Ben Watt är tillbaka

Ben Watt är den manliga delen av duon Everything but the girl. Nu är hans första soloplatta på 31 år på gång. Och efter att under flera år jobbat med club- och housemusik verkar han gå tillbaka till akustisk enkelhet. Utmärkt! Här kommer första singeln Hendra i samarbete med f.d. Suedegitarristen Bernard Butler. En underbart vacker sång.

http://www.youtube.com/watch?v=2e_KxrI3erc

Revirtänkande skadar allvarligt organisationer

Naiv
I en mening har jag alltid varit oerhört naiv. Det har tagit sig det uttrycket att jag i olika sammanhang helt prestigelöst erbjudit mig att bidra med det jag tror jag kan – givetvis med bevarad respekt för det andra kan.

I vissa sammanhang har det fungerat och då har vi kunnat skapa magi. Alla bidrar med sina kunskaper och slutresultatet blir ofta utomordentligt. Jag älskar den typen av kreativa miljöer där man både var och en och tillsammans för något framåt utan att alltid veta hur det slutar.

Jag har också hamnat i andra sammanhang där revirtänkandet har satt stopp. Där krymper man. På ytan kan det se så stabilt ut eftersom det alltid råder status quo, men på sikt blir det förödande eftersom allt stagnerat och saknar liv.

Forskning kring revirtänkande
Forskningen kring revirtänkande och hur det påverkar organisationer har uppmärksammats allt mer de senaste åren. Revirtänkandet är nämligen relativt vanligt förekommande. Den som försöker bidra sätts då snabbt på plats. Här ska ingen komma och tro att han/hon kan bestämma. Vi vet själva bäst! På så sätt skyddar man det bestående och får inga intryck utifrån. De anser sig stå över andra i organisationen och är livrädda för att tappa det maktövertag som de har. Revirtänkande bottnar ju ofta i en rädsla för att förlora kontroll och är också en osäkerhet inför andras metoder och tänkesätt.

All forskning visar att revirtänkande förhindrar utveckling, dödar motivation och stoppar kompetens, vilket på sikt kan bli företagets, organisationens eller föreningens död. En väl fungerande grupp består av människor som både kan agera självständigt och i samspel med andra och där man kan kombinera olika sorters kunskap. Olikheterna blir en styrka.

 I boken ”Revir och ledarskap” ger Bo Ahrenfelt tecken på när revirtänkande fått fäste:

- En grupp tänker lika och tror sig veta bäst.

- Olikhet och individualitet ses som hotfullt. Den som är annorlunda och hävdar sin egen person blir ”uppfostrad”.

- Inget får störa den egna teorin om verkligheten. Det är bara vi som har rätt agenda.

- Eftersom gruppen tror sig vara förmer än andra, är det också fritt fram att straffa individer som inte följer spelreglerna, till exempel med uteslutning eller andra former av mobbning.

Mönsteråsbloggen tycker inte alls om revirtänkande. Så var det med det. Snart väntar helg och bokrea.

Opelreklam på Oknö

Ekelunds Bil AB åkte ända ut till Oknö när man skulle göra reklam för sin senaste Opel. Långt där borta i bakgrunden skymtar Mönsterås. Idag hade denna typen av reklam givetvis inte kunnat passera utan storm i media.

Oavgjort i träningsderbyt

 

Kvällens träningsderby mellan Mönsterås och Timmernabben slutade 1-1. Jag hade inget block med mig så det blir bara ett par korta rader.

Mönsterås tog ledningen med 1-0 i första halvlek genom Simon? Helt rättvist så långt. Men Timmernabben kom in i matchen och kunde kvittera i andra halvlek genom Alfred Ekwall efter för nätt bakåtspel.

Mönsterås testade en handfull nya spelare jämfört med förra matchen och det blev också en del positionsbyten. Men det är ju så det ska vara. Rehn och Lindqvist var också borta. Så spelet blev av naturliga skäl inte lika samspelt ikväll, och man var inte i närheten av det fokus man hade mot IFK Oskarshamn i lördags. Tycker ändå GIF borde ha vunnit, men Nabben kämpade till sig en poäng. Den unge talangen Rikard Nyström Ulvenhag gjorde dock en utmärkt andra halvlek med fin speluppfattning och stark i närkamper mot betydligt större och mer rutinerade Nabbenjättar.

Som helhet gjorde inte GIF någon bra match, men några bra sekvenser fanns det trots allt.

Voltaren!!!

Voltaren förtjänar ett eget inlägg. Testade att kleta in Voltaren i halva ansiktet och se det hjälpte. Smärtan som inte ens en mix av kodein och Ibumetin kunde råda bot på släppte. Så då är det nog inte tandvärk. Snarare Käkledsinflammation, om jag ska gissa. Underbart! Hoppas kletet håller ett tag så att jag kan njuta av kvällens fotboll.

Om Voltaren som företag läser det här, så ställer jag gärna upp i en reklamkampanj. Gratis.

Dagar av smärta...

Det är dagar av smärta just nu, men jag försöker ta mig igenom dem. Det började med ett par dagars värk i struphuvudet, men har nu övergått till en fruktansvärd smärta i ena käken, förmodligen i anslutning till en tand. Det gör i alla fall så ont att jag kallsvettas och värktabletterna hjälper i princip ingenting trots att jag mixar olika sorter. Sorry levern, men jag super inte!  Ibland släpper det några minuter och man får andas ut. Inte mycket att göra någonting åt. Det är så många nervtrådar som går igång när man har tandvärk, eller om det nu är nån infektion längre nedåt käkbenet. Skulle behöva någon form av lokalt bedövningsmedel man kunde spruta in.

”Gå till tandläkaren!” Jo, jo, till slut piskar mig smärtan dit, men jag har hög smärttröskel och tandläkarfobi, så jag kör på ett tag till. Går jag sedan dit så vet jag ju vad som väntar – kanske antibiotika så att infektionen skall lägga sig, sedan dra ut tandjäkeln och sedan betala. Hej då alla fina oddsetvinster!

Tog mig i alla fall upp och åkte till jobbet. Hur ont jag än har så har jag alltid försökt leva efter principen ”business as usual”. Försöker fokusera och ”glömma” och förunderligt nog blir det en del gjort. Varje dag är på sitt sätt både en gåva och en kamp. En trivial insikt, men ändå.

Det finns kamper av annat slag som går djupare. Blev idag påmind om när jag en gång fick följande utlåtande: ”Du vet väl att du är väldigt annorlunda och att det är därför du är hos oss och inte har ett riktigt jobb.” Att jag sedan kunde visa utomordentligt goda vitsord från alla mina arbetsplatser spelade ingen roll just där och då. Men bra tändvätska blev det i alla fall, även om man varje dag får påminna sig själv om att bära huvudet högt.  ...och såååå jäkla annorlunda är jag ju faktiskt inte, även om det är trångt i Mönsterås ibland.

Det blir mycket som ska få plats i memoarerna. ”Ska du nämna folk vid namn?” är en vanlig trist fråga jag får. Det är förskräckligt vad folk hakar upp sig på det. Hela livet består av möten med människor som har namn. Varför skulle det vara så farligt att tala om vad människor heter. Det finns något falskt och hycklat i hela diskussionen. Människor får vackert stå för vad de har sagt och gjort även om deras fina fasader krackelerar. Och i de fall det handlar om redan döda människor, så gör det inte deras handlingar vackrare. Att man sedan alltid strävar efter försoning är en annan fråga som måste särskiljas när man skriver memoarer där man faktiskt ska skriva om vad som har hänt. Annars blir det ju helt meningslöst. För det kan väl inte vara så att just jag, ännu en gång, ska vara det där undantaget som ska skriva som andra vill.

Grundprinciperna jag kommer att följa är: 1. De som behandlat mig illa får stå för det. Likaså människor som betytt mycket för mig i positiv mening. 2. Människor som det gått snett för, f.d. flickvänner, vissa grannar etc får påhittade namn. 3. Människor som bara passerar revy, lärare etc får behålla sina namn.

Om någon vill stämma mig så är det bara att stämma på. Jag kommer ändå så inte att betala. Vid min ålder lever man i stort sett bara för sin familj och bryr sig i allt mindre grad om vad andra tycker och tänker. I den meningen är det oerhört skönt att bli äldre. Så skönt att den här förbenade käksmärtan blir något mer uthärdlig att bära.

Morrissey - Speedway

Kronobäcks klosterruin omkring år 1900

Bilderna nedan ska visa Kronobäcks klosterruin omkring år 1900. Fotograf var doktor Almblad.

 

 

 

Mönsteråsdamerna vände och vann i första träningsmatchen

Mönsteråsdamerna spelade idag sin första träningsmatch för säsongen. För motståndet stod Västerviks FF som förra säsongen var ett stabilt mittenlag i div 2. Matchen skulle med andra ord bli en riktigt bra värdemätare på var GIF står just nu inför det kommande div 2-spelet.

För att göra en kort sammanfattning av första halvlek så noterade jag 5 riktigt bra chanser för GIF och 2 för Västervik, men det var Västervik som ledde med 1-0. Västervik hade en snabb duktig forward i nummer 7 (Clara Adolfsson?) och vid målet hade GIF egentligen vunnit boll i eget straffområde, men så fick man inte iväg bollen som hamnade mitt emellan två hemmaspelare och då högg förstås nr 7 direkt och fri med målvakten kunde hon ge bortalaget ledningen. Men jag tror GIF spelar ihop sig där inför seriespelet. Ibland gör man bäst i att bara slå bort bollen med kraft, även om jag förstår om man vill spela sig framåt.

Annars tycker jag att GIF höll spelet väl uppe och skapade en hel del chanser som mycket väl kunde ha gett utdelning. Så jag var faktiskt nöjd med det jag såg, även om det finns mycket som kan bli bättre. 5-2 i bra chanser efter första.

Andra halvlek missade jag eftersom det var OS-final i hockey. OS går bara vart fjärde år. Hade det varit seriematch hade jag valt GIF. Hur som helst så vände damerna i andra halvlek och vann till slut med 3-2. Starkt! Bra att man fick utdelning i form av mål också. Och fullt logiskt utifrån det jag såg i första halvlek. GIF:s mål gjordes av Moa Persson, Lina Agebjörn och Linda Almqvist.

För GIF spelade: Anna-Lena Adolfsson (mv), Elin Eriksson, Olivia Johansson, Lina Anderberg, Johanna Hjalmarsson, Ebba Körge, Lina Agebjörn, Magdalena Svensson, Moa Persson, Ida Thunberg, Linda Almqvist, Johanna Lewandowski, Frida Svensson och Lina Rydhage.

Så vackert, GIF!

 

Mönsterås imponerade i årets första träningsmatch mot kommande seriekonkurrenten IFK Oskarshamn och vann med hela 4-1 efter en trygg laginsats. GIF:s mål gjordes av nyförvärven Simon Johansson (3) och Mattias Rehn (1) som därmed presenterade sig för både bortalaget och hemmapubliken.

"IFKO får gälla som favoriter, men jag tror GIF ger IFKO en rejäl näsknäpp idag.", skrev jag på Twitter före match, och det hade bara gått några minuter när Simon Johansson elegant nickade in GIF:s ledningsmål på ett precisionsinlägg. En smakstart för GIF som redan från start hade det mesta av spelet och stressade IFKO i uppspelen. Ändå kunde IFKO kvittera ganska omgående efter att en boll lite olyckligt studsat på en fot och hamnat hos en fri Amar Zubcevic som säkert placerade in bollen.

Men Mönsterås fortsatte att föra spelet och efter dryga kvarten kunde Simon Johansson snyggt skjuta in 2-1 efter fint kombinationsspel. IFKO stack upp ibland, men hade svårt att skapa de där riktigt farliga lägena och GIF gav inte IFKO ro att bygga upp ett eget spel.

Andra halvlek började med ett något piggare IFKO, men det dröjde inte länge förrän Martin Lindqvist trots tröjdragning slet sig loss på högerkanten och fick till ett fint inlägg utmed marken mot Simon Johansson som kunde stöta in 3-1.

IFKO satsade nu allt för en snabb reducering och tvingade Stenfelt i målet till ett par riktigt fina fotparader. Men när det inte gav utdelning så tog GIF över igen. Matchen avgjordes definitivt när Mattias Rehn dundrade in 4-1 från 30 meter. Så sagolikt vackert att jag grät.

Med 20 minuter kvar av matchen blev Idris utvisad, men dessförinnan hade han gjort det bra och visat gott spelhumör, vilket bådar gott inför seriespelet. Men trots 10 man på plan så var det GIF som satte press. Med ett par minuter kvar av matchen blev Stenfelt utvisad och GIF fick sätta in en utespelare i målet. IFKO hann dock inte utnyttja läget. Men GIF måste förstås alltid ha en reservmålvakt tillgänglig. Annars kan det sluta illa.

GIF imponerade med en trygg och fin laginsats där spelet verkade genomtänkt och där alla agerade med pondus och självförtroende.  Alla såg målmedvetna ut och verkade veta precis vad de skulle göra. Jag hade förväntat mig en stark offensiv, men inte så här bländande så här tidigt på säsongen. Jag trodde nog att GIF skulle vara framtungt, men även defensiven fungerade bra och det såg organiserat och balanserat ut.  Kort och gott – en smakstart på matchsäsongen och kul även för de nya tränarna Leif Karlsson och Stefan Berkeby.

Jag är lite ringrostig, men tror att GIF startade med: Mathias Stenfelt (mv), Hadi Mustafai, Martin Nilsson, Johan Nyström, Manfred Löfström, Johan Lagström, Mattias Rehn, Idris Eliassi Sarzali, Martin Lindqvist, Simon Johansson, Ako Eliassi. Inbytta: Oskar Olsson, Sabbah Mustafai och Rikard Nyström Ulvenhag. Jag begriper mig inte på de där sifferkombinationerna som brukar anges, men för mig såg det ut som 4-1-3-2.

Stanislaus Leczinskys förkomna tavla över Mönsterås kyrka från 1860

Alla har sagt att Stanislaus Leczinskys tavla över Mönsterås kyrka från 1860 är förkommen och att vi bara har tre fria avmålningar från 1900-talet att förlita oss på (Angelin, Sjöstrand, Lundgren). Det stämmer i en mening, men vi har faktiskt en fotokopia av originalmålningen. Notera de vackra grindstolparna som jag tror togs bort vid 1800-talets slut. Mellan stolparna fanns ett kreatursgaller så att de grisar som gick fria på köpingen inte skulle ta sig in och böka upp gravarna. I övrigt ser det onekligen lite ödsligt ut i parken jämfört med idag, kanske beroende på att marken nyttjades som kyrkogård. Även intressant att se Köpingens hus.

Jag undrar också hur tavlan kan vara förkommen när två andra konstnärer har haft den som förlaga på 1930-talet. Och fotokopian i färg kan ju inte vara så gammal.

Tre historiska förebilder och tre lärdomar

Jag får ibland frågan om jag har några förebilder inom det historiska facket, och självklart har jag det.

Från hembygden vill jag särskilt lyfta fram Ivar Modéer och Eric Nelsson. Ivar Modéer var en man med mycket stor kapacitet. Han var bara 21 år gammal när han 1925 tog initiativ till att bilda Stranda hembygdsförening. Där var han fram till sin död 1960 sekreterare och redaktör för tidskriften Stranda. Ivar blev professor i Nordiska språk vid Uppsala universitet och var en garant för Strandas höga standard och vetenskapliga stringens.

Ivar Modéer

Eric Nelsson besatt en otrolig detaljkännedom om Mönsterås köping och dess människor. Hans beskrivningar av Mönsterås centrala delar i årgångar från 1930-talet och åren kring 1970 är klassiker. Genom att i framställningen väva in personligheter och vardagliga episoder lyckades han verkligen levandegöra historien.

Eric Nelsson avbildad. Notera cigaretten.

Från den akademiska världen vill jag särskilt nämna Lars-Olof Larsson från min tid i Växjö. Lars-Olof räknades som en av Sveriges främsta medeltids- och agrarhistoriker och hade med sitt fokus på lokalhistoria och sin generösa attityd gentemot nästa generations historiker skapat en unik och kreativ miljö. Ämnet historia vid den lilla högskolan hade ett mycket gott anseende. Jag hade den stora förmånen att få komma dit under den expansiva fasen då allt var möjligt. Om jag bara får välja en av Lars-Olofs böcker så får det bli "Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?" som är en underbar bok och en suverän uppgörelse med myten om den gode landsfadern, samtidigt som den är allmänbildande.

Lars-Olofs föreläsningar höll absolut toppklass och när det kom till uppsatsskrivandet hade han en unik förmåga att balansera krav och uppmuntran. Jag kände mig alltid uppskattad av Lars-Olof. Förutom att han konkret visade mig hur man forskar så lärde han mig:

1. Vikten av att förmedla forskningsresultat till en vidare krets än akademien genom föredrag och populärvetenskapliga artiklar och böcker. Historia får aldrig bli ett ämne för en sluten akademisk krets.

2. Lars-Olof formade mig också till att omfatta en historiesyn som inte i första hand fokuserar på kungar och nationer, utan på lokalsamhällets människor i samspel med samhället omkring sig.

3. Sist men inte minst lärde jag mig att en kreativ miljö inte består av människor som tänker på samma sätt. Intellektuellt högt i tak, olikheter, möten och diskussioner som leder framåt är definitivt att föredra, framför en unken instängd miljö med jasägare.

Jag skulle kunna nämna fler förebilder som Peter Aronsson, Lennart Johansson, Peter Danielsson och Eva Österberg, men det får räcka så.

Lars-Olof Larsson

Intressanta levnadsöden i nya Stranda

En ny årgång av den anrika tidskriften Stranda har kommit.

Anrik tidskrift

Stranda Hembygdsförening har sedan 1927 gett ut den anrika tidskriften Stranda – vilket man får säga är en utomordentlig kulturell insats.  Under årens lopp har tidskriften uppvisat en stor tematisk bredd och som skribenter har man anlitat både duktiga lokala hembygdsforskare och akademiskt skolade vetenskapsmän. Kombinationen av detaljrik lokalkännedom och vetenskaplig stringens har gett tidskriften en unik spänst. Och nu har det blivit dags att presentera ännu en årgång.

Levnadsöden
Vissa år har skriften haft specifika teman. Jag vet inte hur medvetna årets teman är, men man fokuserar dels intressanta levnadsöden, dels skärgård och sjöfart. Levnadsöden är förstås intressanta för människornas egen skull, men också tacksamma att använda i pedagogiskt syfte om man vill belysa ett samhälle eller en viss epok. Personhistoria ger ofta goda möjligheter att förstå människan i samspel med ett större sammanhang.

De människor vi här får möta är verkligen intressanta. Min klasskamrat från grundskolan, Irene Svenonius, skriver initierat och engagerat om Vållö och hur människornas villkor i skärgården har förändrats under historiens gång fram till idag. I en tänkvärd artikel beskriver hon ett stycke skärgårdskultur som idag är hotad.

Vi får vidare möta hembygdsvännen och läraren Thure Räfsgård som med mycket värme och humor berättar om sitt intressanta liv. Jag inser att jag gick miste om något värdefullt som aldrig hade Thure som lärare.

Därefter får vi läsa om torparpojken Enok Andersson från Jönsö utanför Mönsterås som på 1800-talet emigrerade till Australien under mycket dramatiska omständigheter. Emigrationen till Australien är en ibland bortglömd del av den svenska emigrationshistorien. För denna artikel står jag och Enok Anderssons sonson Per-Enoch Andersson.

I skriften får vi också via den 100-årige Gunnar Lundgren, möta den i Mönsterås välkända familj av snickare, snidare och konstnärer som han kom ifrån.

Avslutningsvis publiceras en berättelse som bygger på sjömannen Herbert Setterståls dagboksanteckningar åren 1903-1911 och som ger en detaljerad inblick i hur sjömännens liv kunde se ut vid denna tid.

Det blir många fascinerande människoöden vi får möta, och har man det som tema så fungerar det utmärkt. Det jag ibland möjligtvis kan sakna är de historiska sammanhang som människorna verkade i. Människor lever aldrig i ett vakuum. Likaså hade det varit trevligt om man tagit upp traditionen från äldre årgångar och publicerat en artikel med ny forskning om Mönsteråsbygden för att få den där spänstiga mixen. Men som helhet är det fantastiskt intressant läsning som härmed rekommenderas å det bästa.

Livet levdes i träningsoverallsjacka

Har nog visat den förut, men blev påmind om den nu när jag redigerade memoarerna. Till vänster min bäste barndomsvän Peo. Till höger undertecknad. Eftersom vi i princip aldrig hade några läxor på mellanstadiet så hade vi en enorm fritid. Livet levdes bokstavligen i träningsoverallsjacka. När jag nu skriver om allt vi gjorde, så får jag nog säga att det är ett mirakel att vi överlevde.

Ännu en dag...och så nationaldagen...

Vaknade som vanligt 6.21 efter en något orolig natt med en hemsk mardröm. GIF skulle spela sin först match i Elitfyran. Vid avspark så passade Linkan direkt ner till målvakten som stod och fumlade med sin vätskeflaska. Linkan hade dessutom råkat få lite skruv på bakåtpassningen så att bollen slank in just vid målvaktens högra stolpe. 0-1 efter 5 sekunder.

Nå, det var bara att ta sig upp och skaka av sig drömmen. Alla morgonprocedurer gick över förväntan, så jag kom till jobbet redan 7.20 och noterade med glädje att det numera är ljust när jag anländer.

Det är äntligen ljust när jag kommer till jobbet.

 

Satte genast igång kaffebryggaren. Under tiden som den jobbade gick jag upp och startade datorn. När datorn hade jobbat färdigt var kaffebryggaren färdig och dagens första kopp avnjöts till dagens första arbetsinsats.

Började med att skriva på en artikel för hembygdsföreningens räkning. Fortsatte med att skriva in information om bilder från arkivet. Framåt nio intogs förmiddagskaffe med en fd arbetskamrat som kom och hälsade på. Trevligt! Lite senare fick jag besök av Niklas Thegerström som varit vänlig att ta med gamla handlingar och bilder från Mönsterås som jag fick förmånen att scanna för föreningens räkning – bland annat unik information om det Thegerströmska huset.

Ett fantastiskt vykort som jag fick scanna av Thegerström. Storgatans norra del ungefär där rondellen slutar idag. Backen måste ha blivit nedschaktad. Annars finns ju huset till vänster kvar. De andra på vänster sida är rivna eller flyttade, utom det Rosénska längst bort. På höger sida är det väl först Solstads hus, sedan det som hade apotek när jag var barn.

Jobbade sedan på fram till lunch som idag intogs nere i köket. Någon slags kycklinggryta var det nog.

Eftermiddagen ägnades åt den där artikeln som snart ska vara färdig. Tjugo i tre ringde telefonen. Det var min mor. Barnet hade gått till henne istället för att gå till fritids. Eh…hur hängde det ihop? Jo, barnet hade blivit så arg och ledsen på en lärare som stressat henne så att hon inte ens fick gå och kissa när hon behövde, utan istället tjatat att hon skulle göra det och det och skynda sig, varför barnet stuckit ifrån skolan hem till farmor istället. Så det var bara att ringa till Fritids och förklara läget. Barnet fick mitt fulla stöd för protesten. Det är överlag för mycket stress i skolan som inte visar tillräckligt med hänsyn till elever som föredrar att jobba långsamt. Nå, vi börjar få rutin. Vi har vetenskapen på vår sida. Allt mer uppmärksammas de introverta styrkorna som exempelvis att jobba långsamt och noggrant istället för snabbt och hafsigt.

Så idag fick jag hämta barnet hos farmor. Sedan åkte vi och handlade lite innan det var dags för kvällsaktiviteterna. En hel del av kvällen har gått till läxor, även om vi hann äta. Nu ska jag snart fortsätta redigera memoarerna innan det är dags att försöka få några timmars sömn. Jag sover omkring sex timmar per natt just nu. Somliga tycker det är för lite, men jag har mycket att göra som jag inte kan göra i sömnen. Allt har sin tid.

Som det där med kläder. Jag har ju aldrig brytt mig om att tänka igenom vad jag tar på mig, men man kanske borde skaffa sig en stil som går ihop med personligheten. Gillar egentligen bara rött och svart. Så helsvart med vinröd fluga låter som något i min smak.

Apropå kläder….finns det någon som kan tipsa om en sån där kroppsstrumpa som gör att man ser naken ut men inte är det? I ett svagt ögonblick lovade jag nämligen att bada naken i hamnbassängen den 6 juni om GIF lyckas med en skrällvärvning. Och nu med nyförvärvet Mattias Rehn så kommer jag inte undan. Så om inte annat så ses vi kanske i hamnbassängen på nationaldagen.

Mattias Rehn till GIF

Mönsterås GoIF, som förra veckan fick en friplats i Elitfyran, verkar nu ha gjort årets värvning på den här nivå. Mattias Rehn, bördig från Mönsterås, ska enligt sina egna ord ha bestämt sig för att skriva under för GIF. Hur mycket spel det kan tänkas bli är väl inte helt klart då han om jag minns rätt jobbar en hel del i Norge, men man får väl hoppas att det ändå kan bli några matcher i GIF-tröjan.

Rehn har ju senast spelat med OAIK i div 2 där han gjorde en hel del mål. Särskilt gammal är han ju inte heller med sina 23 år. En klassvärvning.