skulle möjliggöra en viss utökning av boksortimentet. Biblioteket köper ju in några (några hundra?) böcker varje år och den lösning som nu föreligger borde ju då innebära att man måste gallra bort motsvarande antal. Risken finns förstås att biblioteket därmed enbart kommer att tillhandahålla de böcker som just för tillfället är populära, dvs anpassa sig till marknadens nyckfulla svängningar. Bibliotekets gamla uppgift att vårda en kulturskatt lär förminskas och får väl överlåtas på större bibliotek.

Flera vinster om man ser till helheten
Trots detta måste man se till helheten, och då ser det nya biblioteket verkligen fint ut. Låt mig få nämna några uppenbara vinster.

1. Miljön kommer förstås att påtagligt förbättras både för besökare och personal. De skiftningar mellan 15 och 35 grader som finns i dagens hus kommer att försvinna.

2. Magasinet kommer att finnas tillgängligt för allmänheten i samma hus som det ”vanliga” biblioteket. Låt vara att man kommer att gallra bort mycket av dagens barackmagasin innan flytten. Ändå ett stort plus.

3. Det nya biblioteket blir handikappanpassat. Dagens bibliotek är ju en mardröm i det avseendet.

4. Personalen får äntligen riktiga kontor och ett vilorum.

5. Tidningar kan läsas redan vid entrén.

6. Huset verkar också få någon slags salong/aula, läsrum och utrymme för släktforskning. Salongen förstår jag just nu inte riktigt poängen med. Hade nog hellre satsat på utrymme för böcker. Men om den verkligen kommer att användas för föreläsningar etc, så kan det nog bli bra.

7. Det blir ett särskilt sagorum för barnen.

Sammanfattningsvis ser det ut att bli ett modernt användarvänligt bibliotek.

Redan 1989...

Som jag berättade häromdagen skall det byggas ett nytt bibliotek bredvid Centralskolan. Om politikerna hade varit lite mer framåt så kunde projektet ha blivit verklighet för länge sedan. Redan 1989 fanns det ritningar för ett nytt bibliotek på samma ställe, vilket artikeln ovan från 1989 visar. Klicka på bilden för större format.

























I dagens Barometern/OT kunde vi läsa att vindkraftsplanerna i Mönsterås har stoppats, i alla fall tillfälligt. Men faktum är att det redan 1989 fanns tankar på vindkraft i Mönsteråsbygden. Artikeln är just från 1989.

Politisk enighet om nytt bibliotek bredvid Centralskolan

Det verkar nu finnas politisk enighet om att det nya biblioteket skall byggas bredvid Centralskolan. Alldeles utmärkt. Redan när jag tog del av förslagen i höstas framhöll jag detta som det näst bästa alternativet.

Visserligen kunde man ju drömma om ett nytt bibliotek i hamnen, men det hade kostat för mycket. Det förslag som avser Centralskolans plan blir förmodligen bäst om man väger samman ekonomi, funktionalitet och miljöhänsyn.

Särskilt glad är jag att man förefaller ha skrotat de sämsta förslagen helt - utbyggnad av det gamla biblioteket eller, än värre, Gymnasieskolan. Genom det här förslaget får man ett nytt fräscht hus, samtidigt som man kanske kan använda det gamla huset för utställningar odyl.

Mönsterås fick sin plaskhall, men förblev en kulturell ankdamm - några ord om kulturens betydelse för individen, samhället och hälsan

Efter 30 års väntan ska det äntligen bli ett nytt bibliotek/kulturhus i Mönsterås. Men det finns mönsteråsare som gnäller och som inte inser kulturens betydelse - ett typiskt svenskt ställningstagande.

Mönsteråsarna valde en plaskhall framför nytt bibliotek
Biblioteket i Mönsterås flyttade in i sina nuvarande lokaler 1974, men redan omkring 1980 stod det klart att man var för trångbodda. Och i takt med att kraven på arbetsmiljö och handikappanpassade lokaler har ökat, så har biblioteket med åren allt mer framstått som omodernt. Men när mönsteråsarna vid 1980-talets början fick säga sin mening i en opinionsundersökning, så föredrog man en simhall(vattenpalats) framför ett nytt bibliotek. Resultatet var förstås givet på förhand…i Sverige.

Kultur - en underavdelning till den lokala marknadsföringen
Och Mönsterås fick sin plaskhall, men förblev en kulturell och intellektuell ankdamm. Förvisso finns här ett kulturliv, men kommunen ha inte bidragit särskilt mycket för att skapa kulturella mötesplatser. Kultur i Mönsterås har marginaliserats till att bli en underavdelning till den lokala marknadsföringen av kommunen. Med andra ord – bluesfestivalen, Carl Boberg, Kronobäcks klosterruin, ja alla kulturella uttryck, ges bara ett värde om de kan användas för att sälja Mönsterås.

Gnällspikarna kommer fram igen
Men efter 30 års väntan skall det äntligen bli ett nytt bibliotek. Givetvis kommer då gnällspikarna fram ur vrårna och ställer biblioteket mot behov inom skola och omsorg.

Sverige - ett kulturellt u-land
Opinionsundersökningen, det nuvarande gnället och kommersialiseringen säger någonting om många svenskars låga uppfattning och förståelse av kultur. I många andra länder skulle befolkningen tveklöst ha valt ett nytt bibliotek framför ett plaskhus. I Sverige råder andra värderingar. Kulturen nedvärderas, tas för given eller negligeras. Sverige är ett kulturellt u-land och därmed även ett intellektuellt u-land som har svårt att hantera olika kulturella uttryck och åsikter. Indirekt hotas demokratin och friheten.

Kulturens betydelse
Det borde inte vara svårt att se kulturens betydelse i samhället:
Kulturen ger människan möjligheter att se sin plats i tillvaron. Den ger perspektiv på sig själv och samhället. Johan Cullberg, författare och professor i psykiatri, menar att samhället ska ge möjligheter och platser så att människor kan finna sin individuella och samhälleliga historia.

Utöver denna grundläggande betydelse så kan kulturen ge upplevelser där man kan släppa vardagen för en stund.

Kulturen skapar ofta möten med andra människor, utvecklar samtal och förståelse.

Kulturen kan också uppröra, provocera och påverka samhällets utveckling.

Kulturskapande är ofta den vuxnes lek, en slags skapandeprocess som sannolikt är av stor betydelse för välbefinnandet.

Kultur ger bildning.

Den senaste forskningen har också visat att kultur har positiva effekter för hälsan. Jag citerar: ”Lars-Olov Bygren vid Umeå Universitet har i sin forskning haft just ojämlikheten i hälsa som utgångspunkt. Kan deltagande i kulturaktiviteter förklara en del av skillnaderna i hälsa mellan olika socialgrupper? Få beteenden skiljer sig nämligen så mycket mellan kort- och långtidsutbildade personer som just deltagande i kulturlivet. I studierna kom det fram att personer som muciserade, läste och gick på kulturella evenemang hade lägre dödlighet och bättre upplevd hälsa. I en längre uppföljning visade sig att särskilt besök på bio, konserter och museer var en hälsosam skyddsfaktor.”

S har bestämt sig
Det får räcka så. Avslutningsvis noterar jag att Socialdemokraterna nu har bestämt sig för att de vill bygga det nya biblioteket bredvid centralskolan och behålla det gamla som utställningslokal. Det är inte ofta jag får anledning att berömma socialdemokraterna, men detta är en bra kompromiss. Jag hade föredragit hamnen, men om det inte är ekonomiskt realistiskt, så är detta det näst bästa alternativet som jag stödjer.

Läs gärna följande sida.

Vem bryr sig om grabbarna som inte läser?

För att få igång läsningen hos pojkarna tipsade jag om enkla spännande böcker.















Läsning och ordförråd
Barn/ungdomar som läser böcker regelbundet har i regel ett ordförråd på mellan 50 000 och 70 000 ord när de slutar nian. De som inte läser har ca 15 000 ord. För att klara gymnasiestudier brukar man säga att det krävs ca 50 000 ord.

Pojkar läser sämre och mindre
Alla undersökningar visar att pojkar läser betydligt sämre än flickor, samt att pojkar läser betydligt mindre än flickor. Detta har man försökt förklara på olika sätt.

Det finns biologiska förklaringar som går ut på att flickor mognar tidigare än pojkar, vilket skulle gynna läsvilja och läsförmåga. Vidare finns en socio-kulturell förklaring som säger att pojkar missgynnas av att de har kvinnliga lärare i språk. Pojkarna saknar helt enkelt vuxna läsande manliga förebilder i skolan.

Det mesta tyder i alla fall på att det inte handlar om bristande inlärningsförmåga hos pojkarna, utan att det är engagemanget som brister, och då är det ju plötsligt mer hanterbart.

Pojkarna började läsa mer
När jag jobbade som barn- och ungdomsbibliotekarie/skolbibliotekarie i Mönsterås och mötte skolklasser med barn i olika åldrar för att ge dem boktips, så var det somliga lärare som sa att pojkarna hade börjat läsa mer sedan de börjat gå på mina bokträffar. Det skulle kunna förklaras av teorin om manliga läsande förebilder.

Att läsa "skräplitteratur" är bättre än att inte läsa alls
Samtidigt fanns det vissa lärare som försökte styra elevernas läsval bort från det dom kallade skräplitteratur. Någon sa till mig att jag inte skulle tipsa ungarna om ”Bert-böckerna” - böcker som särskilt pojkarna älskade.

Jag arbetade utifrån en helt annan idé – det är bättre att läsa enkla böcker med äventyr eller humor än att inte läsa alls. Därför försökte jag alltid ge boktips som jag trodde skulle kunna tilltala de där grabbarna som aldrig annars tog i en bok. Förutom bibliotekets böcker så tog jag med egna gamla Bigglesböcker, Tre Deckare och Tvillingdetektiverna…och jo då…grabbarna läste! Lärarna tyckte nog att det var skräplitteratur jag gav ungarna, men det viktigaste var att få igång läsningen.

Slutsatser
Vill man locka fram läsengagemanget hos pojkarna och därmed ge dem ett större ordförråd som ökar deras möjligheter att tillgodogöra sig studier, så föreslår jag att skolorna försöker förstå vilken typ av litteratur som kan få pojkarna engagerade, samt satsar på läsande manliga förebilder. Som det är idag styrs skolorna i allt för hög grad av förlegade idéer om vad man bör läsa, viket förstås hämmar läsengagemanget. Vidare har man inte förstått vikten av manliga läsande förebilder inom språkundervisning och på biblioteken.

Läsning och ordförråd är inte bara en könsfråga, utan en klassfråga. Undersökningar visar att barn som växer upp i akademikerhem har ett tre gånger så stort ordförråd som barn i arbetarklasshem. En stor utmaning både för föräldrar och skola.

Är biblioteksfrågan redan avgjord i praktiken?

Sanslöst vackert! Vill ha! Om böckerna får plats.


Det här alternativet i två plan går också bra om böckerna inte får plats enligt alternativet ovan.

Arkitekterna är färdiga, men politikerna verkar redan ha bestämt sig
Nu är arkitekterna färdiga med förslagen till nytt bibliotek i Mönsterås, se här och här. (Delta gärna i min omröstning i bloggens högerkant) Jag borde vara upprymd. Men det är jag inte. Trots att arkitekterna har presenterat fantastiskt läckra och moderna förslag, så verkar politikerna redan ha bestämt sig. Arkitekttävlingen var en parodi redan från början och är det än mer idag.

Redan innan arkitekttävlingen gick igång uttalade sig kommunalrådet Roland Åkesson för en utbyggnad av det befintliga biblioteket. När sedan ekonomin blev sämre så började allt fler politiker lyfta fram Gymnasieskolan som ett lågbudgetalternativ igen, trots att det förslaget egentligen hade skrotats. Det är väl därför som arkitekterna har lämnat in förslag även för Gymnasieskolan trots att Kommunen inte har beställt något för det området. Men de kände väl vart vinden blåste.

Jag befarar alltså att frågan redan är avgjord. Kommunen väljer antingen det riktiga lågbudgetalternativet Gymnasieskolan eller det näst billigaste, en utbyggnad i Tingsparken. Det är synd eftersom arkitekternas bästa alternativ ligger någon annanstans.

Väldigt läckra och funktionella förslag
Nu när jag har sett förslagen så kan jag bara konstatera att det är väldigt läckra och bra förslag som arkitekterna lagt fram. Alla utom det som gäller just Gymnasieskolan. Så snälla, vad som helst, men inte Gymnasieskolan.

Två av de bästa förslagen avser hamnen; de där biblioteket går ut mot och över vattnet. Mycket vackra och dessutom funktionella. Frågan är bara hur många böcker det får plats i det ena som är i ett plan. Frågan är om det finns tillräckligt tysta avdelningar där också. Annars är det suveränt vackert. Men ett av hamnalternativen är större och i två plan och skulle kanske fungera bättre rent praktiskt. Även förslaget som avser nytt bibliotek bredvid Centralskolan är mycket bra. Förslaget som avser utbyggnad i tingsparken är också ganska fint, men där vill man utnyttja även det gamla huset till kontor, tidningsrum, konferenser etc. och en av grundtankarna var ju att komma bort från det ur arbetsmiljösynpunkt odugliga gamla Tingshuset. Dessutom skulle en utbyggnad i parken förta Tingshusets unika ställning i parken.

Kortsiktigt och lågbudget eller långsiktigt och visionärt
Hoppas nu att Mönsterås kommun inte bara tänker kortsiktigt på den billigaste lösningen, utan vågar satsa lite visionärt. Ge nu Mönsterås ett bibliotek som sticker ut lite och som rent av kan bli en symbol för orten.

Men jag vet hur snacket kommer att gå. Så mycket på ett bibliotek när det behövs till skolor och vård. Jo, men nu har biblioteket fått vänta så många år. Dessutom är nog Sverige det enda landet på jorden där kultur värderas så lätt och där man aldrig räknar med kulturens indirekta effekter för demokrati, identitet, sysselsättning, inflyttning, läsning, möten etc etc. Mönsterås är lite som Kalmar ibland - det gaur inte.

Deltag gärna i min omröstning i bloggens högerkant. Ni kanske inte håller med mig, även om det är att rekommendera.

Läs även artikel i Barometern. Och i Östran.

Kultur och handikappade väger lätt i Mönsterås

Det gamla tingshuset är idag Mönsterås Bibliotek. Mysigt, men inte så roligt för handikappade.

Det nya biblioteket skjuts på framtiden
Precis som jag förutspådde för något år sedan så skjuts det nya biblioteket på framtiden. Biblioteksbygget ställdes mot investeringar i skolan. OM det var nödvändigt för att kunna rusta upp skolorna, så får man acceptera det. Men nog är det tråkigt att kulturen alltid får stryka på foten så fort det är ekonomiska vargatider. Den som tvingas välja väljer förstås en upprustad skola framför ett nytt bibliotek. Centern är förstås mer rädd om föräldrarnas röster än den lilla klick som regelbundet besöker biblioteket. Genom att skjuta biblioteket på framtiden slipper man kanske en svekdebatt.

Varför byggde man inte under de goda åren?
Den fråga som tidningarna aldrig ställde, men som jag ställer, är varför man aldrig satsade på ett nytt bibliotek under de goda åren när man hade chansen? Vi var många som låg på och försökte få ansvariga i kommunhuset att förstå varför det behövs ett nytt bibliotek. Men idel förhalningar var den enda respons man fick. Ytterst få politiker besökte biblioteket överhuvudtaget.

Dålig arbetsmiljö och svårt för handikappade
Arbetsmiljön är av den kalibern att bara ett mutat skyddsombud skulle ge den godkänt. Lägg därtill utrymmesbrist. Det värsta är dock att lokalerna inte är handikappvänliga. Jag har själv jobbat där och sett hur rullstolarna krockar med hyllor och bord. Visserligen finns en hiss till övervåningen, men den är så besvärlig att använda att få ens kommer sig för att be om hjälp.

Kultur och handikappade väger lätt
Sanningen är att kultur och handikappade väger ganska lätt i Mönsteråspolitiken. Man vinner inga val genom att satsa av skattebetalarnas pengar där. Och när det gäller kultur är det förvisso så att den bärs upp av människor ideellt. Staten och kommunerna skall inte producera kultur som underhållning. Kulturen kommer underifrån. Men stat och kommun kan underlätta för kulturskapare att nå ut. Där fyller även biblioteken en viktig funktion. Sverige är ett av få länder på jorden där kulturen negligeras. Här inser man inte kulturens betydelse för ett friskt samhälle, för identitet, integration, självkänsla.

Alarmerande situation vad gäller pojkars läsning
Vi har i Sverige en alarmerande situation när det gäller särskilt pojkars läsning, som har minskat drastiskt de senaste årtiondena. Ett attraktivt fräscht bibliotek, gärna ett kulturhus, skulle vara ett av flera viktiga redskap i arbetet för läskunnighet och läsförståelse. Dessutom skulle ett kulturhus med kvällsöppet kunna bli en naturlig mötesplats för ortens ungdomar. Därmed är mer vunnet än vad man begriper i kommunhuset.

Så lär du dig mer om Mönsterås historia

Hur ska man gå tillväga om man vill lära sig eller rent av forska om Mönsterås historia? Jag vill ge några tips som utgår från fem kategorier:

1. Litteratur
Mönsteråssamlingen på Mönsteråsbibliotekets referensavdelning, vid den vägg som ligger precis utanför släktforskarrummet på övervåningen. Där finns även ett register där de flesta artiklar och böcker som har skrivits om Mönsterås är upptagna. För den som snabbt vill lära sig något om Mönsterås historia rekommenderas dock följande:

- En bok om Mönsterås: historik, 1963. (En klassisk sockenbok på 670 sid)
- Stranda (Hembygdsföreningens tidskrift 1927-2008)
- Kulturvandringar på egen hand för turister och boende i Mönsterås kommun, 2000.

För den som är intresserad av bygdens äldre historia rekommenderas exempelvis Det medeltida Sverige. 4, Småland, Stranda, Handbörd. och Lars-Olof Larssons Småländsk medeltid. Man kan också läsa allmän litteratur om Kalmar Läns historia, vilket i regel även ger ledtrådar om Mönsterås historia och sätter in bygden i ett större sammanhang.

2. Arkiv, foton, tidningar, kartor
För den som vill forska på egen hand finns ett antal arkiv man kan använda sig av eller besöka:

- Kyrkoarkiven är bra för den som vill släktforska eller studera bebyggelseutveckling. Mikrofilmade kyrkoböcker för Mönsterås, Fliseryd och Ålems socknar finns på Mönsterås Bibliotek (och många andra bibliotek). Den som vill kan nu även läsa kyrkoböcker via Internet. Genline har en utmärkt tjänst som kostar en slant för hemmabrukaren, men som är gratis på biblioteket.

- Kommunarkivet. Detta arkiv glöms ofta bort, men det mesta är offentligt. Boka gärna ett besök i arkivet som ligger i Mönsterås Kommunalhus. Jag har själv varit där några gånger och hittade bland annat uppgifter om min fars okända far. Men där finns också gamla kommunala protokoll, räkenskaper, kartor, skolhandlingar mm. Om kommunen skulle krångla kan du frimodigt hänvisa till offentlighetsprincipen.

- Hembygdsföreningens arkiv. Detta arkiv är kanske inte öppet hur som helst för allmänheten, men kontakta föreningen. De kan säkert visa arkivet och bistå med hjälp. I arkivet finns bland annat en unik samling med gamla foton. Föreningens arkivregister finns på biblioteket.

- Gamla tidningar. Att läsa gamla Barometern och Oskarshamnsnyheterna ger ofta väldigt rolig information om en ort. Tidningarna finns mikrofilmade på Kalmar stadsbibliotek. Mönsterås Bibliotek har klippböcker med kulturartiklar om Mönsterås. Även Hembygdsföreningen har klippböcker.

- Lantmäterimyndighetens kartor: Deras historiska kartor finns på Internet. Lätt att hitta kartor över Mönsterås.

3. Besök på museum och hembygdsgårdar
Här rekommenderas särskilt en guidad tur på Stranda hembygdsgård i Mönsterås.

4. Prata med äldre människor som ofta har mycket att berätta om gamla tider.

5. Läs Mönsteråsbloggen
Här kommer med jämna mellanrum artiklar om olika aspekter av Mönsterås historia.

Korsfäst biblioteksalternativ uppstår ifrån det döda

Korsfäst biblioteksalternativ uppstår ifrån det döda
Vart ska det nya biblioteket hamna egentligen? Både S, V och C talar nu allt högre om Gymnasiet som ett alternativ. Då sparas pengar som annars skulle gå till ett nybygge, samtidigt som det kan finnas en viss pedagogisk poäng med ett bibliotek i skolmiljö. Det är således inte bara Jesus som återuppstår i påsktider, utan även gamla avdankade biblioteksalternativ. Idén om Gymnasiet som bibliotek försvann väl annars från agendan runt 2004.

Nytt bibliotek behövs
Att det behövs ett nytt bibliotek råder det ingen tvekan om. Det gamla tingshuset där biblioteket nu huserar är förvisso mysigt, men trångboddheten har varit akut under ett par decennier och arbetsmiljön är minst sagt usel med 30 grader på somrarna och 15 på vintrarna. Inte minst är huset en mardröm för handikappade.

Gammalt kasserat alternativ blir populärt igen under ekonomisk kris
Jag har själv jobbat där och vet att det pratades om fyra alternativ för några år sedan. 1. Bygga ut nuvarande hus. 2. Bygga nytt i hamnen. 3. Bygga nytt i närheten av Centralskolan. 4. Flytta biblioteket till Gymnasieskolan.

Till mångas lättnad ströks Gymnasiet som alternativ. Den lokala utredningen ledde med tiden fram till de två alternativ som presenterades 2008 - antingen bygga ut nuvarande byggnad eller bygga nytt i hamnen. Man har till och med anordat en arkitekttävling utifrån dessa alternativ.

När den ekonomiska krisen var ett faktum så förutspådde jag att det nya biblioteket skulle läggas på is ännu en gång. Så blir det kanske trots allt inte, men hastigt och lustigt har man alltså väckt det tidigare kasserade förslaget om Gymnasieskolan till liv. Det förslaget passar förstås kommunen som hand i handske. Man kan hävda att denna budgetvariant är enda möjligheten att få ett nytt bibliotek under rådanade ekonomiska omständigheter. Dessutom får man chansen att fylla de underutnyttjade lokalerna vid skolan. Man kan också som Socialdemokraterna gjort ställa bibliotekets nybyggnadskostnader mot nödvändiga investeringar i skolan. Centern kunde inte ha sagt det bättre själva, men är nog tacksamma att Socialdemokraterna agerade dummedräng.

Är Gymnasieskolan ett bra alternativ?
Nå, hur ska man då se på en eventuell flytt av biblioteket till Gymnasieskolan? Jag har själv varit motståndare till denna idé sedan jag hörde den första gången. Risken är att det bara blir ett något större skolbibliotek där vuxna som vill ha lugn och ro tvingas uthärda en ganska så stökig miljö under skoltid. Jag har ju jobbat även på Gymnasiebiblioteket och vet att där inte går att uppbåda den ro som många av det vanliga bibliotekets dagsgäster vill ha.

Nu har jag börjat tänka om. Jag har i alla fall blivit något mer positiv, även om jag inte tror att återuppståndelsen av detta alternativ lär få samma frälsande betydelse som Jesu uppståndelse. Men om detta är priset vi får betala för att kunna investera i skolorna så må det vara hänt, även om jag tycker det är synd om man måste ställa verksamheter mot varandra. Men en förutsättning för att det ska fungera är att de vuxna besökarna av biblioteket under dagtid ges utrymme för lugn och ro. För även om ingen vill ha tillbaka gamla tiders knäpptysta bibliotek, så bör där finnas något utrymme där det är tyst. Vår kultur präglas av ljudhysteri och att då få gå till biblioteket och uppleva lite lugn och ro...ja det är en förmån som vi ska vara rädda om.

Jobb jag har haft...och förlorat - Del II - Kalabaliken på Mönsterås Gymnasiebibliotek

Jag fortsätter nu serien om jobb jag har haft och förlorat. Del ett handlade om Växjö Universitet.

Jag får en tillsvidaretjänst...
Hösten 2002 och våren 2003 vikarierade jag som barnbibliotekarie på Mönsterås Bibliotek. Det gick ärligt talat väldigt bra och ryktet spred sig om min insats. Det fanns folk som ville ta tillvara på min kompetens efter att vikariatet gick ut. Helena Gunnarsson på Gymnasiebiblioteket i Mönsterås lyckades övertala rektorn att tillsätta en vakant 50% tjänst som biblioteksassistent på Gymnasiet. Jag sökte, kom på intervju och fick tjänsten som utlystes som en tillsvidareanställning.

...som görs om till visstidsanställning
Mycket glad åkte jag ner till rektor Jan Es Johanssons kontor för att skriva under anställningshandlingarna. Då hade han till min stora besvikelse gjort om tjänsten till en sex månaders visstidsanställning med möjlighet till förlängning. Fick man överhuvudtaget göra så? Någon riktig förklaring fick jag aldrig.

Assistentjobb med pedagogiska specialuppdrag
Nå, jag började jobbet vars innehåll var mycket mer avancerat än en biblioteksassistents. Förutom att låna ut och ställa ut böcker, hjälpte jag elever med studiearbeten, undervisade de olika klasserna i källkritik på Internet och gav skönlitterära boktips i anknytning till olika aktuella teman som eleverna höll på med. Jag gjorde med andra ord mer än vad som normalt sett ingår i en assistents jobb. Allt gick väldigt bra. Dessutom kom jag bra överrens med eleverna, och inte minst grabbarna fick en manlig förebild på biblioteket.

Osäkra villkor, förlängningar och tjänstens indragande
Efter ett halvår började jag fråga om förlängningsmöjligheter. Och efter många turer hit och dit, där rektorn verkade osäker, fick jag ett halvårs förlängning till årsskiftet 2003/2004. Då var det dags igen, och efter samma ångestladdade väntan blev det en ny förlängning till juni 2004.
Sedan var det dock stopp. Rektorn skyllde på ekonomiska besparingskrav. Kommunen hade förvisso lagt ut besparingskrav på de flesta förvaltningar det året, men den avgörande orsaken var att rektorn aldrig haft någon känsla för bibliotekets pedagogiska roll i skolan, utan drev en defensiv skolbibliotekspolitik. Under det dryga år jag var där hade han aldrig visat sig i bibliotekslokalen.

Rektorn gör äntligen ett besök på biblioteket, skäller ut mig och ställer mig inför inkvisitionsdomstolen
Innan jag slutade hade jag ett antal frågor som jag ville ha svar på. Jag ville exempelvis äntligen få veta varför tjänsten gjordes om från tillsvidareanställning till visstidsanställning, de ekonomiska turerna kring tjänsten, skolans prioriteringar, hur han såg på bibliotekets pedagogiska roll, en del underligheter under anställningsintervjun etc.

Mina frågor tog skruv. För första gången på ett och ett halvt år gjorde rektorn ett besök på skolbiblioteket och kommenderade mig i högsta hysteriska tonläge att infinna mig i ett grupprum. När jag förklarade att han störde mig i mitt arbete kommenderade han dit mig i ännu högre tonläge (skrek!). Det låg hot i luften. Jag fann då för bäst att lomma med. I rummet hade han samlat ihop ytterligare två rektorer (en från Parkskolan, ej nuvarande rektor) som nu skulle ställa mig till svars för mina frågor. Det var rena inkvisitionen. Tre rektorer mot en biblioteksassistent. Jag får väl känna mig smickrad. Jag förklarade lugnt att det inte var jag som skulle stå till svars eftersom jag hade rätt att ställa vilka frågor jag ville, och att skolans ledning hade en moralisk skyldighet att svara. Det var således skolans ledning som skulle förklara sig, inte jag. Detta retade upp rektorn ännu mer, varvid Parkskolans rektor, som överhuvudtaget verkade tycka att Gymnasierektorn hade gått för långt, tvingades ingripa och lugna rektorn.

Ja, så kan det gå till i Mönsterås Kommun. Jag valde att inte gå ut med denna historia då, vilket jag ångrar. Men nu har jag bestämt mig för att berätta hur allt gick till. Inte så att jag går omkring och är sur för detta än, men historien är ändå ett intressant exempel på hur enskilda anställda är helt maktlösa när kommunens maktmänniskor utan känsla för en verksamhet får styra och ställa utan ordentlig kontroll. Det visar också hur rädda man är för människor som vågar ställa frågor och inte låter sig hunsas hur som helst. Mönsterås praktiserar en tystnadens kultur på sina arbetsplatser som ofta har väldigt lågt i tak.

Mönsterås ekonomiska "kris" och nya biblioteket läggs på is - ska vi slå vad om en tialott?

Plötsligt befinner sig annars så välskötta Mönsterås kommun i ekonomisk kris, har vi kunnat läsa i lokalpressen de senaste dagarna. Centerns Roland Åkesson myser inte som vanligt och Socialdemokraternas Katarina Johansson nickar (som vanligt) instämmande att verksamheterna måste synas i sömmarna. Lite kyliga finansiella vindar från utlandet räcker således för att skaka en "välskött" kommun. Här fanns uppenbarligen ingen beredskap för de magra åren.

En inte allt för kvalificerad gissning är att det inte räcker med den berömda osthyveln längre. Nu kommer planerade investeringar att skjutas på framtiden med hänvisning till att kärnverksamhet som äldreomsorg och skola skall räddas. Det lär betyda att det nya biblioteket inte lär byggas som planerat. Kulturen brukar alltid vara det första som drabbas när det är dåliga tider. Jag vågar slå vad om detta. Alla som kommenterar detta inlägg skall få en tialott av mig om biblioteket byggs inom den planerade tiden. En tialott låter kanske snålt, men det är ju ekonomisk kris.

I princip är det förstås rätt att se över verksamheterna när inkomsterna sinar. Ett alternativ är förstås att under en tillfällig svacka höja skatten något. Men det är väl att svära i kyrkan. Annars får man förstås fråga sig om det finns något som kommunen gör idag som kommunen inte behöver göra, utan som kan skötas ideellt. Jag har ingen insikt i det, men frågan bör i alla fall ställas.