Mönsterås i P1:s God morgon världen - 2 iakttagelser

Radioprogrammet God morgon världen har en programserie om starka partifästen i Sverige. Idag var det ett inslag om Centerpartiet i Mönsterås. Inslaget gick inte på djupet, men var ändå hyfsat intressant. Några centerpartister fick prata, Roland Åkesson sa samma sak som han har sagt i snart 30 år och så fick man gå ända till vänsterpartiet för att hitta en kritiker.

Nå, två intressanta iakttagelser gjorde jag.

1. P. Kinkaid ville inte säga vad han tyckte och tänkte om Centerpartiet och kommunalrådet när han fick veta att mikrofonen var på. Är det så känsligt att ha en kritisk uppfattning offentligt? Och varför i så fall?

2. I programmet sades att chansen är stor att man i Mönsterås möter en centerpartist, då partiet här har drygt 40%. Men det är ju ett feltänk. Sanningen är att Centerpartiet i riksdagsvalet endast får ca 12% från Mönsterås. Och det är förstås där vi hittar de riktiga centerpartisterna. De andra 30 procenten är illojala socialdemokrater och moderater som röstar annorlunda lokalt. Så många genuina centerpartister finns det faktiskt inte i Mönsterås. Det öppnar upp för en spännande politisk framtid när Roland Åkesson har klivit av. När personkulten är borta kanske människor börjar rösta ideologiskt igen.

En demokrati mår inte bra om det bara handlar om att ha förtroende för en specifik person. Demokrati handlar också om idéer.

Centerpartiet krackelerar

Den 31 augusti 2011 skrev jag bland annat följande i ett blogginlägg:

Centerpartiet kommer med största sannolikhet att välja den uttalat (ny)liberale Annie Lööf som ny partiledare. Och även om hon har rötterna i Småland, så kan man med fog påstå att den så kallade Stureplanscentern behåller greppet om partiet. Annie Lööf var ju själv med och bildade Liberala gruppen som är ett nätverk för liberalt sinnade. Man kan fråga sig vad de gamla rejäla Centerledarna med stövlarna i leråkern skulle ha sagt om partiets utveckling på riksnivå. Om man med några få ord skulle beskriva Centerpartiets (Bondeförbundets) utveckling i Sverige under 1900-talet fram till idag så skulle jag välja följande ord.

Från konservativa värderingar till liberala.

Fokus från gemenskap till individ. Annie Lööf säger själv att hon lockades av partiets fokusering på enskilda människor. Någon tydlig samhällsvision om något gemensamt verkar man inte ha längre, vilket förstås blir logiskt med en tydligare liberal profil.

Ingen brydde sig väl om vad jag skrev, men nu ser vi hur Centerpartiet krackelerar sedan den liberala falangen fått utforma det nya förslaget till idéprogram med månggifte, fri invandring, skatter som gynnar rika och andra uppluckringar i välfärden - allt under partiledare Annie Lööfs ansvar. Låt vara att hon nu backar något efter stark kritik från landsbygdens centerparti. Förunderligt att partiet inte kunde förutsäga detta när de under flera år släppt fram liberalerna inom partiet.

För några årtionden sedan var Centerpartiet ett alternativ för socialt ansvarstagande borgerliga väljare. Idag är partiet till höger om Moderaterna.

Centerpartiet i Mönsterås tiger. Men nog har man ansvar att tala om hur man ser på idéprogrammet när man leder en kommun.

Centerpartiet bagatelliserar sitt bruna förflutna

Om att bära sitt partis historia
Vid Centerpartiets 100-årsjubileum 2010 sa Maud Olofsson att hon bär partiets historia med sig varje dag. Det måtte ha varit en tung börda om man betänker att Centerpartiet, tidigare Bondeförbundet, var riksdagens mest rasistiska och främlingsfientliga parti under 1930-talet. Är det måhända Mauds främsta misslyckande under sin tid som partiledare att hon, trots löften om det, aldrig tog itu med en seriös granskning av sitt partis historia. Till och med Vänsterpartiet har kommit längre i sin uppgörelse än vad Centerpartiet har gjort.

Inte en rad om sitt mörka 1930-tal

Den som går in på Centerpartiets officiella hemsida och läser om partiets historia på 1930- och 1940-talen hittar främst information om kohandeln med socialdemokraterna och det ansvar partiet tog för Sverige under depressionen och andra världskriget, och det är förstås riktigt och viktigt. Däremot nämns inte med ett ord att Bondeförbundet under denna tid, då till och med Högern tog avstånd från Nazismen, var det mest rasistiska och judefientliga partiet av alla Sveriges riksdagspartier. Att så retuschera sin mörka historia kan inte vara något annat än en medveten politisk historierevisionism utifrån en politisk agenda.

Bortförklaringar och förnekelse
På 1990-talet uppstod en debatt kring Centerpartiets förflutna då det visade sig att en gammal Centerpartist, PO Sundman, hade varit öppen och ivrig nazist en gång i tiden. I samband med det utlovades en bok som skulle ”Klarlägga allt vad som hände på 1930-talet”. Men inget hände. 2001 utlovade så Maud Olofsson en sanningskommission, men jag har ännu inte hört talas om någon bok.  I en jubileumsskrift från 2010, ”100 år av handlingskraft”, nämns förvisso partiets rasistiska 1930-tal, men hör och häpna, det bortförklaras med att partiet bara var präglat av tidsandan och inte var värre anstruket än andra partier. Ibland handlar det om uppenbar förnekelse som när centerpartisten Thomas Korsfeldt avfärdar partiets koppling till bruna idéströmningar som ett ”obevisat försanthållande av en felaktighet”.

Bondeförbundet var det mest rasistiska

Korsfeldt har förstås fel. Visserligen var alla partier präglade av tidsandans rasbiologiska folkideal, men Bondeförbundet var det i särklass mest rasistiska och främlingsfientliga riksdagspartiet under 1930-talet. (se ex Mattias Tydén och Ingvar Svanberg, 1997, Sverige och förintelsen). Henrik Bredberg kallar i Sydsvenskan jubileumsskriften för ett intellektuellt och moraliskt haveri, och det måste man tyvärr instämma i.

Till och med Högern (idag Moderaterna) tog ganska tidigt avstånd från de tyska nazisterna, många redan före Kristallnatten 1938. Svenska tidningar rapporterade utförligt om nazisternas framfart, inte minst behandlingen av judar, vilket fick de flesta partier att ganska tidigt markera avståndstagande från nazisterna. Bondeförbundet hade dock en annan linje och nazistagitation förekom inom partiet.

Rasismen inskriven i partiprogrammet

Ibland sägs det att rasismen och nazismen inom Bondeförbundet inte var omfattande utan endast präglade vissa udda undantagspersoner inom rörelsen. Det stämmer dock inte. Från 1933 och fram till 1946 hade Bondeförbundet som enda parti rasismen inskriven i sitt partiprogram:

Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.

Inga pengar till flyktingar

Noteras kan också att Bondeförbundet i riksdagen satte sig emot att hjälpa de få flyktingar som trots allt fick inresetillstånd och för att i stället kräva att pengarna skulle gå till svenska småbrukare.

En oblyg antisemit
Ett annat exempel är Otto Wallén som i en riksdagsdebatt 1939 "utan att blygas" deklarerade sig som antisemit.

Justitieminister Westman

Den ledande bondeförbundaren KG Westman, som var justitieminister 1936-43, var öppet antisemit. Han har ett stort ansvar för att Sverige i stor utsträckning höll judarna borta från Sveriges gränser före och under andra världskriget. Under krigsåren var han även ansvarig för censur av tidningar som skrev misshagligt om Hitler. Anti-nazisten Torgny Segerstedt beskrev han med följande ord i sin dagbok: ”hans judiska älskarinna har undanträngt hans själ och ersatt den med en judesjäl”.

Ungdomsförbundets antisemitism
Även Bondeförbundets ungdomsförbund utmärkte sig och ett par exempel får belysa detta. I sin tidning SLU-bladet drev man 1938-1939 en kampanj mot "den judiske docenten Gunnar Heckscher" som sedermera blev högerledare. Han kallades "judeyngling" och "then lille Manasse" – uttryck som var vanliga i antisemitiska skämt vid denna tid. 1938 skrev man också att ”den svenska bondeklassen älskar heller inte judarna över hövan… En utrensningsaktion mot icke önskvärda element kan snart vara på tiden”.

Det får räcka så. Centerpartiet har haft många goda idéer om hur man bygger ett bra Sverige, vilket man kan läsa om i ”100 år av handlingskraft”.  Men man har uppenbarligen inte handlingskraft nog att ta itu med sitt dunkla idéarv. Tragiskt.

Läs även:

"Judefrågan" : debatt om antisemitism i 1930-talets Sverige / Henrik Bachner, 2009.

Skuggor av ett förflutet : Bondeförbundet och trettiotalet, Anders Björnsson, 2009. Anders är en av få som tonar ner Bondeförbundets rasistiska förflutna och mer sätter in det i tidsandan. Men Björnssons bok finansierades delvis av Centerpartiet.

Att bo granne med ondskan : Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och förintelsen / Klas Åmark, 2011.

Nazismen i Sverige 1924-1979 : pionjärerna, partierna, propagandan / Heléne Lööw, 2004.

Se även här, här, och här.

Centerpartiets utveckling till nyliberalt parti

Centerpartiet kommer med största sannolikhet att välja den uttalat (ny)liberale Annie Lööf som ny partiledare. Och även om hon har rötterna i Småland, så kan man med fog påstå att den så kallade Stureplanscentern behåller greppet om partiet. Annie Lööf var ju själv med och bildade Liberala gruppen som är ett nätverk för liberalt sinnade. Man kan fråga sig vad de gamla rejäla Centerledarna med stövlarna i leråkern skulle ha sagt om partiets utveckling på riksnivå. Om man med några få ord skulle beskriva Centerpartiets (Bondeförbundets) utveckling i Sverige under 1900-talet fram till idag så skulle jag välja följande ord.

Från konservativa värderingar till liberala.

Fokus från gemenskap till individ. Annie Lööf säger själv att hon lockades av partiets fokusering på enskilda människor. Någon tydlig samhällsvision om något gemensamt verkar man inte ha längre, vilket förstås blir logiskt med en tydligare liberal profil.

Från decentralisering (låt hela Sverige leva) till maktkoncentration (var hörs centerpartiets protester mot storregionerna?). På vårmarknaden i Mönsterås gjorde partiet en undersökning om vilken storregion folk ville tillhöra, men det naturliga hade väl varit att partiet hade gjort en namninsamling emot storregioner.

Från landsbygdsbaserad rörelse till ...ja vad?

Från blockpragmatism till tydlig alliansprofil.

Från skepticism och sund kritisk hållning till tidens strömningar till räddhågset politiskt korrekt i alla frågor.

Centerpartiets nya lag - en förstärkning som leder fram till spekulationer om Rolands efterträdare

Tre nämnder det stormat kring
Att Centerpartiet skulle göra vissa skiften i nämnderna har ju varit uppenbart länge. Särskilt är det tre nämnder som det stormat kring de senaste åren – Barn- och utbildningsnämnden, Socialnämnden och Kulturnämnden. Alla får nu nya ordföranden från Centerpartiet. Och vi behöver nog inte fundera så mycket på vem som dragit i trådarna.

Tre förstärkningar
Men för en gångs skull finns det anledning att berömma Centerpartiet. De nya namnen innebär överlag rejäla förstärkningar. Återstår att se om de lever upp till förväntningarna. Deras frihet är förstås begränsad och partikulturen är full av lojalitetsband av olika slag.

I Socialnämnden kliver den rutinerade Birgitta Pettersson av och ersätts av Emma Magnusson (lärare, 36), som trots sin relativa ringa ålder har viss rutin. Ett utmärkt val. Socialnämnden har de senaste åren fått ett rykte av att mörka och att hålla socialcheferna om ryggen istället för att granska dom. Här får Emma förhoppningsvis ett mandat att förnya och öppna upp. Då kan det passa bra med en som är lite yngre. Å andra sidan kräver det nog en del hårda nypor för att hantera socialchefer som är vana att styra som de själva vill, och det är bara att hoppas att Emma inte är för snäll och smidig.

I Barn- och utbildningsnämnden har Patric Vadman valt att sluta som ordförande. Det är inte mycket att säga om. Jag har alltid uppfattat Patric som trevlig men kanske inte rätt person att politiskt ta itu med skolans problem. Det krävs en förnyelse. Efter att dessutom ha retat upp en hel lärarkår i våras, så var det inte att vänta annat. Patric ersätts av Jacqueline Bonneau (politisk sekreterare för Centerpartiet Skåne, 42). Även här bör det bli ett lyft för nämnden. Men här väntar också en svår uppgift.

I Kulturnämnden ersätts Katarina Johansson av Magnus Gustafsson (fastighetsförvaltare, 58). Här tror jag framför allt att vi kan förvänta oss en ny smidighet. Magnus är helt enkelt en trevlig person och det skall inte underskattas just i denna nämnd.

Roland Åkessons ersättare blir en kvinna - men vem?
De nya tillsättningarna aktualiserar förstås frågan om Roland Åkessons efterträdare som kommunalrådskandidat. Vi är väl många som tror att han måste släppa fram någon under de närmaste fyra åren. Länge har det snackats om Ann Petersson som är andre vice ordförande i kommunstyrelsen och ledamot av Kommunstyrelsens arbetsutskott. Men jag är inte helt säker. Ann känns som en betydligt tuffare politiker än Roland Åkesson, och frågan är om man vågar släppa fram någon som gör ett mer polemiskt intryck. Skulle hon lyckas behålla de sossar som Roland har lyckats vinna över? Just nu känns det som om det är Emma Magnusson som är partiets stigande stjärna lokalt – en brobyggare som kanske skulle ha en viss chans att behålla mittensossarna. Man kan väl säga så här – klarar hon av att få ordning på Socialförvaltningen under fyra år, så klarar hon att vara kommunalråd. Vi får väl se hur det blir. Det vi kan konstatera är att det efter Roland Åkesson kommer tre damer - Ann, Emma och Jacqueline. Det kan ju bli en stark tretvinnad tråd...eller så kan det bli problem. För inte kan väl tjejer leka tre?

Läs även dagens artikel i Barometern/OT.

Myten om Roland från ingenstans - Så kom Roland Åkesson (C) till makten i Mönsterås

Roland Åkesson har styrt Mönsterås som kommunalråd i 25 år. Men hur kom han egentligen till makten? Stämmer myten att Roland kom från ingenstans och att han helt otippad blev kommunalråd? Jag försöker idag ge ett svar. Bilden ovan visar att Roland Åkesson representerade Centerpartiet i valrörelsens lokala debatt redan 1982. Efter artikeln kommer några tidningsartiklar från 1980-talet.

Bakgrund
Socialdemokraterna hade styrt Mönsterås sedan 1962. Folk hade börjat tröttna på de hårdföra Socialdemokraterna i Mönsterås som allt mer sällan lyssnade på medborgarna, utan styrde i en värld för sig själva.

1985 straffade det sig. S förlorade tre mandat, varav två gick till folkpartiet och ett till Miljöpartiet. Miljöpartiet blev därmed vågmästare. De borgerliga fick 23 mandat, vänsterblocket 24 och Miljöpartiet 2. Miljöpartiet valde att stödja Centerpartiet som hastigt och lustigt kom till makten trots att man hade gjort ett sämre val än 1982. I antalet röster hade de borgerliga och Miljöpartiet faktiskt 18 röster färre än vänsterblocket. Centerpartiets stora uppgång började först 1988.

Myten om Roland från ingenstans
Men hur blev Roland Åkesson kommunalråd vid en ålder av endast 32 år? Stämmer myten att han var helt okänd och kom från ingenstans? Stämmer det att ingen av de mer erfarna i Centerpartiet ville axla kommunalrådsposten varvid Roland trädde fram på scenen och fyllde det maktvakuum som uppstod?

Tidig politisk karriär
Faktum är att Roland Åkesson inte alls var okänd 1985. Tvärtom hade han då en redan lång politisk karriär bakom sig. Redan som 14-åring gick han 1967 med i CUF i Läckeby där han då bodde. I början av 1970-talet blev han ombudsman för Centerpartiet i Kalmar län. 1976 kom han in i fullmäktige i Kalmar, samtidigt som han blev politisk redaktör för centertidningen Kalmar Läns Tidning.

Ordförande i Ålemsdistriktet och invald i fullmäktige
1979 flyttade Roland med familj till Solberga utanför Ålem. Redan efter ett par år, 1981, blev Roland vald till ordförande i Centerpartiets Ålemsdistrikt. Och i den lokala valdebatten mot S 1982 ingick Roland bland de tre som representerade Centerpartiet. Samma år valdes han in i Mönsterås kommunfullmäktige.

En av partiets talesmän inför valet 1985
Redan före valet 1985 framträder Roland alltså som en av de ledande inom Centerpartiet med maktbas i det starka centerfästet Ålem. Och i valrörelsen 1985 är han återigen ett ansikte utåt. Även denna gång var Roland en av de tre personerna som representerade Centerpartiet i den lokala valdebatten. De övriga var Axel Petersson och Sivert Carlsson. Han framträder också som partiets talesman i lokalpressen vid något tillfälle, vilket tyder på en central position i partiet lokalt. Man kan med fog hävda att ett visst generationsskifte redan hade påbörjats inom partiet.

Roland är genast med i förhandsdiskussionerna
Direkt efter valet skriver signaturen en ”fd sosse” en insändare där Miljöpartiet anmodas stödja Roland Åkesson som blivande kommunalråd. Det visar att han redan från början framstod som en trolig kandidat till posten.

Turerna mellan S och MP banar väg för C
När tidningen först skrev om valresultatet så verkade man utgå ifrån att Socialdemokraterna skulle fortsätta regera, men ganska snart insåg man att Miljöpartiet hade en vågmästarroll som man tänkte nyttja. Miljöpartiets ledare Eje Wadebro har själv berättat här på bloggen att han vände sig till S för förhandlingar, men att S inte skickade sin ordförande, utan ”en rektor”. Denna nonchalans kan ha kostat dem Miljöpartiets stöd.

Någon månad efter valet stod det klart att Miljöpartiet skulle stödja den borgerliga sidan i en allians som man kallade Mönsterås Framtid. Redan då nämndes Roland Åkesson och Sivert Carlsson som de troligaste kandidaterna till kommunalrådsposten.

Lokalpressen fokuserar inte på kommunalrådsfrågan
Noterbart är att tidningen inte gjorde någon större sak av kommunalrådsfrågan, utan mer fokuserade på vem som skulle bli ordförande i kommunfullmäktige! Tidningen höll en förvånansvärt låg profil i denna fråga som idag skulle ha gett oss spaltkilometer.

Centerpartiet bestämmer sig
Någon gång de två första veckorna i november förefaller det ha stått klart att Roland Åkesson skulle lanseras som kommunalråd. De exakta turerna kring detta skriver inte tidningen om, men Centerpartiet hade uppenbarligen ett internt möte. Men dessvärre kan vi i nuläget inte få svar på huruvida Roland blev kommunalråd enbart på grund av att de äldre vägrade. Inte heller får vi veta om det förekom någon maktkamp mellan Centerpartiets lokalavdelning i Mönsterås där Sivert Carlsson bör ha varit ledande och Ålemscentern där Roland var ordförande. Det vi däremot kan säga är att Roland inte alls var den okända doldis som man ibland har påstått. Tvärtom hade han varit ett ansikte utåt för partiet både i valrörelsen och direkt efter valet, ja ända sedan början av 1980-talet.

Förvånansvärt nog så gör tidningen inget reportage om Roland Åkesson förrän han gör sin första dag på jobbet i början av januari 1986. Då får vi bland annat veta något om vad han har gjort tidigare i livet, och det är således bilden av en förhållandevis etablerad 32-åring som målas upp.

Myten kan avlivas
Myten om den okände Roland Åkesson torde därmed kunna avlivas. Hur de interna diskussionerna gick i partiet har dock inte gått att utröna just nu. Kanske kan det bli en framtida artikel.

De som en gång lyssnade...
Som en ödets ironi kan sägas att en av Rolands och Centerpartiets viktigaste demokratiska punkter 1985 var att erbjuda vice ordförandeposterna till Socialdemokraterna – en fin demokratisk gest. S hade själva fört en annan politik och utnämnt S-folk även till viceposterna. Därför vägrade de att acceptera erbjudandet. Idag förefaller S ha accepterat att besitta viceposterna. För 25 år sedan var det Centerpartiet (tillsammans med FP och MP) som stod för den lyhörda demokratiska förnyelsen i Mönsterås. Idag har makten stelnat och det behövs en ny generation politiker som återigen är beredda att lyssna. För de som en gång lyssnade har slagit dövörat till.


Redan 1981 blev Roland Åkesson ordförande i Ålemsdistriktet.









































Roland Åkesson engagerade sig i valrörelsen 1985, vilket inte tyder på att han var okänd.


Här uttalar sig Roland i tidningen före valet 1985, vilket tyder på makt inom partiet.


































Roland var en av tre centerpartister som deltog i debatten mot S före valet 1985.


Del 2 av artikeln ovan.























I en insändare bara några dagar efter valet framför en fd sosse åsikten att MP bör stödja Centerpartiet och Roland Åkesson som kommunalråd.


Miljöpartiet blev vågmästare.



















Lokalpressen verkar ändå utgå ifrån att Socialdemokraterna skall regera vidare.




















Förhandlingar och diskussioner om poster följde.

















Del 2 av artikeln ovan.









































Efter någon månad stod det klart att MP skulle stödja Centerpartiet.




Lokalpressen fortsätter skriva om det stundande maktskiftet.
















Del 2 av artikeln ovan. Roland och Sivert lyfts fram som tänkbara kommunalråd.


















Annars fokuserade lokalpressen mest på vem som skulle bli fullmäktiges ordförande.























Ett par veckor in i november stod det klart att Centerpartiet skulle lansera Roland Åkesson som kommunalrådskandidat.






Ett av Rolands första utspel som tilltänkt kommunalråd.




































Den första egentliga artikeln om Roland Åkesson dröjde ända till januari 1986 då han formellt tillträdde posten som kommunalråd.


Del 2 av artikeln ovan.

Varför fallerade samarbetet mellan C och MP i Mönsterås? Mystiska uttalanden förbryllar

Mystiska motsättningar
Att Miljöpartiets Eje Wadebro och Centerpartiets Roland Åkesson inte verkar trivas så bra ihop är väl ingen hemlighet i Mönsterås. Man får en bestämd känsla av att motsättningarna gäller mer än vanliga sakfrågor. Frågan har ännu en gång aktualiserats av några mystiska ord från Eje.

Bakgrund
1985 var året då Centerpartiet kom till makten i Mönsterås. Valet hade inte gått bra för C, men MP blev med sina två mandat vågmästare och valde till slut att samarbeta med C. Efter några år bröts dock samarbetet. Därefter har MP och C inte alls kommit överens.

Eje kommer med nya ledtrådar
Kanske kunde det ha stannat därvid. Men nu har några kommentarer från Eje här på Mönsteråsbloggen gett nytt bränsle till spekulationerna. Eje skriver:

Vad gäller samarbetet när väl centern fick makten så försvann det bara efter några månader. Men den direkta orsaken till vår negativa inställning är en hemlighet som hände valnatten 1985 och fortsatte flera år och är av sådan dignitet att om det blev allmänt känt så skulle centern inte existera. Däremot känner några i den gamla centern till hemligheten. Av betydelse var att jag vid den tiden bodde i Ålems kyrkby.

Eje skriver vidare att han inte kan avslöja hemligheten av personliga hänsyn:

Frågan är varför de centerpartister som var med på den tiden inte framträder. Men frågan är känslig och jag måste ta hänsyn till enskilda personer som får gå före politiken. Det är ett förtroende jag fått och centerpartisterna får rannsaka sig själva och de får väl informera alla nya medlemmar.

I en annan kommentar skriver Eje:

Valnatten 1985 hände konstiga saker med telefonsamtal till mig som kom efter varandra från olika håll men med samma röda tråd. Frågan är vem som samlade dessa uppgifter. Några år senare fick vi förklaringen genom en viss information, men då var det för sent med de förhandlingar som vi hade som vågmästare och därmed lät centern och Roland Åkesson överta makten i kommunen. För många skulle inte tro att det var sant det som hände.

Korten på bordet
Några läsare av bloggen har begärt att korten måste fram på bordet. Och nog är det högst anmärkningsvärt att det skulle ha hänt något som är så allvarligt att det skulle ha påverkat hela Centerpartiets existens. Det låter onekligen mycket allvarligt och något som mönsteråsarna kanske borde få veta innan valet. Om nu Eje pga personliga löften inte kan avslöja vad det handlar om, så borde de Centerpartister som känner till det inträffade berätta vad det handlar om.

Roland Åkesson - "...en del annat som jag inte vill kommentera."
När jag en gång mejlintervjuade Roland Åkesson angående valet 1985 och det sedermera avbrutna samarbetet med Miljöpartiet så svarade han:

Centerpartiets positiva inställning till Mönsterås Bruks ansökan om utbyggnad var en bidragande orsak till att Mp bröt samt en del annat som jag inte vill kommentera.

Frågan är vad det är som Roland Åkesson inte vill kommentera. Är det samma sak som Eje kallar ”hemligheten”?

Personligen tycker jag väldigt bra om Eje och har heller inget emot Roland som person. Men jag tycker att mönsteråsarna förtjänar att få veta sanningen.

Centerpartiet och Socialdemokraterna i Mönsterås 1979-2006

Diagrammet ovan visar hur det har gått för Centerpartiet (blå linje) och Socialdemokraterna (brun linje) i kommmunvalet i Mönsterås 1979-2006.

Socialdemokraterna hade styrt Mönsterås sedan 1962, men 1985 uppstod ett parlamentariskt läge där Miljöpartiet blev vågmästare. De borgerliga fick 23 mandat, vänsterblocket 24 och Miljöpartiet 2. Miljöpartiet valde att stödja Centerpartiet som hastigt och lustigt kom till makten trots att man hade gjort ett sämre val än 1982. Att Centerpartiet ändå kunde få makten berodde på att Moderaterna och Folkpartiet hade gått framåt, samt Miljöpartiets framgång. I antalet röster hade de borgerliga och Miljöpartiet faktiskt 18 röster färre än vänsterblocket. Centerpartiets stora uppgång började först 1988. Som bäst var man i valet 2002 då man nådde 49,2%.

Socialdemokraterna förlorade många röster till Miljöpartiet 1985 och därefter har det gått utför ordentligt, bortsett från en liten tillfällig uppgång 1994 då S gick bra i hela landet efter missnöjet med den borgerliga regeringen Bildt.

Frågan är om det kommer att bli något riktigt trendbrott i årets kommunalval? Jag hör ju hur folk snackar. Och nog hör man allt oftare ett missnöje med kommunalrådet Roland Åkesson. Särskilt verkar folk faktiskt vara arga för utvecklingen på Oknö. Jag förutspår också att det blir ett par nya partier i fullmäktige efter årets val. Ett av dem önskar jag inte dit. På söndag kväll vet vi svaret.

Pravda skulle ha rodnat - en liten analys av Centerpartiets valtidning i Mönsterås

Mönsteråsposten
Centerpartiets valtidning Mönsteråsposten har delats ut. Sällan har jag sett ett så välregisserat propagandanummer. Självaste Pravda skulle ha rodnat. Och eftersom Roland Åkesson inte vill debattera, vare sig i lokalpressen eller i verkligheten, så får Mönsteråsbloggen bli en frizon för det fria ordet.

Olyckligt
För det första noterar jag att Claus Kempe har bidragit med foto till tidningen. Inget konstigt kan tyckas, eftersom Kempe får antas ha bidragit med foton som privatperson. Men Kempe råkar nu till sin profession vara kommunens informationschef. Som tjänsteman förväntas han uppträda opartiskt som informationsansvarig för Mönsterås kommun, inte som informatör för Centerpartiet. Givetvis får kommunala tjänstemän vara politiskt aktiva på sin fritid eller som här bistå med fotografier till politiska partier. Men tyvärr går tankarna genast till kommunens hemsida som allt mer framstår mer som en skrytsida för Centerpartiet, än en opartisk informationskanal för kommunen. Just därför är det också olyckligt att informationschefens namn förekommer i Centerpartiets valtidning, även om det bara är så att de har lånat något eller några foton han har tagit.

Det skrytsamma innehållet
Låt oss nu övergå till det skrytsamma innehållet. Redan på framsidan får vi veta att allt går bra i Mönsterås och att det med Centerpartiet vid rodret skall bli ännu bättre. Inne i tidningen får vi sedan ta del av än det ena, än det andra, där bara de delar av verkligheten som passar in i Centerpartiets mönsterbild får vara med. De obehagliga sanningarna nämns inte med ett ord. Låt oss titta på några väsentliga påståenden.

1. ”Personalen är kommunens viktigaste resurs”, säger Centerpartiet. Ja, nu börjar väl Centerpartiet få panik. De kommunalanställda har all anledning att vara missnöjda. Centerpartiets Patric Vadman påstod nyligen att det är lärarnas fel att skolorna uppvisar dåliga resultat. Socialstyrelsen, jag och andra, har avslöjat personalbrist på kommunens äldreboenden. Jag har fått flera rapporter från kommunalanställda som inte vågar säga vad de tycker på sina arbetsplatser. Så snacket om personalen som kommunens viktigaste resurs är inget annat än just snack. Snack i panik efter att ha retat upp en hel lärarkår och flera andra yrkesgrupper i kommunen. Frågan är vem som går på det här?

2. Centerpartiet vill också införa fritt matval för de äldre inom hemtjänsten. Här slår man in öppna dörrar. Min far som får hemtjänst, får inför varje ny matvecka titta på ordinarie matsedel, och därefter välja andra maträtter de dagar maten inte faller honom i smaken. Vet Centerpartiet så lite om vad som pågår ute i verksamheten att de vill införa något som i stort sett redan finns? Nej, det här är bara ett sätt att rikta uppmärksamheten bort från de problem som finns med personalbrist inom dagens äldreomsorg. Tillägg 31/8: Någon ny personal blir det inte, enligt dagens Barometern/OT. Personalen får lösa problemen själva precis som nu. Var det inte personalen som skulle vara kommunens viktigaste resurs? Uppenbarligen kan man köra med dom hur som helst.

3. Centerpartiet skriver också om ”Positiva trender för skolor och förskolor”. Man skriver om förbättrade elevresultat, trots att det bara var några veckor sedan som Patric Vadman beskyllde lärarna för att vara orsaken till skolornas dåliga resultat. Hur ska man ha det? Nu försöker man släta över och ge ”lärarna” en eloge. Tala om panik för Centerpartiet. Lärarna glömmer inte så lätt. Man redovisar också att en majoritet av eleverna säger sig vara trygga i skolan. Inte ett ord om alla de larmrapporter som kommit de senaste åren om barn som inte får den hjälp de behöver i skolan. Centerpartiet har skapat en skola som inte har beredskap att ta hand om barn i behov av särskild hjälp. De glöms bort i Centerpartiets propaganda. Där räknas bara de välmående barnen in. Inte ett ord om att Mönsterås skolor rankas på nr 253 av 290 kommuner i Sverige.

4. Sedan kommer den vanliga skrytartikeln om hur bra företagarna trivs i Mönsterås. Jo då. Centerpartiet är duktiga på att odla kontakter med befintliga företag. Men inte ett ord om att Mönsterås ligger i botten när det gäller att starta nya företag som ger nya jobb.

5. Centerpartiet försöker också ta åt sig äran för det nya biblioteket. Fakta är att Centerpartiet under alla år har uppvisat ett totalt ointresse för kulturfrågor. Andra partier har drivit frågan långt tidigare. Jag har jobbat på biblioteket och vet hur det ligger till. Ett nytt bibliotek TROTS Centerpartiet kan man med fog säga.

Det får räcka så. Jag vill inte förnedra Centerpartiet. Det finns många ärliga trevliga människor i det partiet. Men ger man ut en valtidning av det här slaget, så får man förstås räkna med politiskt mothugg, vilket är helt normalt i en demokrati, även om Centerpartiet har svårt att tåla kritik och då genast börjar tala om att det goda samarbetsklimatet är hotat. Centerpartiet får väl istället lära sig att ta kritik som alla andra. Sällan har jag sett en så snedvinklad version av verkligheten som i Centerpartiets valpropaganda.

För dig som har tröttnat på Centerpartiets version av verkligheten kan jag sakligt informera om att det finns andra partier att välja emellan. Den borgerligt sinnade har ju Moderaterna, Folkpartiet eller Kristdemokraterna. Den som är mer åt vänster har ju Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Och så har vi förstås Miljöpartiet. Eller varför inte mitt parti Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti.

Hur långt sträcker sig egentligen Centerpartiets makt i Mönsterås?

Anställ mig som spökskrivare
Jag noterar att fler än undertecknad har reagerat på skolpolitikern Patric Vadmans uttalanden om lärarnas betygsättning på Parkskolan, och det med all rätt. Men det blir ju lite komiskt när socialdemokrater och miljöpartister i media använder sig av nästan exakt samma formuleringar som jag gjorde på bloggen. Men som vanligt bjuder jag frikostigt på det. Ni har inte funderat på att anställa mig som spökskrivare? Hur som helst – Centerpartiet har här verkligen klampat i klaveret och det är klart att oppositionen nyttjar tillfället. Skolfrågan seglar upp som kanske valets viktigaste fråga lokalt.

Hur långt sträcker sig Centerpartiets makt?
Frågan om skolpolitikern och betygen belyser emellertid frågan om hur långt politikers makt egentligen sträcker sig. Centerpartiet har uppenbarligen inte makt att sätta skolbetygen, vilket verkar irritera Patric Vadman. Centerpartiets perfekta fasad av Mönsterås visade sig ha en spricka, eftersom andra hade makt.

En naturlig följdfråga är förstås hur långt Centerpartiets makt egentligen sträcker sig. Kan man överhuvudtaget ställa den frågan utan att förfalla till konspirationsteorier? En diskussion kan i alla fall föras. Mitt aprilskämt om övervakningskameror på Storgatan var ett sätt att med humor väcka tankar kring detta.

Lär av 1900-talets Sverige
När ett parti sitter väldigt länge vid makten så kan man genom historien se att makten med tiden sträcker sig vidare än det folkliga mandatet. 1900-talets Sverige med årtionden av socialdemokratiskt styre medförde att partiet även fick stor kontroll över myndigheternas tjänstemannakår, stora delar av journalistkåren, säkerhetstjänsten (man byggde även upp en egen) och även delar av föreningslivet (PRO, Hyresgästföreningen mfl). Partiet lyckades också med konststycket att skapa bilden av sig självt som ”Folkhemssverige”. Det var partiet som hade byggt upp Sverige, inte alla partier, organisationer och människor i samarbete.

Samma tendenser på kommunal nivå?
Kan vi se samma tendenser på kommunal nivå? Roland Åkesson och Centerpartiet har nu styrt Mönsterås i 25 år och det finns en del saker som är svåra att belägga men som ändå finns i atmosfären på något sätt.

Jakten på den perfekta fasaden skapar tystnadens kultur
Att Centerpartiet allt mer har kommit att bli liktydigt med Mönsterås Kommun råder det ingen tvekan om. Roland och partiet förknippas alltid med kommunens framgångar, men skickar fram tjänstemän när det är negativa nyheter. Överhuvudtaget så är man överdrivet rädd om den officiella bilden av kommunen. Att marknadsföra kommunen har blivit en så helig ko att den som offentligt framför kritik faktiskt råkar illa ut. Personligen tycker jag att det är den här delen som är otäckast – det jag kallar tystnadens kultur – avsaknaden av debatt, livliga samtal, åsikter som bryts, öppenhet. Bara av det skälet är det viktigt att mitt parti Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti kommer in i fullmäktige i höst.

Centerpartiets projekt om att skapa den perfekta bilden av Mönsterås riskerar förstås även att slå igenom på andra områden. Har partiet haft något inflytande på vilka höga tjänstemän som anställs? Har partiet medvetet försökt få inflytande över föreningslivet? Och varför skriver journalisterna så okritiskt?

Centerpartiet och föreningslivet
Frågan om partiets inflytande över föreningslivet kan te sig något absurd, men jag har faktiskt träffat människor som har sagt att de inte har kunnat engagera sig i föreningar eftersom centerpartister har motarbetat dem. Någon sa till och med att Centerpartiet medvetet placerar sina medlemmar i föreningslivet för att även den vägen kunna förmedla den perfekta bilden av Mönsterås. Det låter onekligen något långsökt, men osvuret är bäst.

Nu bör man betänka att det finns så många centerpartister i Mönsterås att de av naturliga orsaker bör vara väl representerade i föreningslivet. Inga konstigheter med det. Om man däremot medvetet anpassar föreningens verksamhet efter Centerpartiets agenda och stänger ute människor som inte passar in i den bilden, ja då är det förstås illa.

Centerpartiet och kommunsymbolerna
Man kan i alla fall se tydliga tendenser till att partiet nyttjar populära evenemang och kommunsymboler för att marknadsföra kommunen. Bluesfestivalen och Kronobäcks klosterruin är två exempel där ideella föreningar gjort strålande insatser, men där kommunen och särskilt Centerpartiet har använt sig av verksamheterna för att marknadsföra sig själva och kommunen.

Centerpartiet och journalisterna
Frågan om centerpartiet och journalistkåren är komplex. Centerpartiet styr förstås inte journalisterna. Ändå kan man inte undgå att notera de ständigt återkommande okritiska artiklarna om Roland Åkesson.

Frågan hur långt Centerpartiets makt sträcker sig är inte helt enkel att besvara. Mycket utspelar i gränslandet mellan det medvetna och det omedvetna, det planerade och det som bara blir. Det tål i alla fall att funderas på.

Läs även här, här och här.

Skolpolitiker skyller på lärarna!

För hårda lärare
Centerpartiets Patric Vadman (Barn- och utbildningsnämnden) anser att lärarna på Parkskolan är för hårda vid betygsättningen. Det verkar vara hans huvudsakliga förklaring till att 46% av eleverna i årskurs 8 inte är godkända i ett eller flera av kärnämnena. Allt enligt dagens Östran.

Panik
Så talar en politiker i panik. Centerpartiet vet mycket väl att skolan är ett av de mest försummade områdena i Mönsterås Kommun. Både lokalpressen och Mönsteråsbloggen har vid flera tillfällen skrivit om detta. Sanningen är att Mönsterås skolor rankas bland de sämsta i landet (plats 253 av 290), enligt Lärarförbundets undersökning från hösten 2009. Flera aspekter har undersökts och sämst betyg får Mönsterås för resurser i undervisningen där man ligger femma från slutet. (se lista på artiklar här). Ligger man på plats 285 vad gäller resurser i undervisningen så ska man inte skylla på lärarna när 46% inte blir godkända. Då ska man fundera på sin egen snålhet, särskilt då Mönsterås Kommun gick med över 30 miljoner plus 2009.

Men istället för att ta sitt politiska ansvar, så skyller han nu på lärarna! När blev det kutym att skolpolitiker började lägga sig i lärarnas betygsättning? När fick dom den kompetensen?

Men vi vet ju att det är valår. Centerpartiet gör allt för att rikta uppmärksamheten bort från sina egna misslyckanden. Lättare då att skylla på lärarna.

Det mystiska partibytet

Lokalpressen ligger två veckor efter
Noterar att Barometern/OT idag uppmärksammar att Mönsteråsprofilen Torsten Pålsson byter parti från KD till Centerpartiet, något som Mönsteråsbloggen skrev om redan för två veckor sedan. För den som undrar så är Torsten Pålsson Chatrine Pålsson Ahlgrens svåger.

Vill inte förklara
Det som förvånar mig är att den vanligtvis öppenhjärtige Torsten Pålsson inte vill förklara för tidningen varför han byter parti. Han säger att partierna är ganska lika och att han inte vill gå in på det närmare.

Olika ideologiska rötter
Nå, så enkelt är det förstås inte. Väljarna borde få svar. Partierna har olika ideologiska rötter. Centerpartiet har mig veterligt ingen strävan att bygga på kristna värden, låt vara att KD i mycket har frångått sin kristna värdegrund för att passa in i Alliansen. Men varje seriös väljare frågar sig förstås om Torsten har tänkt igenom sin ideologiska omsvängning? Eller handlar det inte om ideologi? Ibland fungerar ju inte personkemin i små partigrupper, vilket ibland kan föranleda mystiska partibyten. Nå, eftersom han inte vill berätta så är fältet öppet för spekulationer.

-Tycker du illa om Roland Åkesson? Något om vad kommunalvalet egentligen handlar om

Tycker du illa om Roland Åkesson?
Tycker du illa om Roland Åkesson? Jag fick frågan mot bakgrund av att jag ibland har kritiskt granskat Centerpartiet och Rolands agerande som kommunalråd i Mönsterås.

Frågan är befängd. Jag har överhuvudtaget aldrig uttalat mig negativt om människan Roland Åkesson. Tvärtom har jag ibland uttryckt en positiv förvåning över hur trevlig och intresserad han verkar vara, trots min kritiska granskning. De få gånger jag har haft kontakt med Roland har han alltid agerat trevligt och korrekt, även när han varit på resande fot och haft mycket att göra. Nej, Roland verkar vara en hyvens kille. Det hade nästan varit roligare om han kunde bli lite tvär ibland.

Kritisk granskning av makten
Däremot har det varit självklart för mig att granska Makthavaren och Kommunalrådet Roland Åkesson. Alla makthavare på hans nivå får förstås finna sig i det. Och där tycker jag inte alltid att media har fullgjort sin uppgift i Mönsterås. Därför har jag några gånger skrivit om Centerpartiets maktinnehav i Mönsterås, om de demokratiska implikationerna av långvarigt maktinnehav, om avsaknaden av debatt, Rolands skicklighet att använda sig av media och kommunens hemsida, om tendensen att Roland alltid blir förknippad med de positiva nyheterna, medan informationschefen skickas fram när det är något negativt (som nu senast när man tvingades släppa ut orenat avloppsvatten) och personkulten kring Roland.

Att somliga människor har svårt att acceptera det, säger mer om atmosfären i Mönsterås än om mig. Det här borde vara självklart politiskt nyhetsstoff för vilken tidning som helst.

Ett trött parti
Kommunvalet i Mönsterås 2010 handlar dock inte om huruvida Roland Åkesson är ett bra kommunalråd eller inte. Han har gjort ett bra jobb. Men Centerpartiet är ett trött parti som efter 25 år vid makten inte vågar förnya sig och anta utmaningarna som Mönsterås står inför.

Försummade områden
Ska vi fortsätta i gamla hjulspår, fortsätta försumma ungdomarna, skolan, det demokratiska samtalet och tryggheten – för detta är försummade områden i det centerstyrda Mönsterås.

Erfarenhet mot förnyelse
Mot ”den Gamle” Roland Åkesson står ett i politiska sammanhang oprövat kort för socialdemokraterna som kommunalrådskandidat – den blott 29-årige Robert Rapakko. Det ska bli intressant att se om erfarenheten får fler röster än förnyelsen.

Det finns alternativ
Nu behöver inte valet stå endast mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna. På förnyelsesidan står även mitt parti, Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti, som utgör ett alternativ för alla som tycker att demokrati är något mer än en valkampanj vart fjärde år, och som utan prestige och låsningar till endera blocket vill satsa på de områden som Centerpartiet försummat. Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti visar medborgarna respekt genom att driva politik även mellan valen. Om vi blir representerade i fullmäktige kan ni därför räkna med många motioner och debatter. Idag beställer jag valsedlarna. Du får gärna använda dem i september.

Kandidaterna inför kommunalvalet - Centerpartiet och Moderaterna

Jag påbörjar idag en granskning av de lokala partiernas kandidater inför valet till kommunalfullmäktige i Mönsterås 2010. Först ut är Centerpartiet och Moderaterna.

Centerpartiet
Centerpartiet i Mönsterås har försökt göra en politisk poäng av att man har några nya kandidater på topp 55-listan till kommunfullmäktige. Tittar man lite noggrannare så kan man emellertid inte tala om någon större förnyelse om vi håller oss till de 10 toppkandidaterna. Roland Åkesson toppar förstås listan. Partiet vågar inte chansa på att släppa fram en ny kandidat till kommunalrådsposten. Och Roland har valt att fortsätta, trots de demokratiska implikationer som 25 år på samma post onekligen innebär. Även i övrigt återfinns idel välbekanta namn som Ann Pettersson (plats 2) och Patric Vadman (plats 4). Jämfört med valet 2006 hittar jag bara två nya namn bland de tio främsta – den duktiga Emma Magnusson som placeras trea och så Carina Holmberg-Olofsson som skjuts fram från plats 11 till 7. De ersätter Birgitta Pettersson och Maj-Britt Carlsson. Noterbart och en liten överraskning är att den gamle KD-profilen Torsten Pålsson står som nummer 45 på Centerpartiets lista. I valet 2006 kandiderade han för KD. Av de 55 namnen är det endast ett par som klingar osvenskt, vilket måste betraktas som en svaghet i en ganska så segregerad kommun. Som helhet är Centerpartiets lista befriad från överraskningar. Säkra kort är det som gäller för att säkra valsegern.

Moderaterna
Moderaterna fortsätter något överraskande att satsa på Curt-Rune Roos och Britt-Marie Domeij som de två toppnamnen. Men denna gång står Britt-Marie först och Curt-Rune på plats 2. Mot bakgrund av det som hände 2009 är detta obegripligt och politiskt vanvett. Curt-Rune Roos är för alltid förknippad med bristerna vid behandlingshemmet Carl-Boberggården där en flicka tog sitt liv. Britt-Marie Domeij var den som i socialnämnden var drivande för att ge sin partikamrat Roos stöd när han ville öppna upp behandlingshemmet. Detta uppmärksammades i hela Sverige. Ändå får båda förtroende att vara kvar på topplatserna. Visst måste människor få nya chanser, men med tanke på att båda har hängt med ett tag hade förstås varit bäst för partiet att träda tillbaka. Bra för partiet är dock att Eric Dicksson hamnar på tredje plats. Han är ung, sympatisk och duktig. I övrigt idel kända moderatnamn på listan, även om ytterligare tre är nya just på listan.

Jag återkommer med de andra partierna när jag vet mer. Jag tror att KD och Mp är färdiga också, men hittar inte deras listor på Internet.

Roland Åkesson verkar inte förstå det demokratiska dilemmat

Skrytartikel
Så har då Mönsterås rekordkommunalråd Roland Åkesson (C) ännu en gång lyckats få nästan en helsida att skryta på i Barometern/OT. Det är journalisten Torsten Strömberg som intervjuat Roland. Artikeln innehåller inte en enda kritisk fråga. Istället får Roland breda ut sig i princip oemotsagd. Givetvis får vi också ta del av den sedvanliga mysbilden.

Inga kritiska frågor
Förutom allt skryt så får vi alltså veta att Roland ställer upp till omval 2010. Detta efter att ha suttit 25 år vid makten (ungefär lika länge som Urho Kekkonen satt som president i Finland, vilket föranledde finländarna att stifta en ny lag som gör att man inte kan sitta så länge som president). Och det är ju kring detta som journalisten borde ha ställt kluriga frågor. Hur ser Roland på sitt långa maktinnehav ur demokratisynpunkt? Det är ju inte så enkelt att man bara kan hänvisa till att medborgarna röstat så.

Obekymrade Roland Åkesson
Roland själv verkar emellertid helt obekymrad. Att han inte förstår problemet avslöjar han när han säger "Vi har ett bra politiskt klimat också i kommunen. Alla arbetar för kommunmedborgarnas bästa." Detta skulle vi kunna översätta så här: "I Mönsterås tycker alla som jag".

Frågorna som aldrig ställdes
Här borde journalisten ha ställt ett antal frågor. Är det ett bra politiskt klimat när politikerna nästan alltid är överens och debatten är i det närmaste obefintlig? Är det ett bra politiskt klimat när ett stort parti och en partiledare dominerar den politiska scenen i över 25 år? Till och med statsvetarna har uppmärksammat detta demokratiska dilemma. Är det ett bra politiskt klimat när Mönsteråsmedborgarna har förlorat möjligheten att ställa offentliga frågor på kommunens borttagna frågepanel? Där kunde alla läsa medborgarnas kritiska frågor, vilket visade idyllens fasadsprickor. Extra känsligt under valår? ( se här och här)

Het debatt i Umeå, tyst i Mönsterås
I Umeå var det tidigare i år en spännande het debatt när socialdemokraternas kommunalråd Lennart Holmlund ställde upp till omval efter 14 år vid makten. I Mönsterås är det dock tyst när Roland kandiderar för att få sitta 29 år.

Demokratin hotas
Problemen med att sitta länge vid makten är välkända. Med tiden ökar risken att partiets intresse blir liktydigt med kommunens. Makten, partiet och kommunen blir ett. Historien visar att ett parti som sitter länge vid makten medvetet eller omedvetet bygger upp strukturer som motverkar demokrati och ökar risken för vänskapskorruption. Ingen politiker står över den risken. Inte ens den gode Roland Åkesson.

Centerpartiet i Mönsterås har också kontroll över media, vilket dagens artikel visar, och har byggt upp maktstrukturer och allianser som inte är särskilt demokratiska och som inte har sina rötter i det folkliga mandatet. Det är ofta viktigare att du har bra kontakter i kommunhuset än att du kan förlita dig på opartiska bedömningar. Så även om folk röstat fram Centerpartiet i god demokratisk ordning, så kan man ifrågasätta om det politiska vardagslivet i Mönsterås verkligen genomsyras av demokratisk anda.

Begränsningar i flera länder
I flera länder har man insett att flera omval av samma person kan hota demokratin inifrån. I USA och Ryssland kan man därför väljas till president för högst två perioder. I Finland har man efter 26 år med Kekkonen ändrat lagen så att man kan vara president högst 2x6 år i följd. I Frankrike gäller max 2x5 år (med ett litet undantag).

Tråkigt för Mönsterås - död valrörelse väntar
För Mönsterås vidkommande innebär Rolands besked att vi får ännu en död valrörelse i Mönsterås. Jag tror att många suckade av uppgivenhet. Ingen har en chans mot Roland. Sossarna har inga ledare som matchar hans person i något avseende, och mitt nystartade parti är för nytt för att kunna utmana om mer än ett mandat. Beskedet är också tråkigt för Centerpartiet och skadar partiets inre liv. Arvtagarna får aldrig chansen och partiet får aldrig möjligheten att släppa taget och vinna på ideologisk bärkraft så länge man hänger upp sina valsegrar på en person.

Faktum är att det är tråkigt även för Roland. Han hade kunnat avgå nu på topp och gå till historien som ett av Sveriges mest framgångsrika kommunalråd genom tiderna. Nu blir det alltså en mandatperiod till, och den lär bli besvärlig. Dels har kommunen mycket svåra problem med skolorna och stök som man måste ta itu med. Dels lär han under nästa mandatperiod få tampas med besvärliga sverigedemokrater, samt Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti (mitt parti). Men jag kämpar på och arbetar för att utveckla demokratin i Mönsterås. Jag hoppas kunna få över 120 röster i valet och lovar att arbeta seriöst och konkret samtidigt som Roland inte ska få stå oemotsagd, utan få debatter.

Skattepengar finansierar Centerstyrd politikerutbildning i Mönsterås?

Ny politikerutbildning i Mönsterås
Centerpartiet skall tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan anordna en politikerkurs i Mönsterås. Där ska man få lära sig vad det innebär att vara fritidspolitiker och hur demokratin fungerar i Mönsterås. Kursledare blir bland andra kommunalrådet Roland Åkesson. Allt enligt Barometern/OT (jag kan dock inte hitta kursen på Studieförbundets hemsida). Det låter ju bra på ett sätt...folk vet överlag väldigt lite om hur det är att vara fritidspolitiker...men jag har ett par viktiga invändningar.

Centerpartiets version av demokrati
Är det bara jag som får lite Sovjetvibbar? En politikerutbildning där bara ett parti bidrar – nej det blir helt fel! Då får ju deltagarna bara Centerpartiets version av demokrati. Centerpartiet, med Roland Åkesson i spetsen, skall ju enligt tidningen förklara hur demokratin fungerar i Mönsterås, precis som om det bara fanns ett sätt. Demokrati består ju av mycket mer än val och beslut i politiska instanser. Demokrati förutsätter också debatt, högt i tak och att rätt beslut fattas på rätt nivå. Och debatt är ju inte Centerpartiets bästa gren. Det bästa hade förstås varit om flera partier hade deltagit i utbildningen, samtidigt som en neutral lärare hade hållit i det mesta. Genom detta förfarande stärker Centerpartiet sitt tolkningsföreträde om vad som är den goda demokratin.

Våra skattepengar finansierar den centerstyrda politikerutbildningen?
Dessutom bör man betänka vad Studieförbundet Vuxenskolan är. Namnet låter ju neutralt och fint. Men Studieförbundet Vuxenskolans grundorganisationer är Centerpartiet, Folkpartiet och Lantbrukarnas Riksförbund. Det är alltså inte alls något politiskt neutralt studieförbund, även om jag på intet sätt ifrågasätter att de gör ett bra jobb i övrigt. Verksamheten är dock till största del finasierad av skattepengar, även om det förstås finns kursavgifter också. Jag kan inte säga exakt hur finansieringen ser ut i Mönsterås, men i normala fall får man pengar från både stat, landsting och kommun. Våra skattepengar finansierar alltså den Centerstyrda politikerutbildningen i Mönsterås, så till vida man inte har gjort en speciallösning just för denna utbildning; därav mitt frågetecken i rubriken.

Det finns andra sätt att utveckla den lokala demokratin
Jag har ju själv startat ett parti som jag tänker ställa upp med i nästa val – Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti. Och förutom arbete för att göra Mönsterås Kommun till en tryggare plats att leva i, så är ett av målen att utveckla den lokala demokratin. Och jag kan garantera att jag inte avsåg Centerstyrda kurser i politik. Jag vill utveckla debatten i det tysta Mönsterås, ta tillvara på fler medborgarförslag, minska politikernas makt och låta fler beslut fattas där folk lever, mer direktdemokrati. När människor känner att de har makt över sitt vardagsliv så ökar också engagemanget. Politik är inte bara det som sker i kommunhuset. Politik sker överallt där det fattas beslut.

Det är vi som är demokratins bärare
Det finns alltså helt andra sätt att hålla den lokala demokratin vital än politikerstyrda utbildningar där toppolitiker talar om för dig och mig hur demokratin fungerar. Det borde vara tvärtom. Tala om för politikerna att det är du och jag som är demokratins bärare och att det är dom som borde lära av oss.

Vad har Roland Åkesson och Urho Kekkonen gemensamt?

Intressant fråga
Det händer att människor ställer intressanta frågor på bloggen, istället för anonyma mobbkommentarer. Igår kom en sådan fråga, och den var så principiellt viktig att jag tar upp den i ett särkilt inlägg.

Jag har ju sagt att det inte är bra för demokratin att ett parti och en person sitter vid makten i 25 år som Centerpartiet och Roland Åkesson har gjort i Mönsterås. Det är ungefär lika länge som Kekkonen var president i Finland (1956-1982). (Två andra likheter är att Kekkonen tillhörde Finlands Centerparti och att han var respekterad även bland Socialdemokrater).

Frågeställaren undrar därför: ”Ordet demokrati betyder "folkvälde" och nu är det ju så att i Mönsterås har folkväldet valt R åkesson till kommunalråd. Så,… på vilket sätt vill ni förändra demokratin/folkväldet?” Frågeställaren undrar vidare om en begränsning av den tid man får vara kommunalråd, exempelvis till tre mandatperioder, inte är att förgripa sig på demokratin/folkväldet?

Strukturer som motverkar demokrati
En väldigt intressant fråga som jag ser det. Mönsteråsarna får det kommunalråd de valt. Den demokratiska aspekten måste man respektera. Sedan visar ändå historien att ett parti som sitter länge vid makten medvetet eller omedvetet bygger upp strukturer som motverkar demokrati och ökar risken för vänskapskorruption.

Sossesverige på 1900-talet ett tydligt exempel
Socialdemokraterna styrde Sverige väldigt länge under 1900-talet och gjorde det skickligt. De valdes av folket i god demokratisk ordning. Ändå tror jag många är överens om att demokratin paradoxalt nog inte mådde så bra av det långa maktinnehavet. Hela Sverige blev genomsyrat av ETT sätt att tänka. Partiet byggde upp ett system där enskilda människor kom i kläm genom extrem detaljreglering och man tog kontroll över media och utbildning. Och när det socialdemokratiska valmaskineriet drog igång med alla sina resurser, ja då kunde inga andra partier sätta emot särskilt mycket.

Centerpartiet kontrollerar Mönsterås
På samma sätt menar jag att Centerpartiet i Mönsterås har kontroll över media och har byggt upp maktstrukturer och allianser som inte är särskilt demokratiska och som inte har sina rötter i det folkliga mandatet. Det är ofta viktigare att du har bra kontakter i kommunhuset än att du kan förlita dig på opartiska bedömningar. Så även om folk röstat fram Centerpartiet i god demokratisk ordning, så kan man ifrågasätta om det politiska vardagslivet i Mönsterås verkligen genomsyras av demokratisk anda.

---och media
Just när det gäller media fick vi ett tydligt exempel häromdagen då rubriken löd ”Mönsteråsarna gillar kommunen” med anledning av en enkätundersökning. En noggrannare analys visade dock att ”Bakläxa för Mönsterås Kommun” hade varit en lämpligare rubrik.

Flera länder har begränsningar
I flera länder har man insett att flera omval av samma person kan hota demokratin inifrån. I USA och Ryssland kan man därför väljas till president för högst två perioder. I Finland har man efter 26 år med Kekkonen ändrat lagen så att man kan vara president högst 2x6 år i följd. I Frankrike gäller max 2x5 år (med ett litet undantag).

Mönsteråsarna kanske är nöjda som det är
Så, enligt min mening är 25 år med Centerpartiet och Roland Åkesson några år för mycket för att demokratin ska må bra. Men kanske bryr sig inte Mönsteråsarna om det. Roland Åkesson är en trygghetssymbol på samma sätt som Kekkonen och Tage Erlander. Allt flyter på ungefär som det alltid har gjort. Maten på bordet och brännvin på freda. De som inte tycker att det räcker kan ju alltid rösta på Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti.

25 år vid makten. Hur länge ska det bli Roland Åkesson?

I snart 25 år har Roland Åkesson suttit i kommunhuset. Kortet visar huset före/innan (vad tror du är korrekt svenska?) tillbyggnaden då det var sjukstuga.

25-årsjubileum som kommunalråd
I det förra inlägget (nu med kommentar från kommunalråd Roland Åkesson) visade jag hur Centern, med Miljöpartiets hjälp, kom till makten i Mönsterås 1985/1986, trots att partiet var en av valets förlorare. Kommunalråd blev Roland Åkesson. Nästa år kan han fira 25-årsjubileum som kommunalskutans kapten.

Personkult
Redan inför valet 2006 florerade rykten om att Roland Åkesson skulle träda tillbaka och släppa fram någon annan, men så blev det inte. Varför riskera ett valnederlag när de lokala framgångarna är så förknippade med Roland som person? I förra valet fick han 1204 personröster. Personen därefter fick 24 röster. Om inte detta kan kallas personkult…

Åkessons betydelse för Mönsteråscentern kan enkelt belysas med valresultatet. I Mönsterås fick Centern ca 47% i valet till kommunfullmäktige, men bara 12 % i riksdagsvalet. Det finns alltså för Centerns del en skillnad på 35% mellan riksdagsval och kommunalval. Den enda rimliga förklaringen heter Roland Åkesson. (se även här)

När träder han tillbaka?
Men någon gång måste tronskiftet ske. Ska det bli inför valet 2010? I så fall är det vedertagen god sed att träda tillbaka i god tid så att efterträdaren hinner bli varm i kläderna. Men kommer man att våga? Vad vill Roland? Finns det någon efterträdare?

Finns det efterträdare?
Roland torde rimligtvis ha flera år kvar inom politiken. Duktiga efterträdare finns dock. Ann Petersson, ordförande för Centern i Kalmar Län, är ett alternativ. Patric Petersson, känd från Barn- och utbildningsnämnden, är också en möjlighet. Men är han tillräckligt stark för politikens duster? Ytterligare ett alternativ är Jaqueline Bonneau, men frågan är om hon vill.

Maktskifte nödvändigt för en vital demokrati
Från en demokratisk synvinkel kan man förstås ha synpunkter på att ett parti med samma kommunalråd har makten i 25 år. Vilka informella maktstrukturer skapar det? Sydsvenskans chefredaktör Heidi Avellan skrev en gång att ”I en demokrati måste makten skifta händer.” Det är riktigt. Det finns också en uppenbar risk att partiintresset blandas ihop med kommunens ju längre tid man sitter vid makten.

Med åren kan det också infinna sig en viss trötthet och arrogans mot medborgare som är lite "besvärliga". Skulle inte kommunalrådet som suttit så länge veta bäst?! Roland är omvittnat trevlig och svarar så gott som alltid snabbt på frågor. Men när man läser hans svar på kommunens frågepanel tycker jag mig ibland ana ett visst övermod.

Dags för nytt maktskifte?
Roland Åkesson har uträttat mycket positivt för Mönsterås genom åren. Jag ska vara rättvis. Och maktskiftet 1985 var vitaliserande för demokratin. Men nu räcker det. Centerpartiet är nu där Socialdemokraterna var 1985. Släpp fram någon annan, Roland! Ge demokratin en nystart i Mönsterås!

Centern förlorade valet men vann makten - det dramatiska valet 1985 (med kommentar av Roland Åkesson)

Tabellen visar antalet röster för partierna i val till kommunfullmäktige i Mönsterås. För 1985 har jag även lagt in mandatfördelningen. OBS: 1973 skall vara 1976. 1976 skall vara 1979.


Socialdemokraterna tappade
Socialdemokraterna (S) hade styrt Mönsterås så länge någon kunde minnas. Centralorten hade många arbetare och i val efter val tog S hem en säker majoritet med några hundra rösters marginal. Men efterkrigsårens expansion hade bytts mot stagnation och under ytan pyrde missnöjet med kommunpamparna. I valet 1985 förlorade S över 400 röster och tre mandat.

Miljöpartiet och Folkpartiet blev valets vinnare - Centern förlorare
Valets stora vinnare var Miljöpartiet (Mp) och Folkpartiet (Fp) som mer än fördubblade sina röstetal. Även Moderaterna (M) höll ställningarna och hade under en tioårsperiod lyckats vinna ett par hundra nya väljare. En av valets förlorare sett till antalet röster var Centerpartiet (C) som backade med ett par hundra röster. Partiet var dock ännu störst inom borgerligheten och förlorade inget mandat.

De borgerliga förlorade men vann - Miljöpartiet vågmästare
Röstsammanräkningen gav ett dramatiskt slutresultat. Borgarna fick totalt 4 137 röster = 23 mandat. S + V fick 4497 röster = 24 mandat. Miljöpartiet fick 342 röster = 2 mandat. De borgerliga partierna + Miljöpartiet fick alltså 4 479 röster, bara 18 röster färre än det socialistiska blocket. När man gjorde om detta till mandat visade det sig att Miljöpartiet fick en vågmästarroll. Miljöpartiet valde att stödja den borgerliga sidan och därmed kom Centern och Roland Åkesson att ta över kommunalrådsposten. Detta trots att man hade färre röster än det socialistiska blocket och trots att Centern var ett av de partier som hade förlorat röster jämfört med föregående val.

Centern kan tacka Folkpartiet, Moderaterna och Miljöpartiet
Utan Folkpartiets framgångar, utan Moderaternas långsiktiga ökning och utan Miljöpartiet, så hade Centern aldrig kommit till makten i Mönsterås. I alla fall inte 1985. Kommunalrådsposten var inte resultatet av någon "Roland Åkesson-effekt". Den fick vi se först 1988.

Att Miljöpartiet valde att ge Centern sitt stöd kan idag framstå som något lustigt eftersom Miljöpartiet sedan 1990-talet har varit Centerns största kritiker i Mönsterås med ständiga ifrågasättanden och ibland även personliga påhopp.

För Centern blev detta en vändpunkt och i de kommande valen ökade man sitt röstetal ordentligt. Men det var först i valet 1991 som man blev större än Socialdemokraterna. Resten är som det heter historia. Mönsterås är riksbekant som Centerns näste nummer ett. Och Roland Åkesson som 1985/1986 fick bli Centerns unge kommunalråd sitter ännu kvar vid makten efter snart 25 år.

Roland Åkesson (C) kommenterar:
Roland Åkesson framhäver att Centern höll ställningarna bra på lokalplanet, jämfört med utvecklingen på riksnivå. Han lyfter också fram att Centern redan då hade bättre resultat i kommunvalet jämfört med riksdagsvalet.

Åkesson säger att Miljöpartiet ingick i den borgerliga Alliansen under namnet Mönsterås Framtid fram till början av 1990-talet. Centerpartiets positiva inställning till Mönsterås Bruks utbyggnad var en bidragende orsak till att Mp lämnade samarbetet.

Tack till Roland som tog sig tid att svara fast han för dagen är på resande fot. Han har förstås rätt i att partiet gick bra i Mönsterås jämfört med riksplanet. Men likväl förlorade partiet 180 röster 1985 jämfört med 1982. Man ingick alltså i den skara partier som gick bakåt, även om det inte påverkade antalet mandat.


Nästa inlägg: 25 år vid makten. Hur länge ska det bli Roland Åkesson?