2013 i backspegeln och en önskan om ett Gott Nytt År

Mina nyårsinlägg låter ungefär på samma sätt varje år och man kan kanske tycka att jag börjar bli en parodi på mig själv, om det nu inte vore så att jag är fullständigt ärlig. Det är så här jag upplever min tillvaro. Den som söker något mer upplyftande kan ju alltid gå på bio istället.

Författaren C.S. Lewis beskrev sig en gång som ”den mest nedslagne och motvillige nyomvände i hela England”. Jag förstår exakt hur han kände. Det är inte lätt att ge upp egot och börja förlåta folk till höger och vänster, eller för all del själv be om förlåtelse, även om det på djupet ger en genuin befrielse och glädje. Jag har aldrig lyckats leva mig in i alla hallelujaomvändelser och 2013 blev definitivt inget hallelujaår. 2013 blev ett kämpigt, nedslående och motvilligt år. Viss frukt har det skänkt, men jag har saknat energi och är frustrerad över sakernas tillstånd.

Sverige

Sverige är inte det Sverige jag en gång växte upp i. Det skulle i och för sig inte behöva vara negativt, men faktum är att Sverige har förlorat många kvaliteter. Och det handlar inte bara om en nostalgisk känsla av något försvunnet. Det är allvarligare än så. Min barndoms Sverige hade många fel och brister, inte minst en viss grad av förmynderi, men där fanns trots allt en grundläggande solidaritetstanke – en tanke om att vi människor hör ihop och utgör ett samhälle, samtidigt som man värnade en förhållandevis hög grad av personlig frihet.

Jag sörjer uppriktigt det bortskämda egosamhälle som Sverige har blivit; där skattesänkningar premieras framför att bygga något gemensamt. Den senaste skattesänkningen på 12 miljarder är provocerande när man vet hur det ser ut i svensk skola eller hur folk går på knäna inom vården. I Sverige florerar också en myt som blivit en ”sanning” - myten att pengarna inte räcker till välfärd. Faktum är att det finns pengar som räcker till välfärd både nu och under årtionden framöver, såvida man inte sänker skatterna för mycket. Daniel Ankarloo har redovisat detta.

Sverige håller på att radikaliseras. Extrema höger- och vänsterkrafter blir allt mer högljudda, och det är bara att hoppas att en överväldigande majoritet av befolkningen vill fortsätta att vara ett samhälle med omsorg om fattiga, sjuka, arbetslösa och människor på flykt. Det är lätt att bli uppgiven när ett parti som SD ligger på omkring 10% i opinionsmätningarna. Det är inte mitt Sverige. SD är nog det mest osvenska fenomen jag har mött. De bygger på ett falsarium till konservatism som borde få varje genuint konservativ att opponera sig och författa motskrifter. SD bygger på myter om svensk historia, men saknar helt känsla för svenska traditioner av geografiska kulturella variationer, lokalt självstyre och socialt ansvarstagande. Det är svårt att finna något annat ord än patetiskt, men det är värre än så – avhumanisering pågår.  Lite lätt patetiskt blir det dock när jag som gammal blankröstare numera hoppas att folk ska rösta på något av de etablerade partierna. Men jag kommer själv att välja ett etablerat parti.

Mönsterås

Kanske skulle man ändå kunna vänta sig att Mönsterås Kommun avviker från den svenska utvecklingen i stort för att därmed kunna ingjuta lite hopp och mod. Icke. Kommunen har sedan ett antal år återupptagit den gamla svenska traditionen av att riva, fälla och förfula unika kultur- och naturområden. Allt för att frigöra områden som ska locka hit bofasta skattebetalare, men totalt blind för att det blir kontraproduktivt.

Varför byggs det förresten inte på Kuggås där Mekan låg? Det har ju snart gått ett år sedan man rev och fixade till marken. Hutlösa 400 000 kr ska man ha bara för en tomt. Sedan får man se till att betala för att bygga sin villa som lär kosta mellan 1,3 till 2,6 miljoner för ca 130 kvadratmeter. Lägg därtill närmare 200 000 för anslutning till VA, el och fjärrvärme. Lägg därtill inredning. Jag menar - har man så mycket pengar så köper man nog ett färdigt hus någon annanstans.

Allt mäts i ekonomisk nytta – även kulturen och naturen. Kommunen försöker till och med ändra på bostadsområdens kulturella skyddsstatus för att möjliggöra nya husbyggen. Vindkraftverk vill man också låta företag bygga, och det har jag i grunden inget emot, men det ska givetvis inte ske på områden med fornminnen eller där djurarter hotas. Nu har Naturvårdsverket haft invändningar mot vindkraftverk mellan Alebo och Fliseryd då det anses hota arter som flodpärlmussla och nattskärra. Men en enig kommunstyrelse (S dansar som vanligt med C) gör en helt annan bedömning och verkar således anse att man kan offra dessa arter. Det är som vanligt med andra ord och kommunen kan nog hysa goda förhoppningar att få stöd från den populistiske landshövdingen. Själv var jag emellertid också skeptisk till vindkraftverk just där då området är ett av bygdens mest fornminnestäta och kulturellt värdefulla.

Som längst har det gått på Oknö där man snart har bebyggt några av de sista gröna naturenklaverna. Oknö har snart förlorat mycket av den charm ön/öarna en gång hade. Vårt gemensamma arv har förskingrats och devalverats till ett vanligt villaområde. Några små steg återstår innan omvandlingen är fullkomnad, men inom ett par tre år så kan ni förvänta er att tallar får fällas nästan helt fritt, fler staket, mer asfalt, mer gatulysen och mer bebyggelse på de sista naturplättarna. Detta är ett lysande exempel på det jag kallar kontraproduktivt. För när ett unikt område omskapas till något ordinärt så försvinner det magiska och exklusiva som en gång lockade människor att vilja semestra, skaffa sommarhus, bada, idka friluftsliv och roa sig på Oknö. Än är det unikt mörkt där ute på kvällarna, så passa på att njuta av stjärnorna.

I övrigt kan vi se en populistisk egotrend i Mönsterås där människor till och med missbrukar medborgarförslag för att genomdriva sina egna särintressen. Mest tydligt blev det när privatpersoner lyckades genomdriva att man skulle fälla några för allmänheten vackra träd på Sjögatan. Privatpersonen som fått igenom medborgarförslaget skröt sedan med sin nya fina utsikt på Facebook.

I övrigt fortgår det som vanligt i Mönsterås – det diffusa kafkaliknande, tystnadens kultur, avsaknad av politisk opposition, mörkläggningen av kritiska brev som inte diarieförs etc. Makten talar allt mer arrogant.

Det betyder förstås inte att jag generellt har något emot människor från de styrande partierna. Alla politiska kommentarer bygger på sakliga iakttagelser. Jag utgår ifrån att de flesta människor i grunden vill väl och ofta är omedvetna om de mekanismer som uppstår vid långvarigt maktinnehav. Jag har stor respekt för många av dem som engagerar sig i de politiska partierna. Jag skulle på rak arm kunna nämna en hel del som borde ha högre positioner i Mönsterås politiska värld, liksom många som borde träda tillbaka.

Något bra har förstås också hänt. Det nya biblioteket har invigts, om än 25 år för sent. Jag har inte varit där så ofta än, men trivs bra. Jag fick också glädjen att uppleva att biblioteket har använt sig av de vackra stadsprivilegierna från 1604 vid utsmyckning av glaspartier. Det var ju jag och min vän Roger Axelsson som upptäckte privilegierna på Riksarkivet och visade dem för allmänheten. Kommunen har inte tackat eller gett oss cred för det, men vi bjuder förstås på det ändå. 

Positivt är också att jag hör fler och fler människor som är trötta på det politiska landskap vi har i Mönsterås. För Mönsterås är vår plats på jorden. Trots det som sker så väljer vi att göra det till en bra plats att leva på. Det här är vår ort lika mycket som någon annans.

Övrigt 2013: Frasses kom till Mönsterås. Strandabladet lades ner efter 44 år. Södra ville riva en gård med medeltida anor och angav fel byggnadsår; antar att de ändå får riva om de inte redan gjort det. KLT:s resecentrum stängde. Smålands akademi besökte Mönsterås och jag fick återse mina gamla kamrater Lennart Johansson och Peter Aronsson. Nya skivor från Roland Flemk och The Quill. Mönsterås Bluesband har lagt ut allt mer på Spotify. Det kom en ny liten bok om Mönsterås Handbollsklubbs historia.

Mitt år

För mig personligen blev det ett kämpigt år, även om jag i ett internationellt perspektiv säkert har det väldigt bra. Men det finns ingen anledning att göra sådana meningslösa jämförelser som bara syftar till att ge människor som far illa dåligt samvete. Fast det finns alltid människor som börjar prata om hur illa det är i Afrika, om någon vågar säga att han inte tycker att han har det bra i Sverige. De som säger sådant är ofta välbärgade människor som gärna skänker en slant till välgörenhetsorganisationer, men som inte är beredda att hjälpa människor på nära håll i sin hembygd. Det är alltid lättare att hjälpa på avstånd och sedan blunda för nöden på hemmaplan. Det får inte komma för nära.

Jag har saknat energi, men räddats av en grundläggande disciplin och rutiner. Därför har en del blivit gjort ändå. Jag har fortsatt jobba på hembygdsgården. Jag guidar skolklasser, hjälper allmänheten med frågor, scannar historiskt material och skapar ett fungerande arkiv. Det roligaste var kanske när jag sökte i ett helt annat arkiv och hittade en brandförsäkring för hembygdsgården från 1900. Tack vare den kunde man se när ”apoteksbyggnaden” tillkommit och hur husen låg på gården vid denna tid. Ärligt talat tror jag ingen förstod fyndets vikt. När jag en dag slutar så tror jag ändå att en hel del har blivit gjort.

Några föredrag har det också blivit, men det kunde definitivt ha blivit fler om jag hade marknadsfört mig bättre. 

Jag avslutade också en studiecirkel om Mönsterås historia och sammanställde deltagarnas uppsatser i ett kompendium som numera finns på biblioteket – Glimtar ur Mönsteråsbygdens historia. Mycket läsvärda uppsatser om bygdens historia.

Alla mina egna bokprojekt har skapat frustration. De är för många och jag fokuserar på flera, vilket gör att inga färdigställs. Nu har jag i alla fall valt att fokusera på enbart memoarerna och de är färdiga inom några få veckor. Förutom fokus har jag saknat tid. Jag har inte talang för avundsjuka, men de professionella författarnas möjligheter att styra sin tid för skrivande är verkligen avundsvärt. Hur som helst kan man inte skriva böcker på inspiration. De kräver fokus och tid. Jag hoppas kunna få det under nästa år.

Hälsan har inte varit på topp detta år. En mystisk huvudvärk som till slut försvann och så nyligen en tuff lunginflammation i en hierarkisk vårdvärld. De senaste månaderna har jag i alla fall gått ner 7 kilo av de 30 som jag ska gå ner. Tyvärr syns det inte så mycket, men likväl är det positivt.

Min mentala hälsa står mig bi. Även när livet ter sig motigt håller jag huvudet över vattenytan. Det är inte min förtjänst, men jag är tacksam att jag fungerar så. Det handlar om att ha en grundläggande drivkraft och rutiner. Jag äter inga medikamenter och dricker aldrig mer än mina två glas vin i veckan.

Jag fortsatte att följa den lokala fotbollen och det var fantastiskt att se damerna ta hem sin serie efter en  bragdvändning under höstsäsongen. Herrarna gjorde också en fin säsong och kom trea som nykomling i division 4. Under några månader jobbade jag också som skribent för Lokalbollen, innan Kim Ahlqvist valde att lägga ner siten.

Sommarsemestern blev lyckad. Familjen åkte till Finland där min fru har sina rötter. Jag älskar att åka runt i Norden och se landskap och samhällen. Dessa veckor med min familj på annan ort räddade mitt år och gav nya intryck.

Som de flesta har märkt så har jag trappat ner på bloggandet. Visst skriver jag, men inte lika mycket och genomtänkt. Om jag ska välja ut några få favoritinlägg från året som gått så får det väl bli när jag avslöjade att kommunen inte diariefört kritiska brev, turismdebatten med Andreas Radovic som gästskribent, aprilskämtet om ett arkeologiskt fynd och en vikingaby på Muddern, samt min artikel om Husar Skog.

För 2014 har jag en huvudsaklig målsättning som handlar om att fokusera på några få saker istället för att hinna med så mycket som möjligt. 1. Fortsätta gå ner i vikt. 2. Fokusera på en bok åt gången. 3. Få färdigt hembygdsföreningens arkiv så att det är i toppskick. Och så får jag fortsätta drömma om storvinsten så att jag kan leva livet precis som jag vill i lugn och ro på en herrgård med egen bokutgivning.

Med detta önskar jag läsekretsen ett GOTT NYTT ÅR 2014!

Kevershäll - myt och verklighet

I dagens Bar/OT kan man läsa om att kommunen ska rusta upp vandringsleden vid Kevershäll och sätta upp skyltar. Så långt är allt bra. Jag har själv blivit tillfrågad om jag kan bidra med historisk kompetens. Jag kan inte så mycket om berget, men det lilla jag kan bidrar jag så gärna med.

Det viktiga är att kommunen i sin skyltning skiljer på myt och verklighet, vilket inte görs i dagens tidning alla gånger. I tidningen framställs ättestupan som en historisk verklighet. Måtte jag vid Gud stoppa kommunen från att skriva det på en skylt. Vad jag vet är det inga seriösa forskare som tror att ättestupor använts. Ättestupor måste som Dick Harrison skriver förpassas till "skrönornas soptipp".

Likaså har det ju knappast bott någon skräddare i Skräddaregrottan. Det finns flera sk Skräddaregrottor i landet och några skräddare har aldrig bott där. Det kan jag lova. Möjligtvis kan någon luffare ha bott där tillfälligt.



Läs mer om ättestupor.

Förbjudet blir tillåtet

Mönsterås Kommun tillämpar en förunderlig strategi när det gäller de olika förordningar som skall se till att vårt gemensamma kultur- och naturarv förvaltas väl. 

För ni har väl sett hur det fungerar. Det börjar med att kommunen måste ge ett negativt besked av något slag för att kunna följa sina egna förordningar. Det kan handla om en privatperson som inte får bygga om sitt hus av kulturhistoriska skäl, en företagare som får böta för ett svartbygge, en Oknöbo som får böta för fällda tallar eller något liknande. 

Först står kommunen för sina negativa beslut, men så dröjer det inte länge förrän kommunen börjar backa och vill ändra på förordningarna. Plötsligt får företagaren bara böta hälften av det ursprungliga beloppet. Istället för att skärpa reglerna kring trädfällning på Oknö, så vill man plötsligt tillåta fri trädfällning. Dumma gamla regel! Och om det fanns ett område där man av kulturella hänsyn inte fick ändra på husen – ja då ser vi till att det kulturella skyddsvärdet tas bort. Det där är ju inget annat än populism.

Särskilt på Oknö har man ju genom små steg – friköpa tomter, staket och nu trädfällning – låtit omvandla området till vilket villaområde som helst. Skandal. Hoppas människor markerar i nästa val om det nu finns något parti som värnar Oknö som gemensamt friluftsområde. Oknö är ett område där jag faktiskt skulle kunna tänka mig att tillämpa en viss form av mild civil olydnad och strunta i staket under mina promenader - om det blir nödvändigt.

God Jul!

God Jul önskar Mönsteråsbloggen! Jag rekommenderar en julklapp till Frälsningsarméns sociala arbete.

Silly Season och Silly serieindelning

Silly Season

Silly Season är över och jag hoppas alla respekterar de datum som gäller och inte börjar dribbla efteråt. GIF har förlorat Martin Nilsson och Ako Eliassi som har gått till värsta rivalen Blomstermåla som spelar en division högre upp. 

GIF förlorar därmed två kvalitetsspelare. Ako gjorde visserligen ibland saker jag inte begrep mig på – han hade bokat spanienresa till årets viktigaste match mot Blomstermåla och blev avstängd flera matcher i början av höstsäsongen för något han gjort i en B-lagsmatch – men när han väl var på planen så var han oftast mycket bra. Med god teknik som innebar att han kunde göra det oväntade, en strålande frisparksfot och en härlig nick, så kommer han att saknas. Dessutom är Ako en trevlig prick. Martin hade mognat till en mycket stabil mittback och var en viktig faktor för att GIF efter flera års kämpande äntligen fått ordning på backlinjen. Se bara hur det gick när han var borta ett par matcher i höstas. Han hade dessutom en fantastisk frisparksfot. Nu har man visserligen tid att bygga nya mittbackspar, men det här är förstås en tung förlust.

När detta väl är sagt är det ändå bra att bara två lämnar. Många lag har ett enormt utbyte av spelare med tio in och tio ut. GIF uppvisar lagstabilitet, vilket ändå bådar gott. Och nu har man ändå tid att spela ihop olika varianter på startelvor. Andra spelare kommer att kliva fram nästa år. Men visst kommer det att krävas målmedvetenhet, uppoffringar och välplanerad logistik för en framgångsrik säsong.

Tre nya spelare har det blivit. Simon Johansson kommer från Högsby och vi har fått tillbaka Andreas Hauge och Fredrik Berglin. Dessutom har GIF flera lovande ungdomar som lär ta steg framåt och vara med och kämpa om att få spela i A-laget. 

Serieindelningen

Smålands FF har lanserat sitt förslag till serieindelning för 2014, och för Mönsterås herrlag blev det spontant ingen rolig indelning. Visserligen får vi fortsätta möta Timmernabben och Fågelfors, samt den nybildade alliansen Fårbo/Ariel, men i övrigt blir det långa resor till platser jag knappt har hört talas om. För egen del är det ytterst tveksamt om jag kan åka på bortamatcher långt borta i Jönköpings län. Men man kan väl inte ha tur varje år förmodar jag. Det som oroar mig är kanske inte resorna i sig, utan mer oron för att de i laget som jobbar inte ska hinna med på bortamatcherna. Jag menar – ska man spela bortamatch i Sävsjö klockan 18.30 en onsdag så måste man åka från Mönsterås vid 14.30-tiden. Det blir orimligt. Hoppas man löser den biten. Annars handlar det förstås bara om att komma över den här indelningen så snabbt man kan och försöka se det positiva - inga lag skrämmer i den här serien.

Annebergs GIF – 6:a i div 4 NV

Djursdala SK – seriesegrare div 5 NÖ

Fågelfors IF – 4:a i div 4 NÖ

Fårbo FF (inklusive Ariel) – degraderad från div 4 elit södra

Lommaryds IF – 2:a i div 5 NV

Mönsterås GoIF – 3:a i div 4 NÖ

Stensjöns IF – 9:a i div 4 NV

Sävsjö FF – 2:a i div 5 Mellersta

Timmernabbens IF – 5:a i div 4 NÖ

Vrigstads IF – 7:a i div 4 NV

Västerviks FF – degraderad från div 4 elit norra

Överums IK – 9:a i div 4 NÖ

Spontant så skrämmer inte lagen mig, utan det är mer det där att få med sig bästa laget på bortamatcherna.

Återkommer om damlaget.

Landtorget

Del av Mönsterås gamla landtorg som var ett av Sveriges sista grustorg fram till början av 2000-talet, då man lade gatsten. Har för mig att det var en infekterad diskussion som föregick omdaningen. Kanske blev torget lite prydligare, men å andra sidan försvann något relativt unikt. De två husen i bildens mitt revs på 1980-talet. Foto: Rolf Andersson ca 1983.

Innan Mönsterås blev lydköping under Kalmar så hängde Landtorget troligen ihop med Sjötorget i ett enda stort torg från stranden och västerut mot Kaninbacken. Kaninbacken låg i äldre tider under Åsevad och hade bara ett par tre hus under 1700-talet vid gränsen mot Landtorget. Under 1800-talet förtätas bebyggelsen och utvecklas till ett hantverkar- och arbetarkvarter, vilket det i praktiken förblir fram till 1980-talet. Då rev kommunen många hus och gjorde om kvarteret till ett modernt och betydligt dyrare centrumboende. Ett öde som drabbat många centrala stadsdelar. När de moderniserades hade arbetarna inte råd att bo kvar och områdets karaktär ändrades helt.

Namnet Kaninbacken har diskuterats och några vill koppla det till "kranie" och att det kan ha funnits en begravningsplats där, vilket det inte finns några som helst belägg för. Andra kopplar det till "kaniker", men det finns inga belägg för att någon sådan skulle ha haft anknytning dit. Det vi däremot vet är att Ivar Modéer i en undersökning 1936 säger att platsen redan för 70 år sedan, dvs på 1860-talet, kallades Kaninbacken då det fanns många kaniner där. Konstigt nog är det denna förklaring som ingen verkar vilja tro på idag, men den verkar rimlig. Ibland är den enklaste förklaringen den riktiga.

Erfarenheter från vårdcentralen i Mönsterås

Jo, jag vet att det heter hälsocentral, men dess primära uppgift är förstås att vårda sjuka. Hälsobefrämjande åtgärder får man ta eget ansvar för. Jag ska idag sammanfatta mina erfarenheter av vårdcentralen de senaste ca 10-14 åren och ge lite tips.

Telefonkontakt

Det första man ska försöka lyckas med är att få vårdcentralen att ringa upp. Det är inte det enklaste, för de flesta gånger krånglar deras telefonsvarare. Hur många gånger som helst har jag kastats ut från deras system eller fått upptagetsignal. Och om man väl lyckas knappa in sitt nummer så kan man inte ta för givet att de ringer upp. Det har hänt att de inte har ringt alls eller så ringer de mycket senare än den tid den automatiska rösten anger.

Ta sig förbi Berlinmuren

Om man väl får prata med någon så gäller det att ta sig förbi ”Berlinmuren”. Det är sällan det räcker med att beskriva sina symptom för att man ska få träffa en läkare. Då får man 9 gånger av 10 svaret ”avvakta”. Ibland i snäll ton, ibland i snäsig. Nej, erfarenheten har lärt mig att man måste överdriva för att ha en chans att få en läkartid. Lägg alltid på en grad i feber, hosta som om du var i akut andnöd, säg att du varit sjuk en hel vecka även om det bara är tre dagar, säg att ditt födelsemärke ser ut exakt som det det där farliga du sett på Internet etc.

Men ibland hjälper ingenting. Så här lät det 2009 när dottern hade halsfluss och jag ville få en tid åt henne:

- Hej, jag ringer angående vår dotter, 5 år. Hon har haft ont i halsen i fyra dagar nu utan att få snuva. Hon har feber på 38,5 och halsmandlarna ser allt mer svullna och irriterade ut.

- Jaha, ni får avvakta och se hur det utvecklas över helgen. Det var ju inte så hög feber.

- Jaså, men jag vet av erfarenhet när det är halsfluss. Det är ju enkelt för er att ta ett snabbhalsprov.

- Nej, vi har fått direktiv att vara restriktiva med antibiotika. Testa och se om det läker ut av sig själv.

- Ja, men tidigare har vi alltid fått komma när hon har haft halsfluss. Det finns ju risk för att njur- och hjärtskador.

- Ni får avvakta över helgen.
Klick.

Vi fick åka till Oskarshamn som konstaterade halsfluss och satte in antibiotika.

Mötet med läkaren eller sjuksköterskan

Om man nu lyckas tjata till sig en tid så är det därmed inte säkert att du får träffa en läkare. Först ska man ta sig förbi sjuksköterskan som ska avgöra om man får träffa en läkare. Vårdcentralen verkar väldigt nöjd med denna nyordning. Jag tycker det känns otryggt. Den sköterska jag träffade nyligen sa att jag inte kunde ha någon infektion då jag bara hade 9 i sänka. Visste hon inte att lunginflammation orsakad av mykoplasma eller virus inte alltid ger hög sänka? Det visade sig att jag hade lunginflammation. 

Min fru var också där och hade låg sänka och hon fick då tjata på sköterskan för att överhuvudtaget få träffa en läkare. Men först fick hon åka hem igen två timmar då bara en läkare var på plats och han hade inte tid. Två timmar senare visade det sig att hon hade svår bronkit och allvarlig stämbandsinflammation. Hade hon inte stått på sig så hade hon fått åka hem utan läkarutlåtande.

Nå, förr fick man i alla fall träffa en läkare om man tagit sig förbi telefonväktarna. Väl kommen så långt så fick man oftast hjälp på något sätt, men ibland var det väldigt omständigt. Ibland åtgärdades inte det man skulle få fixat den gången, utan man skulle få en ny tid. Och de vägrade konsekvent att kolla flera sjukdomar vid samma besök. En gång ville jag ha ett födelsemärke granskat, varvid läkaren osäker började slå i en bok med födelsemärken. Efter ett tag sa hon att ”det är nog en sådan fläck och i så fall ofarlig”. Hon gick iväg för att rådfråga en annan läkare, men fick inte tag på någon. Så jag fick vackert bege mig hem 200 kr fattigare och ett ”nog ofarligt”. 

Det värsta var nog när dottern var nyfödd. När hon föddes gick navelsträngen av för tidigt, så hon hade järnbrist och fick ta järnmedicin under några månader. När vi sedan ville få hennes blodvärden kontrollerade, så vägrade de ta ett enkelt blodprov i Mönsterås eftersom medicinen var insatt på Kalmar BB. Det slutade med att läkaren i Kalmar fick befalla vårdcentralen i Mönsterås att ta ett blodprov.

Och nu senast då när jag inte fick förlängd antibiotikakur för min lunginflammation. Ja, jag fick inte ens prata med läkaren och de har inte svarat på tre mejl. Oerhört nonchalant. De har inte heller visat respekt för min undersökningsskräck. Vården är oerhört hierarkisk och den patient som begär hjälp utan att låta läkaren göra som hon/han vill, har inte en chans. Läkare är vår tids gudar och måste lära sig visa respekt för de gränser patienterna sätter och inte köra över folk utifrån sin yrkesprofessionalitet.En läkare skall alltid ha sin främsta lojalitet gentemot patienten och inte gentemot sin profession.