Lindeborgs Diversehandel

Lindeborgs Diversehandel
Lindeborgs diversehandel – nej jag avser inte Mönsterås GIF som förvisso innehåller diverse av det mesta och även en Lindeborg. (Vissa år har GIF onekligen varit en slags diversehandel under Silly Season). Men för en yngre fotbollsgeneration går säkert tankarna till tränare Patrik Lindeborg när man hör det efternamnet.

Den äldre generationen associerar mer sannolikt namnet med anrika Lindeborgs Diversehandel i Timmernabben. Affären startades 1870 av Emanuel Ohlsson som drev den till sin död 1876. Hustrun Caroline tog över och fortsatte fram till 1879. Affären innehades sedan av ytterligare några ägare innan den köptes av David Lindeborg 1907. David var född 1880 på Strömsrum och son till trädgårdsmästare Sven Lindeborg och Kristina Maria Hammarqvist.  Han drev affären fram till sin död 1937, varefter hustrun Ida tog över som ensam handlare fram till 1957. Därefter tog sonen Stefan och hans hustru Birgit vid och bedrev handel fram till den 19 april 1969, då en 99-årig affärsverksamhet gick i graven. Så var det i alla fall om man ska tro den artikel jag hittade i Barometern.

Affären verkar först ha legat i den del av huset som sedermera blev lager. Den senare tillbyggda affärsdelen tillkom under David Lindeborgs tid.  

Affärer av det här slaget kunde man förr återfinna lite överallt, även på landsbygden, särskilt i lite större byar. Den här affären bör ha gått relativt bra mot bakgrund av Timmernabbens expansion under 1800- och 1900-talet med trähandel, varvsverksamhet och keramik, samt den gamla landsvägens sträckning.

I övrigt kan jag inte mycket om just Timmernabben. Kanske vet någon om det gamla affärshuset står kvar.

 

Söndagsledaren v3 - Satsa på Fliseryd och kommunala grundkvaliteter

Befolkningsutvecklingen och byggandet

Mönsterås kommun har en något vikande befolkningsutveckling. En strategi för att locka hit nya invånare, gärna höginkomsttagare, är att bygga bostäder eller upplåta tomtmark i exklusiva kustnära lägen. De senaste åren har det också byggts en hel del lägenheter och villor i hamnområdet samtidigt som privatiseringen av Oknö har fortsatt. Nu fortskrider kommunens planer på nya bostäder i känsliga områden – fina naturområden på Oknö, kulturhistoriskt värdefull mark på Kuggås och i naturfina områden nära annan bebyggelse i Timmernabben. Protester från allmänheten, som annars är ganska ovanliga i kommunen, har nu börjat komma. Uppenbarligen finns det krafter som inte vill offra kultur- eller naturvärden, eller som är rädda om värdet på sin villa.

Och självklart kan man argumentera emot den planerade bebyggelsen genom att lyfta fram kultur- och naturvärden. Genom att offra dessa förlorar ju faktiskt kommunen en del av sin attraktionskraft. Byggandet kan alltså få rakt motsatt effekt än man tänkt sig. Det är tunga argument. Men det finns även ett annat argument som sällan kommer fram.

Det är inlandet som krisar, inte kusten

Nästan all byggnation de senaste åren liksom den planerade är kopplad till Mönsterås och Timmernabben. Men nu är det inte dessa orter som har tappat invånare. Tvärtom så har både Mönsterås och Timmernabben ökat sin befolkning både på kort och lång sikt. Kommunens befolkningsminskning sker till största del i inlandet, särskilt i Fliseryds del av kommunen. (Se diagram nedan)

Kommunen satsar i tillväxtregioner
Därför kan det te sig något underligt att kommunen satsar på områden som redan är tillväxtregioner, medan det område som borde få en rejäl satsning, Fliseryd, behandlas ytterst styvmoderligt. Mönsterås Kommun borde byta fokus från känsliga kustnära lägen till en rejäl satsning på inlandet. Fliseryd har försummats ända sedan 1974 – i alla fall är det ganska många i Fliseryd som upplever det så, vilket förstås är ytterst olyckligt för kommunens sammanhållning. Detta faktum är förstås extra pinsamt för ett parti, Centerpartiet, som har som kärnfråga att hela Sverige ska leva. I Mönsterås får man vackert börja med att försöka få hela kommunen att leva.

Kommunala grundkvaliteter

För att få en positiv befolkningsutveckling bör man förstås inte enbart fokusera på exklusivt boende, utan på kommunala grundkvaliteter. Om kommunen lyckas skapa en skola av toppklass så sprider sig snabbt ryktet och chanserna att få barnfamiljer att flytta hit ökar. Och det är barnfamiljer som ger framtiden, inte några få höginkomsttagare som bygger villor i flermiljonersklass på känsliga naturområden på Oknö och i Timmernabben.

Juholt för yvig i detta bleka lagomland
Avslutningsvis ett par rader om Håkan Juholts avgång. Juholt gjorde förvisso en del misstag, men inte av den kalibern att han i ett normalt funtat samhälle skulle ha behövt avgå. Sanningen är att Sveriges eliter inte orkade med en yvig, färgstark och något klantig människa. I detta bleka lagomland så vann lantisen inte storstadselitens gunst. De som hånat Juholt har förstås betett sig värre än Juholt.

Pär Nuder den enda med riktigt hög kompetens
Nu återstår att se vem som blir ny partiledare. Se nu till att han eller hon pratar stockholmska och är perfekt in i minsta gen. Personligen har jag bara förtroende för en socialdemokrat och det är Pär Nuder. Där har dom en riktigt kompetent politiker och en normal människa. Men han är så grå och okarismatisk i elitens ögon att han inte lär komma ifråga. Dessutom har han gjort bort sig ett par gånger, bland annat genom att kalla 40-talisterna för ett köttberg, och det tål dom ju inte. Jag tror inte S hinner repa sig särskilt mycket till nästa val. Däremot lär både MP och V skjuta fram sina positioner. MP lyfter fram viktiga frågor och V, som ju annars kan framstå som något sekteristiskt, har i Jonas Sjöstedt fått en mycket duktig och vettig partiledare.

Mönsterås Kommun vill främst satsa på nya bostäder i känsliga kustnära områden i hamnen, på Oknö och i Timmernabben. Detta trots att det är Fliserydsdelen av kommunen som förlorar befolkning och som skulle behöva en satsning.

Befolkningsutvecklingen för Mönsterås tätort med omgivande landsbygd är som vi ser positiv.

Även Ålemsdelen, inklusive Timmernabben, har en positiv befolkningsutveckling.

”Timmernabbslaget spelade dessutom med en viss våldsamhet” – Mönsterås äldre fotbollshistoria II

Första derbyt?
Den 15 augusti 1909 spelades vad som kanske kan ha varit den första fotbollsmatchen mellan Mönsterås och Timmernabben. Och det verkar ha varit ett hett derby. En artikel i lokalpressen avslöjar att det var Timmernabben som hade utmanat Mönsterås på en match som spelades i Timmernabben. Matchen vanns av Nabben med 5-2.

Utan domare
Till journalistens förtret hade dock matchen saknat domare, ”hvarföre spelet måhända icke sköttes så regelrätt som vederbort. Timmernabbslaget spelade dessutom med en viss våldsamhet, då däremot Mönsteråsarne utmärkte sig för mera smidighet.”

Skribenten lät alltså läsaren förstå att Timmernabben vann då de spelade ojuste, medan Mönsterås egentligen stod för det fina fotbollsspelet.

I svaromål
Tidningsnotisen fick inte stå oemotsagd. Några dagar senare har någon med sympatier för Timmernabben fattat pennan i en insändare. Där framgår att det endast varit en träningsmatch och att man därför inte hade ansett det vara nödvändigt med domare. Avslutningsvis går insändarskribenten till attack mot vad han upplever som ett orättvist referat. Han skriver:
”Att några nämnvärda afvikelser från gällande spelregler ej torde förekommit, förutom den att M-laget tillräknade sig ett mål som gjordes medan bollen var ur spel, samt att det synes vara lika orättvist att utan reservation beskylla T-laget för våldsamt spel som att beskylla M-laget för smidighet; menar man med ”smidighet” förmåga af samspel och bollbehandling, torde den varit till finnandes i högre grad hos det lag som segrade med 5 mål mot 1, ehuru det saknade sin centerdrivare samt spelade med ett par tolfåringar i försvaret.”

Ja, det var en liten glimt från fotbollens vagga i bygden, som synes inte helt utan lokala implikationer. Fotboll är belagt i Timmernabben från 1908 då en tidigt bildad idrottsförening ägnade sig åt bollspelet. Även Mönsterås Idrottsförening som hade bildats 1906, en föregångare till Mönsterås GIF, hade som jag visade i en tidigare artikel fotboll på sin agenda, även om fotbollen understundom hamnade i arresten.

Tidningsartikeln från augusti 1909 berättar om en fotbollsmatch mellan Mönsterås och Timmernabben.

En insändarskribent tyckte tidningsreferatet var orättvist.

Barndomens läger gav minnen för livet

Många läger utspelade sig på Hornsögården som är en riktig spökgård.

Barndomens extraordinära upplevelser

Barndomens extraordinära upplevelser bortom vardagens nötande betydde förmodligen ganska mycket. I alla fall inbillar jag mig det eftersom jag har så tydliga minnen. Jag har tidigare nämnt mina Italienresor, och jag ska återkomma till dem vid tillfälle. Idag kom jag att tänka på kyrkläger. Eftersom jag alltid har varit dubbelansluten (Svenska Kyrkan och Pingströrelsen) så blev det ju några.

Pingstkyrkans sommarläger på Hornsögården
Pingstkyrkans sommarläger utspelade sig nästan alltid på Hornsögården och någon gång vid Helgesbo. Allt var ytterst välplanerat, vilket förstås var av nöden när man hade med busiga ungar att göra. Låt er inte luras av bilder på uppstyltade gudfruktiga barn med knäppta händer och Jesus i blick. Vi kunde vi också.

Jag föll från våningssängen
Hornsögården var en utomordentligt väl vald plats. Huset var vida känt för sina spökerier och även de mest luttrade av lägerledarna ville helst ha sällskap under dygnets mörka timmar. Vi ungar fick sova åtta i varje rum i livsfarliga våningssängar. Jag minns särskilt ett år när jag ramlade ner från en säng i sömnen och slog mig halvt fördärvad. Egentligen var det tur att jag överlevde. Jag hade fruktansvärt ont i korsryggen i flera veckor, men läkare uppsöktes aldrig.

Trevliga läger
Annars var det ganska trevliga läger. Som alltid när det gällde Pingstkyrkan fick vi väldigt bra lekmannaundervisning i kristendom, även om det kanske kunde bli lite väl allvarligt tonläge ibland. Någon hjärntvätt var det dock aldrig tal om. Maten var fantastisk. Det fanns också förvånansvärt mycket utrymme för lekar, kanotpaddling, fotboll, bus och stoj.

Lite utanför trots allt
Tyvärr kände jag mig ändå ganska utanför eftersom jag inte hade någon bästis i Pingstkyrkan. Dessutom fanns ett hurtigt frimodighetsideal som förstås blev ganska så pressande för mig som var blyg och tystlåten. Vi tänkare hamnade lite i skymundan. Vid ett par tillfällen förekom uppenbar mobbning. Även slagsmål kunde inträffa. Jag retade upp en äldre kille en gång. Varför vet jag inte, men han snetände och började puckla på mig. Jag slog inte tillbaka, så han bara slutade lite snopet snuvad på konfekten att få besegra en försynt liten benget.

Svenska Kyrkans läger passade mig lite bättre
Svenska Kyrkans läger passade mig något bättre. Där hade jag min bästa kompis Peo och det betydde väldigt mycket. Ingen satte sig på oss. Dessa läger var större och samlade barn från ett större upptagningsområde, vilket förstås var lite spännande av olika anledningar. Luften kändes också något lättare att andas eftersom det inte var så hurtfriskt och en större bredd av personlighetstyper.

EFS-gården
Här gick färden oftast till EFS-gården i Timmernabben och upplägget var ungefär detsamma som hos Pingst. Lite undervisning, mycket lek och bus. Vissa år fick vi dela rum med prästen Thure. Jag har inte svårt att förstå varför.

Kastlösa på Öland glömmer jag aldrig
Mitt sista läger gick till Kastlösa på Öland. Det blev också det bästa och det vemodigaste. Vi hade makalöst roligt hela tiden i den fina miljön. Undervisningen var perfekt anpassad för oss som befann oss i gränslandet mellan barn och ungdom. Kvällssamlingarna blev legendariska där till och med en blyg stackare som undertecknad spelade teater som om jag vore född för uppgiften. Fullständigt accepterad. Kristen gemenskap när den fungerar som bäst. Ja, det var ett läger att minnas. Det var ytterst vemodigt att behöva åka hem och lämna nya vänner bakom sig. Men jag glömmer aldrig.