Fotbollsnoteringar från hängmattan

Helt oacceptabelt
Ligger här i hängmattan, eller om jag möjligtvis sitter i soffan, och har som vanligt lite åsikter om det mesta. Noterar för det första att höstsäsongen snart får se till att börja. Det är ju helt dött, bortsett från att en del spelare verkar byta klubb under sommaren, särskilt i de högre serierna. Helt oacceptabelt. Man ställer förstås upp för sin klubb säsongen ut, såvida man inte måste flytta för studier eller annat av samma karaktär. Långsiktighet, kontinuitet och hjärta för klubben är A och O om fotboll skall vara trevligt.

Än bättre prestation

I övrigt har det varit en loj fotbollsfri månad. Visst, lite psykologiskt småfäktande har det varit och nån från Norrhult på Lokalbollen som inte tyckte att GIF var så bra som tabellpositionen visade. Ja, det hade visst flera lag sagt. Nåja, nu finns det ju inget division 5 lag i Småland som har spelat in lika många poäng som GIF, så helt odugliga kan de ju inte vara. Ibland får man bara låta siffrorna tala för sig själv. Men om nu inte GIF varit särskilt överlägsna på planen, men ändå leder, så är det ju på ett sätt en än finare prestation. Att vara överlägsen och leda serien är kanske ingen större prestation, men att leda serien och bara vara något bättre är en bedrift.

Men lite snack ska det förstås vara. Lite avundsjuka och munväder ingår i spelet och så ska det vara. Det är en del av charmen och uppladdningen inför hösten. Men som helhet har det inte hänt mycket. Jo, Martin Johanssons minnescup har spelats i Påskallavik. Och där fick GIF visst stryk i semifinalen av Stjärnan med 1-0. Lite trist men inget att haka upp sig på. Med all respekt för cupen, men det är i seriematchen i Påskallavik i augusti som vi får se vem som är bäst.

Fotbollsbevakningen på Internet

En annan notering är att fotbollsbevakningen på Internet har gått framåt denna säsong. Media har ju ingen möjlighet att bevaka alla lokala lag med djup, så det borde ju finnas en efterfrågan på webbaserade fotbollssidor producerade av lag eller privatpersoner.

Förra året fanns Bollkollen som bevakade lagen i Högsby-Oskarshamnsregionen på ett fint sätt, men den orkade visst inte gå igång i år igen. Det gäller ju att samarbetet mellan utgivarna och lagen fungerar maximalt för att man ska orka med stora projekt.

I år är det istället Lokalbollen som har klivit fram som den mest ambitiösa fotbollssidan. Målsättningen verkar vara att täcka södra och mellersta Kalmar län och delar av Kronoberg. Hittills har man lyckats väldigt bra, och det är bara att hoppas att det blir en fortsättning. Det är förstås mycket jobb som ligger bakom, men initiativtagaren Kim Ahlqvist har lyckats få ihop ett fint gäng som skriver med både djup och bredd.

Vad gäller den för Mönsterås relevanta div 5 östra så har nästan alla lag en hemsida där man i de flesta fall kan läsa korta eller långa referat. Emellanåt kan man också få läsa några rader inför matcherna. Men ändå får man nog säga att flera lag skulle kunna utveckla sina sidor avsevärt.

Bortom lagens egna sidor finner vi ”Professorn” som ligger under IF Ariel, fast han skriver fristående. Där kan man läsa om varje lag inför säsongen, samt ta del av tips inför varje omgång. Den här sommaren har han till och med hunnit med ett "bloggkrig" med "Smes hörna".

Nämnas kan väl också fotbollsdelen av min egen blogg med försnack inför varje omgång och referat. Jag skriver inte på uppdrag av Mönsterås GoIF, men det råder förstås ingen tvekan om var jag har mina sympatier. Mina ord är dock enbart mina, och inget som Mönsterås GoIF behöver stå till svars för.

Eftersom jag inte har någon bakgrund inom fotbollen så hoppas jag ibland kunna bidra med lite annorlunda perspektiv. Bland de teman som fått folk att höja lite på ögonbrynen kan nämnas: alkoholromantik och bakfyllespel inom fotbollen, konstgräsplan i Mönsterås, statistik över gula och röda kort, historiska perspektiv, lyft fram idén om ett Stranda United för att lyfta mönsteråsbygdens fotboll till division 3 igen, bevakat damfotboll, samt skrivit om motståndarlagens idrottsplatser.

En idé som jag tyvärr inte har genomfört är att spela in och lägga ut försnacken på Youtube, men det har helt enkelt inte blivit av. På fredag börjar i alla fall Mönsteråsdamerna sitt seriespel igen med en uppskjuten match hemma mot Lessebo – ett gyllene tillfälle att bryta den negativa trenden och få med sig lite självförtroende inför kommande matcher.

Kristna - den mest förföljda gruppen i världen

Gudstjänster med livet som insats
I Nordkorea håller man tysta gudstjänster där man mimar med munnen för att inte höras. I Sudan träffas man för bön i hemliga skogsdungar och tvingas ha vakter som ska slå larm om soldater närmar sig. I Saudiarabien gömmer man undan kors och biblar. I Kina hålls tusentals kristna, som inte tillhör den officiella kyrkan, fängslade och flera kyrkor träffas i lönndom i hemmen. I Laos fängslas kristna ledare. I Nigeria pågår systematiska terrorattacker mot kristna kyrkor där kristna kallblodigt skjuts ihjäl. Terrorgruppen Boko Haram har i ett ultimatum krävt att alla kristna skall lämna norra delen av Nigeria. I många länder får man inte missionera och kyrkbyggen är förbjudna. Särskilt kristna konvertiter förföljs utan pardon, dvs de som byter religion. Ja, det var bara några exempel.

Den mest förföljda gruppen

Faktum är att kristna är den mest förföljda gruppen på jorden just nu. Både kristna organisationer, exempelvis Open Doors, och FN beräknar att omkring 100 miljoner kristna förföljs just nu. Andra undersökningar anger 200 miljoner som lever under våldshot och ytterligare omkring 400 miljoner kristna som diskrimineras för sin tro – de får extraskatter, utestängs från utbildningar och arbeten. Omkring 105 000 människor dödas varje år bara för att de är kristna. I många länder förföljs inte bara kristna, utan alla grupper och människor som anses hota den rådande diktaturens eller den dominerande kulturens ordningar. Protesterna från världens demokratiska länder är pinsamt loja, om de överhuvudtaget finns.

Skurkländer
Open Doors gör varje år en lista över de länder där det är svårast för kristna att utöva sin religion. Den senaste listan för perioden 1/11 2010 till 31/10 2011 ser ut som följer: Nordkorea, Afghanistan, Saudiarabien, Somalia, Iran, Maldiverna, Uzbekistan, Yemen, Irak, Pakistan, Eritrea, Laos, Nigeria, Mauretanien, Egypten, Sudan, Bhutan, Turkmenistan, Vietnam, Tjetjenien, Kina, Qatar, Algeriet, Komorerna, Azerbajdzjan, Libyen, Oman, Brunei, Marocko, Kuwait, Turkiet, Indien, Burma, Tadzjikistan, Tunisien, Syrien, Förenade Arabemiraten, Etiopien, Djibouti, Jordanien, Kuba, Vitryssland, Indonesien, Palestinska områden, Kazakstan, Bahrain, Colombia, Kirgizistan, Bangladesh, Malaysia.

Handel är överordnat mänskliga rättigheter

Varför reagerar då inte världens demokratier? Det torde förstås handla om affärer. Affärer har alltid gått före mänskliga rättigheter. Man vill helt enkelt inte stöta sig med Kina eftersom det landet är viktigt att göra affärer med. Man vill inte stöta sig med arabvärlden på grund av oljan. Så simpelt. Så fegt. Och var finns alla dessa vänstermänniskor som annars alltid tar ton för utsatta och drabbade - palestinier, sexuella minoriteter och socialt svaga? Nej, när det gäller förföljelse av kristna så tiger dom.

I Sverige

Jag tror ju på Gud och det gör man inte ostraffat i det här landet. Jag jagas ner för den fasansfulla bygatan som bara Guds-hatande vänsterfolk, i sin perverterade och inbillade medmänsklighet och tolerans, kan jaga en oliktänkande. Om ni visste från vilket håll jag får höra att jag ska dö, att mina barn ska dö, att min familj ska utplånas, hade ni blivit förskräckta.

De som talar om alla människors lika rätt att leva, att höras, att få synas, skriver långa, hatiska brev till Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen där de KRÄVER att jag ska få sparken för att jag skriver om tro, om Gud och en gång nämner Livets Ord i en text.


Ja, så sa Marcus Birro nyligen i ett tal han höll. Ändå är dödlig förföljelse av kristna i Sverige sällsynt. Det förekommer dock en hel del annat som kan vara de första stegen mot förföljelse. Och då syftar jag inte på de sedvanliga kommentarer som kristna som är tydliga med sin tro ibland får stå ut med i skolor och på arbetsplatser. Det är förstås illa, men ändå sådant som kristna är vana vid att ta och bära tålmodigt.


Nej, det jag åsyftar är två mediala fenomen. Det första kan man kalla osynliggörande. Media uppmärksammar helt enkelt inte den kristna kulturen, exempelvis alla de hundratusentals som varje sommar samlas till kristna konferenser, såvida det inte skall medverka någon talare som betraktas som kontroversiell. Vidare refereras sällan till konst, litteratur eller musik med kristen tematik. Detta till skillnad från sekulära rockfestivaler och pridefestivaler, som trots att de inte drar mer folk, ändå får positiva spaltkilometer. Att på detta sätt osynliggöra kristna evenemang är att via nyhetsvärderingen nedvärdera kristendomen.

Om kristendomen ändå uppmärksammas så är det i negativa ordalag. Utan att vara det minsta insatta så kommenterar man kvinnoprästmotstånd och kyrkliga tillkortakommanden av olika slag. Man kan väl säga att det nästan bara det som faller utanför vad DN:s kulturredaktion anser vara politiskt korrekt som uppmärksammas. Detta är det andra mediala fenomenet.

Svenska medias desinformation, sneda vinklingar eller osynliggörande kan kanske inte tyckas vara så allvarligt, men den religiösa förföljelsen utvecklas ofta i tre steg, så därför ska man vara på sin vakt.

1. Desinformation, som inleds i media. Vinklingar utifrån en given politiskt korrekt agenda.

2. Diskriminering. Kristna som andra klassens medborgare med sämre legal, social, politisk och ekonomisk ställning än andra medborgare. I Sverige har man väl bara lyckats fullt ut med Livets Ord. Så fort en medlem i Livets Ord vill vara politiker eller är anställd på en skola så sätter diskrimineringsdrevet igång.

3. Ren förföljelse av stat, polis, militär eller extrema organisationer.

Sverige hamnar idag ibland på nivå 1. Sverige borde istället vara en tydlig röst för de mänskliga rättigheterna som säger att ”var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”. Allt annat är ett svek mot de 100 miljoner till 200 miljoner som varje år förföljs för sin tros skull.

Läs mer här, här, här

Jag hade gett upp hoppet om den jobbige Birro, men hans senaste tal är makalöst och jag länkar gärna till det.

OS för sista gången på SvT

Nu börjar sommar-OS, och det lär bli sista gången man får njuta av spelen som man är van vid. SvT lär inte ha råd att sända spelen längre. Från och med nästa OS blir det kommersiella reklamkanaler som tar över, vilket lär påverka vilka grenar som ges utrymme. Reklamkanaler har ju inget intresse av att visa små udda sporter, utan lär satsa på de stora publikdragande grenarna som reklamköparna vill ha. I alla fall lär det bli så om Aftonbladet har rätt i sin analys.

För en av de stora tjusningarna med OS är ju att plötsligt finna sig fast i en rafflande duell i bågskytte. Eller varför inte ödsla en timme på den dramatiska kanotslalomen. Och så givetvis några högtidsstunder med vattenpolo, rodd, fäktning och triathlon. Allt ackompanjerat av kommentatorer som verkligen kan sina grenar på gränsen till nördidioti. Så lär det inte bli när reklamkanalerna tar över. Då tar hysterin över.

Så jag tänker verkligen ta vara på OS denna sommar. Njut av SvT:s professionella kommentarer och bredd. Bara tanken på friidrott utan Jacob Hård gör mig svimfärdig (glöm inte Jacob Hårds insats som Tintinröst på Solens tempel 1969-1971).

Att klippa sig kostar olika

Finns det någon marknadsmässig konkurrens mellan frisörerna i Mönsterås? Lilla Mönsterås torde ha minst 15 frisörer (någon sa över 30), men priset för en vanlig klippning ligger på omkring 300 kr och något däröver hos de frisörer jag känner till. Kanske finns det billigare ställen, men alla jag har pratat med anger ett pris mellan 300 och 375 kr. Om det stämmer kan man förstås undra varför så många frisörer inte leder till en konkurrens som sänker priserna. Finns det några frisörer som avviker med en lägre prissättning?

Jag var nyligen i Lund och råkade av en slump gå förbi tre frisörsalonger varav alla tog mellan 120 och 150 kr för en klippning. Det låga priset i Lund kan förstås delvis bero på att studenterna har flytt staden varför det inte finns någon stor efterfrågan, men allt tyder på att det är betydligt billigare där även under pågående termin.

För några årtionden sedan dominerades Mönsterås caféliv av Nelssons, Thegerströms och Borgs. En företrädare för ett av caféerna berättade för mig att de tre caféägarna brukade träffas och komma överens om priserna med jämna mellanrum. Så kunde det gå till på 1960-talet. Nu tror jag inte att frisörerna ägnar sig åt kartellverksamhet, men någon borde göra en djupare undersökning om både prisläget och tänkbara orsaker om nu det visar sig att de uppgifter jag fått stämmer. Det kan ju tänkas vara så att de behöver ta de priser de tar för att klara av sina affärer.

Smal gränd i Gamla stan

Jag har tagit paus från Mönsterås historia. Ibland kan det vara nyttigt att lära sig något annat. Som att Stockholms smalaste gränd är 90 centimeter bred och heter Mårten Trotzigs gränd. Gränden är medeltida men fick sitt namn efter en invandrad tysk borgare som köpte hus där vid 1500-talets slut. Därifrån kan man gå vidare och lära sig mer om Gamla stan och Stockholms historia.

Besvikelsen var stor i Fliseryd 1963

1960-talet var inte bara rivningshysterins värsta tidevarv. Det moderna framåtsträvandet krävde också större enheter, menade de politiska ingenjörerna. Man hade redan genomfört en stor kommunsammanslagning vid 1950-talets början då Sveriges kommuner, som i stort sett motsvarade de medeltida socknarna, minskades från omkring 2500 till drygt 1000. Men det var inte nog. Ännu en sammanslagning skulle genomföras och idag har vi 290 kommuner.

1962 genomfördes en folkomröstning i Fliseryds kommun där medborgarna gavs chansen att tala om huruvida de ville bilda kommunblock med Mönsterås eller Oskarshamn. Hela 68% röstade för Oskarshamn. Fliseryd hade ju av hävd mest kontakter med Oskarshamn - järnväg, banker, handel, sjukvård m.m. 1963 röstade dock Fliseryds fullmäktige, enligt många kuppartat, emot folkviljan och för ett sammangående med Mönsterås.10 år senare stod det också klart att det skulle bli Mönsterås. Spänningarna har funnits kvar under alla år och det finns fortfarande en hel del i området som anser att Fliseryd är den mest försummade kommundelen. Läs även andra artiklar jag skrivit i frågan: här (andra artikeln på sidan), här och här.

Denna artikel från 1963 visar att besvikelsen var stor sedan Fliseryds fullmäktige gått emot folkviljan och röstat för ett kommunblock med Mönsterås. Klicka på bilden eller öppna i nytt fönster för större format.

Slagsmålets hederskodex

Illa beryktade förorter
Förutom en liten magsjuka har jag hunnit med en tur till Stockholm och fick då anledning att även beskåda några av alla dessa illa beryktade förorter, varav de flesta förresten låg insvepta i en underbar grönska. I de flesta fall verkade man ha högst ett par tre hundra meter ut till naturen. Så de problem som finns kan knappast vara av miljökaraktär utan mer socialt.

Allt tal om kriminella gäng, narkotika och rån gjorde mig fundersam, även om jag inte råkade ut för något. De flesta jag mötte verkade vara helt vanliga medborgare som pendlade till sina arbeten. Men det är klart att det är en annan värld kvällstid och jag dristade mig inte till att göra någon undersökande journalistik efter mörkrets inbrott.

Saknar hederskodex
Nå, de kriminella kan säkert råna, utdela en och annan kampsportspark och sparka på den som ligger ner. De lär visst inte heller tveka att i grupp ge sig på ensamma. Jag noterar alltså att de saknar den gamla tidens hederskodex för slagsmål. Det här är något annat där alla moraliska spelregler är satta ur spel.

Gamla tiders slagsmål ska förstås inte romantiseras då allt våld i en mening är rått och karaktärslöst, men det fanns faktiskt vissa regler som de flesta höll sig till. I regel var det två personer som gjorde upp om något. Vapen och sparkar var förbjudna och man slogs med nävarna. Slagsmålet avslutades när den ene hade gett sig eller när han fått tillräckligt. Efteråt kunde man många gånger skaka hand. Man fick inte heller ta hjälp av någon kamrat som därmed kunde störa rättvisan.

När gängen besöker landsorten
Alla dessa regler verkar ha fallit i glömska. Och det finns några historier om hur det har gått när förortsgäng har fått för sig att lämna sina favoritöverfallsplatser av betong och begett sig ut på landsbygden för att mucka gräl med ”bönner”. Det har inte gått bra. Det berättas om gäng som har vaknat upp i sumpdiken med blåtiror och kläderna sönderslitna. De hade inte en chans. Till skillnad från bönderna kunde de nämligen inte slåss på riktigt. En fjantig karatespark mot bröstkorgen på en bonnlurk med en nacke som en medeltida ek räckte inte långt.

Nä, jag vet inte vad de håller på med där ute i förorterna. Det går ju knappast att skylla kriminaliteten på social misär och miljöerna var som sagt helt ok. Vissa hus var förstås inga arkitektoniska underverk, men grönskan och sjöarna runtomkring gjorde att helheten blev fin.

Problemen inte olösliga
Problemen borde gå att lösa om man jobbar både kort- och långsiktigt. Om man verkligen vill. På kort sikt måste förstås polisen rensa upp bland kriminaliteten. Satsa stora summor under ett par tre års tid på att få ordning på narkotikahandeln, gängöverfallen och rånen. Markera att det som pågår är oacceptabelt och att samhället inte köper ursäkter och myter om socialt utanförskap som då skulle legitimera kriminalitet. Den som inte har arbete har andra alternativ. Man kan givetvis vara arbetslös och skötsam. Det ökar chanserna att få ett jobb.

På lång sikt handlar det om att lösa både sociala problem och en specifik mentalitet. Detta är en hel vetenskap som man kan ösa fakta och idéer från.

Sedan ska man förstås inte bara fokusera på förorterna. Det har ju visat sig att överklassen också driver omkring och slåss. Bratts och andra överklassyngel måste förstås också lära sig veta hut, eftersom de uppenbarligen inte har fått någon fostran av sina föräldrar. De ska inte särbehandlas, utan även här får man på kort sikt rensa upp och på lång sikt jobba förebyggande.

Det blir inget partiarbete

En kommentar om partiarbete och mina motiv
Kommentarerna sedan jag offentliggjorde mina enkla funderingar att jag eventuellt tänkte jobba för ett etablerat parti inför valet 2014 har varit många. Roligt med politiskt intresse. Dock fick jag en kommentar som fick mig att förlora sugen totalt. Någon menade att mitt eventuella arbete för ett etablerat parti var ett led i min strävan att uppgå i medelklassen. Ett sätt att anpassa mig till en ny livsstil så att säga.

Fortsätter vara fri röst

För mig räcker det med att en person hyser sådana tankar för att jag omedelbart ska skrota mina planer. Visserligen hade jag inga förhoppningar om att hamna på valbar plats, utan tänkte mest hjälpa till med arbetet på gator och torg, samt ge mitt stöd på bloggen. Någon egoistisk tanke på att gynna mig själv har jag aldrig haft.  Men för att inga ska behöva tro det så fortsätter jag istället vara en fri röst här på bloggen. Vilket medelklassliv kommentaren syftade på förstår jag inte heller. Jag lever som jag har gjort de senaste 14 åren. Min anställning ger mig bara ett par tusenlappar mer i månaden jämfört med arbetsmarknadspolitisk åtgärd, jag har 500 kr över minimilön och 10 000 under genomsnittlig ingångslön, så det kan knappast ha varit det som personen ifråga avsåg vara min väg till den gyllene medelklassen. Däremot älskar jag mitt jobb, och det är också värt något.

Så…den anonyme kommentatorn kan vara lugn. Det blir varken partiarbete eller medelklass.

Länsmuseet anser att Mekaniska Verkstaden på Kuggås bör bevaras

Länsmuseets utredning om Mekniska verkstaden har kommit. Den rekommenderar att byggnaden bevaras och vid en ny detaljplan får rivningsförbud.

Mekaniska verkstaden bör bevaras
Som jag tidigare har berättat så har någon ansökt om att få den rivningshotade Mekaniska Verkstaden på Kuggås K-märkt. Att få något K-märkt är mycket svårt, så utsikterna att lyckas med det var ganska små. Men nu har Länsmuseets bebyggelsehistoriska utredning kommit (45 s) och den är ändå väldigt tydlig i sina rekommendationer och innebär en upprättelse för alla eldsjälar som har kämpat för byggnadens bevarande.

Länsmuseet anser att verkstadshallen är en särskilt kulturhistoriskt värdefull byggnad och att den bör bevaras och tillvaratas som en resurs i den fortsatta utvecklingen av fastigheten. Man skriver att "Vid revidering av detaljplanen bör verkstadshallen förses med skyddsbestämmelse q med förbud mot rivning samt exteriör och interiör förvanskning..." Länsmuseets rapport kommer nu att ligga till grund och vara vägledande när Länsstyrelsen nu ska fatta beslut om verkstaden skall byggnadsminnesförklaras.

Kommunen har nu fått en gyllene sista chans att med äran i behåll stoppa rivningen. Hoppas man tar den chansen. Byggnaden kommer verkligen att komma till sin rätt tillsammans med ett par tre villor på tomten bakom. Det är bara att vara lite kreativ.

Nedan följer Länsmuseets antikvariska rekommendation i sin helhet.

Länsmuseets sammanfattande antikvariska rekommendation för Mekaniska verkstaden. Klicka på bilden eller öppna i nytt fönster för större format.

Inför valet 2014 - Dags för Mönsterås att bli kreativt och lämna stagnationen bakom sig

Lägesbeskrivning
Ett samhälle som har stagnerat så mycket att hoppet står till en makaber häxpark – ett fantasifoster som aldrig lär byggas. En fiaskoimpregnerad industripark som hyser ett företag istället för att vara den innovativa mötesplats den var tänkt att vara. Bottenplacering för nyföretagande. Kommundelar som vill bryta sig ur och hellre tillhöra Oskarshamn. Återkommande negativa rapporter från skolorna om elever som inte får de resurser och det stöd de behöver, trots budgetöverskott på 30-40 miljoner varje år. Befolkningsminskning. Campingplatser som gapar halvtomma. Ogräsbevuxna hien och betongkollosser som möter turister i hamnen. Satsning på villor i kustnära områden och rivningar av unika kulturmiljöer för att locka hit rika skattebetalare, istället för att långsiktigt satsa på barnfamiljer. Demokratisk stagnation med samma parti och samma kommunalråd vid makten i nästan 30 år. Avsaknad av debatt och friska vindar som föder nya idéer och öppnar upp för nya vägar framåt.

Ja, det är Mönsterås inför valet 2014. I rättvisans namn ska jag väl nämna att det nya biblioteket ändå är en framgång, trots att Centerpartiet satte sig på tvären i 25 år. Och så har vi ju en konstgräsplan på gång, låt vara några år efter utfattiga Högsby.

Mitt försök 2010
2010 ställde jag upp med ett eget parti i kommunalvalet. Tanken var att via en plats i kommunfullmäktige kunna påverka politiken i Mönsterås och bidra till att bryta den stagnation som idag råder. Jag fick drygt 60 röster, men kom inte in i fullmäktige. Det hade behövts ytterligare 60.  Jag nådde halvvägs, men inte ända fram.

Nu är det två år kvar till nästa val och faktum är att samma problem som fanns 2010 kvarstår och har förvärrats.

Dags att bli lagspelare
Mot den bakgrunden har jag funderat på hur jag ska agera inför nästa val och det håller på att mogna fram ett beslut. Istället för att köra solo tänker jag stödja och eventuellt även engagera mig i något parti. Det innebär förstås att man får bli en lagspelare och tona ner vissa egna idéer, men jag tror det är enda chansen att få till ett maktskifte i Mönsterås. Inte för att S förtjänar det, utan för att nytt folk bör få chansen att ta Mönsterås ut ur stagnationen. Mitt engagemang kommer dock inte att bli i S. Vilket parti det blir tänker jag ännu inte avslöja. Samtal pågår. Jag väljer just nu mellan ett etablerat alternativ och något som kanske är på gång. Det behövs politiska krafter som vågar tänka nya djärva tankar, stimulera nyföretagande, men samtidigt arbeta för social sammanhållning och stöd till utsatta människor. En politisk kraft som kan riva muren runt Mönsterås och påbörja samarbete med världen runt omkring, inte minst Linnéuniversitetet. Mönsterås lever ännu på det som byggdes upp under Viktor Lunds era på 1950- och 1960-talet. Centerpartiet förvaltade under ett antal år detta bra, men nu är det alltså dags att ge nya krafter chansen. Krafter som kan och vågar föra Mönsterås in i en ny era.

Kantarelltack!

Vissa dagar blir man gladare än andra. Idag hade jag förmånen att få hjälpa ett par i ett historiskt spörsmål. De blev så glada att jag fick de här kantarellerna. Jag hjälpte dem i tjänsten, så inte hade de behövt ge mig något. Men jag blev både glad och tacksam. Det gjorde min dag. Och visst är kantareller gott. Är det detta som kallas bonuslön?

Snart semester - dags att fly fältet och lösa mordgåtan

Betald rekreation

Jaha, så ska jag då snart ha semester. Och det är ju ett tag sedan sist. När jag var arbetslös eller i arbetsmarknadspolitisk åtgärd så var jag i princip livegen och fick bara ledigt några dagar varje år med restriktioner. Man skulle exempelvis vara tillgänglig med kort varsel och kunde alltså inte resa några längre sträckor. När jag inte har varit arbetslös så har jag jobbat på somrarna. Så jag är inte direkt bortskämd med betald rekreation.

Sol eller regn spelar ingen roll
Men nu har jag anställning och då blir det semester. Riktig semester med frihet att göra vad jag vill. Och jag får väl tillstå att den är efterlängtad. Och jag lider inte av det sedvanliga svenska väderneurotiska sinnelaget. Det får vara vilket väder det vill. Man får vara tacksam för varje dag och det finns alltid något meningsfullt att göra. Regnar det så finns det böcker, museer, slott och regnkläder.

Facket gör mig nerurotisk

Neurotisk blir jag däremot av att ha gått med i facket. Inte för att jag tror mig behöva facket, men jag vill inte riskera att hamna i en situation där jag måste dividera själv med en arbetsgivare som jag i högre eller mindre grad känner. Men faktum är att facket en gång stjälpte mig. Jag hade ett jobb på gång och arbetsgivaren ville verkligen ha mig. Men så dök facket upp som gubben i lådan och tvingade arbetsgivaren att låta några andra anställda gå upp i tjänst istället för att anställa mig. Problemet var bara att fyra personer på 25% vardera inte kunde göra det jobb jag skulle ha gjort.

Att avstå
Men som sagt. Snart semester. Det viktigaste blir att avstå. Avstå från vadå kanske någon undrar? Jo, historia och meningsutbyten.

Vad gäller historia så tar jag semester med gott samvete. I våras hade vi en framgångsrik föreläsningsserie, skolklasser har guidats, dokumentationer och forskningar har genomförts och arbetet med att göra bygdens historia tillgänglig för en bredare allmänhet fortskrider. Jag försöker hålla fokus på föreningens stadgar om att ”värna om och väcka intresse för hembygdens nedärvda kultur- och naturvärden” bland annat genom att ”aktivt medverka till vård och bevarande av dess natur och kultur, landskapsmiljö och fornminnen samt vid samhälls- och miljöplanering.” Viktigt att fokusera där så att man inte fastnar i ändlösa diskussioner om petitesser. Nej, men jag känner att jag har gett allt jag kan. Därmed kan jag njuta av semestern.

Behöver lite isolering och nya världar
Jag tänker inte bara ta semester från min arbetsplats. Jag behöver några veckor av isolering från omvärlden i allmänhet. Jag möter förvisso mestadels trevligt folk, men det finns för många människor i den här världen som ser flugskiten på vasen istället för vasens skönhet. Så jag ska isolera mig med familjen och bara göra sånt jag känner för. Isolering är kanske fel ord, för vi tänkte upptäcka några nya världar i år. Sverige är ett fantastiskt land att semestra i.

Semester från min fritid

Helt historiefritt blir det kanske inte eftersom jag ska besöka några slott, men Mönsterås historia tänkte jag lämna åt sitt öde några veckor. Och ingen lär heller behöva läsa några debattinlägg som leder till vredesutbrott, irritationer eller mörka tankar om herr Nilsson. Visserligen händer det att folk efterlyser fler politiska inlägg, men de flesta har uppenbarligen svårt att få de ibland polemiska inläggen att gå ihop med den i verkligheten så timide Nilsson. Nå, jag har aldrig gjort anspråk på att vara något dygdemönster och skulle jag ta hänsyn till alla mina misslyckanden och försummelser så skulle inga debattartiklar bli skrivna. Problemet är väl att jag aldrig har vägt in vilka man inte bör stöta sig med när jag skrivit inlägg. Därför får jag med jämna mellanrum halva Mönsterås emot mig. Så jag tänkte ta semester även ifrån min fritid.

Skriva på deckaren
Semester innebär en chans att fokusera på vad som är viktigt i livet och att finna rätt perspektiv på saker och ting. Min familj tycker nog det är skönt att pappa inte tänker gå på fotboll på flera veckor. Nej, det blir några veckor med familjen.

Jag tänker också återuppta skrivandet på min deckare. Jag har låtit den vila ett par månader eftersom jag inte tyckte att beskrivningarna i boken håller tillräckligt hög kvalitet. Lite dåligt självförtroende helt enkelt. Och visst…när jag har nu har plöjt igenom många svenska deckare så ser jag ju mina brister. Jag saknar det där kreativa målande språket som många skönlitterära författare har. Men efter lite funderande har jag bestämt mig för att skriva färdigt deckaren i alla fall. Jag får försöka göra ett signum av den torra stil jag nu råkar ha. Det finns ingen anledning att härma andra mer eller mindre geniala eller mestadels mediokra svenska deckarförfattare som fyller böckerna med så mycket blod och sex att all genuin spänning försvinner. Precis som om en naken människa vore sexigare än en med kläder på. Precis som om en osmaklig våldsscen skulle göra deckaren mer spännande. Spänningen ligger ju inte i våldet, utan i mysteriet och det närvarande hotet och ovissheten. Man behöver inte alltid beskriva allt in i minsta detalj. Bättre med små antydningar och lite finess. Eller för att sno en klyscha – less is more. Dagens svenska deckare är ofta på 400-700 sidor. I själva verket behöver en deckare inte vara mer än på 150-200 sidor.

Men några dagar har jag kvar på jobbet. Det ska förstås bli jäkligt kul det också.

Ska stötta lokal handel - konkurrerar samtidigt med caféverksamhet

I Mönsterås verkar allt vara möjligt. Känslan för rätt och fel, jäv och illojalitet för en tynande tillvaro. Idag läste jag en sanslös historia i Barometern/OT.

Projektledare som ska stötta handeln driver konkurrerande verksamhet
I Mönsterås finns sedan ett par år en anställd projektledare som ska bidra till att bevara och utveckla den lokala handeln. Projektledaren är delfinansierad av skattemedel via kommunen. Nu visar det sig att projektledaren driver eget kafé i hamnen sommartid, vilket har fått ägaren av Nelssons café att reagera och kalla det för illojalitet. Kommunen svarar att de inte bryr sig, och projektledaren själv kallar kritiken löjlig och obefogad och kritiserar Nelssons café som hon tycker istället skall se över sin egen verksamhet.

Solklart fall
Jaha, men snälla nån. Fallet är ju solklart. Projektledaren ska ju stötta handeln i Mönsterås. Genom sin caféverksamhet konkurrerar hon med en del av handeln i Mönsterås. Inte snyggt alls. Projektledaren ska ju finnas där och ha förtroende av alla handlare. Hur ska Nelssons café kunna känna att det är även deras projektledare efter dels konkurrerande verksamhet, dels kritik i media från projektledaren. Jag vet ingen annan plats på jorden där något sådant kan få fortgå.

Personligen tycker jag att det är trevligt med ett café i hamnen. Det tyder på driftighet och vi behöver flera initiativ av det slaget. Men en projektledare för handeln ska förstås inte driva egen konkurrerande affärsverksamhet vid sidan om. Och jag vill inte att mina skattepengar ska gå till en projektledare som på sin ”fritid” bidrar till att skjuta sönder anrik caféverksamhet i köpingen. Hoppas verkligen att någon har kurage nog att ta itu med det här. Man kan inte stötta handeln med ena handen, för att sedan skjuta mot den med den andra. Det här fallet hamnar inte ens i gråzonen.

Vissa försöker i argumentationen rikta strålkastarljuset mot Nelssons istället och menar att de borde sköta sin egen verksamhet bättre. Men det är en fråga för sig som inte har med den här uppkomna frågan att göra. Det handlade ju inte om hur Nelssons sköter sin minigolfbana, utan om det är ok att en projektledare som ska stötta de lokala handlarna, konkurrerar med egen handelsverksamhet vid sidan om.

Sedan kan man väl, för att nu säga något om stickspåret, med fog mena att det är hög tid att investera i minigolfbanorna vid Nynäs. Likaså är det förstås för dyrt att gå på café i Mönsterås.

Men, men...Mönsterås är svårslaget när det gäller sådana här saker, även om Kalmar har seglat upp som stark utmanare sista tiden med socialdemokratiskt kommunalråd som har kärleksaffär med moderat oppositionsråd. Det är ju ganska svårslaget.

Retoriker av klass

Politiker var i regel bättre retoriker förr och det dom sa bottnade i deras personligheter. Mina favoriter är Olof Palme, Gösta Bohman och Torbjörn Fälldin. Tyvärr hittade jag inte så mycket av Fälldin och Bohman på nätet, så Palme dominerar i inlägget. Här några höjdare.

Olof Palme i toppform när han debatterar löntagarfonder med Fälldin. På gränsen till raljant, men på rätt sida här. Sanslöst kul! Så briljant att jag blir rörd till tårar.

Fälldin svettas när Palme något överlägset raljerar med Fälldins bristande kunskaper. Svårt att inte tycka synd om Fälldin här.

Gösta Bohman har svårt att identifiera Internationalen. Notera hur han på slutet vänder det som höll på att bli genant till en rolig kvickhet och tar hem spelet i alla fall. Tyvärr hittade jag inget politiskt tal av Bohman. Han var ettrig och många gånger vital.

Palme läxar upp diktaturens kreatur i Tjeckoslovakien.

Olof Palme förklarar varför han är demokratisk socialist. Sådana tal hålls inte idag.

Torbjörn Fälldin tar kampen mot socialismen.

Torbjörn Fälldin vill avbryta marschen in i kärnkraftssamhället. Centerpartiet hade ännu inte slagit in på den nyliberala stigen.

Centrala Mönsterås från luften 1950

Flygvy över centrala Mönsterås omkring 1950. Öppna gärna bilden i ett bildprogram så kan du i lugn och ro fördjupa dig i landskap och bebyggelse. Det har hänt en hel del på 60 år.

Stöld i den fina utopins namn

Kriminalitet gömd bakom filosofiska floskler
Är det ok att råna en bank digitalt, för att sedan sprida pengarna till andra och därefter rättfärdiga rånet utifrån att tekniken finns, att det bidrar till rättvis fördelning och att de som drabbas och blir bestulna får vara beredda på uppoffringar? Nej, det skulle nog ingen hålla med om. Men det är just precis så Piratpartiet och fildelningsutopisterna argumenterar när de uppmanar till att bryta mot upphovsrätten. Kriminalitet gömd bakom filosofiska utopiska floskler.

Brott i utopins namn

Många brott i historien har begåtts i utopins namn. För att uppnå det perfekta samhället har man ansett att något måste offras. Historiens värsta exempel kommer från nazityskland och diverse kommunistiska experiment.

I vår tid finns det andra utopier som förvisso inte har folkmord på agendan, men där det ändå finns en gemensam bakomliggande princip. Utopin får rättfärdiga kriminella handlingar och man uttalar sig ofta i förklenande ordalag om dem som står i vägen för utopin – kulturarbetare som vill förtjäna sitt leverbröd på sitt arbete. Och den utopi jag idag har i åtanke är ”Gratiskultursamhället” som väl närmast kan beskrivas som en mix av ultraliberalism och kommunism. Frihet att stjäla under tiden som man väntar på ett samhälle där man delar fritt utan att pengar är inblandade. Utopins filosofer har till och med skrivit böcker om sina ljuva drömmar.

Teknik kan aldrig legitimera brott

Det mest dråpliga i argumenteringen är den del där man hävdar att eftersom fildelningstekniken finns, så följer med automatik att det skall vara tillåtet att sprida upphovsrättsskyddat material utan tillstånd. Jag har nog aldrig sett ett så uselt pseudoargument. Att en viss specifik teknik skulle kunna rättfärdiga brott är ju så galet att man inte kan ta det seriöst. När kunde en viss teknik göra svart till vitt? Man kan jämföra det med kriminella som stjäl pengar med digital teknik från privatpersoners bankkonton eller VISA-kort. Tekniken finns, men det gör det förstås inte mer lagligt. Att råna en bank digitalt är förstås lika kriminellt som att rusa in med ett hagelgevär.

Logiska kullerbyttor
Men Piratpartiet vill uppmuntra alla att sprida kulturella verk till andra. Så länge man inte gör det i vinstsyfte så är det väldigt bra, anser man. Att upphovsrättsinnehavaren förlorar sin inkomst försöker man i möjligaste mån negligera.  Jag har läst ett antal artiklar där piraterna försöker diskutera kulturarbetarens öden, men det är bara löjeväckande. Man trixar hit och dit och snackar om att kulturarbetare å ena sidan ska göra uppoffringar, å andra sidan ändå tjäna pengar trots att de ger bort allt gratis. Ofta skriver de långa låtsasfilosofiska texter där man efter ett antal logiska kullerbyttor drar de mest förunderliga låtsasslutsatser om människors altruism och spontana kreativitet som skall styra framtidens lyckliga gratissamhälle. Och de kulturarbetare som råkar leva i skarven just nu får offra sig.

Självklart kan man kämpa för ett icke-kapitalistiskt gratissamhälle, men det måste ske inom lagens ramar. Just nu har vi inte det samhället och människor som lever på sin musik, konst eller författarskap har förstås rätt att få sin inkomst.

Maximal spridning ger inte mat på bordet
Jag är förvisso en vän av ideellt arbete och tycker man ska vara generös så långt det är möjligt. Och spridningen blir förstås större om det är gratis. Men inga barn lär tacka mamma och pappa för att föräldrarnas musik eller böcker har blivit lästa av miljontals människor, så länge det inte ger mat på bordet. Har man kultur som sitt yrke så är det förstås legitimt att ta betalt. Om kulturarbetare inte får inkomster för det dom gör så kommer kulturen på sikt att utarmas, reklamen kommer att smyga sig in allt mer och den smala kulturen kommer att bli sällsynt. Och vad är det för mening med ett gratissamhälle om det bara finns en sort av allt.

Det man möjligtvis kan störa sig på är att det mest verkar vara redan etablerade kulturarbetare med bra inkomster som protesterar. De lär klara sig ändå. Men likväl har de rätt i sak.

De som drabbas hårdast av piraternas framfart är dom som redan nu kämpar sig fram i mellanskiktet och nedåt. Initialt kan kanske en helt okänd artist gynnas av illegal spridning eftersom artisten då kan bli känd snabbare, men på sikt är det förstås förödande.

Jag skulle gärna leva i ett icke-kapitalistiskt samhälle där människor lyckliga flummar omkring och delar med sig av sina senaste romaner och musikalster gratis. Men där är vi inte och där lär vi aldrig hamna. Och så länge vi inte är där så betalar jag gärna en slant för att få behålla ett rikt kulturliv.

Lever jag som jag lär?

Men talar jag nu inte emot mig själv? Gav jag inte själv ut en bok utan vinstintresse? Jo, det stämmer. Mitt bokprojekt gick plus minus noll och syftade inte till ekonomisk vinning utan till att sprida kunskaper. Men det var mitt val. Den som väljer att vilja försöka leva på sitt skapande ska förstås inte stoppas av att andra kopierar ens verk och sprider det gratis. Och det spelar ingen roll om man ens skulle kunna påvisa hur många positiva effekter som helst av fildelning av upphovsrättsskyddat material. Poängen är att det är upphovsrättsinnehavaren som ska fatta beslut om hur han/hon vill ha det.

Mönsterås Bostäder måste lära sig kommunicera

Inga svar
Mönsterås Bostäder måste lära sig kommunicera med sina hyresgäster. Exempelvis sätta medarbetarna på en kurs hur man svarar på mejl. Och så kanske bringa ordning i det kaos som råder när man ska göra en felanmälan.

Jag har de senaste åren ibland skickat mejl till Mönsterås Bostäder i skiftande ärenden. Skickar man till informationsadressen får man till 99% aldrig svar. Skickar man till enskilda tjänstemän får man svar i skiftande grad - vissa alltid, vissa aldrig och vissa när de är på gott humör.

Felanmälningskaos
När man ska felanmäla så har bolaget ett felanmälningsformulär på sin hemsida. Det brukar jag använda. Det är smidigt för mig som modern internetuppkopplad hyresgäst. Sedan jag märkt att felanmälningarna inte alltid bearbetas, så har jag ibland garderat mig och skickat felanmälan direkt till deras mejladress, men aldrig fått något svar. Nu senast fick jag felanmäla samma sak tre gånger innan något hände. Och när jag hittat en nyckelknippa som troligen tillhörde bostadsbolaget fick jag aldrig något svar, och tvingades lämna in den till polisen.

Får jaga mobiltelefoner
Nu säger bolaget att vi ska kontakta ansvarig vaktmästare/reparatör direkt via telefon. Förmodligen vill väl bostadsbolaget slippa omaket att delegera till rätt person. Det ska vi hyresgäster ta reda på själva istället. Jag har testat det också vid ett par tillfällen och det gör jag inte om.

Efter mycket om och men trodde jag mig ha hittat rätt vaktmästare. Jag ringde det mobilnummer som angavs på bolagets hemsida. Och..jo då...vaktmästaren svarade....hemma i sin villa...han hade semester. Han hänvisade mig istället till en kollega som nu hade hand om hans uppgifter. Fick ett nytt mobilnummer och ringde mitt i hans frukost som intogs någonstans i Fliseryd. Fel igen alltså.

Nä, bostadsbolaget kan förstås inte kräva att vi ska ringa runt och jaga rätt person via diverse dyra mobilnummer. Felanmälan ska givetvis skickas in till centralkontoret och sedan får dom som kan delegera till rätt person. Självklart.

Förbättring
Jag vet inte vad det är som har gått snett, men bostadsbolaget kan inte kommunicera. Om det beror på en policy från cheferna eller om det bara beror på dålig kommunikationskultur vet jag inte. Vad det än beror på så måste det förbättras. Jag är nämligen inte ensam om att möta denna nonchalans.

Biblioteket dokumenterat

Om några veckor flyttar biblioteket till sin nya byggnad. Jag var där häromdagen för att föreviga interiören. Om några år kan det ju vara roligt att se hur det såg ut där inne med alla vinklar och vrår. Kanske lägger jag ut några kort redan i sommar. Men idag visar jag bara några bilder från utsidan. Huset byggdes 1797 som tingshus, vilket det förblev till 1968. Därefter användes det bland annat som lokal för kommunala möten innan det 1974 blev bibliotek.

I dagarna har jag också fotograferat Mekaniska verkstaden på Kuggås. Jag kvitterade ut en nyckel och besökte den vackert nötta verkstaden. Detta inlägg kommer inom några dagar. Se även Tomas Jonssons bilder från samma besök.

Mönsteråsgymnasiet 1995 och idag

Skolan utan pennor och läroböcker
Mönsteråsgymnasiet invigdes 1995 med stor pompa och ståt (se artiklar nedan). Skolan och dess originella rektor Pim Modig uppmärksammades i hela landet för sin unika IT-profil. Varje elev skulle få tillgång till en egen dator med 250 MB hårddisk och 12 MB interminne, vilket kan jämföras med dagens nivåer med flera hundra GB hårddisk och några tusen MB internminne. Och hela pedagogiken skulle knytas till den nya tekniken, eller tvärtom om man så vill. Problembaserad undersökande inlärning var på modet. Lärare av den gamla berättande sorten skulle bort. Lärarna skulle bli mentorer och eleverna skulle hitta kunskapen på CD-skivor eller på Internet. Mönsteråsgymnasiet var skolan utan pennor och utan läroböcker. 126 elever började i första årskullen och utsattes för ett riskabelt pedagogiskt experiment.

Naivt

Idag kan både teknikvurmen och den nya pedagogiken framstå som naiv. Vi vet idag att studiesvaga elever behöver traditionell undervisning och mycket mer stöd med den problembaserade inlärningen än vad man fick. Och källkritik verkade man inte ha någon utvecklad känsla för. Man underskattade förstås också både läroböckers och bibliotekets roll i lärandet. Det bästa torde vara en kombination av traditionell undervisning och problembaserat sökande och analyserande. Det är också så man bäst förbereder sig för universitetet där man måste klara av att lyssna på föreläsningar, samtidigt som det kräver mycket eget ansvar och eget studerande. Men jag tycker om att man i alla fall försökte ligga i framkant.

Hur långsiktigt tänkte man?
Mönsteråsgymnasiet tillkom i en tid då varje kommun skulle ha allt själv – gymnasium, simhall, idrottshall etc. Frågan är hur långsiktigt man egentligen tänkte. Det dröjde ju inte särskilt många år innan Mönsteråsgymnasiet drabbades både av ekonomiska problem och sviktande elevunderlag. Datorer till varje elev kostade förstås, samtidigt som lockelsen med att få låna en egen dator har minskat med åren, då de flesta har egen dator hemma ändå. Och dessutom tyckte många att det var skönt att komma bort lite från Mönsterås och studera på annan ort. Kanske trodde man att ett eget gymnasium skulle gynna befolkningstillväxten.

Marginella sidospår

I det krisläge som började utvecklas, så skulle skolan förstås ha jobbat med kvalitetsfrågor istället för att nervöst skapa de smala trendinriktningar som kom – alltifrån blues- till handbollsinriktning. Man började tyvärr satsa populistiskt. Men elever ser förstås djupare än egen bärbar dator, blues- och handbollsprogram och allt annat som har andats desperation. Det man ska lyfta fram är förstås det småskaliga och god kvalité, och då menar jag inte i första hand behöriga lärare, som ibland kan vara pedagogiska katastrofer. Med god kvalité menar jag en genomtänkt utbildningsfilosofi med bildning och kunskaper i centrum, inte en satsning på små marginella sidospår.

Isolerade öar
Många har ropat på utökat samarbete med näringslivet, inte minst med Södra. Men tanken med en gymnasieutbildning kan ju inte vara att skapa en gräddfil till Mönsterås bruk. Bättre då att låta eleverna starta egna företag och utveckla sin kreativitet, vilket mig veterligt också har skett. Satsa på kvalitetsutbildningar och utveckla samarbetet med Linnéuniversitetet precis som man gjorde i början med IT-satsningen. Gymnasieskolorna är idag i allt för hög grad isolerade små öar. Och när eleverna senare börjar på universitetet får de en chock. Steget är för stort. Därför borde gymnasieskolorna i mycket högre grad ha kanalerna öppna mot de högre utbildningarna, även om man med Android-programmering häromåret öppnade upp lite åt det hållet.

En ökning

Mönsteråsgymnasiet har fått fler sökande i år än på några år, 92 jämfört med 64 förra året, och det stora tillskottet kommer från Krungårdsskolan. 53% av avgångseleverna i nian har sökt till Mönsterås, vilket ju ändå är en låg siffra.

Utan samhällsprogram undermineras skolans humanistiska grund
Glädjande i årets antagning är i alla fall att samhällsprogrammet har ökat. Ett gymnasium utan samhällsprogram är totalt underminerat och riskerar att förlora hela den humanistiska bildningstraditionen.

Jag bodde i Växjö när Pim Modig var namnet på förstasidorna i Mönsterås. Men jag har ett svagt minne att det med tiden kom att storma lite kring honom. Skulle vara intressant att veta vad som hände och hur det gick sedan. Får väl gräva lite i artikelarkivet vid tillfälle.

Det var många artiklar i lokalpressen när Mönsteråsgymnasiet skulle invigas 1995. Här Barometern/OT.

Bar/OT.

Bar/OT.

Bar/OT.

Bar/OT.

Bar/OT.

DN.

DN.

DN.

Stjärntecken, horoskop, ödestro och opersonliga krafter är kanske inget man förknippar med modern vetenskap. Lustigt val om man betänker att eleverna skall fostras till självständigt kritiskt tänkande medborgare som gör sina egna val.

Mönsterås, Stjärnan eller Långemåla?

Jag ber om ursäkt
Ok, jag erkänner. När GIF hade vunnit ett par matcher i säsongsinledningen så gick mina tankar kanske lite för mycket till begreppet tur. Lite välförtjänt flyt helt enkelt efter flera år av schabbel och otur. Men inget lag går obesegrat 12 matcher i rad, varav 11 segrar och en oavgjord, på grund av tur. Jag ber om ursäkt.

Efter några matcher började man känna att det här nog kan räcka till nytt kontrakt. Ytterligare några matcher senare började tanken på övre halvan att slå rot. Och nu…ja, vi får väl se.

GIF har 34 poäng och det återstår 10 omgångar. Förra året räckte det med 42 poäng för att bli bästa trea som fick kvala, bara för att ge en referenspunkt.

Och jag ska snart leka lite med siffror och sannolikheter för att kunna sia lite in i framtiden. Låt mig först få lista vad som talar för respektive emot Mönsterås i höst.

Emot

1. GIF har alla topplag borta, dessutom 6 bortamatcher och 4 hemmamatcher. Å andra sidan har hemma eller borta inte spelat någon roll för GIF under vårsäsongen, så den faktorn anser jag vara marginell. Spelar GIF som man gör nu så vinner man även borta.

2. GIF har åtta måls sämre målskillnad än Stjärnan, vilket blir ett problem om man hamnar på samma poäng.

3. GIF har i vissa matcher varit lite ineffektiva. Det låter kanske lite konstigt när GIF har gjort flest mål av alla lag i serien. Men faktum är att GIF i de flesta matcher har skapat så många chanser att man ändå kan säga att det ibland varit viss ineffektivitet.

4. Avstängningar. Ett presumtivt problem är att GIF just nu har 4 spelare med 2 gula kort – Johan, Idris, Ako och Martin N. Om två eller fler av dessa spelare drar på sig gula kort i samma match så kan det bli bekymmer.

För

1. För det första verkar det finnas en härlig stämning i truppen. Spelarna uppvisar spelglädje och verkar trivas med varandra och tränarna.

2.  GIF har ett psykologiskt guldläge. Nederlagstippade av nästan alla före säsongen så har varje seger varit en knäpp på näsan på experterna. Jag vill inte skapa någon myt om GIF som outsiders, men jag hävdar att man har varit det och att det har passat laget utmärkt. ”Vi ska visa alla som inte trodde på oss” är utmärkt bensin. GIF kan nu ladda maximalt utan press och med gott självförtroende. En drömsits.

3. Mönsterås är bra. Annars hade man inte spelat ihop flest poäng av alla division 5 lag i hela Småland.

4. GIF har bra lagmoral. I fem av 12 matcher har man hamnat i underläge, men ändå vunnit fyra och spelat oavgjort i en.

Ja, nog är det roligt att kampen om seriesegern ser ut att stå mellan två eller kanske tre derbylag – Mönsterås, Stjärnan och Långemåla. Hur kommer det då att sluta? Jag har dristat mig att laborera med lite sifferlek och sannolikhet i tre tänkbara scenarion.

1. Värstascenariot.

I värstascenariot så förlorar GIF halva poängsumman som återstår, dvs 15 poäng. Det kan ske genom 5 förluster och 5 segrar. Det kan också ske genom exempelvis 3 förluster, 3 oavgjorda och 4 segrar. Slutpoängen blir då 49p. Värre än så kan det knappast bli om vi ska hålla oss till det realistiska.

På fjärdeplats ligger idag Holsby på 20 poäng, dvs 14 poäng efter GIF. För att nå GIF:s 49 p i värstascenariot måste Holsby spela ihop 29 poäng, dvs vinna alla matcher som återstår. Ariel har en match mindre spelad och kan vid seger i den uppskjutna matchen hamna på 22 poäng, dvs 12 poäng efter GIF. I värstascenariot måste Ariel då ta 27 poäng för att komma ifatt, dvs vinna 9 av 10 matcher. Långemåla på tredjeplats har 23 poäng och ligger nu 11 poäng efter. I detta scenario måste Långemåla alltså spela ihop 26 poäng av 30 för att komma ifatt. I praktiken måste man alltså vinna 9 av 10 matcher för att hota GIF. Stjärnan ligger 4 poäng efter GIF och har då förstås större chanser att gå förbi. Men även i värstascenariot har GIF goda chanser att knipa kvalplatsen. Och skulle man komma trea har man mycket goda chanser att bli bästa trea och få kvala. Förra året räckte det som sagt med 42 poäng.

2. Normalscenariot

I ett annat scenario, som vi kan kalla normalscenariot, så förlorar GIF 3 matcher, spelar 1 oavgjord och vinner 6, dvs tar ytterligare 19 poäng. Om jag kopplar bort hjärtat så är det kanske realistiskt med tanke på att man möter både Norrhult, Ariel, Stjärnan, Holsby och Långemåla borta. I detta scenario blir slutpoängen 53 p. Långemåla måste i så fall ta full pott för att komma ifatt, vilket inte är särskilt sannolikt. Stjärnan har dock goda chanser att ta sig förbi eftersom de bara är 4 poäng efter. GIF har i detta scenario extremt goda chanser att ta minst kvalplatsen.

3. Bästa scenariot

I bästa scenariot förlorar GIF bara 3-6 poäng och hamnar på mellan 58 och 61 poäng. I så fall tror jag man tar hem serien. Det här är också det mest realistrealistiska scenariot.

Hur blir det då?

Långemåla: Gör en bättre höstsäsong, men kommer ändå inte ifatt. Blir dock bästa trea och får ändå kvala.

Stjärnan: Starka just nu och verkar ha bra laganda, men förlorar ändå ett par matcher, bland annat mot Mönsterås. Slutar tvåa och får kvala.

Mönsterås: Om Långemåla kommer trea och Stjärnan tvåa så blir det förstås GIF som tar hem det här.