Tystnadens kultur på Parkskolan

Tystnadens kultur verkar råda på Parkskolan.

Rektorn fick inga rapporter
I dagens lokalpress (Barometern/OT (ingen länk än) och Östran) kan vi läsa att Parkskolans rektor Peo Fahlström inte kände till att elever hade kastat böcker och stolar på lärare. Lärarna hade helt enkelt inte rapporterat händelserna till rektorn, utan gått direkt till Arbetsmiljöverket via skyddsombud och fack. I alla fall om man skall tro rektorn.

Mycket allvarlig förtroendekris
Jag hoppas alla förstår hur allvarligt detta är. En rektor som inte har koll på hur hans anställda har det. Anställda som inte går till sin chef med sina problem. Det är inte bara ett kommunikationsproblem, utan en förtroendekris av mycket allvarlig karaktär.

Jag har inte tillräcklig insyn för att förstå hur det har kunnat bli så. Kanske har de berörda lärarna ingen erfarenhet av att skolledningen tar tag i problemen. Det är i sådana lägen som anställda brukar gå direkt till annan instans eller till media.

Vill tysta ner
Kanske är det så att Skolledningar och politiker gärna vill tysta ner problem, så att skolan inte ska få dåligt rykte. Det finns vissa uttalanden som tyder på det. I Östran menar rektor Fahlström att det är olyckligt att skolan fått en negativ stämpel.

Mest anmärkningsvärt blir det när Patric Pettersson, ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, uttalar sig i Östran. Han säger: Som det ser ut nu så har det inte hänt något och det är därför skolan inte har gjort något. Då är det tråkigt att det ska komma ut att Parkskolan är en stökig skola. Återigen en ansvarig som inte vill att problemen skulle komma ut och som dessutom menar att det inte har hänt något eftersom rektorn inte har fått någon rapport. Skulle lärarna ljuga?

Fenomenet att vilja tysta ner och sköta allt internt är så typiskt för Mönsterås politiska ledning. Uppenbart har denna anda spridit sig ut i förvaltningarna. Varför skulle kritiskt skolade lärare acceptera det?

De mest ordentliga skickades fram
Jag minns själv när jag skulle skriva en artikel om ungdomar och alkohol. Jag bad rektorn att få träffa några elever vid Parkskolan. Givetvis var det tre av skolans mest ordentliga elever som aldrig tog en droppe alkohol som skickades fram. Skolans mer skräniga festande grupperingar kom jag aldrig i kontakt med.

Rektorer kan inte vara för snälla
Skolledningens brist på inblick i lärarnas vardagsvillkor är för mig obegriplig. Jag känner inte rektorn personligen, men de gånger jag träffat honom har han alltid framstått som en snäll och intresserad människa. Kanske har vi där en förklaring. En rektor kanske inte kan vara för snäll i dagens skola. Min barndoms rektorer var inte särskilt snälla. Tyvärr är det nog rektorer av den kalibern som behövs idag.

Läs även detta inlägg: