Antikvariatextremisten som blev historiker men inte professor - minnen från min tid vid Högskolan i Växjö

Därför klättrade jag upp ur den akademiska ankdammen
Någon fann det högst märkligt att jag hade avbrutit mina akademiska studier och aldrig blivit professor i historia. Ja, det kan man förstås tycka. Nu anser jag förvisso att min person saknar allmänintresse, men om någon till äventyrs hyser den nyfikenhet vi så ofta finner hos människosläktet, så ska jag i all anspråkslöshet berätta om den märklighet som ledde fram till mitt beslut att klättra upp ur den akademiska ankdammen och bosätta mig på fast mark. Vi tar det väl från början. Den som är känslig för skryt avrådes från vidare läsning. Nedanstående är en mycket förkortad och för bloggen i hast anpassad variant av det som i memoarerna utgör flera kapitel. Originaltexten är mer detaljerad och har fler sidospår och resonemang av olika slag. OBS: detta är min förenklade och idylliserande berättelse, en 50 sidors historia nedkortad till 3. Det finns flera andra berättelser med andra vinklar. Å andra sidan tycker jag att memoarer inte alltid behöver vara så nyanserade.

Dyster boksvärmare och antikvariatextremist
Jag flyttade till Växjö 1988 för att läsa Kulturvetarlinjen vid Högskolan i Växjö. Om mitt första läsår ”Intellektuell revolution och känslomässig regression" kan man läsa här. Det andra året skulle man så förkovra sig (ett idag tragiskt bortglömt uttryck) i ett humanistiskt ämne, och som den dystre boksvärmare och antikvariatextremist jag var, föll valet på litteraturvetenskap.

Anders och Elisabeth
Anders Ringblom och Elisabeth Stenborg höll i föreläsningarna. Anders var en något bister herre som trots en påtaglig knarrighet ändå fångade oss när han öppnade dörrarna till världslitteraturens giganter. Elisabeth, nja någon av naturen given föreläsare kan man inte med all god vilja i världen påstå att hon var, ehuru mycket beläst och sympatisk.

En uppsats i motvind
Den obligatoriska uppsatsen som avslutade läsåret blev till att skriva i motvind eftersom mitt ämne, Morrisseys rockpoesi, inte föll den konservative Anders i smaken. Morrissey ingick vid denna tid ännu inte i kurslitteraturen som exempel på modern engelsk lyrik. Nå, jag klarade mig utan större trångmål.

Historia blev min lidnerska knäpp
Frågan var nu om jag det tredje året skulle fortsätta med litteraturvetenskap eller byta ämne. Det blev både ock. Jag fortsatte att läsa litteraturvetenskap på halvtid, samtidigt som jag började läsa historia på heltid. Per Lagerkvist och August Strindberg i all ära, det var härliga kurser, men det var historia som blev min Lidnerska knäpp.

Lars-Olofs hövdingadöme
Föreläsningar och andra sessioner utspann sig i den mytomspunna sal 18. Där var Professor Lars-Olof Larsson obestridlig hövding och härskare, ja en god despot kan man nog sanningsenligt säga. Under flera års tid hade han byggt upp ämnet tillsammans med Rolf Johansson. Det sades att de inte kom överens, men Rolf kompletterade med sin gemytlighet och intellektuella spänst utmärkt Lars-Olofs något mer strama och kontrollerade framtoning. Låt vara att även Lars-Olof hade nära till skratt när han fann det lämpligt. Lars-Olof omgav sig med en kreativ stab av unga historiker som egentligen var inskrivna i Lund som doktorander, men som arbetade för Högskolan i Växjö – bland andra Peter Aronsson och Lennart Johansson.


Lars-Olof Larsson













En unik kreativ miljö
Ämnet historia vid den lilla högskolan hade vid denna tid ett mycket gott anseende och utgjorde en erkänt kreativ miljö. Lars-Olof Larsson räknades som en av Sveriges främsta medeltids- och agrarhistoriker och hade med sitt fokus på lokalhistoria och sin generösa attityd gentemot nästa generations historiker skapat en unik miljö. Jag hade den stora förmånen att få komma dit under den expansiva fasen då allt var möjligt.

Lars-Olof ringer arla morgonstund
Alla hade förstås stor respekt för Lars-Olof. När Lars-Olof talade lyssnade man. Han hade onekligen en naturlig auktoritet. Jag minns när telefonen ringde hemma hos mig klockan 7.30 en onsdagsmorgon när jag ännu låg kvar i sängen efter att ha inmundigat något olämpligt kvällen innan. - ”Hej, det är Lars-Olof! Jag tänkte att vi skulle diskutera din uppsats på mitt kontor klockan 8.00”. Aldrig, varken förr eller senare, har jag blivit så snabbt kurerad från min olustiga sjuka.

Muntlig tentamen på Lars-Olofs kontor
Lars-Olofs föreläsningar höll absolut toppklass och var genialt upplagda. Även Peter Aronsson och Lennart Johansson var inspirerande, skolade av Lars-Olof, men ändå med nya fräscha infallsvinklar. Vårterminens uppsatsskrivande blev en stor personlig framgång för mig. Lars-Olof var mycket nöjd och lät mig förstå att han gärna ville se en fortsättning nästa läsår. Jag hade dock kvar en liten kurs om Erik XIV som jag hade skjutit framför mig. Den 20 augusti klev jag något darrig i benen in på Lars-Olofs kontor för en muntlig tentamen. Solen sken in från sydväst och belyste mitt ansikte likt en KGB-strålkastare mot en dissident. Svetten lackade i pannan, men allt gick väl. Det låter kanske fånigt, men Lars-Olofs gunst var viktig. Och jag hade fått den utan det minsta fjäsk. Jag tror Lars-Olof uppskattade det. Andra människor har andra erfarenheter av honom.

I Vadstena
Hela läsåret hade varit fantastiskt givande och även innefattat en resa till landsarkivet i Vadstena. På kvällen skulle vi lämna vandrarhemmet och besöka en restaurang vid Nunnornas, men till Lars-Olofs stora förtret hade de stängt. ”De skulle ju inte stänga förrän klockan 2”, sa en Lars-Olof i upplösningstillstånd. Klockan 2 på dagen, visade det sig. Nå, vi hittade en annan restaurang och alla fick en trevlig stund i sällskap av vår läromästare. När det började bli dags att gå tillbaka till vandrarhemmet ville Johan ändå ha en öl till, varvid Lars-Olof yttrade de bevingade orden: ”Om Johan tar en öl till, så får Johan skylla sig själv imorgon”. Johan tog ingen mer öl.

C-kurs och ny uppsats
Nu var det ingen tvekan om att det var historia jag ville ägna mig åt. Följande år läste jag in C-kursen i ämnet, vilket bland annat innebar en tjock uppsats. Även denna blev en framgång och trycktes i högskolans speciella serie för utvalda vetenskapliga arbeten – Scripta Minora.

Jag avbryter D-kursen i Lund
Sedan var det dags att läsa D-kursen, men någon sådan fanns dessvärre inte i Växjö det året. Således påbörjade jag den i Lund. Men resorna blev för betungande och efter någon månad avbröt jag Lundastudierna för att istället invänta nästa D-kurs i Växjö. Under tiden läste jag några andra småkurser i Växjö, bland annat vetenskapsfilosofi.

D-uppsatsen blir färdig
1993-1994 kom så äntligen en ny D-kurs i Växjö. Man kan väl säga att det är den enskilt viktigaste kursen om man sedan vill söka in på forskarutbildningen. När den så i många avseenden avgörande D-uppsatsen var färdig blev jag den förste som tog den nyinrättade magisterexamen från institutionen för humaniora i Växjö. Jag har ännu kvar de små champagneglasen med högskolans emblem som jag fick.

Jag kommer in på forskarutbildningen
Därefter sökte jag in till forskarutbildningen i Lund och kom in. De tittar på hur studierna har gått, de två senaste uppsatserna, pratar med de lärare man har haft (jag förmodar att både Peter Aronsson och Lars-Olof Larsson lade ett gott ord för mig) och gör sedan en samlad bedömning om man kan förväntas klara doktorandstudier.

Min handledare Bengt Ankarloo - spontan ilska transformerades till utstuderade justitiemord
Min handledare i Lund blev professor Bengt Ankarloo. En liten man, oftast trevlig, men också lynnig och oberäknelig. Om Bengt hade en dålig kväll eller funnit anledning att reta upp sig på något kunde ett seminarium bli ett pinsamt spektakel. Bengt var expert på att med största elegans dräpa någon verbalt. Hans initiala känsla av ilska var måhända spontan och en del av hans personlighet som han inte kunde göra så mycket åt. Men när denna ilska sedermera transformerades till utstuderade planerade justitiemord i seminarierummet mot utsatta doktorander i beroendeställning, ja då var det inte roligt längre. Jag råkade själv ut för detta vid ett tillfälle. Jag hade i några mejl framfört synpunkter till Bengt om hur jag ville utveckla avhandlingens inriktning. Bengt svarade aldrig på mejlen, och jag anade att han istället tänkte dräpa mig på nästa seminarium då jag skulle lägga fram min uppsats. Så blev det också. Jag hade dock mentalt hunnit förbereda mig och klarade situationen ganska bra. Andra lämnade seminariesalen för alltid. Man såg dem aldrig mer. Men jag minns också när Bengt bjöd hem hela gruppen till sin lägenhet och bjöd på ett riktigt festbord. Efter ett par år valde jag att byta handledare till den mer lyssnande och resonerande professor Eva Österberg som passade bättre ihop med min forskningsprofil och mitt lynne, även om jag alltid kände mig som en främmande fågel i Lund.

Efter något år i Lund hade jag förmånen att få en doktorandtjänst, vilket gjorde mig till en av de lyckligt lottade. Det innebar att jag utan ekonomiska bekymmer kunde ägna mig åt min forskning.

Växjö och Lund i samarbete
Historieämnet i Växjö hade tack vare Lars-Olofs goda kontakter ett unikt samarbete med historiska institutionen i Lund, ett förhållande som Peter Aronsson övertog. Vi som var doktorander i Lund fick fortsätta verka i Växjömiljön. Således åkte jag ner till Lund med jämna mellanrum för att läsa in kurser och gå på seminarier, samtidigt som jag fick ett kontor vid Växjö högskola. Lars-Olof, Peter och Lennart var mycket måna om att utveckla den kreativa forskarmiljö som fanns i Växjö. Vi doktorander gavs både plats och förtroenden.

Undervisning
Redan efter något år som doktorand fick jag börja undervisa vid Högskolan i Växjö. Två eller möjligtvis tre år höll jag och Peter Danielsson i en av de största kurserna som behandlade medeltiden fram till 1800. Historieämnet i Växjö hade vid denna tid nått sådan status i landet att elever medvetet valde bort de stora universitetsstäderna bara för att få läsa historia i Växjö. Årsklasserna blev större för varje år.

Kultförklarade lärare
Peter och jag jobbade dag och natt med kursen. Jag var ytterst sällan hemma och skötte det mesta av livet från kontoret. Allt förbereddes minutiöst noga. Och det tog inte länge förrän vi blev kultförklarade. Ja, jag kan utan minsta antydan till skryt sanningsenligt hävda att vi var älskade av studenterna. Vissa lärare gav intryck av att se undervisning som ett nödvändigt ont och rev av sina föreläsningar lite halvhjärtat. Peter och jag (och ytterligare ett par av doktoranderna) gav allt och bjöd på oss själva. Detta märkte förstås studenterna. Allt var bättre förberett än en partikongress i Moskva. Seriöst och faderligt. Samtidigt upphöjde vi föreläsningarna till en konstform – Peter med sin fantastiska berättarkonst och jag med min lite torra beska humor. När vi sedan dessutom gjorde ett besök på studenternas pub så kände studenterna att vi var på deras sida, även om vi alltid var måna om att behålla en viss professionell distans.

De bästa utvärderingarna
Trots att både Peter och jag bara var doktorander så fick vi de bästa kursutvärderingarna av alla lärarna vid denna tid. Vissa av de mer erfarna blev lite gröna av avund och muttrade något om att vi lade ner för mycket tid på studenterna, men vi visste i all ödmjukhet att studentberömmet var jäkligt välförtjänt. Peter och jag var exempel på hur två helt olika personligheter kan komplettera varandra till något bra (jmfr Lars-Olof/Rolf och Peter A/Lennart).

Häxkurs på egen hand
Utöver detta hade jag en egen kurs om häxprocesserna. Det var nog den roligaste kursen jag gjorde, även om samarbetet med Peter var det mest kreativa. Jag minns att jag var lite orolig för om jag skulle klara en kurs på egen hand utan Peter. Men kemin mellan mig och studenterna var på topp och när kursutvärderingen kom hade jag ett totalomdöme på 4,9 av 5.

De bästa åren
Detta var de bästa åren i Växjö. Vi var ett härligt kamratgäng som även umgicks en hel del på fritiden, även om det inte alltid fanns någon tydlig gräns mellan arbetstid och fritid. Vi var i mycket idealister. Visst förekom det konflikter ibland. Många utav oss var ganska egensinniga och andra hade humör. Men det mesta blåste över snabbt. På det stora hela har jag bara positiva minnen.

Unik miljö slås sönder
Men inget varar för evigt och den unika miljö som växt fram i Växjö skulle komma att slås sönder. Man kan om man vill säga att historia hade blivit för framgångsrikt. Ämnet glänste mer än de andra på Institutionen för humaniora. Och genom att gömma sig bakom formella meritförteckningar och diffusa tolkningar av dessa kunde institutionen sätta stopp för den expansiva utvecklingen.

När två tjänster, i mycket avgörande för ämnets utveckling, skulle tillsättas så gick dom inte till Peter Aronsson eller Lennart Johansson. Andra personer med annan inriktning tog över och ämnets särprägel började vittra sönder. Det som hade kunnat bli ett komplement blev huvudspår. De nya härskarna tog förstås med sig sina specialkompetenser och satte sin prägel på utvecklingen. Personligen kom jag bra överens även med dem och gjorde ett försök att medla som inte slog väl ut (mer om detta i de riktiga memoarerna).

Professionalisering och förlorad attraktionskraft
Samtidigt hade den process påbörjats där högskolan skulle bli universitet. Då blev det plötsligt viktigt för skolan att kunna visa att de som undervisade var färdiga doktorer. Därmed påbörjades en utslussning av oss doktorander som lärare på grundkurserna. En slags professionalisering genomfördes kan man säga. Att sedan sådana som Peter och jag var älskade av studenterna och fick de bästa kursutvärderingarna spelade då mindre roll. Vi knuffades ut i periferin, även om alla var tacksamma för de insatser vi hade gjort. Tyvärr var många av de lärare som tog över inte särskilt framstående föreläsare. När sedan den så tidigare kreativa miljön stelnade och förändrades så försvann också ämnets attraktionskraft. Det som tidigare hade lockat studenterna fanns inte kvar. Vad jag har hört lockar historia idag ytterst få studenter i Växjö jämfört med min tid.

Läget försvåras
När så högskolan blev universitet och historia fick egen forskarutbildning, så blev läget förstås än mer besvärligt för oss som var inskrivna i Lund. Vi som tidigare hade varit en tillgång i utvecklingsskedet och en förutsättning för framgångarna, blev plötsligt några som stal utrymme.

Flytten till Mönsterås
Plötsligt behövdes nämligen kontorsutrymme för Växjös egna doktorander. Jag och ytterligare några fick visserligen löfte om att få sitta kvar i någon vrå, men när så min fru fick fast jobb i Oskarshamn så var beslutet inte svårt att fatta. Vi flyttade till Mönsterås. Och jag var inte ensam om att lämna historieämnet i Växjö. Flera av dem som var med under de mest kreativa åren är idag utspridda och gör insatser på andra områden. Kompetensen och engagemanget lever kvar, men kommer andra till del. Några jobbar på museer och arkiv, andra är lärare, andra skriver populärvetenskapliga böcker, ytterligare några är vid andra universitet.

På ett sätt innebar flytten till Mönsterås att jag avbröt mina akademiska studier. Att sitta i Mönsterås och skriva en avhandling är inte optimalt. Mönsterås har inget forskningsbibliotek och dessutom betyder den akademiska miljön mer än man kan tro.

Allt har sin tid
Jag är fortfarande inskriven i Lund och har väl inte helt släppt tanken på att en dag skriva färdigt min avhandling. Men Mönsteråsflytten innebar att jag fick ett delvis nytt liv. Jag ångrar ingenting. Allt har sin tid och Växjöåren kommer jag alltid att bära med mig eftersom de formade mig och mitt sätt att tänka. Jag gör mitt bästa för att förvalta de erfarenheterna i Mönsterås.

Vikten av att inte tänka på samma sätt
Lars-Olof lärde mig vikten av att förmedla forskningsresultat till en vidare krets än akademien. Jag formades också till att omfatta en historiesyn som inte i första hand fokuserar på kungar och nationer, utan på lokalsamhällets människor. Sist men inte minst lärde jag mig att en kreativ miljö inte består av människor som tänker på samma sätt. Intellektuellt högt i tak, olikheter, möten och diskussioner som leder framåt är definitivt att föredra, framför en unken instängd miljö med jasägare. Hur mycket jag än trivs i Mönsterås, så är orten just i det avseendet tyvärr en besvikelse.

Viktrapport vecka 39 - ingen brådska

En person i läsekretsen undrade hur det hade gått med mitt viktminskningsprojekt som jag drog igång vecka 31. Det var ett tag sedan jag redovisade viktkurvan, något som jag egentligen skulle ha gjort varje vecka. Dessvärre glömde jag en vecka och sedan tillstötte komplikationer i form av förkylning och datorkrasch. Men här kommer aktuell status. Jag är förvånad att kurvan överhuvudtaget går nedåt, med tanke på att jag inte har bytt livsstil. Det är det jag måste jobba mer med.

Mönsteråsbloggen avslöjar – ”Det är jag som är den PMS-drabbade skribenten”

Den sk ”Vallokalsmannen” som jag tidigare har nämnt skriver inte bara om "sossejävlar", "sossekurder", "sosseblaskor", "sossekommunistas", "kommunistjävlar", bidragsfuskande invandrare, tokiga islamister, köpmän, mordhotande golfbaneägare, "politikeras", "folkpartistjävlar", bilar och båtar, utan nu även om en ”PMS-drabbad skribent” på en ”Krist-Islamsk-Socialist blogg”. Mönsteråsbloggen kan idag avslöja att den ”PMS-drabbade skribenten” är undertecknad och att den ”Krist-Islamska socialistbloggen” är Mönsteråsbloggen. Ja, det senare framgår ju redan av ”Vallokalmannens” artikel.

Jag nöjer mig med att konstatera att blogginlägg från Mönsteråsbygden därmed har nått en ny kvalitativ nivå, samtidigt som jag får glädja mig åt att äntligen ha fått rätt diagnos efter alla dessa år. Jag som trodde det var en vaxpropp.

Tillägg onsdag kväll:
"Vallokalsmannen" har satt sig i sinnet att föra detta vidare till en ordduell, se här. Och jag tillstår utan vidare att hans nyskrivna inlägg är oslagbart i sin insinuanta förträfflighet. Jag gör inte ens ett försök att bräcka det. Vid något tillfälle ska jag dock be att få återkomma till det som "Vallokalsmannen" finner så högst märkligt, nämligen varför jag aldrig blev professor i historia och varför jag lämnade Växjö och Lund. Det beror inte bara på att "även en idiot kan bli professor i historia", som en uppretad lärare till "Vallokalsmannen" en gång sa. Det beror inte heller enbart på att min fru fick jobb i Oskarshamn. Men den historien kan gott få ett eget inlägg. Det är nog inte så märkligt som "Vallokalsmannen" vill tro. Ändock en historia väl värd att berättas.

Den gäckande tapetfabriken i Mönsterås funnen (uppdaterad)

Reklam för ett tapettryckeri i Mönsterås 1852 som kan beskådas i Stranda Hembygdsförenings museum. Men var låg fabriken?

De gäckande tapetfabrikerna
En fråga som länge har gäckat Stranda Hembygdsförening är var de två tapetfabriker/tryckerier låg som enligt Mönsteråsboken skall ha funnits i Mönsterås på 1850-talet.

I hembygdsföreningens museum finns tapetstockar, tryckerianordningar, tapeter och reklam från en av de två tapetfabrikerna. Av reklamen framgår att tapetfabrikörerna hette Ekwall och Poies, men var deras fabrik låg har varit en gåta. Nu ska vi inte leta efter en fabrik såsom man ofta föreställer sig att de såg ut i industrisamhällets begynnelse – ett stort tegelhus med hög skorsten. Nej, tapettillverkning hade mer karaktären av hantverk och behövde sannolikt inte särskilt stora lokaler.

Poijes hus återfinns
Den bevarade reklamen för tapetfabriken är från 1852. Och nu visar det sig turligt nog att det finns en källa att tillgå från samma år – en beskrivning till Mönsteråskartan 1852. Och där visar det sig att gåtan med största sannolikhet får sin lösning. På tomt nr 40 återfinner vi nämligen målaren C.O. Poijes. En målare vid denna tid kunde mycket väl även ägna sig åt tapettryck och tapettillverkning. Tomt nr 40 ligger enligt kartan på Torgets västra sida. På tomten ser man ett stort hus och flera andra mindre hus. Huvudbyggnaden finns kvar än idag.

Placeringen stämmer mycket väl med det vi i övrigt vet om bebyggelsen och folket kring torget i äldre tider. Det var otvetydigt ett kvarter för i huvudsak hantverkare.


Del av Mönsteråskartan från 1852. Tapetfabrikör Poijes bodde på tomt 40 där han med största sannolikhet även hade sitt tapettryckeri. Hantverkare hade ofta bostad och arbetslokaler på samma tomt. Klicka för större format.


På det här fotot från 1928 har jag markerat huset där Poijes bodde på 1850-talet med ett rött kryss. Tapetfabriken låg kanske i samma hus eller i något av de andra husen på bakgården.

Tapetfabrikör och målarmästare
Därefter var det inte så svårt att följa upp Poijes som visade sig heta Carl Olof Poijes. Han föddes 1816 i Kalmar (son till arbetskarlen Johan Fredric Pojes och Maria Olsdotetr Witt), avlade borgared i Kalmar 1839 och dog 1881 i Västervik där han var…just det…tapetfabrikör. Några år tillbringade han även i Mönsterås. 1838 flyttar han från Kalmar till Mönsterås. 1850 föds sonen Gottfrid Constans i Mönsterås och 1853 dör hans hustru Maria Fredrika Hahn därstädes av "kräfta i bröstet". 1856 flyttar änkemannen med sina barn från Mönsterås till Misterhult. Poijes gjorde under sin levnad också en del kyrkomålningar och hade även titeln målarmästare.

Hembygdsföreningen kommer snart att komplettera sin utställning med de nya uppgifterna.

Var den andra tapetfabriken låg undandrar sig ännu ett säkert bedömande. Det kan ha handlat om efterträdaren till Poijes eller en helt annan fabrik.


Tryckerianordning från tapetfabriken.


Tapet från fabriken.

Källor
Karta över Mönsterås 1852 med tillhörande beskrivning. Kartan finns på Lantmäterimyndigheten och i Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Sverige, Sverige fosterland - en historisk parentes

Sverige ingen naturlag
Sverige. Ja, nog väcker det känslor hos de flesta. Men nu är Sverige ingen naturlag, inget evigt statiskt tillstånd. Människor har befolkat Norden sedan istiden släppte sitt grepp för över 10 000 år sedan. Någon form av Sverige har bara funnits i omkring 800 år och det är skapat av människohänder, ibland blodsdrypande sådana. Glöm de gamla kungarna som rabblas upp före medeltiden. Om de överhuvudtaget har funnits så regerade de inte över Sverige.

Sverige formades av hårdföra tyranner
800 år av 12 000 år är inte särskilt lång tid. Dessutom har Sverige formats av hårdföra tyranner som Birger Jarl och Gustav Vasa. Släktfejder, blodsdåd, förtryck och övergrepp mot lokalbefolkningens bönder har varit återkommande inslag när Sverige formades. Vi i Småland minns kanske särskilt Dackeupproret när tyrannen Gustav Vasa till slut slog ner våra förfäders vilja till frihet och självbestämmande. I vissa fall som Skåne kan man tala om ren tvångsinförlivning och försvenskning. Samerna har också utsatts för kulturellt förtryck genom århundraden. Samtidigt har Sverige paradoxalt nog påverkats starkt av andra kulturer - alltifrån den arabiska till den romersk-katolska, tyska, franska, flamländska och amerikanska.

De regionala variationerna har i mycket försvunnit
Nationen var ingen given enhet i äldre tider. Landskapen med sina landskapslagar, härader med sina ting, socknarna med sockenstämmorna och byarna med sina bystämmor var mer naturliga enheter som byggde på påtagliga gemenskaper. Sverige har i alla tider varit ett projekt signerat överheten. Under århundradenas lopp har överheten suddat ut de regionala landskapslagarna, dialekterna och de regionala kulturerna. En del återstår förvisso, men mycket har blivit standardiserat och förvandlats till rikssvenska och rikskultur. Så sent som förra året skulle skolan påtvinga vår dotter "rätt" uttal. Istället för den tornedalsfinska symbiosen av u och o i exempelvis "mocket" skulle hon lära sig att säga det rikssvenska "mycket". Och då utgör ändå tornedalsfinska (Meänkieli) ett officiellt minoritetsspråk i Sverige.

Folkhemmets mörka sida
Långt in i modern tid har staten krävt anpassning till det svenska. Först vid mitten på 1900-talet fick vi exempelvis full religionsfrihet. Icke att förglömma det svenska folkhemmet med sitt rastänkande och alla steriliseringar av människor som inte ansågs stärka den svenska folkstammen.

Ändå älskar vi detta Sverige
Ändå älskar vi detta Sverige. Jag också. Gemensamma lagar, 200 år av fred, en litterär kulturskatt, landskapet och positiva känslor vid exempelvis idrottsevenemang har skapat en slags fosterlandskärlek.

Varför integration?
Ändå är globaliseringen den stora trenden. Gränserna betyder allt mindre. Vilket språk man talar inom respektive land spelar också allt mindre roll. Så varför är det så viktigt att invandrarna skall integreras i det svenska samhället? Varför måste de underordna sig? I en tid då Sverige blir allt mer oväsentligt kan man förstås ställa sig frågan varför det är så viktigt att lära sig svenska och svensk kultur. Vi är inte där än, men på sikt kan jag mycket väl tänka mig att det är viktigare att kunna engelska eller kinesiska för att få jobb, än svenska. Men idag pratar alla partier om integration som lösningen på alla problem, och än så länge kanske man måste jobba så. Men om 50 år har vi nog nått dithän att integration är en icke-fråga. Integration utgår från en syn där Sverige och nationen är den grundläggande enheten. Så kommer det inte att förbli.

Sverige - en historisk parentes
Behåll gärna Sverige som demokratisk nivå. Behåll Sverige som idrottsnation och värna de olika svenska kulturuttrycken. Men hur mycket jag än älskar Sverige så tror jag att Sverige som nation kommer att visa sig ha varit en historisk parentes på omkring 1000 år. Just nu är det känslomässigt svårt att ta in det, lite vemodigt, men om 200 år kommer historikerna att ge mig rätt.

Stubbemåla – övergiven hållplats och bangård

Vid Stubbemåla stannade en gång tågen. Mellan 1914 och 1962 fanns en hållplats för persontrafik. Här har också funnits en bangård. Undrar om det här underjordiska garaget härstammar från bangårdstiden?

Stubbemåla - hållplats och bangård
Stubbemåla var en av de små hållplatser som fanns utmed den järnväg som sedan 1900-talets början utgick från Mönsterås. Under närmare 50 år klev folk på tåget för att ta sig till sina arbetsplatser vid Norrbacken, Blomstermåla och Sandbäckshult.

Stubbemåla hållplats fanns mellan 1914 och 1962. Därefter lades persontrafiken ner.1957 anlades även en liten bangård så att man kunde lasta av sådant som skulle fraktas vidare till det nybyggda Mönsterås Bruk. Åren 1962-1972 var Stubbemåla enbart en lastplats. Vid vägkorsningen fanns även en gammal banvaktsstuga som revs när området gjordes om till en än större bangård 1972-1973. I samband med det rev man upp smalspåret fram till Mönsterås och ersatte med normalspår. Anledningen var att tågen skulle kunna gå smidigt på den nya järnvägen mellan Mönsterås och Bruket.

Idag på lunchen tog jag en tur till Stubbemåla. Den mörka dagen påverkade tyvärr fotograferingen.


En mängd rör sticker upp från taket till garaget.


Vid garagets bortre ände finns en liten kur med framsida av trä som förmodligen täcker en gammal utgång av något slag.























Foto av banvaktarstugan från Björn Edmans bok (se nedan). Tyvärr hamnar bilden på sidan hur jag än gör.


Den gamla källaren till banvaktarstugan fanns kvar, även om den var svår att upptäcka i ett hie av buskage och vildäppelträd.


Källaren.


Gammal räls låg vid sidan om järnvägsspåret.


En tank av något slag låg nedanför järnvägen.


I närheten hittade jag den här väntkuren. Kan den möjligtvis härstamma från hållplatstiden?


Korsningen av idag. Banvaktsstugan låg precis till vänster om spåret efter korsningen.


Björn Edmans bok innehåller mycket intressant.

Litteratur
Björn Edman – Mönsterås-Åseda Järnväg, 2007

"Vallokalsmannen" ger sin version

Som jag tidigare har nämnt rapporterade lokalpressen i tisdags om en man som skall ha agerat besynnerligt vid Parkskolans vallokaler på valdagen. Enligt lokalpressen skall han ha fällt rasistiska omdömen till en valfunktionär, samt fotograferat både valsedlar och valfunktionärer. Stämningen skall ha varit olustig. När polisen råkade anlända togs en anmälan upp och mannen avvek från platsen. Så långt lokalpressen.

Den aktuella mannen ger nu sin egen version av det inträffade på sin blogg. Fokus ligger där på rätten att fotografera, när huvudfrågan egentligen handlade om vad som sades till valfunktionären med utländskt påbrå. Det var väl det anmälan handlade om, inte fotograferingen. Att fotografera i vallokal är tillåtet. Huruvida något olagligt i övrigt har skett får förstås polisen utreda. Jag befarar dock att ett ärende av det här slaget får ungefär samma prioritet som en cykelstöld. Jag nöjer mig med att konstatera att det inte är vedertagen praxis att driva runt i vallokaler med kamera eller driva valdebatt mot funktionärer på ett sätt som upplevs kränkande.

Sverigedemokraternas toppnamn i Mönsterås utsattes för mutförsök av Aftonbladet

Sverigedemokraternas förstanamn i Mönsterås, Anders Leander, utsattes i veckan för ett mutförsök av Aftonbladet. Reportern ringde upp Anders och låtsades vara ett företag som ville etablera sig i Mönsterås. Om Anders åtog sig att pusha för företaget i fullmäktige så skulle han få 100 000 kr i belöning. De stämde träff i Kalmar dagen därpå, men då hade Anders beslutat sig för att inte åka dit. Istället kom Aftonbladet och ringde på dörren och anklagade honom för att ha tackat ja till muta. Allt kan ses på denna länk till Aftonbladet. Anders har nu polisanmält Aftonbladets agerande.

Vad ska man då säga om detta?

1. Hur illa jag än tycker om SD:s politik så tycker jag att Aftonbladets knep är lite halvlågt. Känns inte helt seriöst, ärligt talat. Det här gör bara att SD kan förstärka myten om sig själva som martyrer.

2. Om Anders agerande kan man väl säga att han betydligt tydligare borde ha tackat nej till de 100 000 kronor som han erbjöds. Hans agerande är klantigt. Men frågan är om han överhuvudtaget fattade vad de snackade om. Han är inte medietränad. Det måste man komma ihåg. Och tackar han solklart ja till pengarna? Tveksamt.

3. Vill man bekämpa SD så tror jag inte det är den här typen av journalistik man skall ägna sig åt. Bättre att analysera deras politik och framföra seriös kritik.

Citybaren i Mönsterås

Citybaren minns jag från min barndom. På 1980-talet fick Irene Skarp problem med Miljö- och hälsoskyddsnämnden och planerade att stänga baren. Exakt hur det blev vet jag inte. Idag finns Höjdens Hotell i huset, så uppenbarligen har traditionen av matställe och hotell levt vidare.

Motorcykelolyckan
Jag minns Citybaren från min barndom då jag har ett svagt minne av att jag går upp för en trappa för att hälsa på en släkting som bodde i husets hotellavdelning. Så mycket mer vet jag egentligen inte, annat än att min kusin Christer körde ihjäl sig på platsen. Christer kom med sin motorcykel på Storgatan när han av någon anledning förlorade kontrollen och körde rätt in i Citybarens gavel. Det spreds ganska snabbt rykten att en raggarbil hade trängt ut honom, men jag tror inte polisen lyckades få klarhet. Detta måste ha varit omkring 1973-1974.

Gösta Sundin
Vid 1970-talets början var det Gösta Sundin som bedrev bar och hotellrörelse i huset. I samma hus fanns även grosshandel av basarvaror.

Speceri- och diverseaffär
Innan huset blev hotell var där speceri- och diverseaffär. Nämnas kan Claes Johansson som enligt ett gammalt reklamblad drev ”speceri- och tapetaffär”. Hans efterträdare hette J.E. Carlsson. Vid sekelskiftet skall det även ha funnits en herrfrisering i huset. Tittar man i äldre handlingar så framgår att byggnaden 1871 var handlanden G Petterssons boningshus.

Hur gammalt är huset?
Men hur gammalt är huset? Eric Nelsson skriver i en artikel i Stranda 1972-1973 att ”Byggnaden är troligen uppförd på 1840-talet”. Av en händelse går denna uppgift att kontrollera. Det finns nämligen en karta över Mönsterås från 1852. Kartans beskrivning är från 1851 och där står det om detta hus: ”Stort nybyggdt boningshus tillhörigt arrendatorn Jon (Jan) Ericksson”. Huset kallas alltså nybyggt 1851, vilket stämmer ganska väl med Nelssons uppgifter om 1840-talet.

Ett äldre hus på samma tomt
På samma tomt hade det tidigare funnits ett annat hus, men det låg på tomtens östra sida ner mot gamla Sjögatan. Det huset finns med på kartan 1852, liksom kartan från 1813. Av kartans bilaga 1813 framgår att huset då beboddes av handlare Sjöström och att det tidigare varit tingshus. Det var innan det nya tingshuset byggdes 1797 (nuvarande biblioteket).

Ett mindre hus vid gaveln
I äldre tider låg det även ett mindre hus i direkt anslutning till husets norra gavel. Det bör ha försvunnit någon gång vid 1800-talets slut, men finns avbildat på en teckning från 1862. Det finns med på kartorna fram till 1885, men syns inte på fotografier från 1890-talet.


Karta från 1885. Det aktuella huset ligger i höger bildkant strax vänster om nr 61. Här avbildas också det lilla huset som låg vid norra gaveln. Mitt emot dessa hus ser vi det Modeerska huset.


Karta 1862. Huset har här beteckningen 94.





















Kartan 1852. Här ser vi det gamla huset som låg på tomtens östra del. Det nya "Citybarshuset" hade man inte ritat in ordentligt än, sannolikt för att det var nybyggt, vilket framgår av kartans bilaga.


Bilaga till kartan från 1852. Här framgår att det hade byggts ett stort nytt hus på tomten. Det är det huset som i modern tid blir Citybaren och Höjdens hotell.


Karta 1813. Här ser vi det äldre huset på samma tomt, vilket låg närmare Sjögatan.


Texten till 1813 års karta där det bland annat framgår att huset fungerat som tingshus en gång i tiden.


1800-talsfoto. Det aktuella huset är det ljusa som syns i höger bildkant.


Ännu ett gammalt foto från 1890-talet.

Div 5 nordöstra – en slutsummering (nu uppdaterad)

Slutsummering
Idag spelades den sista omgången i division 5 nordöstra och vi kan nu summera. FC Vimmerby flyttas direkt upp till fyran, medan Långemåla och Fågelfors får försöka kvala sig upp. Jag tror båda lagen har mycket goda chanser. I botten blev det så att Överum efter en fin slutspurt får kvala, medan Ankarsrum åker ner i sexan. Så sent som förra året spelade Ankarsrum i fyran.

Tippade sisådär
Om vi jämför serien med hur jag tippade i våras, så är det bara att erkänna att jag gissade sisådär. Visserligen prickade jag in 4 av de 5 lagen på övre halvan. Men Mönsterås gick sämre än förväntat och hamnar på platsen precis över kvalplats. GIF är tillsammans med Ankarsrum årets stora frågetecken. BOIF och Rödsle hamnade högre upp än jag trodde. Precis som jag tippade så hänger IK Tuna Södra kvar. Överum trodde jag kunde få det svårt i år, men tippade ändå en niondeplats. Nu blev det något sämre än så.

Minnen från säsongen
Vad mer finns att säga. Det har varit angenämt att få följa GIF både hemma och borta. Som vanligt fastnar vissa minnen. Jag minns hur jag desperat gick omkring och letade efter en toalett uppe i Odensvi, underbara små idrottsplatser mitt ute i skogarna som vittnar om generationers slit och hjärta för sina lag och så matcherna förstås. Segern mot FC Vimmerby var ju en stor triumf, liksom derbyt hemma mot Långemåla. Något direkt tråkigt minne har jag nog inte, bortsett från vissa snopna förluster. Ja, det förstås, hela fenomenet FC Vimmerby gav i alla fall mig anledning att tycka att det var bättre förr. Och så var det tråkigt att Besa inte kunde fullfölja säsongen.

Division 5 nordöstra på Internet
En glädjande notering är att lokalfotbollen uppmärksammas allt mer av både privatpersoner och föreningar. Och det kan behövas mot bakgrund av medias allt mer tynande bevakning. Kanske är division 5 nordöstra rent av den serie som bevakas bäst på Internet. Jag tänker på bloggar som Professorns och min, men även matchreferat på föreningarnas hemsidor. Icke att förglömma de ibland livliga och underhållande diskussioner man kan följa på föreningarnas gästböcker.

Professorns tipstävling
En extra krydda har Professorns tipstävling varit. Jag inväntar med spänning Professorns slutsummering och kanske kanske kan det bli ett högst anmärkningsvärt slutresultat. Vi får väl se vad Professorns räknemaskin kommer fram till. Jag sätter champagnen på kylning utifall.

Uppdatering söndag: Professorn har nu summerat tipstävlingen och det blev så att jag genom seger i sista omgången kom ifatt Professorn och därmed delar segern i tävlingen. Sanslös dramatik.

Vad händer nu i GIF?
Vad ska nu GIF göra för att det skall gå bättre nästa säsong? Om styrelsen menar allvar med målsättningen att snabbt nå elitfyran, så kan man förstås inte bara gå och avvakta på att vi skall fostra fram en sensationellt framgångsrik årgång. Nej, då krävs det målmedvetna insatser.

Ny tränare
Jag har redan fått information om att GIF ska byta tränare efter årsskiftet. Det kan förstås vara en del för att bryta ett mönster och få nya infallsvinklar. Personligen har jag inga åsikter i denna fråga. Men om man nu ska byta så ska man förstås skaffa en lugn god taktiker som vet vad han vill och som kan skapa ett samspelt lag. Men vem blir ny tränare? Det är jag lite nyfiken på att få veta. Thomas ”Lillis” Lagström fick sparken i Högsby, men vill enligt egen utsago inte träna lag under division 4. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Kompletterad trupp
Vidare måste man förstärka truppen, inte på måfå, utan strategiskt. Det är absolut inget fel på dagens trupp, men den behöver kompletteras, balanseras med mer fysik och mer rutin. Några grovarbetare och kanske en måltjuv i straffområdet.

Jag förmodar att det är styrelsens jobb att hitta de nyförvärv som behövs. Och det är inte en avundsvärd uppgift. Särskilt svår blir uppgiften om GIF fortsätter att följa policyn att i första hand värva spelare som har GIF som moderklubb. Detta är i och för sig en hedervärd defensiv linje, men svår att följa om man vill hitta rätt spelare. Och hur många återvändare har GIF egentligen att hoppas på. De flesta lär väl vilja fortsätta spela i betydligt högre divisioner. Att återvända hem när man kanske ännu är under utveckling är nog inte att vänta.

Personligen förväntar jag mig ingenting när det gäller framtida lagbyggen. Man kan bara hoppas att GIF får behålla så många som möjligt, samtidigt som man lyckas värva några nya. Jag rapporterar förstås allt eftersom jag får information.

Peru eller Mönsteråsbygden?

Lamadjuret hör hemma i Sydamerika. Nå, den här filuren fick jag idag se på ett fält i Mönsteråsbygden. Är lite osäker på vad den kan tänkas användas till, men har läst någonstans att de är bra fårvaktare. På fältet bredvid lamadjuret fanns det en skock med får, men de hade ett stängsel emellan sig.

Extremhögern äger ej längre tillträde till min blogg

Subtila hot
Sedan jag i några artiklar och kommentarer framfört mina åsikter om SD och sagt vad jag anser om en persons nivå på bloggkommentarerna, så har jag blivit utsatt för subtila hot, dock inte tillräckligt tydliga för att jag anser det vara mödan värt att göra en anmälan. De kommer dock inte från någon företrädare för SD. Det handlar om utmaningar där personen ifråga vill träffa mig öga mot öga utan andra personer närvarande, då personen anser sig förolämpad av mina svar på hans kommentarer. Detta är tillräckligt obehagligt för att jag hädanefter kommer att låsa dörren när jag är hemma. Jag kommer också att ta bort länken till den aktuella personens blogg och porta den personen från att posta kommentarer här. Jag har alltid haft en strävan att ha högt i tak, men detta förtroende har nu missbrukats. Jag hoppas på läsekretsens förståelse. Denna man kommer inte att ges mer utrymme på min blogg.

Rasistiska utlåtanden i vallokal
Extremhögern verkar vara aggressiv just nu. I tisdagens tidning kunde vi läsa om en person som valdagen uppträdde aggressivt i Parkskolans vallokal och framförde rasistiska utlåtanden gentemot en valfunktionär och partirepresentant med utländskt påbrå.

Kochar Ismaill (S) vill inte förbjuda några partier
I övrigt har det i kommentarer på bloggen framförts aggressiv kritik gentemot Kochar Ismaill (S) och den syn på främlingsfientliga partier hon framförde i lokalpressen före valet. Av tidningsartikeln i Östran kan man som läsare få intrycket att hon vill förbjuda främlingsfientliga partier. Då jag själv vet hur svårt det är att bli rätt citerad gav jag henne chansen att förklara om det var det hon menade. I ett svar från Kochar låter hon meddela att hon inte vill förbjuda några partier, utan bara är emot deras människosyn. Hon försäkrar att hon är för demokrati och alla människors lika värde. Därmed hoppas jag att vi en gång för alla har proppat igen truten på de anklagande högerextrema trutarna i Mönsterås.

Det finns som alltid en röd tråd.

Traditionen om huset som danskarna skonade på Lövö 1677 – myt eller sanning?

Enligt traditionen var det just detta huset, Mellangården på Lövö, som danskarna skonade vid anfallet 1677 eftersom de hittade ett spädbarn i en vagga. Huset är dock av betydligt yngre datum. Kan den gamla muntliga traditionen ändå ha en kärna av sanning?

Muntlig tradition från danskarnas härjningar
När danskarna härjade i vår bygd sommaren 1677 så brändes flera byar. Den muntliga traditionen har varit levande långt in i vår tid. Ett intressant gripande exempel finner vi från Lövö som med sitt utsatta kustläge ofta drabbades hårt vid fientliga anfall.

En gård med barn i vagga skonades
Lövö hade vid denna tid fyra gårdar. Enligt traditionen brändes tre, men en gård skonades eftersom danskarna där hittade ett barn i en vagga. Den skonade gården skall ha varit mellangården (nr 2) och samma hus som står kvar på tomten än idag. Nedan citerar jag delar av den muntliga traditionen:

när danskarna var här brände de hela ön, folket hade somnat in och de smög sig i land och stack ner dom. Daneslät vid Vrångenäs var deras båtplats, man kan se alla stenarna där ännu. Ute på ringsholm finns det en håla, där folket grävt ner sig när danskarna kom. Och den hålan finns ännu kvar. Och Millegården, nummer 2 annars, skall ha varit den enda gård som blev kvar. Och de säger att det är det huset, som är kvar ännu. Så finns det en udde, som heter Kasen, där hade de vårdkase att varsko till land med. Det var bara fyra bönder bönder i byn på den tiden, och dom stack de ihjäl. De påstår att det var en dräng, som gått över till danskarna och blivit förrädare. Och han visade vägen för danskarna. Och så kom de till gården, där drängen hade tjänat. Och då var det bara ett litet barn i vaggan där, för allt folket hade flytt ut i hålor. Och när barnet fick se alla knappar och allt blankt, så började det att skratta, och då skall de inte ha bränt huset.

Huset inte från 1600-talet
För några år sedan skall man dock ha undersökt en stock i det utpekade huset och kommit fram till att det inte var från 1600-talet. Därmed förefaller man ha dragit slutsatsen att traditionen inte är sann. Men är det så enkelt? Hur skall vi ställa oss till den muntliga traditionen?

Ofta en kärna av sanning
Låt oss för det första konstatera att muntliga traditioner av det här slaget ofta har en kärna av sanning, även om detaljerna inte alltid stämmer. Det finns exempelvis en annan muntlig tradition från Ålems socken om att en klockare tillsammans med några andra bönder lyckades gömma undan kyrksilvret i Granshultskogarna vid danskkriget 1611-1612. En liten notis i kyrkboken från 1613 visar att historien är sann. Där står nämligen att Nils i Granshult har fått en belöning av socknen som tack för denna sin insats.

En titt i ett gammal dokument kan ge ledtrådar
Historien om den skonade gården på Lövö kan säkert också vara sann, även om det inte är just det huset som står på gårdstomten idag. Man kan mycket väl tänka sig att danskarna skonade ett hus som senare revs eller flyttades. En titt i ett gammalt dokument från Laga skiftet på 1840-talet ger information som faktiskt kan ge stöd för den hypotesen och därmed även den muntliga traditionen.

Det utpekade huset på mellangården har två våningar, vilket är mer typiskt för hus byggda på 1800-talet. På 1600-talet hade vanliga bondhus i regel bara en våning. Husets utseende tyder alltså på att detta hus inte kan vara det som skonades av danskarna, precis som stockundersökningen också visade. I den detaljen har alltså den muntliga traditionen fel.

Två hus på mellangårdens tomt
Det som ändå gör det här lite extra intressant är att den aktuella mellangården, nr 2, delades i två och tre gårdar under 1700-talet. När Laga skifte genomfördes 1849 så framgår det att mellangården hade två boningshus – ett större med två våningar (7 ¼ alnar högt) typiskt för 1800-talet och ett mindre i en våning (4 ¼ alnar högt), typiskt för äldre tider. Det större huset fick enligt handlingarna stå kvar, medan det mindre huset skulle flyttas från bykärnan till en tomt utanför byn.

Det mindre huset kan ha varit det danskarna skonade
Med största sannolikhet är det det större huset som står kvar idag. Det mindre huset som skulle flyttas kan mycket väl ha varit det som danskarna skonade på 1600-talet. Helt osannolikt är det inte eftersom det mindre huset beboddes av den släkt som suttit längst på mellangården – en släkt som jag själv har i mina antavlor. I samband med att huset flyttades vid Laga skiftet så passade man sannolikt på att bygga ett nytt hus på den nya tomten man blivit sig anvisad. I den muntliga traditionen levde ändå kopplingen till mellangården kvar, men kom felaktigt att förknippas med det större och senare byggda huset efter att det äldre hade flyttats eller rivits. Det är i alla fall en rimlig hypotes värd att arbeta vidare med.

Nämnas kan också att Lövö sannolikt låg öde drygt 20 år efter att danskarna besökte byn 1677. Enligt gränstvisthandlingar från 1723 brukades byn under Ålem i 20 och några år efter danskarnas anfall. (Fel!!!)

Man kan också fundera på om den muntliga traditionen egentligen inte går tillbaka på två varianter. I berättelsen ovan så sägs å ena sidan att befolkningen gömde sig i hålor, å andra sidan att de dödades. Å ena sidan räddades ett hus pga att drängen som var överlöpare kom från mellangården, å andra sidan för att soldaterna hittade ett spädbarn i en vagga.


Del av Laga skifteskartan från 1849 som visar detalj från Mellangårdens tomt där man kan se två boningshus. Det minsta huset (längst till vänster efter beteckningen R) skulle man flytta. Kan det ha varit det som danskarna skonade 1677?


Den här texten visar att ett hus på mellangården skulle flyttas.

Källor och litteratur
Ålemsboken, 1949, se särskilt sid 117, 282 och 506ff.

Laga skifteshandlingar för Lövö 1849.

Tillbaka på outsiderpositionen - något mer luttrad och cynisk

Min mångkulturella dotter
Jag har en dotter på sju år. Hon är till hälften från Finska Tornedalen. Hon leker med barn som är svartare än natten, barn med rötterna i Östeuropa, barn komna från diktaturer och krigszoner i Asien. Vissa delar vår kristna tro, andra är kanske ateister, några muslimer. Jag har inte så noga koll. Vi har alltid behandlat alla lika. SD:s framgångar är ett hån mot min familj, mot hela den kamratskap och de ideal som finns i vårt kvarter.

Några steg närmare svart överrock året runt
”Varför ställde du upp i ett val när du aldrig kan vara någon till lags?” Bra fråga från min gode vän. Men nu är jag tillbaka där jag trivs bäst. På outsiderpositionen. Lite lagom less på tillvaron, men som ändå anser att livet skall förvaltas så gott man nu kan. Jag går upp varje morgon, arbetar och lägger mig före midnatt. Kanske lite mer cynisk än igår. Lite mer heligt vred. Samtidigt lite mer luttrad och stoisk. Ännu några steg närmare att börja klä mig i svart överrock året runt. En symbios av Morrissey, Johnny Cash och David Sylvian. Tre förebilder. Vi behöver dom.


Morrissey - en förebild. Förebilder behövs i vår tid.














Jag är lyckligt lottad som har familj. Annars hade jag nog bosatt mig i ett skogstorp långt borta från civilisationen… fast med bredbandskoppling då. Allt för att komma undan människors larm ett tag.

Hur många kastade stenar i Rosengård är vi ifrån fler procent till SD?
Det här valet har tagit mig hårdare än någon kan ana. Många slätar över och menar att nu ska vi inte överdriva utan respektera demokratin. Jo, det får man göra i objektiv mening. Ett valresultat är ett valresultat. Och Sverigedemokraterna är också människor. De är inte så många än, men hur många kommer dom att bli. Det räcker väl med att några småligister kastar sten på snuten i Rosengård så får SD 2 nya procent. Och smäller så en extremislamist av en bomb någonstans i världen så ökar väl stödet till SD med ytterligare 5 procent. Så sjukt funkar den här världen. Och hur många tokstollar finns det på andra kanten? Hur många AFA-fanatiker finns det? Hur många extremislamister? Jag vet inte. Jag känner mig inte hemma här längre och har nog själv radikaliserats, överrock till trots.

Läget är allvarligare än gemene man kan ana
När jag bedömer Sveriges situation i ett historiskt perspektiv så ser jag att läget är mycket allvarligt. I 1930-talets Tyskland slogs nazister och kommunister på gatorna. I Sverige slåss AFA-folk, högerextrema och förortsgäng mot varandra. I Tyskland kom nazisterna först till makten i demokratiska val. I Sverige…

Tomas gjorde en helt relevant jämförelse på sin blogg häromdagen när han jämförde nazisternas resonemang med Sverigedemokraternas partiprogram. Jag tar mig friheten att visa samma citat:

"Under perioder av andlig, ekonomisk och politisk osäkerhet anklagade antisemiter judarna för att ha för stort inflytande i samhället. Judarna anklagades för att ha en plan att ta makten i hela världen."
Ur: ... Om detta må ni berätta ... Om nazismens framväxt.

"I dagens Sverige förs en djupt oansvarig invandrings- och integrationspolitik. Vårt land har tagit emot alltför många invandrare på för kort tid, och endast en mindre del har varit flyktingar under FN:s Genèvekonvention. Detta har orsakat omfattande ekonomiska, sociala och kulturella problem..."
Ur: Sverigedemokraternas partiprogram

Jag avslutar med ett lokalhistoriskt foto som passar bra rent symboliskt just nu.


Muddern 1954. Förr slängde folk sopor både vid Muddern i hamnområdet och Muddern mellan Kuggås och Ljungnäs. Den här bilden tror jag är från hamnen.

Personrösterna räknade i Mönsterås - vissa intressanta markeringar

Den andra rösträkningen där man även inkluderar förtidsröster från valdagen och utlandsröster är nu gjord för Mönsterås kommun. Vad gäller den procentuella fördelningen så skedde inga dramatiska förändringar, men noterbart är att Centerpartiet backade ytterligare tre tiondelar till 40,4%. Några intressanta iakttagelser vad gäller personkryssen kan göras.

Moderaterna - Här fick den unge Eric Dicksson som stod trea på valsedeln klart flest personröster. Detta får betraktas som en klar markering att moderatväljarna vill ha en föryngring av partiet i Mönsterås.

Folkpartiet - Här fick andranamnet Jenny Wennesund fler kryss än förstanamnet Bill Björklund.

Kristdemokraterna - Här fick andranamnet Lars-Jonny "Lalle" Andersson solklart flest röster. Även tredjenamnet Chatrine Pålsson Ahlgren lyckades få fler röster än förstanamnet Madeleine Rosenqvist.

Socialdemokraterna - Fjärdenamnet Kochar Ismaill fick näst flest kryss. Noterbart är också att nr 14 på listan Lejla Bajraktarevic hamnade på fjärde plats vad gäller kryss.

Vänsterpartiet - Här fick åttondenamnet Linda Fleetwood flest personröster.

Sverigedemokraterna - Här fick femtenamnet Maria Cimini näst flest personröster.

För Centerpartiet och Miljöpartiet fanns inga särskilda avvikelser.

För att man skall bli personvald krävs minst 5% av partiets röster OCH att man har fått minst 50 röster. Vad jag kan se påverkade inte personkryssen vilka som får sitta i fullmäktige i Mönsterås. Eric Dicksson (M) skulle ändå ha hamnat i fullmäktige eftersom partiet fick 3 mandat. Jenny Wennersund (FP) fick inte 50 röster och därmed torde Bill Björklund ändå ta platsen i fullmäktige. I KD hade ju Lalle ändå kommit in som andranamn. Chatrine Påhlsson Ahlgren tar trots fler kryss inte Madeleines plats eftersom hon inte fick 50 röster. Linda Fleetwood (V) fick 39 röster och var därmed 11 röster ifrån att personkryssas in i fullmäktige.

3 valmyter

Hade egentligen tänkt avsluta valskrivandet, men det har poppat upp några stickspår som jag tänker skriva av mig därför att de helt enkelt irriterar mig.

Myt 1. Valfrihet ökar friheten.
Alliansen blandar alltid ihop valfrihet med frihet. Men det är ju två helt olika begrepp med olika betydelser. Frihet är något subjektivt, något som varje människa upplever och som därför kan variera. Frihet är en upplevd känsla som inte kan mätas med instrument. Valfrihet däremot kan man mäta. Jag har si och så många sorters nässpray att välja på, si och så många telefonbolag, si och så många affärer att handla i, si och så många vårdcentraler etc. Stor valfrihet medför långt ifrån alltid en ökad känsla av frihet. Vissa människor kanske känner sig mer fria när de kan välja mellan 67 sorters mobilabonnemang, andra känner sig bara förvirrade. Vissa känner sig friare när de får välja vem som skall leverera hemtjänsten. Andra tycker det medför ökat tvång att tvingas välja det som tidigare kom med automatik. Vissa skulle kanske känna sig friare av att kunna köpa alkohol på Algots. Andra skulle öka sin konsumtion, hamna i missbruk och bli alkoholens fånge, dvs uppleva minskad frihet. När så Alliansen inte skiljer på valfrihet och frihet så gör man helt enkelt ett logiskt felslut. Att sedan valfrihet kan vara bra av helt andra skäl är en annan historia.

Myt 2. I Sverige vågar inte media och de etablerade partierna diskutera integrationsfrågor, hederskultur och islamism. Ja, så brukar det låta från Sverigedemokraterna. Jag känner inte igen den verklighetsbeskrivningen. Kanske var det så en gång i tiden, men jag tycker det förs en hel del sansade diskussioner kring detta, utan att man för den skull köper Sverigedemokraternas problemformulering, uppdelningar och enkla lösningar. Jag tror att de flesta etablerade partier jobbar aktivt med dessa frågor och har betydligt mer seriösa analyser än vad Sverigedemokraterna har.

Myt 3. Demokrati innebär att jag går och röstar vart fjärde år och så är det nog.
Förvisso är det en medborgerlig rättighet (inte plikt) att rösta, liksom att låta bli. Men demokrati består förstås av så mycket mer än att rösta. Det finns också något som heter vardagsdemokrati och det är kanske den viktigaste dimensionen. Hur stort inflytande har jag över mitt dagliga liv? Den frågan borde ställas betydligt oftare. Sedan är det också så att i den optimala demokratin innebär medborgarskapet ett ansvar att man tänker igenom sina demokratiska val. Att bara slänga iväg en röst är förvisso en demokratisk rättighet, men likväl ansvarslöst.

Så, nu hoppas jag att jag kan lämna valet och ägna mig åt andra saker ett tag. Känner ett akut behov av att stänga omvärlden ute ett tag.

Intervju med Sverigedemokraterna i Mönsterås

Sverigedemokraterna fick 4,1% i kommunalvalet i Mönsterås och tog därmed 2 mandat. SD:s lokala förstanamn Anders Leander verkar dock inte vilja låta sig intervjuas i Barometern/OT, eftersom tidningen inte tog in ett genmäle när Socialdemokraten Kochar Isamilltt i en intervju redovisade sin kritiska syn på SD. Mönsteråsbloggen har också en kritisk syn på SD, men tycker ändå att det är självklart att ett nytt parti med nya representanter i demokratins högborg skall granskas, intervjuas och få komma till tals. 95,9% av Mönsteråsarna röstade inte på SD och det kan ju vara intressant för oss att få veta lite mer om vad partiet vill i Mönsterås. Jag ställde några frågor till Anders och fick svar:

1. Vilken/vilka blir de viktigaste frågorna för er att driva i fullmäktige?

Svar: Bemannad polisstation i Mönsterås, Att gamla skall få en parboendegaranti att få leva tillsammans på ålderns höst, bra mat, allt för att de gamla skall må bra.
Lärare i skolan skall vara väl utbildade och att de i första hand skall bli erbjudna jobb, SFI svenska för invandrare måste ses över då det finns invandrare här i Mönsterås som gått på SFI i upp till 10 år, Fria resor med KLT för åldersgruppen 70+ samt studenter upp till 25 år mellan 09.00 - 15.00, m.m

2. Har ni en utarbetad politik för skolan, äldreomsorgen och företagen?

Svar: Vi följer sd riks riktlinjer, samt att vi kommer att se över vilka brister det finns i våra skolor.

3. Anser ni att det finns något "invandrarproblem" i Mönsterås Kommun? Hur ser det i så fall ut och vilka åtgärder har ni?

Svar: Kan inte peka ut något speciellt, något vi kommer att undersöka senare.

4. Varför är ni starkast i Blomstermåla och Fliseryd?

Svar: Förmodligen för att det finns en flyktingförläggning i blomstermåla, Fliseryd vet jag inte.

5.Har ni många aktiva medlemmar i kommunen eller är det bara ni som finns med på valsedeln som är aktiva?

Svar: Vi har cirka ett 15 tal som vill vara aktiva medlemmar, men som förmodligen kommer att öka.

6. Bara 1 av era 5 kandidater på valsedeln är kvinna och hon står som nr 5. Någon kommentar?

Svar: Ja, hon ville stå längst ner på listan vilket jag tycker är synd men som jag respekterar. Vi har flera kvinnor som är medlemmar men som tyvärr inte vågar p.g.a deras arbete, hot, etc. något jag tror kommer att lossna med tiden.

7. SD brukar betona att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Den enda säkra faktorn över tid som står i relation till brott är dock alkohol. Borde ni inte då fokusera mer på alkoholmissbruket?

Svar: Vi kommer att medverka så att alkoholmissbruk minskas så mycket som möjligt i kommunen.

Tack för din medverkan, Anders.

Inte så välputsade lokalt
Det finns säkert anledning för mig att återkomma till SD i Mönsterås längre fram. Sverigedemokraternas stora problem, förutom ideologin, är ju att man utöver partiledaren har ytterst få slipade politiker. En titt på SD:s blogg för Mönsterås ger ett något annat intryck än vad intervjusvaren med välfärdspopulism ovan visar. På bloggen står invandringen i fokus. Några exempel på citat från SD:s mönsteråssida belyser detta:

”Hur många arbetsgivare vill anställa en människa som man bara ser ögonen på eller skall ligga och be till Mecca fem gånger om dagen. Jag skulle inte göra det iallafall.”
(Menar SD att invandrarna har sig själva att skylla om de blir diskriminerade på arbetsmarknaden?)

”Varför finns det invandrare som går på SFI i Mönsterås, som har gått där i 10 år. Jo därför att om denne klarar proven måste han ju arbeta och försörja både sig själv och sin familj. Varför skall man arbeta om man kan få bidrag, tyvärr är tänkandet så hos många av våra kulturberikade nykommlingar. Vi kommer att driva en politik i kommunen för att få bort denna onödiga kostnad för alla skattebetalare i Mönsterås kommun.”
(SD menar alltså att invandrare medvetet fuskar i Mönsterås. Belägg tack?)

”En sak jag undrar över är, hur dessa människor som kommer hit som flyktingar kan åka hem på semester? Har flytt från ett land där man riskerar att bli torterade eller dödad, och hux flux så åker man på semester. Detta är för mig en gåta, och vem betalar för detta, blir inte klok på dessa frågor. Jag skulle vilja påstå att dessa människor inte är flyktingar och bör därför utvisas snaras möjligt.”

(Det verkar alltså som om SD i Mönsterås betraktar invandrare som fuskare och dessutom vill utvisa nu svenska medborgare med utländsk härkomst som en gång flydde från länder i krig, men där det nu har blivit fred, varför de ibland kan besöka sitt gamla hemland. Jag tror vi får anledning att intervjua SD fler gånger.)

Personliga känslor efter valet – det genuint svenska dras i smutsen och så något om SD-paranoia

Ha, ha, ha!!! (Jag lovar att jag nog aldrig har skrattat så mycket i hela mitt relativt långa liv)

Jag skall göra ett sista valinlägg för att sedan byta fokus till andra mer inspirerande uppgifter.

Mina spontana känslor
Jag är till min läggning lugn, saklig och resonerande. Därför ska det bli intressant att nu få ge utlopp för mina spontana känslor. För det är den dimensionen jag nu tänker förmedla. Vi har alldeles för få känsloutbrott och för lite glöd i svensk politik.

En framgång när man backar 7% och förlorar 3 mandat?
Låt mig bara först få notera att Centerpartiet i Mönsterås beskriver kommunalvalet som en framgång, trots att man backar med 7% och förlorar 3 mandat. Centerpartiet förnekar sig aldrig vad gäller skev verklighetsuppfattning. Även Socialdemokraterna beskriver valet som en framgång trots att man bara tog 1% av de 7% som C tappade, och i själva verket förlorade röster till Sverigedemokraterna. Rapakko gjorde bra ifrån sig som ny partiledare, men partiet som helhet lyckades inte fånga upp det missnöje som uppenbarligen finns med Centerstyret i kommunen.

Det genuint svenska dras i smutsen
Nu över till de extremhögervindar som blåser på riksplanet. Det som alltid har gjort mig stolt som svensk – generositet, öppenhet, medkänsla - har nu dragits i smutsen av ett gäng främlingsfientliga omogna pojkar med rötter i den nazistiska myllan. Och så har de oförskämdheten att använda sig av ”Sverige” i sitt partinamn. Mer osvenska idéer får man leta efter. Den genuint svenska generositeten och medkänslan har fått ge vika för egoism och trångsynthet.

Till skamvrån
Någon tyckte att jag var odemokratisk som framförde åsikten att SD borde ställa sig i skamvrån och sedan be svenska folket om ursäkt för att de har gjort Sverige till åtlöje och ökat motsättningarna i samhället. Det finns inget som helst odemokratiskt i detta. Tvärtom ingår det i en demokrati att man beklagar motståndarnas framgångar och ger uttryck för det.

Kan ni (Sverigedemokrater) tänka till lite och försöka skilja på det här
Man får skilja på ett partis objektiva demokratiska rätt och människors subjektiva åsikter och känslor. Objektivt sett så har SD fått de röster man har fått vilket medför vissa demokratiska rättigheter. Detta får man respektera. Det betyder inte att man inte får klandra SD och människors val. Det går alldeles utmärkt att kombinera respekt för SD:s demokratiska rättigheter med en skarp kritik av SD:s åsikter och det faktum att folk röstade rent åt helvete som gav dem rösterna. Om man inte begriper det så förstärker SD myten om sig själva som icke-intellektuella, oförmögna att begripa lite djupare resonemang.

SD-paranoia
Men visst är det så att SD inte kan hantera kritik. Genast börjar snacket om hur elaka media och etablissemanget är. Det brukar kallas ”SD-paranoia”. För övrigt så var det fantastiskt roligt att igår se hur journalisten KG Bergström totalt tillintetgjorde den annars så svarssäkre Jimmie Åkesson. Jimmie lär visst ha låst in sig på ett rum och surat efteråt. Komik på högsta nivå mitt i sorgen.

95% står för medkänsla
Trots allt är vi närmare 95% som inte delar dessa mörka värderingar. Det ska man påminna sig dessa dagar. Nu är det viktigt att också öppet våga stå upp för solidaritet och medkänsla.

Här kan ni lyssna på ett smarthuvud från SD.

En fin sång.

“Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.” (3 Mos 19:33f).

Sverigedemokraternas nästen i Mönsterås Kommun

Sverigedemokraterna vann mest på Centerpartiets ras
Som jag redovisade i förra inlägget så backade alltså Centerpartiet med 7% i Mönsterås Kommun. Samtidigt ökade Socialdemokraterna med endast drygt 1%. S lyckades alltså inte få någon större del av C:s tapp. Istället knep Sverigedemokraterna 3% av det C tappade och fick 4,1%, vilket betyder 2 mandat.

SD:s ökning är förstås en del av framgången på riksplan som här spiller över på kommunalvalet. För inte har man bedrivit någon seriös valkampanj i Mönsterås. Var finns budgeten? Var finns beskeden om vad man vill på alla viktiga kommunala områden?

Starkast i Fliseryd och Blomstermåla
Men även om SD:s framgångar i Mönsterås till största del är en del av en större trend, så kan det vara intressant att titta på var i kommunen de är starkast.

Det första man kan notera är att SD är som starkast i de distrikt där både C och S har backat. Och starkast är man i Fliseryd med 7,5% och i Blomstermåla med 6,6%. Vad kännetecknar dessa områden?

Fliseryd har sedan årtionden varit en missgynnad kommundel. Det är så många medborgare upplever sin situation. SD har alltså nått sin största framgång i en kommundel där missnöjet med centralorten och Centerpartiet är stort. Samtidigt finns den gamla misstänksamheten mot S kvar. Det var under S tid vid makten som Fliseryd tvärtemot folkets vilja anslöts till Mönsterås kommun. Jag är alltså inte alls förvånad att SD går bra i Fliseryd.

SD hade också framgångar i Blomstermåla som väl torde vara den mest segregerade delen av kommunen. Men nog är det lite förvånande att missnöjet på en gammal industriort som Blomstermåla skall behöva kanaliseras via SD och inte via S.

Sympatisörer
SD:s sympatisörer består sannolikt av två grupper. Dels en ganska hårdför främlingsfientlig grupp med en hård tuff jargong om invandrare. Dels en grupp som bara kanaliserar sitt allmänna missnöje den vägen. Man skall nog inte förminska den första gruppen. Dessvärre tror jag det finns en hel del företrädelsevis unga män som gillar att åka runt i bilar, snacka skit om invandrare och spela Eddie Meduza. En nidbild? Inte alls. Jag har själv träffat dom. Jag vill inte förstärka dom i deras självpåtagna utanförskap, men patetiskt är det. Det finns också en hel del välartikulerade som sprider sin galla på Internetforum. SD:s sympatisörer består inte bara av allmänt missnöjda, som det ibland hävdas. Där finns också en hel del genuint främlingsfientliga med mycket hat.

Med medborgarskap följer ansvar
Med medborgarskap följer ett normativt ansvar. Frågan är hur många av dem som röstade på SD som verkligen tänkte igenom sitt val. Nu råkar det vara en medborgerlig rättighet att rösta ansvarslöst. Men skamligt är det. Man kan aldrig skylla sina främlingsfientliga val på att man är arbetslös eller allmänt missnöjd med sitt liv eller invandrare. Man skall aldrig läxa upp medborgarna för hur de röstar, brukar det sägas. Jo, det ska man. Det är en mänsklig rättighet det också. Expressens ledarskribent skrev idag om en skammens gräns som hade passerats i Sverige. Så även i Mönsterås.

Be svenska folket om ursäkt
Sverigedemokraterna jublade igår. De borde genast gå och ställa sig i skamvrån och sedan röda i ansiktet av skam be svenska folket om ursäkt för att ni har skämt ut oss inför omvärlden och ökat motsättningarna i vårt land. Detta skriver jag som ett känsloutbrott, inte som en saklig analys.

Stort ras för Centerpartiet . Men S vann inte mycket på det.

Här kommer en ny fördjupad analys av valresultatet till kommunfullmäktige i Mönsterås.

Centerpartiet rasar
Centerpartiet och kommunalrådet Roland Åkesson rasar alltså med nästan 7% och tappar hela 3 mandat i Mönsterås. C tappar stort i alla kommunens distrikt. Även om Centerpartiet är kommunens största parti så måste detta betraktas som ett trendbrott, sannolikt början till slutet på en historiskt lång regeringsperiod. Mönsterås kommuns invånare har gjort en tydlig markering mot Roland Åkessons Centerstyre.

Socialdemokraterna lyckades inte fånga upp Centerpartiets ras. S backar där SD går fram
Centerpartiets tapp är bra för demokratin i Mönsterås. Men tittar man lite närmare på vilka partier som har fångat upp Centerpartiets tapp så förtar det en del av glädjen. Socialdemokraterna har bara lyckats vinna 1% av dessa 7% som C tappar. Det ger förvisso ett nytt mandat, men när nu C tappar så mycket så borde förstås S ha vunnit betydligt mer. Noterbart är att S faktiskt går bakåt i flera distrikt. S tappar i de distrikt där Sverigedemokraterna är som starkast. Ca 1% av Centerns tappade går till andra allianspartier, 1% till Mp som följer med i riksframgången, 0,6% går till mitt parti och 0,6% till Svenskarnas parti. Men hela 3% av Centerpartiets tapp går till SD som får 4,1% och tar 2 mandat i fullmäktige. Jag skäms. Mycket illa, även om SD gick sämre i Mönsterås än i riksdagen och inte blir vågmästare i Mönsterås. Ser vi bara till mandaten så tappar C 3 mandat, varav S tar 1 och SD 2. Noterbart är att KD backar något och alltså inte fick någon "Chatrine"-effekt.

Därmed kan vi konstatera att Centerpartiets tapp inte blev Socialdemokraternas vinst. Både C och S måste se kommunalvalet som ett misslyckande. Centerpartiet för att man har fört en politik som frammanat ett tydligt missnöje. Socialdemokraterna för att man inte fångat upp missnöjet, utan istället förlorat röster till SD. Tittar man på distrikten så har Socialdemokraterna backat i de distrikt där SD är som starkast. Kanske kommer S att betrakta sitt nya mandat som en framgång, men när partiet bara ökar 1% och dessutom backar i de distrikt där SD är som starkast så måste det ändå betraktas som en valförlust.

MDT fick över 50 röster
Mitt parti fick 0,6%, vilket jag personligen är nöjd med med tanke på att jag jobbat ensam, inte har haft någon partikassa och fått mina småaffischer saboterade av Moderaterna. Rösterna räcker inte till fullmäktige, men det blev ändå fler röster (dryg 50) än jag räknat med. Jag hade behövt drygt dubbelt så många röster för att nå fullmäktige. Bäst lyckades jag i de centrala delarna av Mönsterås där jag fick över 1%, alltså ganska nära de nivåer som krävs för att komma in i fullmäktige. Jag tackar varmt för det förtroende som gavs mig och lovar att förvalta rösterna genom debatter och medborgarförslag. Era röster skall inte vara bortkastade. Genom den opinionsbildning och kritik jag har framfört så känner jag mig ändå delaktig i det trendbrott som nu kan ses. MDT har haft större betydelse i valrörelsen än vad rösterna återspeglar. Nu kör jag på och ställer upp igen om 4 år, men då med en riktig organisation och fler valarbetare. Då kommer vi in!

Jag vill också tacka mina politiska motståndare, även om jag fick föra debatterna ensam. Det har varit intressant och givande att granska makthavarna i Mönsterås. Och jag har gjort mitt bästa för att kombinera saklighet, skärpa och lite humor.

En kort analys av MDT:s resultat
Även om jag tycker drygt 50 röster är bra för ett litet nystartat parti så vill jag försöka förklara varför det ändå inte blev fullmäktige:

1. Människorna i Mönsteråsbygden röstar konservativt. Antingen röstar man på Centerpartiet eller så tillhör man den mer hårdföra delen av Socialdemokratin som ALDRIG ändrar sig. Att som litet nytt parti försöka få nya röster i ett så tråkigt och stelnat politiskt landskap är tufft. Därför tycker jag ändå att drygt 50 röster är en framgång.

2. I andra hand tror jag resultatet beror på att Internet och sociala medier inte fick den betydelse i valet som många hade förutspått. Vi nådde helt enkelt inte ut, saknade partikassa och nätverk för att informera på mer traditionellt sätt. De små valaffischer jag ändå satte upp i Mönsterås valde Moderaterna att klistra över med sina jätte-affischer. Odemokratiskt och ohederligt, även om just detta förfarande troligen inte spelade så stor roll för antalet röster.

3. Sverige är ett kollektivistiskt land. Att försöka driva ett litet parti ensamt fungerar inte i Sverige. Jag borde ha satsat på att få med mig folk och bygga nätverk.

Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti har ändå haft en stor betydelse för det politiska klimatet i Mönsterås. Vi har vitaliserat debatterna. Ja, innan vi tog tag i olika frågor så fanns det ingen riktig debatt i Mönsterås. Socialdemokraterna har tagit många av våra förslag och argument och gjort till sina. Till och med Centerpartiet har snott något av våra förslag för att gardera sig. Så ett partis inflytande kan mätas efter andra mått än antalet röster. Som opinionsbildare och debattanförare har vi varit ledande i kommunen.

Så det finns ingen anledning att deppa ihop för valnederlaget. Centerpartiet har backat rejält i Mönsterås, vilket är bra för demokratin. Däremot finns det all anledning att vara bekymrad för andra aspekter av valresultatet. Ett främlingsfientligt parti i fullmäktige är en skam för Mönsterås, även om vi inte är ensamma om eländet.

Bra service
Rent valtekniskt så har kommunen skött detta utmärkt. Kommunen fördelade mina valsedlar på röststationerna, trots att de inte har skyldighet att göra det. Ett stort tack till Birgitha Lindgren på kommunkansliet som alltid varit tillmötesgående och svarat snabbt på mina frågor, även på söndagar.

Kommunalvalet i Mönsterås (9 distrikt av 9) 2006 års valresultat inom parentes.
Centerpartiet 40,7% (47,6%)
Moderaterna 5,9% (5,4%)
Folkpartiet 2,3% (1,8%)
Kristdemokraterna 3,8% (4,1%)
Socialdemokraterna 35,4% (34,2%)
Vänsterpartiet 3,7% (3,8%)
Miljöpartiet 2,8% (1,7%)
Sverigedemokraterna 4,1% (1,3%)
Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti 0,6% (0)
Svenskarnas parti 0,6% (0)

Centerpartiet rasar i Mönsterås. SD in i fullmäktige.

Stort ras för Centerpartiet
Centerpartiet och kommunalrådet Roland Åkesson rasar i Mönsterås med nästan 7% och tappar hela 3 mandat. Även om Centerpartiet är kommunens största parti så måste detta betraktas som ett riktigt trendbrott, sannolikt början till slutet för en historiskt lång regeringsperiod. Mönsterås kommuns invånare har gjort en tydlig markering mot Roland Åkessons Centerstyre. Centerpartiet ser ut att tappa väljare till både M, FP och S. S går framåt, men bara med någon enstaka procent, vilket ändå ser ut att räcka till ett nytt mandat. Miljöpartiet följer med i riksframgången och ökar också något.

SD in i fullmäktige
Sverigedemokraterna går framåt och får 4,1% och ser ut att få 2 mandat. Illa, illa, men ändå sämre än i riksdagsvalet.

MDT fick över 50 röster
Mitt parti fick 0,7%, vilket jag personligen är nöjd med med tanke på att jag jobbat ensam, inte har haft någon partikassa och fått mina småaffischer saboterade av Moderaterna. Rösterna räcker inte till fullmäktige, men det blev ändå fler röster (dryg 50) än jag räknat med. Jag tackar för det förtroende som gavs mig och lovar att förvalta rösterna genom debatter och medborgarförslag. Era röster skall inte vara bortkastade. Genom den opinionsbildning och kritik jag har framfört så känner jag mig ändå delaktig i det trendbrott som nu kan ses. MDT har haft större betydelse i valrörelsen än vad rösterna återspeglar.

Jag vill också tacka mina politiska motståndare, även om jag fick föra debatterna ensam. Det har varit intressant och givande att granska makthavarna i Mönsterås. Och jag har gjort mitt bästa för att kombinera saklighet, skärpa och lite humor. En mer utförlig analys kommer imorgon.

Kommunalvalet i Mönsterås (9 distrikt av 9) 2006 års valresultat inom parentes.
Centerpartiet 40,7% (47,6%)
Moderaterna 5,9% (5,4%)
Folkpartiet 2,3% (1,8%)
Kristdemokraterna 3,8% (4,1%)
Socialdemokraterna 35,4% (34,2%)
Vänsterpartiet 3,7% (3,8%)
Miljöpartiet 2,8% (1,7%)
Sverigedemokraterna 4,1% (1,3%)
Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti 0,6% (0)
Svenskarnas parti 0,6% (0)