Resultaten från Kyrkovalet börjar bli klara och så här är läget när nästan alla distrikt är räknade:
Kyrkomötet
Jag noterar att mitt val Frimodig Kyrka ökade från 2,88 till 5,08 (från 7 till 13 mandat). I övrigt är det inga stora förändringar på Kyrkomötesnivå. Centern backar något, Miljöpartiet ökar lite liksom Sverigedemokraterna. Det där stora lyftet kom dock aldrig för Sverigedemokraterna som stannade på 2,84% - ett uselt resultat med tanke på hur mycket reklam partiet hade inför valet. Glädjande att Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan (POSK) fick 13%.
Stiftsfullmäktige
I Växjö stift nådde ”mitt parti” Frimodig kyrka stora framgångar och ökade från 2,82 till 8,21% (från 2 till 4 mandat). Övrig trend på stiftsnivå var att både S och C backar, medan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna får ett mandat vardera.
Samfälligheten
På det lokala planet fanns inte Frimodig kyrka med, varför min röst förmodligen räknades som ogiltig. I samfälligheten (Mönsterås-Fliseryd) så fick Din Kyrka (det borgerliga alternativet) 49,59%, Socialdemokraterna 29,37% och Fliseryds Kyrka 21,04%. Eftersom S inte ställde upp med en egen lista i förra valet så var det ju lite intressant att se hur många procent de skulle ta från Din Kyrka. Din Kyrka hade i förra valet drygt 77% och nu blev det alltså drygt 49%. Socialdemokraterna bröt alltså in, men ändå inte med så mycket som jag hade räknat med. Fliseryds Kyrka fick ungefär samma resultat som i förra valet.
Församlingsval
I församlingsvalet (Mönsterås) fick det borgerliga alternativet Din Kyrka 61,92% och Socialdemokraterna 38,08%. I förra valet fanns ju bara en lista som då förstås fick 100%, så några jämförelser i övrigt är svåra att göra. Kan bara notera att i arbetarförsamlingen Mönsterås så är det ändå en betryggande borgerlig majoritet. Även i detta val ingick min röst bland de 7 ogiltiga.
Kommentar
Jag noterar att det på riks- och stiftsnivå inte blev några större förändringar. Sverigedemokraterna gick visserligen framåt, men nådde inte de framgångar som många hade befarat. Däremot ökade Frimodig kyrka rejält – det parti som står för klassisk kristen tro och som vill ha bort partipolitiken från kyrkan. Glädjande att även POSK höll ställningarna.
På lokal nivå så kan jag på ett sätt bara beklaga att Socialdemokraterna återinförde partipolitiken i kyrkan efter försöket med den gemensamma listan 2005. Å andra sidan så ger en gemensam lista sken av enighet och döljer de skillnader som finns mellan kandidaterna. Inga kandidater går ju ut och presenterar vad de står för. De teologiska skillnaderna är ju milsvida bara mellan de borgerliga kandidaterna om de nu överhuvudtaget har någon teologi.
Fler människor än tidigare har i detta val markerat att de vill bort från kyrkans partipolitiska fängelse, vilket är glädjande. Men ännu är de traditionella partierna i majoritet. Därmed fortsätter Svenska Kyrkan att i ett internationellt perspektiv vara en sekt och den enda kyrkan på jorden som styrs av partipolitiska agendor och inte Bibeln och bekännelseskrifterna. Men signalen i detta val är ändå tydlig - det är i första hand de grupper som inte vill ha partipolitik och politiskt korrekta trendbeslut i kyrkan som har gått framåt.
Se även här.
Visar inlägg med etikett Kyrkovalet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kyrkovalet. Visa alla inlägg
21 september 2009
20 september 2009
Lång kö vid Kyrkovalet i Mönsterås
Idag är det Kyrkoval.
Lång kö och hög medelålder
Nu har vi varit iväg och röstat i Kyrkovalet. Kön ringlade lång utanför församlingshemmet i Mönsterås. Det blev till att vänta en halvtimme innan vi kom fram till röstrummet. Det gjorde ju inte oss något, men för en del av de äldre var det kanske jobbigt. För medelåldern var ganska hög.
Alla valsedlar fanns
Allt verkade gå korrekt till. Jag såg valsedlar från alla grupperingar. Inget fusk där alltså.
Inga bilder
Några bilder blir det inte. Jag håller hårt på både röst- och valhemligheten och vill inte ta risken att visa ens en skymt av de som röstade. Personligen har jag ingen ställning som kräver valhemlighet. Jag röstade på Frimodig Kyrka och jag har deklarerat varför här. Förutom i de två lokala valen röstade jag till stiftet och kyrkomötet.
Bertil Gärtner är död
För övrigt noterar jag att en av mina kristna andliga och intellektuella förebilder har avlidit idag - Bertil Gärtner, se även här. I en ålder av 84 år. Han bloggade så sent som igår. Väl kämpat!
19 september 2009
Min röst går till Frimodig kyrka
I morgon är det kyrkoval. Svenska Kyrkan har de senaste årtiondena fattat beslut som avsevärt försvårat samarbetet med de stora kyrkorna i världen. Svenska kyrkan är idag så flummig att den i ett internationellt perspektiv framstår som en sekt.
Alla kyrkor i världen har Jesus som huvudperson. Kyrkan har många uppgifter, men den viktigaste har i alla tider varit att göra Jesus känd och älskad, samt att hjälpa fattiga och sjuka. Svenska Kyrkan pratar nästan aldrig om Jesus längre och diakonin skulle kunna utvecklas mycket mer.
Därför röstar jag imorgon på Frimodig kyrka. Frimodig kyrka är ett av få partier som nämner Jesus på ett tydligt sätt. Frimodig kyrka vill också bryta den partipolitisering som har skadat Svenska Kyrkan mer än någon kan överblicka. I inget annat land på jorden skulle en kyrka acceptera att politiker utifrån partipolitiska agendor bestämmer över Kristi Kyrka som har ett dokument, Bibeln, och traditionen som grund.
Låt oss rösta bort de vanliga partierna inklusive Sverigedemokraternas grumliga idéer som inte hör hemma i kyrkans värld.
Alla kyrkor i världen har Jesus som huvudperson. Kyrkan har många uppgifter, men den viktigaste har i alla tider varit att göra Jesus känd och älskad, samt att hjälpa fattiga och sjuka. Svenska Kyrkan pratar nästan aldrig om Jesus längre och diakonin skulle kunna utvecklas mycket mer.
Därför röstar jag imorgon på Frimodig kyrka. Frimodig kyrka är ett av få partier som nämner Jesus på ett tydligt sätt. Frimodig kyrka vill också bryta den partipolitisering som har skadat Svenska Kyrkan mer än någon kan överblicka. I inget annat land på jorden skulle en kyrka acceptera att politiker utifrån partipolitiska agendor bestämmer över Kristi Kyrka som har ett dokument, Bibeln, och traditionen som grund.
Låt oss rösta bort de vanliga partierna inklusive Sverigedemokraternas grumliga idéer som inte hör hemma i kyrkans värld.
27 augusti 2009
Gemensam lista eller inte i kyrkovalet i Mönsterås?
Vad gäller? Gemensam lista eller inte?
"I Mönsterås samlas alla partier på en enda lista under namnet Din kyrka". Ja, så kunde vi läsa i Östran häromdagen i en artikel inför det stundande kyrkovalet. Samma besked gavs i Barometern/OT. (se min artikel på Mönsteråsbloggen här)
I "Mönsterås-Bladet" som kom med dagens post säger dock Socialdemokraterna i en annons - "Vi går ut med en egen lista". Därefter listas kandidaterna.
Som läsare blir man förstås förvirrad. Vad gäller? Gemensam lista för alla partier eller inte? En kontakt med S gav mig beskedet att det blivit helt fel i tidningen och att S verkligen skall ha en egen lista.
Socialdemokraterna glömmer också kyrkans huvudperson
Hur som helst så noterar jag att inte heller Socialdemokraterna nämner kyrkans huvudperson, Jesus, i sin annons. Man kan fråga vad som skiljer sossarnas kyrka från en vanlig humanitär förening. Bland punkterna nämns fina saker som alla människors lika värde, religionen som en del av kulturen, kyrkan som resurs i välfärdssamhället och kulturarvet. Bra, men inte ett ord om Jesus eller hur man vill att gudstjänstlivet skall utvecklas.
Lalle och hans vänner i Din kyrka tyckte ju att ateister skulle kunna vara medlemmar i kyrkan. Socialdemokraterna nöjer sig med att, utöver bekännare, välkomna sökare och tvivlare. Nu är det väl ändå så att även vi bekännare är sökare och tvivlare på samma gång. Man blir ju aldrig färdig som kristen. Det finns alltid nya prövningar och erfarenheter på korsets anti-egoväg. Men det får inte bli så att det är ett ädelt självändamål att vara sökare. Man söker ju för att finna något. Förhoppningsvis finner man det man söker i Svenska Kyrkan.
"I Mönsterås samlas alla partier på en enda lista under namnet Din kyrka". Ja, så kunde vi läsa i Östran häromdagen i en artikel inför det stundande kyrkovalet. Samma besked gavs i Barometern/OT. (se min artikel på Mönsteråsbloggen här)
I "Mönsterås-Bladet" som kom med dagens post säger dock Socialdemokraterna i en annons - "Vi går ut med en egen lista". Därefter listas kandidaterna.
Som läsare blir man förstås förvirrad. Vad gäller? Gemensam lista för alla partier eller inte? En kontakt med S gav mig beskedet att det blivit helt fel i tidningen och att S verkligen skall ha en egen lista.
Socialdemokraterna glömmer också kyrkans huvudperson
Hur som helst så noterar jag att inte heller Socialdemokraterna nämner kyrkans huvudperson, Jesus, i sin annons. Man kan fråga vad som skiljer sossarnas kyrka från en vanlig humanitär förening. Bland punkterna nämns fina saker som alla människors lika värde, religionen som en del av kulturen, kyrkan som resurs i välfärdssamhället och kulturarvet. Bra, men inte ett ord om Jesus eller hur man vill att gudstjänstlivet skall utvecklas.
Lalle och hans vänner i Din kyrka tyckte ju att ateister skulle kunna vara medlemmar i kyrkan. Socialdemokraterna nöjer sig med att, utöver bekännare, välkomna sökare och tvivlare. Nu är det väl ändå så att även vi bekännare är sökare och tvivlare på samma gång. Man blir ju aldrig färdig som kristen. Det finns alltid nya prövningar och erfarenheter på korsets anti-egoväg. Men det får inte bli så att det är ett ädelt självändamål att vara sökare. Man söker ju för att finna något. Förhoppningsvis finner man det man söker i Svenska Kyrkan.
26 augusti 2009
Flummigt inför kyrkovalet i Mönsterås
Vissa mornar vill man bara slå igen tidningen igen och hoppas att det man läste bara var en ond mardröm. Idag var en sådan morgon.
Gemensam lista och personval
I dagens Barometern/OT kan man läsa en artikel inför kyrkovalet i Mönsterås den 20 september. Vi får där veta att man går till val under en gemensam lista. Det är alltså personval som gäller och inte partipolitik. Så långt är det utmärkt. Partipolitik hör inte hemma inom kyrkan och har skadat kyrkan enormt under 1900-talet. (Östrans artikel är kortare och hann inte göra mig lika upprörd)
Var står ni teologiskt?
Men – Svenska kyrkan har en väldigt stor teologisk bredd och hur ska jag som väljare få kunskap om var kandidaterna hör hemma teologiskt. Det är helt avgörande för vem jag skall rösta på. En gemensam lista kan ju knappast betyda att man ser lika på allt, även om man får det intrycket i tidningen. Vilken teologi företräder exempelvis ”Lalle” i Svenska Kyrkan? Han är ju gammal Pingstvän och ingår i Pingstkyrkans ledarskap i Mönsterås. Pingstkyrkan står ju för en delvis helt annan teologi än vad den liberala Svenska Kyrkan gör i Mönsterås. Hur hanterar han det? Vad tycker Lalle om spädbarnsdop, när Pingstkyrkan endast står för troendedop och ibland har kritiserat egna medlemmar som har dristat sig till att döpa sina barn i SvK. Vad tycker Lalle om den liberala strömningen inom Svenska Kyrkan som jag anser att (den i och för sig trevliga) kyrkoherden i Mönsterås i mycket representerar? Jo, jag ska fråga Lalle personligen, men det är förstås frågor som många engagerade och teologiskt intresserade ställer sig?
Ytterligare några högst anmärkningsvärda rader i artikeln är svåra att inte kommentera:
Ska ateister vara medlemmar?
Både Lalle, Christina Lundqvist och Sivert Carlsson verkar tycka att kyrkan skall vara öppen ”även (för) ateister”. Menar de verkligen det, eller har journalisten missuppfattat något? Ateister skall förstås inte vara medlemmar i en kristen församling som per definition består av människor som tror på kristendomens huvudperson Jesus Kristus som sin Herre och frälsare.
Om en ateist är välkommen som medlem utan tro så har man ju helt urvattnat sitt medlemskap till något intet förpliktigande, mosigt och mesigt – en slags extreminkluderande populism. Om man däremot menar att ateister är välkomna till kyrkan, så håller jag förstås med. Alla är välkomna till Jesus. Men jag tror inte moderater är välkomna som medlemmar i Vänsterpartiet och tvärtom.
Varför nämner man inte kyrkans huvudperson Jesus och missionsbefallningen?
Vidare kan vi läsa att kandidaterna vill att kyrkan skall engagera sig för samhällets utsatta, kämpa emot orättvisor och för en bättre miljö. Jo, det är nog bra. Socialt arbete och diakoni har alltid varit kyrkans ena ben. Men nog är det lite underligt att kandidaterna inte med ett ord nämner kyrkans huvudperson som man tror är närvarande varje gudstjänst och i arbetet för sina medmänniskor – Jesus.
Vidare nämns inte med ett ord kyrkans viktigaste uppdrag enligt Jesus själv – nämligen att sprida evangeliet om människans frälsning tack vare Jesu försoningsverk på korset och hans uppståndelse. Är det så att kyrkan skäms för sitt viktigaste budskap eftersom det är ett budskap med sanningsanspråk? Skäms man eftersom frälsning blir meningslös om det inte finns någon synd, och synd vill ju kyrkan inte prata om längre. Folk kan ju bli stötta i kanten. Och om det inte finns någon synd, ja då blir ju Jesu lidande meningslös eftersom det inte finns något att rädda människorna ifrån.
Jag undrar också hur kyrkan rent pastoralt hanterar oss gammeltroende.
Ja, artikeln väckte fler frågor än den gav svar. Man får hoppas att kandidaterna presenterar sig bättre inför valet och ger tydliga svar på de frågor som kan finnas. Inför förra valet var det väldigt svårt att nå kandidaterna och framför allt att få riktiga svar. Hoppas det går bättre denna gång.
Gemensam lista och personval
I dagens Barometern/OT kan man läsa en artikel inför kyrkovalet i Mönsterås den 20 september. Vi får där veta att man går till val under en gemensam lista. Det är alltså personval som gäller och inte partipolitik. Så långt är det utmärkt. Partipolitik hör inte hemma inom kyrkan och har skadat kyrkan enormt under 1900-talet. (Östrans artikel är kortare och hann inte göra mig lika upprörd)
Var står ni teologiskt?
Men – Svenska kyrkan har en väldigt stor teologisk bredd och hur ska jag som väljare få kunskap om var kandidaterna hör hemma teologiskt. Det är helt avgörande för vem jag skall rösta på. En gemensam lista kan ju knappast betyda att man ser lika på allt, även om man får det intrycket i tidningen. Vilken teologi företräder exempelvis ”Lalle” i Svenska Kyrkan? Han är ju gammal Pingstvän och ingår i Pingstkyrkans ledarskap i Mönsterås. Pingstkyrkan står ju för en delvis helt annan teologi än vad den liberala Svenska Kyrkan gör i Mönsterås. Hur hanterar han det? Vad tycker Lalle om spädbarnsdop, när Pingstkyrkan endast står för troendedop och ibland har kritiserat egna medlemmar som har dristat sig till att döpa sina barn i SvK. Vad tycker Lalle om den liberala strömningen inom Svenska Kyrkan som jag anser att (den i och för sig trevliga) kyrkoherden i Mönsterås i mycket representerar? Jo, jag ska fråga Lalle personligen, men det är förstås frågor som många engagerade och teologiskt intresserade ställer sig?
Ytterligare några högst anmärkningsvärda rader i artikeln är svåra att inte kommentera:
Ska ateister vara medlemmar?
Både Lalle, Christina Lundqvist och Sivert Carlsson verkar tycka att kyrkan skall vara öppen ”även (för) ateister”. Menar de verkligen det, eller har journalisten missuppfattat något? Ateister skall förstås inte vara medlemmar i en kristen församling som per definition består av människor som tror på kristendomens huvudperson Jesus Kristus som sin Herre och frälsare.
Om en ateist är välkommen som medlem utan tro så har man ju helt urvattnat sitt medlemskap till något intet förpliktigande, mosigt och mesigt – en slags extreminkluderande populism. Om man däremot menar att ateister är välkomna till kyrkan, så håller jag förstås med. Alla är välkomna till Jesus. Men jag tror inte moderater är välkomna som medlemmar i Vänsterpartiet och tvärtom.
Varför nämner man inte kyrkans huvudperson Jesus och missionsbefallningen?
Vidare kan vi läsa att kandidaterna vill att kyrkan skall engagera sig för samhällets utsatta, kämpa emot orättvisor och för en bättre miljö. Jo, det är nog bra. Socialt arbete och diakoni har alltid varit kyrkans ena ben. Men nog är det lite underligt att kandidaterna inte med ett ord nämner kyrkans huvudperson som man tror är närvarande varje gudstjänst och i arbetet för sina medmänniskor – Jesus.
Vidare nämns inte med ett ord kyrkans viktigaste uppdrag enligt Jesus själv – nämligen att sprida evangeliet om människans frälsning tack vare Jesu försoningsverk på korset och hans uppståndelse. Är det så att kyrkan skäms för sitt viktigaste budskap eftersom det är ett budskap med sanningsanspråk? Skäms man eftersom frälsning blir meningslös om det inte finns någon synd, och synd vill ju kyrkan inte prata om längre. Folk kan ju bli stötta i kanten. Och om det inte finns någon synd, ja då blir ju Jesu lidande meningslös eftersom det inte finns något att rädda människorna ifrån.
Jag undrar också hur kyrkan rent pastoralt hanterar oss gammeltroende.
Ja, artikeln väckte fler frågor än den gav svar. Man får hoppas att kandidaterna presenterar sig bättre inför valet och ger tydliga svar på de frågor som kan finnas. Inför förra valet var det väldigt svårt att nå kandidaterna och framför allt att få riktiga svar. Hoppas det går bättre denna gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
