Far och son försvann i djupet när skonaren Christian av Mönsterås sjönk i stormen 1907

Christian av Mönsterås sjönk under en storm 1907. Med i djupet följde hela besättningen, bland andra en far och hans son från Nynäs utanför Mönsterås.

Havet tog far och son
Sjömanslivet var på segelfartygens tid fullt av faror. Jag vet inte om familjen hemma vande sig och kanske invaggades i en falsk säkerhet. Man hade ju mött far så många gånger förut efter lyckade färder. Det här är en historia om en far och son som inte kom hem, och kanske i lika hög grad en berättelse om de efterlevande som blev ensamma kvar. Historien nedan är berättad av sjökapten Albert och hans hustru Amandas barnbarn Hjördis Gillisson som nu bor på Oknö.

"Skonaren Christian av Mönsterås sjönk i en storm utanför Bergkvara kring midsommar 1907. Den ägdes av Albert Pettersson vid Nynäs utanför Mönsterås. Huset som han och hans fru Amanda bodde i finns fortfarande kvar på Nynäs. På tomten har nu läkaren Conny Pettersson byggt ett nytt hus, men den gamla Kaptensstugan finns kvar. Där bodde Amanda Petterssons dotter Elsa kvar till sin död 1990. I huset fanns varken vatten eller el.

Skonaren köptes av Albert 1895 och seglade med trävaror från Mönsterås till Tyskland och Danmark. När skonaren var hemma ankrade man upp på redden och rodde hem till kaptensstugan i livbåten. Familjen stod på land och barnen sjöng ” Christian tyrann kommer aldrig fram med fyra man i båten rodde gubben iland”.

På seglatsen 1907 var det 5 besättningsmän från Mönsterås, bl.a. Alberts son Sture. Alla omkom vid förlisningen. Hemma väntade frun Amanda och 4 barn - tre flickor och en pojke.

Två av flickorna skulle ha följt med på nästa resa. De hade köpt rött klänningstyg som de skulle sy nya klänningar till resan. De fick nu byta tyget mot svart. Amanda bodde sedan kvar i stugan med sina barn. För att klara ekonomin hyrde hon ut ett rum till övervintrande sjömän som låg infrusna i Mönsterås över vintern. Hon fick sedan ytterligare två barn. Det måste ha varit trångt i stugan som bara hade två rum och kök.”

Varmt tack till Hjördis som delgav mig denna berättelse.

En annan man som drunknade under denna färd var Carl Gustav Carlsson från Oknö, bror till den berömda Oknökvinnan Karolina som påstås ha sovit i 32 år.

Skonerten Jennys öden

Jenny av Mönsterås
Det ringde en man från Sandhammarens Fyrplats och undrade vad jag kände till om skonerten Jenny av Mönsterås. Enligt en lokaltidning från 1800-talet så skulle Jenny ha strandat och blivit skeppsvrak vid Sandhammaren i maj 1862. Jag lovade att undersöka saken och hittade en notis om att Mönsterås starke man på 1800-talet – köpmannen, skeppsredaren, politikern m.m. Johan Ludvig Rosén – hade låtit bygga en skonert Jenny 1863; alltså ett år efter den påstådda strandningen. Hur gick detta ihop?

Strandad i maj 1862
Jag gjorde vissa efterforskningar i Kungliga Bibliotekets Digitaliserade svenska dagstidningar och hittade en spännande notis i Post- och Inrikes tidningar den 23 maj 1862. Där berättas om en svår dimma utanför Sandhammaren natten mellan den 14 och 15 maj varvid fyra fartyg strandade. Ett av fartygen var Jenny från Mönsterås med B. Ahlqvist som kapten.


Notisen i Post- och Inrikes Tidningar 1862.

Försvunnen i november 1864
Jag letade vidare och fann en annan notis i tidningen Kalmar från 12 november 1864 som berättade om en storm den 5 november då skonerten Jenny av Mönsterås hade drivit till sjöss vid Grimskär utan att ha blivit återfunnen.


Notisen i tidningen Kalmar 1864.

En skonert Jenny uppges alltså ha blivit skeppsvrak 1862. En skonert Jenny sägs ha drivit iväg 1864. Hade skonerten Jenny klarat strandningen 1862 eller fanns det två Jenny av Mönsterås?

Jenny av Mönsterås (I)
Svaret fann jag i en artikel om Johan Ludvig Rosén som publicerades i Stranda 1997-1998. Där framgår att skonerten Jenny byggdes 1851 på Björnö av skeppsbyggmästaren Olof Svensson och att fartyget först fick namnet Björn. Johan Ludvig Rosén förvärvade skeppet samma år och bad att få namnet ändrat till Jenny (efter äldsta dotterns namn), vilket godkändes. Fribrevet återställdes den 4 juli 1862 med uppgift att fartyget hade förolyckats. Dessa uppgifter stämmer väl med att skeppet blev skeppsvrak vid Sandhammaren i maj 1862.

Jenny av Mönsterås (II)
Rosén var dock inte sämre smålänning än att han 1863 lät bygga en ny skonert med samma namn - Jenny (II) på Nynäs skeppsvarv utanför Mönsterås med Samuel Nilsson som byggmästare. Befälhavare blev först B.A. Ahlqvist, som även hade varit kapten på den förolyckade Jenny (I). Han blev senare ersatt av G.O. Bergström.

1868 såldes Jenny till ett rederi i Sölvesborg. Fartyget hade alltså återfunnits efter försvinnandet 1864. 1880 fick fartyget sin siste ägare – handlanden Elof Magnusson i Pukavik. Natten mellan den 22 och 23 juli 1890 grundstötte hon på Gisselöre strand efter att ha sökt lä för storm och dimma. Därmed blev hon vrak och såld för upphuggning.

Faror och oro
Bakom de korthuggna tidningsnotiserna anar man ett dramatiskt sjömansliv med många faror som stormar och dimma. Det kunde säkert gå flera veckor innan anhöriga i hemmahamnen fick besked huruvida maken eller fadern befann sig i säkerhet eller hade förolyckats. Den oron kan man bara ana.

En blomstringstid för Mönsterås
Fartygen vittnar också om en blomstringstid för Mönsterås på 1800-talet då entreprenörer som Johan Ludvig Rosén kunde använda kommunalpolitk för att anlägga hamnen, samtidigt som han skapade sig en egen handelsflotta med hjälp av lokala skeppsvarv och tjänade stora pengar på trähandeln. Men lätt fånget var också lätt förgånget, vilket även Rosén fick känna på vid en stor konkurs på 1880-talet.

Mönsterås och sjöfarten II - hamnbilder (tillägg med Mönsterås äldsta foto)

Kanske äldsta fotot från Mönsterås från omkring 1870. Observera att hamnen inte var anlagd.

I min serie om sjöfarten i Mönsterås visar jag idag några bilder från hamnen. Bilderna är närmast att betrakta som komplement till artikeln "När hav blev hamn i Mönsterås" från den 19 augusti. Med tacksamhet till dem som en gång tog bilderna. Det som särskilt slår mig är hur viktig trävaruhandeln verkar ha varit. Innan vi börjar kan vi bara påminna oss hur landlinjen gick 1748 och i allt väsentligt fram till andra halvan av 1800-talet. Alla bilder blir större om man klickar på dem.


Karta från 1748. Dagens landlinje markerad med rödpenna.


Teckning från 1863. Till vänster Kuggås. Båtarna ligger ungefär där gamla sågområdet och dagens hyreshus ligger i hamnområdet.


1870-talet. Man har kommit en bit med att skapa hamnen.


1880-tal. Kopparslagarviken kvar.


Ungefär från samma position som ovan. Man ser mudderbryggorna och arbetet med att göra land av hav.


Båt anländer på 1890-talet.


1890-talet.


1890-talet.


Foto från Kuggås, 1890-tal. Notera Vita Kråkerum i bakgrunden.


Apoteksgatan mot hamnen. Man verkar inte ha kommit så långt med anläggningen än. Okänt år.


1890-tal, vinter.


1900-talets början.


Foto från Kuggås. Okänt år.


Okänt år.


1903.


1920-tal.


1921.


1924.


1924 eller 1925.


1929.




1980-tal. I hamnen syns båten GA Skytte.

Mönsterås och sjöfarten I - lästips

Galeasen Ydun som Stranda härads Hembygdsförening fick 1963 av arkitekt L.E. Magnusson. Båten stod många år vid fiskemuseet på Nynäs, men jag tror den ruttnade sönder för en tio-tjugo år sedan. Ydun var ett segelfartyg som gick i handelstrafik på Östersjökusten vid 1900-talets början. Hon var den sista av de segelfartyg som tidigare hört hemma i Mönsterås. Ydun byggdes i Barth 1897 och var 19 meter lång och 5,5 meter i bredd.

Båten vid Nynäs
När jag var barn brukade min mor alltid cykla med mig till karusellekplatsen vid Nynäs under vår och sommar. Utmed vägen till Nynäs låg ett gammalt fartyg, Ydun, som alltid fascinerade mig. Ibland stannade vi till där och jag fick fantisera om exotiska färder till fjärran land. Mer båtmänniska än så blev jag aldrig. Trots Mönsterås närhet till havet förblev jag en landkrabba som inte kan skilja på styrbord och babord. Därför har sjöfarten också varit ett försummat tema på bloggen.

Sjöfartens historia
Med anledning därav kommer jag framöver att försöka presentera olika aspekter av sjöfartens historia i vår bygd, även om jag tillstår att jag inte behärskar ämnet.

I en kustbygd som Mönsterås har förstås sjöfarten spelat en stor roll - i äldre tider för handel och fiske (och ibland sjöröveri) och i modern tid för fritid och resor. Mönsterås med omnejd har också varit en bygd där man byggt många slags båtar genom historien.

Lästips
Jag börjar med att lista böcker och artiklar som kan vara intressanta för Mönsteråsbygdens vidkommande, för att framöver skriva mer konkreta artiklar.

I tidskriften Stranda
Ivar Modeér, Det gamla fisket i Mönsteråsviken, 1928.

Ivar Modeér, Ett småländskt fiskelag och dess organisation, 1931.

Ivar Modeér, Sjöbodar och sjöbodsgårdar i Stranda härad, 1934-35. Del II, 1936.

Ivar Modeér, Gamla båtleder i Mönsterås socken, 1937.

Manne Hofrén, Timmernabben. Några anteckningar om sjöfolk och skeppsbygge i Ålem, 1939.

Olof Hasslöf, Båtar och båtbyggeri vid Kalmarsund, 1953-54.

Carl Ekman, Drakenäs skeppsgård, I, 1955-56. Del II, 1959.

Anton Sjöberg, Galeasen Ydun, 1962-64.

Anton Sjöberg, Lotsplatsen vid Timmernabben, 1965-68.

Anton Sjöberg, Den gamla fyren Dämman, 1976-77.

Ingemar Lönnbom, Ortnamn och fiske i Strandaskärgården, 1976-77.

Anton Sjöberg, Holmar, grund och notvarpsnamn i Mönsteråsviken, 1980-82.

Carl-Olof Cederlund, Marinarkeologin i Stranda – om spåren efter en mångsidig maritim kultur, 1985-86.

Anton Sjöberg, Hamnanläggning och sjöfart i Mönsterås, 1989-90.

Anton Sjöberg, Kuggås udde, 1991-92.

Thure Räfsgård, Båtsmän i Mönsterås, 1993-94.

Bernt Åhlund, Skeppsbyggen i 1700-talets Mönsterås, 2001-2002.

Göran Magnusson, MSK – Mönsterås Segelklubb, 2003-2004.

Carl Bertil Oknemark – Att segla efter regn – Episoder på tankfartyg under 1980-talet, 2005-2006.


En bok om Mönsterås, 1966
sid 397-401. 415-420.


Övrigt

Rudolf Thunander, Skytten och Draken – sjörövare på Östersjön, 1994.

Kung Valdemars segelled

Anton Sjöberg, Briggen Svea av Timmernabben, 1972.

Anton Sjöberg, Några segelfartyg från Timmernabben, 1974.

Anton Sjöberg, Samtal med gammalt sjöfolk från Timmernabben och Mönsterås samt historiska skildringar och utdrag ur gamla räkenskapsböcker. Del 1 o 2, 1991.

Anton Sjöberg, Skonerten Ida av Timmernabben.

Anton Sjöberg, Skonertskeppet Tärnan av Timmernabben, 1973.


Mönsterås Hembygdsgård
Utställning.