”På Åsen” – ny upplaga på gång – förhandsbeställning kan göras

Min bok ”På Åsen – En resa genom tidernas Mönsterås” går att köpa igen om 2-3 veckor. Boken har varit slutsåld sedan augusti och jag har inte velat trycka upp en ny upplaga. Efter många om och men har jag dock beställt 100 ex till. Leveransen bör bli inom 14-21 dagar, men jag kan i nuläget inte lova leverans till jul. Eftersom upplagan bara är på 100 ex så blir den 10 kr dyrare än förra upplagan, dvs ca 264 kr.

Förhandsbeställning kan göras till min e-postadress joni7229@gmail.com

Eftersom jag redan fått ganska många förfrågningar, så rekommenderar jag att den som är intresserad beställer så snabbt som möjligt. För det här är definitivt sista upplagan.

Fullmäktige struntade i folkviljan

Frågor på vårmarknaden

På vårmarknaden gick Centerpartiet runt och frågade folk om de helst ville tillhöra storregion Skåne eller Östergötland. Eftersom jag själv anser att frågan är felformulerad, då jag tror att storregioner är fel väg att gå, så ville jag helst inte svara. Men till slut svarade jag Skåne. Jag var förstås i minoritet. Jag vill minnas att bortåt 80% av de tillfrågade svarade Östergötland och om jag inte minns helt fel så var Centerpartiet inne på samma linje. Tanken med frågorna bör väl ha varit att få ett hum om folkviljan. Men inom politiken får man uppenbarligen ändra sig hur snabbt som helst och nu verkar folkets vilja inte mycket värd.

Emot folkviljan
Så när nu Centerpartiet och Socialdemokraterna har röstat för region Skåne i fullmäktige så går man med största sannolikhet emot folkviljan. Visserligen var ju omröstningen på Storgatan ingen vetenskaplig sådan, men jag tror den återspeglade folkviljan ganska väl. Rent historiskt har vi tveklöst mer gemensamt med områdena norröver, både kulturellt, juridiskt, administrativt och språkligt. Att nu så flagrant köra över folkviljan i en så viktig fråga är högst anmärkningsvärt.

Inga storregioner alls

Personligen svarade jag Skåne då inte särskilt mycket gott kommit norrifrån genom historien. Från norr kom Gustav Vasas trupper och från norr kom införlivningen i det svenska riket. Med Skåne hade vi dock handelsutbyte redan under danska tiden, särskilt vid gränserna. Jag vänder mig hellre söderut än mot rikets centrala delar. Men helst vill jag inte se några storregioner alls. Det bästa vore att samarbeta lite som det passar. Vad gäller universitet så samarbetar vi ju redan med Växjö. Och för andra områden faller sig andra geografiska indelningar mer lämpliga.

Kristdemokraterna var väl det parti som mest satte sig på tvären gentemot en Skåneregion. Därmed lär de ha hamnat närmast folkviljan denna gång. Och nog är det förvånande att Centerpartiet som säger sig stå för decentralisering och landsbygdens överlevnad överhuvudtaget kan ställa sig bakom storregioner, rent principiellt. De borde ju ha gått i bräschen för motståndet.

Olof Törnebüsch begår hor för sista gången

Hor för fjärde gången
Vid extra ting vid Stranda häradsrätt den 20 januari 1691 stod kapten Olof Törnebüsch instämd för hor som han begått med ogifta Kerstin Olsdotter i Herrstorp. Saken var allvarlig och kunde medföra dödsstraff och för kaptenen var det fjärde gången han var åtalad för samma brott.

Dömd till döden

Kaptenen hade varit gift med Inger Andersdotter Winter, men hade begärt skilsmässa den 19 december 1688. Skilsmässa var i princip bara tillåten om någon hade varit otrogen eller om den ena partnern var försvunnen. Skilsmässan var klar den 19 mars 1690 men horet var begånget i början av februari, varför kaptenen låg illa till. Efter ett långt förhör, där det framgick att han hade haft stora problem i sitt förra äktenskap (hustrun hade varit sjuk och dum och han hade inte delat säng med henne på fyra år), begärde kaptenen uppskov eftersom han skulle tjänstgöra utomlands. Målet överlämnades till hovrätten som den 1 april 1691 dömde kaptenen till döden. Domen verkställdes eventuellt eftersom det i domboken för den 27 juni 1692 talas om hans kvarlåtenskap då han den 4 mars 1692 ”igenom döden afgången är”, även om det inte helt kan uteslutas att han dog en naturlig död. I dödsboken står det nämligen att han "avsomnade", vilket antyder en betydligt lugnare död än halshuggning. Å andra sidan kanske prästen använde det uttrycket oavsett dödsorsak.

Törnebüsch dog den 4 mars 1692 (Stranda häradsrätt, del av utredning om hans kvarlåtenskap)

Mönsterås Kommun slarvar med offentlighetsprincipen

Häromdagen skickade jag med mejl en fråga till Länsförsäkringar Kalmar. Klockan var 16.25. 45 minuter senare fick jag ett utförligt trevligt svar. Det är service på en nivå som gör att man får behålla sina kunder.

Kommunen har ännu inte svarat eller lämnat ut några handlingar

Men så finns det dom som aldrig svarar. För två veckor sedan, den 10 november, skrev jag till Mönsterås Kommun och frågade om Byggnadsnämndens protokoll för det senaste året. Jag skrev att om de inte läggs ut på kommunens hemsida inom kort, så vill jag få dem på vanligt sätt. Jag frågade också om det kostade något. De flesta nämnder har ju sina protokoll utlagda på kommunens hemsida, men inte Byggnadsnämnden. Därav min förfrågan. Kommunen har ännu inte svarat eller skickat några handlingar.

Allmänna handlingar skall lämnas ut skyndsamt
Kommunala protokoll av det här slaget är ju allmän handling och faller under offentlighetsprincipen som regleras i Tryckfrihetsförordningen som är grundlagsskyddad. Lagen säger också att handlingarna skall lämnas ut skyndsamt. Det betyder att man under normal arbetstid ska börja leta fram handlingarna genast – handlingen ska lämnas ut samma dag eller senast dagen efter. Är man på plats gäller dock ”genast”, det betyder att man ska få handlingen med en gång om inte ”betydande hinder möter”. En tjänsteman som vägrar att lämna ut en allmän handling ska samtidigt ge en besvärshänvisning, det vill säga spontant tala om hur man kan överklaga myndighetens vägran i förvaltningsdomstol. Att vägra följa offentlighetsprincipen innebär straffrättsligt att man gör sig skyldig till tjänstefel. Nu gav jag ju kommunen lite tid att lägga ut protokollen på hemsidan, men nog är det svagt att inte ge något svar huruvida man skall lägga ut protokollen eller skicka dem till mig. Om man inte ska publicera protokollen, så borde jag ju ha fått dem skyndsamt, dvs inom en eller två dagar.

Mönsterås Bostäder svarar inte heller

Vidare har det gått ett par veckor sedan jag gjorde en felanmälan till Mönsterås Bostäder. Det är displayen i hallen som visar fjärrvärmeförbrukningen som är helt svart. Och vi ska ju som kunder kunna ha kontinuerlig koll på förbrukningen. Inte heller där har jag fått något svar. För säkerhets skull har jag skickat två mejl till ansvarig tjänsteman, men han har slutat svara på mejl.

Mönsteråsalmanackan har kommit

2012 års Mönsteråsalmanacka har kommit och kan köpas i Mönsterås Bokhandel eller på hembygdsgården för 90 kr. Som vanligt har varje månad en bild med koppling till Mönsterås historia. Utgivare är Stranda Hembygdsförening och Lions.

Pusselbitarna börjar falla på plats i GIF

Pusselbitarna börjar falla på plats
Läget för GIF:s herrlag börjar klarna något. Pusselbitarna börjar falla på plats så att i alla fall värsta scenariot ser ut att kunna undvikas. Det ser faktiskt något ljusare ut än man kunde befara för några veckor sedan. Enligt säkra källor stannar alla spelare i GIF med följande undantag och osäkerheter:

1. Daniel Wallin skriver på för Ruda. Det får man ha den största förståelse för. Daniel Wallin är en duktig lojal fotbollsspelare som har gjort många betydelsefulla och avgörande insatser i GIF, särskilt som inhoppare. I Ruda lär han bli en av de viktigaste och mest rutinerade spelarna i det unga laget. Och jag gillar ju Ruda, så jag tycker Wallin har gjort ett bra val.

2. Utöver detta är tre spelare ännu osäkra. Eftersom det kan vara känsligt förhandlingsläge så nämner jag inte deras namn i nuläget.

3. Även en ny tränare skall vara på gång. Det enda jag vet är att han lär komma utifrån.

Nu är det förstås viktigt att GIF tydligt visar att man vill ha kvar de ännu osäkra spelarna. De är tveklöst värda att kämpa för. Och så hoppas jag ändå på några strategiska nyförvärv. För även om de flesta stannar, så vidhåller jag att det behövs ett par tre spelare - gärna en målgörare med snitt över 15 mål per säsong på denna nivå. Även om det finns ett par spelare i GIF med den potentialen så är det bra med en till så att det kan uppstå lite magi där framme. Och så en eller två backar. Lite beror det ju på hur det blir med de tre osäkra.

Mönsteråsbloggen tvekar inte ett ögonblick att lägga sig i Silly season och kommer här med ett oslagbart lockbete. Mönsteråsbloggen har omkring 6000 läsare i månaden och erbjuder varje spelare som så önskar ett särskilt spelarporträtt/specialartikel inför nästa säsong. Spelar ni i andra sketlag får ni inte vara med nånstans, såvida ni inte spelar i ett lag som får stryk av GIF.

Konstgräsplan
Sedan får man hoppas att de sista formella besluten om en konstgräsplan kan fattas inom kort och att planen står färdig nästa höst. Det betyder mycket för både ungdomsverksamheten och A-lagsfotbollen. En förening som kan erbjuda konstgräs blir förstås attraktivare att spela i och chanserna att komma väl förberedda till säsongsstart ökar. Man får väl säga att medias uppmärksammande av den kommande konstgräsplanen kom mycket lägligt nu mitt under Silly season.

Misshandel i Mönsterås 1634

Från våld till stöld
Gamla domböcker ger intressanta inblickar i hur människors vardag kunde te sig i äldre tider. Vissa domstolsärenden som berör otrohet och trolldom kategoriseras inte som brott i dagens Sverige, men ger intressanta inblickar i den tidens värderingar och världsbild. Den sociala kontrollen var stark och man delade inte in världen i naturligt och övernaturligt såsom man ofta gör idag.

Andra brott återkommer i alla tider, såsom exempelvis våldsbrott. Men våldsbrotten var betydligt mer vanliga under medeltiden och fram till 1600-talet än i modern tid. Risken för att bli mördad eller misshandlad på 1500- eller 1600-talet var flerfaldigt högre än idag. Omkring år 1600 riskerade ca 50 personer av 100 000 att bli mördade i Stockholm. Idag är risken 2 av 100 000. Det minskade våldsutövandet kan kanske bero på att en stark hederskultur där det gällde att försvara sin ära så sakteliga har ersatts av ett mer civiliserat rättssamhälle där kyrkan och staten långsamt har utövat en disciplinerande makt. Den generella trenden är alltså att våldsbrotten minskar. Man brukar tala om en utveckling från ett våldssamhälle till ett tjuvsamhälle. I äldre tider var stöld ofta kopplat till nöd. I det moderna konsumtionssamhället kan man istället se ett tydligt samband mellan tillgången på varor och antalet stölder.

Under andra fjärdedelen av 1800-talet och efter andra världskriget ökade dock våldsbrotten, utan att för den skull komma i närheten av äldre tiders nivåer. Dessa ökningar i modern tid kan sannolikt kopplas till en ökad alkoholkonsumtion. Våldsbrottens bottennivå nåddes under mellankrigstiden som ju också var nykterhetsföreningarnas, väckelserörelsens och motbokens tidevarv.

Misshandel i Mönsterås 1634
1634 behandlas i Stranda häradsrätt ett av alla de våldsbrott som skedde i bygden. Protokollet berättar att Botvid på Åsen anklagade Lasse Håkansson på Åsen för att ha slagit hans hustru med en yxhammare så att hon fick 4 blodsvite och 3 blånader. För detta fick Lasse böta 6 daler, vilket borde ha motsvarat några grisar eller ett par kor i värde. Som jämförelse kan anföras att om en gift man varit otrogen med en ogift piga fick han böta 80 daler och den ogifta pigan 40 daler.

Nästa ärende är en fortsättning på samma fall, men nu är det den misshandlade kvinnan, hustru Elin, som står anklagad för att ha slagit Lasse Håkansson, så att han fick ett köttsår. För detta fick hon böta 6 (troligen mark, vilket var det gängse bötesbeloppet för köttsår enligt såramålsbalken). Om det stämmer att hon fick böta 6 mark så motsvarade det 1,5 daler, dvs en fjärdedel av vad Lasse fick böta.

Anklagade Botwedh påå Ååssen Lasse hakansson påå ååssen för han hadhe slaget hans hustru medh een yxehammer 4 blodhwitte och 3 blånader bleef fällt at böthe pegr 6 dhr godt mynt.

hustru Eelin påå Ååssen föör hoon slogh Lasse håkansson ett kiötsåår utfäste derföre 6 ..

Silly Season – nytt från GIF

Från herrarna är det knäpptyst, och jag kan i nuläget bara hänvisa till det jag skrivit tidigare, se här, här och här. Eller jo, lite har jag, men av olika skäl väntar jag lite. Flera andra herrlag i samma serie, som Kåremo, Glömminge och Ljungbyholm. har börjat rapportera nyförvärv och skriver öppet på sina hemsidor om klara spelare och i vissa fall även om rykten. Och med tanke på att GIF ser ut att förlora några från startelvan så hoppas man ju snart få höra rapporter både om en ny tränare och några strategiska nyförvärv.

Vad gäller damlaget så kan det eventuellt bli några nytillskott. Och här handlar det inte i första hand om breddspelare utan om spets som ökar konkurrensen, allt enligt en kommentar jag fick i ett tidigare inlägg. I bästa fall kan GIF få tillbaka Lisa Karlsson (mittfältare och offensiv back) som ju har GIF som moderklubb, men som sedan 2009 spelar i IFK Kalmar. Även Jannice Lindström och Elin Persson kan vara aktuella. Det finns också en förhoppning om att Evelina Moberg (moderklubb GIF, men har även spelat i Timmernabben) ska kunna spela för GIF i alla fall vissa matcher, då hon egentligen bor på annan ort. För bredden avser man att när tiden är mogen fylla på från ungdomslaget. Det ser alltså stabilt ut för damlaget som om trenden håller i sig kan bli ett mycket klokt bygge.

Politisk grundkurs A - Tre trix när det krisar

Tre strategier
Det är min övertygelse att de flesta politiker i grund och botten har en genuin strävan att bidra till ett gott samhälle. Men det står inte i motsättning till politiska trix. I Sverige tror vi ju ofta att vi är bättre, säkrare, hederligare, mer jämställda och mindre beräknande än i andra länder. Så är det förstås inte och därför ska maktens mekanismer diskuteras även när det handlar om politiker som vill väl. Idag ska vi titta på tre grundläggande politiska strategier när det krisar.

1 – Mörka eller förvränga verkligheten

Den som har sett komediserien Starke Man vet att kommunalrådet gör sitt bästa för att tysta ner saker och ting som kan orsaka negativ publicitet om det hamnar i media och kommer till allmänhetens kännedom. Att mörka eller selektivt bortse från mindre goda rapporter torde vara förstahandsalternativet även i Mönsterås och tillämpas mästerligt på kommunens hemsida och ute på förvaltningarna. De positiva rapporterna som bekräftar bilden av en välskött kommun får stort utrymme, medan de negativa oftast inte omnämns alls om man nu inte lyckas lyfta fram de få positiva avsnitten i en i övrigt mörk rapport.

2 – Ta åt sig äran när det går bra, skicka fram tjänstemän när det går dåligt
Men det är ju inte alltid man kan eller vill mörka något. Media tvekar ju i regel inte att skriva om de får nys om något. I Starke Man tar kommunalrådet gärna åt sig äran när något har gått bra, men skickar fram sina ledande tjänstemän när något har gått snett. De som har gjort komediserien har uppenbarligen god kännedom om hur verkligheten ser ut i många kommuner. För det är ju precis så det går till i Mönsterås.

I Mönsterås ser vi i regel kommunalrådet när det är bluesfestival, när det skall klippas band, när trevliga innovativa projekt och satsningar skall sjösättas och när den årliga positiva företagsrankingen kommer. Han glänser när något går bra. Men så kommer ju den där förtretliga skolrapporten varje år och där ligger ju Mönsterås illa till. Fram med skolchefen. Och så kan det ju bli lite problem med snöröjningen eller gatuplanteringarnas skötsel. Inte så kul. Då skickar vi fram Hans från Tekniska. Och så dyker Socialstyrelsen upp och noterar allvarliga brister på ett äldreboende. Fram med socialchefen.

På så sätt lyckas kommunalrådet undvika att förknippas med politiska misslyckanden. Genom att istället synas i positiva sammanhang så slipas det sakta men säkert in en positiv bild i människors medvetanden.

Nu skulle man ju kunna tänka sig att tjänstemännen får uttala sig just därför att de förväntas vara experter. Men så vida det inte handlar om någon tjänsteman som direkt misskött sig, så är det ju ändå politikerna som är ytterst ansvariga och som därmed borde stå till svars.

3 – Kommunalrådet som hjälte
Men så finns det ett tredje scenario som egentligen är det som kräver den största politiska fiffigheten. Detta scenario kan vi kalla för ”kommunalrådet som hjälte”.  Ponera att media uppmärksammar att en vägsträcka har försummats, är livsfarlig och saknar cykelbana. En tjänsteman får rycka ut som i panik stammar lite om prioriteringar och vägverket. Tjänstemannen får för läsarna personifiera det som egentligen är ett politiskt misslyckande. Några dagar senare så går kommunalrådet Roland Åkesson ut i media och deklarerar att kommunen ska ordna en cykelväg på den aktuella vägsträckan. Kommunalrådet själv visar handlingskraft och styr upp situationen. Ett annat exempel var när tjänstemännen hade tagit fram ett förslag om skollokalerna för ett par tre år sedan. Förslaget mötte hårt motstånd från allmänheten. Efter några veckor hade Åkesson känt vartåt det blåste och satte ner foten. Skolorna skulle räddas. Plötsligt framstod Roland som skolornas räddare som skrotade det dumma tjänstemannaförslaget. Frågan är om det inte är i situationer av det här slaget som Roland Åkesson visar sig som skickligast.

Ja, det var tre politiska knep som kanske en gång var genomtänkta strategier, men som med åren sätter sig i korridorerna och blir ryggradsreflexer.

Mönsteråsbloggens stora julmusttest 2011

Här ser vi musterna som är med i årets test.

Årets stora julmusttest
Jag vet att ni har väntat. Men nu är det äntligen dags. Mönsteråsbloggens årliga, stora och avslöjande julmusttest av i Mönsterås förekommande sorter ska publiceras– det avgörande tecknet på att julen snart är här. Mustprovningen omfattar i grunden tre moment – titta, dofta, smaka. Smaken är den enskilt viktigaste faktorn, men man ska inte förakta en vackert formad flaska, ett charmigt asymmetriskt skum eller den väldoft som en angenämt kryddad must sprider i det julpyntade hemmet. Julmusten är, vare sig man är mustsnobb eller inte, en upplevelse för alla sinnen.

Zeunerts julmust (Zeunerts bryggeri) Betyg 5

Zeunerts kultförklarade must från Sollefteå avviker som vanligt från de vanliga dussinmusterna. Zeunerts är det enda bryggeri som använder eget extrakt och som brygger sin must. Dessutom lagrar man musten under två månader. Redan anblicken av den vackra mörka flaskan och den gemytliga etiketten skapar en inbjudande atmosfär. Doften är svårtolkat komplex och skapar nyfikenhet. Det mörka skummet är högkvalitativt och påminner lite om ölets. Och så kommer vi till smaken. I grund och botten hittar vi förstås en utsökt mogen mörk must. Men här finns också en påtaglig ton av tallbark och kaffe, en aning karamell och kanske en touch av multnade löv. Extraktrikedomen är ljuvlig. Det här är mustperfektion. Zeunerts skall inte slarvas bort under stoj och stim utan avnjutes bäst i lugn och ro, antingen som den är eller ihop med någon god julchoklad. (Vanligtvis återfinns den på Citygross i Kalmar, men i år hade Algots i Mönsterås tagit hem ett par partier, kanske har de några kvar).

Three Hearts julmust (Krönleins) Betyg 4

Krönleins har minsann ambitionen att få fram en trevlig must som höjer sig över genomsnittet. Och även i år har man lyckats. Tyvärr är den trevliga glasflaskan utbytt mot en tråkig plastniding, men i övrigt är allt som det ska. Doften är kanske något svag, men ändå klassisk julmust som lockar till vidare bekantskap. Musten har en gedigen tyngd och är ytterst välbalanserad. Smaken är mogen med en klassisk mustsmak spetsad med en nyans karamell. Skummet är charmigt med asymmetriska bubblor. Three Hearts julmust passar utmärkt till de lite saltare julrätterna eller rent av till de lite festligare tillfällena. (Konsum)

Apotekarnes (Carlsberg Sverige) Betyg 4

Apotekarnes är ju barndomens must och här ändrar sig inte doft och smak särskilt mycket från år till år. Med andra ord - är man nostalgiskt lagd så smakar Apotekarnes precis som julmust ska smaka. Och även om det är en kommersiell produkt anpassad för att vara alla till lags, så är den tämligen nyanserad. Fram träder tydligt smaker av både malt och humle. Dessutom finns en seriös underton av bark och bränd knäck. Skummet är generöst och bubblar precis så länge det ska för att mysfaktorn ska infinna sig. Mustar som bubblar för länge skapar bara onödiga irritationer.  Apotekarnes skall helst drickas i glasflaska, men de verkar bli allt mer sällsynta. I de affärer jag besökte fanns den bara i trist plastflaska. (Algots, Konsum, Netto)

Alla tiders Julmust (Åbro bryggeri) Betyg 4

Småländska bryggeriet Åbro gör en riktigt trevlig julmust. Och det är inga konstigheter, utan en enkel ren must i trevlig glasflaska, men den är inte så anspråkslös att den saknar karaktär. Ibland vill man bara ha en vanlig must, och då passar Åbros must utmärkt. Skummet är charmigt piggt. Smaken är klassisk must med en underton av kola och en överraskande lång eftersmak. Mer behövs egentligen inte. Åbros must är en fin outsider på julbordet. (Algots)

Nygårda julmust (Spendrups) Betyg 3

Nygårda fortsätter leverera en trevlig stabil bruksmust som passar hela familjen. Etiketten är kanske lite kitschig, men symboliserar ändå jul. Musten som har ett ljuvligt bubbligt skum har en frisk fruktig mustsmak med en trivsam kolatouch. Den är dock lite klen i eftersmaken, vilket håller nere betyget ett snäpp. Mustarna med högst betyg tar jag fram till julhelgen, men den här dricker jag gärna dagarna före och efter jul. (Algots, Konsum)

Nygårda fatlagrad julmust (Spendrups) Betyg 3

Spendrups har genom åren försökt utveckla alternativa mustar och de flesta har ärligt talat varit pinsamma. Den här ekfatslagrade har dock blivit en återkommande sort som håller ganska hög kvalitét. Flaskan är riktigt trevlig och av glas, vilket ger ett sympatiskt intryck. Smaken sticker verkligen ut med en tydlig rökt ton som faktiskt dominerar lite för mycket, även om mustsmaken inte på något sätt är utraderad. I mindre doser är den riktigt trevlig om man vill variera sitt mustdrickande. I år har Spendrups också tagit fram en must som enbart kan köpas på systembolaget. Det är en must som har lagrats sex månader på bourbonfat av ek. Kanske får jag anledning att återkomma till den. (Algots)

Julmust Harboes (Harboes bryggeri) Betyg 1

Danska bryggeriet Harboes slätstrukna must smakar mer colaläsk än must. Eftersmaken är helt frånvarande och kvar blir bara en söteklibbig sörja i gommen. Den är kanske inte lika syntetisk som Icas eller Coops, men är ändå pinsamt tam och blek. Musten är också svår att hälla upp då den kompenserar den orkeslösa smaken med ett extremt stort skum. Flaskan är dessutom sladdrig och hal. Harboes julmust kan kanske få sina köpare tack vare det låga priset, men för den som söker en must att njuta av kan den näppeligen rekommenderas. Harboe borde ge upp sin must och fokusera på det man kan – öl. (Netto)

ICA Julmust Betyg 1

Icas must tillverkas av en anonym läskfabrikant, förmodligen någon som levererar till stora affärskedjor, vilket alltid är ett oroande tecken. Redan vid upphällningen från plastflaskan, med en trots allt unik etikett, blir jag oroad då musten ser oerhört tunn ut. Det ser ärligt talat ut som must spetsad med kranvatten. Skummet är dock ok, även om det blir lite för mycket, precis som om den, liksom Harboes must, vill kompensera för andra svagheter. Därför är det förvånande att den är så pass klent kolsyrad, vilket ger en avslagen upplevelse. Smaken är omogen och tunn med en besk underton av syntetiskt socker. Som helhet en karaktärslös slarvmust, om än inte helt sämst i klassen. (Algots)

Coop julmust (Hellefors bryggeri) Betyg 1-

Coops Helleforsbryggda must har förvisso en kitschig etikett, men sedan tar det roliga slut. Här finns tyvärr inte mycket som påminner om en traditionell must. Smaken är vattnig, artificiell och stickig och påminner om värsta sortens hemmagjorda automatläsk, och då hjälper det inte att skummet ser trevligt ut. (Konsum)

Brunneby Enebärsdricka (Brunneby musteri) Betyg 4+

Barndomens jular hade alltid enbärsläsk på bordet, men enbärsläsk finns ju inte längre. Brunneby Enebärsdricka är därför ett trevligt alternativ. När flaskan öppnas slås man direkt av den tydliga enedoften. Och när man sedan smakar blir man inte besviken. Det smakar verkligen enbär, vilket beror på att man faktiskt har äkta enbär i drickan. Drickan är mustigt fruktig och lätt kolsyrad. Brunneby enebärsdricka är en ytterst trevlig dryck som jag absolut kommer att ställa fram på julbordet. Jag köpte de två sista flaskorna på Konsum, men förhoppningsvis får de hem fler. (Konsum)

Fartyg i Mönsterås hamn på 1930-talet

Fartyg i Mönsterås hamn. Notera att fartyget till vänster hade nazistpartiets hakkorsflagga vilket också var Tysklands flagga 1935-1945. Då fotot knappast är taget under andra värlskriget kan vi sannolikt datera det till något av åren närmast krigsutbrottet. I bakgrunden skymtar den gamla hamnkranen och brandstationen. I höger bildkant ser man en liten båt i vatten. Detta område var alltså inte utfyllt än. Högerklicka på bilden och öppna i nytt fönster för större format. Eventuellt krävs det sedan ett klick till på bilden. Fotot återfanns på en glasplåt i Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Mönsteråspolitikens topp tolv

Konsensus och opposition
Den senaste tiden har det varit en högre andel politiska inlägg än vanligt på Mönsteråsbloggen. Men man ska komma ihåg att jag faktiskt ställde upp i förra valet och därför per definition är oppositionspolitiker. Och en sådan ska i en frisk demokrati ifrågasätta, vända på alla stenar och komma med alternativa förslag. Det ingår i rollen. Nu har vi ju i Sverige en lång kommunal tradition av samförstånd och konsensus i lokalpolitiken som kan spåras ända till sockenstämmornas dagar, dvs från tiden då Sverige inte var en modern demokrati. Men att vara överens för kommunens eller nationens bästa är en idé som även är central inom fascismen, och därför måste man alltid vara vaksam. Jag tror egentligen mer på idén att prestigelöst inte vara överens. Det ger fler idéer att välja på och gör att man skärper argumenten och väger flera framkomliga vägar mot varandra. Nå, idag tänkte jag, hör och häpna, anföra ett positivt inlägg och nominera mina favoritpolitiker i Mönsterås.

1. Eje Wadebro (MP)
Kommentar: Ingen har som Eje drivit en så konsekvent och kompetent oppositionspolitik under drygt 20 års tid, och det är inte lätt i en kommun där konsensuskulturen är så stark. Han har förstått sin roll som oppositionspolitiker. Dessutom alltid trevlig.

2. Lars-Jonny ”Lalle” Andersson (KD)
Kommentar: Nej, Lalle är inte den skarpaste politikern. Men han är en jäkligt skön människa och sådana behövs också i politiken.

3. Eva-Karin Holgersson (MP)
Kommentar: Kanske inte lika polemisk som Eje, men oerhört kunnig, påläst och trevlig. För begåvad för Mönsterås?

4. Sivert Carlsson (C)
Kommentar: Rejäl trevlig spirituell centerpartist med proffskvaliteter. Kan ibland göra ett intryck av att alltid vara på språng, men har djup och insikt. Jag gillar Sivert.

5. Olle Larsson (C)
Kommentar: Min gamla kemimagister är kunnig och självständig, inte minst i miljöfrågor. Dessutom trevlig och med speciell humor.

6. Robert Rapakko (S)
Kommentar: Hur mycket jag än sågar sossarnas politik så har Robert alltid ett leende och ett trevligt ord att komma med. Egentligen är han väl för snäll för politiken, men han har börjat kräva lite återremisser ibland. Har börjat växa i kostymen.

7. Ann Petersson (C)
Kommentar: Slipad och tuff som politiker och debattör, väldigt trevlig som människa. Även om jag inte har träffat henne så ofta, så är det mitt intryck. Och det är väl så det ska vara. Jag gillar ju politiker som inte är så mesiga.

8. Lejla Bajraktarevic (S)
Kommentar: Hennes engagemang verkar äkta. Gör ett sympatiskt, lugnt och lyssnande intryck. Det räcker gott.

9. Anders Johansson (C)
Kommentar: Anders för Kråkerums politiska tradition vidare. Det började ju med riksråd av ätten Bielke redan under medeltiden, även om man numera låter det stanna vid ledamot i kommunfullmäktige och en och annan nämnd. Nå, Anders är både engagerad, kunnig, påläst och en duktig debattör. Kunde lika väl ha nämnt hans far, men det får väl räcka med en från samma gård.

10. Eric Dicksson (M)
Kommentar: Liberalen som blev moderat istället för folkpartist. Trevlig grabb som tänker självständigt och som står för en viss föryngring av detta parti. Hade jag varit moderat hade jag definitivt kryssat Eric.

11. Christina Lundqvist (M)
Kommentar: Klart att Vållö ska ha en representant i politiken. Christina lär aldrig bli partiledare, men är duktig och en trevlig färgstark personlighet.

12. Helena Gunnarsson (FP)
Kommentar: Helena har förstått att det behövs även andra borgerliga partier än Centerpartiet i en fungerande demokrati. Hon kommer inte att förändra världen, men en liberal röst behövs i Mönsterås.

Det finns andra som säkert är mer kompetenta än vissa av dem jag har nämnt, men nu handlade det om mina favoriter och då väger jag in fler faktorer än kompetens.

OBS: om du vill kommentera detta inlägg så kom ihåg att inte anföra personangrepp mot de här nämnda politikerna. Håll en sansad ton om kritik ska framföras.

Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande

Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande
Sverige har haft många sällskap och studieförbund som syftat till folkbildning. Ett av de tidiga och mest fantastiska hette ”Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande” som bildades 1833 med syfte att verka för ”arbetarklassens höjande i intellektuellt avseende”. Sällskapet gav ut en mängd skrifter och publikationer, bland annat tidskriften ”Läsning för (svenska) folket”, och var verksamt till 1926 innan det ombildades till en stiftelse med mer begränsade uppgifter.

Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande gav ut skriften "Läsning för folket". Här första häftet från första årgången 1835 (tryckning från 1862). I häftet kan man bland annat ta del av "Arbetarens morgonpsalm", "Om svenska jordens avkastning", "Om fårskötseln; eller den kloke och förståndige fårgubben", "Om nödwändigheten af binäringar wid åkerbruket" och "Kort berättelse om Commerce-Rådet Christoffer Polhems lefwerne och nyttiga uppfinningar".

Föreläsningsföreningar
I äldre tider fanns det även föreläsningsföreningar lite här och var. Även Mönsterås hade en sådan under 1900-talets första hälft då man bjöd in talare i olika ämnen och hade lite samkväm.

Någon organiserad föreläsningsverksamhet kan jag inte finna i dagens Mönsterås, även om föreningar och studieförbund ibland bjuder in talare, men visst skulle det vara roligt med en förening med fokus enbart på föreläsningar i vitt skilda ämnen. Det skulle vara lärorikt. Lokaler är ju inte så svårt att hyra –  alltifrån ett par hundra per kväll och uppåt.

Julfirande förr och brott i Stranda härad

För egen del har jag några föreläsningsämnen i beredskap. Snart ska jag hålla ett litet föredrag om julfirande genom historien. Förutom gamla jultidningar från slutet av 1800-talet så finns det ett unikt ibland bortglömt material på Nordiska Museet. Det handlar om uppteckningar av företrädelsevis äldre personer (ofta bönder) som berättar om sin barndoms jular på 1800-talet. Jag har tillgång till sådant material från vår bygd och det är mycket intressant. Vi får inblickar i julförberedelser och julfirande på landsbygden vid denna tid.  Kanske lägger jag upp föredraget som text på bloggen efter evenemanget. Eventuellt blir det också ett föredrag om Brott och straff i Stranda härad i Blomstermåla. I januari väntar Historiska föreningen i Oskarshamn och i mars ska jag prata lite om Mönsteråsbloggen i ett sammanhang som jag väl inte riktigt trodde jag skulle bjudas in till. Livet är fullt av skrällar.

Centerpartiet bagatelliserar sitt bruna förflutna

Om att bära sitt partis historia
Vid Centerpartiets 100-årsjubileum 2010 sa Maud Olofsson att hon bär partiets historia med sig varje dag. Det måtte ha varit en tung börda om man betänker att Centerpartiet, tidigare Bondeförbundet, var riksdagens mest rasistiska och främlingsfientliga parti under 1930-talet. Är det måhända Mauds främsta misslyckande under sin tid som partiledare att hon, trots löften om det, aldrig tog itu med en seriös granskning av sitt partis historia. Till och med Vänsterpartiet har kommit längre i sin uppgörelse än vad Centerpartiet har gjort.

Inte en rad om sitt mörka 1930-tal

Den som går in på Centerpartiets officiella hemsida och läser om partiets historia på 1930- och 1940-talen hittar främst information om kohandeln med socialdemokraterna och det ansvar partiet tog för Sverige under depressionen och andra världskriget, och det är förstås riktigt och viktigt. Däremot nämns inte med ett ord att Bondeförbundet under denna tid, då till och med Högern tog avstånd från Nazismen, var det mest rasistiska och judefientliga partiet av alla Sveriges riksdagspartier. Att så retuschera sin mörka historia kan inte vara något annat än en medveten politisk historierevisionism utifrån en politisk agenda.

Bortförklaringar och förnekelse
På 1990-talet uppstod en debatt kring Centerpartiets förflutna då det visade sig att en gammal Centerpartist, PO Sundman, hade varit öppen och ivrig nazist en gång i tiden. I samband med det utlovades en bok som skulle ”Klarlägga allt vad som hände på 1930-talet”. Men inget hände. 2001 utlovade så Maud Olofsson en sanningskommission, men jag har ännu inte hört talas om någon bok.  I en jubileumsskrift från 2010, ”100 år av handlingskraft”, nämns förvisso partiets rasistiska 1930-tal, men hör och häpna, det bortförklaras med att partiet bara var präglat av tidsandan och inte var värre anstruket än andra partier. Ibland handlar det om uppenbar förnekelse som när centerpartisten Thomas Korsfeldt avfärdar partiets koppling till bruna idéströmningar som ett ”obevisat försanthållande av en felaktighet”.

Bondeförbundet var det mest rasistiska

Korsfeldt har förstås fel. Visserligen var alla partier präglade av tidsandans rasbiologiska folkideal, men Bondeförbundet var det i särklass mest rasistiska och främlingsfientliga riksdagspartiet under 1930-talet. (se ex Mattias Tydén och Ingvar Svanberg, 1997, Sverige och förintelsen). Henrik Bredberg kallar i Sydsvenskan jubileumsskriften för ett intellektuellt och moraliskt haveri, och det måste man tyvärr instämma i.

Till och med Högern (idag Moderaterna) tog ganska tidigt avstånd från de tyska nazisterna, många redan före Kristallnatten 1938. Svenska tidningar rapporterade utförligt om nazisternas framfart, inte minst behandlingen av judar, vilket fick de flesta partier att ganska tidigt markera avståndstagande från nazisterna. Bondeförbundet hade dock en annan linje och nazistagitation förekom inom partiet.

Rasismen inskriven i partiprogrammet

Ibland sägs det att rasismen och nazismen inom Bondeförbundet inte var omfattande utan endast präglade vissa udda undantagspersoner inom rörelsen. Det stämmer dock inte. Från 1933 och fram till 1946 hade Bondeförbundet som enda parti rasismen inskriven i sitt partiprogram:

Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.

Inga pengar till flyktingar

Noteras kan också att Bondeförbundet i riksdagen satte sig emot att hjälpa de få flyktingar som trots allt fick inresetillstånd och för att i stället kräva att pengarna skulle gå till svenska småbrukare.

En oblyg antisemit
Ett annat exempel är Otto Wallén som i en riksdagsdebatt 1939 "utan att blygas" deklarerade sig som antisemit.

Justitieminister Westman

Den ledande bondeförbundaren KG Westman, som var justitieminister 1936-43, var öppet antisemit. Han har ett stort ansvar för att Sverige i stor utsträckning höll judarna borta från Sveriges gränser före och under andra världskriget. Under krigsåren var han även ansvarig för censur av tidningar som skrev misshagligt om Hitler. Anti-nazisten Torgny Segerstedt beskrev han med följande ord i sin dagbok: ”hans judiska älskarinna har undanträngt hans själ och ersatt den med en judesjäl”.

Ungdomsförbundets antisemitism
Även Bondeförbundets ungdomsförbund utmärkte sig och ett par exempel får belysa detta. I sin tidning SLU-bladet drev man 1938-1939 en kampanj mot "den judiske docenten Gunnar Heckscher" som sedermera blev högerledare. Han kallades "judeyngling" och "then lille Manasse" – uttryck som var vanliga i antisemitiska skämt vid denna tid. 1938 skrev man också att ”den svenska bondeklassen älskar heller inte judarna över hövan… En utrensningsaktion mot icke önskvärda element kan snart vara på tiden”.

Det får räcka så. Centerpartiet har haft många goda idéer om hur man bygger ett bra Sverige, vilket man kan läsa om i ”100 år av handlingskraft”.  Men man har uppenbarligen inte handlingskraft nog att ta itu med sitt dunkla idéarv. Tragiskt.

Läs även:

"Judefrågan" : debatt om antisemitism i 1930-talets Sverige / Henrik Bachner, 2009.

Skuggor av ett förflutet : Bondeförbundet och trettiotalet, Anders Björnsson, 2009. Anders är en av få som tonar ner Bondeförbundets rasistiska förflutna och mer sätter in det i tidsandan. Men Björnssons bok finansierades delvis av Centerpartiet.

Att bo granne med ondskan : Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och förintelsen / Klas Åmark, 2011.

Nazismen i Sverige 1924-1979 : pionjärerna, partierna, propagandan / Heléne Lööw, 2004.

Se även här, här, och här.

Konditori och polishus på Storgatan

Till höger ser vi det nybyggda polishuset m.m. på Storgatan 1940. Kommunen hade köpt ett äldre hus som revs 1939 och därefter byggt det nya. Till vänster ser vi ett betydligt äldre hus där skylten avslöjar att det fanns ett konditori och bageri. I folkmun kallades det för Jennys café. Huset ägdes då av August och Jenny Jonsson.

Huset hade i äldre tider bara en våning men verkar vara riktigt gammalt. Huset finns med på kartan från 1813 och tomten var bebodd redan 1726, låt vara att det kan ha varit ett äldre hus. Några nedslag i husets historia:

1726 – tomten bebos av mäster Cünts och Sjöbergh.

1735 – tomten ägs av fru Rappe och bebos av Sjöbergs och Grans änkor.

1748 – tomten ägs av fru Rappe och bebos av skomakare Sinnerström och murarmästare Hallberg.

1813 – tomten ägs och bebos av färgare Sjöberg.

1852 – tomten ägs av Kapten Engström.

1872 – tomten ägs av skeppare A. Olsson.

Tomten benämns senare Nisse-Lasses lott.

Tidningsläsare

En helt vanlig ateljebild från omkring sekelskriftet 1900 kan tyckas, men tittar man noga så ser man att mannen till vänster läser Mönsterås-Tidningen. Mönsterås-Tidningen var en bilaga till Oskarshamns-Tidningen från december 1880 till december 1883. Därefter slutade den vara bilaga och istället fick OT:s fjärde sida heta just Mönsterås-Tidningen. Mönsterås-Tidningen blev sannolikt långlivad. Jag vet att jag har sett den så sent som 1959.

Bloggers bildbehandling ändrar sig hela tiden verkar det som. För att se bilden i större format får man just nu högeklicka på bilden och öppna den i nytt fönster.

Skapa ett Stranda United

De högre divisionerna verkar avlägsna
Mönsterås ser ut att ha fastnat i division fem. Fliseryd harvar på i sexan. Blomstermåla pendlar mellan femman och fyran. Timmernabben nådde sin peak för några år sedan med spel i eltifyran, men får nu tampas med Blomstermåla för att hålla sig kvar i fyran. Och i ärlighetens namn så lär det fortsätta så. Elitfyran eller trean (och kanske i bästa fall tvåan) som egentligen skulle vara ett rimligt mål för lag i en kommun av Mönsterås storlek verkar mer avlägset än någonsin. Och som någon skrev i en kommentar nyligen - "Mönsterås Kommun måste vara den enda kommunen som har fler än 10000 invånare som inte har ett 4 elitlag eller bättre."

Ett vägval

Då står man inför ett vägval. Antingen accepterar man att det är så. Lagen fortsätter kämpa och ha kul i gärdsgårdsserierna. Inget fel med det. Det kan bli härliga derbyn vissa år och den småskaliga fotbollen har sin charm. Idealism, kamratskap och en korv med bröd, nästan tomma läktare och en hel del frustration. En och annan spelare fostras som lyckas i högre divisioner. För mig duger det gott.

Stranda United
Eller så vågar man göra något nytt och djärvt för att det ännu en gång ska vara möjligt att få se fotboll på lite högre nivå i Mönsterås och de andra centralorterna. Och nu ska jag häda lite.  Varför inte slå sina påsar ihop och göra en gemensam satsning under namnet Stranda FF, eller Stranda United om man nu vill vara lite internationell. Man skapar helt sonika ett gemensamt A-lag för herrarna, medan föreningarna i övrigt kan fortsätta med sin barn- och ungdomsverksamhet. På så sätt kan man bevara föreningarna, men ändå satsa framåt i ett gemensamt projekt. Och varför inte passa på när det snart blir en gemensam konstgräsplan. Det finns förstås en del teknikaliteter som skulle behöva lösas och träningar och hemmamatcherna skulle ju få fördelas rättvist. Men med god vilja skulle det gå och avstånden är mindre än mellan många förorter och Stockholms centrum. Givetvis måste alla föreningar bidra med spelare i inledningsskedet för att undvika avundsjuka, men efter ett par säsonger skulle man nog inte tänka så mycket på om spelarna kommer från GIF, TIF, BIK eller FIF.

Vilken nytändning det skulle kunna bli. Alla skulle satsa extra hårt för att nå en plats i A-laget. Konkurrensen skulle öka dramatiskt. Kvalitén skulle höjas. Och så tar man in en hård men rättvis tränare som vet vad han vill.

Problemet med den här sortens satsningar är att de ofta är känslomässigt omöjliga. Föreningarna har anrika historier och är ofta mer eller mindre bittra rivaler. Jag brukar ha väldigt svårt för projekt av det här slaget. Men nu handlar det ju inte om Barca och Real. Så varför inte våga något annorlunda och ge det tio år. Det kan ju knappast bli sämre och går det åt skogen så finns det ändå en poäng i att man vågade. Vad spelar det för roll. Våga skapa lite fotbollshistoria.

Zlatans bok - revanschen som drivkraft

Det räcker nu, Zlatan
Efter 80 sidor börjar det bli tjatigt. Det räcker nu, Zlatan. Jag har fattat grejen. Nu vet jag att du är tuffast och kaxigast i hela världen. Du har sagt det på varje sida nu. Men ändå är det svårt att sluta läsa. Trots att Zlatan verkar ha fastnat i en ärligt talat ganska så töntig värld där tuffaste vinner och där hämnd och revansch är den huvudsakliga födan, så är det ett ganska så sympatiskt självporträtt trots allt.

Förunderlig resa

Även om internationell ligafotboll inte intresserar mig särskilt mycket, jag föredrar ju som bekant gärdsgårdsserierna, så har jag nu läst Zlatans och David Lagercrantz bok "Jag är Zlatan...". Och nog är det en förunderlig resa man får följa – alltifrån den delvis miserabla och småkriminella uppväxten i Rosengård till det hårda proffslivet i Europeiska storklubbar. Från barndomens tomma kylskåp till trettiomiljoners hus och lyxferrari.

"Hela min karriär bygger på viljan att slå tillbaka"
Och Zlatan vet hur han vill måla sin resa – som en ständig kamp. Den otuktade Rosengårdsgrabben, den småkriminella invandrargrabben som stjäl cyklar och kaxar sig, motarbetad av finkänsliga svenska föräldrar som ordnar protestlistor för att bli av med honom, men som just på grund av detta hittar den drivkraft som gör att han kan utveckla sin talang.

På ett ställa skriver han ”Hela min karriär bygger på viljan att slå tillbaka.” Just där, även om det är lite tragiskt, känns det som att jag börjar begripa mig på Zlatan. Hela hans drivkraft är revansch. Hans känsla av att vara annorlunda, att inte passa in, att bli motarbetad av de fina, tror jag flera kan identifiera sig med. Och han njuter som mest när han får triumfera inför alla dem som en gång försökte sätta käppar i hjulet för honom. Revanschen som drivkraft skall aldrig underskattas när man gör kreativa saker. 

Den trasiga familjen
Skildringen av uppväxten i Rosengård och den trasiga familjen är stundtals gripande, även om han ibland faller i fällan att romantisera det småkriminella livet bland stulna cyklar och snatterier, vilket som vuxen verkar omformas till skallningar på fotbollsplanen och livsfarliga bilfärder i 320 km i timmen. Finns förstås inget tufft i det.

Proffslivet

När han sedan kommer in på sitt liv som proffs uppdagas en värld som jag inte hade en aning om. Spelare som slåss på träningarna, tränare som agerar som goda eller onda diktatorer, klubbdirektörer som agerar som rena mafiosos.  För att inte tala om rävspelet när en spelare skall byta klubb. Frågan är om Zlatan har haft en genuin klubbkänsla någon gång. Allt handlar om att visa att man är bäst i det mest prestigefulla laget, även om han vid ett tillfälle tillstår att han älskar Malmö FF. Men i övrigt fanns det inget lockande med beskrivningen av proffslivet. Tvärtom – allt han skriver om gör mig än mer förankrad i gärdsgårdsseriernas leråkrar.

Den hårda fasaden brister
Vid några få tillfällen brister den hårda fasaden. Riktigt gripande blir det när hans första son visar sig ha ett allvarligt fel på magen och tvingas till en akut operation. Överhuvudtaget är det i relationen till barnen som Zlatan visar sig mest mänsklig. Men annars är livet en ständig kamp.

Barcelona

Smått komiskt blir det när Zlatan kommer till Barcelona och har svårt att smälta in i det väluppfostrade laget. Tränaren verkar inte kunna hantera honom. Huruvida det verkligen handlade om en personlig konflikt, som Zlatan vill ha det till, eller om han helt enkelt inte kunde acceptera att han fick byta position och ibland blev bänkad vet jag inte.

Zlatan skulle aldrig ha gillat mig
Zlatan berättar sitt liv rakt av. Några djupare analyser blir det aldrig. Vad tycker Zlatan egentligen om proffslivet, maktspelet och pengarna? Jag har aldrig läst en självbiografi med någon som har ett så stort ego. Kanske har det hjälpt honom i karriären även om en och annan ödmjuk ju också lyckas. Ändå är det svårt att ogilla Zlatan. Och när Zlatan skriver ”Jag hatar när den som skiljer ut sig trycks ner”, så är vi bästa kompisar. Men Zlatan skulle aldrig ha gillat mig. Jag är för noga med regler och stannar vid rött ljus.

Mönsterås Kommun vimsar igen

Vimserier igen
Mönsterås Kommun vimsar igen - dels vad gäller beslutsunderlaget för den rivningshotade verkstaden vid Kuggås, dels vad gäller beslutsunderlaget att införa större andel ekologisk och KRAV-märkt mat i skolan.

Kommunalrådets vilja på Kuggås
Låt oss börja med verkstaden på Kuggås. Rivningen skulle ha gjorts i oktober, men enligt uppgift från Tekniska kontoret har det skjutits upp då det finns krafter som vill ha den kvar. Kommunalrådet Roland Åkesson verkar dock inte tillhöra den skaran och det brukar ju bli som Roland vill. Enligt dagens Barometern/OT ska verkstaden rivas i vinter och Roland Åkesson kommenterar iskallt det faktum att det framkommit synpunkter på rivningsplanerna med att man har fått tillstånd av Länsstyrelsen.

Länsstyrelsens yttrande - av riksintresse för kulturmiljövården

Ja, hur är det med den saken egentligen? Mönsteråsbloggen har vid flera tillfällen lyft fram byggnadens unika industrihistoria och betydelse för Mönsterås moderna historia, (se här och där länkade sidor). Även Länsstyrelsen har yttrat sig om den aktuella Kulturmiljön med följande ord:

Mönsterås forna köping utgör som helhet en värdefull kulturmiljö vilket bl.a. avspeglas i att området utgör del av ett riksintresse för kulturmiljövården. De äldre industrier som ingår i denna miljö utgör ett värdefullt inslag i den samlade stadsbilden. Det gäller särskilt de verkstäder och industribyggnader som ligger ned mot hamnen utmed Sjögatan och Kuggåsvägen.

Trix på hög nivå

Att Länsstyrelsen ena gången lyfter fram områdets unika karaktär för kulturmiljön, för att i nästa stund ge rivningstillstånd verkar ju orimligt. Jag frågade en gång kommunen om man hade gjort någon kulturhistorisk utredning och fick till svar att man hade gjort en miljöutredning angående gifter i marken. Det är ju något helt annat, och jag förmodar att det är den gamla miljöutredningen som Roland hänvisar till. Någon kulturhistorisk utredning utöver den där Länsstyrelsen betonar att området utgör ett riksintresse för kulturmiljövården lär inte finnas och därför kan inte kommunalrådet heller luta sig mot någon sådan. Att hänvisa till en miljöutredning om gifter när det handlar om en historisk miljö är ju inte logiskt.

Det allvarliga är dock att kommunalrådet så iskallt hänvisar till Länsstyrelsen istället för att uppbåda en känsla för den kulturmiljö han är folkvald att förvalta. Samma sak kunde vi se på 1960-talet då teknokrater, som säkert ville väl, såg till att flera svenska städer med sällsynt unika historiska miljöer förvandlades till moderna gråtrista betongmonster.

Osäkerhet kring Ekomaten

Kommunen verkar också vimsa när det gäller ekologiskt odlat och KRAV-märkt, som ju nu är det som gäller för en ganska ansenlig del av skolmaten. Jag skickade en fråga till kommunen och bad om att få se det vetenskapliga underlaget för beslutet. Det är ju viktigt att kommunen fattar sina beslut på vetenskaplig grund, och inte bara hakar på trender och positivt värdeladdade ord. I synnerhet då jag kunde hänvisa till rapporter som säger att ekologiskt odlat har flera nackdelar. Det handlar ju om våra barn. Jag tänkte att nu när frågan är aktuell så borde man väl ha det snabbt tillgängligt. Men så verkar inte vara fallet. Trots att det nu har gått över en vecka, så är det enda svar jag har fått att kommunen återkommer. Vad är det som tar sådan tid? Eftersom man nyligen har informerat skolorna i frågan, så borde väl det vetenskapliga underlaget vara aktuellt. Jag hoppas inte att man nu i efterhand försöker leta fram positiva rapporter. Det kommer jag inte att nöja mig med. Jag kommer att kräva att få se äldre utredningsmaterial så att jag klart kan se att vetenskapliga belägg har funnits med i beslutsprocessen. Inte något man har tagit fram efter beslutet.

Två frågor alltså där kommunen synes tveka vad gäller beslutsunderlaget.