Mönsteråspolitikens topp tolv

Konsensus och opposition
Den senaste tiden har det varit en högre andel politiska inlägg än vanligt på Mönsteråsbloggen. Men man ska komma ihåg att jag faktiskt ställde upp i förra valet och därför per definition är oppositionspolitiker. Och en sådan ska i en frisk demokrati ifrågasätta, vända på alla stenar och komma med alternativa förslag. Det ingår i rollen. Nu har vi ju i Sverige en lång kommunal tradition av samförstånd och konsensus i lokalpolitiken som kan spåras ända till sockenstämmornas dagar, dvs från tiden då Sverige inte var en modern demokrati. Men att vara överens för kommunens eller nationens bästa är en idé som även är central inom fascismen, och därför måste man alltid vara vaksam. Jag tror egentligen mer på idén att prestigelöst inte vara överens. Det ger fler idéer att välja på och gör att man skärper argumenten och väger flera framkomliga vägar mot varandra. Nå, idag tänkte jag, hör och häpna, anföra ett positivt inlägg och nominera mina favoritpolitiker i Mönsterås.

1. Eje Wadebro (MP)
Kommentar: Ingen har som Eje drivit en så konsekvent och kompetent oppositionspolitik under drygt 20 års tid, och det är inte lätt i en kommun där konsensuskulturen är så stark. Han har förstått sin roll som oppositionspolitiker. Dessutom alltid trevlig.

2. Lars-Jonny ”Lalle” Andersson (KD)
Kommentar: Nej, Lalle är inte den skarpaste politikern. Men han är en jäkligt skön människa och sådana behövs också i politiken.

3. Eva-Karin Holgersson (MP)
Kommentar: Kanske inte lika polemisk som Eje, men oerhört kunnig, påläst och trevlig. För begåvad för Mönsterås?

4. Sivert Carlsson (C)
Kommentar: Rejäl trevlig spirituell centerpartist med proffskvaliteter. Kan ibland göra ett intryck av att alltid vara på språng, men har djup och insikt. Jag gillar Sivert.

5. Olle Larsson (C)
Kommentar: Min gamla kemimagister är kunnig och självständig, inte minst i miljöfrågor. Dessutom trevlig och med speciell humor.

6. Robert Rapakko (S)
Kommentar: Hur mycket jag än sågar sossarnas politik så har Robert alltid ett leende och ett trevligt ord att komma med. Egentligen är han väl för snäll för politiken, men han har börjat kräva lite återremisser ibland. Har börjat växa i kostymen.

7. Ann Petersson (C)
Kommentar: Slipad och tuff som politiker och debattör, väldigt trevlig som människa. Även om jag inte har träffat henne så ofta, så är det mitt intryck. Och det är väl så det ska vara. Jag gillar ju politiker som inte är så mesiga.

8. Lejla Bajraktarevic (S)
Kommentar: Hennes engagemang verkar äkta. Gör ett sympatiskt, lugnt och lyssnande intryck. Det räcker gott.

9. Anders Johansson (C)
Kommentar: Anders för Kråkerums politiska tradition vidare. Det började ju med riksråd av ätten Bielke redan under medeltiden, även om man numera låter det stanna vid ledamot i kommunfullmäktige och en och annan nämnd. Nå, Anders är både engagerad, kunnig, påläst och en duktig debattör. Kunde lika väl ha nämnt hans far, men det får väl räcka med en från samma gård.

10. Eric Dicksson (M)
Kommentar: Liberalen som blev moderat istället för folkpartist. Trevlig grabb som tänker självständigt och som står för en viss föryngring av detta parti. Hade jag varit moderat hade jag definitivt kryssat Eric.

11. Christina Lundqvist (M)
Kommentar: Klart att Vållö ska ha en representant i politiken. Christina lär aldrig bli partiledare, men är duktig och en trevlig färgstark personlighet.

12. Helena Gunnarsson (FP)
Kommentar: Helena har förstått att det behövs även andra borgerliga partier än Centerpartiet i en fungerande demokrati. Hon kommer inte att förändra världen, men en liberal röst behövs i Mönsterås.

Det finns andra som säkert är mer kompetenta än vissa av dem jag har nämnt, men nu handlade det om mina favoriter och då väger jag in fler faktorer än kompetens.

OBS: om du vill kommentera detta inlägg så kom ihåg att inte anföra personangrepp mot de här nämnda politikerna. Håll en sansad ton om kritik ska framföras.

Jag har fler skelett i garderoben än Roland Åkesson

Skelett i garderoben – politiker brukar ju ha sådana. Även jag.
Mönsterås Kommunalråd, Roland Åkesson, har under 25 års tid klarat sig från skandaler. Det enda som kom lite i närheten var väl när han förlorade körkortet pga fortkörning, men det är ju något man blir krigshjälteförklarad av i Mönsterås.

Jag slår Åkesson med råge, eller vad sägs om fängelse. För 22 år sedan satt jag av 14 dagar i fängelse för vapenvägran. Inte för att det har med partiets arbete att göra, men kanske ändå bäst att redovisa.

Nästa skelett som träder fram är att jag har haft disparata meningar med ett par chefer genom åren. Vad hittar vi mer? Av de ca 50 grannar som stått ut med mig har jag haft en ordträta med en. Jo, jag är ju kristen också, vilket förstås också är ett skelett i dagens Sverige. Periodvis har jag även varit arbetslös, vilket i det närmaste är likställt med att vara kriminell i vissa kretsar i Mönsterås. Däremot har jag alltid betalat min TV-licens, även om en kontrollant försökte sätta dit mig när jag var student i Växjö.

TV-kontrollanten hörde Arne Hägerfors i exstas
Det var hockey-vm och Arne Hägerfors var i högform. Plötsligt ringde det på dörren. Lite småsur över att behöva lämna hockeyn gick jag och öppnade för…TV-kontrollanten.

- Jaha, du betalar ingen TV-avgift enligt vårt register, men TV har du, det hör jag, sa mannen. Sverige hade just gjort mål och Hägerfors skrek exalterat. Det gick ju inte att neka.

Nu visade det sig att jag var skriven i Mönsterås och då behövde man inte betala TV-avgift om man studerade på annan ort. Jag fick titta på föräldrarnas licens så att säga.

Så där, nu var det avklarat.

Dagarna då jag gjorde politikerna nervösa, rastlösa och överspända

Inte den största och bästa artikeln, men den roligaste att göra (klicka på bilden för större artikel)

Smått och stort på lokalredaktionen
Förra våren hjälpte jag till lite på Barometern/OTs´ lokalredaktion i Mönsterås. Eftersom jag var novis fick jag börja med några mindre notiser och småartiklar. Men jag fick också göra ett par längre reportage med historisk anknytning, vilket förstås var givande för mig och rönte uppskattning hos läsekretsen som var trött på snuttifierade lättmjölksartiklar och ville ha lite rejäl föda.

Politikerna blev nervösa, rastlösa och överspända
Tyvärr fick jag aldrig bevaka de tunga politiska frågorna och några revolutioner och kommunalhusstormningar inträffar ju aldrig i Mönsterås. Inte ens en liten husockupation med tillhörande polisbrutalitet kunde jag rapportera om. Hur som helst -min blotta närvaro på redaktionen gjorde politikerna i kommunhuset nervösa, rastlösa och överspända.

Roligaste jobbet
Roligaste jobbet och minnet, förutom att jag blev utskälld av en polis, var när jag fick åka till Emån långt ute i ödemarken för att möta Parkskoleelever som hade fiskedag. Egentligen skulle jag visa alla artiklar för Johan på redaktionen innan de skickades vidare till redigerarna. Men denna dag var Johan ute på viktigt uppdrag och jag skrev på eget bevåg ihop den lilla oansenliga artikeln som bottnade i genuin arbetsglädje. Till och med fotografierna, som annars var min akilleshäl, blev bra denna dag.