Ett år i backspegeln

Eftersom jag sannolikt är indisponibel på Nyårsafton så kommer tillbakablicken redan idag. Gott nytt år hoppas jag dock hinna förmedla imorgon, men för säkerhets skull önskar jag läsekretsen ett Gott Nytt År redan nu! Tack för att ni har orkat komma hit! Kanske ses vi nästa år igen. Om Gud vill och vädret så tillåter.

Ett öga i nacken
Det sägs att judarna backar in i framtiden. Andra lever efter en diametralt motsatt princip och tycker att man bara ska se framåt och inte fastna i det förflutna. Det ligger förstås något i båda synsätten. Det förgångna kan i värsta fall bli något som hindrar och hämmar. Men jag tror ändå att chanserna för god livskvalitet och ett gott samhälle ökar om man går framåt med i alla fall ett öga i nacken, drar lärdomar och får perspektiv på samhället och sin stund på jorden. Att påstå att historielöshet och kollektiv glömska är ytterst farligt låter kanske som en klyscha, men i det här fallet är den tillförlitlig.

Globalt

2011 kan man minnas på många sätt. Det globala perspektivet brukar media redovisa utförligt, så det lämnar jag därhän, även om vissa internationella händelser förstås får återverkningar i det lokala. Jag noterar bara att världen synes vara mer galen än någonsin. Att man kan låta makthavarna i Iran och Nordkorea fortsätta på den inslagna nukleära vägen är för mig obegripligt. Demokratier borde inte ha kärnvapen heller, men särskilt inte diktaturer med oberäkneliga despoter. Lika obegripligt är att FN inte läxar upp särskilt USA och Kina för sina enorma utsläpp av växthusgaser och annan smörja. Jaha, och så har vi förstås den nyvunna friheten i Egypten, Tunisien och Libyien som av allt att döma ser ut att sluta med att befolkningarna helt frivilligt röstar för ökat religiöst förtryck. Och Sverige glider isär allt mer på alla plan. Därmed övergår jag till det lokala och personliga.

Mönsteråsåret

Mönsterås fortsätter ju att vara en väldigt speciell plats på jorden – högst älskvärd men samtidigt ett Kafkaland med en unik politisk kultur och mentalitet. Mönsterås lever ännu mycket på det som Viktor Lund och co byggde upp på 1950- och 1960-talen och man hade ju hoppats att Mönsterås kanske skulle börja ta några steg in i framtiden med nya företag och nya branscher, samtidigt som kommunen öppnade upp sitt politiska klimat. 2011 innebar i det avseendet inget trendbrott. När gamla etablerade butiker ersätts av ännu en frisörsalong, så kan man inte annat än bli lite dyster.

Det här minns jag från Mönsteråsåret:

- Eldsvådan vid Södra Cell.

- Kulturnämnden jävig när stipendiat utsågs.

- GIF:s damer går upp i division 3.

- GIF:s herrar klarar sig kvar i femman efter extrem dramatik.

- Centerpartiet går runt på Storgatan och frågar folk vilken storregion de vill tillhöra. Östergötland vinner överlägset. Några månader senare röstar de flesta partier, inklusive Centerpartiet, för Skåneregionen.

- En av Mönsterås mest unika industrilokaler hotas av rivning på Kuggås.

- Ett nytt bibliotek byggs i Mönsterås.

- Mönsterås har ett av de bästa företagsklimaten i Sverige men är sämst på nyföretagande.

- Busstrafiken in i Mönsterås är hotad.

- Mönsterås Bostäders hyresgäster får digital-TV.

- Mönsterås får en kommunchef. Visserligen har det funnits personer med snarlika funktioner periodvis, men i praktiken är det förste kommunchefen med befogenheter sedan Viktor Lunds dagar. Ett bra beslut, men förunderligt att det kunde införas utan debatt.

- Vindkraftverk med förhinder.

- John Pohlman spelar på hembygdsfesten.

Mitt år

På det personliga planet kan jag konstatera att det har varit ett ganska bra år arbetsmässigt, mentalt och intellektuellt, även om jag fortsätter att ha David Sylvians text som motto: "I wrestle with an outlook on life that shifts between darkness and shadowy light".

Arbetsåret var alltså bra. Tyvärr kan jag inte anslå samma positiva ton om kroppen där förfallet har fortsatt, och jag kan inte skylla på något annat än bristande karaktär. Det här vill jag lyfta fram på det personliga planet:

- Jag stukade foten riktigt illa i maj när jag med en redan stukad fot sparkade till en fotboll i den lilla kommunistbastionen Böda. Kanske var den av. I december var det dags för stortån. Småsaker kan tyckas, men inget för mig.

- Hösten innebar 5 förkylningar på raken.

- Jag gav ut en bok om Mönsterås historia som snart har sålt i 500 ex. Är mycket nöjd med utgivningen och responsen.

- Är i stort sett nöjd med min insats på jobbet och är glad att jag blir anställd ett år till på riktigt.

- Familjen hade en väldigt trevlig sommarsemester.

- Dottern växer, mår bra och trivs i skolan.

- Misslyckades med att gå ner i vikt.

- Är lite trött på Mönsteråsbloggen, men året avslutas med nytt besöksrekord på bortåt 6 400 besökare under december som annars brukar vara en svag månad.

- Har fortsatt följa GIF:s representationslag.

- Gav ut en skrift om Cedergrenska huset på Storgatan.

- Kom igång med föreläsningar igen.

- Familjen bytte bil. Kan vara bra att byta ibland så att man inte alltid blir igenkänd när man är ute.

- Årets musikaliska upplevelse.

Det viktigaste på det personliga planet 2012 blir att stoppa det kroppsliga förfallet och att bli färdig med nästa bokprojekt. Hoppas på ett lugnt år där jag känner att jag redan har utmaningar så det räcker.

Ännu en tongivande spelare säger sig stanna i GIF

Det nya tränarparet i GIF tycks medföra att fler stannar. I en kommentar här på bloggen säger "Johan #14" att han skriver på för GIF i och med de nya tränarna. Johan kan väl knappast vara någon annan än Johan Lagström får vi hoppas, även om han väl mest hade nummer 13 och 15 på ryggen. Nå, är det Johan så innebär det att GIF får behålla en av sina tunga kvalitetsspelare som jag håller för en av de bästa i GIF. Utmärkt i så fall. Känns som om GIF börjar få en ryggrad att bygga laget kring nu.

Pionjärgatan förr och nu

Vy från där Pionjärgatan går idag. Till vänster fanns en liten stig som nyttjades när man skulle till bryggeriet eller mejeriet. I bakgrunden torget och kyrkan. Foto från 1949. Någon hade lämnat in det till hembygdsföreningen och jag har glömt vem. Fotot ser ut att komma från någon slags kommunal utredning.

Ungefär samma vy idag, även om jag borde ha ställt mig lite mer åt höger. Båda bilderna blir större om man klickar på dem. För största format, högerklicka och öppna i nytt fönster. Klicka sedan en gång till på bilden.

GIF får assisterande tränare

GIF:s tränare Patrik "Pata" Lindeborg får hjälp av en assisterande tränare. Och det blir en gammal samarbetspartner från Timmernabbeneran - Fredrik "Tedde"(Teddan) Svensson. Fredrik har förutom Timmernabben även tränat bland annat Läckeby. I övrigt vet jag inte så mycket om honom, men det blir nog bra. De har ju jobbat ihop förut och jag tror mycket på den varianten.

GIF ser ut att träna tre gånger i veckan under vinterhalvåret, vilket jag tycker vittnar om en god ambitionsnivå.

Idris stannar i GIF

Det står nu klart att GIF:s bäste spelare förra säsongen stannar – Idris Eliassi Sarzali. Bättre julklapp kunde GIF förstås inte få.

Det råder ju ingen tvekan om att Idris en dag lär gå vidare för andra fotbollsäventyr. Han är en sån där talang som gör att man har svårt att komma med invändningar om han byter klubb och division. Men även om jag inte har med det att göra så tror jag han har fattat ett klokt beslut. Förra säsongen fick han ta ett stort ansvar för laget på alla möjliga positioner och gjorde det utmärkt. Ett år av mognad där han också blev allt bättre på att hantera domarna. (För tro mig, det är också en konst. Vissa spelare döms hårdare). Nästa säsong har han alla chanser att både mogna och visa sin skicklighet ytterligare på de positioner han trivs bäst, vilket lär öka chanserna för bra erbjudanden nästa höst.

Samtidigt ska man nu inte lägga för stor börda på hans axlar. Han bli förstås en del av ett lagbygge och kan inte lastas om det nu skulle gå dåligt för GIF. Men låt oss säga så här. Med Idris i laget minskar inte chanserna för en bra säsong. GIF får vara tacksamma att han ger klubben ett år till.

Jaha, annars får man hoppas att sporthallsidrotternas säsong börjar gå mot sitt slut snart, så att de som dubblerar bara behöver ha en sport i huvudet. Börjar redan längta efter första träningsmatchen på Nynäs.

Gunnar Melins fodermagasin

Gunnar Melins fodermagasin nedanför Sjögatan när det begav sig. Okänt år.

Gunnar Melins fodermagasin.

Wesslund klar för Blomstermåla

GIF förlorar ytterligare en av de spelare som har ryktats vara på väg bort. Det är Daniel Wesslund som går till Blomstermåla. Mönsteråsbloggen önskar lycka till!

Jaha, då får jag väl äta upp min keps då. Jag lovade ju det om Wesslund och Idris inte spelade i GIF-tröjan nästa år. Tur att jag inte lovade att gå runt IP i bar överkropp. Att Wesslund lämnar kommer trots allt inte som någon överraskning, även om man kanske hoppades att en ny tränare skulle få honom på andra tankar. Men Wesslund såg inte ut att trivas fullt ut förra året och kanske får han ny energi i en ny klubb.

Det är väl bara att hoppas att de som lämnat för division 4 får speltid. Det är ju så man utvecklas mest. Hellre spela i division 5 än nöta bänk i fyran. Nej, jag ska inte bli jobbig och börja tjata om speltid, klubbkänsla och sånt oväsentligt. Man ska vara snäll och generös nu när det är juletid och allt.

Lycka till era j...ähum gosedjur!

Högsby vann Annandagsturneringen

Högsby vann årets Annandagsturnering efter att ha besegrat Fågelfors i finalen med 5-1.

Mörlunda GoIF – Fagerhults AIK 3-2

Högsby IK – BB 2001 4-0

Mörlunda GoIF – Högsby  0-2

Fagerhults AIK – BB 2001 1-2

BB 2001 - Mörlunda GoIF 1-1

Högsby IK – Fagerhults AIK 4-1

Ruda IF – Mönsterås GoIF 3-3

Långemåla IF – Fågelfors IF 1-1

Ruda IF – Långemåla IF 2-0

Mönsterås GoIF – Fågelfors IF 0-0

Fågelfors IF – Ruda IF 4-1

Långemåla IF – Mönsterås GoIF 3-0

Final Högsby – Fågelfors 5-1

För GIF innebar turneringen att man kom sist i sin grupp. Å andra sidan - hade GIF vunnit någon av sina oavgjorda matcher så hade man varit med i toppen av sin grupp. Små marginaler.

Annandagsturnering i Högsby väntar för GIF

Imorgon är det dags för en Annandagsturnering i Högsby. Åtta lag gör upp om segern och Mönsterås har hamnat i gruppspel med Ruda IF, Fågelfors IF och Långemåla IF.

Det kan väl vara trevligt med lite fotboll så här på julematen, men så mycket i övrigt säger en turnering av det här slaget inte. GIF brukar även med starka uppställningar ha lite svårt i inomhusturneringar, och i år är ju laget försvagat, så man ska inte förvänta sig något särskilt. Slår GIF Ruda och gör sitt bästa mot Fågelfors och Långemåla så tycker jag det är ok.

Hade jag varit spelare eller tränare hade jag förstås haft en helt annan inställning. Då är det bara vinst i varje match som gäller. Men jag tillåter mig att lägga förhoppningarna i kylskåpet, för att kanske bli positivt överraskad istället. Bara att GIF har ett lag att skicka är för mig en seger.

Vem vinner då turneringen? Jag tror faktiskt att BB2001 överraskar och går till final där man får möta Fågelfors. Vem som där vinner är svårtippat, men jag sätter 100 kr på BB2001. Det blir bäst odds.

Mönsteråsbloggen önskar läsekretsen en God Jul!

Jag får önska läsekretsen en God Jul! Julkortet är tecknat av Ingvor Holmqvist. Bonusläsning denna jul blir ett föredrag jag höll för ett par veckor sedan. Det är alltså ingen litterär eller bearbetad text. Föredraget har fyra delar - en introduktion, en genomgång av julens historia och traditioner, hur man firade jul i Ålems socken på 1800-talet och avslutningsvis några rader om Mönsterås jultomtar.

Julfirande genom historien

Inledning – min barndoms jular
Min barndoms jular på 1970-talet var som de mest idylliska julkort. Precis lika varma, mysiga och gemytliga. Alla var inte lika lyckligt lottade, men det var inget jag funderade på som barn. Världens elände och familjetragedier nådde aldrig fram till mig. Jag tilläts vara naivt glad på barns sätt. För mig var julafton årets viktigaste och lyckligaste dag. Varje år trängde familjen ihop sig i den lilla iskalla Folkvagnen och åkte på livsfarliga små vägar till mormors och morfars stuga i Mjölerum en halvmil utanför Fliseryd. Mormor och morfar hade 10 barn och jag hade bortåt 40 kusiner, låt vara att min morbror Kjell stod för 12 av dem. Den stora släkten samsades i två rum med kök, och allt hade förberetts i veckor av släktens kvinnor. Min mormor tillhörde dem som ännu gjorde egen korv som hon omsorgsfullt hängde i taket. Grisen hade slaktats och styckats i god tid. Skinkan var inget man köpte i affär. Den svarta marknaden för julskinka var oerhört lukrativ. Och så allt annat som fanns på bordet – syltan, mormors egna kroppkakor, korvar, köttbullar, pajer, brunkål, ostkaka, frukter, gröt, revbensspjäll, lutfisk, julöl, svagdricka och enbärsdricka. Vi var ingen rik släkt, men vid jul snålades det inte. Då unnade man sig gott och överflöd som en kontrast till de i övrigt ganska torftiga matveckorna resten av året.

Kvinnorna jobbade i köket, medan herrarna samlades i vardagsrummet för att avhandla helt andra ämnen än julemat såsom jakt och Ingemar Stenmarks senaste bedrifter i slalombacken. Särskilt rättvist kanske det inte var, men ingen protesterade. Arbetsglädjen var stor.

Mormor och morfar hade en svartvit gammal TV men Kalle Anka tittade man förstås på. Fast den vi ungar väntade på var tomten. Vi visste ju att det var morfar som gjorde årets stora insats, men ändå var det så spännande varje år. Till slut kom tomten med julklapparna som delades ut framför den egenhändigt huggna granen som inhämtats från Mjölerumbondens skogsmarker – långt bort, inte sällan utan viss dramatik i mörker och kyla.

Framåt kvällen bar det iväg hemåt för att nästa dag orka upp till julottan. Det kristna budskapet glömdes inte bort trots alla festligheter.

Men varifrån kommer egentligen julen med alla dess traditioner? Ja, för att besvara den frågan får vi gå riktigt långt tillbaka i tiden.

Från hedniskt till kristet och till hedniskt igen
Tiden kring årets slut i slutet av december har i många kulturer varit en tid för fester och firanden, oftast för att vinna gudarnas välvilja inför det kommande årets skördesäsong. I Romarriket firade man den 25 december den obesegrade solens födelsedag, en fest tillägnad solguden. År 354 byttes högtiden ut mot firandet av Jesu födelse och blev således en kristen högtid.

Årstiden för Jesu födelse anges inte i evangelierna, men Lukasevangeliet berättar att årstiden var månaderna då herdarna var ute och vaktade får. Det gjordes under sommarmånaderna, kanske särskilt under vår och höst. I slutet av oktober och början på november blev vädret kyligare. Den exakta tidpunkten för Jesu födelse är inte känd, men att han föddes i december kan vi helt utesluta.

Men det hindrade alltså inte Romarna från att fastställa datum för Jesu födelse till den 25 december. Firandet av Jesu födelse ersatte alltså det romerska firandet av solguden. Andra hedniska folk i Europa firade redan sina egna högtider vid midvinter. Även här ersattes de hedniska festerna med firandet av Jesu födelse i takt med att områdena kristnades.

Ordet ”jul” är emellertid av germanskt ursprung och har egentligen ingenting med den kristna högtiden att göra. Det äldsta belägget för ordet jul kommer från ett fragment i en gotisk kalender som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet e.Kr. Månaden november är överskriven med "Naubaimbair: fruma Jiuleis" vilket kan tolkas som "November: första julmånaden" eller "November: Månaden före jul". Omkring 730 e.Kr. skrev munken Beda venerabilis att anglosaxarnas kalender har månaden "geola" eller "giuli" som kan motsvara december eller december och januari.

Här uppe i norden hade man en stor fest som kallades jólablót eller midvinterblot, vilket var en högtid i fornnordisk religion. Den exakta tidpunkten för blotet är omstritt. En del menar att det hölls vid vintersolståndet i slutet på december, medan andra menar att det var i mitten av januari. Det senare datumet kommer av att midvintern ansågs infalla 14 januari. Julens speciella gud var Jólner, som är ett av Odens många namn.

Begreppet jul förekommer i ett hyllningskväde till Harald Hårfager från omkring år 900, där någon sägs "dricka jul". Vid julblotet genomförde man offer för att få gudarnas välsignelse över den kommande grödan.

Efter kristendomens införande använde vi samma ord för firandet av Jesu födelse som man använt på det hedniska firandet. I vissa andra länder bytte man dock ord. På 1000-talet i England och 1100-talet i Tyskland började man kalla det kristna firandet för "Cristes Mæsse" (Kristi mässa), respektive "wîhe nah" (vigda natten). I de nordiska länderna behöll man ordet "jul".

De hedniska och kristna traditionerna blandades och traditionen med ett stort kalas vid jul har alltså sina rötter i hednisk tid. Hur är det då med de andra traditioner som många idag förknippar med julen?

Nutida traditioner

Julgranen
Traditionen att släpa in en gran och klä den är en tradition som tog sin början i Tyskland på 1500-talet. På 1600- och 1700-talet fick granen ljus och så småningom också färgade glas- eller plastkulor. På 1800-talet blev det allt vanligare med julgran i de borgerliga hemmen och man började importera tyska julgransprydnader. Även i bondgårdar och enklare stugor blir det allt vanligare med julgran under 1800-talet.

Julklappar

Julklappar började delas ut på 1600-talet i lite noblare kretsar. Traditionen bjöd att givaren smög fram till mottagarens dörr som man ljudligt klappade på, slängde in gåvan genom dörren för att sedan springa därifrån - vilket är ursprunget till ordet "julklapp". Den här seden sprider sig sedermera även till landsbygden.

Julbocken blir jultomten

I många länder var det helgonet Sankt Nikolaus, en givmild godhjärtad biskop från 300-talet, som var julklappsutdelare. Men inte i Sverige. Under 1700-talet utbredde sig traditionen att det var julbocken som delade ut klapparna. Julbocken var helgonet Sankt Nikolaus följeslagare. I Sverige hade firandet av S:t Nikolaus försvunnit i samband med reformationen på 1500-talet då helgonen minskade i betydelse, men julbocken levde vidare som julsymbol.
I svenska borgerliga hem på 1800-talet gick presentutdelningen till ungefär som den ofta gör idag. Skillnaden var att den mystiske gästen, med mask för ansiktet, föreställde en julbock. I Alice Tegnérs visa om "Julbocken" ("En jul när mor var liten...") står det att han "stod därute och stampa och gav dörrn en smäll". Smällen är en rest av den klappning på dörren som tillkännagav forna tiders anonyma "julklappar". En tradition var också att man i juletid lämnade en present utanför dörren till den man var hemligt kär i, klappade på dörren och försvann.

Vid slutet av 1800-talet påbörjades den sammanblandning av S:t Nikolaus, julbocken och den svenska gårdstomten som kom att bli jultomten vilken från och med denna tid allt mer tog över julklappsutdelningen.

Det var Viktor Rydberg, med novellen ”Lille Viggs äventyr på julafton” (1871) och kanske främst dikten "Tomten" (1881), som lade grunden för det kulturella sambandet mellan gårdstomten och jultomten. Och det var Jenny Nyström som illustrerade de bägge texterna. Det sena 1800-talets illustratörer och författare till de ymnigt förekommande jultidningarna och familjemagasinen byggde vidare på idén och gestalten. Gårdstomten var ju egentligen något helt annat än julklappsutdelare– ett hedniskt väsen och gårdens särskilda beskyddare. Till skillnad från vår glada jultomte var gårdstomten en ganska enslig och butter figur. Men sakta men säkert överges julbocken till förmån för jultomten, och jultomten är alltså den svenska gårdstomten som görs om till en svensk variant av Sankt Nikolaus.

Pepparkakor, glögg och julkort
Under 1800-talet blev pepparkakor och glögg en del av den svenska jultraditionen och färgen röd blev viktig. Kring slutet av 1800-talet började Jenny Nyström ge ut kort med den nya typen av tomte och svenskarna började skicka julkort. Kring mitten av 1900-talet började speciella julfrimärken att ges ut.

När firas jul?
I Sverige pågår den kristna julen från julaftons kväll, 24 december, till Tjugondedag Knut den 13 januari. ("Tjugonde dag Knut dansas julen ut".) Enligt kristen synvinkel är den viktigaste tiden den fram till trettondagen, 6 januari, men julen pågår enligt kyrkoåret egentligen till och med Kyndelsmässodagen, ursprungligen 2 februari, men Svenska Kyrkan har flyttat det till närmast liggande söndag.

Radio och TV
Under 1900-talet har först radio och sedan TV fått en betydande roll för julfirandet. 1960 sändes Kalle Anka och hans vänner för första gången på julafton vilket sedan blivit en tradition klockan 15 varje julafton. Senare har även Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton blivit en tradition på TV. 1961 sändes den första julkalendern på TV.

Julens kommersialisering
Andra traditioner är julskyltningen som, nuförtiden startar redan i november. Julens kommersialisering är en del av det moderna konsumtionssamhället.

Så firade man jul i Ålems socken på 1800-talet

Carl Gustav Nilsson (1878-1957) i Århult, Ålems socken minns 1954 sin barndoms jular på 1880- och 1890-talet.
Bakgrunden är att Nordiska Museet samlade in uppteckningar från hela landet om olika sedvänjor. I Stranda Hembygdsförenings arkiv finns det en uppteckning efter Carl Gustav Nilsson i Århult, strax utanför Blomstermåla, Ålems socken från 1954. Han berättar där hur man firade jul när han var barn på 1880- och 1890-talen.

Julförberedelser
Att fira jul vid slutet av 1800-talet skulle nog kunna betraktas som ett heltidsjobb. Under ett julfirande skulle dåtidens människa utföra grovarbete som motsvarar en hel livstid för dagens it-människa.

I oktober började slakten av ett nötkreatur, tre-fyra lamm och till sist julgrisen. Det var inga smågrisar på den tiden, de var ett och ett halvt år med en vikt av ca 200 kg. Idag väger de ju betydligt mindre (ca 40-100 kg).

Kvinnorna skötte det mesta av förberedelserna. Köttkvarnar fanns inte utan köttet fick hackas med yxa. Korvarna stoppades för hand. Och så gjorde man julbrygden. När julölet var färdigt fick alltid grannarna smaka om det var starkt och mustigt. Även barnen fick smaka ölet. Han skriver att ”Jag kommer mycket väl ihåg sen jag var barn huru godt det var, man blef yr i hufvudet af det, det kunde gott mätas med våra dagars Pilsner”.

Så kom julbaken. I hans barndomshem bakades två grovbrödsbak med surdeg istället för jäst. Totalt blev det 20 kakor. Ytterligare brödbak av annat slag tillkom. Sist bakades sk julkakor för fattiga barn. ”Barnen kom dagen före julafton och bad om en julkaka, hvilken glädje för barnen att få en dylik, ögonen strålade på dem. Denna sed brukades i alla bondehem på den tiden på 1880-talet.”

Den 9 december på Anna-dagen skulle lutfisken (Stockefisken) läggas i aska (björkaska) så att den blev färdiglutad några dagar före jul. Idag används långa eller sej, men förr användes även torsk, gädda, gös, lake eller sik.

Julafton
Julen ringdes in på julafton. På julafton steg man upp ganska tidigt. Klockan 4 gjordes eld i den öppna köksspisen (det var före järnspisarnas tillkomst). En stor trefotad järngryta placerades över elden och fylldes till hälften med vatten. Sedan lades grishuvudet tillsammans med många korvar och syltor i grytan som sedan hölls i jämn kokning. Efter ca två timmars kok var det klart för dopp i grytan, alltså klockan 6.

Klädning av stugan förekom sällan på 1880-talet. Lite friskt tallris i vasar, samt grankvistar med vackra kottar kunde förekomma. Det var först efter sekelskiftet som rummen kläddes med girlanger av papper i rött, grönt och blått. Julkrubbor kom först på 1890-talets senare hälft. Julträd förekom inte, men julgran användes. Ljusen var hemstöpta av talg efter nötkreatur och så lite bivax.
Middag åts lite när som helst, och när de hade doppat i grytan klarade de sig nog utan middag i värsta fall.

Hur var det då med traditionen att bada till jul? ”Några bad förekom sällan, utan dom tvättade sig väl om hals och hufvud, samt bytte skjortor och underkläder.”
Julbrasan tändes strax före måltiden. Veden bestod av grov björkved.

Julklappar förekom rätt sparsamt i hans barndom. Hans första julklapp fick han 1886 och det var en liten tomte av tvål. Så småningom kom julklapparna i bruk undan för undan så vid sekelskiftet då var det riktig fart. Dom klädde ut sig till jultomtar med en säck på ryggen i vilken klapparna förvarades. Det hände också att man kastade in julklappar i rum där barn uppehöll sig. Sedan försvann kastaren innan barnen hann se vem det var.
Djuren fick lite extra till jul. Hästarna fick var sin brödkaka. Nötkreaturen fick dubbla ransoner. Tomten talades det om. Han skulle ju alltid ha ett fat risgrynsgröt vid jul.

Man lade sig alltid tidigt på julafton, för att man skulle orka stiga upp och bevista julottan som hölls tidigt på den tiden. Sist på julaftonen läste alltid husfadern juldagsevangeliet högt. Det hände också att det sjöngs en julpsalm.

Juldagen
Man gick upp vid 3-4-tiden. De ringde i kyrkklockorna första gången klockan 5. Man drack kaffe innan man åkte, men åt i regel inget. Ett enormt ljushav mötte i kyrkan. När man kom hem åt man middag. Juldagen tillbringades i stillhet och hvila. Inget arbete förekom denna dag. Enligt gammal tradition gick man inte bort på besök den dagen.

Annandag jul och framåt
Julkalasen började så smått på annandagen och fortsatte så länge maten räckte, i bästa fall fram till tjugonde dag Knut.  En liten ramsa från äldre tid får belysa hur det gick till:

”sus å dus i åtte da, hunger å svält i tri vecker, så ä den månen gången”.
Ibland förekom särskilda ungdomsfester med lekar av olika slag.

Trettondagshelgen innebar inget särskilt, men de gamle hade berättat att det i äldre tider brukade gå runt stjärnegossar och sjunga i gårdarna.
Julen var slut vid Tjugondedag Knut, då också julgranarna kastades ut.

Kyndelsmässan firades inte på samma sätt efter reformationen, men i Småland verkar den ha haft ett starkt fäste och firades nästan som en julfest. I dessa trakter är det inte Knut-dagen, utan den 2.e februari som är julens verkliga tack- och farväldag. Kyndelsmässan kallas i Småland för Lilla Jul och hade samma rang som annandag jul.

Sällskapet Mönsterås Jultomtar
Mellan 1882 och 1985 fanns det i Mönsterås ett sällskap som kallade sig Mönsterås Jultomtar. Sällskapet bildades av några av köpingens rikaste män – bryggeridirektör Paul Schmid, källarmästare Albert Angelin, kamrer Enoch Preutz och musikfanjunkare August Åhman. Tanken var att samla in pengar för att bekläda fattiga barn. Förutom medlemsavgiften och entréavgifter vid tillställningar samlade man in pengar genom att rökande medlemmar bortauktionerade cigarrsnoppar.

1897-1912 vilade sällskapet, men sedan återupptogs verksamheten igen. Från 1922 var Eric Nelsson ordförande under väldigt många år.

Kläder, skor och kalas
Varje år fick 10 barn kläder vid en särskild fest i societetshuset (hotellet) söndagen före jul. En annan uppgift gör gällande att kalaset gick av stapeln på trettondagsafton. De första årtiondena delade man ut hela klädgarderober. Därutöver fick barnen kaffe, kakor, julgröt och pannkaka. I modern tid tonades matinslaget ner och man delade istället ut godispåsar. Självklart fick barnen också roa sig med dans kring granen.

I takt med att kläder blev allt dyrare så övergick man allt mer till att dela ut skor och ytterkläder. För att skorna skulle kunna användas länge fick barnen i regel på tok för stora skor. Trots vår tids ökade välstånd så var sällskapet aktivt ända till 1985. Alla som har barn vet vilken stor utgift barnkläder är, så egentligen är det nog inte så konstigt.

När sällskapet upphörde 1985 så fick Lions överta det som fanns i kassan.

Mönsteråsbloggen utser de 12 bästa julsångerna någonsin

Så här dan före julafton bjuder Mönsteråsbloggen på de 12 bästa julsångerna någonsin, vilket torde vara svårslaget.

1. The Pouges och Kirsty MacColl – Fairytale of New York. (Pluras och Håkans version)

Kommentar: Den ultimata julsången. Ohotad varje år. Om en jul som inte riktigt blev som man hade tänkt sig.

2. Jul i folkton - Trettondagsvisan  (Alternativ version med Emma Härdelin och Lisa Rydberg)

Kommentar: Min svenska favoritjulsång, här framförd med fantastiska musiker.

3. Triakel – Julvisa från Älvdalen
Kommentar: Inte särskilt känd sång, men väldigt vacker.

4. Johnny Cash – Snow in his hair
Kommentar: Hoppas den här räknas som julsång. Ingen jul utan Cash.

5. Everything but the girl – Come on home
Kommentar: Förmodligen har inte särskilt många hört den här, men en fantastisk sång från min favoritduo. Tracey Thorn är nog min favoritsångerska alla kategorier.

6. Jethro tull – First snow on Brooklyn
Kommentar: Jethro när de är som bäst.

7. Jethro tull – Another Christmas song
Kommentar: Jethro Tull är mästare på melodier av det här slaget.

8. Nick Cave – I do dear I do
Kommentar: Singel-B-sida som förstås borde ha varit med på LP-n när det begav sig.

9. Gunnar Wiklund – När ljusen tändas därhemma.
Kommentar: Gunnar Wiklund är en av mina favoritsångare. Inte ens en sång som denna blir fel.

10. Sarah McLachlan – River
Kommentar: En av de vackraste sångerna någonsin, utan att det blir smetigt. Tror det är Joni Mitchells sång från början.

11. Frank Sinatra – I´ll be home for christmas
Kommentar: Sinatra får alltid vara med på ett hörn när det är jul. Många borde lära av hans fraseringskonst.

12. Ulf Lundell – Låt det snöa
Kommentar: Den här blir man glad av.

Hedersomnämnanden eftersom de inte finns på YouTube: Mikael Rickfors – December och Fredá – Glädjetåg.

Lite kulturellt...

Regional kulturplan fick bakläxa
Regionens kulturplan fick bakläxa av Statens Kulturråd. Den var sämst skriven i hela landet och saknade det mesta som en kulturplan ska ha. Därmed ligger Kalmar län illa till när de statliga kulturpengarna skall delas ut. Läs här för att se en kritik av planen.

Politiker med andra drivkrafter tog över
Problemet, om jag har förstått rätt, är att politiker med andra huvudsakliga drivkrafter än kulturens väl tog över och körde över de mer initierade tjänstemännen. Och när politiker tar hand om kulturfrågor blir det i regel ett krasst nyttoperspektiv – hur kan kulturen gynna näringslivet och kommunernas utveckling i ekonomiska termer. När genuint kulturintresserade handhar kulturfrågor belyser man i regel helt andra faktorer som kulturens betydelse för yttrandefrihet, demokrati, välbefinnande etc, något som faktiskt även Statens Kulturråd tycks premiera.

Kultur och hälsa

När Mönsterås Kommun nyligen skulle sätta samman en folkhälsoplan så fick kulturen snålt med utrymme, om ens något, varför kulturchefen på Kulturnämndens uppdrag i sitt remissvar fick komplettera med nya skrivelser för att lyfta fram kulturens betydelse för hälsan. Symptomatiskt får man väl säga. För att se Kulturnämndens skrivelse, gå till följande sida, gå ner till Kulturnämndens protokoll för 20111201. Och om kulturhistoriska intressen någon gång ställs mot ekonomiska så får kulturen alltid ge vika.

Kultursyn
Nå, nu tycker jag i och för sig att Mönsterås har ett ganska rikt kulturliv. Det nya biblioteket kan nog ge ett extra lyft. Det som saknas är ett regelbundet bra konsertutbud, även om det förstås anordnas konserter ibland. Enligt den kultursyn jag har så är dock kultur inget som i första hand serveras ovanifrån av stat och kommun, utan något som skapas av var och en. Myndigheter kan endast bistå med lokaler och i vissa fall ekonomiskt stöd. Skapandet får man stå för själv.

Futiliteter är inget för en fri själ

Ibland läser jag om arbetsgivare vars IT-policy förbjuder de anställda att vara uppkopplade mot Facebook och nättidningar. Jag ler lite och funderar på om policyn behövs eftersom de anställda har dålig arbetsmoral eller om det bara är för att jäklas och visa vem som har makten. Men dålig arbetsmoral finns enligt min erfarenhet nästan bara på arbetsplatser där arbetsgivaren har misslyckats med att skapa en kreativ och stimulerande miljö, även om det förstås säkert finns ett och annat undantag med karaktärsproblem.

Jag minns när jag jobbade på universitetet i Växjö. Stora delar av året jobbade man mer eller mindre dygnet runt. Jag tittade exempelvis aldrig på TV och var nästan bara hemma för att duscha och i bästa fall sova några timmar. De flesta helger jobbade man också. Vi som inte hade familj hade jobbet som en livsstil. Att man då också skötte vissa privata angelägenheter från jobbet var ju inget som arbetsgivaren lade sig i. Vi gav tid, kunskaper och goda resultat. Därför ägnade de sig inte åt futiliteter, utan såg till helheten och måluppfyllelsen. Ingen hängde över axeln för att se om man tog en tur till Aftonbladet eller Tradera. Om någon skulle ha haft fräckheten att påtala dessa snedsprång, så hade vi förmodligen bett dem läsa senaste kursutvärderingen. På ett sätt blev man väl bortskämd med akademisk frihet, men den skapade en jordmån som gav träd med god frukt.

Jag har fortsatt fokusera på kvalitativa aspekter mer än detaljer i gränsdragningar som ofta bara kväver den arbetsglädje och kreativitet som jag är säker på att de flesta har. Idag har jag familj och bor inte längre på min arbetsplats. Men det händer ganska ofta att jag forskar fram uppgifter på min fritid som jag sedan ”ger” min arbetsgivare. Å andra sidan fångar jag upp en och annan bild som jag sedan använder i mina artiklar utifrån den övertygelsen att arkiv är till för att användas. Ett givande och tagande. Jag är alltid uppkopplad mot olika nätverk, men ägnar dem högst ett par minuter per dag. Och när jag tar rast läser jag tidningar. Skulle jag inte ha de rastgårdarna för hjärnan skulle slutresultatet bli betydligt sämre. Jag är en för fri själ för futiliteter.

Mönsterås Begravningsbyrå på Sjögatan

Mönsterås Begravningsbyrå låg en gång på Sjögatan (den numera rivna östra sidan). Fotot återfanns på en glasplåt i Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Ny tränare klar för GIF - Patrik "Pata" Lindeborg

Som Mönsteråsbloggen nämnde för en vecka sedan så var Patrik "Pata" Lindeborg det senaste spåret vad gällde ny tränare för GIF. Och nu är det klart. Till och med GIF:s hemsida informerar.

Patrik är 41 år, bor i Timmernabben och har senast tränat Långemåla. I början av 2000-talet tränade han även Timmernabben och ledde laget till en fjärdeplats i div 4 trots en mycket smal trupp. Patrik har också ett förflutet som spelare, bland annat i IF Stjärnan och Timmernabben.

En tränare är en nödvändighet för att hålla spelare kvar och motiverade. Även om det är lite sent, så tror jag vi kan vänta vissa positiva bieffekter som exempelvis en nytändning. GIF har redan hälsat Patrik välkommen på hemsidan. Även Mönsteråsbloggen hälsar Patrik välkommen till GIF och önskar honom lycka till med utmaningarna. Några orimliga krav kan man inte ställa på honom och kanske ska det just därför bli extra spännande att se vart vi hamnar.

Ris och ros till Mönsterås äldreomsorg – både bäst och sämst

Ris och ros
Sveriges kommuner och landsting har gjort en stor undersökning av äldreomsorgen i alla Sveriges 290 kommuner. Hur har det gått för Mönsterås? Mönsteråsbloggen gräver lite djupare och finner att resultaten är skiftande.

Trygghet, bra bemötande och utbildad personal
Mönsterås får riktigt bra betyg när det gäller personalens bemötande, upplevd trygghet, aktiviteter, information på kommunens hemsida och andelen utbildad personal.

Sämre med mat och förebyggande arbete. Satsar minst i länet på hemtjänsten

Däremot får Mönsterås dåliga betyg när det gäller maten, hur kommunen förebygger risker för fall, undernäring och trycksår och delaktighet i genomförandeplan. Mönsterås är också i botten vad gäller att ge de äldre olämpliga läkemedel och satsar minst i hela länet på hemtjänsten (per brukare). Generellt får särskilt boende (Åshaga/Torshaga/Ekåsa) högre betyg än hemtjänsten, vilket delvis säkert kan förklaras av att Mönsterås satsar så lite på hemtjänsten jämfört med andra kommuner i länet, något som också bör påverka hemtjänstens upplevelse av stress.

Resultaten i siffror
Nedan visar jag resultaten för Mönsterås. Den första siffran avser Mönsterås ranking av 290 kommuner. Den andra siffran avser Mönsterås ranking av länets 12 kommuner.

Bemötande hemtjänst: 53 (290). 2:a i länet.

Bemötande särskilt boende: 22 (290). 2:a i länet.

Hänsyn till önskemål/åsikter hemtjänst: 33 (290). 1:a i länet.

Hänsyn till önskemål/åsikter särskilt boende: 20 (290). 2:a i länet.

Delaktighet i genomförandeplan (faktisk mätning av deltagande): 169 (290). 6:a i länet.

Trygghet i vanligt boende med hemtjänststöd: 87 (290). 3:a i länet.

Trygghet i Särskilt boende: 23 (290). 2:a i länet.

Maten i Särskilt boende: 172 (290). 8:a i länet.

Möjlighet att komma ut i Särskilt boende: 110 (290). Delad 6:a i länet.

Aktiviteter i Särskilt boende: 56 (290). Delad 4:e plats i länet.

Fallskador: 49 (290). 1:a i länet.

Gjorda riskbedömningar fall i Särskilt boende: 266 (290). 11:a i länet.

Gjorde riskbedömningar undernäring i Särskilt boende: 263 (290). 10:a i länet.

Gjorda riskbedömningar trycksår i Särskilt boende: 253 (290). Delad 9:a i länet.

Kommunens information på hemsidan: 21 (290). Delad 2:a i länet.

Sedan följer några kategorier om vård i livets slutskede odyl där Mönsterås inte verkar ha varit med.

Läkemedelsgenomgångar: 91 (290). 4:a i länet.

3 eller flera psykofarmaka: 136 (290). 8:a i länet.

Olämpliga läkemedel: 201 (290). 10:a i länet.

De äldres bedömning av omsorgen i sin helhet, hemtjänst: 106 (290) Delad 3:a i länet.

De äldres bedömning av omsorgen i sin helhet, särskilt boende: 21 (290). 3:a i länet.

Personalkontinuitet , hemtjänsten: Mönsterås ej med.

Procent av personalen som har vård- och omsorgsutbildning på gymnasienivå: 29 (290). 2:a i länet.

Kostnader: Mönsterås är den kommun i länet som satsar klart minst summa per brukare inom hemtjänsten. När det gäller särkilt boende så hamnar Mönsterås på 6.e plats i länet vad gäller kostnad per boende.

Tyvärr verkar frågan om de dementa och deras situation ha fallit bort i undersökningen.

Ny ändring i serieförslaget och nya bud

Eftersom ett eller flera lag dragit sig ur seriespel så har Smålands FF ändrat sitt förslag till serieindelning. I Östra femman där GIF föreslås spela, så får Braås lämna för södra serien. In kommer istället Alsterbro/Kronofors - alltså samma lag som GIF slog ut i kvalet till div 5. Eftersom Alsterbro/Kronofors bara var ett stolpskott ifrån femman, så får man väl säga att det är helt ok. I övrigt se mitt tidigare inlägg i ämnet.

Och så är det nya bud igen angående vilka som stannar i GIF. Plötsligt ska både Idris, Ako, Wesslund, Marre, Daniel W och Daniel S stanna, och kanske Martin N. Dessutom kanske Jamal (Jemal) och Bourhan gör comeback. Allt enligt ny uppgift, Som synes är det olika uppgifter från dag till dag. En informativ och öppen lagsida skulle få ordning på informationskaoset. Jag hinner inte kontakta alla.

Ännu en koppling mellan Mönsterås och Ahlgrens tekniska fabrik

Häromdagen skrev jag om Mönsteråsflickan Anna Maria och hennes levnadsöde. Hon gifte sig ju med Adolf Ahlgren, mannen som introducerade tabletten Läkerol i Sverige och som drev F. Ahlgrens tekniska fabrik i Gävle, även känd för Ahlgrens bilar. Ett frågetecken var dock hur mannen från Gävle träffade flickan från Mönsterås.

Nu har jag funnit att Adolf Ahlgrens bror Fredrik Ahlgren, som startade Ahlgrens tekniska fabrik, också gifte sig med en dam från Mönsterås, men tio år tidigare. Det gör det ju högst troligt att de har träffats i något gemensamt sammanhang.

Kvinnan han gifte sig med var Sigrid Agnes Hammarström. Sigrid Agnes var född 31/3 1865 i Mönsterås och dotter till kopparslagare Otto Wilhelm Hammarström (1840-1917) och Sofia Tingström (1836-1916). Sigrid gifte sig med Fredrik Ahlgren 15/9 1889 i Mönsterås och avled i Gävle 1938. Maken hade dött redan 1907.

Sigrid Hammarström gifte sig med Fredrik Ahlgren som drev Ahlgrens tekniska fabrik i Gävle.

Sigrids föräldrar kopparslagare Otto Wilhelm Hammarström och Sofia Tingström. Paret gifte sig 1864 och det här är nog en tidig bild på dem.

Kopparslagare Hammarström på äldre dar.

Fru Hammarström (född Tingström).

Fru Hammarström (född Tingström) på äldre dar.

Kopparslagare Hammarström i sin trädgård tillsammans med sin dotterdotter Titti Dahlberg. Titti var troligen dotter till den ovan nämnda Sigrid. Bilden skickades i början av 1917, så den var sannolikt tagen något år innan. Hammarström bodde på Åsevadsgatan 1, vilket bör ha varit ungefär där Konsum ligger idag, vilket bilden också bekräftar. Från trädgården ser man ju kyrktornet i bakgrunden, samt de bodar som ligger i anslutning till Konsumparkeringens östra del. En fantastisk bild.