Ny skrift om Gårös och Tokös historia

Så här ser den nya skriften om Gårös och Tokös historia ut.

















Under ett par år har det pågått en studiecirkel om Gårös och Tokös historia, något som nu resulterat i en intressant och trevlig skrift. Då båda lokaltidningarna redan har publicerat artiklar om skriften, så nöjer jag mig med att göra en kort anmälan.

Personligen tycker jag det är fantastiskt roligt att det lokalhistoriska intresset frodas ute i byarna. Och resultatet är lyckat. I skriften sätts byarna in i ett historiskt sammanhang, samtidigt som vi får ta del av fakta, minnen och viss kuriosa. Ett extra plus för många bilder och fin layout. Deltagarna i studiecirkeln har gjort en stor kulturgärning.

Hur gick det för flickan som riskerade ”stockestraff”?

Flickan Christina Maria Stenfelt hotades 1824 av "stockestraff" om hon inte visade sin styvmor aktning och lydnad. Men vem var hon och hur blev hennes liv? Jag påbörjar idag en berättelse som kan ge vissa ledtrådar. Bilden ovan visar anteckningen när hon 1834 flyttade till Köpings socken på Öland. Enligt prästen var hon ärlig och välfrejdad (uppträdde exemplariskt).

Flickan som hotades av stockestraff
Tidigare i år hade jag en artikel om Christina Maria Stenfelt – en ung flicka som av sockenstämman i Mönsterås hotades med stocken om hon inte visade sin styvmor aktning. Så mycket mer visste jag inte då; varken hennes ålder eller hur det gick för henne senare i livet. Nu har jag gjort vissa efterforskningar och kan avlägga en delrapport.

"med aktning och lydnad"
Det var 1824 som arbetskarlen Carl Magnus Stenfelts dotter Christina Maria hotades med ”stockestraff” om hon inte ”efter erhållen varning, med aktning och lydnad bemötte sin styfmor Elisabeth Eriksdotter Stenfelt".

Adelssläkten Stenfelt
Efternamnet Stenfelt röjde att man tillhörde en adelssläkt. Men det var länge sedan man hade levt på det vis som kunde förväntas följa av den sociala upphöjelsen. Carl Magnus var en enkel hårt arbetande arbetskarl utan fast egendom. Släkten Stenfelt var annars en lantligt förankrad lågadelssläkt med huvudsäte i Möckhult i Fliseryds socken. Egendomen var inte imponerande stor och för varje generation splittrades den upp allt mer. Redan ett par tre generationer efter att den första Stenfeltaren hade adlats på 1700-talet fick de flesta av släkten nöja sig med att framleva sina dagar under synnerligen enkla förhållanden – i bästa fall som underofficerare eller bönder, men ofta som torpare eller arbetare. Med sig hade de kanske minnet eller berättelserna om ett delvis annorlunda liv i ära, även om släkten hade haft ekonomiska problem till och från redan från adelskapets begynnelse 1719. (Jag återkommer snart med en separat artikel om släkten Stenfelt).

Christina Marias förfäder
Christina Maria Stenfelt föddes den 4 april 1815 i Elgerum, Mönsterås socken. Föräldrarna var alltså arbetaren Carl Magnus Stenfelt och hans första hustru Cajsa Stina Andersdotter (hon tidigare okänd för släkthistoriska verk som Elgenstierna och Riddarhusets släkttavlor.) Carl Magnus var född i Grimhult i Fliseryds socken där hans far Carl Ulrik var rättare (en slags förman på en gård) och senare inhyses. Bostaden var en mindre stuga. Carl Ulriks far var löjtnant och hans farfar var kapten Georg Stenfelt som adlades 1719. Den sociala utförsbacken hade med andra ord varit både brant och osandad.

Ett kringflackande liv
Christina Marias familj synes ha fört ett kringflackande liv från den ena arbetsplatsen till den andra. I maj 1823 får familjen, som då är bosatt i Bäckhult i Mönsterås socken, tillökning när Frans Theodor kommer till världen.

Modern dör
Den 20 september 1823 händer så något djupt tragiskt. Christina Marias mor Cajsa Stina dör i kräfta. Flickan blir alltså moderlös endast 8 år gammal i en ytterst känslig ålder. Kvar finns den hårt arbetande pappan och en bror på fyra månader.

Styvmor och halvsyster
Nu skulle det dock inte dröja så länge innan fadern skaffar sig nytt kvinnligt sällskap. Redan åtta månader efter Cajsa Stinas död gifter han nämligen om sig med Elisabeth Eriksdotter. En orsak till det snabba omgiftet kan förstås ha varit att det behövdes en fostermor till barnen. Man skulle också kunna tänka sig att äktenskapet var nödvändigt av ett helt annat skäl. Redan i juni 1824, en månad efter äktenskapets ingående, föder nämligen Elisabeth Eriksdotter flickebarnet Johanna Carolina – ett barn som således bör ha avlats i september 1823, samma månad som Carl Magnus första hustru dog. När flickan föds har dock prästen gjort en anteckning som friar Carl Magnus. Prästen skriver: "Arbetskarlen Stenfelts på Mönsterås köping hustru Elisabeth Eriksdotters barn, med vilket Elisabeth före äktenskapet med Stenfelt av annan man blivit havande, vilken omständighet dock var Stenfelt bekant".

Christina Marias svåra situation
Det är alltså mot denna bakgrund vi skall se Christina Marias olydnad gentemot sin styvmor 1824. Först dör hennes älskade mamma. Redan efter ett halvår gifter pappan om sig och kort därefter får hon en styvsyster. Medan hon fortfarande sörjer sin mor kommer således både en ny kvinna och ett nytt barn in i hemmet. Man behöver inte ha några djupare insikter i psykologi för att förstå vilken svår situation detta måste ha varit för lilla Christina Maria. Dels en ny ”mor” som hon skulle lyda innan hon hade kommit över förlusten av sin biologiska mor. Dels en ny syster som tillsammans med styvmodern konkurrerade om faderns uppmärksamhet. Därtill kan man lägga en allmänt svår situation under fattigdomens ok. Sockenstämman verkar dock inte ha haft någon som helst förståelse för flickans agerande utan tog till det man hade – hot om stocken.

Nya tragedier
Familjen får ännu ett barn, Sofia Carolina, innan nästa tragedi drabbar familjen. I februari 1827 dör styvmodern Elisabeth i vattusot (sjuklig vätskeansamling i kroppen ofta pga hjärtsvikt). Enligt dödsboken var hon fattigjon, vilket säger något om familjens socialt utsatta position. Familjen stod återigen utan moder. Och värre skulle det bli. 9 dagar före julafton, den 15 december 1827, dör fadern Carl Magnus av bröstsjuka (sannolikt lunginflammation). Kvar stod fyra föräldralösa barn: Christina Maria 12 år, Frans Theodor 4 år, Johanna Carolina 3 år och Sofia Carolina 2 år.

Christina Marias liv som piga
Barnen bör ha blivit utplacerade som fosterbarn i olika familjer. Frans Theodor och den yngsta flickan gifter sig så småningom och bildar egna familjer. Men Christina Maria har varit svår att följa. Till slut hittade jag henne som piga hos änkefru Eva Charlotta Lagerling på Mönsterås Köping. I oktober 1833 flyttar hon till Döderhult socken där hon tjänar piga ett år innan hon 1834 flyttar till Köping (Borgholm) på Öland. Enligt prästens notering var hon ”ärlig och välfrejdad” och för äktenskap ledig. Sommaren 1835 flyttar hon tillbaka till Mönsterås där hon stannar tre månader. Därefter beger hon sig till Kalmar slottsförsamling. 1836 flyttar hon vidare till Kalmar stadsförsamling för att 1838 bege sig till Stockholm. Där tar spåret slut i nuläget. Självfallet hoppas jag kunna följa henne vidare och återkommer i så fall med ytterligare en uppföljning.

Kanske levde drömmen om ett annat liv
Christina Maria är 23 år när hon lämnar Kalmar för huvudstaden. Hittills hade hon tjänat som piga på plats efter plats. Livet präglades av ständigt nya uppbrott. Något äktenskap hade det ännu inte blivit. Eftersom hon inte hade ärvt någon fast egendom var hennes ställning på äktenskapsmarknaden svag. Ändå hade hon förmodligen kunnat välja att tjäna piga på landsbygden och så småningom gifta sig med en krutbruksarbetare eller i bästa fall en torpare; något som de flesta lät nöja sig med och som blev hennes halvsystrars lott. Men hon väljer köpingen och städerna – Mönsterås, Borgholm, Kalmar och Stockholm. Kanske hade den tuffa barndomen gjort henne självständig. Kanske hade hon kvar en viss stolthet över att vara av adelssläkt. Kanske hade hon hört berättelserna om förfädernas mer fördelaktiga livsbetingelser. Kanske levde drömmen om ett annat liv. Hur det gick hoppas jag kunna återkomma till.

Källor
Kyrkböcker för Mönsterås, Döderhult, Kalmar slottsförsamling, Kalmar stadsförsamling, Köping och Fliseryd.

Länkar
Stenfeltska släktföreningen

En sida av Möckhults byalag

Julmust – test av sorter tillgängliga i Mönsterås

Julmusten fyller 100 år och jag har givetvis provsmakat de sorter som finns i Mönsterås.

Hög tid för årets julmusttest
Det är advent. Julmusten fyller 100 år. Således är det också hög tid att redovisa årets julmusttest från Mönsterås. Jag har som vanligt inventerat och provsmakat alla julmustsorter som finns på Netto, Algots och Konsum. Två avsteg från grundkraven ”julmust” och ”Mönsterås tätort” har jag gjort då särskilt ömmande bevekelsegrunder föreligger. Således får den sällsynt unika Zeunerts julmust som kan inköpas på Citygross i Kalmar vara med, samt Brunneby enebärsdricka som utgör en fullgod ersättare för den klassiska enbärsläsken som tråkigt nog slutade tillverkas för några år sedan. Låt oss börja.

Zeunerts (Zeunerts bryggeri) Betyg: 5






















Zeunerts gör sin must på eget extrakt och fatlagrar musten två månader innan den går ut till butikerna. Smaken skiljer sig därför markant från andra mustsorter på ett fördelaktigt sätt. Zeunerts har en mörk kraftfull distinkt karaktär med en mjuk avrundad nyans av kaffe. En alltigenom lyckad julmust som passar utmärkt till de festligaste julstunderna, eller för sig själv ihop med julchokladen när julefriden sänkt sig. Trevlig flaska. OBS: Barn brukar inte gilla Zeunerts. ”Kan jag få riktig julmust nu”, sa dottern (7 år) när hon hade smakat en klunk Zeunerts. (Citygross, Kalmar)

Three Hearts premium julmust (Krönleins) Betyg: 4+






















Three Hearts övertygade redan förra året, och är i år ännu bättre. Den saknar kanske Apotekarnes nostalgifaktor, men är faktiskt snäppet godare. Three Hearts är en riktig kvalitetsmust med komplex mörk vuxen smak som dröjer sig kvar länge. En mycket trevlig bekantskap som passar även vid de lite festligare tillfällena. Extra plus för den trevliga flaskan. (Konsum)

Apotekarnes julmust (Carlsberg Sverige) Betyg: 4






















Riktiga finsmakare fnyser ibland på näsan åt Apotekarnes och menar att den endast är en kommersiell massprodukt utan karaktär. Men det är svårt att bortse från den atmosfär som en must framkallar. Och Apotekarnes julmust smakar helt enkelt barndomens jular. Men även smaken håller. Apotekernes har en generös klassisk mustsmak, förvisso anpassad för att passa alla, men ändå med en seriös underton av bark och lätt bränd kola. (Algots, Konsum, Netto)

Nygårda julmust (Spendrups) Betyg: 3






















Nygårda är som vanligt en stabil god bruksmust utan konstigheter, balanserad krydda med en liten touch av kola. Dock sticker den ut för lite för att få ett högre betyg. Som helhet en trevlig allroundmust. (Algots, Konsum)

Alla tiders julmust (Åbro) Betyg: 3






















Åbros julmust är också en trygg och god julmust med trevlig ton av knäck. Även den här lider dock något av att vilja vara alla till lags och överraskar inte. Men som bruksmust duger den gott. (Algots)

Nygårda fatlagrad julmust (Spendrups) Betyg: 3






















Nja, visst är det roligt när bryggerierna vågar satsa på lagrad must, men den här är något för rökt i tonen för att göra mig helt nöjd. Men som kuriosa är den ändå trevlig i måttliga mängder. (Konsum)

Ica julmust (okänd tillverkare, möjligtvis Hellefors då det är samma flaska som för Helleforstillverkade Coop Julmust och Läckö julmust, se nedan)Betyg: 2






















Icas egen julmust saknar tyvärr karaktär och personlighet. Här finns inget särskilt som tilltalar. Ett visst sting har den, men som helhet är den förunderligt blek. Supertrist. Inget man ställer på julbordet. Men som törstsläckare efter snöskottning duger den förstås. Obs att bilden visar lightvarianten. I testet smakades dock den "riktiga" som dock hade lika tråkig etikett. (Algots)

Läckö julmust (Hellefors bryggeri) Betyg: 1






















Läckö för ju tankarna till mysig slottsmiljö och traditioner. Men det här är på gränsen till lurendrejeri. Läckö julmust smakar nämligen mer vatten än must. Lägg därtill syntetisk sockersmak och fiaskot är fullbordat. Jag köpte tyvärr ett sexpack på Netto som nu ändå måste genomlidas. (Netto)

Coop julmust (Hellefors bryggeri) Betyg: 1






















Coop låter Hellefors tillverka sin must. Det borde man inte ha gjort. För här har vi exakt samma smak som Läckö julmust. Därför hänvisar jag till recensionen ovan. Litet plus för den kitschiga etiketten. (Konsum)

Brunneby enebärsdricka (Brunneby musteri) Betyg: 4+






















När jag var barn dukades det alltid fram enbärsdricka på julbordet – både kolsyrad och icke kolsyrad. Skandalöst nog försvann den kolsyrade enbärsläsken för några år sedan. Tur då att Brunneby musteri gör sin enebärsdricka – en kolsyrad enbärsmust som innehåller äkta enbär och som också har en tydlig smak av dessa bär. En fantastiskt trevlig dryck – mustig och fruktig - som gärna får komplettera julmust och julöl på julbordet. (Konsum)

Besök gärna den förträffliga sidan Addicted to Julmust för fler tester och fler sorter.

Gamla biblioteket på Nygatan

Några mönsteråsare lånar böcker på det gamla biblioteket som låg på Nygatan. Längst till höger ser vi den kultförklarade bibliotekarien Mona som jobbade över 50 år på biblioteket. Därefter ser vi Bengt-Åke "Båkke" Kronzell, som när jag var barn var lärare på Parkskolan, i övrigt känd för sitt stora engagemang för Carl Boberg. De två damerna till vänster är för mig obekanta. Att låna ut böcker på denna tid var förstås mer krävande än idag. Då fick man skriva upp lånekortnummer, stämpla och sortera. Det systemet levde kvar länge ute på filialerna. Jag har själv erfarenheter av det från när jag jobbade på Fliseryds bibliotek 2004.


Biblioteket bör ha legat i det vita huset till höger. 1974 flyttade det till sina nuvarande lokaler. Jag har ett svagt minne av att jag vid några tillfällen besökte det lilla biblioteket på Nygatan.

Nyförvärv från elitfyran till GIF? (uppdaterad)

Enligt en anonym källa så har GIF gjort klart med en spelare från elitfyran för nästa säsong. Den anonyma källan brukar ha rätt, så det kan nog vara sant. Det har ju redan tidigare ryktats om en mittback från Kalmar Södra eller Kalmar AIK. Vi får väl se om det är samma spelare det handlar om. Vem den nye spelaren är undandrar sig ännu ett säkert bedömande. Johan Lagström kanske man skulle satsa en slant på om Kalmarspåret inte stämmer.

Tillägg 27/11
GIF skriver nu på sin lagsida att det är Johan Lagström som är den nye spelaren. Rätt gissning med andra ord. GIF skriver också att inga spelare är på väg bort och att man hoppas på ytterligare något nyförvärv. Hur som helst - Johan Lagström tror jag blir ett utmärkt tillskott.

Konsum planerade för entré mot Storgatan

Omkring 1990 köpte Domus/Konsum fastigheten i höger bildkant för att i framtiden kunna bygga ut och öppna en entré mot Storgatan. Enligt artikeln som är från omkring 1990 så låg satsningen 15-20 år framåt i tiden. Och...ja då hamnar vi ju där vi är idag. Undrar om Konsum ännu äger fastigheten och om planerna finns kvar.

Mönsterås Bostäder kan höja hyran men inte laga fjärrvärmemätaren (nu uppdaterad)

Mönsterås Bostäder kan höja hyran, men har ännu efter två år inte fått ordning på fjärrvärmemätaren

Hyreshöjning i Mönsterås
Hyresförhandlingarna för Mönsterås Bostäder är klara. Bostadsbolaget krävde 2,5% och fick igenom 1,5%. Precis som jag gissade för ett par veckor sedan. Både Kalmar och Oskarshamn får något lägre höjningar. Allt är så förutsägbart i Mönsterås.

Mellan 0,6% och 3,65%
1,5% säger dock inte särskilt mycket då det blir väldigt olika beroende på var man råkar bo. Vissa områden får en höjning på 0,6%, andra får 3,65%. Lägst hyreshöjning blir det i områden med kallhyra. Några få får till och med en sänkning med 25 kr per kvadratmeter och år. Enligt Hem&Hyra så sker sänkningen i ett område där det blivit fel hyressättning efter en ombyggnation. Man kan ju bara undra vilka stackare som får en höjning på 3,65%. Det borde bli ca 170 kr för en trea som idag kostar omkring 5000 kr.

Höjning i Mölstad igen
Mölstadområdets radhus får en höjning på 0,6%. För en fyra innebär det ungefär 45 kronor per månad. För en trea ca 35 kr. Men så lär det tillkomma höjning för vatten och fjärrvärme. Jag gissade före förhandlingarna på oförändrad hyra i Mölstad. Detta mot bakgrund av allt strul som varit de senaste åren och alla outhyrda lägenheter i området. Men Mönsterås Bostäder tror uppenbarligen att man kan få en långsiktig positiv utveckling genom att höja redan skyhöga hyror. Mönsterås Bostäder har ju numera hemligstämplat hur många vakanta lägenheter man har, men de flesta återfinns förstås på bolagets hemsida över lediga lägenheter. Och i Mölstad är det ju bara att gå ut och räkna. Något bättre har det kanske blivit, men ännu är fler än 10 lediga.

Fjärrvärmemätaren ej lagad ordentligt på två år
Nämnas kan i sammanhanget att jag har ännu efter två år inte har fått en fungerande fjärrvärmemätare. Ibland har den fungerat, men allt som oftast visar den fel, vilket gör det omöjligt att planera och kontrollera sin förbrukning, vilket är en förutsättning för att klara av kallhyran. Numera svarar inte Mönsterås Bostäder ens på mejl när jag felanmäler. Total tystnad, och jag får fortsätta gissa vad nästa räkning blir på vattenförbrukning och värme. Det hade onekligen varit lättare att acceptera en hyreshöjning om Mönsterås Bostäder hade haft en hög servicenivå och normal kommunikationsnivå även vad gäller mätaren.

Tillägg - skillnaden mellan Mönsterås Bostäders siffror och mätaren i hallen
Efter en extra påtryckning fick jag ikväll aktuella förbrukningssiffror för november månad av Mönsterås Bostäder. Det visade sig att de inte alls stämmer med mätaren vi har i hallen. Så här skiljer det sig.

Fjärrvärme: Mönsterås Bostäder 694 kvh. Hallmätaren: 407 kwh.

Varmvatten: Mönsterås Bostäder: 3,1 kubik. Hallmätaren: 1 kubik + fel taxa.

Kallvatten: Mönsterås Bostäder: 3 kubik. Hallmätaren: 1,75 kubik.

Margaretas Tobak

Många mönsteråsare över 40 minns säkert Margaretas Tobak på Storgatan. På det här fotot förmodar jag att det är Margareta själv vi ser. Notera det fantastiska sortimentet. Tobak var ännu något som finsmakare kunde ägna sig åt med bibehållen respekt, ja rent av framstå som lite sofistikerad. Idag är ju tobak bara fel i alla lägen. Minns att jag brukade köpa Karlskronasnus till morfar här. Jag tror affären försvann vid 1980-talets mitt. Då tobaksaffären delade hus med Systembolaget kan man väl med visst fog hävda att huset utgjorde ett centrum för 2/3 av de samlade lasterna i Mönsterås. Ja, den sista tredjedelen fanns väl också representerad, men den hyllan sneglade man bara lite på.

Fotot återfanns i en osorterad låda i Stranda Hembygdsförenings arkiv. Okänd fotograf.

Ska Thomas "Lillis" Lagström bli ny tränare för GIFs damlag?

Det går ett rykte att Thomas "Lillis" Lagström skall träna GIFs damlag nästa säsong. Om det stämmer får man väl nästan kalla det sensationellt. "Lillis" fick ju lämna Högsby tidigare i år, och ville enligt egen utsago inte träna något lag under division 4. Nå, om ryktet stämmer så blir det division 4 där ju damerna spelar.

Thomas "Lillis" Lagström är väl känd för de flesta mönsteråsare och har ju tränat även GIFs herrlag en period. I övrigt vet jag inte så mycket om honom, men han gör ett rakt och frispråkigt intryck. Gif har ju ett ungt och mycket utvecklingsbart damlag. I kombination med en erfaren tränare kan det bli riktigt bra. Men vi får väl se om ryktet är sant innan vi gratulerar damerna.

Nya rön kring Lövö och danskarnas härjningar 1677 – muntlig tradition och tidigare forskning stämmer inte

Danskarna anfaller - alla dödas och bara en gård skonas enligt den muntliga traditionen
Den 20 augusti 1677 anföll danskarna våra bygder. En av de byar som drabbades hårdast var Lövö i Ålems socken. Enligt den muntliga traditionen brände danskarna ner alla fyra gårdar utom mellangården som klarade sig tack vare att en förrädare kom från den gården. I en annan version hittade danskarna ett skrattande spädbarn i huset, varför de inte kom sig för att bränna det. Enligt samma tradition, som återfinns i Ålemsboken, dödade danskarna alla bönder på Lövö.

Kalmar Läns Museum påstår att Lövö låg öde i över 20 år
Enligt en utredning från Kalmar Läns Museum (KLM) låg Lövö öde i drygt 20 år efter danskarnas anfall. Länsmuseet bygger påståendet på en lantmäteriskrift från 1723 då Lövöbönderna försöker vinna tillbaka rättigheterna till en liten holme som kallades Brunsö, som Gisemålas bönder hade nyttjat sedan krigets dagar. Enligt KLM så framgår det av handlingarna att Lövö hade legat öde och brukats av Ålemsbönderna i drygt 20 år efter danskkriget 1677. Men stämmer verkligen denna uppgift? Har KLM läst rätt?

Men vad står det egentligen?
Låt oss börja med att verkligen läsa vad det står i skriften från 1723. Där står det inte ett ord om att Lövö legat öde i drygt 20 år och då brukats av Ålemsbönderna. Däremot står det att Lövöbönderna för drygt 20 år sedan (dvs omkring 1700) framgångsrikt återvunnit några andra småöar som Ålemsbönderna hade tagit över när Lövö en längre tid låg öde efter danskkriget 1677. Och det är ju något helt annat. Hur länge Lövö hade legat öde framgår emellertid inte alls. Med uttrycket "en längre tid" kan avses 3 år, 7 år eller 15 år. Inget svar ges här. Bara att man tvistat med Ålem och vunnit för drygt 20 år sedan.

Men låt oss nu gå till källor från den tid då danskarna anföll. Ju närmare skeendet vi kan komma destu bättre. Finns det några användbara källor?

Två eller tre bönder 1680
Låt oss börja i mantalslängderna. 5 år före kriget, 1672, fanns det som väntat fyra bönder och en båtsman på Lövö – Per, Olof, Lars, Isak, Mats. 1680, tre år efter kriget, fanns tre bönder upptagna – Lars, Nils Nilsson och Olof Persson. Huruvida Olof var bonde eller inneboende är oklart. Ön låg hur som helst inte alls öde.

Räkenskaperna visar att så gott som alla överlevde
Den mest intressanta källan är dock Ålems församlings räkenskaper. Varje år antecknade prästen nitiskt kyrkans inkomster och skrev upp allt som socknens bönder skänkte. Och eftersom nästan alla skänkte något varje år så får vi här en mycket tillförlitlig bild av vilka som verkligen bodde i byarna.

Före kriget skänker bönderna Lars, Isak, Mats och Claes Olsson på Lövö pengar till kyrkan. Även Måns Börjesson Huess omnämns. Om traditionen att alla dödades stämmer bör alltså inga av dessa personer nämnas i kyrkans gåvoregister efter den 20 augusti 1677.

Den 7 oktober 1677, två månader efter den ödesdigra krigsdagen, så skänker Isak på Lövö pengar till kyrkan. Han överlevde alltså. I januari 1678 skänker Lars på Lövö pengar, sannolikt samma Lars om nämndes före kriget. Under våren 1678 skänker även Claes Olofsson och Mats pengar. Den enda som inte återkommer är Måns Börgesson Huess.

Jordeböckerna ger definitivt svar
Jordeböckerna ger oss så den sista pusselbiten. Före kriget hittar vi följande bönder på Lövö: Olof Persson (nr 1), Isak (nr 2), Lars Jonsson (nr 3) och Mats (nr 4). Efter kriget 1678 och 1679 anges gård 1 och 2 vara öde, medan gård 3 och 4 verkar ha klarat sig. Redan 1680 verkar de två ödegårdarna ha fått tillbaka brukare. Detta betyder alltså att det sannolikt var gård 1 och 2 som brändes. Gård nr 2 är Mellangården som enligt den muntliga traditionen ensam skulle ha klarat sig. Källmaterialet pekar i rakt motsatt riktning.

Två slutsatser – de flesta överlevde och Lövö låg aldrig helt öde
Vi kan alltså konstatera två saker.
1. Så gott som alla Lövös bönder överlevde danskarnas anfall. Fyra av de fem män som nämns på Lövö före kriget, skänker pengar till kyrkan inom ett år efter kriget. Av dessa återkommer två som gåvogivare de närmaste åren och synes alltså helt säkert ha varit bosatta på Lövö, vilket bekräftas av jordeböckerna. Bönderna var Mats och Lars på gård 3 och 4. De andra gårdarna anges vara öde även om bönderna synes ha överlevt.

2. Påståendet att Lövö skulle ha legat helt öde en längre tid måste revideras. Minst två av gårdarna fortsatte man att bruka direkt efter kriget, och redan vid 1680-talets början var alla fyra gårdarna bebodda av bönder igen. Möjligtvis låg alltså två gårdar öde under ett fåtal år. Det var väl under dessa år som Ålem och Gisemåla lade under sig de småholmar som Lövöbönderna just då inte kunde prioritera, vilket ledde fram till rättsliga tvister omkring 1700 respektive 1723.

Summering
Kalmar Läns Museums påstående att Lövö låg öde i mer än 20 år efter danska kriget 1677 stämmer inte. Dels har de tolkat en skrift från 1723 fel och använt feltolkningen som stöd för den muntliga traditionen. Dels har de i övrigt okritiskt accepterat den muntliga traditionen som säger att bara en gård skonades. Går man till 1600-talets källor så visar det sig att så gott som alla bönderna överlevde kriget. Minst två av gårdarna brukas dessutom utan avbrott, och redan efter tre år synes alla fyra gårdarna vara bebodda igen. Dessutom kan vi notera att Mellangården, i motsats till vad den muntliga traditionen säger, inte klarade sig. Minst två gårdar verkar stå kvar efter danskarnas besök - nr 3 Norrgården och nr 4 Södergården.


Del av skriften från 1723 som Kalmar Läns Museum inte kunde läsa så bra, vilket ledde till fel slutsats. Jag kan ha viss förståelse för lässvårigheterna, men så här står det ord för ord i den aktuella passagen:
...Skolandes deras By för några och 20 åhr sedan medelst Höga vederbörandes tilhjelp tillbaka fått de ägor som Åhlemb Byes åboar en lången tidh då Löföögårdarne utj ödesmåhl wore, under sig slagit, som var Hällehållmen, Marsöön och Lindöön...

Om du vill läsa Kalmar Läns Museums skrift så kan du söka på Google - Lövö + Kalmar Läns Museum - så får du den som pdf-fil.

Ännu mer från GIF...

Som jag skrev igår så ser det tryggt och bra ut för GIF inför nästa säsong. Inga spelare verkar vara på väg bort, ny tränare och ny satsning. Här kommer ytterligare ett par nyheter.

1. En av GIFs unga talanger är Oskar Olsson. Han har provtränat med Kalmar FF:s pojkallsvenska trupp, men nu tackat nej till KFF, enligt en blogg på Barometern/OT. (Tack för tipset!) En fortsättning i GIF då får vi kanske förmoda. Det tackar vi i så fall för. Han har förstås framtiden för sig ändå.

2. Barometern/OT skriver idag om de pengar som en person skänkt till GIF, vilket möjliggör vissa satsningar utöver det vanliga. Jo, jag har haft viss kännedom om detta, men valt att ligga lågt eftersom det varit lite känsligt fram till nu. Fantastiskt att det finns människor som vill skänka över en halv miljon till GIF!

GIF går stabilt framåt när hela havet stormar

Lugnt och tryggt
Den obehagliga sillyperioden pågår och det brukar ju vara årets mest nervösa tid. Men vad ska man säga. GIF verkar gå stabilt och målmedvetet framåt i sillystormen med ny styrman, men med samma besättning som förra säsongen. Flera av de tunga namnen lär visst ha bestämt sig för att stanna. Senast lär Idris ha skrivit på för ett år till, trots att en annan klubb slet i honom. Vad jag har hört så är ingen på väg bort. Möjligen kan det bli en mittbacksförstärkning från södra länet. Vi får väl se. Känns lugnt och tryggt.

Förtydligande
Bara ett litet förtydligande. När jag ibland har skrivit att GIF bör göra värvningar, så betyder inte det att jag tycker man skall värva sönder laget. Självklart skall man fortsätta bygga underifrån med sina egna talanger. Men om man står fast vid att ganska snabbt avancera uppåt, så kan det behövas ett par förstärkningar. Varken mer eller mindre.

Ruda och Fliseryd går skilda vägar
Vad gäller den kommunala fotbollen i övrigt så lär Fliseryd få fortsätta utan Ruda nästa år. Ruda ville visst inte fortsätta samarbetet. Ruda är ju mitt favoritlag efter GIF, och det återstår att se hur man skall klara sig på egen hand. I dessa tider där små lag försvinner eller slås ihop så känns Rudas väg både trotsig, djärv och osäker.

...och så till slut frugans favorit:
"Jag hade lärt min man att göra sin del av hushållsarbetet och nu stod han i tvättrummet och ville tvätta sin t-shirt. Han hade varit därute i cirka två sekunder då han ropade: "Vilket program ska jag använda?""Det beror på" svarade jag, "vad står det på t-shirten?" "Mönsterås GIF" svarade han

Bejublat framträdande av Johan Theorin

Deckarförfattaren Johan Theorin besökte ikväll Mönsterås och bjöd på en timmes fantastisk berättarkonst.

Berättelsernas tid
Det brukar sägas att berättelsernas tid är förbi. Att de försvann med det gamla bondesamhället. Istället för att sitta och lyssna på di gamle slår vi på TV:n. Tillvaron fragmentariseras allt mer. Det ligger mycket i detta. Människor som verkligen kan berätta historier och skrönor är få. Och kanske är även förmågan att lyssna på utdöende.

Johan Theorin besökte Mönsterås
Mot denna bakgrund var det angenämt att ikväll ha fått lyssna på en man som tar avstamp i den gamla berättartraditionen. Mannen bakom mästerverk som Skumtimmen och Nattfåk, den flerfaldigt prisbelönte deckarförfattaren Johan Theorin, besökte ikväll församlingshemmet i Mönsterås och gav publiken en timma som sent skall glömmas. Utan manus och utan modern teknik (PowerPoint och annat otyg) lyckades han fängsla oss bara genom att berätta och hålla upp en och annan bild. Imponerande.

Böckernas bakgrund
Inget referat kan göra Johan Theorins framförande rättvisa då det var uppbyggt på ett sätt som måste upplevas. Men det var synnerligen intressant att få ta del av den livsvärld, de personer, skrönor och öländska landskap som inspirerat till böckernas säregna historier, karaktärer och atmosfär. Alla böcker utspelar sig ju på Öland där Johans Morfar och andra släktingar en gång framlevde sina dagar. Johan bjöd på ett storartat framträdande kryddat med otäcka, finurliga och humoristiska berättelser.

Fullsatt
Johan berättade att han tackade ja direkt när han fick en inbjudan att komma till Mönsterås. Under sina vistelser på Öland brukade han nämligen sitta och titta över sundet mot just Mönsterås. Och Johan verkade ha en stor publik i bygden. Redan 20 minuter före start var salen som tog 150 personer i det närmaste fullsatt. Några fick lyssna utanför i hallen.

Kört fast med den fjärde boken
Johan Theorin har hittills gett ut tre deckare i det som skall bli en Ölandskvartett – Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge. Den första duon håller jag för två av de främsta svenska deckarna någonsin, se här. Förutom det som redan nämnts i form av kluriga intriger, mystik, mustiga karaktärer och Ölandsatmosfär, så har böckerna en trivsam långsamhet och ett behagligt tungsinne. Varje bok knyter också an till en specifik årstid. Den fjärde och avslutande delen skall utspela sig på ett somrigt och semestertrångt Öland. Johan berättade att han hade kommit 50 sidor på den nya boken, men att han hade kört fast för tillfället och därför skriver på en helt annan bok som utspelar sig på västkusten.

Det är bara att lyfta på hatten och tacka Johan, samt arrangörerna Mönsterås bibliotek och Kulturnämnden för en trivsam afton. Dags att ta itu med den där mönsteråsdeckaren.



Här satt jag.

Allégatan - Älgerum

Hinner inte så mycket idag, så det får bli ett vykort som visar Allégatan i Älgerum. Kortet är taget under vänstertrafiktid, dvs före 3 september 1967, sannolikt omkring 1965. Mönsterås Kommun köpte in marken på 1950-talet och hyreshusen byggdes i början av 1960-talet. Tidigare låg här åkrar och fält. Allén är dock betydligt äldre än bostadsområdet och leder upp till Elgerumsgården som byggdes någon gång mellan 1850-1872 och som idag utgör Mönsterås hembygdsgård. Ett tillsynes ganska tråkigt vykort som ändå har sin charm. Notera bilarna och den rejäla skylten vid alléns början.

Se även här.

Centerpartiets nya lag - en förstärkning som leder fram till spekulationer om Rolands efterträdare

Tre nämnder det stormat kring
Att Centerpartiet skulle göra vissa skiften i nämnderna har ju varit uppenbart länge. Särskilt är det tre nämnder som det stormat kring de senaste åren – Barn- och utbildningsnämnden, Socialnämnden och Kulturnämnden. Alla får nu nya ordföranden från Centerpartiet. Och vi behöver nog inte fundera så mycket på vem som dragit i trådarna.

Tre förstärkningar
Men för en gångs skull finns det anledning att berömma Centerpartiet. De nya namnen innebär överlag rejäla förstärkningar. Återstår att se om de lever upp till förväntningarna. Deras frihet är förstås begränsad och partikulturen är full av lojalitetsband av olika slag.

I Socialnämnden kliver den rutinerade Birgitta Pettersson av och ersätts av Emma Magnusson (lärare, 36), som trots sin relativa ringa ålder har viss rutin. Ett utmärkt val. Socialnämnden har de senaste åren fått ett rykte av att mörka och att hålla socialcheferna om ryggen istället för att granska dom. Här får Emma förhoppningsvis ett mandat att förnya och öppna upp. Då kan det passa bra med en som är lite yngre. Å andra sidan kräver det nog en del hårda nypor för att hantera socialchefer som är vana att styra som de själva vill, och det är bara att hoppas att Emma inte är för snäll och smidig.

I Barn- och utbildningsnämnden har Patric Vadman valt att sluta som ordförande. Det är inte mycket att säga om. Jag har alltid uppfattat Patric som trevlig men kanske inte rätt person att politiskt ta itu med skolans problem. Det krävs en förnyelse. Efter att dessutom ha retat upp en hel lärarkår i våras, så var det inte att vänta annat. Patric ersätts av Jacqueline Bonneau (politisk sekreterare för Centerpartiet Skåne, 42). Även här bör det bli ett lyft för nämnden. Men här väntar också en svår uppgift.

I Kulturnämnden ersätts Katarina Johansson av Magnus Gustafsson (fastighetsförvaltare, 58). Här tror jag framför allt att vi kan förvänta oss en ny smidighet. Magnus är helt enkelt en trevlig person och det skall inte underskattas just i denna nämnd.

Roland Åkessons ersättare blir en kvinna - men vem?
De nya tillsättningarna aktualiserar förstås frågan om Roland Åkessons efterträdare som kommunalrådskandidat. Vi är väl många som tror att han måste släppa fram någon under de närmaste fyra åren. Länge har det snackats om Ann Petersson som är andre vice ordförande i kommunstyrelsen och ledamot av Kommunstyrelsens arbetsutskott. Men jag är inte helt säker. Ann känns som en betydligt tuffare politiker än Roland Åkesson, och frågan är om man vågar släppa fram någon som gör ett mer polemiskt intryck. Skulle hon lyckas behålla de sossar som Roland har lyckats vinna över? Just nu känns det som om det är Emma Magnusson som är partiets stigande stjärna lokalt – en brobyggare som kanske skulle ha en viss chans att behålla mittensossarna. Man kan väl säga så här – klarar hon av att få ordning på Socialförvaltningen under fyra år, så klarar hon att vara kommunalråd. Vi får väl se hur det blir. Det vi kan konstatera är att det efter Roland Åkesson kommer tre damer - Ann, Emma och Jacqueline. Det kan ju bli en stark tretvinnad tråd...eller så kan det bli problem. För inte kan väl tjejer leka tre?

Läs även dagens artikel i Barometern/OT.

Hur många kan se vilka böcker du lånar? Säkerhetsbrister i bibliotekets Internetsystem

Om du är låntagare vid Mönsterås bibliotek kan du hantera dina lån via kommunens och bibliotekets hemsida genom att logga in med personnummer och en pinkod. Men hur säkert är systemet? Klicka på bilden för större format.

Sekretess
Det du lånar på biblioteket är sekretessbelagt. Låntagaren skall kunna känna sig trygg. Ingen annan skall utan din tillåtelse kunna få veta vad du läser. En självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Den som bryter mot sekretessen kan dömas till böter eller fängelse i upp till två år.(Se SFS 2009:400:40 kap.3§)

Undantaget
Det enda undantaget är att polisen, åklagarmyndighet etc kan begära att få veta vad man lånat om brottet man misstänks för kan ge fängelse (SFS 2009:400: 10 kap: 24§)

Läraren ville veta vad eleverna lånade
Jag minns när jag jobbade på Gymnasiebiblioteket. På Parkskolan jobbade det en lärare som väldigt gärna ville veta vad hans elever hade lånat för att kunna kontrollera om de verkligen skötte skolarbetet. Jag vägrade självklart att lämna ut uppgifterna, något som den i övrigt trevlige läraren, till slut fick acceptera. Jag nöjde mig med att förklara hur det fungerade. Hade det hänt idag hade jag nog övervägt att gå till rektor. Hade jag gått läraren till mötes hade jag kunnat dömas till böter eller fängelse.

Sköta lånen hemifrån
Mönsteråsbiblioteket har ett system som innebär att du som låntagare hemifrån kan kontrollera dina lån, göra omlån, reservera böcker etc. Man loggar in med lånekortsnummer eller personnummer och en fyrsiffrig pinkod.

Den känsliga pinkoden
Systemet fungerar utmärkt, men problemet är att biblioteket med automatik tilldelar låntagaren en pinkod som motsvarar personnumrets fyra sista siffror. Jag tror alla förstår vilka säkerhetsbrister som då uppstår. Visserligen kan man efter första inloggningen ändra sin pinkod, men hur många gör det? Det betyder att alla som har ditt personnummer kan logga in och se vad du just nu lånar. De fyra sista siffrorna är ju inte särskilt svåra att få tag på för den som verkligen vill. Jag kan tänka mig att både lärare, arbetsgivare, potentiella arbetsgivare, myndigheter och vissa släktingar har tillgång till dessa siffror. Därmed kan de också, om du inte ändrat din pinkod, se vad du läser.

Datorerna
Sekretessen torde också gälla om du bokat en dator på biblioteket. Ingen annan skall kunna se var du surfar. Ändå står datorerna så att alla som går runt på biblioteket hur lätt som helst kan se på vilken sida du är. Högst olyckligt.

USA
För några år sedan ville USA:s president införa en lag som gjorde att myndigheter skulle kunna se vilka böcker folk lånade eller köpte oavsett om de var misstänkta för brott eller inte. Jag tror inte lagen godkändes av representanthuset.

GIF:s eventuella motståndare i division 5 sydöstra

Spontan bedömning
Som jag skrev igår vill Smålands FF omplacera GIF till division 5 sydöstra nästa säsong. Jag tänker inte kartlägga motståndarna så noga innan serieförslaget är definitivt klubbat. Men en liten snabb spontan bedömning ska jag göra av motståndarna, även om mycket kan hända under vintern.

De svåraste motståndarna
GIF:s svåraste motståndare tror jag blir Blomstermåla (nedflyttade från fyran) , Ängö (uppflyttade från sexan) och Läckeby. Blomstermåla är ett sån´t där lag som alltid kommer igen och vill nog vara med och slåss i toppen. Ängö sprang obesegrade genom sexan, har värvat Fredrik ”Gazza” Karlsson från Trekanten och har i övrigt en bred och stabil trupp. Läckeby har GIF haft svårt för de senaste åren.

Två svårbedömda lag
Kanske ska man varna lite även för Böda/Högby (nedflyttade från fyran). De hade visserligen ingen chans i fyran och skulle kunna riskera att åka hiss direkt nedåt, om de inte hade fått tillbaka Jonas Nilsson som spelat ett år i Lindsdal i division 2. Det kan nog betyda mycket. Vidare har vi Kåremo, ett lag som vi normalt sett slår, men som vi haft vissa svårigheter med de senaste åren. När det väl gäller nästa år tror jag dock vi klarar av dem.

De andra
Rockneby och Ljungbyholm slår vi i normala fall. Glömminge och Mörbylånga tror jag inte hamnar i topp, även om man aldrig vet var man har Mörbylånga.

Norra Tång gick upp som bästa tvåa i sexan. Tror inte det blir ett bottenlag. Norra Tång verkar husera i Torsåstrakten och ska man tro lagbilderna har man en ung trupp.

SSG kan jag inte heller något om, annat än att det står för Stenåsa-Sandby-Gårdby. De vann sexan för ett par år sedan och kom ganska högt upp i femman i år.

Det är förstås svårt att sia redan nu hur kvalitén blir i den här serien. Men vi slipper Torsås och Hossmo som avancerat. Och så Tvärskog som enligt förslaget flyttas till södra serien.

Den försvunna stenmuren vid gamla Köpinggatan

Här ser vi en vy från gamla Köpinggatan 1943, nu Storgatans södra del. Det är ju något komiskt att det som förr var den givna vägen in till Köpingen om man kom söderifrån, idag är enkelriktad.

Det gamla församlingshemmet till vänster stod färdigt 1936. I bakgrunden skymtar också Ny
lunds/Haglunds kvarn.

Men egentligen var det stenmuren jag ville visa. Den togs nämligen bort när man senare skulle bygga de hyreshus som idag står på platsen. Notera också att Parkgatan ännu inte var dragen.

Fotot finns i Stranda Hembygdsförenings arkiv

GIF får byta serie igen - om Smålands FF får bestämma

För två år sedan spelade Mönsterås GIF i division 5 sydöstra. Förra året flyttades man till division 5 nordöstra. Enligt Smålands FF:s nya förslag så blir det sydöstra serien igen 2011. Mönsterås ligger i gränslinjen mellan de båda serierna och får därför finna sig i att bli placerade där det passar beroende på vilka nya lag som tillkommer.

Vad ska man säga om detta? På pappret ser sydöstra serien något lättare ut än den nordöstra. Avstånden blir kanske inte lika långa som förra säsongen, men om jag ser rätt blir det fyra turer över till Öland. Och viktigast av allt - Blomstermåla hamnar i samma serie!!! Tyvärr placeras Stjärnan i den nordöstra. Förutom Blomstermåla blir det även halvderby mot Kåremo.

Min spontana reaktion är att det här nog kan bli bra. Det ser riktigt intressant ut. Dock blir det ju lite ledsamt att inte få återvända till trevliga platser som Ishult, Hjorted, Kristdala och Fågelfors. Ser däremot fram emot att få åka till Öland och spana in deras idrottsplatser.

Följande lag placeras i division 5 sydöstra, enligt Smålands FF:s förslag:
Blomstermåla
Böda/Högby
Glömminge
Kåremo
Ljungbyholm
Läckeby
Mönsterås
Mörbylånga
Norra Tång
Rockneby
SSG
Ängö


Även damerna flyttas om Smålands FF får sin vilja igenom - från division 4 sydöstra till division 4 nordöstra där man i så fall får möta:
Gullringen
Hultsfred B
Kristineberg
Krokstorp
Rödsle B
Tjust
Vetlanda
Vimmerby B
Västervik

Folktandvården i Mönsterås avvisar människor med akuta tandvårdsbehov

Avvisad av Folktandvården i Mönsterås
Min fru hade bitit sönder en tand och var i behov av en förhållandevis akut lagning. Således ringde hon Folktandvården i Mönsterås dit hon brukar gå. Folktandvården avvisade henne (vägrade ge henne en tid inom de närmaste veckorna) och hänvisade istället till privata tandläkare.

"Folktandvården kan inte avvisa någon med akut tandvårdsbehov"
Frågan är om den skattefinansierade tandvården har rätt att avvisa människor med akuta tandbesvär. Uppgifter jag har hittat på Internet säger att ”Folktandvården kan inte avvisa patienter eftersom Folktandvården har sistahandsansvaret för tandvård.” På en annan sida står en snarlik formulering: ”Folktandvården har också ett sistahandsansvar som innebär att man inte kan avvisa någon med akut tandvårdsbehov.”

Om detta stämmer så har alltså Folktandvården i Mönsterås agerat emot gällande förordningar. Jag har idag mejlat till Folktandvården i Mönsterås och till högre instans för att få svar. Jag återkommer med en uppföljning så snart jag vet mer.

Givetvis är det bra att det finns privata tandläkare som kan avlasta Folktandvården. Men är man van att gå till ett ställe byter man inte gärna.

Censur i Kalmar. Så här går bibliotekens bokinköp till i Mönsterås

Censur vid bokinköp i Kalmar
Noterar att man i Kalmar har fattat beslut om att biblioteken inte skall köpa in litteratur som kan tänkas vara rasistiskt eller sexuellt diskriminerande, material eller medier som propagerar för rasism, våld, pornografi och liknande. Detta kan ju låta bra på ytan, men när blev det bibliotekens uppgift att agera åsiktspolis? Bibliotekens uppgift är att värna det fria ordet, även sådana ord de flesta utav oss inte tycker om. Om nu biblioteken skall införa censur och bli den politiska korrekthetens dräng så är det illa ställt. Christopher Dywik har skrivit en bra kritisk debattartikel om detta i dagens Barometern/OT (ej utlagd på Internet, men numera på Dywiks blogg).

Bort med det mesta...
Steget mellan att inte köpa in misshaglig ny litteratur och att rensa ut redan befintlig litteratur är inte långt. Det är ju bara att tänka på konsekvenserna. Inga fler biblar som ju uppfattas diskriminerande av många homosexuella. Inte heller koranen som ju många anser diskriminerande mot icke-muslimer. Ja, bort med alla böcker som på något sätt kan tänkas ha diskriminerande inslag – bort med klassiker av Dostojevskij, Strindberg och Hemmingway, för att bara nämna några. Och så alla debattböcker med kontroversiella åsikter. Bort med alla skrifter av Karl Marx och Adolf Hitler – förvisso obehagliga till sitt innehåll, men viktiga för att förstå vad som hände i historien. Och så bort med all sk ”tantsnusk” som ju ofta har i det närmaste pornografiska beskrivningar i sina erotiska passager.

Hur fungerar det i Mönsterås?
Hur fungerar det då i Mönsterås? Jag frågade biblioteket och fick följande svar från kulturchef Carina Eskelin:

I Mönsterås kommuns biblioteksplan finns inga skrivningar liknande de som du nämner. Vi har idag ingen separat medieplan. I arbetet med våra medieinköp strävar vi efter att skapa ett allsidigt bestånd av litteratur efter kommuninvånarnas behov, vägledande är bl.a. kulturplanens skrivningar om att biblioteken skall medverka till att höja kunskaps- och utbildningsnivån hos kommuninvånarna och att vi skall arbeta läsfrämjande. Bibliotekets mediebudget medger endast inköp av en bråkdel av den litteratur som ges ut vilket självklart betyder att ett urval alltid görs. I det urvalet prioriterar vi bl.a. inte litteratur som spekulerar i våld, sex eller könsfördomar eller som propagerar för rasdiskriminering eller förföljelse av oliktänkande.

Mönsteråsbiblioteken har alltså ingen skriven plan, även om inköpen i praktiken alltså verkar följa samma riktlinjer som i Kalmar. Ett urval måste förstås göras, och då faller det sig väl naturligt för de flesta att inte köpa hem litteratur av den nämnda karaktären. Men vad händer med gränsfallen? De där böckerna som är kontroversiella utan att för den skull mana till lagbrott.

Censur i alla tider
Nu är det förstås så att biblioteken i alla tider har haft en viss censur. Det är ju bibliotekets personal som bestämmer vilka böcker som skall köpas in, vilket kräver ett stort urval. Och de har ju överblicken. Ändå kan det ibland slå fel. Jag minns när jag var barn och hur Mönsterås bibliotek plötsligt slutade köpa in Kitty, Biggles, Tvillingdetektiverna, Enid Blytons femböcker och annat av samma slag som den kombinerade vänster-höger-kultureliten såg ned på. De ansågs antingen vara skräplitteratur eller förmedlare av förlegade könsroller och andra stereotyper.

Så här gjorde man när jag jobbade på biblioteket
När jag jobbade på biblioteket för några år sedan så gick bokinköpen till på följande sätt. Alla som jobbade på kommunens bibliotek fick med jämna mellanrum listor på nya böcker. Dessa gick man igenom varvid man kryssade för de böcker man ville köpa in. Därefter samlades all personal för att gå igenom förslagen och fatta slutligt beslut om inköp.

Nä, Charles Bukowski fick jag inte köpa in
Jag fick alltid igenom mina förslag, utom när jag ville köpa in ett par böcker av Charles Bukowski. De ansågs nog vara för ”snuskiga” och gubbiga. Men nog har de ett ganska så ansenligt kulturvärde då han skildrar en slumverklighet som man sällan får beskriven i amerikanska böcker.

Ökad demokratisering önskvärd
Låntagare fick förstås också föreslå inköp, men det hände inte så ofta eftersom biblioteket inte informerade tydligt om denna möjlighet. Själv drev jag linjen att bokinköpen borde demokratiseras ytterligare, så att man aktivt uppmuntrade låntagarna att komma med förslag. Man kan förstås också fundera på hur det faktum att 100% av personalen är kvinnor påverkar bokinköpens karaktär. Personalen är förvisso professionell, men det är nog svårt att helt leva sig in den manliga befolkningens önskemål.

Damfotboll i Mönsterås och flyktingförläggning i Kristdala

Mönsterås damlag förlorar spelare?
Det är ganska tyst vad gäller GIFs herrlag och spelarövergångar. Kanske skall det tolkas som att man får behålla de flesta? Man kan ju hoppas. Men nog behövs vissa förstärkningar också.

Däremot verkar damlaget förlora spelare. Jag trodde inte att herrfotbollens spelarcirkulation hade nått dit på samma sätt, men jag hade nog fel. Enligt Barometern/OT förlorar GIF två spelare till Lindsdal – Senada Bajramovic och Ofelia Medhammar. Lindsdals A-lag spelar ju i tvåan och B-laget i samma division 4 som Mönsterås. Frågan är om övergången beror på att spelarna satsar uppåt i seriesystemet eller om det är mer praktiska ting (ex studier) som föreligger. Det är bara att önska lycka till! Det viktiga för damlaget är ju annars att få behålla så många som möjligt av sitt mycket lovande lag så att det inte sprids för vinden redan nu. Håller man ihop laget och utvecklas ihop kan man mycket väl nå trean inom ett par tre år. Går laget sönder så väntar snart femman igen och då kan damfotbollen i Mönsterås plötsligt och mindre lustigt se osäker ut igen. Precis som det gick när man har haft lag tidigare under 1900-talet.

Länk till Smés hörna
Notera gärna att jag numera även länkar till Smés hörna på IK Tuna Södras domäner. Hans blogg vill tyvärr inte ”fastna” i mina blogglänkar, så därför nödgades jag lägga den under länksamlingen ”Division 5 nordöstra”. Inte helt optimalt, men så får det bli.

Flyktingförläggningen i Kristdala
Smé skriver mest om fotboll, men tar senast upp den planerade flyktingförläggningen i Kristdala. Ska Mönsteråsbloggen drista sig att ha en åsikt om detta? Ja, varför inte.

Oskarshamns kommun bör förstås hjälpa till med flyktingmottagning. Men frågan är om det är så himla smart att lägga den just i Kristdala, där kommunen uppenbarligen har gjort en del mindre önskade ingrepp de senaste åren. Det talas om nedlagd ungdomsgård, nedlagt gruppboende på Humlegården, behov av fler äldreboendeplatser, större dagis etc. I det läget riskerar man bara att skapa motsättningar. Det finns säkert hus i centrala Oskarshamn som skulle passa utmärkt som flyktingförläggning.

Å andra sidan är ju Kristdala sedan urminnes tider en ganska så isolerad plats som säkert skulle må bra av lite nytt folk. En gång, efter flera generationer med samma prästsläkt, så räknades Kristdala församling som en av de mer isolerade i vår del av landet. Och än idag får man lätt en känsla av att det inte cirkuleras särskilt mycket i den bygden och att man inte gärna vill bli störda i sin idyll. Samma spelare år ut och år in i fotbollslagen exempelvis. Risken nu är förstås att kristdalaborna känner sig överkörda och framstår som inskränkta om de protesterar. Men det är en given demokratisk princip att den som berörs av ett beslut också skall ha rätt att påverka det.

Men annars är det ett faktum att kommuner ofta förlägger sina flyktinganläggningar långt bort ifrån centralorten – Blomstermåla, Fågelfors etc – ofta i orter som är lite på nedgång. Det blir sällan en lyckad kombination, vilket ofta också märks i valresultatet.

Veckans Mönsteråsmysterium - trafikskyltarna vid Kuggås ström

Förklara det här den som kan. Differentierad hastighetsbegränsning. Som synes råder högertrafik. Den härliga skåpbilen har länsbeteckning. Därav kan vi dra slutsatsen att bilden är tagen någon gång mellan 1967 och 1973. Den som kör ut mot Nynäs och håller sig till höger får köra 55 km i timmen. Den som däremot bryter mot lagen och dristar sig att hålla till vänster får köra i 90! För inte kan det väl ha varit så att man fick köra 55 i riktning mot Nynäs och 90 i riktning från Nynäs? Det kan ändå inte förklara 90-skyltens placering. Ett annat alternativ är att man just har infört högertrafik, men inte hunnit skylta om, samtidigt som någon har vänt på 55-skylten. Nä, nu snurrar det i huvudet.

Ny bok om Stig Ekström som skapade Apoteksmuseet i Mönsterås

Igår tipsade jag om en ny bok om Carl Boberg. Idag presenterar jag en alldeles ny bok om Stig Ekström - apotekaren som bland annat skapade apoteksmuseet i Mönsterås.

Stig Ekström och apoteksmuseet
Vid Stranda Hembygdsförenings gård i Elgerum återfinns ett av Sveriges finaste apoteksmuseum som länge var unikt i sitt slag. Mannen bakom museet, invigt 1968, var apotekare Stig Ekström (1915-2010) som drev apotek i Mönsterås 1959-1968.

Stig fortsatte hela sitt liv att förmedla sina stora kunskaper i apoteks- och medicinhistoria, exempelvis i Uppsala där han var drivande i att bygga upp Medicinhistoriska museet.

Ny bok
I dagarna har det utkommit en ny bok – ”Bland medikamenter och decimalvågar – om apotekens historia och Stig Ekströms kärlek till yrket”, skriven av Leif Åberg och utgiven av Medicinhistoriska museet i Uppsala. Den mycket trevliga och rikt illustrerade boken behandlar även Stigs år i Mönsterås och rekommenderas å det bästa. Som kuriosa kan nämnas att även undertecknad via Stranda Hembygdsförening hjälpt till på ett litet hörn.


Stig Ekström i apoteksmuseet i Mönsterås.

Välskriven bok om Carl Boberg griper tag och väcker frågor

Det har under året kommit ett par böcker med Mönsteråsanknytning som är väl värda att läsas. Harry Netzells bok om Carl Boberg är en av dem.

Biografi om Carl Boberg
De flesta mönsteråsare har förstås hört talas om psalmförfattaren, diktaren, predikanten, pastorn, skribenten, redaktören och riksdagsmannen Carl Boberg (1859-1940). Många vet kanske att han kom från Mönsterås och att han skrev psalmen O Store Gud. Men sedan då? För den kunskapstörstande finns det nu en riktigt bra biografi att tillgå – Harry Netzells bok ”Då brister själen ut...en bok om Carl Boberg”.

Lyckad traditionell biografi
I mångt och mycket är det en traditionell biografi, i huvudsak kronologiskt upplagd. Personligen störs jag inte av anslaget. Eftersom författaren utomordentligt skickligt väver ihop Carl Bobergs levnadsöde med tidens religiösa och politiska utveckling så passar det utmärkt med en tydlig tidsaxel att förhålla sig till. Författaren har varken brevväxling eller dagböcker att tillgå, vilket förstås bör ha gjort det svårt att nå fram till Bobergs innersta tankar. Men jag får ändå intrycket att författaren lyckas komma Boberg nära.

Avstamp i barndomens Mönsterås
Biografin tar avstamp i Carl Bobergs barndom i Mönsteråsbygden. Därefter får vi följa hans religiösa och politiska utveckling genom hela livet, samtidigt som vi här och var får inblickar i hans delvis tragiska familjeliv och moraliska felsteg.

Politisk och religiös utveckling
Särskilt intressant är skildringen av hur Carl Bobergs avståndstagande från socialism och kommunism driver honom från en liberal position till att bli konservativ riksdagsledamot för Högern. På 1930-talet leder honom samma anti-socialistiska inställning till kontroversiella hyllningar av Hitler och Mussolini (mer härom senare). Mycket intressant är också Carl Bobergs långsamma förvandling från radikal frikyrkopastor till en betydligt mer allmänkyrklig kristen, i praktiken ganska nära Svenska Kyrkan.

Familjeliv med komplikationer
Mest gripande är de avsnitt som behandlar Carl Bobergs familjeliv. Redan efter ett par års äktenskap blev hans första hustru psykiskt sjuk och inlagd på Sankt Sigfrids vårdanstalt i Växjö där hon kom att stanna resten av sitt liv. Ett äktenskap på distans medförde förstås komplikationer och frestelser för en man i sina bästa år. Författaren väjer inte för Bobergs mänskliga tillkortakommanden på erotikens område, utan att för den skull frossa i detaljer. 1911 ledde omständigheterna fram till att Carl Boberg blev far till en son, Gustaf, utanför äktenskapet. Några år senare skiljer sig Boberg från sin psykiskt sjuka fru och gifter kort därefter om sig.

Bobergs utomäktenskapliga förbindelse(r), skilsmässa, omgifte, och med tiden allt mer liberala uttalanden om alkohol (att ta sig en pilsner och ett glas vin vid högtidliga tillfällen gick bra enligt Boberg) gjorde honom högst kontroversiell inom frikyrkan.

Biografins etik
Författaren väljer att inte gå in på vem som var moder till den utomäktenskapliga sonen Gustaf. Därmed följer författaren en svensk biografitradition där man inte går in på känsliga detaljer. Förutom etiska argument brukar man framhålla att detaljerade uppgifter av den karaktären i regel inte bidrar till en ökad förståelse av biografins huvudperson. I många andra länder skulle man inte ha väjt för att gå in mer i detalj på felstegen på kärlekslivets område. Ibland kan jag tycka att den svenska traditionen är lite för hänsynsfull och undviker den svåra verkligheten, rent av skambelägger den utifrån de normer som rådde då allt utspelade sig. Men i det här fallet har jag svårt att se att förståelsen av Carl Boberg skulle ha ökat av en publicering av moderns namn. Möjligtvis kunde det vara intressant att veta i vilka kretsar han träffade modern till Gustaf. Nå, den som verkligen vill kan förstås ta reda på vem modern var. Jag offrade en halvtimma i gamla kyrkoböcker, men nådde inte riktigt fram till svaret. Men jag skulle gissa att en normalbegåvad släktforskare löser mysteriet inom ett par timmar.

Carl Boberg och nazismen
Avslutningsvis några ord om Carl Boberg och nazismen. Att den konservative Boberg var tyskvänlig vid 1930-talets början var i sig inget anmärkningsvärt som bör misstänkliggöras. Sverige hade sedan många årtionden vänt sig mot den tyska kulturen. Denna inställning bröt man inte med i en handvändning bara för att Hitler kommit till makten 1933. Mer olustigt anmärkningsvärt tycker jag dock en artikel av Carl Boberg från 1933 är. Han synes där förorda en utveckling mot diktatur för att få stopp på de tokiga socialisterna och kommunisterna. Han skriver då bland annat: ”Då friheten slår över i dumma krav och handlingar, närmar sig sakta och säkert frihetens förintelse och övergång till diktatur. Så skedde i Italien och så har nu skett även i Tyskland. Orsaken är att socialisterna visa sig alltför svaga i sitt motstånd mot kommunisterna...Detta ha Hindenburg, Hitler, von Papen och tusentals andra kloka tyskar insett”.

Carl Boberg var förvisso inte ensam om att vara positivt inställd till Hitler 1933, men Högerpartiet i Sverige intog förhållandevis tidigt en nazikritisk hållning. Huruvida Boberg också bytte åsikt verkar vara oklart. Helt klart är att det inte alls var omöjligt att se klart på Hitler redan 1933, vilket flera också gjorde. Därmed kan man inte säga att Boberg var nazist. Men han visade onekligen prov på en genomtänkt positiv syn på Hitlers nya diktatur.

Riksföreningen Sverige-Tyskland
Något som inte tas upp i boken är att Carl Bobergs son Gustaf på 1940-talet var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland, en organisation bildad 1937 med avsikt att verka för ”ett rättvist bedömande av det nya Tyskland”. Nu var inte alla som var med där nazister, även om många var det. Några var med därför att de bedrev handel med Tyskland. Gustaf var tidningsdirektör i Eksjö. Här skulle biografin ha kunnat gräva djupare för att bringa klarhet i familjen Bobergs förhållande till nazismen. Nu kvarstår många olustiga frågetecken i en allvarlig fråga.

Slutord
Som helhet tror jag att Harry Netzell ger en balanserad och rättvis bild av Carl Boberg och hans samtid. Carl Boberg var onekligen, olustiga politiska idéer på 1930-talet till trots, en man med en imponerande kapacitet på många områden. Biografin visar också att han var långt ifrån perfekt. Han hade en del svåra livsomständigheter att hantera som emellanåt ledde honom fel. Dock känner jag mig lite osäker på om jag hade funnit Carl Boberg sympatisk om jag hade träffat honom. Jag nöjer mig med Harry Netzells biografi.

Boken kostar ca 158-179 kr.

Den som vill se vilka som var medlemmar i Riksföreningen Sverige-Tyskland återfinner en lista här. Betänk dock att medlemskap inte med automatik betydde att man var nazist.

Jag är feminist

Jag är feminist!
Jag är feminist! Jag förstår om Mönsteråsbloggens läsekrets nu går in i chock. För det kunde väl ingen tro om mig. Men så är det.

Likhetsfeminister och genustalibaner har infiltrerat svensk skola
Men vad är en feminist? I offentligheten syns i regel bara en sorts feminister – de som menar att barn föds i princip utan könsskillnader, och att alla olikheter mellan pojkar och flickor, män och kvinnor är något inlärt och av ondo. Därför är de i regel kritiska mot traditionella könsroller. För att komma tillrätta med detta har de infiltrerat svensk barnomsorg och skola. Dagisfröknar tvingas gå på genuskurser där de får lära sig att pojkar bör leka med dockor och flickor med bilar. Dagisen ska inte längre få ha särskilda prinsessarum eller bilrum. Sådant har förekommit även i Mönsterås. De sk genustalibanerna har tagit över mycket mer än någon kan ana. På universiteten är det om möjligt ännu värre. Genusperspektiv är i princip ett krav för att bli accepterad. Detta är de sk likhets- och radikalfeministerna. Deras ideologer är ofta aggressiva och uppvisar vissa likheter med bokstavsvänstern på 1970-talet.

Särartsfeminismen
Men faktum är att det finns hur många feministiska riktningar som helst. Personligen ansluter jag mig till de sk särartsfeministerna som menar att det finns biologiska och psykologiska skillnader mellan pojkar och flickor redan vid födseln. Därför bör inte målet vara att pojkar och flickor till varje pris skall göra samma saker, utan att man skall få mogna som människa för det man finner sig bäst lämpad för. Män och kvinnor kompletterar varandra. Olika men jämlika. Mycket sympatiskt tycker jag. Låt kvinnor få vara kvinnor och män vara män på samma villkor.

Bröderna Nelssons trädgård blev Domusparkering

Här ser vi Bröderna Nelssons nyanlagda trädgård 1934. Några årtionden senare omvandlades området till Domusparkering. Närmast i bild skulle vi idag också ha sett Garvaregatan. I bakgrunden syns den idag försvunna skorstenen vid Bröderna Nelssons bageri.

När man rev garvargården, rev man kanske även det gamla tullhuset från 1700-talets början

På 1960-talet inföll en stor rivningsvåg i Mönsterås då flera unika gamla hus jämnades med marken. Kommunen valde själv att kalla det sanering. Ett av de hus som revs var den fantastiskt vackra Garvaregården på Storgatan. Året var 1964.


Den 1 september 1964 var det dags för grävskoporna att göra sitt.

















Ännu en bild från rivningen.




















Gamla handlingar visar att gården 1852 beboddes av garvare Bergström och kopparslagare Ekwall. Gården förblev sedan en garvaregård under flera årtionden. Någon gång, sannolikt vid 1800-talets slut byggde man ut huset något åt norr. I huset föddes även Felix Hamrin, riksdagsledamot och faktiskt även statsminister en kortare period.

Kanske trodde kommunen att man ”bara” rev en gammal garvaregård från 1800-talet. Mycket tyder emellertid på att man i själva verket rev ett av Mönsterås äldsta hus, kanske rent av det äldsta.

Tittar man på gamla kartor så ser man att huset (bortsett från den tillbyggda norra delen) har stått på exakt samma plats så långt tillbaka vi har kartor för Mönsterås köping, dvs från 1726. Jag kan inte hitta någonting som tyder på att man har rivit ett gammalt hus och byggt ett nytt på samma plats. Vad användes då huset till innan det blev garvaregård? Jo, det var Mönsterås köpings södra tullstuga. Där gick köpingens södra gräns i äldre tider och här fick man förtulla det man ville föra in i köpingen om man kom landsvägen söderifrån. När grävskoporna anlände 1964 var det sannolikt det gamla tullhuset från 1700-talets början som jämnades med marken. Man hade säkert renoverat och byggt om vid flera tillfällen, men det skulle inte förvåna mig om grundstockarna var samma som i det gamla tullhuset.


Redan på kartan 1726 kan man se huset, då tullhus vid köpingens södra gräns (tomt 37).


På kartan från 1765 ser vi också huset på tomt 37.


Kartan 1852 visar huset på samma plats.


Kartan från 1883 visar huset i samma läge.


1917 har man byggt ut huset något norrut så att det går nästan vägg i vägg med gavelhuset.


Mellan garvaregården och "Fruktan" stod två gamla gavelhus som revs strax efter garvaregården. Även dessa var mycket gamla.


Där garvaregården och gavelhusen hade stått byggdes 1969 det här affärshuset.

De första villorna på Ljungnäs

Den här artikeln från februari 1964 berättar om de första villorna på Ljungnäs. Ljungnäs var ju tidigare en helt vanlig by med två gårdar. Men kommunen köpte in marken 1963 för nya bostäder - både egna hem och hyreshus.

Läs även denna artikel.

3 x Mönsterås Bostäder

Här följer tre nyheter om Mönsterås Bostäder

1. Sekretess
Enligt dagens Barometern/OT så har Mönsterås Bostäder sekretessbelagt hur många outhyrda lägenheter man har. Detta är en helt unik åtgärd i det kommunala bolagets historia. Detta har tidigare varit en offentlig uppgift. Orsaken är sannolikt att media de senaste åren har uppmärksammat alla outhyrda lägenheter i Mölstadområdet. Före valet krävde jag ökad insyn och öppenhet vad gäller detta kommunala bolag. Nu väljer man alltså motsatt väg för att försvåra den kritiska granskningen. Högst anmärkningsvärt. För mig blir det bara en sporre. Genom att titta på bolagets lista över lediga lägenheter kan man nog komma ganska nära siffran för outhyrda lägenheter, även om alla säkert inte är utlagda där. Listan återfinns på denna länk. Om länken inte fungerar så gå hit, klicka sedan på webbuthyrning och därefter på Ledigt just nu.

2. Varmare golv?
Mölstadområdet har fått nytt isoleringslager under parketten för att om möjligt få de tidigare så kalla golven lite varmare. Allt bottnar i försummelser från när man renoverade området för några år sedan. Nu är de snart färdiga i vår lägenhet och allt har gått väldigt smidigt. Detta var dock en frivillig åtgärd och det är inte alla hyresgäster som har valt att få isoleringen, vilket kanske kan synas något underligt, men det kanske är äldre människor som inte riktigt orkar med bestyret att packa och leva krångligt några dagar.


Så här såg det ut hos oss häromdagen när vi fick nytt isoleringslager under parketten.

3. Hyran
Mönsterås Bostäder vill höja hyran med 2,5% för 2011, vilket skulle bli ca 130 kr på en trea på 70 kvadrat. Det är utgångsläget inför förhandlingarna som ska börja 18 november. Låt oss anta att de får igenom drygt hälften av kravet så att det blir 1,5-2,0%. Men det säger ju inte så mycket eftersom det sedan kan bli helt olika i olika bostadsområden. Jag vill minnas att vi i Mölstad fick sänkt hyra förra året som ett led i att försöka få stopp på utflyttningen. Frågan är vad det kan bli i år. Kabel-TV försvinner och någon lär ha sagt att det kan betyda att de inte tar ut den hyreshöjning man annars skulle ha tagit ut. Med Telia digital-TV överförs väl en stor del av grundkostnaden på hyresgästen själv. Den nya golvisoleringen ska väl egentligen inte behöva påverka hyran eftersom det bottnar i tidigare försummelser. Oförändrat i Mölstad är min gissning, om de vill få folk att bo kvar eller flytta dit. Området är ju i grund och botten mysigt och med rätt hyra så kan det nog bli bra till slut. Jag har bott här i 7 år nu och trivs väldigt bra i själva kvarteret trots allt strul som varit.

Huset på Kuggås - ett av de äldsta

Det pågår en dispyt om ett hus på Kuggås, kunde vi läsa i dagens Östran/Nyheterna. Ägarna vill bygga om huset, men Byggnadsnämnden säger nej med hänvisning till byggnadens kulturhistoriska värde. Husägarna överklagar nu nämndens beslut.

Vad ska man då säga om ärendet? Östran visar ju en bild på huset så det var ju inte så svårt att lokalisera. Det är ju dessutom offentlig handling. Jag tog mig själv en titt på huset och följde det bakåt i gamla kartor.



Som synes består huset av en äldre väldigt vacker del närmast gatan, och en senare tillbyggd del som går ner i trädgården.

Ett av de äldsta husen på Kuggås
Kuggås var ju länge bygdens avrättningsplats och därför ytterst lite bebygd fram till 1800-talets mitt. Men när avrättningsplatsen försvinner ökar bebyggelsen. På kartan från 1852 finns inte det aktuella huset med. Kuggås är i princip öde. Men 1862 är det på plats och bebos av arbetaren Johan Peter Löfgren med familj. Huset byggs alltså sannolikt någon gång mellan 1852 och 1862, även om man inte kan utesluta att det är något äldre. Jag åsyftar nu bara den äldre delen av huset.

Just dessa tio år byggs det ungefär 10 hus på det som idag kallas Kuggås, från Missionskyrkan och ut till Kuggås ström. Det här aktuella huset är ett av dessa och därmed ett av de äldsta bevarade på Kuggås.

Därför har jag full förståelse för Byggnadsnämndens beslut, såvida ombyggnationen avser den äldre delen av huset. Dock har jag inte så svårt att förstå husägarna heller då man en gång i tiden redan har förstört en del av kulturvärdet genom att bygga ut det så okänsligt som man gjort.


1852 fanns det nästan inga hus alls på Kuggås. De hus som syns här ligger bortåt nuvarande biblioteket till.

1862 har det tillkommit ett tiotal hus på Kuggås.


Här ser vi det aktuella huset till vänster på kartan 1862.


Även på kartan 1866 kan man se huset, det vänstra.


Husets första invånare var den här arbetarfamiljen.