Oskarshamn får för stor andel av lokalsidorna

Oskarshamn får för många sidor
För många år sedan skrev jag till OT:s lokalredaktion och frågade varför Mönsterås får oproportionerligt få sidor jämfört med Oskarshamn. Svaret jag fick gick ut på att lokalredaktionerna får sig tilldelat ett antal sidor i veckan. Det är inget de får bestämma själva. Svaret på min fråga stod alltså att finna högre upp i tidningens hierarki. Jag skrev således till närmaste högre instans och påpekade dessutom att Högsby, som inte ens har hälften så många invånare som Mönsterås, oftare än Mönsterås får sig tilldelat två sidor. Något svar fick jag aldrig. Samma fenomen kan man se på sportsidorna där Oskarshamn (och i någon mån Målilla) har astronomiskt utrymme jämfört med mindre orter. Elitbevakningen går före lokal bredd. Jag kan i och för sig förstå att det är roligare att gå på IKO:s matcher än att åka runt i bygderna och göra fördjupningsartiklar om gärdsgårdslag. Men det vore trevligt om man i någon mån ville bemöda sig om att även beskriva idrottens idealitet, själ och hjärta. Sportredaktionen svarar om möjligt än mer sällan än tidningens redaktionsledningar. Jag tror ärligt talat att jag aldrig har fått svar från någon lokaltidnings sportredaktion. Synd, för det här är ju duktiga journalister. (Nu blev jag lovad ett svar nästa vecka, och det är alltid trevligt när det blir en dialog).

Jag jämförde idag varje orts andel av lokalsidorna och med orternas befolkningsunderlag och fann följande:

Oskarshamn: 70% av lokalsidorna – 45% av täckningsområdets befolkning.

Mönsterås: 10% av lokalsidorna – 22% av täckningsområdets befolkning.

Högsby: 10% av lokalsidorna – 10% av täckningsområdets befolkning.

Hultsfred: 10% av lokalsidorna – 23% av täckningsområdets befolkning.

Som synes får Oskarshamn en oproportionerligt stor andel av sidorna i förhållande till sin befolkningsmängd. Mönsterås och Hultsfred får en mindre andel än vad befolkningsmängden kan motivera. Dagens undersökning var ett stickprov, men efter att ha varit prenumerant under flera år så kan jag säga att det är ungefär så här det brukar se ut.

Vad gäller sporten så ligger fokus på IKO, OAIK och Dackarna. Och givetvis är det inget konstigt med det. Men ibland vore det kul om man kunde fånga de andra kommunernas idrott, även om den inte är lika framgångsrik. Man ska ju bevaka tidningens täckningsområde. När Mönsterås exempelvis gick upp i fyran nyligen fanns det ingenting om detta på måndagen. På tisdagen hade man pliktskyldigast tagit in en mindre artikel. Man får väl hoppas att man följer upp med en fördjupning, annars tycker jag det är respektlöst.

Av en händelse fick vi idag även Nyheterna och en snabbtitt visar i det närmaste exakt samma resultat där. Oskarshamn får 7-8 sidor, Högsby 1, Hultsfred/Vimmerby 1, Västervik 1 och Mönsterås för dagen 2.

Söndagsledaren v4 - media och lokalpolitiken

Mediedrevens dagar
Vi lever i mediedrevens dagar. De stora mediedrakarna ägnar sig inte bara åt kritisk granskning, som de själva påstår, utan har blivit medspelare i olika politiska agendor. Man låter sig utnyttjas av politiska krafter. I någon mån är det kanske oundvikligt, eftersom varje fel och skandal media hittar, med automatik utnyttjas av politiska motståndare. Det är förstås bara en tidsfråga innan media har satt förstoringsglaset över Stefan Löfvens fel och brister.

Lokal nivå

Man kan förstås tycka att det där har gått för långt. Ingen vill väl snart bli politiker när man måste vara perfekt i alla avseenden. Men på lokal nivå är vi förstås inte i närheten av några mediedrev. Inte ens den kritiska granskningen är särskilt tuff eftersom man i regel har med fritidspolitiker att göra, även om jag inte tror man skulle tveka att skriva om något stort kommunalt missgrepp skulle uppdagas. Jag minns när jag ställde upp i kommunalvalet 2010. Jag hade förväntat mig att lokalpressen skulle gräva fram att jag suttit i fängelse för vapenvägran, att jag…Men av detta blev det ingenting. Jag fick knappt en enda kritisk fråga från någon tidning utan fick fritt framföra vad jag och partiet stod för.

Det är väl därför politiker och tjänstemän som en dag tvingas möta Janne Josefsson från Uppdrag granskning ser så besvärade och plågade ut. De har ju mest vana att möta den lokala murveln som kanske är duktig men oftast inte är allt för elak. Uppdrag gransknings journalister struntar ju blankt i om kommunalrådet eller chefstjänstemannen blir ledsen och inte kan svara med ett uns av logik och medkänsla.

Myspyset i Solberga

Att Mönsterås kommunalråd, Roland Åkesson (C), är en mästare på att bara synas i ofarliga mediesammanhang där han inte behöver försvara politiken, vet vi ju redan. Det är tjänstemännen som får kliva fram när det blåser kallt. Att han dessutom har lyckats få stora tidningsuppslag i Barometern/OT med mysintervjuer vid flera tillfällen är förstås också ett tecken på att man kan mediespelet. Roland har ju själv jobbat som journalist på Kalmar Läns Tidning en gång i tiden. Som väl är har Barometern/OT skärpt till sig och nästan helt slutat med myspyset i Solberga.

Men hur lyckas de andra lokala politikerna nå ut i media?

Rapakko och Östran/Nyheterna

Socialdemokraternas Robert Rapakko har dock börjat dyka upp allt oftare i Östran/Nyheterna. Bara den senaste månaden har han varit med flera gånger och utan kritiska följdfrågor fått föra ut partiets politik i olika frågor. Det känns ju lite lustigt att man kan få nyttja en lokaltidning så uppenbart. Någon borde granska så att lokalredaktionen inte på något sätt känner Robert, om inte annat för att slippa spekulationer. Att de lokala nätverk som journalister ingår i kan bli ett problem kan det ju inte råda någon tvekan om. För även om Östran/Nyheterna är en Socialdemokratisk tidning, så ska ju det egentligen bara synas på ledarsidan, och kanske i någon mån i vissa perspektivval. Men om jag under årens lopp ibland har tipsat båda lokaltidningarna om något som har med facket eller S att göra, så väljer Östran/Nyheterna konsekvent att inte skriva om det.

I skuggan av Den Store
De andra partiledarna i Mönsterås är nästan aldrig med i lokalpressen. Ja, barn- och utbildningsnämndens och socialnämndens ordförande har väl ibland lyckats nå ut. Men företrädarna från de andra partierna framlever sina politikerliv i skuggan av Den Store.

Vad vi skulle behöva är en mer uppsökande journalistik där politikerna inte får styra dagordningen med perfekt timade utspel och presskonferenser. Politikerna kommer med all sannolikhet att ställa upp. De vet att om de vägrar ger det en oerhörd negativ publicitet.

Sportjournalistik

Debatt om sportjournalistik
Lite i skymundan pågår en inte allt för stormig debatt om sportjournalistik i allmänhet och matchreferat i synnerhet på lokaltidningarnas sportsidor. Tidigare i år diskuterades den låga andelen som handlar om kvinnlig idrott. Men nu är det alltså matchbevakningarna som står i fokus. Det är lite svårt at bena ut vad man egentligen diskuterar. Men den kritik som förekommer verkar dels handla om att matchreferaten är för korta, dels att de inte ser ut som förr, vad som nu kan menas med det, och dels att man inte fokuserar på spelarna som individer i tillräckligt hög grad.

Gammeldags matchreferat
Det jag tänkte haka upp mig lite på är att Barometern/OT:s duktige sportjournalist Christian Gustafsson verkar ha en negativ uppfattning om gammeldags matchreferat där journalisten beskriver vad som hände under en match, i bästa fall kopplat till en viss analys. Detta sätt att skriva är visst omodernt.

Men vad är alternativet? Läsare som inte varit på matchen vill väl rimligtvis veta vad som hände och varför. Men om det är omodern journalistik, så frågar förstås vän av ordning hur den moderna ser ut?

Moral och estetik
När jag jämför hur äldre journalister skrev om sport och jämför med dagens, så slås jag av hur de äldre ofta fäste avseende vid om lagen spelade juste och uppträdde sportsligt. Man bedömde alltså matcherna även utifrån en moralisk kompass. Vidare noterade man ofta om spelet var vackert - man hade således också en estetisk skala som man stämde av emot. Språket var i regel också ganska mustigt. Objektiviteten var det inte så noga med. Dagens journalistik uppfattar jag som mer individorienterad. Specifika spelare och tränare uppmärksammas mer, i alla fall i de högre divisionerna. Samtidigt har journalisternas personliga åsikter förpassats till bloggar och enstaka krönikor.

Vilken journalistik som är bäst kan jag inte avgöra, men jag tror inte man ska vara så snabb att döma ut gammeldags matchreferat. Mina egna referat har i en mening varit unika eftersom jag inte har någon bakgrund inom fotbollen och egentligen inte kan sporten. Därför har perspektiven kanske blivit lite bakvända, samtidigt som jag har försökt få in lite humor ibland. Men...det skall erkännas...det har blivit fler klyschor med åren. Fast i grund och botten är jag nog mer inspirerad av gammeljournalistikens moraliska och estetiska kriterier än att sätta enskilda spelare under förstoringsglas. Några hemma-hos reportage lär ni aldrig få läsa på Mönsteråsbloggen. Tyvärr kanske.

Orättvist
Lokaltidningarnas sportjournalistik har förstås vissa ekonomiska och tidsmässiga ramar att arbeta inom. Det måste man ta hänsyn till när man diskuterar. Men sedan handlar det ju om hur man förvaltar det man har. Det mest allvarliga är kanske trots allt att kvinnoidrotten får så lite utrymme. Jag har ännu inte begripit varför herrfotbollen får små minireferat ner till division sex, medan damerna i regel bara får till division 3. Sportjournalistik är i mycket ännu männens värld. Jag är inte feminist, men till och med en konservativ som jag ser ju orättvisan här.

Livereferat
Annars så tycker jag att det är ganska roligt att läsa livereferaten som man ibland kan ta del av på lokaltidningarnas internetsidor. Där kan man ju i regel kommunicera med journalisten och ställa frågor i realtid.

När kyrkoherde Oredsson hängdes ut i lokalpressen

Djärv sommarjournalist
Jag brukar ju beklaga mig över att sommarvikarierna ägnar för många spaltmeter åt nyöppnade caféer, katter i träd och campinggäster som bott 47 år på samma plätt. Men omkring 1990 hade Barometern/OT en djärv och trevlig sommarjournalist som hette Vibeke Linse (nu med annat efternamn). Förmodligen fick hon fortsätta även på hösten eftersom artikeln jag ska presentera är från december. 

Artikel om Oredssons försummelse

Vibeke var både modig och duktig. Förutom ganska så djuplodande historiska artiklar så tvekade hon inte att vända på alla stenar som gick att vända på. En gång slog dock ivern lite fel. Vibeke skrev en artikel om en kyrkans bankbok där kyrkoherde Kjell-Arne Oredsson i det närmaste framstod som en trixare. Vibeke lyckades snoka reda på att Kjell-Arne inte hade lämnat en bankbok med 100 000 kr till församlingskassören och revisorerna som han borde. Det handlade om den Rappeska fonden vars räntepengar varje år skall delas ut till sjuka i ekonomiskt trångmål. Som svar på frågan varför han inte lämnat över bankboken svarade Oredsson: ”Jag har väl försummat det”. Den som var det minsta illasinnad kunde nu tro att Oredsson var en fifflare och hade dolda motiv för att inte vilja visa bankboken. Många tyckte artikeln var insinuant och andades början på ett drev.

Alla försvarade sin kyrkoherde
När mönsteråsarna läste artikeln i tidningen så begrep dom givetvis vad det handlade om. Alla utom Vibeke visste att Kjell-Arne inte var världsbäst på att hålla ordning på papper och tider. Det var inte bara pga efternamnet han kallades för ”Oredan”.  Historierna var många om hur man fick hämta Oredsson i skidspåret 5 minuter innan gudstjänsten skulle börja. Oredsson var en genuint trevlig och försynt kyrkoherde och absolut ingen fifflare. Och nu tog det hus i helsike. Alla tog stackars Kjell-Arne i försvar och Vibeke…ja, jag tror inte hon stannade så länge som lokalredaktör efter den episoden, vilket i och för sig var synd eftersom hon egentligen var driftig. Hon saknade bara den där fingertoppskänslan som man får när man bott ett tag på en ort.

Den försynte kyrkoherden Kjell-Arne Oredsson hade glömt att lämna över en bankbok.

Medias sommarkollaps

Tid för djupare reportage
Det är sommar och kommunerna går på sparlåga. Det betyder att media har det lite lugnare. Nu borde det alltså finnas utrymme för de där grävande fördjupande reportagen som man inte har tid för vanliga stressveckor.

Tvärtom
Men media gör precis tvärt om. Istället för att till fullo genomföra sitt kritiskt granskande uppdrag, så fylls sidorna med trevliga, men ack så uddlösa, reportage om sommarcaféer, katter som fastnat i trädtoppar, folk som semestrat 40 år på samma campingruta, eller som på Mönsteråssidan idag där man ägnar en hel sida åt att hylla vårdpersonal som tagit hand om en gammal tant på ett bra sätt (de har med andra ord gjort sitt jobb). Pinsamt.

Istället
Istället för caféartiklar hade man kunnat belysa allt svartmygel inom restaurangbranschen. Istället för katter som fastnat i trädtoppar kunde man skriva om alla ansvarslösa människor som tar sommarkatter. Istället för trogna campinggäster kunde man skriva om hur campingarna sköts (Oknö eller Skiren exempelvis). Istället för att hitta det där exemplet på god omsorg, så borde man förstås ge röst åt alla dem som inte får den omsorg de behöver. Och så myglet inom kost och städ. Skolgårdarna. You name it. Man hade i alla fall kunnat förvänta sig en mix av mysjournalistik och kritiskt granskande.

Sommarjournalistiken är till 90% usel och uddlös. Jag står för det.

Sportjournalister lär av Mönsteråsbloggen

Nyheterna slog på stort
Noterar att derbyt mellan Blomstermåla och Mönsterås helt missades av Barometern/OT som hade sin vanliga lilla mininotis. Nyheterna däremot slog på stort med tresidors reportage – stora fina bilder av Tomas Jonsson och text av Per Edwardsson. Och det är nu det roliga kommer – Nyheterna måste ha använt Mönsteråsbloggen som källa när researchen gjordes. Kul!

Exempel på hur Mönsteråsbloggen kunde inspirera till journalistiska stordåd
Jag hade ju flera artiklar inför derbyt och la ut min matchartikel på lördagskvällen, så tid har ju funnits. Låt mig få ge ett par exempel.

Jag använde mig av ordet ”Tennissiffror” i mitt matchreferat. Vad hittar vi månne för underrubrik i Nyheterna? Jo, just ”Tennissiffror”. Så långt skulle det ju kunna vara en slump, men vi fortsätter väl.

I en av mina artiklar inför derbyt skrev jag: ”På lördag är det dags för ännu ett prestigefullt strandaderby mellan Blomstermåla IK och Mönsterås GIF – det första på fyra år. Vilket i ordningen är väl inte helt klart, men ungefär 50 derbyn i seriesammanhang har det blivit sedan det första 1929.”

I Nyheterna stod det: ”Första strandaderbyt på fyra år…1929 avgjordes det första strandaderbyt mellan Blomstermåla IK och Mönsterås GIF. Sedan dess har det blivit ett 50-tal derbyn genom åren…”

Nå, nu har ju journalisten inte snott rakt av, utan i någon mån bearbetat språket, så det är bara roligt att Mönsteråsbloggen numera är något som sportjournalisterna lär av för att bli bättre journalister. ;-)

Trevliga artiklar, men...

Barometern/OT har de senaste veckorna haft en artikelserie om kommunens nämndordföranden. Artiklarna har karaktären av personliga porträtt. Allt är mycket välskrivet och trevligt. Det är helt enkelt intressant att lära känna de här personerna lite bättre. Och så är det alltid nyttigt att bli påmind om att politiker också är människor, för att nu tala med klyschans ord.

Men ett par principiella frågor inställer sig med automatik. Kunde man inte ha fått med i alla fall några kritiska frågor så att det inte bara blir trevligt och ofarligt? Vidare undrar man om det kan påverka möjligheterna att göra framtida mer kritiska reportage när man en gång har gjort ett mer närgånget mänskligt porträtt. Ju mer man lär känna människor desto svårare är det att göra kritiska granskningar även om man är professionell. Och politiker skall ju inte i första hand presenteras, utan granskas.

Facebook, Wikileaks och SÄPO

Få Facebookvänner
Dags att ta en liten paus från Mönsterås och lura lite på sitt sociala kontaktnät på Internet. Jag har ju vid flera tillfällen hyllat socialdigitala medier som en stor innovation, inte minst för oss som är blyga eller bara allmänt asociala. Men så noterade jag att många av mina Facebookvänner har flera hundra vänner i sitt kontaktnät. Jag har i skrivande stund futtiga 48, om än så älskvärda, vänner. För att vara Facebookveteran framstår det som oerhört få, även om man tar min asociala hållning i beaktande, och även om man värderar kvalitet högre än kvantitet.

Var är exempelvis min enormt stora släkt? Av över 40 kusiner på mödernet har jag inte lyckats hitta en enda på FB. Så teknikfientliga kan vi väl inte vara. Kom igen nu alla ättlingar till Jarl och Stina Karlsson i Mjölerum! Nä, dags att ta tag i det här. Jag driver ingen snobbig kräsen linje på FB.

Vad tycker jag om Wikileaks?
Någon frågade mig vad jag tycker om Wikileaks. Det kan ju vara intressant då jag vid något tillfälle lyft fram den digitala journalistikens fördelar som komplement till det man brukar kalla ”gammelmedia”. Jag har dock aldrig förespråkat att man skall bryta mot lagen och hacka sig in i myndigheters digitala arkiv för att komma åt material som inte faller under offentlighetsprincipen.

Maktens besynnerliga krumbukter avslöjas, men tveksamt om total öppenhet gynnar medborgarna
Hade jag haft ansvar för rikets säkerhet eller varit diplomat hade jag sannolikt inte varit glad just nu. Total öppenhet gynnar förmodligen inte medborgarna när det gäller exempelvis säkerhetspolisens arbete. Wikileaks avslöjar och publicerar ju uppenbarligen hemligstämplat material. Vissa kallar det de bedriver för högteknologisk terrorism. Å andra sidan känns det uppfriskande att några bedriver journalistik på det här sättet. Maktens besynnerliga krumbukter avslöjas obarmhärtigt. Kanske dags att återupprätta en gammeldags tjänstemanna- och politikerheder som innefattar en ökad medvetenhet om vem man tjänar.

Oönskade konsekvenser
Jag befarar dock att Wikileaks urskiljningslösa publiceringar av statshemligheter kommer att få en högst oönskad effekt. Det som tidigare var hemligt kommer nu att bli än mer hemligt. Även det som tidigare var tillgängligt kan också komma att bli hemligt. Samma fenomen kunde vi nyligen se i Mönsterås i liten skala. Efter att lokalpressen och Mönsteråsbloggen skrivit öppet om alla outhyrda lägenheter Mönsterås Bostäder har, så sekretessbelades uppgifterna. Samma fenomen har jag mött i många andra sammanhang där jag har skrivit öppet om saker och ting. Det fria ordets svärd möts av betongbunkrar.

Dessutom kan vi förvänta oss än mer kontroll och övervakning. De amerikanska myndigheterna kommer att göra allt för att få kontroll över Internet. Wikileaks må ha gjort en stor journalistisk gärning när de publicerade dokument som inte var avsedda för allmänheten. Men motreaktionen lär inte låta vänta på sig.

En liten dialog
Låt mig få avsluta med en liten dialog som jag och en god vän hade på FB idag angående detta (OBS obegriplig humor. Namnen är ersatta med X, Y och Z etc)

Jag: Det där Wikileaks verkar vara ett fint gäng. Hackar alla de tycker illa om och publicerar sekretessbelagda statshemligheter. Hade inte varit särskilt glad om jag hade haft ansvar för landets säkerhet. Å andra sidan är det ju snyggt och fräckt jobbat. Ler småroat. Hade jag varit journalist hade det väl varit julafton nu.

XXX: ”Landets säkerhet”, hade säkerhetschef E vrålat och sedan skickat ut dig och mig att ta dom.......

Jag: Där har du det...sätt in E!

XXX: Såväl du som jag kunde säkert bidra med något också. Vi är ju inte alltid snälla...

Jag: Som förhörsledare hade vi gjort succé. Den där blekfisen de gripit i England hade blivit om möjligt ännu blekare i vår källare.

XXX: Just det och sedan krydda upp anrättningen med litet ZY och gärna tidigt en morgon då hans morgonhumör är bedrövligt.

Jag: Förunderligt att vi inte jobbar för SÄPO än.

XXX: SÄPO hade haft en helt annan ställning och delvis annan inriktning om vi fått hand om det hela. Agent och samtidigt historiker är en oslagbar kombination. James Bond hade framstått som rena söndagsskoleläraren....Och skulle vi sedan filmatiserats hade jag fått spelas av Per Grundén och du av Claes Månsson.

Jag: Är dom inte lite väl gamla...

Länets bästa fotbollsblogg är utsedd - fotbollsexpertisen valde Smes hörna och Mönsteråsbloggen

Länets fotbollsexpertis har sagt sitt
Omröstningen om länets bästa fotbollsblogg är avslutad. Länets fotbollsexpertis har fått säga sitt. Inte mindre än 94 röster har avgetts. Tack till alla som deltog.

Rafflande dramatik
In i det sista blev det en sällan skådad och rafflande dramatik. Även om alla nominerade bloggar fick röster så skulle segerstriden komma att stå mellan ”Smes hörna” och ”Mönsteråsbloggens” fotbollsavdelning. Ledningen skiftade från timme till timme. Nervdallret kunde erfaras av var känslig själ.

Den minnesgode läsaren kommer ihåg att fotbollsmatchen mellan IK Tuna Södra och Mönsterås GIF häromveckan slutade oavgjort. Och otroligt nog slutade även denna kamp inom den absoluta bloggeliten oavgjort.

Smes hörna och Mönsteråsbloggen vinnare
På delad förstaplats kom alltså ”Smes hörna” och ”Mönsteråsbloggen” med 41 röster vardera (= 43% var). Jag gratulerar den mytomspunna ”Smes hörna” till segern! Tvivelsutan en värdig vinnare som lyckas kombinera en oöverträffad humor, ett visst fotbollskunnande och ett mustigt språk. Att min egen blogg får dela segern ser jag som en stor ära och överraskning. Det enda jag kan om fotboll är ju det jag har läst i Ola Anderssons bok ”Så funkar fotboll”. Resten, dvs det mesta, har jag hittat på själv.


Smes hörna delade förstaplatsen i omröstningen om länets bästa fotbollsblogg. Här logotypen och den senaste rubriken som antyder att man kan få läsa om IK Tuna Södras B-lag. Vilket lag som vann matchen tror jag inte framgick.


Mönsteråsbloggens fotbollsavdelning delade segern. Här en typisk rubrik för denna blogg som inte tvekar att väga in både gudar och toaletter i analyserna.

På tredjeplats kom ”Professorns blogg” med 9 röster (9%). Grattis till en fin placering. Man kan ju inte alltid vara bäst, särskilt inte när motståndet är så tufft som det var här. Men en bronsmedalj är icke att förakta.

Fyra kom ”Rödslebloggen” med 2 röster (2%) och på femte plats hittar vi ”Anderssons sportblogg” med 1 röst (1%). Ni ska inte vara ledsna, utan kan vara stolta att ni nominerades till denna unika och ryktbara tävling. Kanske borde även Tomas Jonssons fotoblogg ha nominerats eftersom han fotar mycket fint från fotbollsmatcher. Han får i alla fall ett hedersomnämnande.

Några priser eller blomster delas inte ut. Äran är gott nog. Ej vissnar dess glimmande krans.

En lustig lördag - jag ska bli fotbollsexpert istället för politiker

Kan väl kasta in några rader om vardagslivet. Gårdagen blev ju en något lustig dag.

Möte med Radio Kalmar
På förmiddagen skulle jag träffa en journalist från Kalmar Radio. De sänder direkt från kommunfullmäktige på måndag och ville väl få ihop något minireportage med ett alternativt perspektiv på Mönsteråspolitiken inför måndagskvällens sändning. Vad passade då bättre än att intervjua undertecknad med anledning av Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti.

Vi träffades på Nelssons café. Även om journalisten var trevlig och gjorde sitt jobb professionellt så blev det som så ofta när jag möter journalister - jag når inte fram, vi lever i olika världar, journalisterna begriper sig inte på mig och ser till slut lite uppgivna ut. Särskilt när jag började jämföra kommunalrådet Roland Åkesson med president Urho Kekkonen, så tror jag att den stackars journalisten undrade vad hon gjorde där. Och att sitta och prata 10 minuter in i en mikrofon när allt sedan skall klippas ihop till 1,5 minuter gör mig rädd. Jag hade hellre pratat live. Nu blev det mest stelt och konstigt. Programmet skulle sändas på måndag morgon, men tillåt mig tvivla att de får ihop något.

Ålems marknad
Lördagen fortsatte sedan på Ålems marknad. Vimmelkantig och ännu i chocktillstånd så glömde jag förstås kameran. Nå, min dotter hade i alla fall roligt och hann avverka hoppborg, karusell och diverse marknadsgodis innan det var dags att ta bilen hem förbi Strömsrum. Att se dottern glad gjorde att jag tinade upp något och såg en aning mindre tvär ut än jag vanligtvis gör på marknader. Hela Mönsterås politiska elit var förresten på plats. Och för andra gången denna dag fick jag känna mig som en katt bland hermelinerna.

I topp på VM-tipset
Resten av dagen hände inte så mycket, men ett glädjeämne är att jag satte alla tre matcherna på VM-tipset igår. Jag deltar ju i det VM-tips som återfinns på IF Ariels hemsida. De fick ihop hela 93 deltagare. Och efter fem matcher är vi 9 tippare som har "ryckt" och delar ledningen med 4 rätt. Som ni säkert förstår så ingår jag bland de nio. Så efter en något missanpassad dag kände jag att jag äntligen hittat hem. Jag ska inte bli politiker, utan fotbollsexpert och professionell tippare. Synd att det skulle behöva ta 42 år att inse det.

Glöm inte att rösta i den dramatiska bloggomröstningen om länets bästa fotbollsblogg. Jag är ju med i toppen där också.

Alternativ fotbollsjournalistik. Hjälp till att utse länets bästa fotbollsblogg.

Matchreferat i äldre tider
För länge sedan, i alla fall till och med 1940-talet, så redovisades lokalfotbollens matchreferat på tidningarnas lokalsidor, inte på en särskild sportavdelning. Orsaken var förstås att fotbollen sågs som en given del av samhället och ortens samtalsämnen, inte något vid sidan om som skulle stuvas undan för de specialintresserade. Med tiden flyttades matchreferaten över till tidningarnas sportavdelningar.

Alternativ sportjournalistik
Internet och bloggarnas genomslag har skapat en alternativ sportjournalistik. Om man väljer att se dem som konkurrerande eller kompletterande beror på vilket perspektiv man använder. Utan att klanka på tidningarna så har dock bloggjournalistiken vissa fördelar. Här följer några:

Snabbhet: Bloggaren kan ofta leverera både resultat och matchreferat snabbare än lokalpressen.

Djup: Bloggaren kan ge utförliga och djupa referat, medan lokalpressen inte har resurser att bevaka lokalfotbollen mer än med småsnuttar.

Perspektiv: Bloggaren har ibland annorlunda perspektiv än den vanlige journalistens.

Djärvhet: Eftersom bloggaren inte behöver uppvisa samma objektivitet som tidningsjournalistens så kan han ofta skriva djärvare, roligare och mer intressant.

Fler bilder: Tidningarna har oftast inga bilder alls när det handlar om de lägre serierna. En bloggare kan i princip ta med hur många bilder han vill.

Kommunikation: En bloggare inbjuder ofta till kommunikation via bloggens kommentarsmöjligheter. Tidningarna har också detta, men det känns lite mer som en dialog på en blogg.

Demokratisering: Bloggjournalistiken innebär en viss demokratisering eftersom flera får göra sina röster hörda. Tidningarnas monopol och tolkningsföreträde är brutet.

Några påtagliga nackdelar kan jag inte se. Möjligen kan man spekulera om den uppmärksamhet som bloggarna ger skulle kunna påverka spelare negativt om de inte förmår hantera uppmärksamheten och bloggarens synpunkter på ett konstruktivt sätt. Men jag tror inte det. Jag har, med något enstaka undantag, endast mött positiva kommentarer.

Utse länets bästa fotbollsblogg
I Kalmar län finns några fotbollsbloggar och jag tänkte vi kunde utse länets bästa fotbollsblogg. Urvalet är mitt, men det kan ju vara roligt ändå. Ett krav för att få vara med i omröstningen är att man skall skriva om lag i den sk gärdsgårdsserien. Därmed faller Henrik Rydströms och andra malliga Kalmar FF-bloggar bort. Bloggen får inte heller ha någon koppling till en vanlig papperstidning, även om den är bra. Själva omröstningen hittar du längst upp i bloggens högra spalt. Följande får vara med:

Professorns blogg
Fredrik ”Professorn” Svenssons blogg bevakar i första hand IF Ariel, men är av intresse för alla som följer lagen i division 5 nordöstra. Denna säsong har han dessutom utvecklat bloggen med tipstävling. En av få som kan konsten att skriva om sig själv i tredje person. Utöver detta är den trevligt skriven och språkligt välvårdad. En professors briljans helt enkelt.

Smes hörna
Språkligt välvårdad kan man kanske inte med all god vilja i världen påstå att Smes hörna är. Men den är annorlunda och har ett tonläge som i alla fall jag finner underhållande. Klart läsvärd om man har is i magen. Bakom bloggen lär en viss Lars Nilsson stå.

Anderssons sportblogg
Bevakar Ölandsfotbollen föredömligt. För ibland även principdiskussioner i angelägna ämnen kring fotbollen. Har alltid några kloka ord på gång.

Rödslebloggen
Blogg där medlemmar kan skriva inlägg. Spretar åt alla möjliga håll, men klart läsvärd sin bredd.

Mönsteråsbloggen
Undertecknads blogg där fotbollen utgör ungefär 1/3 av inläggen. Får vara med i tävlingen ändå. Det finns förstås en poäng med detta. Jag knyter an till den äldsta fotbollsjournalistiken där fotbollen utgjorde en integrerad del av samhället och inte en subkultur. Länets längsta och okunnigaste referat. Försöker även bevaka det runt omkring matcherna – alltifrån korvsmak till sittplatser, toaletter och fina entréer.

Fotbollsfusket i lokalpressen och en missad dammatch

Jag kände igen referatet
När jag idag slog upp Barometern/OT för att läsa matchreferatet från lördagens match mellan GIF och Ankarsrum, så tyckte jag mig känna igen matchbeskrivningen nästan ordagrant. Nej, de hade inte stulit mitt referat. Däremot motsvarade det nästan exakt det referat som GIFs tränare Zuhrija skrivit på GIFs hemsida. Att tidningarna ringer upp tränaren eller tar referat från föreningarnas hemsidor är förstås ingen nyhet. Så har man gjort under många år. Tidningarna har inte resurser att skicka ut reportrar till alla matcher i de lägre serierna. Men min poäng är att läsaren av tidningen ges sken av att tidningen har varit på plats. Jag tycker inte att man som läsare skall acceptera den typen av "bevakningar". Det är ungefär som om tidningarna skulle skriva om konserter utan att själv ha varit där och lyssnat. Istället skulle man låta musikerna som uppträdde recensera sin egen konsert.

Inget referat alls!
Något senare köper jag konkurrenten Nyheterna, och efter att ha läst Sporten noga tre gånger har jag ännu inte hittat något referat från GIFs match. De andra matcherna från division 5 nordöstra är med, men inte GIFs match. Uselt!

Nej, lokalpressens bevakning är inte bra. Nyheterna/Östran brukar ha lite bättre bevakning av lokalfotbollen, men i år har man inte börjat bra. Barometern/OT bygger på "fusk"rapporter, men har i alla fall Fotbollsbloggen som i någon mån lyfter fram det lokala perspektivet.

Olika sätt att se på saken
För övrigt rekommenderar jag varmt till läsning av referaten från GIFs tränare som numera återfinns på GIFs hemsida. Även denna gång ser vi lite olika på förra matchen, så den som vill berika sina perspektiv läser lämpligtvis både mitt och hans referat.

Förlust för GIFs damlag
Tyvärr kan jag inte bevaka både herr- och damlag lika intensivt, men igår hade jag tänkt att gå och se hemmapremiären för GIFs damer som spelar i division 4. Istället fick jag åka med ilfart till Kalmar sjukhus då min far brutit lårbenshalsen. Jag hoppas kunna bevaka damerna nästa hemmamatch. I går blev det förlust mot Lindsdal (B) med 1-2. Lite snopet minst sagt, men jag tror på det här unga tjejlaget som tveklöst har framtiden för sig. Jag tror att man etablerar sig i fyran i år. Kanske kan det till och med bli övre halvan.

Övrigt
En match spelades i går i div 5 nordöstra. FC Vimmerby vann över Rödsle med 1-0, och ska man tro referaten kunde det ha blivit betydligt mer stryk för Rödsle.

Roland Åkesson verkar inte förstå det demokratiska dilemmat

Skrytartikel
Så har då Mönsterås rekordkommunalråd Roland Åkesson (C) ännu en gång lyckats få nästan en helsida att skryta på i Barometern/OT. Det är journalisten Torsten Strömberg som intervjuat Roland. Artikeln innehåller inte en enda kritisk fråga. Istället får Roland breda ut sig i princip oemotsagd. Givetvis får vi också ta del av den sedvanliga mysbilden.

Inga kritiska frågor
Förutom allt skryt så får vi alltså veta att Roland ställer upp till omval 2010. Detta efter att ha suttit 25 år vid makten (ungefär lika länge som Urho Kekkonen satt som president i Finland, vilket föranledde finländarna att stifta en ny lag som gör att man inte kan sitta så länge som president). Och det är ju kring detta som journalisten borde ha ställt kluriga frågor. Hur ser Roland på sitt långa maktinnehav ur demokratisynpunkt? Det är ju inte så enkelt att man bara kan hänvisa till att medborgarna röstat så.

Obekymrade Roland Åkesson
Roland själv verkar emellertid helt obekymrad. Att han inte förstår problemet avslöjar han när han säger "Vi har ett bra politiskt klimat också i kommunen. Alla arbetar för kommunmedborgarnas bästa." Detta skulle vi kunna översätta så här: "I Mönsterås tycker alla som jag".

Frågorna som aldrig ställdes
Här borde journalisten ha ställt ett antal frågor. Är det ett bra politiskt klimat när politikerna nästan alltid är överens och debatten är i det närmaste obefintlig? Är det ett bra politiskt klimat när ett stort parti och en partiledare dominerar den politiska scenen i över 25 år? Till och med statsvetarna har uppmärksammat detta demokratiska dilemma. Är det ett bra politiskt klimat när Mönsteråsmedborgarna har förlorat möjligheten att ställa offentliga frågor på kommunens borttagna frågepanel? Där kunde alla läsa medborgarnas kritiska frågor, vilket visade idyllens fasadsprickor. Extra känsligt under valår? ( se här och här)

Het debatt i Umeå, tyst i Mönsterås
I Umeå var det tidigare i år en spännande het debatt när socialdemokraternas kommunalråd Lennart Holmlund ställde upp till omval efter 14 år vid makten. I Mönsterås är det dock tyst när Roland kandiderar för att få sitta 29 år.

Demokratin hotas
Problemen med att sitta länge vid makten är välkända. Med tiden ökar risken att partiets intresse blir liktydigt med kommunens. Makten, partiet och kommunen blir ett. Historien visar att ett parti som sitter länge vid makten medvetet eller omedvetet bygger upp strukturer som motverkar demokrati och ökar risken för vänskapskorruption. Ingen politiker står över den risken. Inte ens den gode Roland Åkesson.

Centerpartiet i Mönsterås har också kontroll över media, vilket dagens artikel visar, och har byggt upp maktstrukturer och allianser som inte är särskilt demokratiska och som inte har sina rötter i det folkliga mandatet. Det är ofta viktigare att du har bra kontakter i kommunhuset än att du kan förlita dig på opartiska bedömningar. Så även om folk röstat fram Centerpartiet i god demokratisk ordning, så kan man ifrågasätta om det politiska vardagslivet i Mönsterås verkligen genomsyras av demokratisk anda.

Begränsningar i flera länder
I flera länder har man insett att flera omval av samma person kan hota demokratin inifrån. I USA och Ryssland kan man därför väljas till president för högst två perioder. I Finland har man efter 26 år med Kekkonen ändrat lagen så att man kan vara president högst 2x6 år i följd. I Frankrike gäller max 2x5 år (med ett litet undantag).

Tråkigt för Mönsterås - död valrörelse väntar
För Mönsterås vidkommande innebär Rolands besked att vi får ännu en död valrörelse i Mönsterås. Jag tror att många suckade av uppgivenhet. Ingen har en chans mot Roland. Sossarna har inga ledare som matchar hans person i något avseende, och mitt nystartade parti är för nytt för att kunna utmana om mer än ett mandat. Beskedet är också tråkigt för Centerpartiet och skadar partiets inre liv. Arvtagarna får aldrig chansen och partiet får aldrig möjligheten att släppa taget och vinna på ideologisk bärkraft så länge man hänger upp sina valsegrar på en person.

Faktum är att det är tråkigt även för Roland. Han hade kunnat avgå nu på topp och gå till historien som ett av Sveriges mest framgångsrika kommunalråd genom tiderna. Nu blir det alltså en mandatperiod till, och den lär bli besvärlig. Dels har kommunen mycket svåra problem med skolorna och stök som man måste ta itu med. Dels lär han under nästa mandatperiod få tampas med besvärliga sverigedemokrater, samt Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti (mitt parti). Men jag kämpar på och arbetar för att utveckla demokratin i Mönsterås. Jag hoppas kunna få över 120 röster i valet och lovar att arbeta seriöst och konkret samtidigt som Roland inte ska få stå oemotsagd, utan få debatter.

Var och en sin egen chefredaktör – för- och nackdelar med bloggmedia

Gammelmedia och bloggmedia
Ibland jämförs det man kallar gammelmedia (främst papperstidningar) med bloggmedia och andra sidor som har ambitionen att förmedla journalistik. Gammelmedia beskrivs ofta som konventionell, småtråkig, minimalistisk och professionell. Bloggjournalistiken är när den är som bäst djärvare, snabbare, personligare och utförligare med större fördjupningsmöjligheter. När den är som sämst är den ytlig och utan källkritik.

Jag skulle vilja lyfta fram tre journalistiska fält där jag tycker att bloggmedia fyller en viktig funktion. Avslutningsvis tar jag även upp några problem.

1. Bloggmedia och journalistikens demokratisering
Gammelmedia håller sig ofta till det politiskt korrekta och det förutsägbara. Svensk press domineras av ett fåtal ägare med likartad nyhetsvärdering och likartade vinklingar. Så brukar det låta. Ibland kan jag tycka att kritiken är något överdriven, men för att rädda denna artikels dramaturgi godkänner jag den bilden.

Bloggjournalistiken innebär en demokratiseringsprocess. Allt fler människor kan delta i nyhetsförmedlingen, framföra sina åsikter och bli en del av realtidsjournalistiken, kanske rent av sin egen chefredaktör. Medborgaren blir inte bara en passiv källa, utan en aktiv medskapare. Det betyder inte att jag rekommenderar Politiskt Inkorrekt eller andra enkelriktade sidor med låg pressetik. Nej, då tycker jag att Newsmill är betydligt mer intressant för debattklimatet, för att nu nämna en av de stora (där förstås Bonnier har ett finger med och där pengar spelar viss roll). Men även helt vanliga bloggar kan förmedla intressant journalistik. Det gäller bara att hitta dem.

2. Bloggmedia kan ge ökad kvalitet
Bloggen kan ofta ge fördjupningar och bakgrunder som gammelmedia inte alltid har utrymme eller tid för. Detta gäller kanske särskilt lokala nyheter där varje ort ofta har ett ytterst begränsat utrymme i papperstidningen. Det gäller också lokal idrott. Papperstidningarna kan inte ge de mindre klubbarna mycket utrymme. Vill man läsa utförliga referat och artiklar från de lägre divisionerna så är bloggarna överlägsna. När Mönsterås GoIF har spelat match så kan vem som helst gå in på min blogg och läsa ett utförligt matchreferat inom två timmar. Den som orkar vänta kan nästa dag läsa en mininotis i papperstidningen. Vidare kan jag ge andra GIF-fördjupningar som lokalpressen bara ger Kalmar FF och OAIK. Icke att förglömma är att en blogg ofta kan visa fler bilder än vad som får plats i en papperstidning, vilket kan vara trevligt vid exempelvis evenemang av olika slag.

3. Bloggmedia är friare
På gott och ont är bloggmedia ofta mer fri i förhållande till journalistikens gyllene regler än vad en vanlig tidningsjournalist kan vara. Låt mig ge bara två exempel.

Journalistik i realtid
Man brukar säga att man i möjligaste mån skall ha två oberoende källor för att kalla något bekräftat. Som bloggare känner jag mig friare. Jag nöjer mig ibland med en källa och ställer istället frågor – kan det vara så här, är det rimligt etc? Jag kan lätt uppdatera artikeln om jag får mer information från läsekretsen. På så sätt kan jag skriva ”hypotesartiklar” och så dras läsekretsen in i det journalistiska arbetet när de kompletterar eller rättar mina uppgifter. Journalistik i realtid med andra ord. Jag tycker man ska vara noga med källkritik, men känner samtidigt att jag inte alltid behöver vänta på den definitiva bekräftelsen alla gånger, utan kan låta flera bidra med information pö om pö. Detta kräver en helt annan slags metod och kanske mod än vanlig journalistik. Och så får man släppa lite på prestigen.

Personligare
Mitt andra exempel där bloggmedia ofta är friare gäller objektiviteten. En tidningsjournalist har kravet på sig att vara objektiv. Nu är han/hon förstås aldrig det ändå. Redan när journalisten bestämmer vad han/hon skall skriva om görs det en värdering. Journalister väljer bort en hel del som de inte anser har tillräckligt högt nyhetsvärde. Av de tips jag har gett till tidningar genom åren så skulle jag gissa att de använder sig av mindre än 10%. Nå, denna anmärkning till trots, så förväntas en tidning förmedla någon slags objektivitet. Som bloggare har jag en större frihet att kombinera nyhetsrapportering med egna synpunkter och värderingar. Man skulle kunna säga att jag kombinerar journalistens och ledarskribentens uppgifter.

Problem med bloggmedia
Självklart finns det också problem med bloggjournalistiken. Jag vill lyfta fram tre aspekter.

1. Man är ofta allt i allo.
Jessica Ritzén sammanfattar bra vad jag menar när hon skriver Det är svårt att vara journalist, debattredaktör, privatperson och sin egen chefredaktör på samma gång. Alla delar har fått stryka på foten. Inte minst min insats som fotograf med en mobiltelefon. Jag inser att vi behöver vara fler än en för att göra det riktigt bra. Men bloggjournalistik är något vi måste lära oss att hantera. Precis som vi lärde oss att använda mobiltelefonen. Det är en effektiv och smart medborgarjournalistisk metod som vi måste förvalta och utveckla. Inte spotta på.

2. Ideelt arbete
Bloggjournalisten jobbar ofta ideelt tidiga mornar, raster, luncher och kvällar. Tidningsjournalisten får betalt.

3. Friheten drivs till sin spets
Friheten drivs ibland för långt så att källkritik och pressetik får för litet utrymme.

Hur som helst - det är härligt att få prassla med en gammeldags tidning i favoritfåtöljen.

Var det verkligen folktomt på hembygdsfesten, Östran?

Var det folktomt eller var det många?
”Festligt men folktomt”, är Östrans rubrik angående lördagens hembygdsfest i Mönsterås. Vidare kan vi i artikeln läsa att ”Det känns som att det är otroligt lite folk i år”.

I Barometern/OT får vi däremot veta att ”Solen sken och en strid ström av människor löste entré till hembygdsfesten. Redan vid 13-tiden hade runt 250 personer löst entré.” Eller som det står i pappersupplagan: ”Vädret i lördags bidrog säkert till att så många löste entré till hembygdsfesten”.

Vem har rätt?
Vilken tidning har nu rätt? Var det folktomt eller var det en publikframgång? Östran har definitvt mest fel och far med direkt osanning. När jag gick runt och räknade lite inför mitt bloggreportage hamnade jag på ca 300 besökande och då tog jag nog till i underkant. Det strömmade in fler och fler under eftermiddagen. Sedan kan man förstås i ett historiskt perspektiv påstå att det är lite eftersom hembygdsfesterna förr i tiden samlade fler. Och visst borde väl fler mönsteråsare ha lockats av det fina programmet. Men jämfört med förra året så var det ändå en framgång.

Runt 300 personer är nog vad man får räkna med en solig sommardag när många kanske tar sista chansen att bada. Dessutom pågick rally i bygdens skogar och är det något mönsteråsare gillar så är det motorer och att köra fort.

Journalisterna är inte på plats - det är förklaringen
Vad är då förklaringen till tidningarnas konstiga rubriker och underliga små artiklar om hembygdsfesten. Det beror på att journalisterna inte är med på festen. Jo, journalisten dyker upp lite som gubben/gumman i lådan under festens början, för att efter 15 minuter lämna festligheterna för redaktionen eller ett annat jobb. Man åker alltså dit, tar några bilder på något iögonfallande, snackar med någon, tar ett programblad som man sedan utgår ifrån när man skriver artikeln. Så går det till. Jag såg det själv. Mönsteråsbloggen stannade hela festen och artikeln handlade därför om hela festen.

Mönsterås Kommun satsar mest i hela länet på den politiska verksamheten

Mönsterås kommun satsar mindre än länsgenomsnittet på kultur, drygt 700 kr per inv och år, jämfört med genomsnittet på drygt 1000 kr. Den politiska verksamheten i huset mitt emot biblioteket får destu mer, drygt 1000 kr jämfört med medelkommunens drygt 700 kr.

Barometern/OT har grävt fram intressant statistik
För ett par veckor sedan skrev jag följande om lokalpressen:

I Mönsterås har kommunledningen varit väldigt duktig på att förmedla en version av det välskötta Mönsterås med nöjda invånare. Lokalpressen förmedlar i regel denna bild helt okritiskt genom att tillsammans med ett nöjt kommunalråd redovisa den årliga undersökningen som kommunen beställt från något institut. Jag har dock själv märkt att samtal med människor, samt val av annan statistik ofta ger en helt annan bild av Mönsterås.

Månne Barometern/OT har läst min blogg, för nu gör man precis det jag efterlyste – tar fram annan statistik på eget bevåg. Anders G Bergquist redovisar utmärkt en del intressanta siffror för Mönsterås. Läs artikeln själva så får ni se. Se även här.

Lite på kultur, fritid och missbrukarvård. Mycket på politisk verksamhet
Vi får bland annat veta att Mönsterås Kommun satsar mest i hela länet på den politiska verksamheten per invånare. Däremot ligger Mönsterås långt under medel när det gäller satsningar på kultur, fritidsverksamhet, socialen samt förskole- och fritidsverksamhet. Att utgifterna för socialbidrag och missbrukarvård är låga kan ju i och för sig tolkas positivt, men då borde det ju å andra sidan finnas pengar att fördela på de områden som idag får väldigt lite.

Nå, artikeln visar hur spännande lokalpressen kan bli när den gör sitt jobb och granskar makten själv och inte bara skriver om de undersökningar som kommunpolitikerna vill lyfta fram. Läs gärna om den statistik jag själv grävde fram vid ett tidigare tillfälle.

Sista gången jag hjälpte Barometern/OT

Råttartikeln
Häromdagen skrev jag en liten artikel om råttor som tagit sig in i en radhuslänga i Mölstad och orsakat stank. Ingen stor nyhet, men angeläget för den som drabbas och betalar höga hyror. Jag tog också ett foto på en död råtta.

Barometern/OT ville använda mitt foto
Någon dag senare hörde Barometern/OT´s vikarierande journalist Anders G Bergquist av sig och undrade om han fick använda mitt foto på råttan för en artikel. Jag försöker vara generös med sådant, så jag svarade att det gick bra. Mitt enda krav var att jag angavs som fotograf. Så utlovades.

Barometern/OT bröt sitt löfte
Igår lades artikeln ut på tidningens nätupplaga. Idag skulle den ha kommit i tidningen, vilket den inte gjorde. Däremot låg artikeln kvar på nätet med mitt foto, utan namngiven fotograf.

Jag skrev och påtalade löftesbrottet för tidningen som då tog bort hela artikeln. Samtidigt fick jag besked från nyhetschefen Birgitta Hultman att Anders artikel inte skulle publiceras. När jag frågade om det berodde på att han i artikeln hänvisade till Mönsteråsbloggen, fick jag bara till svar att nyhetschefen gjort bedömningen att den inte skulle publiceras.

Varför fick Anders inte publicera sin artikel?
Jag lägger mig inte i tidningarnas nyhetsbedömning. Jag har full förståelse för om redaktionen inte prioriterar en råtthistoria om det är utrymmesbrist, även om det egentligen är en mer angelägen artikel än man först kan tro eftersom enskilda människor drabbas. Men jag misstänker att orsaken är en annan. Det sågs nog inte med blida ögon att Anders hänvisade till en blogg som källa för sin artikel.

Det är bara några dagar sedan som en journalist försäkrade för mig att inga chefer lägger sig i vad de skriver om. Här har vi uppenbarligen ett bevis på motsatsen. En nyhetschef gjorde bedömningen att Anders artikel inte skulle publiceras.

Sista gången jag samarbetade med Barometern/OT
Detta var sista gången jag samarbetade med Barometern/OT. Först bryter de avtalet och lägger ut min bild utan att ange mig som fotograf. Sedan beslutar nyhetschefen att inte publicera Anders artikel, utan att ange skälet. Därmed kvarstår min misstanke att det var Anders hänvisning till Mönsteråsbloggen som inte föll nyhetschefen i smaken. En tidning som går in och styr enskilda journalisters arbete på det sättet vill jag inte stödja.

Prenumerationen hänger också löst.

Dubbelfel av Barometern/OT

Barometern/OT blandade ihop Kalmar och Mönsterås, vilket fick Arbetsförmedlingens chef i Mönsterås att orättvist framstå i negativ dager.

Sommarvikarierna intar lokalredaktionerna
Ibland kan det vara roligt när sommarvikarierna intar lokalredaktionerna. Vissa kommer utifrån och ser bygden med nya friska ögon och vågar riva lite i bröten. Andra är noviser och vågar nästan ingenting. Då handlar det mesta om konstutställningar, udda blomsterrabatter och loppisar.

När det gäller Mönsterås och Barometern/OT har det varit svårt att avgöra om det blev det ena eller det andra i år, även om jag upplever årets vikarie som en i grunden duktig och ganska djärv journalist. En och annan oförutsägbar artikel har det också blivit, men också ett par riktiga bottennapp. Som häromdagen. Nej, artikelns innehåll var angeläget, men det blev lite fel i övrigt.

Blandade ihop Kalmar och Mönsterås
”Jobbsökande stred och vann”, löd rubriken i lördagens tidning. I artikeln kunde vi läsa hur staten hade tvingat arbetsförmedlingen i Mönsterås att anställa Kenneth M Forsberg som jobbcoach. När han först sökte jobbet fick han det inte, men en överklagan hade nu gett honom rätt. I artikeln framställs arbetsförmedlingens chef i Mönsterås i negativ dager. Vi får också veta att en anställd sagts upp i Mönsterås pga bristande kvalifikationer.

Rättelsen blev också fel
Nu var det bara det att Arbetsförmedlingen och dess chef i Mönsterås inte hade något med historien att göra. Allt hade utspelat sig i Kalmar. I måndags kom det in en liten rättelse, där de sista raderna inte hade kommit med genom en redigerarmiss. Dubbelfel med andra ord.


I rättelsen hade de sista raderna fallit bort.

Jag har tidigare skrivit om journalistik, och detta fall belyser en aspekt av det jag tog upp.

Sten i glashus?
Kastar jag nu inte sten i glashus? Är jag själv bättre på källkritik? I början var nog tanken att Mönsteråsbloggen skulle bli en oas för mig, där jag kunde skriva lite mer fritt än vad jag vanligtvis gör när jag skriver akademiska artiklar. Och så har det nog blivit också. En och annan pinsamhet har det väl också blivit. Men de senaste veckorna har jag tänkt till och bestämt mig för att försöka kolla upp allt lite extra, bli bättre på att länka etc. Vi får se om jag lyckas.

Journalistikens uppgifter och mediakrisen

Medias kris?
Medias kris, medias kommersialisering, medias förflackning. Alla som är intresserade av journalistik har hört om detta. Men hur är det egentligen? Är det bara populistiska fraser, påståenden utan verklighetsförankring? Något som blivit en sanning enbart på grund av att det upprepas? Det finns journalister som inte alls känner igen sig i krisbeskrivningen. För kunna avgöra om det finns en kris måste man förstås ha en uppfattning om vad media skall göra. Jag ska idag, så fokuserat jag kan, framföra min syn på journalistikens uppgift, beskriva läget, samt redovisa de hinder som kan finnas för bra journalistik. Jag hoppas du vill ta dig tid att läsa min text, även om den är ganska lång.

Journalistikens uppgifter
I denna fråga ansluter jag mig till den amerikanska traditionen där media förväntas granska makten och avslöja maktmissbruk. Detta till skillnad från den engelska där man mer värdesätter en bra historia, eller den tyska där journalisten ibland förväntas förmedla en världsuppfattning.

1. Granska makten
Journalistikens främsta uppgift är att granska makten, dvs de människor, myndigheter, institutioner och företag som är bärare av makt. Uppdraget gäller inte bara den politiska makten, utan även ekonomiska, sociala och kulturella eliter. Dessa olika eliter tenderar att nästa in sig med varandra och förstärka varandras makt.

Med mycket makt följer mycket ansvar. Makten skall användas för att betjäna medborgarna på bästa sätt. Men historien visar att makt ofta korrumperar. Granskningen motverkar korruption och är till för att bevaka medborgarnas intressen, även om journalistiken inte är medborgarnas slav.

2. Lyfta fram den lilla människan
En annan parallell och lika viktig uppgift som sammanhänger med den första, är att lyfta fram de människor som drabbas av de samhällsstrukturer som eliterna upprätthåller, människor som i vardagslivet har drabbats av makteliternas maktmissbruk eller misslyckanden. Artiklar om samhällets förlorare är därför särskilt viktiga för att belysa maktens avigsidor och ge den lilla människan en chans att komma till tals.

3. Ge fördjupning och perspektiv
En tredje central uppgift är att ge sammanhang och perspektiv på samhällsutvecklingen. Det kräver fördjupning och insikter i historia, politik, ekonomi, miljö etc.

Detta är som jag ser det medias tre främsta uppgifter. Om det fungerar är det inget som hindrar att media också skriver om evenemang, försvunna och återfunna katter, tanter som odlar pelargonier, pipsamlare eller tvååringar som kan alfabetet baklänges.

Finns det en mediakris?
Finns det då en mediakris? Ja, om de tre grunduppgifterna inte verkställs tillfredsställande. Det finns ingen anledning att betvivla att de flesta journalister vill göra sitt jobb – granska makten, lyfta fram den vanliga människan och ge sammanhang, perspektiv och fördjupning. Jag vill gärna visa respekt för journalistens yrkesheder.

Granskas makten eller är man en kanal för makten?
Och givetvis är det så att de flesta tidningar har allt detta i högre eller mindre grad. Men enligt min mening finns det ändå en tydlig tendens att makten, i den mån den granskas, granskas utifrån sensationsvärdet och inte utifrån medborgarnas intressen. Ibland blir media till och med omedvetet ett språkrör för makten. I Mönsterås har kommunledningen varit väldigt duktig på att förmedla en version av det välskötta Mönsterås med nöjda invånare. Lokalpressen förmedlar i regel denna bild helt okritiskt genom att tillsammans med ett nöjt kommunalråd redovisa den årliga undersökningen som kommunen beställt från något institut. Jag har dock själv märkt att samtal med människor, samt val av annan statistik ofta ger en helt annan bild av Mönsterås.

Lyfter media fram den lilla människan?
Något bättre är media när det gäller att lyfta fram människor och grupper som drabbats av eliternas beslut, även om urvalet känns ganska slumpmässigt och förutsägbart. Finns det inga andra drabbade än dem som själva orkar ta kontakt med tidningen? Inga andra förlorare än dem som fastnat i Försäkringskassans byråkrati? Media skriver mest om drabbade som det är politiskt korrekt att skriva om. Vissa grupper får aldrig vara med i media.

Jag skulle exempelvis vilja läsa om vilka som är förlorare i det så välskötta Mönsterås kommun. Jag minns när jag i en artikel förra året lyfte fram Fliseryds invånare som de stora förlorarna efter kommunsammanslagningen 1974. Kommunledningen fick panik och Fliserydsborna blev tacksamt chockade över att någon ville skriva om dem. Hade ingen gjort det på 35 år?

Fördjupningar eller fragment utan sammanhang?
Och för det tredje är det ytterst sällan man i lokalpressen får ta del av fördjupningar som sätter in dagsaktuella händelser i ett historiskt eller annat relevant perspektiv. Det mesta är snuttifierat och fragmenterat. När jag praktiserade på Mönsteråsredaktionen och försökte sätta in händelser i ett historiskt perspektiv, hände det att jag fick kritik från chefer för att jag skrev för långt. Jag fick ett tydligt intryck av att tidningsledningen i första hand ville ha lättsamma trevliga artiklar som inte krävde något av läsarna.

Tomas Jonsson undrade häromdagen på sin blogg var den granskande journalistiken fanns och konstaterade att tidningarna allt mer liknade ”utskick med kungörelser”. Som jag har visat finns det ingen anledning att säga emot honom. Hur har det då kunnat bli så här?

Hinder för bra journalistik – dålig ekonomi är roten till det onda

Ekonomin påverkar journalistiken
Roten till det onda är att media i allt högre grad har blivit kommersialiserad, vilket ställer till stor skada när ekonomin är dålig och påverkar journalistiken negativt. Så är det bara. En ekonomi under press leder till behov av att hålla sig väl med annonsörer och prenumeranter. Vissa av annonsörerna ingår i de eliter som tidningen är satt till att granska. Och prenumeranterna, vars intressen man borde tillvarata genom kritisk journalistik, underskattas och serveras allt oftare populistiska lättsamma solskenshistorier eller sensationella gråthistorier. För att nu spetsa till det något.

Jag skrev en gång i ett sammanhang att lokalredaktioner hade fått direktiv om att skriva lättsamt och positivt om bygden eftersom läsekretsen ville ha positiva nyheter. Det fanns journalister som reagerade på mitt påstående och som inte alls kände igen sig i min beskrivning. Likväl är det min erfarenhet från min korta tid på Barometern/OT. Direktiv var kanske inte det bästa ordvalet, men jag uppfattade det tveklöst som så att tidningsledningen på olika sätt önskade en mer positiv lättsam journalistik i jakten på prenumeranter.

Min poäng är att när tidningsledningen blir allt för fokuserad på ekonomin så kommer journalistiken i kläm. Det verkar inte som om krafterna räcker till att både rädda ekonomin och att utveckla kvalitetsjournalistik.

Tidsbrist
Ekonomiska besparingar leder också ofta till för lite personal på lokalredaktionerna, vilket i sin tur skapar tidsbrist, vilket ofta omöjliggör tidskrävande fördjupningar, uppsökande arbete och djupdykningar i kommunala protokoll.

Under press
Så även om många journalister kanske inte håller med mig, så menar jag att en journalist på en lokalredaktion är utsatt för hård press; press från chefer (utifrån den ekonomiska situationen), press utifrån sina egna ideal om hur journalistik bör bedrivas, press från lokala makthavare och press från läsekretsen.

Svår balansgång i lokalsamhället
Lokalsamhällets speciella villkor medverkar också till att journalisten har en svår balansgång att gå, vilket lätt kan leda till viss försiktighet. Å ena sidan skall du ha lokalbefolkningens förtroende. Å andra sidan skall du kunna skriva kritiskt om bygden och i synnerhet makthavare. På en liten ort finns det inte alltid en klar gräns mellan allmänheten och makthavarna. Stöter man sig med fel personer kanske ingen vill snacka med dig nästa gång.

Arbetsmarknaden
Ett annat problem har med arbetsmarknaden att göra. Journalister kunde förr byta tidning ganska lätt. Idag är arbetsmarknaden annorlunda och journalister är mer rädda om de jobb de har. Då ökar förstås risken att man anpassar sig till det som förväntas. Signalerna är kanske inte alltid tydliga, men de finns där för den som är känslig.

Konkurrensen från bloggarna
Avslutningsvis kan nämnas konkurrensen från bloggarna, vilket kan leda till att källkritiken blir lidande när det blir viktigt att vara först med en nyhet.

Den goda journalistiken är hotad, liksom medborgarnas intressen
Så med all respekt för enskilda journalister; de gör sitt bästa utifrån rådande omständigheter. Men den goda journalistiken är allvarligt hotad i vår tid, och därmed även medborgarnas intressen.

Idag fick jag information om att Barometern/OT nyligen har utsett några journalister som särskilt skall ägna sig åt grävande journalistik. Det är ett bra initiativ. Vi får se varthän det leder.

Hoppet står annars till den demokratiska revolution som jag menar att bloggandet trots allt innebär. Vissa tycker bloggen som fenomen är övervärderad och uttjatad. Men det är bara ett sätt att nedvärdera den. Problemet är att bloggen kräver ganska så aktiva användare. Den dimper ju inte ner i brevlådan varje morgon. Men ändå - nya möjligheter, nya perspektiv, nya utmaningar, en väg framåt.

Barometern/OT eller Östran/Nyheterna?

Vilken lokaltidning är bäst?
”Vi vågar sticka upp och sticka ut!” Ja, så står det på reklamen från Östran/Nyheterna som låg instoppad i dagens Barometern/OT. Hur är det egentligen? Vilken lokaltidning är bäst för en Mönsteråsare?

Barometern/OT var bäst förr
För si så där 25-30 år sedan var Barometern/OT nästan alltid först med en nyhet. Östran/Nyheterna låg alltid dagen efter. Därför följde folk i regel aldrig politiska ståndpunkter när man valde tidning. Även de flesta socialdemokrater valde den borgerliga Barometern/OT, vilket de gör än idag. Jag har inte kontrollerat prenumerationsstatistik, men skulle gissa att Barometern/OT har ungefär 70-75% av prenumeranterna.

I dag är det emellertid inte lika givet vilken tidning som är bäst. Östran/Nyheterna ligger i alla fall inte en dag efter Barometern/OT med nyheterna längre. Det varierar lite.

Mönsteråssidorna
När det gäller Mönsteråssidorna tycker jag tidningarna är ungefär likvärdiga. Båda tidningarna jobbar på ett ganska okritiskt sätt och är måna om att det skall vara trevligt och positivt. Det är sällan man får läsa undersökande kritiska reportage. Jag vet, man hinner inte, men ändå…

Journalisterna
Mest kritisk är i alla fall Jimmy Larsson som ibland skriver för Mönsterås i Östran/Nyheterna. Ordinarie reporter Åsa Cerderbom gör ett gediget arbete, och vi får ofta lite längre annorlunda artiklar och större bilder än i Barometern/OT. Barometern/OT´s Mönsteråsidor är ungefär likvärdiga. Kanske har de något bättre täckning och satsningen på ”Mönsterås i backspegeln” var trevlig. Åsa Borefur är säker slitvarg som levererar. Eva Bergquist Andersson är stilsäker och skriver dessutom utomordentligt roliga krönikor.

För att summera: Östran/Nyheterna har ett något mer kritiskt anslag med ibland lite längre reportage om intressanta människor. Barometern/OT har dock något bättre täckning och är lite mer lättläst och trevlig. Tillägg: En minnesgod läsare påminde mig om att Barometern/OT skrev mer om de olika "sexfallen" som skakat Mönsterås sista året, och vidare om ett bostadsområde. Det är sant! Plus till Barometern där.

Få sidor i förhållande till befolkningsmängd
En övergripande kommentar är att Mönsterås har oproportionerligt få sidor i förhållande till sin befolkning, jämfört med exempelvis Oskarshamn.

Sporten
I övrigt tycker jag att sporten är något bättre på Östran/Nyheterna. De skriver lite mer om den lokala fotbollen. Barometern/OT´s sportredaktion lever på sin egen förträfflighet och svarar aldrig på mejl.

Ledaren
Barometern/OT är dock svåra att slå när det gäller ledarsidan. Östran/Nyheternas ledare är visserligen förvånansvärt självständiga gentemot moderpartiet, men Barometern/OT´s Per Dahl är ju i en klass för sig.

Kultur och nöje
Kultur- och Nöjessidorna är bättre på Barometern/OT, men å andra sidan har Östran/Nyheterna Tommy Granlunds suveräna musikkrönikor.

Sämre insändare i OT
Förr var det givet vilken tidning man valde om man ville ha kvalitet. Idag är det i princip jämt lopp. Det som har blivit drastiskt sämre med just OT är insändarsidorna. I sin iver att göra sig fristående från Barometern så har man lagt alla insändare under ”Mitt Oskarshamn”, vilket ju är högst ologiskt för Mönsterås och Högsbys del. Trots flera påpekanden ändras inte detta. Uselt! Jag har trots allt kvar Barometern/OT eftersom jag är vanemänniska och är så fåfäng att jag vill ha den största tidningen.