Visar inlägg med etikett ekonomi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ekonomi. Visa alla inlägg

11 juni 2013

Lata rika behöver incitament


”Lata rika” heter en skiva med Ulf Dageby som är riktigt trevlig. Nu finns det förstås många rika som är rika just därför att de har jobbat hårt. Det är helt ok. Men så finns det ju en liten klick som blivit rika genom att bara ta emot eller i värsta fall sko sig på andra och som sedan latar sig i extravaganta hus, trädgårdar och semesterparadis. För mig som uppskattar flit och jobbar hårt både på arbetstid och fritid, men ändå tjänar lite, är det förstås inte ett beteende som uppskattas.
Nu skulle man ju kunna tro att samhället försöker ta itu med lata rika som inte bidrar konstruktivt och som dessutom ofta gör allt för att slippa betala skatt i Sverige. Men nej…fokus ligger istället på lata sjuka och arbetslösa. Nå, man säger ju inte rätt ut att de är lata. Man sänker bidrag och ersättningar, så att de ska få sk incitament att arbeta. Incitament låter ju finare.
Nå, med tanke på hur lite man får i bidrag och ersättningar i Sverige, så torde ytterst få ha valt att pga frivillig lathet stanna i den positionen. Det ger så att säga inga sötebrödsdagar, inga lyxsemestrar och inga drinkar att leva på a-kassa, sjuk- eller socialbidrag. Inte ens en fika på Nelssons. I bästa fall till ungarnas kläder inköpta på second hand. Ändå är det dessa olycksbarn som samhället gör allt för att stressa och misstänkliggöra.

Sannolikheten för att vi ska hitta lata rika är betydligt större. Bättre att införa nya incitament där istället. Låt påhittiga personer komma på incitament för lata rika så kanske de vill börja bidra till samhället igen. Om de istället ville investera sin rikedom i företagsamhet, så skulle det ju ge nya jobb åt de arbetslösa som regeringen idag gör allt för att misstänkliggöra. Således - sänk skatten på pengar som investeras, höj skatten på pengar som inte investeras i annat än lyx.
Ett annat fenomen är det något uttjatade att chefer som missköter sig får några miljoner i belöning för att sluta i förtid, medan en vanlig knegare antingen får en varning, lönesänkning eller avsked.
Samhällsmoralen håller tveklöst på att vittra sönder, och det är förstås samhällets toppar som har visat vägen.

Ulf Dageby - Eldorado

2 juni 2012

Hur är det med krisen inom centrumhandeln?

Hur är det egentligen?
Allt som oftast talas om att butikerna på Storgatan har det svårt och att de stora butiksområdena i Kalmar hotar den lokala handeln. Men faktum är att det aldrig har visats några siffror. Jag har tagit del av de offentliga finansiella rapporter som finns för butikerna i centrum.  Ett fåtal butiker finns inte med i undersökningen, då jag inte hittade detaljerade rapporter för dem.

4 parametrar
Jag har använt mig av 4 parametrar från 2011 som förhoppningsvis säger någonting om företagen:
Resultat - visar hur företaget går på kort sikt.

Kassalikviditet (bör vara över 100) - visar hur företaget går på halvlång sikt. Den visar företagets kortsiktiga betalningsförmåga. 100% eller mer betyder att kortsiktiga skulder kan betalas direkt. Medelvärde i parti- och detaljhandel är 104%.
Soliditet (bör vara minst 30-40) - visar hur företaget går på lång sikt. Det anger hur stor andel av tillgångarna som är finansierade med eget kapital, dvs hur förmöget företaget är. Ju högre soliditet desto större chans att klara några dåliga år.

Vinstmarginal.

Resultatet för Mönsterås centrumhandel
Om de nämna parametrarna ovan är viktiga så är det några verksamheter som ligger illa till. Flera andra, exempelvis de flesta klädaffärer, ser stabila ut, även om de kanske inte går med så mycket vinst. Jag trodde att just klädesaffärerna skulle gå mycket dåligt, men i de flesta fall var det inte alls så. Däremot ser det lite kärvare ut för böcker, leksaker, hemartiklar och caféer.

Ankarstens efterträdare
Resultat TKR (2011): 67

Kassalikviditet %: 274,7
Soliditet %: 86

Vinstmarginal: 13,2
Kommentar: Det här ser mycket stabilt ut.


Britts mode
Resultat TKR (2011): -7

Kassalikviditet %: 23,5

Soliditet %: 8
Vinstmarginal: 1,1

Kommentar: Ligger klart under vad som rekommenderas för att det ska kännas stabilt.

Byx-shop
Resultat TKR (2011): 349

Kassalikviditet %: 3722
Soliditet %: 97,3

Vinstmarginal: ?

Tanjas Byx-shop
Resultat TKR (2011): 143

Kassalikviditet %: 166,2
Soliditet %: 67,2

Vinstmarginal: 5,3
Kommentar: Byx-shop ser ju ut att gå jättebra! Ligger lång över rekommenderade miniminivåer för likviditet och soliditet.


Carlsons järnhandel
Resultat TKR (2011): 3

Kassalikviditet %: 171,8

Soliditet %: 34,3
Vinstmarginal: 0,3

Kommentar: Det här gamla företaget ser ju hyfsat stabilt ut, även om vinsten är marginell.


El-center
Resultat TKR (2011): -150 (2010:+205)

Kassalikviditet %: 89,8
Soliditet %: 54,6

Vinstmarginal: 0,1
Kommentar: Ett par år med vinster har vänts till ett förlustår. Men det kunde säkert ha varit värre i en tuff bransch. Soliditeten är på ganska bra nivå.


Harryssons
Resultat TKR (2011): 112

Kassalikviditet %: 80,5
Soliditet %: 40,4

Vinstmarginal: 2,1
Kommentar: Harryssons går med vinst, likviditeten är hyfsad och soliditeten normal.


Höjdens lågprishotell

Resultat TKR (2011): 129
Kassalikviditet %: 273,4

Soliditet %: 22,3
Vinstmarginal: 28,2

Kommentar: Höjdens lågprishotell verkar ju gå bra med hög likviditet. Soliditeten är lite lägre, men inte katastrofal.

Ica Supermarket Algots
Resultat TKR (2011): 1 033

Kassalikviditet %: 252,7
Soliditet %: 63,5

Vinstmarginal: 3,2
Kommentar: Här har vi den stora vinnaren i Mönsterås. Över 1 miljon i vinst på ett år. Suverän kassalikviditet och bra soliditet.


Klänning-shop

Resultat TKR (2011): 18
Kassalikviditet %: 253,3
Soliditet %: 79,5

Vinstmarginal: 2,3
Kommentar: Gamla anrika Klänningshop verkar mycket stabilt, även om vinsten inte verkar vara så stor.


Lilla Bageriet
Resultat TKR (2011): 7

Kassalikviditet %: 62,2
Soliditet %: 10,9

Vinstmarginal: 0,9
Kommentar: Siffrorna ligger under vad som rekommenderas. Verkar dock gå runt med viss nöd.


Mönsterås Bokhandel
Resultat TKR (2011): 4

Kassalikviditet %: 12,3
Soliditet %: 13,7

Vinstmarginal: -1,5
Kommentar: Går runt, men siffrorna ser inte så bra ut.


Mönsterås Elman AB

Resultat TKR (2011): - 110
Kassalikviditet %: 61,9

Soliditet %: 1,2
Vinstmarginal: 0

Kommentar: Låga siffror, som förstås kan bero på investeringar.


Mönsterås Optik
Resultat TKR (2011): 42

Kassalikviditet %: 412,6
Soliditet %: 81,3

Vinstmarginal: -5,7
Kommentar: Verkar ok.


Mönsterås sport (sporttjänst)

Resultat TKR (2011): 2
Kassalikviditet %: 20,3

Soliditet %: 45,8
Vinstmarginal: 1,9

Kommentar: Låg kassalikviditet.


Musikhörnan
Resultat TKR (2011): - 42

Kassalikviditet %: 50,1
Soliditet %: 20

Vinstmarginal: -3,5
Kommentar: Det här ser inte bra ut.


Mynt & Antikt

Resultat TKR (2011): 12
Kassalikviditet %: 1097,8

Soliditet %: 90,9
Vinstmarginal: 177,4

Kommentar: Stabilt.


Nynäs sommarservering (Nelssons café)
Resultat TKR (2011): 4

Kassalikviditet %: 43,8

Soliditet %: -1,8
Vinstmarginal: 3,3

Kommentar: Verkar lite småknepigt. Minus på soliditet.


Patriks herrmode
Resultat TKR (2011): 185

Kassalikviditet %: 1008,3
Soliditet %: 85,3

Vinstmarginal: 19,9
Kommentar: Ser mycket stabilt ut.


Skohörnan

Resultat TKR (2011): - 84
Kassalikviditet %: 34,5

Soliditet %: 9,6
Vinstmarginal: -1,1

Kommentar: Förlust och låga siffror i övrigt.


Tindra
Resultat TKR (2011): -18

Kassalikviditet %: 29,4
Soliditet %: 10,3

Vinstmarginal: 3,2
Kommentar: Förlust och låga siffror i övrigt.


Verners hus

Resultat TKR (2011): - 143

Kassalikviditet %: 23
Soliditet %: - 20,7

Vinstmarginal: - 16,4
Kommentar: Det här ser inte bra ut, såvida inte någon stor investering ligger bakom.


Walls

Resultat TKR (2011): 15
Kassalikviditet %: 66

Soliditet %: 46,5
Vinstmarginal: 1,1

Kommentar: Ser hyfsat stabilt ut.

Källor
Årsredovisningarna är offentliga handlingar och kan återfinnas bland annat hos Bolagsverket eller 121.nu.

12 december 2011

Vad tycker jag egentligen om den här världen?

Vad tycker jag om världen?
Vad tycker jag egentligen om den här världen? Eftersom jag har barn så ser jag det som min plikt att försöka förmedla hopp inför framtiden. Men helt enkelt är det ju inte. Jag är en pessimistisk realist.

Bondesamhällets utsatthet
Under flera hundra år levde människan ett liv där de flesta hade sin försörjning inom jordbruket. Sjukdomar och missväxter slog hårt vissa år. Någon demokrati i modern mening fanns inte, men böndernas inflytande varierade och helt maktlösa var de sällan. Människan levde på ett sätt i nära relation till naturen på gott och ont.
En ny tid
Sedan kom en ny tid – ett industrisamhälle med ideologiska extremer såsom nazism, kommunism och ultrakapitalism. I bästa fall har vissa länder haft demokratiska system mer eller mindre väl fungerande.

Världskrig, välstånd, klimat och urholkat människovärde
Den moderna tidens spänningar orsakade två världskrig och ett kallt krig som orsakade flera blodiga konflikter av lokal och regional karaktär. Men de vetenskapliga framstegen gav också ett materiellt välstånd, bättre sjukvård och bättre bostäder. I alla fall i västvärlden. Samtidigt byggde framstegen på ett industriellt tillväxtsystem med konsumtion i fokus vilket har kommit att påverka klimatet och människovärdet på ett sätt som är ödesdigert. Det ekonomiska systemet har saknat en hållbar etik och syftat till att göra ett fåtal väldigt rika.
Människovärdet mäts i relation till marknadskrafterna
I kommunistländerna omvandlades människan till en kugge i ett kollektiv. I bästa fall fick du leva. I värsta fall blev du internerad eller avrättad. I den kapitalistiska västvärlden så har människovärdet reducerats på ett annat sätt. Människan är viktig i förhållande till marknadskrafterna. Människans värde mäts i relation till hur mycket hon kan producera och köpa. Sjuka och arbetslösa skall inte in på arbetsmarknaden för det personliga välbefinnandets skull, utan för att de ska bidra till profiten. Ett flertal konkreta exempel på att människan underordnas profiten skulle kunna ges. Skandalerna inom den privata äldreomsorgen är ett. Att hela Kirunas befolkning tvingas flytta för att andra skall tjäna pengar på malmbrytning är ett annat. Att människor behandlas som det döda begreppet arbetskraft och förväntas röra sig dit jobben finns, istället för att bo där de trivs, är ytterligare ett exempel. Ekonomerna talar ju faktiskt om människan som arbetskraft på precis samma nivå som man använder variablerna kapital, varor och tjänster, dvs ett materiellt flöde.

Människovärdet relateras inte bara till det kapitalistiska systemet, utan också i relation till förverkligandet av egot. Barn skaffar man bara så vida de inte kan skada den egna karriären. Och i övrigt tvingas man stuva in sina barn på institutioner för att tjäna pengar.
Sverige efter andra världskriget
Förvisso gav kapitalismen och industrisamhället förutsättningarna för ett ökat välstånd initialt, men bara så länge stater satte gränser för marknadskrafterna. Kanske är Sverige på 1950- och 1960-talen ett exempel på hur lyckat det kunde vara. Där lyckades man förena blandekonomi med en strävan att öka välståndet för alla. De viktigaste samhällsfunktionerna och infrastrukturen var under statlig kontroll.

Gränsen passerades
Men någonstans passerades gränsen för det som kan anses vara rim och reson. När industrisamhället kopplas till masskonsumtion, profit och ett välstånd som bara mäts i ekonomiska termer så skenar det förstås iväg i en okontrollerad ond spiral till slut. Människor vänjer sig vid en viss livsstil, får kickar av konsumtionen, kräver allt mer offentlig välfärd, samtidigt som profitörerna har utvecklat förfinade psykologiska knep för at skapa konstgjorda behov och köphysteri.

Dramatiska förändringar skulle krävas
Alla framsteg till trots, så kan man alltså inte bortse från det ytterst allvarliga att både klimatet och människovärdet är urholkat. Med största sannolikhet skulle det krävas snabba och dramatiska förändringar i energiproduktion, livsstil och synen på profit och välstånd. Mänskligheten skulle på orimligt kort tid behöva vidga välståndsbegreppet till att omfatta betydligt mer än materiell konsumtion och offentligt finansierad omsorg och jag tror inte människosläktet vill göra dessa förändringar. Profitörerna vill det inte eftersom nuvarande situation medger att de tjänar stora pengar. Allmänheten vill det inte eftersom de har vant sig vid en viss livsstil.
Men islam då...?
Men…säger något…är inte islam det stora hotet mot väst? Nja, jag tror inte det. Bara om sharialagar får utrymme i offentlig lagstiftning.  Länder där islam är dominerande har förvisso aldrig haft demokrati. Inte ens nu när man har gjort sig av med diktatorerna i Tunisien, Egypten och Libyien ser det ut att bli demokrati. En stor del av befolkningarna är i själva verket bokstavstroende muslimer och ser ut att snabbt rösta bort sin nyvunna frihet genom att rösta på islamistiska partier. Väst har överlag tolkat revolutionerna som frihetsrevolutioner, när det i själva verket har handlat om friheten att skapa mer religiöst styrda samhällen. De diktatorer man störtat har i deras ögon varit allt för korrumperade av makten för att stå för det riktiga islam. Ungefär som den iranska revolutionen med andra ord.

Men västvärlden har skapat sina problem på egen hand. Genom att hela tiden tjata om Islam riktar man blicken bort från det egna systemets inneboende brister som alltså är akuta.

Sverige
I Sverige skulle vi behöva ett ordentligt samtal om människovärde och vad som är ett gott hållbart samhälle. Ibland blir man ju lite trött på snacket att Sverige inte kan göra något på egen hand och att vi lever i en global värld. Jo, jo det är klart att vi kan om vi vill. Börja med att förbjuda profit inom områden som är direkt kopplat till människovärdet. Förstatliga viktiga samhällsfunktioner såsom järnvägar, posten, energiförsörjning etc. Återupprätta de kommunala bostadsbolagen så att de åter igen blir allmännyttan. Satsa på forskning om klimatvänliga energisystem. Starta en bilfabrik som bara tillverkar bilar som går på fossilfria bränslen etc. Bit för bit får vi försöka skapa det där balanserade Sverige igen.

11 december 2011

Skolan, de fattiga föräldrarna och konsumtionshysterin

Diverse utgifter för skolbarnen
En mamma har hört av sig till Östran/Nyheterna och klagat på alla utgifter hon har för barnen i skolan – för sådant som skolan och klassföräldrar hittar på utanför skolpliktens ramar. Det kan handla om att skicka med skridskor, åkpass vid Aboda, pengar till presenter, luciadräkter etc.

För hög- och medelinkomsttagare kan ju dylika spörsmål framstå som små och några menar kanske att alla kan lösa detta med rätt prioriteringar. Jag är inte helt säker att alla fixar det, även om några kanske skulle kunna lösa det med andra prioriteringar (ibland har man ju mött människor som säger sig ha dålig ekonomi men som ändå röker ett paket cigaretter per dag). Min familj ligger väl någonstans i gränslandet mellan låg- och medelinkomsttagare och reder oss, men det är klart att det kan bli problematiskt för den som bara har en liten inkomst.
December
Dels brukar det vara så att pengar skall fram just i december då de med skral ekonomi många gånger kämpar för att kunna unna sina barn något vid jul. Att just då klämma fram de där tjugolapparna till presenter och luciautstyrsel kan vara svårt. Om man har flera barn kan det snabbt skena iväg till hundralappar och då ligger kanske barnens julklappar risigt till.

Skolorna kan inte kräva
Nu är det väl för all del så att skolan inte har rätt att ta ut avgifter för något. Skolan kan inte heller kräva att barnen har skridskor eller luciadräkt, och jag tror att skolan lånar ut både skidskor och dräkter i möjligaste mån. Skridskor vet jag att barn ibland har fått låna, medan de ibland har fått hasa omkring på skorna. Men även om skolorna försöker låna ut, så kan det ju inte vara roligt för barn att bli utpekade som så fattiga att de måste låna exempelvis en luciadräkt.
Presentpengar
Pengar till lärarpresenter är ju inte skolans påfund, utan klassföräldrarnas. Kvinnan som kontaktade Östran/Nyheterna sa att det var 100 kr per barn till presenter. Så mycket har jag aldrig varit med om. Det skulle ju innebära att fröken får en present för mellan 2000 och 2500 kronor. Det normala brukar vara 20 kr per barn, vilket jag nog kan tycka är ganska rimligt. Det brukar också vara så att klassföräldrarna förväntas anordna en liten julfest och där förekommer ju ibland att man skall byta presenter för några tior. Problemet här är ju att det i regel inte är föräldrar med dålig ekonomi som utgör normen, utan enligt min erfarenhet är det dem med god ekonomi som drar upp riktlinjerna. Den med dålig ekonomi kommer sig ju sällan för att påtala detta inför hela klassen.

Födelsedagskalasen
En annan trend är att bjuda in hela klassen när det vankas födelsedag. Om alla gjorde så, så skulle det bli ganska många presenter som skall köpas under ett läsår. Den familj som inte har de presentpengarna lär ju få ordna så att deras barn inte kan gå på födelsedagskalasen. För vem vill skicka sitt barn utan present.
Leksaker i skolan
Ett annat påfund som jag inte är så förtjust i är att barnen numera får ta med sig egna leksaker till skolan. Man kan ju fråga sig varför ungarna måste ha med egna leksaker till skolan där man ska studera och där skolan redan erbjuder olika rastaktiviteter. Några timmar varje dag måste ju barnen kunna vara ifrån sina kära ägodelar. Egna leksaker i skolan göder bara jämförelsehetsen och det ytliga masskonsumtionssamhälle vi lever i. Leksakshandlarna är säkert glada för detta, men skolan bör kanske förmedla andra värderingar än prylsjuka.

"Back to basic"
Så vad ska man göra? Jag tror alla skulle vinna på att gå "back to basic" med färre trivsel- och kringaktiviteter. Låt oss istället fokusera på att skicka ungarna till skolan hela och rena, ge dem en bra självkänsla, sunda värderingar och stöd att klara skolgången.

22 december 2010

Handla i Mönsterås...

Kommunen och Kapitalet...
Mönsterås kommuns handelsmän har nu fått sin nätportal – Handla i Mönsterås. Den är, om jag har förstått rätt, en del av projektet ”Handelsutveckling i Mönsterås”. Jag har redan tidigare framfört min kritik mot att kommunen är med och finansierar projektet. Så länge vi lever i en marknadsekonomi kan det inte vara kommunens uppgift att stödja en viss kategori av företag, även om projektet i sig är lovvärt. Man kan i och för sig tänka sig ett samhälle där stat och kommun tar ett ökat ansvar för att rädda företag i kris för att därigenom ta det sociala ansvar som vinstmaximerade företagare sällan tar. Det kanske rent av är nödvändigt i en krass värld där allt fler, även lönsamma företag, förlägger produktionen utanför Sverige. Men man får bestämma sig och vara konsekvent. Antingen har vi marknadsekonomi där man faktiskt riskerar att konkurreras ut, eller så accepterar vi att skattemedel går till att rädda företag i kris, och då givetvis inte bara affärer.

Tidigare förändringar
Ser man det från ett historiskt perspektiv så har det redan skett förändringar i handeln som bottnar i konkurrens. När hyreshuskvarteren byggdes på 1950- pch 1960-talen fick i princip varje område sin egen affär. När så Torghallen och Stordomus kom så försvann den ena butiken efter den andra. Netto blev sedan den definitiva dödsstöten för Älgerums- och Ljungnäsaffärerna.

Ändra layouten
Handelsportalen är relativt nystartad, så jag tycker det är för tidigt att ha några kategoriska åsikter. Noterar dock att Fliseryd får minst utrymme av kommunens orter, vilket förhoppningsvis ändras. Man får också hoppas att paketlayouten tas bort så snart julen är över. Blå iskalla paket går inte ihop med kommunens mysiga handelscentra. Lägg istället ut bilder på Storgatan, Fliseryds centrum och annat av samma slag.

Utveckla Internettjänsterna
Men idén att visa sig på Internet är förstås bra. Det är framtidens väg. Kanske är det där man också borde utveckla sin service, med möjligheter att titta på utbudet och köpa hemifrån och varför inte beställa hemkörning av varor. Bara tanken på att kunna köpa en bok från bokhandeln eller en extern hårddisk från Elcenter, utan att behöva gå in och paniksvettas i affärerna ifråga gör mig nästan hög.

De flesta väljer affär efter plånbok
Idag försöker man konkurrera med mysighet och personlig service. Vissa kanske gillar det, men personligen vill jag inte bli ”överfallen” av en expedit så fort jag kommer innanför dörren, utan föredrar att sköta mig själv och fråga vid behov. Nej, de flesta måste förstås välja affär efter plånbok och lyckas man inte anpassa sig där blir det svårt i framtiden vad man än hittar på. Så länge både böcker, kläder och elektronik är åtskilliga tior och ibland hundralappar billigare på Nätet och på stormarknader, så är det inte så många som orkar stödköpa. Där har vi problemets kärna. Om denna tiger handelsportalen.

15 oktober 2010

Mönsterås kommunledning består av budgettalibaner - betalar hellre av skulder än satsar på medborgarnas akuta behov

Överskott
Ännu ett år ser Mönsterås kommun ut att gå med ett rejält överskott. Förra året blev det över 30 miljoner. I år ser det ut att bli 20 miljoner. Men istället för att hjälpa familjemedlemmar i nöd, så vill man betala av skulder.

Hur ska man se på detta?
För hur ska man då se på detta? Centerpartiet skryter förstås och lyfter fram att man kan amortera av kommunens skuld, vilket minskar räntorna och frigör pengar till verksamheten på sikt. Andra menar att överskottet borde gå tillbaka till verksamheterna, särskilt med tanke på de akuta problem som idag finns inom äldreomsorgen, skolan och den individuella socialhjälpen.

Familjens akuta behov kommer alltid först
Ja, man får gå till sig själv och fundera. Om min dotter är i akut behov av något som gör att hon annars får lida, hur gör jag då med familjens ekonomiska överskott? Betalar jag av skulder för att min dotter skall få det bättre om några år, eller satsar jag pengar på hennes akuta behov för att minska lidandet nu? Svaret är givet. Familjens akuta behov kommer alltid först. På samma sätt borde medborgarnas behov komma först för kommunledningen.

Bra ekonomi redan 1985
Med tanke på att Mönsterås kommun på 1960-talet hade Sveriges sämsta ekonomi och högsta skatter, så kan man ändå delvis förstå att de kommunala finanserna har blivit viktiga i Mönsterås. Men finanserna fick man ordning på redan på 1970-talet. När Roland Åkesson tillträdde som kommunalråd 1985/1986 så var kommunens ekonomi redan bra, låt vara att det höga skattetrycket hängde kvar.

Budgettalibaner
Så även om man kan ha en viss förståelse för kommunens vilja att bli skuldfri, så får detta inte drivas för långt. Ibland undrar jag om inte Roland Åkesson är en lika stor budgettaliban som finansminister Anders Borg. Ett extremt fokus på goda finanser gör till slut att överskott blir ett mål i sig. Men mycket pengar får aldrig bli ett mål i sig. Pengar är bara ett medel för att ge medborgarna god service. Därför hade jag personligen föredragit att överskottet hade delats upp. En del hade kunnat gå till att amortera av skulder, en del kunde ha gått till att lösa de akuta problem som finns inom äldreomsorg och skola.

Men kommunledningen går ju inte i skolan, bor inte på Åshaga och behöver inte stå med mössan i hand utanför socialkontoret. Då kan man kosta på sig att styras av strikta ekonomiska teorier.

4 februari 2010

Mönsterås budgetöverskott = misskött ekonomi

Mönsterås på plus
Mönsterås kommunalråd skryter igen. Den här gången handlar det om hur många miljoner Mönsterås Kommun har gått plus. Samtidigt berömmer han förvaltningarna som har lyckats hålla i slantarna.

Medaljens baksida
Då ska man komma ihåg att medaljen har en baksida. De besparingskrav som har utgått till förvaltningarna har också medfört försämringar i en hel del verksamheter. Idag fick vi den första artikeln om det i Barometern/OT. Det är folkhälsoarbetet som har fått stryka på foten. Fler exempel kommer säkert att komma fram med tiden.

Visserligen kan nog många förvaltningar spara genom kloka effektiviseringar, men många gånger blir det försämringar. Det är bara att se hur det skulle bli hemma om vi ville gå mycket plus varje år. Vissa besparingar kunde säkert kunna göras genom att skära bort onödiga utgifter, men en del försämringar i levnadsstandarden skulle också bli av nöden.

Skattebetalarna borde vara missnöjda
Som skattebetalare blir man förstås arg när det blir mycket pengar över. Man betalar ju skatt för att få det tillbaka genom bra skola, omsorg, kultur etc, även om ett litet överskott är bra eftersom man då kan betala av eventuella skulder.

Många klagar på kommuner som missköter sin ekonomi genom att gå back. Men att få mycket pengar över varje år är också att missköta ekonomin. Då har man inte förvaltat skattepengarna ordentligt. Medborgarna har inte fått tillbaka det dom har rätt till. Jag känner mig bestulen.

21 december 2009

Jo, det är statens uppgift att äga bilföretag!

Tänk om det är statens uppgift
”Det är inte statens uppgift att äga bilföretag”, sa Maud Olofsson (C) för ett tag sedan. "Vi ska inte hålla konkursmässiga företag under armarna med skattebetalarnas pengar", har vi också hört regeringen upprepa till leda. Men tänkt om det är just det som är statens uppgift. I en kristid. Jag ska försöka förklara varför. Min utgångspunkt är varken socialistisk eller kommunistisk, utan kristen humanism.

30 års utförsäljning
Under de senaste 30 åren har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar sålt ut statligt ägande i företag. I vissa fall har det varit bra, i andra ogenomtänkt och uselt. Bakom utförsäljningarna har det funnits en genomtänkt marknadsliberal ideologi; låt vara att sossarna har sålt något motvilligt, medan borgarna med tindrande ögon, likt ivriga små barn på julafton gladeligen har auktionerat ut Sverige. Idag är staten ägare eller delägare i ca 50 företag.

Vinstmaximering
Och visst. Utgår man bara från vinstmaximering så visar undersökningar att statligt ägda företag i genomsnitt blir mer lönsamma och effektiva när de privatiseras. Och vinstmaximering är ju det enda som räknas i det extremkapitalistiska samhälle vi nu tvingas genomlida och som gör människor till värdelösa schackpjäser i ett sällan skådat cyniskt spel.

Det finns andra värden
Men vi är fortfarande några som anser att det finns andra värden än vinstmaximering – värden som ytterst sett handlar om människans värde och välbefinnande – arbetstillfällen, miljö, service, trygghet, kompetensbevarande, för att bara nämna några. Just därför bör staten äga företag som är av avgörande betydelse för befolkningens välbefinnande. Staten har nämligen möjlighet att väga in andra värden än vinstmaximering.

Staten bör visst äga företag
Staten bör äga företag som har med för landet viktig infrastruktur och värdefulla naturtillgångar att göra och ibland bilföretag. En av statens uppgifter är nämligen att skydda medborgarna i kristider. Därför är det rätt om staten under en kris går in och äger eller ekonomiskt stödjer ett bilföretag, vilket man exempelvis har gjort i USA, Tyskland och Frankrike. Statligt ägande är fint eftersom det innebär ett gemensamt ansvarstagande, vilket är väldigt viktigt att lyfta fram i vår extremindividualistiska tid.

Människorna har blivit marknadens slavar
Men i Sverige har den liberala borgerliga regeringen visat att man istället tror på marknaden och dess påstått självläkande krafter. De verkar rent av tycka det är bra att för landet viktiga företag inte klarar sig. De får skylla sig själva som inte anpassat sig till marknaden. Det enda Reinfeldt har att säga är att ”Mitt besked är att det finns jobb över hela Sverige att söka.” Ideologin är överordnad människors välbefinnande. Människor förväntas likt schackpjäser rycka upp sin familj med rötterna och dra vidare dit det eventuellt kan finnas jobb. Människorna har blivit marknadens slavar.

Staten har räddat företag förr
Kan då staten driva företag? Den borgerliga regeringen menar att staten inte kan det och så lyfter man fram det enda man kan komma på – varvsindustrin, där ju staten sköt in pengar med pinsamt resultat. Å andra sidan kan man ju lyfta fram SSAB och LKAB som räddades av staten under krisåren på 1970- och 1980-talen, och där LKAB sedermera har gått med mycket god vinst.

Borgarna var med och räddade statliga företag
Lite generande för alliansregeringen är det att även borgerligt ledda regeringar bidrog till att rädda dessa företag när det begav sig. Centerns Nils G Åsling lyckades då övertyga sina borgerliga kollegor om att det var nödvändigt. Nils G Åsling var en Centerpartist som tog ansvar för vårt land. Maud Olofsson är tyvärr av en annan kaliber.

Statliga företag är undantag
Så visst kan staten driva företag. Men eftersom staten inte kan agera konkurrensneutralt, så ska det statliga ägandet begränsas till för landet extremt viktiga näringar. ”Privata företag kan inte konkurrera med företag som har statskassan bakom ryggen”, skrev en debattör någonstans. Det är riktigt. Statligt ägande bör alltså inte gälla annat än undantagsvis.

Kvalificerat struntprat
Förutom rent ideologiska skäl så har Maud Olofsson sagt att staten saknar kompetens att driva bilföretag. Vilket kvalificerat struntprat! Vem har sagt att staten skall stå för kompetensen. Kompetensen finns redan i företaget och på landets universitet. Om staten hade gett SAAB direktiv (och samtidigt relativt fria händer)om att utveckla innovativa miljövänliga bilar så är jag övertygad om att Sverige hade haft möjligheter för att bli världsledande.

Summering
Staten bör alltså kontrollera landets infrastruktur och naturtillgångar. Likaså bör staten vara ägare av för landet väldigt viktiga företag, såsom bilindustrin. De svenska regeringarna har därvidlag gravt misskött sin uppgift under 30 år. Och sällan har väl ett ideologiskt ställningstagande drabbat så många som nu.

13 november 2009

Manlig kock och "hemlagad" mat försvinner från förskola när Mönsterås Kommun sparar

Manlig kock försvinner
Förskolan Blåklockan på Hagagatan förlorar sin manlige kock Peter Simonsson då kommunen ska spara, enligt dagens Barometern/OT. Därmed försvinner två viktiga kvalitetsaspekter från Blåklockan. "Hemlagad" mat, samt en manlig förebild för barnen. Eller?

75% blir 50%
Vikariatet på 75% ska ersättas med ett vikariat på 50%, något som Peter tackade nej till av ekonomiska skäl. Fullt begripligt. I dessa dagar försöker man ju ordna så att alla ska få jobba heltid. Detta sänder ut helt fel signaler. Jag förmodar att den som jobbar 50% skall sköta städning, samt bara dela ut störköksmaten.

Storkök och transporter
Nu skall alltså den "hemlagade" maten ersättas med storköksmat. Att det blir en kvalitetsskillnad begriper nog alla. Peter är dessutom en utomordentligt duktig kock. Förutom att barnen alltså får sämre mat, så innebär omställningen en daglig transport som ur miljösynpunkt måste betraktas som helt förkastlig.

Manliga förebilder
Sedan har vi förebildsaspekten. I Mönsterås Kommun gäller bara den omvända jämställdheten. Utan några som helst betänkligheter så skär man bort manlig arbetskraft från kvinnligt dominerade arbetsplatser.

När jag jobbade på biblioteket och sedermera Gymnasiebiblioteket så minns jag att många uppskattade att möta en man. Inte minst var det viktigt för pojkarna och deras läsning. Till detta togs ingen hänsyn när kommunen skulle spara 2004. Man skar raskt och effektivt bort en halvtidstjänst.

Överraskning?
Besparingen verkar komma som en överraskning för alla. Men redan för ett par år sedan pratades om att köket på Blåklockan var hotat.

Varför har man inte råd nu för tiden?
Jag har under en längre tid funderat på varför samhället verkade ha råd med så mycket mer förr i tiden. I varenda litet samhälle fanns patrullerande poliser. Varenda liten skola hade förstås ett eget kök. Behövdes det personal någonstans så ordnade man det. Ännu har ingen lyckats förklara för mig varför vi inte har råd med samma saker idag. Har kommunerna blivit sämre på att förvalta våra skattepengar? Slösar kommunerna pengar på sådant som kommuner inte borde syssla med? Jag skall ärligt tillstå att jag inte begriper mig på ekonomisk historia.

I fallet med den manlige kocken så skyller tjänstemannen på att hon måste rätta sig efter politikernas beslut om besparingar. Helt riktigt. Frågan man ändå kan ställa är om detta var så himla bra prioriterat.

28 juli 2009

Mönsterås Kommun satsar mest i hela länet på den politiska verksamheten


Mönsterås kommun satsar mindre än länsgenomsnittet på kultur, drygt 700 kr per inv och år, jämfört med genomsnittet på drygt 1000 kr. Den politiska verksamheten i huset mitt emot biblioteket får destu mer, drygt 1000 kr jämfört med medelkommunens drygt 700 kr.

Barometern/OT har grävt fram intressant statistik
För ett par veckor sedan skrev jag följande om lokalpressen:

I Mönsterås har kommunledningen varit väldigt duktig på att förmedla en version av det välskötta Mönsterås med nöjda invånare. Lokalpressen förmedlar i regel denna bild helt okritiskt genom att tillsammans med ett nöjt kommunalråd redovisa den årliga undersökningen som kommunen beställt från något institut. Jag har dock själv märkt att samtal med människor, samt val av annan statistik ofta ger en helt annan bild av Mönsterås.

Månne Barometern/OT har läst min blogg, för nu gör man precis det jag efterlyste – tar fram annan statistik på eget bevåg. Anders G Bergquist redovisar utmärkt en del intressanta siffror för Mönsterås. Läs artikeln själva så får ni se. Se även här.

Lite på kultur, fritid och missbrukarvård. Mycket på politisk verksamhet
Vi får bland annat veta att Mönsterås Kommun satsar mest i hela länet på den politiska verksamheten per invånare. Däremot ligger Mönsterås långt under medel när det gäller satsningar på kultur, fritidsverksamhet, socialen samt förskole- och fritidsverksamhet. Att utgifterna för socialbidrag och missbrukarvård är låga kan ju i och för sig tolkas positivt, men då borde det ju å andra sidan finnas pengar att fördela på de områden som idag får väldigt lite.

Nå, artikeln visar hur spännande lokalpressen kan bli när den gör sitt jobb och granskar makten själv och inte bara skriver om de undersökningar som kommunpolitikerna vill lyfta fram. Läs gärna om den statistik jag själv grävde fram vid ett tidigare tillfälle.