”Ge den djefwulen Hultman ett rapp!” – om ett dråp i Fliseryds socken 1839

Idag på årets sista dag bjuder jag på en extra spännande och sann berättelse som utspelade sig i våra bygder för 170 år sedan. Håll till godo!

Han ville vara en ansedd och aktad man i församlingen, och var det även, i synnerhet hos dem han kunde injaga fruktan. I sin yttre levnad var han stilla och oförargerlig tills en tid efter hans aktningsvärda och förståndiga hustrus dödliga frånfälle den 4 dec 1838, då han understundom visade ett oroligt lynne, lättsinnig vandel och ett otidigt lömskt hämndbegär. (Fliserydprästen Erland Fornanders ord om den dräpte mannen Anders Hultman)

Anders Hultman på nattlig vandring
Det var närmare midnatt annandag Pingst den 20 maj 1839. Anders Hultman var med sina två söner Johan och Carl på väg från hembyn Sibbetorp till torpet Store Bok för att utkräva hämnd. Ända sedan Anders slutade som inspektor och drog sig tillbaka som bonde i Sibbetorp hade folk haft svårt att rätta sig efter honom. Som bonde ingav han inte samma respekt han hade åtnjutit som inspektor. Egentligen var det många som avskydde honom redan när han var rättare på Ekhult eller inspektor på krutbruket. För han hade varit sträng och ibland våldsam.

Men nu…som bonde hade han ingen titel att gömma sig bakom och folket kunde visa sitt förakt mer öppet. Han var en uppkomling, lite förmer. Visserligen hade hans far varit bonde, men längre tillbaka bestod hans släkt av fina militärer. Även blått blod flöt, om än något utspätt, i hans ådror. I sin ungdom fick han bo hos Marcks von Würtenberg på Ekhult där han snart blev rättare. Nu låg han i fejd med alla sina grannar som inte kunde tåla hans fasoner och värst var torparen Gustaf Danielsson och hans retfulla söner Johan och Carl-Otto. Pojkdjävlarna hade förolämpat honom så sent som ikväll hos skräddaren i Mjölerum där det samlats folk då ett fickur lottades ut.

Men nu skulle de få se! Han var visserligen 56 år, men ännu vid god hälsa och i sin krafts dagar. Många hade fått smaka hans nävar, och det för inte så länge sedan. Nu rasade han av hämndbegär, vilket flera av de grannar han passerade på vägen fick känna på när han och sönerna tog upp stenar och kastade på deras dörrar. Nästan framme mötte han sin dotter Lovisa som tidigare under kvällen hade smitit iväg med torparedrängen Nils Nilsson från Fändahl, ett mycket olämpligt parti enligt Anders. En olycka hände så lätt och hans dotter skulle inte behöva utsättas för skammen att tvingas gifta sig med en utfattig egendomslös dagdrivare. Efter att ha sagt några stränga hårda ord till sin dotter gick sällskapet vidare. Nils Nilsson hade visst fått nattlogi hos Gustaf i Store Bok. Nå, de skulle nog klara av honom också om det behövdes. Med påken i hand närmade de sig Store Bok där Gustaf, hans söner och Nils låg och sov. Vad Anders Hultman inte visste var att det skulle bli hans sista natt i livet.


Anders Hultman och hans söner gick från Sibbetorp (1) till Store Bok (2). På kartan står Lilla Bok utskrivet. Torpet Store Bok låg ett par hundra meter norrut på vägen. Där det står Segerstad ligger byn Mjölerum.






Slagsmål i stugan vid Store Bok
Anders Hultman och sonen Johan har sedan under hotelser och förbannelser trängt in i stugan. Sannolikt stod ytterdörren på glänt medan innerdörren var olåst. Vad som sedan hände inne i stugan finns det lite olika uppgifter om vad gäller detaljerna. Uppenbart har Anders son Johan börjat med att kräva 12 skillingar av Gustavs son Johan. Gustaf och hans hustru har skrämda undrat varför de trängt sig in som rövare och bett dem lämna huset, vilket inte åtlyddes. Sedan har Anders Hultman tagit över och börja skrika och gorma. Han krävde att Gustaf ”faderligen och strängeligen skulle tilldela sönerna den aga deras uppförande rättvisligen påkallade”. Därefter synes Anders med påken ha tagit saken i egna händer och gett Gustafs son Carl-Otto ett rapp med påken när han låg i sängen. Eventuellt gav han också Gustafs hustru ett par slag. Samtidigt har Johan kallat Gustafs dotter för hora. Gustaf Danielsson skall då ha rusat upp och ropat ”här ska bli annat av” och därvid knuffat Anders Hultman i bröstet. Gustaf skall sedan ha begärt hjälp från sin äldre son Johan som kommit rusande och vridit käppen ur handen på Hultman och därefter slagit honom ett par gånger över länden/baken.

Ett vittne som stod utanför stugan berättar att ”slag utdelades och det mörknade till i rummet, liksom elden i spisen blivit hämmad eller vårdslöst släckt.”

Nils Nilsson slår till
Under det allt vildare slagsmålet skall även Johan Hultman ha fått emottaga slag och tvingats fly huset blodig. Gustaf Danielsson ska även ha försökt få med den på soffan liggande Nils Nilsson i slagsmålet och till honom ropat ”Ge den djefwulen Hultman ett rapp!” Den yrvakne Nils vägrade emellertid till en början delta i slagsmålet. Men plötsligt hade Nils fått ett fruktansvärt slag av en påk över ena benet, varvid han i skräck och vrede hade rusat upp från soffan och huggit tag i en nystfot med vilken han gett Anders Hultman ett eller två slag i huvudet så att Anders ragglade bakåt och ramlade ner i en säng. Där hade han blivit liggande och talat föga eller osammanhängande och endast begärt lite vatten ibland, för att efter tre timmar avlida.
























Så här ser en nystfot ut när den är utfälld.


Här ser vi en ihopfälld nystfot.

I häradsrätten
Under sommaren som följde togs fallet upp i häradsrätten vid flera tillfällen. Alla inblandade fick ge sina versioner som delvis skilde sig åt i detaljerna. Alla gjorde förstås sitt bästa för att tona ner sin egen medverkan i bråket.
Vidare inkallades ett flertal vittnen som alla bidrog med något. Det alla var överens om var att det länge hade funnits osämja mellan Anders Hultman och Gustaf Danielsson och hans söner.

Anders Hultman - ”Ett våldsamt och trätgirigt sinnelag”
Av rättegångsprotokollet framgår också att ”Åtskilliga närvarande intygade att Hultman i följd av sitt våldsamma och obändiga lynne med alla sina grannar och bekanta levat i ett ofridsamt förhållande, vartill han sjelv uteslutande varit skulden.” Ett vittne sade att Hultman under sin levnad varit ”av ett våldsamt och trätgirigt sinnelag”. En sade att Anders Hultman gjort sig känd för ett ”grälaktigt överdådigt sinnelag, och måhända icke alltid räknade så noga med vilka han utsåg till mål för sina wåldsbragder”. Finurligast uttryckte sig kanske prästen Fornander som skrev att Anders ”ville vara en ansedd och aktad man i församlingen, och var det även, i synnerhet hos dem han kunde injaga fruktan. I sin yttre levnad var han stilla och oförargerlig tills en tid efter hans aktningsvärda och förståndiga hustrus dödliga frånfälle den 4 dec 1838, då han understundom visade ett orligt lynne, lättsinnig vandel och ett otidigt lömskt hämndbegär”. Rätten skriver också att Hultman var känd för ”Översittare-lynne” och ohejdad våldsam framfart.

Anders Hultman var otvivelaktigt en person som många retade sig på och som hade lätt för att hamna i konflikter. Hans bakgrund inom bondeståndet samtidigt som han hade sina rötter i släkter med högre social status ingav honom förmodligen en känsla av att komma från lite finare förhållanden. Kanske betraktades han av omgivningen som lite märkvärdig. Och visst var han van att bestämma över folk. När han sedermera blev bonde så blev han vem som helst igen. Hans översittarfasoner och fina bakgrund betydde ingenting. I Fliseryds socken var han bara en uppkomling som nu blivit bonde igen. Som sådan förefaller han ha satt sig i respekt genom hotelser och våldsamheter.

Nils Nilsson – ”ett nyktert, stilla och kristeligt levnadssätt”
Den enligt protokollet långe och ljushårige Nils Nilsson, som sannolikt utdelade det dödande slaget, beskrivs på ett helt annat sätt. Herr ryttmästare Nordenankar på Fliseryds gård skriver att Nils uppfört sig troget, nyktert, tyst och stilla, samt med villighet gjort detsamma. Prästen skriver i sitt intyg att Nils var född 1819 och torpareson från Fändahl under Torp, tidigare ej anklagad eller dömd för brott och att han hade ett nyktert, stilla och kristeligt levnadssätt, samt hade aktningsvärda, beskedliga och kristligt sinnade föräldrar och syskon. Han menade också att det kunde anses högst beklagansvärt om han olyckligtvis skulle falla ett offer för en så graf förseelse som den för vilken han nu är anklagad. Den i församlingen mycket omtyckte prästen tar alltså tydligt ställning för den dråpmisstänkte Nils Nilsson.

Nils ändrar sin berättelse
Men rättegången blev utdragen, inte minst pga att Nils drabbades av en sjukdom. Redan vid första rättegångstillfället svimmade Nils och fick bäras ut. Enligt ett läkarintyg som uppvisades vid nästa rättegångstillfälle hade Nils angripits av en farlig nervfeber som gjorde att han inte kunde närvara personligen förrän i mitten av augusti. När han väl kunde infinna sig så hade han ändrat sin berättelse. Nils hade i ett tidigt skede erkänt att han hade slagit Anders Hultman med nystfoten av skräck och förvirring. Senare skrev han att han hade känt sig hotad till livet av den illasinnade Anders Hultman som hotat slå honom i huvudet med en påk. Till slut förnekade han att han överhuvudtaget hade slagit Hultman i huvudet, utan att han sannolikt endast hade träffat Hultmans påk. När rätten pressade honom så hade han med darr på stämman, hårdnackat och med ängslan, hållit fast vid sin nya berättelse.

Obduktionsprotokollet
I rättsprotokollet återges också läkarens detaljerade obduktion av Anders Hultman, som i sin detaljrikedom är en ganska vidrig läsning. Vi får bland annat veta att det i Anders Hultmans mage fanns ett par skedar brännvin, lite smält mat och en död ovanlig svald fluga. Annars är det beskrivningen av huvudet och hjärnan som är det intressanta. Läkaren konstaterar att Hultman tveklöst avlidit genom ett dödande slag mot högra delen av huvudet vilket gett upphov till en svulst av ett gåsäggs storlek. Han hade också fått ett slag över vänstra ögat, men det var inte av det slaget att det kunde ha dödat Hultman. Genom protokollet får vi också ett hum om hur Hultman såg ut. Den avlidne var lång till växten, ”af en fast, stark och tjock kroppsbyggnad, samt vid godt hull”. Huvudet hade en ovanlig form, såsom ett ”från twenne sidor flattryckt klot, nära nog båtformigt”.

Rättens utslag
När rätten i augusti skall ge sitt utslag så konstaterar man att Anders Hultman på ett sätt själv vållat sig olyckan genom att tränga in i huset på ett våldsamt sätt mitt i natten. Ändå räknar man inte Nils slag med nystfoten som skäligt nödvärn. Dock menar man att det inte går att bevisa att just det slaget varit det dödande, även om det sannolikt var så. Nils Nilsson dömdes därför att med hel mansbot böta ett hundra riksdaler, samt att en söndag i Fliseryds kyrka göra uppenbar kyrkoplikt (då man offentligt skulle göra avbön och lova bot och bättring inför församlingen), samt betala kostnaden för obduktionen. Enligt en uppgift på nätet skall han också ha dömts till 28 dagars fängelse med vatten och bröd. Denna uppgift har jag dock inte själv återfunnit i rättsprotokollet. Mansbot var ett normalt bötesstraff vid dråp eller död genom olyckshändelse. Beroende på hur händelsen gick till kunde man bli dömd att betala hel eller halv mansbot.

Det andra slaget mot huvudet måste ha kommit från Gustaf eller Johan, resonerar rätten. De kan ej fällas för dråpet, men då Johan erkänt att han burit hand på Hultman, döms han för delaktighet i det slagsmål som kostade Hultman livet, till 50 riksdalers böter, halv mansbot, samt till enskild kyrkoplikt.

Mot rättens utslag uttryckte både Nils Nilsson och Johan Gustafsson missnöje och ärendet överklagades till hovrätten.

Vad jag förstår så fastställde hovrätten domen mot Nils. Jag tolkar texten som att hovrätten justerade Johans böter något nedåt.

På fel plats vid fel tillfälle
Anders Hultman var uppenbarligen en bråkstake och som rätten sa en ”Översittare”. Förmodligen var det många som ville se honom få stryk. Hultman själv lär en gång ha sagt att ”Detta slutas aldrig väl, utan mord går det aldrig af”. Att det blev slagsmål i stugan är inte särskilt underligt mot bakgrund av det vi vet. Men jag kan inte låta bli att tycka att Nils hade maximal otur. Han var uppenbart förtjust i Anders Hultmans dotter och hade tidigare på dagen tillrättavisat Gustafs söner när de retat Hultman. Han ville inte heller delta i slagsmålet, utan beskrivs av prästen och arbetsgivaren som en fridens man. Men när han fick det hårda slaget på benet rann sinnet över och han slog till med närmaste föremål. En man som befann sig på fel plats vid fel tillfälle.

Hur gick det för dråparen?
Hur gick det då för dråparen Nils Nilsson? Det verkar som om han redde sig ganska bra efter domen. Efter ytterligare ett par år i Fliseryds socken flyttade han till Ålems socken 1841 där han gifte sig och blev bosatt och förefaller ha varit arbetare och torpare. Dessvärre utmanade han rättvisan ännu en gång och dömdes 1856 för stöld. Den 3 juni 1880 avslutade han sina dagar i Norra Bäckebo drygt 60 år gammal.

Anders Hultmans bakgrund
Anders Hultman föddes i Getinge, Vetlanda 11 januari 1783 och var son till bonden Zackarias Gudmundsson och Britta Johansdotter Hultman. Fadern dog 1799 och ett par tre år därefter i början av 1800-talet förefaller Hultman ha flyttat till Fliseryds socken. Enligt ett brev som hans barnbarn skrev i början av 1900-talet skall han ha varit fosterson hos den adliga släkten Marcks von Würtenberg. Huruvida det är sant undandrar sig ett säkert bedömande. Men faktum är att han tidigt blev rättare på von Würtenbergs gods Ekhult, och senare inspektor på krutbruket som låg på Marcks von Würtenbergs mark vid Läggevi.

Anders mor var dotter till rusthållaren Johan Göransson Hultman och Anna Britta Olofsdotter Edman. Anna Britta var i sin tur dotter till Olof Edman och Katarina Elisabeth Stålhammar. Den sistnämnda var dotter till Johan Stålhammar och Anna Britta Lood. Johan var son till Per Jönsson Hammar och Anna Skytte. Anna Britta var dotter till Steen Lood och Beata Hillebard. Från Stålhammarsläkten kan man gå vidare och finna rötter långt tillbaka i svenska frälsesläkter.
Se vidare här.

Hela rättegångsprotokollet återfinns här. Observera att det kan ta lång tid att ladda.

Stort tack till Thomas Isaksson som skickade mig protokollet!

Roland Åkesson verkar inte förstå det demokratiska dilemmat

Skrytartikel
Så har då Mönsterås rekordkommunalråd Roland Åkesson (C) ännu en gång lyckats få nästan en helsida att skryta på i Barometern/OT. Det är journalisten Torsten Strömberg som intervjuat Roland. Artikeln innehåller inte en enda kritisk fråga. Istället får Roland breda ut sig i princip oemotsagd. Givetvis får vi också ta del av den sedvanliga mysbilden.

Inga kritiska frågor
Förutom allt skryt så får vi alltså veta att Roland ställer upp till omval 2010. Detta efter att ha suttit 25 år vid makten (ungefär lika länge som Urho Kekkonen satt som president i Finland, vilket föranledde finländarna att stifta en ny lag som gör att man inte kan sitta så länge som president). Och det är ju kring detta som journalisten borde ha ställt kluriga frågor. Hur ser Roland på sitt långa maktinnehav ur demokratisynpunkt? Det är ju inte så enkelt att man bara kan hänvisa till att medborgarna röstat så.

Obekymrade Roland Åkesson
Roland själv verkar emellertid helt obekymrad. Att han inte förstår problemet avslöjar han när han säger "Vi har ett bra politiskt klimat också i kommunen. Alla arbetar för kommunmedborgarnas bästa." Detta skulle vi kunna översätta så här: "I Mönsterås tycker alla som jag".

Frågorna som aldrig ställdes
Här borde journalisten ha ställt ett antal frågor. Är det ett bra politiskt klimat när politikerna nästan alltid är överens och debatten är i det närmaste obefintlig? Är det ett bra politiskt klimat när ett stort parti och en partiledare dominerar den politiska scenen i över 25 år? Till och med statsvetarna har uppmärksammat detta demokratiska dilemma. Är det ett bra politiskt klimat när Mönsteråsmedborgarna har förlorat möjligheten att ställa offentliga frågor på kommunens borttagna frågepanel? Där kunde alla läsa medborgarnas kritiska frågor, vilket visade idyllens fasadsprickor. Extra känsligt under valår? ( se här och här)

Het debatt i Umeå, tyst i Mönsterås
I Umeå var det tidigare i år en spännande het debatt när socialdemokraternas kommunalråd Lennart Holmlund ställde upp till omval efter 14 år vid makten. I Mönsterås är det dock tyst när Roland kandiderar för att få sitta 29 år.

Demokratin hotas
Problemen med att sitta länge vid makten är välkända. Med tiden ökar risken att partiets intresse blir liktydigt med kommunens. Makten, partiet och kommunen blir ett. Historien visar att ett parti som sitter länge vid makten medvetet eller omedvetet bygger upp strukturer som motverkar demokrati och ökar risken för vänskapskorruption. Ingen politiker står över den risken. Inte ens den gode Roland Åkesson.

Centerpartiet i Mönsterås har också kontroll över media, vilket dagens artikel visar, och har byggt upp maktstrukturer och allianser som inte är särskilt demokratiska och som inte har sina rötter i det folkliga mandatet. Det är ofta viktigare att du har bra kontakter i kommunhuset än att du kan förlita dig på opartiska bedömningar. Så även om folk röstat fram Centerpartiet i god demokratisk ordning, så kan man ifrågasätta om det politiska vardagslivet i Mönsterås verkligen genomsyras av demokratisk anda.

Begränsningar i flera länder
I flera länder har man insett att flera omval av samma person kan hota demokratin inifrån. I USA och Ryssland kan man därför väljas till president för högst två perioder. I Finland har man efter 26 år med Kekkonen ändrat lagen så att man kan vara president högst 2x6 år i följd. I Frankrike gäller max 2x5 år (med ett litet undantag).

Tråkigt för Mönsterås - död valrörelse väntar
För Mönsterås vidkommande innebär Rolands besked att vi får ännu en död valrörelse i Mönsterås. Jag tror att många suckade av uppgivenhet. Ingen har en chans mot Roland. Sossarna har inga ledare som matchar hans person i något avseende, och mitt nystartade parti är för nytt för att kunna utmana om mer än ett mandat. Beskedet är också tråkigt för Centerpartiet och skadar partiets inre liv. Arvtagarna får aldrig chansen och partiet får aldrig möjligheten att släppa taget och vinna på ideologisk bärkraft så länge man hänger upp sina valsegrar på en person.

Faktum är att det är tråkigt även för Roland. Han hade kunnat avgå nu på topp och gå till historien som ett av Sveriges mest framgångsrika kommunalråd genom tiderna. Nu blir det alltså en mandatperiod till, och den lär bli besvärlig. Dels har kommunen mycket svåra problem med skolorna och stök som man måste ta itu med. Dels lär han under nästa mandatperiod få tampas med besvärliga sverigedemokrater, samt Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti (mitt parti). Men jag kämpar på och arbetar för att utveckla demokratin i Mönsterås. Jag hoppas kunna få över 120 röster i valet och lovar att arbeta seriöst och konkret samtidigt som Roland inte ska få stå oemotsagd, utan få debatter.

Mönsterås GoIF var inte först - äldre idrottsföreningar i Mönsterås

Selektiv historieskrivning
Mönsterås GoIF bildades 1925 och när man läser kapitlet om idrottshistoria i Mönsteråsboken kan man tro att det var den första idrottsföreningen med gymnastik på schemat i Mönsterås. Det är de överlevande föreningarnas historia som skrivs. Föreningar som inte fortlevde särskilt länge försvinner snabbt in i glömskan. Ett exempel som jag tidigare har uppmärksammat är fotbollsföreningen Mönsterås AIF som fanns från 1920-talets slut till början av 1940-talet.

Nybildad idrottsförening 1906
Men faktum är att det fanns fler idrottsföreningar med gymnastik på schemat före Mönsterås GoIF. Redan i maj 1906 omtalas en nybildad idrottsförening i Mönsterås i en ganska stor artikel i tidningen ”Kalmar”.

























Den nybildade idrottsföreningen i Mönsterås 1906 fick ganska stort utrymme i tidningen Kalmar. Föreningen förefaller ha varit strikt militärisk.

Ny idrottsförening 1917
I samma tidning omnämns i augusti 1917 en nybildad idrottsförening i Mönsterås i samband med att de anordnat en fest i Åsevad.


Artikeln i tidningen Kalmar 1917 omtalar en ny idrottsförening i Mönsterås.















Äldre förening omnämns i GIFs protokoll
Och när Mönsterås GoIF bildades 1925 så omnämns en äldre förening i det första protokollet. I paragraf 6 står det: ”Kassören fick i uppdrag att undersöka om den förra föreningens tillgångar fanns i behåll och i så fall försöka få dessa att tillfalla den nya.” Eventuellt handlade det om föreningen som bildades 1917.

Det fanns alltså minst två klassiska idrottsföreningar före Mönsterås GoIF. Vad de hette och varför de inte överlevde känner jag inte till, men här finns ju alla möjligheter att forska vidare.

Före folkparken fanns en festplats

Tidigare i år skrev jag en lång artikel om den försvunna folkparken i Åsevadsområdet i Mönsterås. Där framgick att Mönsterås kommun inrättade en folkpark i området 1923 i samband med att Åsevad införlivades med köpingen.

Nu visar det sig dock att området har använts som festplats betydligt tidigare. Hur långt tillbaka är svårt att veta, men i en tidningsnotis i ”Kalmar” från augusti 1913 omtalas ”Festplatsen i Åsevad” i samband med skytteföreningens fest. Festplatsen nämns även 1917.



Ovan artikeln från 1913.


Här notisen från 1917.

Folktandvården i Mönsterås följer inte marknadsföringslagen

Idag damp det ner ett brev från Folktandvården i Mönsterås. Där framgick att de hade reserverat en tid åt mig i slutet av januari. Av brevet framgick att om jag inte kom eller avbokade tiden skulle jag bli betalningsskyldig.

Nu undrar jag givetvis om inte Folktandvården kan marknadsföringslagen. "Betalningsskyldighet föreligger inte då någon beställning inte har gjorts"

Och eftersom jag inte har beställt någon tid av Folktandvården eller har något avtal med dom så kan jag heller inte bli betalningsskyldig även om jag inte tackar nej/avbokar tiden.

Marknadsföringslagen innehåller ett förbud mot bedrägeriliknande försäljningsmetoder, sk negativa försäljningsmetoder. Det är förbjudet att skicka ut fakturor, orderbekräftelser eller liknande meddelanden på produkter som inte uttryckligen har beställts. Företag får inte lura mottagaren att tro att han är skyldig att betala för obeställda varor om han inte tackar nej.

Man ska alltså inte behöva tacka nej/avboka för att slippa betala obeställda varor. Det gäller förstås även Folktandvården.

Lycklig vinnare av Mönsteråstavla

Blev häromdagen lycklig vinnare av denna tavla med Mönsteråsmotiv. Konstnär är Hugo Lundgren. Tavlan är målad 1962 och sägs visa Storgatans norra del 1862 med Modéerska handelsgården i mitten.

Jag har jämfört tavlans hus med en karta från 1860-talet och allt verkar stämma. Gavelhuset till höger gjorde mig konfunderad eftersom jag inte sett det på fotografier från sekelskiftet. Men enligt kartan fanns det ett gavelhus där på 1860-talet.

Jag vet inte vad Lundgren har utgått ifrån, men det mesta stämmer väl överrens med fotografier från 1890-talet, även i detaljer som luckan och småfönstrena på det Modeerska huset.

Mönsterås Bayerska Bryggeri - nya rön angående de första åren (artikeln uppdaterad med ny information 27/12)

En fantastiskt vacker etikett från Mönsterås Bayerska Bryggeri som fanns i Mönsterås i mer än 80 år. Tack till Jerry som gav mig bilden.

Mönsterås Bayerska Bryggeri
Har någon funderat på varför vi i Mönsterås har en gata som heter Bryggerigatan? Svaret är att Mönsterås en gång hade ett eget bryggeri – Mönsterås Bayerska Bryggeri - som försåg bygden med öl, svagdricka, läsk och vichyvatten. Bryggeriet låg precis där den gamla gränsen gick mellan Mönsterås köping och Mönsterås landsbygdssocken. Från början sträckte sig bryggeriområdet över tre tomter. På den norra tomten (sedermera ”Plastomoll” och föreningshus) låg själva bryggeriet. Strax söder om den låg bryggeriets magasin och längst söderut låg bryggarens privatbostad.

Osäkra uppgifter om när bryggeriet grundades
När grundades då bryggeriet? Det vet man uppenbarligen inte helt säkert. I Mönsteråsboken anges omkring 1870, en uppgift som sedan har följt med till en artikel i Stranda 1987-1988. I Stranda 1969-1971 sägs dock att bryggare Danell var ägare till bryggeriet redan på 1850- och 1860-talen. Så vad gäller?

Nya rön
Jag hittade en tidigare förbisedd annons i tidningen ”Kalmar” från 1865 som ger oss ett något mer exakt svar. Av annonsen framgår att det den 6 och 7 juli skulle hållas en auktion i Mönsterås efter den avlidne bryggaren H.W. Danell. Förutom Danells ägodelar skulle man också sälja hans ”handelslägenhet, hus och gård no 2, med dertill nyligen uppbyggda bayerskt Bierbryggeri, god källare, samt till bryggeriet hörande inventarier, beläget i norra ändan af Mönsterås köping.”


Annonsen från 1865 anger att bryggeriet var nyligen uppbyggt.

Detta tillfällighetsfynd ger oss alltså svaret när bryggeriet grundades. Eftersom bryggeriet kallas nyligen uppbyggt 1865, så torde vi alltså kunna datera bryggeriet till åren närmast före 1865.

Såg och mjölkvarn
När jag sedan letade vidare i handlingar för Mönsterås köping så hittade jag ett köpebrev från 1855 då Ångkvarnsbolaget i Mönsterås köpte tomten för det ännu obyggda bryggeriet av Mölstad by. Tomten låg i ett område som kallades Baggbacken. Ångkvarnsbolaget hade för avsikt att på tomten anlägga en såg och en mjölkvarn som skulle drivas med ånga. Men efter några år har alltså H.W Danell kommit över tomten och byggt ett bryggeri i stället.

Exakt när Danell tog över området är osäkert, men eftersom bryggeriet kallas nyligen uppbyggt 1865 så bör det ha varit mellan 1860 och 1865. 1858 ägdes den tomt som sedermera skulle bli Danells bostad av arbetskarlen Gustav Jonsson i Krokstorp. Då hade Danell uppenbarligen inte kommit dit än.

Familjen Danell
Förmodligen lyckades Danells arvingar sälja faderns privatbostad, magasin och bryggeri. I ett protokoll från 1866 kallas tomten för ”bryggeritomten” men en av tomterna tillhör ännu Danells. Kanske fanns det en viss eftersläpning i protokollet, eller så hade en av de tre tomterna behållits inom familjen som privatbostad.
Ett protokoll från 1866 visar att familjen Danell ännu ägde en av de tre tomterna, sannolikt som privatbostad.


En karta från 1867 visar bryggeritomterna. Bryggeriet låg längst upp, varpå följde magasin och privatbostad.












Tidigare okända ägare hittade

Bryggeriet omkring 1875.

Enligt tidigare artiklar om bryggeriet tog Paul Schmidt över ägandet efter Danells. Jag har dock hittat andra ägare däremellan. I en oktobernotis 1869 i tidningen Kalmar anges att Mönsterås Bayerska Bryggeri har sålts för 8100 riksdaler till herr Hallendorf från västervikstrakten. Säljare var herr Grönberg som dock skulle stanna kvar och driva verksamheten på plats. Enligt artikeln hade Grönberg ansenligt utvidgat och förbättrat bryggeriet. Här finner vi alltså två tidigare helt okända ägare av bryggeriet.

Först därefter förefaller Paul Schmidt 1873 ha tagit över. Han härstammade från Tyskland, men kom närmast från Gotland. Schmidt lär ha varit sträng och krävande mot personalen. 1888 blev Georg Durling ny ägare. Även han har gått till eftervärlden som sträng, men han fick också det viktiga ryktet om sig att vara rättvis. Hans hem sköttes av en änkefru som arbetarna var desto mer rädda för. ”Svarta Kari”, som hon kallades på grund av sin relativt mörka hy, gick alltid omkring och inspekterade och föreföll ständigt ha något att anmärka på. Vid 1900-talets början köptes bryggeriet av Oskar Ekroth som var en erfaren bryggmästare. Under hans tid anställde bryggeriet omkring 15 arbetare.


Bild från 1893 som visar bryggeriets gård. Från vänster: kontorsfru, Ivar Johansson, Emelie Möller, Olle Gabriel, bryggmästare Ekroth, Johnsson, Edvard Karlsson, Karl August Johansson, "Bir Nilsson".

Tillverkningen
Allt skedde för hand, såväl buteljsköljning som öltappning. Tillverkningen började vid maltkvarnen där malten krossades och vägdes. Malten gick sedan till kokning i bryggkar där humle tillsattes, varpå den silades och gick till kylning. Satsen gick sedan vidare till jäskällaren för att sedan silas och gå till lagerkällaren för lagring i ektunnor under ca två månader. Hela processen tog ca 3 månader. Längre fram på 1900-talet infördes maskiner för att minska spillet och ektunnorna ersattes av metallbehållare.

Iskällardricka
Mönsteråsbryggeriet var känt för sitt goda öl. Vid seklets början sålde man lageröl, pilsner, svagdricka och iskällardricka som bestod av lageröl blandat med en femtedel vatten. Man sålde också Vichyvatten och olika sorters läsk, samt en mycket uppskattad jäst till hemmen. Man tillhandahöll även isblock.


Vacker etikett från Durlings tid (1888-början av 1900-talet)

















Epoken Friedleiff
1919 såldes bryggeriet till Oskar Friedleiff som lät bygga om och till bryggeriet som även bytte namn till Mönsterås Bryggeriaktiebolag på 1930-talet. Han byggde också privatvillan söder om bryggeriet där det tidigare varit magasin(första huset på vänster sida vid Pionjärgatan). Eventuellt hade det redan tidigare funnit en privatbostad på vars grund man byggde det nya huset. Friedleiff avled 1937 varvid sonen Gustaf tog över rörelsen och drev den till 1945 då företaget köptes upp av Kalmar Bryggeri AB som lade ner verksamheten i Mönsterås.


Kartan från 1925 visar hur området såg ut då. Observera den nya privatvillan söder om det utbyggda bryggeriet.











Plastomoll och föreningslokaler
Efter en tid övertogs lokalerna av Åkesson & Co som påbörjade Plastomolltillverkning och sedermera lät bygga ut lokalerna. Under 1970-talet flyttade Plastomoll till andra lokaler. Idag är huset i första hand föreningshus, även om det också inhyser någon företagare.

Julafton

Dottern och tomten

Hedniskt och kristet
Julaftonen framskred på sedvanligt sätt med släktgemenskap, julemat och tomtebesök. Hedniskt så det förslår kan tyckas, men vi har varit noga med att berätta varför vi firar jul. Det finns dom som tycker det är hyckleri att kombinera hedniska och kristna inslag vid jul. Men det har man alltid gjort här uppe i Norden. När Sverige kristnades försvann inte tron på hedniska väsen såsom exempelvis gårdstomten, näcken, jättar och diverse skogsväsen, men de fick sin plats i ett nytt existentiellt sammanhang. Det riktigt sorgliga är när tomten omvandlas från gårdstomte till köpmannadräng på 1900-talet. Men men…jag kränger gladeligen på mig tomtedräkten för att göra dottern glad. Man kan inte vara för ideologisk för då blir man elak och ogin.

Tomten blev elitgymnast
Nu höll det emellertid på att sluta illa för tomten i år. När jag bytte om i garaget så skulle jag slänga upp skon på ett sommardäck för att justera foten. Nu ville det sig dock inte bättre än att skons ögla för skosnöret råkade fastna i garagets hönsnätsvägg. Så där stod jag och hoppade på ett ben med det andra en meter upp i luften, likt en elitgymnast. Till slut lyckades jag slita bort foten från skon och kunde därefter lirka bort skon från nätet.

När allt var över framåt aftonen kändes det osedvanligt skönt att få pusta ut med lite julmumma och ljus Paradischoklad.

Lugn juldag
Juldagen är alltid lugn. Vi tar väl en promenad framåt dan, eller en biltur om regnet fortsätter. Jag tänkte också försöka se reprisen av Jul i folkton 14.15 på SvT2 där några av mina absoluta genrefavoriter medverkar och så Tomten - en vintersaga 16.30 på SvT2.








Farmor och farfar.






Sotis förvandlas till en alien.


Sotis vid sin nya lekstrumpa.


En del av julematen.

Jag önskar Mönsteråsbloggens läsare JULFRED!

Julfred utlyses i Åbo.

Julfred - en gammal nordisk tradition
Att utlysa julfred är en gammal nordisk tradition som numera endast tillämpas i Finland där Åbo har utlyst julfred ända sedan medeltiden. Varje år samlas tusentals människor på Gamla Stortorget för att följa med då julfreden utlyses. När klockan slår 12 (11 svensk tid) på julafton, genljuder fanfaren och julfreden utlyses på finska och svenska från Brinkalahusets balkong. Under ceremonin brukar man också få höra Vår Gud är oss en väldig borg, Vårt land och Björneborgarnas marsch. Julfredens utlysande kan ses kl.10.55 i SvT 2. På svenska lyder texten:

”I morgon, vill Gud,
infaller vår Herres och Frälsares nåderika födelsefest;

och varder förty härigenom en allmän julfred kungjord och påbjuden, med åtvarning till envar att denna högtid med tillbörlig andakt fira, och i övrigt iakttaga ett stilla och fridsamt uppförande,

emedan den, som häremot bryter samt julhögtiden genom något olagligt eller otillbörligt förfarande oskärar, gör sig under försvårande omständigheter förfallen till det straff, lag och författningar för varje brott och överträdelse särskilt påbjuda.

Slutligen tillönskas stadens samtliga invånare en fröjdefull julhelg.”

Jag tilltalas mycket av denna tradition och tycker att det borde utlysas även i Mönsterås. Härmed tillönskas Mönsteråsbloggens läsare julfred.


Jag utlyser julfred på vår balkong över de nysprängda postlådorna.

Mönsterås Jultomtar

Sällskapet Mönsterås Jultomtar
Mellan 1882 och 1985 fanns det i Mönsterås ett sällskap som kallade sig Mönsterås Jultomtar. Sällskapet bildades av några av köpingens rikaste män – bryggeridirektör Paul Schmid, källarmästare Albert Angelin, kamrer Enoch Preutz och musikfanjunkare August Åhman. Tanken var att samla in pengar för att bekläda fattiga barn. Förutom medlemsavgiften och entréavgifter vid tillställningar samlade man in pengar genom att rökande medlemmar bortauktionerade cigarrsnoppar.

1897-1912 vilade sällskapet, men sedan återupptogs verksamheten igen. Från 1922 var Eric Nelsson ordförande under väldigt många år.

Kläder,skor och kalas
Varje år fick 10 barn kläder vid en särskild fest i societetshuset (hotellet) söndagen före jul. En annan uppgift gör gällande att kalaset gick av stapeln på trettondagsafton. De första årtiondena delade man ut hela klädgarderober. Därutöver fick barnen kaffe, kakor, julgröt och pannkaka. I modern tid tonades matinslaget ner och man delade istället ut godispåsar. Självklart fick barnen också roa sig med dans kring granen.

I takt med att kläder blev allt dyrare så övergick man allt mer till att dela ut skor och ytterkläder. För att skorna skulle kunna användas länge fick barnen i regel på tok för stora skor. Trots vår tids ökade välstånd så var sällskapet aktivt ända till 1985. Alla som har barn vet vilken stor utgift barnkläder är, så egentligen är det nog inte så konstigt.

När sällskapet upphörde 1985 så fick Lions överta det som fanns i kassan.

För stolt
Hur ska man se på den här typen av välgörenhet? De över 1000 barn som under årens lopp blev hjälpta var säkert glada och tacksamma. Och medlemmarna i sällskapet var utan tvivel genuint intresserade av att göra en insats. Samtidigt kan jag tänka mig att det kan vara känsligt att väljas ut som fattig och känna att man är i behov av hjälp. Själv skulle jag aldrig ha accepterat den typen av hjälp. Jag är för stolt för det.


Det här vykortet efter original av Ingvor Holmqvist har jag visat förut. Det heter Tomtar marscherar till Mönsterås kyrka. Huruvida det finns något samband med sällskapet vet jag inte.

Litteratur
Artikel i Östran

Mönsteråsboken

Några bilder från Mönsterås omgivningar

Lämnade julstressen och tog en runda ut mot Kråkerum.






I bakgrunden kan man se Kråkerums gamla herrgård med anor sedan medeltiden.

Mönsterås fulaste vykort

Låt oss ta en titt på Mönsterås fulaste vykort, förmodligen från slutet av 1960-talet. Detta är i alla fall min kandidat. Innan vi börjar kan vi ju påminna oss att ett vykort i normala fall lyfter fram en orts behagligaste sidor. Människor skall lockas att komma hit för bosättning eller semester.

Så vad har vi då här? Vykortsmakaren chockstartar längst uppe i vänstra hörnet med….Allackfabriken! Esset ur rockärmen direkt. Allack hade ju förr sitt tillhåll i Mönsterås absolut fulaste och mest ångestframkallande industribyggnad utmed E22 strax söder om södra infarten.

Därefter följer Sjukhemmet i Älgerum. Hur kan vykortskreatören ha tänkt här? Jo, om man har fått arbete på Allack så var det ju bra om det fanns ett sjukhem bara ett par hundra meter från fabriken. Risken var nämligen ganska överhängande att man efter några år med tunga lyft av balkongplåtar var i akut behov av just ett sjukhem. Och ett sådant fanns alltså.

Hade man arbete på Allack så var det ju också prima om det fanns bostäder i närheten. Bilden längst ner till vänster visar att så var fallet...eller...man kan i alla fall ana hyreshusen bakom allén i Älgerum.

Jobbade man på Allack behövde man absolut semester med jämna mellanrum. Den fjärde bilden visar att det också kunde erbjudas i Mönsterås. Jag har sett många bilder på Oknörestaurangen, ofta från ganska vackra vinklar, men aldrig någon så totalt misslyckad som denna. Restaurangen ligger ju väldigt vackert, så egentligen borde ett kort av den här kalibern vara en omöjlighet.

Industriarbete, sjukvård, bostäder och semester. Jo, det fanns nog trots allt en tanke bakom Mönsterås fulaste vykort. I folkhemssverige var ”industri” och ”fabrik” positivt laddade ord som förknippades med efterkrigstidens framsteg och välstånd. Och alla fyra bilderna är tecken på Mönsterås välstånd vid denna tid – här fanns industrier, omvårdnad, moderna bostäder och rekreationsmöjligheter.

Julgransbekymmer - skulle jag behöva bli en usel grantjuv?

Jag är nöjd med årets gran, även om det var ett bestyr att få tag på en.

På granjakt
Att få tag på en vacker gran har inte varit det lättaste i år. När jag för några dagar sedan begav mig ut på granjakt så åkte jag först till blomsteraffären vid Bilisten. Nej, deras granar var slut och de skulle inte få fler. Algots nästa. Där fanns några fula uslingar kvar. Nej, vissa grundläggande estetiska krav har även jag. Körde sedan vidare till Konsum - inga granar. Därefter Netto - inga granar. Det var då jag började känna mig stressad. Jag såg framför mig hur jag sent på kvällen smög runt i mörka skogen med en livsfarlig såg gömd innanför jackan - en usel grantjuv!

Stammen såg ut som ett c längst ned
Det var då jag fick se de vackra granarna i en trädgård. Parkerade bilen och ringde på. Jo då, det skulle väl gå bra. Farbrorn lät mig köpa en av hans granar som såg ganska tät och fin ut. Väl hemma upptäckte jag att stammen såg ut som ett c längst ned. Efter att ha sågat bort en 30 centimeter fick jag ner granen i foten.

Dåligt med granar i år?
Min uppfattning är att det har varit svårare än vanligt att få tag på granar i Mönsterås i år. Om jag har rätt så vet jag inte vad det kan bero på. Jag har hört att GIF skulle sälja granar vid Netto. Kanske kan den som är ute i sista minuten fånga en gran där.

Man kan ju diskutera huruvida fotbollsspelare ska behöva stå och sälja granar. Det finns säkert olika åsikter om det. Men jag förmodar att man får räkna med den sortens uppgifter i ideella föreningar. Ingen har frågat mig, men jag hade gärna stått utanför Netto och krängt några granar.

De nya rönen om gravstenen vid Kronobäck uppmärksammas av lokalpressen

Noterar att Barometern/OT har uppmärksammat Roger Axelssons och min artikel om gravstenen vid Kronobäck. Vanligtvis uppmärksammas Kronobäck när man har grävt fram en ny dödskalle eller när företag skall använda sig av ruinen i sin marknadsföring. Men här handlade det ju om nya forskningsrön, så varför inte.

Barometerns artikel återfinns här.

För den som vill fördjupa sig återfinns Rogers och min artikel här.

Ett sällsynt vykort från Mönsterås där gammalt och nytt möts

Dagens vykort är ett av de mer sällsynta mönsteråskorten och gick nyligen på Tradera för 173 kr. Och nog är det charmigt. Vänstra och övre delen visar det moderna Mönsterås. Högra delen visar en del av Mönsterås gamla bebyggelse väster om Torget.

Vänstra delen visar de nybyggda småvillorna vid gatorna som idag kallas Sämjegränd och Vasebrink. Förr kallades även en gatstump i området för Garvaregatan. Idag ligger den gatan mer mot Konsum till. I höger bildkant ser vi en av de gamla trädgårdarna med tillhörande hus som försvann när man byggde nytt på 1980-talet. Där var vildträdgård när jag var barn. I bakgrunden syns de nybyggda hyreshusen vid Hagagatan och Parkgatan. Jag skulle tro att kortet är taget ca 1959-1960.

Min barndomskamrat Peo bodde några år i huset längst till vänster i bild, så där var jag förstås ofta i min barndom. Jag minns att sovrummen var ytterst smala, men mysiga.

Jag har hört att man byggde husen speciellt för arbetarna på Industrifjädrar (Stece)(1951) och Mönsterås bruk (1957).

Småvillorna brukar inte vara svåra att sälja. För något år sedan såldes en med 110 kvadratmeters boyta för 670 000 kronor.

Nog ser kortet lite konstigt ut på så vis att man verkar ha glömt att färglägga gräsmattorna vid villorna och vid Idrottsplatsen. Mycket underligt.

Jo, det är statens uppgift att äga bilföretag!

Tänk om det är statens uppgift
”Det är inte statens uppgift att äga bilföretag”, sa Maud Olofsson (C) för ett tag sedan. "Vi ska inte hålla konkursmässiga företag under armarna med skattebetalarnas pengar", har vi också hört regeringen upprepa till leda. Men tänkt om det är just det som är statens uppgift. I en kristid. Jag ska försöka förklara varför. Min utgångspunkt är varken socialistisk eller kommunistisk, utan kristen humanism.

30 års utförsäljning
Under de senaste 30 åren har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar sålt ut statligt ägande i företag. I vissa fall har det varit bra, i andra ogenomtänkt och uselt. Bakom utförsäljningarna har det funnits en genomtänkt marknadsliberal ideologi; låt vara att sossarna har sålt något motvilligt, medan borgarna med tindrande ögon, likt ivriga små barn på julafton gladeligen har auktionerat ut Sverige. Idag är staten ägare eller delägare i ca 50 företag.

Vinstmaximering
Och visst. Utgår man bara från vinstmaximering så visar undersökningar att statligt ägda företag i genomsnitt blir mer lönsamma och effektiva när de privatiseras. Och vinstmaximering är ju det enda som räknas i det extremkapitalistiska samhälle vi nu tvingas genomlida och som gör människor till värdelösa schackpjäser i ett sällan skådat cyniskt spel.

Det finns andra värden
Men vi är fortfarande några som anser att det finns andra värden än vinstmaximering – värden som ytterst sett handlar om människans värde och välbefinnande – arbetstillfällen, miljö, service, trygghet, kompetensbevarande, för att bara nämna några. Just därför bör staten äga företag som är av avgörande betydelse för befolkningens välbefinnande. Staten har nämligen möjlighet att väga in andra värden än vinstmaximering.

Staten bör visst äga företag
Staten bör äga företag som har med för landet viktig infrastruktur och värdefulla naturtillgångar att göra och ibland bilföretag. En av statens uppgifter är nämligen att skydda medborgarna i kristider. Därför är det rätt om staten under en kris går in och äger eller ekonomiskt stödjer ett bilföretag, vilket man exempelvis har gjort i USA, Tyskland och Frankrike. Statligt ägande är fint eftersom det innebär ett gemensamt ansvarstagande, vilket är väldigt viktigt att lyfta fram i vår extremindividualistiska tid.

Människorna har blivit marknadens slavar
Men i Sverige har den liberala borgerliga regeringen visat att man istället tror på marknaden och dess påstått självläkande krafter. De verkar rent av tycka det är bra att för landet viktiga företag inte klarar sig. De får skylla sig själva som inte anpassat sig till marknaden. Det enda Reinfeldt har att säga är att ”Mitt besked är att det finns jobb över hela Sverige att söka.” Ideologin är överordnad människors välbefinnande. Människor förväntas likt schackpjäser rycka upp sin familj med rötterna och dra vidare dit det eventuellt kan finnas jobb. Människorna har blivit marknadens slavar.

Staten har räddat företag förr
Kan då staten driva företag? Den borgerliga regeringen menar att staten inte kan det och så lyfter man fram det enda man kan komma på – varvsindustrin, där ju staten sköt in pengar med pinsamt resultat. Å andra sidan kan man ju lyfta fram SSAB och LKAB som räddades av staten under krisåren på 1970- och 1980-talen, och där LKAB sedermera har gått med mycket god vinst.

Borgarna var med och räddade statliga företag
Lite generande för alliansregeringen är det att även borgerligt ledda regeringar bidrog till att rädda dessa företag när det begav sig. Centerns Nils G Åsling lyckades då övertyga sina borgerliga kollegor om att det var nödvändigt. Nils G Åsling var en Centerpartist som tog ansvar för vårt land. Maud Olofsson är tyvärr av en annan kaliber.

Statliga företag är undantag
Så visst kan staten driva företag. Men eftersom staten inte kan agera konkurrensneutralt, så ska det statliga ägandet begränsas till för landet extremt viktiga näringar. ”Privata företag kan inte konkurrera med företag som har statskassan bakom ryggen”, skrev en debattör någonstans. Det är riktigt. Statligt ägande bör alltså inte gälla annat än undantagsvis.

Kvalificerat struntprat
Förutom rent ideologiska skäl så har Maud Olofsson sagt att staten saknar kompetens att driva bilföretag. Vilket kvalificerat struntprat! Vem har sagt att staten skall stå för kompetensen. Kompetensen finns redan i företaget och på landets universitet. Om staten hade gett SAAB direktiv (och samtidigt relativt fria händer)om att utveckla innovativa miljövänliga bilar så är jag övertygad om att Sverige hade haft möjligheter för att bli världsledande.

Summering
Staten bör alltså kontrollera landets infrastruktur och naturtillgångar. Likaså bör staten vara ägare av för landet väldigt viktiga företag, såsom bilindustrin. De svenska regeringarna har därvidlag gravt misskött sin uppgift under 30 år. Och sällan har väl ett ideologiskt ställningstagande drabbat så många som nu.

Vändkorsmannen - med rötterna i Mönsterås

Natten den 19 december kunde man läsa följande polisrapport från Göteborg.

"02.37 Göteborg, fastnat i vändkors
Vid Gamla Ullevi har en person fastnat i ett vändkors. Han visste ej hur han hamnat där. Mannen urplockad ur vändkorset och hemkörd. Ingen polisiär åtgärd i övrigt."

Elin Ruth Sigvarsson, Ivan Renliden, Felix Hamrin - alla är de utflyttade mönsteråsare som vi känner oss lite extra stolta över. Ett nytt namn kan nu infogas i den ädla listan. Vändkorsmannen har nämligen sina rötter i Mönsterås, och bedriften kan nog ingen bestrida. Nå, jag tror jag väljer att tillämpa en restriktiv namnpolicy idag.

"Ny svensk småbil" - några bilder på SAAB

"Ny svensk småbil". Ja, så presenterades SAAB i en pysselbok från 1955. Idag ska SAAB tragiskt nog bort. Det finns mycket att säga om detta, men jag nöjer mig med att idag visa några bilder jag hittade i pysselboken och i fotoalbumen.


På bilderna är det den trecylindriga SAAB 93 från 1956 som avbildas. Även om boken kom 1955 hade man uppenbarligen fått bilder på den nya modellen. Klicka på bilden för större format.


SAAB 93 från 1956.


Pysselbokens framsida. För texten stod Ivar Ahlstedt, ena halvan av pseudonymen Sivar Ahlrud som skrev de populära Tvilling-detektiverna.


Min morbror Bejron körde nästan alltid SAAB. Här en bild från 1970-talets första hälft. Från vänster syns: min mor, mormor, morfar, undertecknad, Bejron, Elisabeth.


Jag har själv ägt två SAABar. Först hade jag en orange 99:a. Jag har den på bild, men hittade tyvärr inte fotot just nu. Men så här såg den ut.


Senare införskaffade jag en SAAB 96 med rattväxel. Har inga foton på den, men den såg ut så här.

På Aftonbladets sida kan man se SAABs historia i bilder. Se också Svenska Saabklubben.

GIF spelades bort från Futsal-SM

Mönsterås GoIF är nu borta från SM i Futsal efter förluster mot Vimmerby IF (division 2) med 3-10 och Orrefors IF (division 4) med 8-10. Det är inte så mycket att analysera eller deppa ihop för. GIF får vara nöjda med att de gick vidare från första omgången av distriktskvalet och futsal är trots allt en underlig variant av fotboll. De riktiga futsalfantasterna vill inte ens kalla det för fotboll. Och det ligger nog något i det. Futsal är inte vackert att titta på och saknar den ”riktiga” fotbollens unika rikedom. Visst - synd att grabbarna förlorade, men det här säger ingenting om hur bra man är på en riktig fotbollsplan. Och i min värld är det det som räknas.

Fler bilder från snövintern 1979

Här kommer ytterligare två bilder från Mönsterås snövintern 1979. Fotografierna återfanns i farbror Alvars album och är framkallade i februari 1979. Jag vet inte vem personerna på bilderna är.

"Detta är omöjligt!" - Björn berättar om snöovädret som vägrade röra på sig

Snöovädret i Mönsterås 1979 flyttade inte på sig. Här ses en helikopter på väg till behövande. (Det här inlägget låg förut tvåa på sidan, men jag tycker det är så intressant att jag flyttat upp det.)

Många mönsteråsare minns snöovädret 1979. Och även om ovädret svepte över hela södra Sverige, så drabbades av någon anledning Mönsterås särskilt hårt. Idag berättar Björn Olsson om vad han gjorde de mest dramatiska dagarna under snökaoset 1979. Vi får också en plausibel förklaring till varför just Mönsteråsbygden fick så mycket snö.

Björn Olssons berättelse
Meteorologassistent på F12
Jag kommer också ihåg vintern 1979, väldigt väl. Jag jobbade då på Flygflottiljen i Kalmar som meteorologassistent. På onsdagen började snöovädret. Jag åkte bil in till F 12 vid 11-tiden på förmiddagen. Jag skulle jobba kväll och ansvara för vädret för Linjeflygs kvällsflygningar. Framåt 3-4 tiden fick jag besked av chefmeteorologen att kvällsflygningarna var inställda pga vädret.

Omöjligt att ta sig till Mönsterås
Jag hade då hört om vädret norrut på radion, så jag ringde till vägverket för att höra om statusen på vägarna. Man sa att det var omöjligt att ta sig till Mönsterås.
Fick då vackert stanna kvar på F12. Då detta inträffade mellan nyår och trettonhelgen så var det ingen aktivitet på den millitära sidan. Av detta skäl var det meteorologerna på Sturup som ansvarade för väderprognoserna för vårt område.

"Detta är omöjligt"
Tillbringade natten på golvet i chefmeteorologens rum. Dagen efter fortsatte snöovädret i Mönsteråstrakten. Jag kunde följa utvecklingen via en väderradar som vi hade på väderavdelningen. I Kalmar var det dock uppehållsväder. Jag ansvarade den dagen för väderrapporteringen från F12, civilflyget kunde gå som vanligt.

Blev ideligen uppringd av vädercentralen på Sturup för att berätta vad jag såg på väderradarn. Ovädret låg stadigt kvar över Mönsterås ut mot Kalmarsund och Öland. "Detta är omöjligt", sa man från Sturup, "ovädret måste röra på sig", men så var det, ovädret stod still.

Helikopter till Lövö
Som ansvarig för vädret var jag tvungen att be flygledarna om lov att ta lunch. Gick därför upp en våning till flygledarna. Där rådde det panik. Man letade febrilt på sina kartor efter Lövö, då man hade bett om helikopterhjälp därifrån för en man med misstänkt hjärtinfarkt. Då jag hörde deras problem över att inte hitta Lövö, så gick jag fram och visade på deras karta var Lövö fanns. Efter det var det inga problem att få ta lunch.

Sol i Kalmar - snöoväder i Mönsterås
Åkte in till Kalmar, där det var en skön fin vinterdag med sol! Men väderradarn visade på fortsatt nederbörd i Mönsterås! Sturup fortfarande förtvivlade! Ringde sedan åter till vägverket för att höra om möjligheten till hemfärd. Fick åter nej, Hittade till den natten en soffa att sova på.

Boende på Ljungnäs fick parkera vid Åshaga
Dagen efter, fredagen kunde jag äntligen åka hem på eftermiddagen. Fram till Ålem var det inte speciellt mycket snö, men från Ålem till Mönsterås, två meters snövallar! Jag fick parkera vid Åshaga trots att jag bodde i Ljungnäs.

Kylvatten från OKG
Ett halvår senare på sommaren fick jag förklaring från en SMHI-meteorolog som tjänstgjorde på väderavdelningen som rervare. Orsaken till detta var OKG!
Deras kylvatten som håller en viss temperatur gjorde att värmen från detta steg och bildade moln med nederbörd i. Under särskilda väderbetingelser kan detta fenomen uppstå, Det var därför som ovädret stod still. Hela tiden kom nytt kylvatten som i sin tur blev värme som steg osv. När väderbetingelserna ändrades något, så försvann förutsättningar för moln och nederbördsproduktion.

Fjärrvärmepriset höjs med 13% för Mölstadsområdets hyresgäster

Priset på fjärrvärme höjs med 13% = ca 75-150 kr per vintermånad
Precis som jag befarade så höjs fjärrvärmepriset rejält för oss som betalar kallhyra hos Mönsterås Bostäder. Närmare bestämt med 13% från 0,56 kr/kWh till 0,635 kr/kWh. 13% låter mycket med tanke på att Eon på sin hemsida säger att höjningen för 2010 för de flesta blir mellan 2-4%.

För den som en vintermånad normalt sett förbrukar 1000 kWh fjärrvärme stiger kostnaden från 560 kr till 635 kr per månad. Den som förbrukar 2000 kWh, vilket lär behövas om man vill hålla 19-21 grader, får inte längre betala 1120 kr utan 1270. De flesta hamnar nog däremellan och får alltså en kostnadsökning på mellan 75 kr och 150 kr per månad.

Priset på varmvatten höjs med 9,7% = 20-25 kr per månad
Samtidigt höjs varmvattenpriset från 53,45 kr/kubikmeter till 58,62 kr/kubikmeter, en höjning med 9,7%. För de flesta torde det innebära en ökad månadskostnad på ca 20-25 kr per månad.

Priset på kallvatten höjs med 5,1% = ca 6 kr per månad
Kallvattnet höjs från 24,15 kr/kubikmeter till 25,39 kr/kubikmeter (5,1%), vilket borde innebära ca 6 kr mer i månaden.

Mellan 40 och 90% av hyressänkningen äts upp under vintern
Totalt sett innebär det en kostnadsökning på mellan 100 och 180 kr per månad.

Samtidigt sänks kallhyran i Mölstadområdet med 3,3%, vilket för de i treorna borde innebära en sänkning på ca 190 kr och för oss i fyrorna ca 230 kr.

Sammantaget äts alltså mellan 40 – 90% av hyressänkningen upp av ökade kostnader för vatten och fjärrvärme vintermånaderna. Allt beroende på hur mycket man förbrukar. Under sommaren blir det ju bara de höjda vattenkostnaderna man drabbas av, vilket motsvarar ungefär 13% av hyressänkningen.

Eons fel
Nu ska man i ärlighetens namn säga att det knappast är Mönsterås Bostäders fel att priset på fjärrvärme höjs, även om det är konstigt att bolaget höjer med 13% när Eon säger sig höja med bara 2-4%. Det är fjärrvärmebolagen (Eon) som har monopol och som kan höja priset efter eget huvud. Sedan starten 2001 har man höjt priset på fjärrvärme med drygt 50% för Mönsterås. Skandalöst!

När poliskonstaplar patrullerade Mönsterås

Mönsterås gamla polishus (1885-1940) låg vid Polisgränd där Mönsterås Bostäder idag har sina kontorslokaler.

De osynliga närpoliserna
För ett par år sedan fick Mönsterås fem närpoliser som därjämte skulle visa sig ute. Ytterst få mönsteråsare torde dock ha sett skymten av dessa poliskonstaplar, sannolikt inte ens de illistiga som borde ha behövt möta dem. Men hur såg det ut i historisk tid?

Kronolänsman och fjärdingsmän
I äldre historisk tid sköttes den polisiära verksamheten av en kronolänsman (sedermera landsfiskal) som i sin tur hade lokala kronofjärdingsmän (sedermera poliskonstaplar) som biträden. De sistnämnda var långt in på 1800-talet vanliga sockenbor som utsågs av socknens bönder. Uppenbarligen var det ingen eftersträvansvärd syssla och fjärdingsman var man i regel bara ett år, varpå socknen valde näste man som stod på tur. Först på 1860-talet synes man ha anställt en fjärdingsman för flera år.

Många uppgifter
Poliserna skulle förstås upprätthålla ordningen, men även ringa i kyrkklockorna morgon och kväll, släcka gatulyktorna, vara nattväktare och hålla brandvakarna öppna från is under vintern. Köpingens särskilt anställda nattväktare/nattropare skulle ropa ut vad klockan var varje timme på natten. Denna syssla övertogs av polisen 1874, men upphörde 1880. Vid marknader tog man in ungefär 30 extra fjärdingsmän - oftast helt vanliga sockenbor som aldrig gjort några polissysslor tidigare, men som för en dag fick bära fjärdingsmans beteckning.

Patrullerande konstapel























Den patrullerande konstapelns väg var som följer (med viss reservation för att jag kan ha ritat lite fel på något ställe): Från polisstationen (som låg vid Polisgränd där Mönsterås Bostäder har sitt kontor idag) till Sjögatan 6, därifrån Sjögatan till gamla Bryggeriet, sedan till Metodistkapellet på torget, därifrån Storgatan till gästgivaregården, därifrån till Lönnboms hus på Sjögatan 28, därifrån Sjögatan ut till kroken (ungefär vid brandstationen) och sedan Storgatan tillbaka till polisstationen.

Mönsterås förste poliskommisarie
1874 ändrades organisationen något så att Mönsterås fick en poliskommissarie och fyra anställda konstaplar. Mönsterås förste poliskommisarie var Adolf Fritiof Åberg som stannade i tjänst till 1911.


Fritiof Åberg - Mönsterås förste polis-kommisarie.
















Sju poliser på 1960-talet
1926 till 1952 bestod styrkan i köpingen av en överkonstapel och två konstaplar. 1952 utökades styrkan med en konstapel då landskommunen slogs samman med köpingen. På 1960-talet fanns sju tjänster: en förste polisassistent, en polisassistent, tre förste poliskonstaplar och två poliskonstaplar. Mönsterås kommun hade då omkring 6000 invånare.

Generellt kan man säga att vi länge hade ungefär en polis per tusen invånare. Om vi översätter det till dagens befolkningsmängd så borde vi ha ca 13 poliser i Mönsterås kommun.

I vaktstugan 1874-1884
Polisen i köpingen hade först, från 1874, sitt tillhåll i nattvaktens gamla vakthus som låg där Mönsterås Bostäder idag har sitt kontor vid Polisgränd. Hur denna stuga såg ut vet man inte, men den hade ingen arrest.


Det finns inga foton på vakthuset. På den här kartan från 1832 syns i alla fall ett hus på den aktuella tomten. Kanske var det samma hus. Husets kanter färgade i rött.

Gamla polishuset 1885-1940
Vaktstugan var för trång och 1885 hade man byggt ett nytt polishus på samma plats, och där huserade polisen fram till 1940. Därefter flyttade polisen till nuvarande hus på Storgatan.


Det gamla polishuset syns i bildens högerkant. Fotot från 1900-talets början. Se även bilden längst upp i detta inlägg.


Det moderna polishuset i foto från 1950-talet. Polisskylten syns klart och tydligt. Observera de numera rivna husen till vänster - garvaregården och ett gammalt gavelhus före "Fruktan".

Mönsterås Bostäders energibesparingstävling lyckas inte - vattenförbrukningen fortsätter öka

69% av hushållen i Mölstads radhus har ökat sin vattenförbrukning sedan Mönsterås Bostäder införde sin energibesparingstävling för två månader sedan.

Energibesparingstävling
För en månad sedan rapporterade jag om Mönsterås Bostäders energibesparingstävling i Mölstadområdet. Den som under ett halvår uppnår den högsta procentuella minskningen av sin vattenförbrukning vinner en månadshyra. Samtidigt utdelas varje månad presentkort till det hushåll som minskat sin förbrukning mest sedan förra månaden.

69% av hushållen har ÖKAT sin vattenförbrukning
Som jag tidigare rapporterat ökade ju vattenförbrukningen hos 62% av hushållen efter den första månaden (oktober jämfört med september), se här. Igår kom resultatet efter två månaders tävling. Och trenden håller i sig och förstärks. Nu har 69% ökat sin vattenförbrukning sedan september.

Vårt hushåll har minskat förbrukningen med 8%, vilket innebär nionde plats i minskningsligan. Å andra sidan har vi inte gjort något medvetet, utan det är mer en slump.

De flesta hyresgäster struntar uppenbarligen fullständigt i en tävling av det här slaget. Och som jag har sagt tidigare - det är ju inte vattenkostnaderna som är vårt stora problem här. Det är helt andra saker.

Minnen från barndomens jular

Mitt första möte med tomten var nog inte helt utan känslomässiga komplikationer.

Barndomens jular i Mjölerum
Kortet visar nog mitt första möte med tomten runt 1968-1969. Så här veckan före jul tycker jag det passar att påminna sig om barndomens jular som var precis så idylliska och mytiska som man kan drömma om. Nästan varje julafton samlades delar av släkten i mormors och morfars lilla stuga i Mjölerum några kilometer från Fliseryd. Någon gång blev det i Ruda hos moster Else-Britt. Mormor Stina och morfar Jarl hade 10 barn och det var alltid några som dök upp. Kärntruppen bestod av mormor, morfar, min familj, moster Else-Britt med make Roland och barnen Mikael och Roger, morbror Bejron med hustru Elisabeth och från 1979 deras dotter Ann-Charlotte. Oftast dök också morbror Kjell med hustru Karin och några av deras 12 barn upp. Och ibland kom moster Lisa med barn och morbror Gotthard med barn. Det var trångt, mysigt, hjärtligt och spännande. Stugan hade bara två rum med kök.

Julematen
Matförberedelserna hade pågått flera veckor. Mormor tillhörde den gamla stammen som hade korvar hängandes i taket. Grisen köptes ofta hel och styckades på köksbordet, om nu inte mormor och morfar hade fött upp några grisar själva, vilket hände. På julaftonen fanns ett enormt utbud på julbordet och jag minns säkert bara en bråkdel – korvar, skinkan, prinskorv, köttbullar, kroppkakor, diverse kålsorter, syltor, revbensspjäll, bruna bönor, ägg, risgrynsgröt, lutfisk, Janssons, sill, vörtbröd, senap, ostkaka, svagdricka i träkagge, ugnsomelett med svamp, sallader, frukter, knäck, ischoklad, nötter mm.

Spänd väntan
Gubbarna samlades i vardagsrummet. Damerna jobbade i köket. Vi barn busade omkring i väntan på tomten. Men först skulle Kalle Anka avnjutas på den svart-vita TV-n. Därefter var det mat, varpå följde en ivrig väntan innan morfar gick ut för att köpa snus. Sedan kom tomten. Vi visste nog ganska tidigt att det var morfar, men det var lika roligt i alla fall.

Här följer några foton från barndomens jular:


Här var jag lite gladare. Tomten i bakgrunden togs fram varje jul. Är nästan säker på att det var en röd liten kälke i det stora paketet till vänster.


Till vänster min kusin Mikael. Till höger undertecknad. Kanske är det tomten vi tittar på. Oj, oj, oj vad vi hade roligt!


Tomten har kommit till mormors och morfars stuga i Mjölerum. Från vänster syns: Roland, min kusin Roger, moster Else-Britt, tomten (morfar), mormor, min mor.


Julemat på gång. Från vänster: Moster Else-Britt, kusin Roger, Roland, mormor, min mor, morfar.


Här ser vi mig i morbror Bejrons knä, och kusin Mikael hos sin far Roland.


Från vänster: morfar, jag, morbror Bejron, mormor, min mor.


Min mor och jag hemma hos oss.


Min far vid vår julgran.


Morfar, mormor, jag och min lillebror Jan.


Den här bilden har ju inte med julen att göra, men var så hemsk att den ändå publiceras. Jag trivdes inte som stjärngosse.