Majoritetens diktatur

Majoritetens diktatur
I en kommentar använde jag nyligen uttrycket ”Majoritetens diktatur”, och jag ska förklara vad jag menade. Majoritetsbeslut kan väl inte vara diktatur? Jo, det kan det. Inte alltid, men ibland. En medborgares rättigheter skall grunda sig i lagen, inte på politikernas makt. När politiker missbrukar sin makt, i onödan kör över minoriteter och fattar beslut som strider mot grundlagens intentioner så uppstår majoritetens diktatur.

Majoritetsbeslut rätt ibland

Tyvärr så förmedlar ofta både samhälle och skola en ytlig syn på demokrati som kortfattat kan beskrivas som ”Majoriteten bestämmer”. Förvisso krävs det ibland majoritetsomröstningar. Det förnekas inte. Det finns politiska förslag där man inte kan ha både ock. Vi kan inte både vara med i EU och stå utanför, exempelvis. Ibland får man acceptera att man förlorade en omröstning och bita i det sura äpplet.

Grundlagsstadgade friheter istället för majoriteten bestämmer
Men demokrati betyder så mycket mer än att de flesta bestämmer. Egentligen borde det vara det sista alternativet. En av grunderna i en demokrati är nämligen att ta hänsyn till minoriteter. I en demokrati bör man tillämpa frihetsprincipen så lång möjligt är. I stället för att fatta majoritetsbeslut huruvida Sverige ska vara kristet, muslimskt eller ateistiskt, så har vi religionsfrihet. Istället för att bestämma vilka åsikter folk ska ha i specifika frågor så har vi åsikts- och yttrandefrihet.

Ett exempel är religiösa byggnader. Eftersom vi har religionsfrihet i Sverige så är det i stort sett fritt fram att bygga religiösa byggnader. Det är en grundlagsstadgad rättighet. Ändå finns det medborgare och politiker som via majoritetsbeslut försöker sätta stopp för religiösa nybyggnationer. Sanslöst! Politiker som försöker sätta sig över grundlagen.

Majoritetsfascister

Det finns alltså många majoritetsfascister. Jag leker med tanken hur det kan låta på Sveriges skolor. ”En majoritet vill inte spela fotboll, så därför råder nu förbud mot att spela fotboll”. Bakgrunden skulle kunna vara att en fotbollsspelare skjutit en boll i ryggen på någon som inte ville spela fotboll, varvid det skapats en opinion mot fotbollsspelande. Exemplet kan appliceras på många företeelser, exempelvis snöbollskastning, där förbudet motiveras med att några elever tidigare år har fått isbollar på sig (något som lätt hade kunnat åtgärdas utan för bud genom snöbollskastning inom begränsat område, liksom rastvakter som gör sitt jobb). Och så uppstår ett angiverisystem där ungarna skvallrar på varandra och där ibland oskyldiga får kvarsittning.

Vi kan också leka med exemplet att en klass ska på utflykt. Frågan uppstår då vad man ska äta. Några föreslår korv. Andra hamburgare. Och så har vi en vegetarian som vill ha sallad. I en fascistdemokrati så har man i detta läge en omröstning där majoriteten får bestämma den allenarådande maträtten. I en sund demokrati så har man ingen omröstning utan låter var och en välja vad man vill äta. Frihetsprincipen är här möjlig att tillämpa.

Mina små exempel kan synas oskyldiga, men det är i skolan barnen lär sig för livet. Får man i skolan lära sig att det är ok att förbjuda snöbollskastning eller fotbollsspel, så tar de med sig den principen till kommunal- eller rikspolitiken, och där kan det bli betydligt allvarligare saker de vill fatta majoritetsbeslut om. Plötsligt vill politiker förbjuda rökning och godis eftersom det finns människor som bevisligen tar skada av detta. Plötsligt vill politiker förbjuda diverse lekar och idrotter eftersom några blir skadade. Vi kan ju i modern historia också se hur majoriteten i många länder fattar beslut som slår hårt mot befolkningsminoriteter, arbetslösa och avvikare av skiftande slag.

Minoritetens diktatur

Men så har vi också något som vi kan kalla för minoritetens diktatur. Det är när hänsynen till minoriteter slår över så att majoriteten förvägras göra något. I exemplet ovan hade det inneburit att klassen hade fått anpassa sig till klassens enda vegetarian, och så hade det bara blivit sallad på utflykten. Vegetarianen hade ju kunnat känna sig kränkt om det serverats kött. Eller en skola där man anpassar sig efter den lilla minoriteten snöbollsmobbare och förbjuder snöbollskastning helt och hållet. Minoritetsdiktatur.

Vid skolavslutningarna råder numera minoritetsdiktatur i Sverige. Eftersom det finns en liten minoritet som inte vill eller får ha avslutning i en kristen kyrka, så låter man hänsyn till dem styra så att inga får ha avslutning i kyrkan. Här hade man också kunnat tillämpa frihetsprincipen, så att de som vill får fira avslutning i kyrkan.

Fördjupa demokratidiskussionerna

Det är av största vikt att skolorna fördjupar demokratidiskussionerna, så att vi slipper dagens nervösa hattande mellan majoritets- och minoritetsdiktatur. I en sund demokrati är medborgarnas fri- och rättigheter grundade i lagen och inte beroende av politikernas nycker. I demokratiska forum måste man förvisso fatta majoritetsbeslut ibland, men så långt det är möjligt ska man tillämpa valfrihetens princip.

Söndagsledaren v2 - Den enda vägens nödvändiga politik

Varje söndag kommer jag att publicera en slags ledare. Därmed inte sagt att det inte kan dyka upp inlägg med politisk anknytning även andra dagar. Men genom att vika en dag särskilt åt samhällsfrågor så blir jag friare att utveckla bloggens andra teman de andra dagarna.

Den enda vägens politik
Jag tror det var Carl Bildt som en gång i början av 1990-talet myntade uttrycket "den enda vägens politik". För mig var det helt obegripligt hur en människa med hans intellektuella kapacitet kunde ge uttryck för ett sådant hjärnsläpp. Det dröjde inte länge förrän Sverige stod inför en ekonomisk avgrund, delvis beroende på regeringens dumdristighet vad gäller den svenska kronan.

Magiska processer utanför mänsklig kontroll
Den enda vägens politik fortsätter i lite olika varianter. Istället för att argumentera så framställer politiker vissa vägar som absolut nödvändiga . ”Vi måste bilda storregion och det finns inget annat alternativ än Skåne”. ”Vi måste föra just den här ekonomiska politiken”. Vi måste göra si. Vi måste göra så. Bakom ”måstena” finns starka ideologiska krafter och ofta vår tids prästerskap - ekonomerna. De är mästare på att framställa saker och ting som nödvändiga måsten. Och politikerna är inte sena att haka på. Kan man hänvisa till ekonomi (i äldre tider Gud)så kan man i princip genomföra vilka odemokratiska eller tokiga beslut som helst. Och hänvisar man inte till ekonomer så brukar det låta att ”vi lever i en globaliserad värld. Vi måste anpassa oss till det”. Även här skjuter man alltså ansvaret ifrån sig och hänvisar till en tillsynes magisk process utanför mänsklig kontroll.

Skendemokrati

Är det mot denna bakgrund underligt att folk i allt mindre grad intresserar sig för politik. Vem vill ge sig in i något där alla beslut av vikt styrs av ekonomiska nödvändigheter eller något man kallar globalisering. Skillnaderna mellan partierna blir minimala och löjeväckande. Debatterna blir fattiga skenfäktningar om små detaljer. Det är ju skendemokrati.

Skendemokratin har sedan länge ett fast grepp även på lokal nivå där traditionen av konsensus gör saken ännu värre och i värsta fall kan skapa rena Kafkasamhällen med diffusa lojaliteter och nätverk som når in i alla sammanhang med markeringar och repressalier ingen riktigt vill tro existerar. Centerpartiet i Mönsterås frågade på vårmarknaden människor vilken storregion de ville tillhöra – Östergötland eller Skåne. Östergötland vann överlägset, men ändå röstade Centerpartiet och de flesta andra partier på Skåne några månader senare. Då hänvisade man till att det var nödvändigt och att inga andra realistiska alternativ fanns. Att först fråga folk som ger svar och sedan fatta beslut tvärtemot urholkar ju demokratin. Och alternativet ”vill inte ha någon storregion alls” fanns ju inte ens med som svarsalternativ. Frågans formulering antydde att en storregion var nödvändig.

Och när det gäller den kulturhistoriskt värdefulla verkstaden på Kuggås som kommunen vill riva, så sa en man till mig att det handlar om skendemokrati att man nu skickat frågan på sk samråd. Enligt mannen jag pratade med har kommunalrådet deklarerat att det gått så långt att det är för sent att ändra nu. Varför skickar man då frågan på remiss.  Remissintanser är ju också ofta beroende av kommunens stöd, så frågan är om de vågar svara ens ärligt alla gånger. Kan ett "felaktigt" svar påverka nästa års kommunala bidrag? Skendemokrati.

Man slipper besväret att argumentera
Känslan som politiker och ekonomer sprider är att allt som sker sker med någon slags nödvändighet. Då slipper man ju besväret och våndan att argumentera.

I själva verket är inget förutbestämt. De mänskliga möjligheterna att skapa olika slags samhällen är i själva verket många. Både enskilda kommuner och länder har möjlighet att välja alternativa utvecklingar. Det handlar i regel bara om vilja och mod.

Läs gärna om Sven Grassman.

Tomas Arvidsson är en klok man

Författaren, skribenten, läraren m.m. Tomas Arvidsson har engagerat sig i debatten om Linnéuniversitetets lokaler i Kalmar. I en krönika som var införd i Barometern/OT för någon vecka sedan drar han slutsatsen att politiker och andra beslutsfattare inte tycker om kritik och fri debatt. Något som han finner förunderligt då detta är kärnan i deras politiska uppdrag. Han skriver:

Politiker och andra beslutsfattare borde älska den öppna debatten och det kritiska ifrågasättandet. Debatt är härligt uppfriskande.  En granskande demokrati är en förutsättning för klok utveckling. I stället blir beslutsfattarna irriterade. Varnande röster – som har rätt eller fel – är nödvändiga i en fungerande demokrati. Ifrågasättandet i sig tvingar fram en argumentation som klär av idéer och beslut deras färgglada paketering.

Jag blir så trött på den torftiga argumentationsteknik som innebär att man med ett vulgärt trick försöker trycka in motståndaren i ett påstått fack. Man antyder att den som är kritisk till en idé också är bakåtsträvare. Den som inte gillar befängda tankar och beslut från maktens män (nästan alltid) och kvinnor (ibland) är mot utveckling. När man väl hävdat det, så tror man att man även har avrättat motståndarens argument. Det var Stalins favoritmetod, men han dog 1953 och hans trick borde också gjort det.

Den sympatiskt osmidige Tomas har gjort en helt korrekt iakttagelse och analys. I många kommuner och föreningar  gäller ju att man gärna får diskutera, men det skall ske internt bakom stängda dörrar, så att man sedan kan visa en enad front utåt – med vissa kusliga likheter med värsta sortens kommunistpartikongress i Moskva 1973. Jag har mött det i många olika sammanhang, men bara i Sverige och diktaturer. Man orkar av någon anledning inte med olika åsikter och insikter., utan tar till maktspråk eller utfrysning av den avvikande. Personligen är jag helt övertygad om att fri öppen debatt är av största vikt för en orts eller förenings utveckling. Då vägs olika alternativ mot varandra och argumenten slipas. Dessutom finns det en viktig demokratisk markering med att föra debatten öppet och offentligt. Öppenhet och genomlysning borde vara A och O i varje kommuns och förenings arbete.

Dagens notering - nu börjar jag gräva för demokratiskt renhållningsarbete

Propagandaapparaten
Noterar att Östran/Nyheterna har gjort ett hyllningsreportage om Kulturstipendiaten istället för att göra en kritisk granskning av Kulturnämndens lagbrott och i övrigt demokratiskt olämpliga uppträdande. Ja, säg den tidning man kan lita på fullt ut. Barometern/OT som förr brukade vara något mindre djärv än Östran/Nyheterna har faktiskt blivit betydligt bättre. Svagt av Östran/Nyheterna att så naivt låta sig bli en kanal för den centerpartistiska propagandaapparaten. Och var är den politiska oppositionen? Sanningen är ju att sossarna inte opponerar sig mot särskilt mycket i Mönsterås, utan är mer måna om att få ett lillfingers inflytande.

Har man ingen känsla för jäv bör man inte sitta i en nämnd
Nå, det jag noterar är att pristagaren inte kan förstå hur Gunnar Svensson kunde vara jäv. Helt otroligt! Eftersom pristagaren även är centerpartiskt politiker så undrar man ju om hennes kunskapsnivå vad gäller jäv är representativ för partiet? Vad är det som är svårt att förstå? Är det svårare att förstå inom vissa partier? Till och med kommunen erkände ju att det var uppenbart delikatessjäv. Den enda som har agerat rakt och korrekt i denna fråga är Birgitha Lindgren på kommunkansliet. Sitter man i samma föreningsstyrelse som pristagaren så är det förstås jäv. Vad är det som är svårt att förstå? Utöver den uppenbara juridiska jäven, så är det moraliskt felaktigt att Kulturnämnden utser sina egna ledamöter och att partivänner utser sina egna partikamrater. Att sedan representanter från andra partier var eniga förtar inte att de var hennes nämndkollegor. Jag vidhåller - det luktar lika illa än idag, detta oavsett kandidatens värdighet. För nu var det ju inte hennes värdighet vi talade om, den har ingen ifrågasatt, utan vad som är tillåtet respektive lämpar sig i en demokrati. Och det är ju den uppenbara demokratiska slappheten och nonchalansen som man måste ta itu med. Och inte kan man skylla på att man bara är fritidspolitiker. Precis som om man vore helt blåst för att man är det. Givetvis inte. De är förmodligen normalbegåvade eller mer. Men kan man inte reglerna för något så grundläggande som jäv eller inser det olyckliga i att utse en egen nämndledamot, ja då bör man förstås inte sitta i en nämnd överhuvudtaget. Det nämnden nu har gjort när lagbrottet uppdagades är att man tvingades ta hänsyn till juridiken, men struntade i moralen.

Demokratisk renhållning
Jag hade tänkt att släppa det här, men när inte kulturstipendiaten inser att det var jäv, så finns det ingen anledning att tona ner av hänsyn längre. För nog är det förunderligt att man kunde genomföra detta utan att någon reagerade. Har det gått så långt att nämnden inte har någon som helst känsla för vad som lämpar sig. Är kunskapsnivån och den demokratiska känslan så låg? Som någon skrev i tidningen häromdagen. Nu handlar det om demokratisk renhållning. Nu ska jag börja gräva i nämndernas beslut. Var så säkra. Jag hade vissa planer på att tona ner mina politiska inlägg, bli snäll och harmlös. Men när varken delar av media eller oppositionen gör sin sak så har jag inget val.

Noterbart är att S-oppositionen i Mönsterås till en början krånglade vad gäller Mönsterås planerade egna vindkraftverk. Just den enda fråga där man rimligtvis inte hade behövt krångla. Men i en fungerande demokrati så är det oppositionens uppgift att krångla, ifrågasätta, ja rent av framstå som en pain in the arse. Men den frågan framstår som ett undantag. Mellan valen är alla så otroligt överens i det mesta, vilket är ett allvarligare hot mot demokratin än Centerpartiets dominerande ställning och kontroll på informationsflödet.

Vad händer med medborgarförslagen?

Medborgarförslag
På Mönsterås Kommuns hemsida står följande:

”Den som är folkbokförd i kommunen får väcka ett ärende i fullmäktige genom att lämna ett medborgarförslag. Medborgarförslaget ska vara skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarens/initiativtagarnas egenhändiga namnteckning/ namnteckningar, namnförtydliganden samt uppgift om adress/ adresser.”

Uppföljning av förslag inlämnade det senaste året
Under året som kommer tänkte jag lämna in ett par medborgarförslag till kommunen för att följa upp och förvalta de röster mitt parti fick i valet 2010.

Jag tog mig också en titt på vilka medborgarförslag som kommit in det senaste året och hittade 16 förslag i skiftande ämnen. Vissa förslag har varit enkla att följa upp då de har beviljats eller fått avslag. Andra har fått mer diffusa svar med hänvisningar till utredningar och framtida aktualisering. I de flesta fall har jag inte lyckats utröna om medborgarförslagen har fått ja eller nej, eller om de fastnat i någon utredning. Detta trots att jag sökt i kommunens protokoll. De flesta förslag verkar nämligen gå vidare till någon nämnd för utredning och yttrande innan beslut fattas. Det vore ju högst beklagligt om vissa förslag fastnar där i någon slags diffus process, istället för att få klara bifall eller avslag. Totalt har jag funnit 4 avslag, 1 indirekt bifall, 1 bifall i efterhand och 10 oklara=avsaknad av slutsvar eller diffusa svårtolkade svar. Noterbart är att de två fall där klara bifall föreligger gällde ärenden där kommunen redan hade planer eller beslut på gång i linje med medborgarförslaget. Intressant är också att flera av förslagen är inlämnade av ungdomar.

Följande medborgarförslag har jag funnit från september 2010 till juni 2011:

Förbud mot raketer och smällare (avslag)

2010: Medborgarförslag från Bengt Hjalmarsson, Råsnäs. Han vill förbjuda raketer och smällare. Svar: Yttrande föreligger från utredare Ulf Eriksson som hänvisar till gällande ordningsföreskrifter gällande fyrverkerier från 2009, vilka han anser tillgodoser olika intressen. Förslaget avvisas med hänvisning till Ulf Erikssons utredning.

Parkeringsplatser vid gamla kyrkogårdens östra sida utmed Storgatan (avslag)
2010: Medborgarförslag från Per-Arne Ytterbring, Boo. Han vill att Mönsterås Kommun verkar för att tillsammans med Vägverket (Trafikverket) anordna tre-fyra parkeringsplatser i anslutning till portarna vid gången som leder upp till gravkapellet på gamla kyrkogården i Mönsterås köping. Svar: Yttrande från Tekniska kontoret föreligger: Trafikverket äger och är väghållare för stråket Storgatan-Sjögatan- Älgerumsvägen. Trafikverket anser att det ur trafiksäkerhetssynpunkt inte är lämpligt att anordna parkeringsplatser utmed denna sträcka. Parkeringsplatsen finns i nära anslutning till kyrkogården vid Kyrkogårdsgatan. Förslaget avvisas.

Förlängning av cykelväg (oklart)

2010: Medborgarförslag från Lena Karlsson, Blomstermåla. Hon vill att en enklare grusväg anläggs från norra delen av Folkparksvägen till Karlsforsvägens förlängning i Blomstermåla (förlängning av cykelväg). Svar: Förslaget överlämnas till Tekniska kontoret för yttrande. Detta gjordes i september 2010. Därefter har jag inte hittat ärendet i protokollen, så en gissning är att frågan har fastnat någonstans.

Konstgräsplan (oklart/indirekt bifall)
2010: Medborgarförslag från Kevin Berndtsson, Blomstermåla, Jimmy Brajdic, Louise Petersson, Linnea Johansson och Emelie Svalling. De vill ha en konstgräsplan i Mönsterås kommun. Svar: Förslaget lämnas till kommunstyrelsen för handläggning. Jag tror att en konstgräsplan redan var under utredning när förslaget lämnades in, och vad jag vet finns det nu beslut på en konstgräsplan inom något år. Kanske är det därför som medborgarförslaget inte har dykt upp vidare i protokollen.

Mer pengar till skolmat och elevhälsa (oklart)
2010: Medborgarförslag från Patrik Andersson, Mönsterås, Sebastian Jacobi, Ossian Carlsson, Sofie Schönbeck, Rakel Norberg, Erik Järnland, Niklas Boklund, Robert Boklund, Tove Johansson och Peter Eriksson. De vill att mer pengar satsas på skolmaten och elevhälsan. Svar: Förslaget lämnas till kommunstyrelsen för handläggning, vilken i sin tur skickade det vidare till Tekniska kontoret, kostenheten för yttrande. Detta gjordes i november 2010. Sedan har jag inte hittat något mer i ärendet.

Lyktstolpar mellan Oknö och Nynäs (oklart)
2010: Medborgarförslag från Adam Toresson, Mönsterås och Anton Engberg, Mönsterås. De vill att det skall finnas lyktstolpar längs vägen från Oknö Krog till Alvinssons. Svar: Förslaget lämnas till Kommunstyrelsen för handläggning. Därifrån gick ärendet till Tekniska kontoret för yttrande i november 2010. Därefter har jag inte något mer i ärendet.

Trampolin vid Oknö (oklart)
2010: Medborgarförslag från Tove Johnsson, Mönsterås, Albin Nilsson, Verkholm, Gustav Klasson, Mönsterås. De vill ha en trampolin vid hopptornet på Oknö. Svar: Förslaget lämnas till Kommunstyrelsen för handläggning. Därifrån gick det vidare till Tekniska kontoret för yttrande i november 2010. Sedan har jag inte hittat något mer i ärendet.

Busskurer med stoppsignaler (oklart)
2010: Medborgarförslag från Debora Norberg i Habbestorp. Hon vill att Mönsterås Kommun sätter upp fler busskurer som är försedda med stoppsignaler. Svar: Kommunstyrelsen hänvisar i ett svar 20101109 att yttrande till Ulf Eriksson föreligger. Mer än så har jag inte hittat – varken vad yttrandet hade för innehåll eller vad som sedan hänt.

Se över modell för beräkning av tomträttsavgäld och friköpspris (oklart)
2010: Medborgarförslag från Rolf och Ylva Almgren, Oknö, samt Rune Wihede, Oknö. De  vill att Mönsterås kommun ser över sin modell för beräkning av tomträttsavgäld samt friköpspris. Svar: Kommunstyrelsen svarar med en krånglig uträkning och siffror som jag inte begriper. Jag kan inte heller avgöra om kommunens uträkningar är i linje med medborgarförslaget eller inte.

Ta bort lås från bärbara datorer vid gymnasieskolan (bifall i efterhand)

2010: Medborgarförslag från Jakob Sandberg, Boslät, Wilhelm Holmberg, Albin Nilsson, Gustav Klasson, Sebastian Jacobi, Ossian Carlsson och Anton Engberg. De vill att låsen på de bärbara datorerna som Mönsteråsgymnasiet lånar ut till eleverna ska tas bort. Svar: Svaret kom 2011 och då var frågan uppenbarligen inte aktuell längre då låsen redan var borttagna. Svaret löd ändå att yttrande från ekonomi/IT-chef Fredrik Johansson föreligger. Bakgrunden till operatörslåsningen var att kunna säkerställa en mer ändamålsenlig dator för verksamheten. Efter låsningen har det inkommit synpunkter från gymnasiet om att låsningen tar bort många möjligheter att använda datorn i undervisningen och vardagen. Låsningen togs bort efter överenskommelse mellan IT-avdelningen och Mönsteråsgymnasiet med start vecka 46 år 2010. Kommunstyrelsen beslutar att bifalla medborgarförslaget i enlighet med ovanstående yttrande.

Stor trampolin i Mönsterås kommun (avslag)

2010: Medborgarförslag från Erik Järnland, Svartö, Niklas Boklund, Långhult och Robert Boklund, Långhult. De vill ha en stor trampolin i Mönsterås kommun. Svar: Föreningsnämnden anser att en stor trampolin på allmän plats utgör en stor olycksrisk då säkerheten ej kan garanteras. Kommunstyrelsen avslår förslaget med hänvisning till Föreningsnämndens yttrande.

Solhems bevarande som fritidsgård (oklart)

2011: Medborgarförslag från Jenny Pettersson, Mönsterås. Hon vill behålla Solhem som fritidsgård. Svar: Förslaget överlämnas till Barn- och utbildningsnämnden för yttrande. Därefter har jag inte funnit något om just hennes förslag.

Även ungdomsrådets representanter verkar ha kommit med samma förslag, men senare ändrat sig med motiveringen att de vill flytta fritidsgården till Centralskolan. (En mystisk kovändning sedan S föreslagit denna lösning. Detta öppnar tyvärr upp för att göra om fritidsgården till dagis, vilket knappast är optimalt i förhållande till donatorns ursprungstanke.) Svar: Ungdomsrådets yttrande tas med i lokalutredningen.

Ändring av gatunamn (avslag?)

2011: Medborgarförslag från Leif Rydström, Mönsterås. Han vill ändra gatunamnen på fortsättningsdelarna av Storgatan söderut och norrut till sina historiska namn. Svar: Förslaget överlämnas för yttrande till Byggnadsnämnden. Jag har därefter inte hittat något i protokollen, men har för mig att det blev avslag.

Skyddsstängsel runt dagvattendamm (oklart)
2011: Medborgarförslag från Fredrik Haraldsson mfl personer i Timmernabben. De vill att kommunen skall sätta upp skyddsstängsel runt dagvattendammen mellan två gator i Timmernabben. Svar: Förslaget överlämnas för yttrande till Tekniska kontoret. Detta gjordes i maj och sedan har jag inte funnit något i ärendet.

Åldersgräns för energidrycker (oklart)

2011: Medborgarförslag från Ulrica Lovén Wickman i Timmernabben. Hon vill att Mönsterås Kommun går ut med en rekommendation till butiker och bensinmackar om åldersgräns på 15 eller 18 år för köp av energidrycker. Svar: Kommunstyrelsen föreslås att uppdra till kommunens folkhälsoråd att aktualisera frågan om konsumtion av energidrycker i det kommunala folkhälsoarbetet (vilket ju inte är svar på medborgarförslaget).

Bristande respekt för de demokratiska komplikationerna

Vikten av att tjata
Idag tänker jag tjata. Dagens budskap har jag nämligen formulerat tidigare i ett flertal varianter. Och här finns det en poäng med att upprepa sig. Gång på gång på gång måste makthavarna få höra det dom inte vill höra, så att de inte slår sig till ro till skada för oss alla. För det är ju vi alla som utgör Mönsterås Kommun. Det är medborgarna som kommunens politiker och tjänstemän är satta till att betjäna – inte sig själva, partiet eller kommunens goda rykte.

Demokratiska komplikationer
Det är min bestämda övertygelse att den som har suttit länge vid makten bör visa respekt för de demokratiska komplikationer som med automatik alltid verkar uppstå vid långvarigt maktinnehav. Det gör man bäst genom att kliva åt sidan. Som bekant visas inte den respekten i Mönsterås. Denna respekt är särskilt viktig att visa om man är trevlig och kompetent, eftersom maktens negativa sidor då blir lättare att dölja. Att val efter val bara hänvisa till att medborgarna har valt mig är simpelt och på gränsen till intellektuellt ohederligt.

Komplikationerna består bland annat av att det bildas mer eller mindre osynliga nätverk där vissa outtalade regler praktiseras. Vissa grupper och ibland även personer gynnas, andra inte. Partiet bygger in sin politiska kultur i väggarna och på sikt kan det bli så att man sammanblandar partiets intressen med kommunens/medborgarnas.

Ett långvarigt maktinnehav medför också ofta att makthavarna lär sig kontrollera informationen och den bild av kommunen man vill visa. Jag har vid ett flertal tillfälle gett exempel på detta. På kommunens hemsida skriver man till exempel alltid om att Mönsterås ligger i topp i länet när de redan befintliga företagarna får säga sitt om företagsklimatet. Men när en undersökning visar att Mönsterås är sämst i landet på att starta nya företag, så nämns det inte med ett ord. Det är samma typ av selektiv informationsförmedling som diktaturer brukar ägna sig åt.

Ändå är det alltså inte svårt att visa på ett flertal områden där Mönsterås inte fungerar bra. Jag har redan gjort det och länkar därför bara till den artikeln. Håll till godo.

I flera länder har man insett problemen med långvarigt maktinnehav. När Urho Kekkonen hade suttit 25 år som president i Finland ändrade man helt sonika grundlagen för att begränsa framtida presidenters maktinnehav över tid. Numera kan man bara bli omvald en gång och totalt sitta som längst 12 år.

Fritidsgården Solhem - respektera donatorns och ungdomarnas vilja

1974 gjorde Mönsterås Kommun reklam för ungdomsgården Solhem som uppfördes 1966 med hjälp av en gammal donation från Jacob Johansson. Idag har kommunen andra planer för gården. Men får Kommunen agera som man vill?

Gamla planer
Mönsterås Kommun har luftat sina gamla planer på att skrota den nuvarande fritidsgården vid Solhem och flytta den till Gymnasie- eller Parkskolan. Solhem skulle då istället bli en förskola. Jag skriver gamla planer, för jag minns att detta diskuterades för ett par år sedan i samband med den nya lokalutredningen. SKolchef Göran Pettersson tycker att planerna låter tilltalande.

Två faktorer att ta hänsyn till
Någon bad mig kommentera detta, och det gör jag gärna, även om kommunen redan verkar ha backat i någon mån, i alla fall skjutit allt framför sig ytterligare ett par år.
Som jag ser det är det två faktorer man måste ta hänsyn till.

1. Bunden av donatorns vilja och intentioner
Eftersom Solhem tillkom genom en donation kan Kommunen inte agera hur som helst utifrån sitt behov av lokaler, utan är bunden av donatorns vilja som regleras i en stiftelse. 1925 visade det sig att grosshandlare Jacob Johansson hade skänkt en stor del av sin förmögenhet och skapat stiftelsen Solhem. Hans vilja var att man vid hans gård, som låg vid nuvarande Solhem, skulle skapa ett hem för föräldralösa barn. Tiden gick och först 1966 gjorde man något. Tiden hade då sprungit ifrån barnhem och det blev istället en ungdomsgård, som väl låg i linje med donatorns intentioner (om detta har jag redan skrivit här). Kan man säga att en förskola också ryms inom vad som är möjligt, utan att man går emot donatorns vilja? På ett sätt kan man ju hävda det eftersom förskolebarnen är ”föräldralösa” när föräldrarna är på jobbet. Å andra sidan hade donatorn en vilja att hjälpa särskilt utsatta barn, och då passar det betydligt bättre med en fritidsgård som ju har en stor social funktion inte minst för utsatta barn och ungdomar. Så – donatorns vilja uppfylls bättre med en fritidsgård än med en förskola.

2. Den som berörs av ett beslut skall också ha rätt att påverka
Den som berörs av ett beslut skall också ha rätt att påverka det. Ja, så säger en grundläggande demokratisk princip. Och nu har ungdomsrådet sagt sitt. De protesterar mycket skarpt på förslaget att flytta fritidsgården. Detta borde väga oerhört tungt inför framtida beslut. Argumentet att en fritidsgård skall vara en annorlunda miljö än skolan är ett mycket bra argument. En fritidsgård på skolan vore oerhört olyckligt rent psykologiskt. Låt fritidsgården vara en frizon från allt som påminner som skolans värld.

Om man skall summera argumenten och väger samman donatorns intentioner med ungdomarnas vilja, så kan man knappast dra någon annan slutsats än att Solhem borde få vara kvar som fritidsgård.























1966 rev man donatorns gamla hus och byggde ungdomsgården.

Läs även:
Artikel i Barometern/OT om ungdomarnas protest.

Artikel i Barometern/OT om planerna.

Artikel i Östran om ungdomarnas protester.

3 valmyter

Hade egentligen tänkt avsluta valskrivandet, men det har poppat upp några stickspår som jag tänker skriva av mig därför att de helt enkelt irriterar mig.

Myt 1. Valfrihet ökar friheten.
Alliansen blandar alltid ihop valfrihet med frihet. Men det är ju två helt olika begrepp med olika betydelser. Frihet är något subjektivt, något som varje människa upplever och som därför kan variera. Frihet är en upplevd känsla som inte kan mätas med instrument. Valfrihet däremot kan man mäta. Jag har si och så många sorters nässpray att välja på, si och så många telefonbolag, si och så många affärer att handla i, si och så många vårdcentraler etc. Stor valfrihet medför långt ifrån alltid en ökad känsla av frihet. Vissa människor kanske känner sig mer fria när de kan välja mellan 67 sorters mobilabonnemang, andra känner sig bara förvirrade. Vissa känner sig friare när de får välja vem som skall leverera hemtjänsten. Andra tycker det medför ökat tvång att tvingas välja det som tidigare kom med automatik. Vissa skulle kanske känna sig friare av att kunna köpa alkohol på Algots. Andra skulle öka sin konsumtion, hamna i missbruk och bli alkoholens fånge, dvs uppleva minskad frihet. När så Alliansen inte skiljer på valfrihet och frihet så gör man helt enkelt ett logiskt felslut. Att sedan valfrihet kan vara bra av helt andra skäl är en annan historia.

Myt 2. I Sverige vågar inte media och de etablerade partierna diskutera integrationsfrågor, hederskultur och islamism. Ja, så brukar det låta från Sverigedemokraterna. Jag känner inte igen den verklighetsbeskrivningen. Kanske var det så en gång i tiden, men jag tycker det förs en hel del sansade diskussioner kring detta, utan att man för den skull köper Sverigedemokraternas problemformulering, uppdelningar och enkla lösningar. Jag tror att de flesta etablerade partier jobbar aktivt med dessa frågor och har betydligt mer seriösa analyser än vad Sverigedemokraterna har.

Myt 3. Demokrati innebär att jag går och röstar vart fjärde år och så är det nog.
Förvisso är det en medborgerlig rättighet (inte plikt) att rösta, liksom att låta bli. Men demokrati består förstås av så mycket mer än att rösta. Det finns också något som heter vardagsdemokrati och det är kanske den viktigaste dimensionen. Hur stort inflytande har jag över mitt dagliga liv? Den frågan borde ställas betydligt oftare. Sedan är det också så att i den optimala demokratin innebär medborgarskapet ett ansvar att man tänker igenom sina demokratiska val. Att bara slänga iväg en röst är förvisso en demokratisk rättighet, men likväl ansvarslöst.

Så, nu hoppas jag att jag kan lämna valet och ägna mig åt andra saker ett tag. Känner ett akut behov av att stänga omvärlden ute ett tag.

Moderaterna tog för sig oschysst – satte stor valaffisch över min lilla valreklam

För ett par veckor sedan satte jag upp små reklamlappar för mitt parti på anslagstavlorna i Mönsterås. Plötsligt en dag satt det en tio gånger så stor valaffisch för moderaterna där min lapp hade suttit på Sjögatan. När jag försiktigt lyfte på ena fliken av Moderaternas affisch, så fanns min lapp kvar där bakom. Samma förfarande hittade jag vid Åsevadsgatan, men där hade man slitit bort halva min reklam som hängde lite löst. På min plats hängde nu Moderaternas affisch. Låt oss kalla det vid sitt rätta namn – sabotage. Mycket nonchalant agerat. Visserligen lär det inte ha påverkat valresultatet för min del, men det är viktigt att visa demokratisk respekt och hyfs.


Moderaternas stora affisch sitter numera där jag hade satt min valreklam. Precis som om det inte räckte för dom ändå.


När jag lyfte fösiktigt på Moderaternas affiisch så kunde jag se min lapp där bakom.


Även vid Åsevadsgatan hängde det numera en Moderataffisch. Min lapp var bortsliten till hälften och hängde löst. Moderaterna har här tagit över hela anslagstavlan.

Våga bryta mönstret i Mönsterås - slutanförande inför valet (uppdaterad på slutet)

Ingen valkampanj dagen före valet
Detta blir mitt och Mönsterås Demokratiska Trygghetspartis sista inlägg före valet. Jag ansluter mig till den tradition som väljer att av respekt för medborgarna inte kampanja dagen före valet. Därför får det här inlägget ligga ute och toppa Mönsteråsbloggen till söndag kväll. Eventuella nyheter av stor vikt för valet kan läsas direkt efter mitt slutanförande (just nu en viktig extraartikel om dement som bands fast, personal som inte vågar prata och en politiker som ombads att inte gå till media).

Viktigt vägval
Mönsterås kommun står inför ett viktigt vägval. Under 25 år har samma parti och samma kommunalråd styrt Mönsterås. Mycket har varit bra, men de senaste åren har Centerpartiet och Roland Åkesson regerat på gamla meriter, vilket har gjort att Mönsterås har halkat efter på många områden – särskilt skolan och äldreomsorgen. Lägg därtill en negativ utveckling på Oknö och en ovilja att ta itu med den mörkläggningens kultur som präglar vissa kommunala arbetsplatser.

Nya friska kreativa krafter
Mönsterås Kommun behöver därför få in nya friska krafter i fullmäktige som har modet att se verkligheten, som inte sopar under mattan och som har kraft och kreativitet att ta itu med de utmaningar som Mönsterås står inför. Låt oss alla hjälpas åt så att vi efter valet kan avtacka Roland Åkesson för lång och trogen tjänst; nog kan han få en guldklocka trots att det inte gick så bra de sista åren.

Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti gör skillnad
Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti har under några månader presenterat både kritik och konstruktiva förslag för Mönsteråsbygdens bästa. Jag ställer mig till bygdens förfogande och lovar att partiet kommer att göra skillnad i fullmäktige, inte minst för de människor och delar av kommunen som idag är mer eller mindre bortglömda. Om Du vill öka tryggheten för skolbarnen, förbättra äldreomsorgen, låta de äldre inom hemtjänsten få hemlagad mat, gynna nyföretagande, rädda Oknös stränder, få tillbaka pulsen i Fliseryds- och Ålemsbygden, utveckla medborgardemokratin och förbättra Mönsterås Bostäder – ja då är en röst på Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti ett bra, logiskt och behjärtansvärt val. Om det också blir Ditt val så tackar jag för Ditt förtroende!

Nyttja din rätt
Om Du inte väljer Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti så vill jag ändå vädja till Dig att rösta. Det är en medborgerlig rättighet som vi skall vara rädda om.

Länkar
På nedanstående länkar hittar Du information om den politik som Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti står för.

Våga bryta mönstret – Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti gör skillnad (en sammanfattning av vår politik - både som text och tal)

Rolands rike rämnar – om läget i Fliserydsbygden och vad som kan göras

Hemlagad mat och en kopp kaffe - utveckla hemtjänsten

Stärk den kommunala kontrollen av Mönsterås Bostäder


Så här ser valsedeln ut för kommunalvalet. Valsedlar finns på varje röstställe redan nu och på söndag.














Extra artikel 1 (fredag) - Dement bands fast, KD-politiker ombads inte vända sig till media och anställda som pratar riskerar att få sparken
Läs gärna artiklarna i dagens Barometern/OT som är väldigt viktig inför valet (här och här). Där berättar Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) om information hon har fått från anhöriga och personal inom äldreomsorgen. Det handlar om en dement som bundits fast, om personal som inte vågar säga vad de tycker av rädsla att få sparken och om en politiker som ombads att inte vända sig till media. Allt bekräftar det jag skrivit om så många gånger - rädsla, tystnadens och mörkläggningens kultur. Jag måste tillstå att Chatrine Pålsson Ahlgren allt mer vinner min respekt. Henne sätter sig uppenbarligen inga tjänstemän på. Ny politisk ledning och nytt folk i fullmäktige behövs.

Hur långt sträcker sig egentligen Centerpartiets makt i Mönsterås?

Anställ mig som spökskrivare
Jag noterar att fler än undertecknad har reagerat på skolpolitikern Patric Vadmans uttalanden om lärarnas betygsättning på Parkskolan, och det med all rätt. Men det blir ju lite komiskt när socialdemokrater och miljöpartister i media använder sig av nästan exakt samma formuleringar som jag gjorde på bloggen. Men som vanligt bjuder jag frikostigt på det. Ni har inte funderat på att anställa mig som spökskrivare? Hur som helst – Centerpartiet har här verkligen klampat i klaveret och det är klart att oppositionen nyttjar tillfället. Skolfrågan seglar upp som kanske valets viktigaste fråga lokalt.

Hur långt sträcker sig Centerpartiets makt?
Frågan om skolpolitikern och betygen belyser emellertid frågan om hur långt politikers makt egentligen sträcker sig. Centerpartiet har uppenbarligen inte makt att sätta skolbetygen, vilket verkar irritera Patric Vadman. Centerpartiets perfekta fasad av Mönsterås visade sig ha en spricka, eftersom andra hade makt.

En naturlig följdfråga är förstås hur långt Centerpartiets makt egentligen sträcker sig. Kan man överhuvudtaget ställa den frågan utan att förfalla till konspirationsteorier? En diskussion kan i alla fall föras. Mitt aprilskämt om övervakningskameror på Storgatan var ett sätt att med humor väcka tankar kring detta.

Lär av 1900-talets Sverige
När ett parti sitter väldigt länge vid makten så kan man genom historien se att makten med tiden sträcker sig vidare än det folkliga mandatet. 1900-talets Sverige med årtionden av socialdemokratiskt styre medförde att partiet även fick stor kontroll över myndigheternas tjänstemannakår, stora delar av journalistkåren, säkerhetstjänsten (man byggde även upp en egen) och även delar av föreningslivet (PRO, Hyresgästföreningen mfl). Partiet lyckades också med konststycket att skapa bilden av sig självt som ”Folkhemssverige”. Det var partiet som hade byggt upp Sverige, inte alla partier, organisationer och människor i samarbete.

Samma tendenser på kommunal nivå?
Kan vi se samma tendenser på kommunal nivå? Roland Åkesson och Centerpartiet har nu styrt Mönsterås i 25 år och det finns en del saker som är svåra att belägga men som ändå finns i atmosfären på något sätt.

Jakten på den perfekta fasaden skapar tystnadens kultur
Att Centerpartiet allt mer har kommit att bli liktydigt med Mönsterås Kommun råder det ingen tvekan om. Roland och partiet förknippas alltid med kommunens framgångar, men skickar fram tjänstemän när det är negativa nyheter. Överhuvudtaget så är man överdrivet rädd om den officiella bilden av kommunen. Att marknadsföra kommunen har blivit en så helig ko att den som offentligt framför kritik faktiskt råkar illa ut. Personligen tycker jag att det är den här delen som är otäckast – det jag kallar tystnadens kultur – avsaknaden av debatt, livliga samtal, åsikter som bryts, öppenhet. Bara av det skälet är det viktigt att mitt parti Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti kommer in i fullmäktige i höst.

Centerpartiets projekt om att skapa den perfekta bilden av Mönsterås riskerar förstås även att slå igenom på andra områden. Har partiet haft något inflytande på vilka höga tjänstemän som anställs? Har partiet medvetet försökt få inflytande över föreningslivet? Och varför skriver journalisterna så okritiskt?

Centerpartiet och föreningslivet
Frågan om partiets inflytande över föreningslivet kan te sig något absurd, men jag har faktiskt träffat människor som har sagt att de inte har kunnat engagera sig i föreningar eftersom centerpartister har motarbetat dem. Någon sa till och med att Centerpartiet medvetet placerar sina medlemmar i föreningslivet för att även den vägen kunna förmedla den perfekta bilden av Mönsterås. Det låter onekligen något långsökt, men osvuret är bäst.

Nu bör man betänka att det finns så många centerpartister i Mönsterås att de av naturliga orsaker bör vara väl representerade i föreningslivet. Inga konstigheter med det. Om man däremot medvetet anpassar föreningens verksamhet efter Centerpartiets agenda och stänger ute människor som inte passar in i den bilden, ja då är det förstås illa.

Centerpartiet och kommunsymbolerna
Man kan i alla fall se tydliga tendenser till att partiet nyttjar populära evenemang och kommunsymboler för att marknadsföra kommunen. Bluesfestivalen och Kronobäcks klosterruin är två exempel där ideella föreningar gjort strålande insatser, men där kommunen och särskilt Centerpartiet har använt sig av verksamheterna för att marknadsföra sig själva och kommunen.

Centerpartiet och journalisterna
Frågan om centerpartiet och journalistkåren är komplex. Centerpartiet styr förstås inte journalisterna. Ändå kan man inte undgå att notera de ständigt återkommande okritiska artiklarna om Roland Åkesson.

Frågan hur långt Centerpartiets makt sträcker sig är inte helt enkel att besvara. Mycket utspelar i gränslandet mellan det medvetna och det omedvetna, det planerade och det som bara blir. Det tål i alla fall att funderas på.

Läs även här, här och här.

Nej, vi har inte glömt Frågepanelen

Den första versionen av frågepanelen stängdes 2006
Mönsterås Kommun gav för några år sedan medborgarna möjligheter att ställa frågor till en frågepanel som fanns på kommunens hemsida. Svarade gjorde politiker eller tjänstemän. Den första versionen av frågepanelen stängdes av personalchefen 2006
eftersom hon menade att människor hade hängts ut i vissa diskussioner. Sanningen var väl snarare att det förekom kritiska synpunkter mot den förda personalpolitiken i Mönsterås.

Frågepanelen återuppstod till slut
Nå, jag blev lovad att frågepanelen skulle återuppstå under något mer kontrollerade former i slutet av 2006 eller början av 2007. Så skedde dock aldrig. Först i maj 2008 öppnade den igen efter att Mönsteråsbloggen uppmärksammat ärendet. Men det var först hösten 2008 som den fungerade pga tekniskt strul. Människor hade under flera månader skickat frågor utan att få svar. Men det visade sig sedan att det var många som hade frågor om allt möjligt. En del hade även kritiska synpunkter att förmedla. Vem som kontrollerade frågorna före publicering vet jag inte.

Semesterstängt
Efter ett drygt halvår stängde så panelen för semester 2009. Efter sommaren öppnades den dock aldrig igen som utlovat´. Jag frågade varför och fick då veta att den var stängd tillsvidare eftersom kommunen skulle byta hemsida.

Ingen frågepanel som utlovat
När så kommunen fick sin nya hemsida i september förra året så fanns där ingen frågepanel. Informationschefen skyllde då på att man inte hittat en form som fungerade. När jag frågade honom vad som menades, så fick jag till slut svar att det i grunden berodde på vissa politikers ovilja att vara med och att frågan skulle upp i kommunstyrelsen. Vad som sedan hänt vet jag inte. Men någon frågepanel finns ännu inte. Högst sannolikt beror det på att det är valår. Då är det förstås extra känsligt om medborgarna får skriva offentliga kritiska frågor som riskerar att få Centerpartiets självbild att krackelera.

Vi glömmer inte
Förmodligen hoppas man att minnet skall vara kort och att vi skall glömma. Men si, det gör vi inte. Det här var ännu en påminnelse. Frågepanelen tillbaka i god tid före valet tack!

Se även här.

Från skvallerkärringars blickar bakom gardiner till snokande arbetsgivare på Internet

Välmenande varningar
Det händer ibland att människor i ren välvilja varnar mig för att blogga. Jag kan förstå det. Det har ju hänt att människor förlorat både jobb och a-kassa för att de på sina bloggar framfört åsikter i samhällsdebatten eller endast gestaltat sina vardagsliv.

I farozonen
Eftersom Mönsterås är lite speciellt så kanske jag ligger lite i farozonen, särskilt som jag ibland framför åsikter som inte ligger i linje med Mönsteråsmajoritetens och även genomför en och annan kritisk granskning som säkert väcker anstöt i vissa läger. Arbetsgivare och potentiella arbetsgivare stöts bort, sägs det. De vill inte ha självständigt tänkande arbetare, utan toklojala mähän.

Från skvallerkärringarnas blickar bakom gardiner till snokande arbetsgivare på internet
Ja, det må så vara. Kanske har jag missat något jobb pga bloggen. Jag vet inte. Jag bryr mig inte. I det övervakningssamhälle som just nu håller på att bli praxis, så är vi alla övervakade – av myndigheter och av arbetsgivare, vissa även av Säkerhetspolisen. Jag är kartlagd. Du är kartlagd. Vi var kartlagda förr också, men då handlade det mer om skvallerkärringarnas/gubbarnas nyfikna blickar bakom gardinerna, vilket i och för sig var illa nog och kunde åsamka stor skada.

Tystnar inte
Skulle jag då tystna av dessa skäl? Skulle jag så sakteliga börja ge vika och anpassa mig till det förväntade? För att passa i de fina salongerna? För att få ryggdunkningar? Aldrig i livet. Det fria ordet skall in absurdum försvaras, även om det förstås finns vissa gränser gentemot ärekränkning odyl som skall upprätthållas.

Sedan behöver man inte såra medvetet. Inte heller kritisera utifrån självgodhetens grund. Jag har därför alltid försökt vara öppen med mina tillkortakommanden, och dom är många.

Roland Åkesson verkar inte förstå det demokratiska dilemmat

Skrytartikel
Så har då Mönsterås rekordkommunalråd Roland Åkesson (C) ännu en gång lyckats få nästan en helsida att skryta på i Barometern/OT. Det är journalisten Torsten Strömberg som intervjuat Roland. Artikeln innehåller inte en enda kritisk fråga. Istället får Roland breda ut sig i princip oemotsagd. Givetvis får vi också ta del av den sedvanliga mysbilden.

Inga kritiska frågor
Förutom allt skryt så får vi alltså veta att Roland ställer upp till omval 2010. Detta efter att ha suttit 25 år vid makten (ungefär lika länge som Urho Kekkonen satt som president i Finland, vilket föranledde finländarna att stifta en ny lag som gör att man inte kan sitta så länge som president). Och det är ju kring detta som journalisten borde ha ställt kluriga frågor. Hur ser Roland på sitt långa maktinnehav ur demokratisynpunkt? Det är ju inte så enkelt att man bara kan hänvisa till att medborgarna röstat så.

Obekymrade Roland Åkesson
Roland själv verkar emellertid helt obekymrad. Att han inte förstår problemet avslöjar han när han säger "Vi har ett bra politiskt klimat också i kommunen. Alla arbetar för kommunmedborgarnas bästa." Detta skulle vi kunna översätta så här: "I Mönsterås tycker alla som jag".

Frågorna som aldrig ställdes
Här borde journalisten ha ställt ett antal frågor. Är det ett bra politiskt klimat när politikerna nästan alltid är överens och debatten är i det närmaste obefintlig? Är det ett bra politiskt klimat när ett stort parti och en partiledare dominerar den politiska scenen i över 25 år? Till och med statsvetarna har uppmärksammat detta demokratiska dilemma. Är det ett bra politiskt klimat när Mönsteråsmedborgarna har förlorat möjligheten att ställa offentliga frågor på kommunens borttagna frågepanel? Där kunde alla läsa medborgarnas kritiska frågor, vilket visade idyllens fasadsprickor. Extra känsligt under valår? ( se här och här)

Het debatt i Umeå, tyst i Mönsterås
I Umeå var det tidigare i år en spännande het debatt när socialdemokraternas kommunalråd Lennart Holmlund ställde upp till omval efter 14 år vid makten. I Mönsterås är det dock tyst när Roland kandiderar för att få sitta 29 år.

Demokratin hotas
Problemen med att sitta länge vid makten är välkända. Med tiden ökar risken att partiets intresse blir liktydigt med kommunens. Makten, partiet och kommunen blir ett. Historien visar att ett parti som sitter länge vid makten medvetet eller omedvetet bygger upp strukturer som motverkar demokrati och ökar risken för vänskapskorruption. Ingen politiker står över den risken. Inte ens den gode Roland Åkesson.

Centerpartiet i Mönsterås har också kontroll över media, vilket dagens artikel visar, och har byggt upp maktstrukturer och allianser som inte är särskilt demokratiska och som inte har sina rötter i det folkliga mandatet. Det är ofta viktigare att du har bra kontakter i kommunhuset än att du kan förlita dig på opartiska bedömningar. Så även om folk röstat fram Centerpartiet i god demokratisk ordning, så kan man ifrågasätta om det politiska vardagslivet i Mönsterås verkligen genomsyras av demokratisk anda.

Begränsningar i flera länder
I flera länder har man insett att flera omval av samma person kan hota demokratin inifrån. I USA och Ryssland kan man därför väljas till president för högst två perioder. I Finland har man efter 26 år med Kekkonen ändrat lagen så att man kan vara president högst 2x6 år i följd. I Frankrike gäller max 2x5 år (med ett litet undantag).

Tråkigt för Mönsterås - död valrörelse väntar
För Mönsterås vidkommande innebär Rolands besked att vi får ännu en död valrörelse i Mönsterås. Jag tror att många suckade av uppgivenhet. Ingen har en chans mot Roland. Sossarna har inga ledare som matchar hans person i något avseende, och mitt nystartade parti är för nytt för att kunna utmana om mer än ett mandat. Beskedet är också tråkigt för Centerpartiet och skadar partiets inre liv. Arvtagarna får aldrig chansen och partiet får aldrig möjligheten att släppa taget och vinna på ideologisk bärkraft så länge man hänger upp sina valsegrar på en person.

Faktum är att det är tråkigt även för Roland. Han hade kunnat avgå nu på topp och gå till historien som ett av Sveriges mest framgångsrika kommunalråd genom tiderna. Nu blir det alltså en mandatperiod till, och den lär bli besvärlig. Dels har kommunen mycket svåra problem med skolorna och stök som man måste ta itu med. Dels lär han under nästa mandatperiod få tampas med besvärliga sverigedemokrater, samt Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti (mitt parti). Men jag kämpar på och arbetar för att utveckla demokratin i Mönsterås. Jag hoppas kunna få över 120 röster i valet och lovar att arbeta seriöst och konkret samtidigt som Roland inte ska få stå oemotsagd, utan få debatter.

Var och en sin egen chefredaktör – för- och nackdelar med bloggmedia

Gammelmedia och bloggmedia
Ibland jämförs det man kallar gammelmedia (främst papperstidningar) med bloggmedia och andra sidor som har ambitionen att förmedla journalistik. Gammelmedia beskrivs ofta som konventionell, småtråkig, minimalistisk och professionell. Bloggjournalistiken är när den är som bäst djärvare, snabbare, personligare och utförligare med större fördjupningsmöjligheter. När den är som sämst är den ytlig och utan källkritik.

Jag skulle vilja lyfta fram tre journalistiska fält där jag tycker att bloggmedia fyller en viktig funktion. Avslutningsvis tar jag även upp några problem.

1. Bloggmedia och journalistikens demokratisering
Gammelmedia håller sig ofta till det politiskt korrekta och det förutsägbara. Svensk press domineras av ett fåtal ägare med likartad nyhetsvärdering och likartade vinklingar. Så brukar det låta. Ibland kan jag tycka att kritiken är något överdriven, men för att rädda denna artikels dramaturgi godkänner jag den bilden.

Bloggjournalistiken innebär en demokratiseringsprocess. Allt fler människor kan delta i nyhetsförmedlingen, framföra sina åsikter och bli en del av realtidsjournalistiken, kanske rent av sin egen chefredaktör. Medborgaren blir inte bara en passiv källa, utan en aktiv medskapare. Det betyder inte att jag rekommenderar Politiskt Inkorrekt eller andra enkelriktade sidor med låg pressetik. Nej, då tycker jag att Newsmill är betydligt mer intressant för debattklimatet, för att nu nämna en av de stora (där förstås Bonnier har ett finger med och där pengar spelar viss roll). Men även helt vanliga bloggar kan förmedla intressant journalistik. Det gäller bara att hitta dem.

2. Bloggmedia kan ge ökad kvalitet
Bloggen kan ofta ge fördjupningar och bakgrunder som gammelmedia inte alltid har utrymme eller tid för. Detta gäller kanske särskilt lokala nyheter där varje ort ofta har ett ytterst begränsat utrymme i papperstidningen. Det gäller också lokal idrott. Papperstidningarna kan inte ge de mindre klubbarna mycket utrymme. Vill man läsa utförliga referat och artiklar från de lägre divisionerna så är bloggarna överlägsna. När Mönsterås GoIF har spelat match så kan vem som helst gå in på min blogg och läsa ett utförligt matchreferat inom två timmar. Den som orkar vänta kan nästa dag läsa en mininotis i papperstidningen. Vidare kan jag ge andra GIF-fördjupningar som lokalpressen bara ger Kalmar FF och OAIK. Icke att förglömma är att en blogg ofta kan visa fler bilder än vad som får plats i en papperstidning, vilket kan vara trevligt vid exempelvis evenemang av olika slag.

3. Bloggmedia är friare
På gott och ont är bloggmedia ofta mer fri i förhållande till journalistikens gyllene regler än vad en vanlig tidningsjournalist kan vara. Låt mig ge bara två exempel.

Journalistik i realtid
Man brukar säga att man i möjligaste mån skall ha två oberoende källor för att kalla något bekräftat. Som bloggare känner jag mig friare. Jag nöjer mig ibland med en källa och ställer istället frågor – kan det vara så här, är det rimligt etc? Jag kan lätt uppdatera artikeln om jag får mer information från läsekretsen. På så sätt kan jag skriva ”hypotesartiklar” och så dras läsekretsen in i det journalistiska arbetet när de kompletterar eller rättar mina uppgifter. Journalistik i realtid med andra ord. Jag tycker man ska vara noga med källkritik, men känner samtidigt att jag inte alltid behöver vänta på den definitiva bekräftelsen alla gånger, utan kan låta flera bidra med information pö om pö. Detta kräver en helt annan slags metod och kanske mod än vanlig journalistik. Och så får man släppa lite på prestigen.

Personligare
Mitt andra exempel där bloggmedia ofta är friare gäller objektiviteten. En tidningsjournalist har kravet på sig att vara objektiv. Nu är han/hon förstås aldrig det ändå. Redan när journalisten bestämmer vad han/hon skall skriva om görs det en värdering. Journalister väljer bort en hel del som de inte anser har tillräckligt högt nyhetsvärde. Av de tips jag har gett till tidningar genom åren så skulle jag gissa att de använder sig av mindre än 10%. Nå, denna anmärkning till trots, så förväntas en tidning förmedla någon slags objektivitet. Som bloggare har jag en större frihet att kombinera nyhetsrapportering med egna synpunkter och värderingar. Man skulle kunna säga att jag kombinerar journalistens och ledarskribentens uppgifter.

Problem med bloggmedia
Självklart finns det också problem med bloggjournalistiken. Jag vill lyfta fram tre aspekter.

1. Man är ofta allt i allo.
Jessica Ritzén sammanfattar bra vad jag menar när hon skriver Det är svårt att vara journalist, debattredaktör, privatperson och sin egen chefredaktör på samma gång. Alla delar har fått stryka på foten. Inte minst min insats som fotograf med en mobiltelefon. Jag inser att vi behöver vara fler än en för att göra det riktigt bra. Men bloggjournalistik är något vi måste lära oss att hantera. Precis som vi lärde oss att använda mobiltelefonen. Det är en effektiv och smart medborgarjournalistisk metod som vi måste förvalta och utveckla. Inte spotta på.

2. Ideelt arbete
Bloggjournalisten jobbar ofta ideelt tidiga mornar, raster, luncher och kvällar. Tidningsjournalisten får betalt.

3. Friheten drivs till sin spets
Friheten drivs ibland för långt så att källkritik och pressetik får för litet utrymme.

Hur som helst - det är härligt att få prassla med en gammeldags tidning i favoritfåtöljen.

Ett nytt partis vedermödor

Sedan jag startade Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti (MDT) har jag fått många reaktioner – en del uppmuntran och en del kritik. Så fungerar det. Jag ska idag kort redovisa vår strategi – långsiktigt arbete utifrån grundvärderingar, samarbete men frisk debatt, undvika myten om utanförskapet, utan istället jobba konstruktivt.

1. MDT arbetar utifrån grundläggande värderingar om hur man kan 1. utveckla den lokala demokratin, dvs utöka medborgarnas inflytande över sina liv, och 2. förbättra tryggheten i Mönsterås Kommun. Dessa två grundfrågor kan sedan finfördelas till olika inställningar i alla delfrågor som ligger inom kommunens ansvarsområde. Men eftersom vi arbetar utifrån dessa två grundpelare så känner vi inget behov av att göra specifika utspel eller slänga ut valfläsk hit och dit. Vi vänder oss till människor som vill förnya politiken seriöst.

2. MDT samarbetar med alla så långt det kommer an på oss. Om ett annat parti har ett bra förslag så stöder vi det helt prestigelöst. Denna prestigelöshet betyder inte att vi inte kritiserar andra partier. Tvärtom så anser vi att den lokala demokratin mår bra av samtal och debatt. Givetvis är det inte fel om debatten kryddas med lite retorik. I samband med partibildandet skickade jag ut ett mejl till alla partier med information om partiet och vad vi ville. Bara S och V svarade, även om jag i andra sammanhang har haft kontakt även med andra partiföreträdare. Vår grundinställning är att man efter en debatt skakar hand och tar en kopp kaffe ihop.

3. Små nya partier behandlas ofta ganska så illa av etablerade partier – det kan handla om orättvis kritik eller att man fryser ut partiet genom tystnad. Tystnad är förstås det mest obehagliga. När det gäller kritiken så är den ibland saklig, men ofta handlar det förstås bara om att bevaka maktpositioner. Många småpartier går då in i något slags utanförskap och bitterhet. ”Vi är motarbetade av alla och nu sitter vi här och tjurar”. MDT är medvetet om hur etablerade partier ofta reagerar när det kommer nya partier. De reagerar högst mänskligt. Vi tänker inte odla myten om utanförskapet utan målmedvetet arbeta för vår politik.

Frågepanelen kommer inte tillbaka som utlovat när Mönsterås Kommun får ny hemsida

Strulet med Frågepanelen fortsätter
Strulet med Mönsterås Kommuns Frågepanel fortsätter. I somras stängdes den med hänvisning till att politikerna hade semester. När sommaren var slut öppnade den inte, utan plötsligt meddelade man att den skulle öppna när kommunen bytte hemsida. På onsdag får kommunen sin nya hemsida, men något Frågepanel blir det alltså inte. Nu har man hittat något nytt att skylla på. (se äldre blogginlägg i denna följetong här, här, här, här och här.

Vad är det som inte fungerat?
I dagens Barometern/OT säger informationschefen Claus Kempe att man måste hitta en annan form för panelen som fungerar bättre.

Men vad är det som inte fungerat tidigare? Den nya formen var ju mycket bra och möjliggjorde en dialog mellan politiker och frågeställare, samtidigt som alla kunde följa dialogen.

Vissa politiker svarade nästan aldrig
Nej, det enda problemet var att bara hälften av politikerna svarade på frågorna. Jag har sagt det tidigare och säger det igen - politikerna och vissa tjänstemän vill inte ha någon frågepanel. Orsakerna är flera. Dels förekommer kritiska frågor. Dels känner sig en del politiker osäkra och vet inte vad de skall svara.

Valår
Det är ju också frestande att tro att politikerna inte vill ha någon frågepanel när det är valår. Då är det ju extra känsligt med kritiska frågor från allmänheten.

Nya ursäkter hela tiden
Men nu vet vi. Kommunen har hela tiden hittat nya ursäkter - semester, byte av hemsida och nu senast att den gamla formen inte var bra, trots att den var det. Jag har idag frågat Claus Kempe om han kan lova att det blir en ny Frågepanel under hösten.

Att kommunen får en ny hemsida är förstås bra och nödvändigt. Mönsterås har ju enligt SKL´s undersökning sämst hemsida i länet och hamnar på 231:a plats av landets 290 kommuner. (se min artikel här)

Tillägg: Mönsterås Kommuns informationschef Claus Kempe har nu meddelat att Frågepanelen skall upp i Kommunstyrelsen för behandling, samt tillstått att de formproblem som det tidigare talades om egentligen handlar om att många politiker inte svarar på frågorna.

Mönsterås har sämsta webbplatsen i Kalmar län

Mönsterås webbplats är sämst i Kalmar Län och en av de sämsta i hela landet, enligt SKL´s undersökning.

Kommunernas webbplatser i fokus
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har granskat landets 290 kommuners webbplatser. Man har undersökt webbplatsernas information på 12 områden och även räknat ut ett medelvärde. Max poäng är 100. Se undersökningen här.

Mönsterås Kommun sämst i länet och 231:a av 290 kommuner
Mönsterås kommun visar sig ha den sämsta hemsidan i hela Kalmar Län med ett medelvärde på 48. Sett till riket som helhet hamnar Mönsterås på 231:a plats av 290 kommuner.

Olika delområden - Mönsterås sämst på öppenhet och påverkan
Om vi delar upp undersökningen på olika delområden så kan följande noteras:

Öppenhet och påverkan: Här får Mönsterås endast 30 p av 100. Brukar inte Mönsterås alltid skryta med sin fina demokrati? Förskola, 57. Grundskola, 74. Gymnasium, 74. Äldreomsorg, 23. Individ- och familjeomsorg, 23. Handikappomsorg, 19. Bygga och bo, 65. Gator, vägar, Miljö, 33. Tillstånd, tillsyn, näringsliv, 69. Kultur och fritid, 73. Sökfunktion, 38.

Om någon är särskilt intresserad av frågan om Öppenhet och påverkan så redovisas resultaten i en särskild tabell som kan öppnas från SKL´s hemsida.

Undersökningen redovisas inte på Kommunens hemsida
Konstigt, eller kanske symptomatiskt, nog redovisar inte Mönsterås Kommun den här undersökningen på sin webbplats. När Mönsterås får bättre resultat i undersökningar om företagsklimat är man oerhört snabb med att lägga ut resultatet. Men nu…nä…tala om att vara selektiv.

Resultat för Kalmar län (medelvärde, max 100 p)
Så här ser det ut för Kalmar Län:
Hultsfred, 73.
Kalmar, 70.
Nybro, 68.
Oskarshamn, 68.
Västervik, 66.
Emmaboda, 59.
Borgholm, 58.
Mörbylånga, 57.
Vimmerby, 56.
Högsby, 50.
Torsås, 49.
Mönsterås, 48.

Skattepengar finansierar Centerstyrd politikerutbildning i Mönsterås?

Ny politikerutbildning i Mönsterås
Centerpartiet skall tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan anordna en politikerkurs i Mönsterås. Där ska man få lära sig vad det innebär att vara fritidspolitiker och hur demokratin fungerar i Mönsterås. Kursledare blir bland andra kommunalrådet Roland Åkesson. Allt enligt Barometern/OT (jag kan dock inte hitta kursen på Studieförbundets hemsida). Det låter ju bra på ett sätt...folk vet överlag väldigt lite om hur det är att vara fritidspolitiker...men jag har ett par viktiga invändningar.

Centerpartiets version av demokrati
Är det bara jag som får lite Sovjetvibbar? En politikerutbildning där bara ett parti bidrar – nej det blir helt fel! Då får ju deltagarna bara Centerpartiets version av demokrati. Centerpartiet, med Roland Åkesson i spetsen, skall ju enligt tidningen förklara hur demokratin fungerar i Mönsterås, precis som om det bara fanns ett sätt. Demokrati består ju av mycket mer än val och beslut i politiska instanser. Demokrati förutsätter också debatt, högt i tak och att rätt beslut fattas på rätt nivå. Och debatt är ju inte Centerpartiets bästa gren. Det bästa hade förstås varit om flera partier hade deltagit i utbildningen, samtidigt som en neutral lärare hade hållit i det mesta. Genom detta förfarande stärker Centerpartiet sitt tolkningsföreträde om vad som är den goda demokratin.

Våra skattepengar finansierar den centerstyrda politikerutbildningen?
Dessutom bör man betänka vad Studieförbundet Vuxenskolan är. Namnet låter ju neutralt och fint. Men Studieförbundet Vuxenskolans grundorganisationer är Centerpartiet, Folkpartiet och Lantbrukarnas Riksförbund. Det är alltså inte alls något politiskt neutralt studieförbund, även om jag på intet sätt ifrågasätter att de gör ett bra jobb i övrigt. Verksamheten är dock till största del finasierad av skattepengar, även om det förstås finns kursavgifter också. Jag kan inte säga exakt hur finansieringen ser ut i Mönsterås, men i normala fall får man pengar från både stat, landsting och kommun. Våra skattepengar finansierar alltså den Centerstyrda politikerutbildningen i Mönsterås, så till vida man inte har gjort en speciallösning just för denna utbildning; därav mitt frågetecken i rubriken.

Det finns andra sätt att utveckla den lokala demokratin
Jag har ju själv startat ett parti som jag tänker ställa upp med i nästa val – Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti. Och förutom arbete för att göra Mönsterås Kommun till en tryggare plats att leva i, så är ett av målen att utveckla den lokala demokratin. Och jag kan garantera att jag inte avsåg Centerstyrda kurser i politik. Jag vill utveckla debatten i det tysta Mönsterås, ta tillvara på fler medborgarförslag, minska politikernas makt och låta fler beslut fattas där folk lever, mer direktdemokrati. När människor känner att de har makt över sitt vardagsliv så ökar också engagemanget. Politik är inte bara det som sker i kommunhuset. Politik sker överallt där det fattas beslut.

Det är vi som är demokratins bärare
Det finns alltså helt andra sätt att hålla den lokala demokratin vital än politikerstyrda utbildningar där toppolitiker talar om för dig och mig hur demokratin fungerar. Det borde vara tvärtom. Tala om för politikerna att det är du och jag som är demokratins bärare och att det är dom som borde lära av oss.

Het debatt i Umeå - tyst i Mönsterås

Het debatt i Umeå
I Umeå förs just nu en spännande och het debatt. Bakgrunden är att Lennart Holmlund (S) har suttit vid makten som kommunalråd i 14 år och avser att kandidera till posten även i valet 2010. Oppositionen anser att 14 år är för länge för att demokratin skall må bra. Med tiden ökar risken att partiets intresse blir liktydigt med kommunens. Makten, partiet och kommunen blir ett. Ingen politiker står över den risken.

Tyst i Mönsterås
Men då är det väl en ännu hetare debatt i Mönsterås, tänker vän av ordning. Där har ju kommunalrådet Roland Åkesson snart suttit i 25 år, och ännu har vi inte fått besked om han avser att kandidera i valet 2010. Men, nej…om detta talar man inte högt i Mönsterås. Knäpptyst.

Att sitta 25 år som kommunalråd måste väl vara i det närmaste rekord. Den ende jag vet som suttit längre just nu är Göran Holm i Vellinge som väl snart har varit kommunalråd i 29 år.