Bodil Malmsten berättar om konsten att skriva

Jag har läst Bodil Malmstens bok ”Så gör jag. Konsten att skriva”. Den är läsvärd på ett annorlunda sätt. Bodil har en egen stil. Men så visar det sig att hon är elitistisk och finkulturell. Hon skiljer på masslitteratur (deckare, misärmemoarer etc) och ”riktig litteratur”. Och där förlorar hon en del av min respekt. Visst kan jag förstå henne. Så fort det uppstår en boktrend, så kommer också mycket skräp. Bodil Malmsten är ingen hejsansvejsan. Hon tar litteraturen på allvar. Malmsten är ett proffs som kämpar för att få uppmärksamhet och volym på försäljningen, samtidigt som hon får se amatörer som Läckberg och andra spekulativa stereotypförfattare sälja i miljonupplagor utan att skämmas en millimeter. Även jag ser att det inte håller hög kvalitet. Men man ska inte se ner på att folk väljer att läsa det. Många som läser Läckberg och co kanske aldrig skulle läsa Bodils ”riktiga litteratur”, och hellre Läckberg än inget alls. Dessutom läser inte alla för att få en djup livsinsikt. Ibland vill man bara ha spänning och avkoppling.

När jag var barn gjorde biblioteken allt för att slippa köpa in det vi barn verkligen ville läsa – Femböckerna, Tvillingdetektiverna, Kitty och Biggles. Allt som väckte läslusten skulle bort. Och effektiviteten var imponerande därför att höger- och vänsterkrafter hade samma målsättning, men olika motiv. Borgerligheten värnade om den goda smaken. Den var finkulturell kan man säga. Vänstern menade å andra sidan att böckerna var stereotypa och förstärkte klassamhället. God litteratur skulle bidra till klasskampen.

Och Bodil Malmsten berättar om sina förfäder som både var borgerliga och kommunister. Och det är väl det som blandas i hennes litteratursyn. Men det är fascinerande att det ännu finns människor som kan ägna sig åt att skriva på heltid och som ser det som sitt liv.

Hur som helst. Om man orkar med elitismen, så är boken ett intressant udda inslag i bokutbudet. Det personliga anslaget när hon beskriver skrivprocessen är mycket tilltalande. Min lust att skriva kom emellertid inte tillbaka. Men Bodil Malmsten har i alla fall gett mig en god förklaring till varför så är fallet.

Arbeta sig igenom genom att skriva en deckare

Jag har mött människor som blir förlamade när de drabbas av en kris. Andra jobbar sig igenom krisen. För egen del jobbar jag i regel väldigt mycket och effektivt när jag mår dåligt, vilket jag gör just nu. Kanske är det just därför jag just nu jobbar oerhört effektivt med min deckare varje kväll. Det är ett sätt att koppla bort tankarna och fokusera på något annat. Det löser förstås inga problem, men hellre det än att gå ner sig. "Du ska aldrig låta någon trampa på dig pöjk", sa alltid min mormor som också är min stora förebild i livet. Jag har följt hennes råd. Ibland får man fly dem som trampar. Ibland måste man tyvärr slå tillbaka och värna sig.

Jag har redan fått några frågor kring min kommande Mönsteråsdeckare. I vilken tid utspelar den sig? Vilket yrke har hjälten? Etc. För det första vill jag tona ner eventuella förväntningar. Ger jag ut en lokalhistorisk bok kan man kanske förvänta sig något eftersom det är  kopplat till mitt yrke. Men att skriva en deckare är något helt nytt för mig. Jag saknar ju i grund och botten det kreativa språksinne som krävs. Men att skriva deckare är också ett hantverk och jag ska försöka få ihop det.

Jag vill inte avslöja för mycket. Det enda jag vill svara på i nuläget är tidsaspekten. Deckaren utspelar sig i nutid, men det är klart att jag får användning för lokalhistoriska kunskaper. Mer än så vill jag inte säga. Handlingen utspelar sig i Mönsterås, och de flesta miljöer kommer att vara autentiska. I vissa fall kommer jag att göra om miljöerna så att ingen ska behöva känna sig utpekad.

Blir jag väl färdig så ger jag ut den som pocket. Jag vet inte hur många sidor det kan tänkas bli, men troligen hamnar vi på mellan 200 och 300 sidor. Priset skulle jag tro hamnar på mellan 120 och 170 kr. Men först skall det skrivas, och jag ger inga garantier för att det blir bra, om ens publicerbart.

Första kapitlet skrivet

Första kapitlet på min Mönsteråsdeckare är nu skrivet. Nu går det ju i och för sig inte till så att man bara sätter sig ner och börjar skriva. Först tänkte jag ut en intrig, skapade karaktärer, miljöer, villospår och annat av vikt. Jag vet alltså redan vem som är skurken och motivet. Det gäller också att försöka hitta den ton man vill ha i boken. Men när skelettet känns färdigt kan man börja skriva. Jag har aldrig skrivit skönlitteratur, men första kapitlet var fantastiskt roligt att skapa. Nu ska jag finslipa det och väga orden på guldvåg. Sedan ska jag läsa om det och se om det kan fungera. Om det gör det går jag vidare med kapitel två. Fortsätter det så här lätt så lär boken vara färdig inom ett par månader. Men det gäller att språkglädjen håller i sig.