Fri rörlighet

Leva rätt
Under min uppväxt handlade det mycket om att leva rätt. Man skulle hålla sig till arbetarklassen och frikyrkan och fly de rika och märkvärdiga, Svenska kyrkan och synden.

Nu följdes ju det där inte till punkt och pricka som väl var. Svenska kyrkans barn- och ungdomsverksamhet fick jag vara i. Och förmodligen var vi mer gränsöverskridande än jag minns.

Gränsöverskridare
Mina föräldrar tillhörde Pingstkyrkan och var i vissa avseenden gränsöverskridare. Pingstvän innebar med nästan genant automatik att man också var kristdemokrat. Mina föräldrar var emellertid socialdemokrater av socio-ekonomiska rättviseskäl. De hade inte råd att rösta på största möjliga frihet eller på god etik och moral. Det där var lyxaspekter av tillvaron. Det hände att nitiska damer från Pingstkyrkan ringde hem och gav ovett till min mor pga det socialdemokratiska lynnet – ”Vi har minsann vårt parti. Håll dig till det!!!”, kunde det låta. Men mina föräldrar tyckte nog det var viktigare med en hyfsad arbetarlön, fyra veckors semester och tryggad pension än att tvista om kristendomens ställning i läroplanen. Social rättvisa var ju kristen etik i praktiken. När de gammeltestamentliga profeterna dundrade mot den tidens sociala orättvisor så var de föregångare till moderna tiders rättviserörelser.

Fri rörlighet
För egen del kom jag att lämna både arbetarklass (jag dög inte till kroppsarbete), Socialdemokrati (vänsterradikal, anarkist, konservativ mm)och frikyrka (jag lämnade den aldrig, men upptäckte att den kristna församlingen var en aning större än mitt sammanhang). Och nog har det inneburit en fantastisk frihet och rikedom att få röra sig i flera världar – för jag har rört mig fritt i alla tänkbara kretsar, både politiskt, religiöst och socialt. Samtidigt har det inneburit en viss rotlöshet – lite hemma överallt, men aldrig fullt ut och därför samtidigt en främling. Ett klassiskt dilemma och troligen därför jag vänder åter till hembygden och tron.

Jag tror att min misstro mot auktoriteter har sin botten i att det i min barndom fanns så många som talade om exakt hur livet skulle levas. Men de utstakade vägarna bjöd inget motstånd. Livet ska levas i gränslandet där stigen är smal och krokig och stupet ligger strax intill utan staket emellan.

Den här sången uttrycker på ett vackrare sätt det jag skrivit. Tomas Andersson Wij - Vi är värda så mycket mer.

Damernas spelschema klart

Spelschemat klart
Damernas spelschema i div 3 östra är nu klart, med reservation för att det alltid brukar bli ändringar. Det nya som har hänt i denna serie sedan första förslaget är att Kalmar Södra IF har ersatt IFK Kalmar B, vilket nog ingen är ledsen för. Det man kan säga är väl att GIF har de på pappret lättaste matcherna i början och i slutet. I de två första matcherna bör man ha goda chanser. Sedan följer ett par matcher mot riktigt bra lag, men där man förstås kan ta poäng ändå. Sedan följer Kalmar Södra som man har goda chanser emot. Sedan väntar svåra Växjö. Avslutningsvis följer tre lag man bör besegra. Nedan visar jag första halvan av seriespelet.

Mönsterås – Madesjö IF B (lör 28 april)

Hultsfreds FK/SK Lojal – Mönsterås (lör 5 maj)

Mönsterås - Lessebo GoIF (lör 12 maj)

FC Oskarshamn – Mönsterås (lör 19 maj)

Mönsterås – Kalmar Södra IF (lör 26 maj)

Växjö FF – Mönsterås GoIF (lör 2 juni)

Landsbro IF FK B – Mönsterås (lör 9 juni)

Mönsterås – Alvesta GIF (lör 16 juni)

Lindsdals IF B – Mönsterås (mån 25 juni)

Sedan vänder serien.

Nya spelare i GIF:s trupp

Nya namn

Tittar man på den trupp som GIF presenterar på hemsidan så finns där några namn som jag tror har tillkommit. Följande tror jag inte fanns där tidigare:

Belmin Bahtic, 15 år. Från ungdomslaget?

Hadi Mustafai, 26 år, back. Tror han kommer från Norrliden.

Jörgen Johansson, 31 år, back. Vill minnas att Timmernabben har haft en Jörgen Johansson.

Joel Fransson, 19 år, forward. Måste vara handbollsspelaren. Då hoppas vi att han kan spela fotboll också då, för han är ju suverän inom handboll. Han har väl varit iväg några år.

Nu kan jag inte uttala mig alls om spelarnas kvaliteter, men under förutsättning att de håller för division 5 så känns det strategiskt rätt. Ett par backar som passerat 25 ger rutin, och så en forward som kanske kan få in några bollar.

Mönsterås Bluesband brinner - når utanför genremurarna

Mönsterås Bluesband har gjort en utmärkt skiva. Är det inte Rune vi ser där till höger?

MBB bryter igenom genremurarna
Nej, jag är ingen bluesman och kan inte kulturen. Live kan blues vara en fantastisk upplevelse, men på skiva blir det ofta småtrist – monotont och enformigt med förutsägbara formler.

Men det finns band som har förmågan att bryta igenom de ibland högt byggda genremurarna och nå ut till en bredare publik. Mönsterås Bluesband är ett sådant band som borde gå hem både bland bluespuritaner och en bredare allmänhet, även om jag kan tänka mig att det är en svår balansgång. Man skulle i alla fall önska att bandet lyckades nå ut ordentligt. Med den nya skivan tror jag chanserna finns, även om branschen inte alltid är rättvis.

Vitalt band

MBB uppvisar på sin nionde skiva en imponerande spänst och vitalitet. Här handlar det inte om någon patetisk återförening, utan om ett band som ännu utvecklas. Jag fick en liten pratstund med Calle Engström från MBB på Netto häromdagen och vi kom att prata lite om nya skivan och bandet. Och det som slog mig var stoltheten över att bandet ännu utvecklades och hur sugen han ännu verkade vara på musiken. Att efter 38 år i branschen ha drömmarna och glöden kvar.

Bland det bästa bandet gjort
För så är det. Visst är det en bluesskiva, vilket förstås duger gott, men bandet vågar låta sig inspireras av både soul och skitig Wilmer-rock. Alla låtar verkar vara utvalda med omsorg och har tydliga konturer, vilket ökar tillgängligheten på ett positivt sätt. Låtar som Båge av stål, Jag trodde åren gett mig rätt, Tro mig, Jobba te ja dör och Nöjd för det mesta är utmärkta och bland det bästa bandet gjort.

Inte särskilt välanpassade texter

Texterna är på genuin Mönsteråsdialekt och det är inte bara en kul kuriositet, utan lyfter faktiskt skivan en extra dimension. Bra att man konsekvent har valt den lite aviga svenskan. Vardagslivets blues kan man väl kalla det för, med en viss samhällskritisk faktor som kanske bottnar i en rädsla att slå sig till ro i det välanpassade Mönsterås. Vuxna män som är fast i vardagslivets väl och ve, men som ändå har vissa drömmar kvar. Textmässigt är den faktiskt inte särskilt välanpassad, vilket säges som beröm.

Visst faller bandet vid något tillfälle in i de förutsägbara rytmerna och ackordföljderna, men konstigt vore det annars. Det är ju trots allt ett bluesband.

MBB brinner

Egentligen tror jag den här skivan är perfekt för den som inte är så van vid blues. Individuellt starka låtar gör det här till en utmärkt ingång även för den oinvigde, samtidigt som den förstås är en festlighet för den som följt bandet under alla år. Mönsterås Bluesband brinner!

Medlemmar: Calle Engström, Mats Grönqvist, PO Fahlström, Bosse Olsson, Tommy Medner.

Söndagsledaren v4 - media och lokalpolitiken

Mediedrevens dagar
Vi lever i mediedrevens dagar. De stora mediedrakarna ägnar sig inte bara åt kritisk granskning, som de själva påstår, utan har blivit medspelare i olika politiska agendor. Man låter sig utnyttjas av politiska krafter. I någon mån är det kanske oundvikligt, eftersom varje fel och skandal media hittar, med automatik utnyttjas av politiska motståndare. Det är förstås bara en tidsfråga innan media har satt förstoringsglaset över Stefan Löfvens fel och brister.

Lokal nivå

Man kan förstås tycka att det där har gått för långt. Ingen vill väl snart bli politiker när man måste vara perfekt i alla avseenden. Men på lokal nivå är vi förstås inte i närheten av några mediedrev. Inte ens den kritiska granskningen är särskilt tuff eftersom man i regel har med fritidspolitiker att göra, även om jag inte tror man skulle tveka att skriva om något stort kommunalt missgrepp skulle uppdagas. Jag minns när jag ställde upp i kommunalvalet 2010. Jag hade förväntat mig att lokalpressen skulle gräva fram att jag suttit i fängelse för vapenvägran, att jag…Men av detta blev det ingenting. Jag fick knappt en enda kritisk fråga från någon tidning utan fick fritt framföra vad jag och partiet stod för.

Det är väl därför politiker och tjänstemän som en dag tvingas möta Janne Josefsson från Uppdrag granskning ser så besvärade och plågade ut. De har ju mest vana att möta den lokala murveln som kanske är duktig men oftast inte är allt för elak. Uppdrag gransknings journalister struntar ju blankt i om kommunalrådet eller chefstjänstemannen blir ledsen och inte kan svara med ett uns av logik och medkänsla.

Myspyset i Solberga

Att Mönsterås kommunalråd, Roland Åkesson (C), är en mästare på att bara synas i ofarliga mediesammanhang där han inte behöver försvara politiken, vet vi ju redan. Det är tjänstemännen som får kliva fram när det blåser kallt. Att han dessutom har lyckats få stora tidningsuppslag i Barometern/OT med mysintervjuer vid flera tillfällen är förstås också ett tecken på att man kan mediespelet. Roland har ju själv jobbat som journalist på Kalmar Läns Tidning en gång i tiden. Som väl är har Barometern/OT skärpt till sig och nästan helt slutat med myspyset i Solberga.

Men hur lyckas de andra lokala politikerna nå ut i media?

Rapakko och Östran/Nyheterna

Socialdemokraternas Robert Rapakko har dock börjat dyka upp allt oftare i Östran/Nyheterna. Bara den senaste månaden har han varit med flera gånger och utan kritiska följdfrågor fått föra ut partiets politik i olika frågor. Det känns ju lite lustigt att man kan få nyttja en lokaltidning så uppenbart. Någon borde granska så att lokalredaktionen inte på något sätt känner Robert, om inte annat för att slippa spekulationer. Att de lokala nätverk som journalister ingår i kan bli ett problem kan det ju inte råda någon tvekan om. För även om Östran/Nyheterna är en Socialdemokratisk tidning, så ska ju det egentligen bara synas på ledarsidan, och kanske i någon mån i vissa perspektivval. Men om jag under årens lopp ibland har tipsat båda lokaltidningarna om något som har med facket eller S att göra, så väljer Östran/Nyheterna konsekvent att inte skriva om det.

I skuggan av Den Store
De andra partiledarna i Mönsterås är nästan aldrig med i lokalpressen. Ja, barn- och utbildningsnämndens och socialnämndens ordförande har väl ibland lyckats nå ut. Men företrädarna från de andra partierna framlever sina politikerliv i skuggan av Den Store.

Vad vi skulle behöva är en mer uppsökande journalistik där politikerna inte får styra dagordningen med perfekt timade utspel och presskonferenser. Politikerna kommer med all sannolikhet att ställa upp. De vet att om de vägrar ger det en oerhörd negativ publicitet.

Mönsteråsskola suddade bort dialektalt uttal skyddat i lagstiftningen

Till talfröken
För ett par år sedan när vår dotter dotter började förskoleklass på skolan (6-åringarna), så dröjde det inte länge förrän hon fick börja gå till talfröken/språkpedagog. Vi föräldrar informerades eller tillfrågades inte, utan fick veta tilltaget först vid utvecklingssamtalet.

Vad handlade det då om? Dottern har ju alltid haft lätt för svenska språket. Jo, nu visade det sig att dottern inte uttalade ”y” där det borde vara y. Dottern sa ”fura” istället för fyra, ”mocket” istället för mycket. Det där skulle nu nötas bort hos talfröken.

Vackert dialektalt uttal försvann

Vad skolan inte verkade ha en aning om var att dotterns uttal kommer från tornedalsfinskan (meänkieli) – som har status som ett av fem officiella minoritetsspråk i Sverige. Skolan jobbade alltså inte bort ett uttalsfel, utan förstörde ett vackert dialektalt uttal med skydd i svensk lagstiftning.

Dotternsmor är nämligen född i norra Finland, men bodde många år i Haparandatrakten. Dottern har tagit över vissa uttal och betoningar från meänkieli och haparandadialekten. Det känns än idag olustigt att skolan nötte bort en del av hennes kúlturella identitet.

Samla ihop alla ungar med mönsteråsdialekt

Men hur ska man då göra i Mönsterås framöver? Istället för att jaga tornedalsdialektalare borde man väl istället fånga in alla som talar mönsteråsdialekt. Mönsteråsdialekten avviker ju en hel del från rikssvenskan och är till skillnad från tornedalsfinskan inte skyddad i lagstiftningen. Ja, hjälp vad många språkpedagoger som kan få jobb i Mönsterås när alla ungar med mönsteråsuttal skall omformas.

Filadelfiaförsamlingen

Idag blir det frikyrkohistoria. Bilden visar några medlemmar i Mönsterås Filadelfiaförsamling som från början hette Tabor. Exakt när denna bild är tagen vet jag inte, men någon gång mellan 1930 och 1950 bör det vara.

Här ser vi Filadelfiaförsamlingens hus som det en gång såg ut. Se även här.

Det gamla Mönsterås möter det nya

Det gamla Mönsterås möter det nya omkring 1959. I bakgrunden ser vi den gamla bebyggelsen upp mot Torget. Nedanför ser vi nybyggda små villor på mark som i äldre tider tillhörde Åsevads by. På bara tio år hade befolkningen ökat med närmare 2000 personer och flera nya industrier hade etablerats. Fotot återfanns på en diabild i Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Föreningsliv

Jag är medlem i några få föreningar och varje år när medlemsavgiften ska betalas så kan man ju reflektera över varför man är med.

Kristen församling

Vissa föreningsengagemang är inte svåra att motivera. Att man som kristen är med i en kristen församling (här, här, här, här) är exempelvis inte så svårt att förklara. Enligt standardteologi så är den kristna församlingen, till skillnad från andra föreningar, organisk, dvs du föds in i den när du blir kristen i dopet. Det är inget man kan välja eller välja bort. Och eftersom man inte väljer sina syskon får man vackert tampas med både dem man gillar och kanske har svårt för. Det är nyttigt. Järn skärper järn.

Hembygdsförening
Men varför är jag med i Stranda Hembygdsförening och Klosterruin Kronobäcks Vänner? Här handlar det om ett förhållningssätt till det förflutna och en respekt gentemot de människor som har gått före. Dessutom är kännedom om bygdens historia identitetsskapande i positiv bemärkelse. Man ska inte behöva vara minst tredje generation Mönsteråsare för att ha chans att känna sig delaktig av bygden. Här handlar det alltså inte i första hand om föreningen. Den är primärt ett medel för att på bästa sätt bevara och väcka intresse för hembygdens historia, och bara ett av flera sätt att nå målet. För mig kan föreningen inte bli viktigare än det den är till för.

Fotboll

När det gäller Mönsterås GoIF så är det förstås klubbkänslan som är viktigast. Där är föreningen inte i första hand ett medel, utan har ett värde i sig. Det finns en känsla kopplad till just GIF, inte bara fotboll.

Det var tre exempel där jag motiverar medlemskapen på helt olika sätt. Under en kortare period var jag även med i en nykterhetsförening. Den gjorde säkert ett bra jobb, men för egen del fann jag den absolutistiska linjen något rigid. Gärna nykterist, men inte absolutist.

Föreningserfarenheter

Jag har föreningserfarenheter från annan ort där det fanns människor som upplevde föreningen som så viktig i sig själv att det nästan blev destruktivt. De kunde inte stadgarna men de levde för föreningen. På ett sätt var det behjärtansvärt, men dessvärre också förödande för utvecklingen. Man hade mer eller mindre glömt bort varför föreningen överhuvudtaget fanns.  Det handlade mest om prestige och behovet av att bevaka sina positioner och kanske sitt livsverk. Därför mår föreningar alltid bra av nytt blod och att med jämna mellanrum aktualisera stadgarna.

Förvaltare och förnyare
Förmodligen har alla föreningar en spänning mellan förvaltare och förnyare. Vissa vill helst bevara. Andra vill förändra. Båda behövs förstås och är bra för en förenings dynamik så länge ingen inriktning blockerar.  En lagom mix av kontinuitet och förnyelse är det bästa. En framgångsrik förening förmår hålla ihop det där på ett bra sätt.

Folke Lundgrens trappuppgångsmålningar

Jag fick ett tips om att det skulle finnas trappuppgångsmålningar av Folke Lundgren på Storgatan 71 (tack Thommy!). Idag fick jag några minuter över och begav mig dit med kameran. Folke Lundgren har ju även gjort väggmålningar på Pionjärgatan 4, i gamla tändstickfabriken och i några av de gamla Oknöstugorna.

Längst ner möter denna målning som visar södra delen av nuvarande Storgatan som den såg ut omkring 1920.

En fin vy från hamnkvarteret.

Oknö?

Vid Oknöström, står det. Det stämmer säkert, men jag får det inte att stämma riktigt. Fast bron kanske gick lite annorlunda då.

Storgatan 71.

Serieindelningen för div 5 fastställd

Serieindelningen fastställd
Äntligen är serieindelningen för div 5 fastställd. Det har varit några turer, men nedan följer den senaste listan. Det som har hänt sedan sist är att Alsterbro/Kronofors tackat nej till sin gratisplats i femman, sannolikt eftersom man förlorat både sin skyttekung och flera andra spelare. De ville inte riskera att bli ett stryklag i femman. Dessutom fick Näshult IF en gratisplats till fyran. De två lediga platserna tas av Braås GoIF som flyttas från södra serien och Norrhults BK som egentligen förlorade kvalet till femman mot Rödsle. Därmed tänkte jag så smått påbörja presentationen av GIF:s motståndare.

Div 5 östra (förra säsongen inom parentes)

Alseda/Ädelfors FF (mittenlag, norra)

BB 2001 (från div 6)

Braås GoIF (mitten/bottenlag, södra)

Holsby SK (mittenlag, norra)

IF Ariel (mittenlag, nordöstra)

IF Hebe (mitten/topplag nordöstra)

IF Stjärnan (mittenlag nordöstra)

Långemåla IF (från div 4)

Målilla GoIF (från div 4)

Mönsterås GoIF (bottenlag, sydöstra)

Norrhults BK (från div 6)

Rödsle BK (bottenlag, nordöstra)

Förbjud alla rusdrycker

1922 genomförde man en folkomröstning i Sverige huruvida man skulle förbjuda alla rusdrycker eller inte. 50,8% röstade emot ett förbud, medan 48,8% röstade för.

Ja-sidan som var för rusdrycksförbud hade en egen kampanjbil i Mönsterås.

Kampanjbilen i Mönsterås.

En av nej-sidans affischer gjord av Albert Engström.

En av ja-sidans affischer.

Litteraturtips
Johansson, Lennart, Systemet lagom, 1995.

Gamla församlingshemmet

Präster och annat folk vid ett påbörjat bygge som skulle bli det nya församlingshemmet. Bilden bör vara tagen hösten 1935 då bygget satte igång. Som synes fanns inte Parkgatan än. Till vänster i bakgrunden skymtar prästgården mellan träden. I höger bakgrund ser vi ett annat pampigt hus som finns kvar än idag där Parkgatan närmar sig Åsevadsgatan. I församlingshemmets källare tillbringades många timmar i min barndom. Där hade kyrkan nämligen Miniorerna och Juniorerna. Jag minns särskilt det fina bordtennisbordet. Se även här. Bilden från glasplåt i Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Söndagsledaren v3 - Satsa på Fliseryd och kommunala grundkvaliteter

Befolkningsutvecklingen och byggandet

Mönsterås kommun har en något vikande befolkningsutveckling. En strategi för att locka hit nya invånare, gärna höginkomsttagare, är att bygga bostäder eller upplåta tomtmark i exklusiva kustnära lägen. De senaste åren har det också byggts en hel del lägenheter och villor i hamnområdet samtidigt som privatiseringen av Oknö har fortsatt. Nu fortskrider kommunens planer på nya bostäder i känsliga områden – fina naturområden på Oknö, kulturhistoriskt värdefull mark på Kuggås och i naturfina områden nära annan bebyggelse i Timmernabben. Protester från allmänheten, som annars är ganska ovanliga i kommunen, har nu börjat komma. Uppenbarligen finns det krafter som inte vill offra kultur- eller naturvärden, eller som är rädda om värdet på sin villa.

Och självklart kan man argumentera emot den planerade bebyggelsen genom att lyfta fram kultur- och naturvärden. Genom att offra dessa förlorar ju faktiskt kommunen en del av sin attraktionskraft. Byggandet kan alltså få rakt motsatt effekt än man tänkt sig. Det är tunga argument. Men det finns även ett annat argument som sällan kommer fram.

Det är inlandet som krisar, inte kusten

Nästan all byggnation de senaste åren liksom den planerade är kopplad till Mönsterås och Timmernabben. Men nu är det inte dessa orter som har tappat invånare. Tvärtom så har både Mönsterås och Timmernabben ökat sin befolkning både på kort och lång sikt. Kommunens befolkningsminskning sker till största del i inlandet, särskilt i Fliseryds del av kommunen. (Se diagram nedan)

Kommunen satsar i tillväxtregioner
Därför kan det te sig något underligt att kommunen satsar på områden som redan är tillväxtregioner, medan det område som borde få en rejäl satsning, Fliseryd, behandlas ytterst styvmoderligt. Mönsterås Kommun borde byta fokus från känsliga kustnära lägen till en rejäl satsning på inlandet. Fliseryd har försummats ända sedan 1974 – i alla fall är det ganska många i Fliseryd som upplever det så, vilket förstås är ytterst olyckligt för kommunens sammanhållning. Detta faktum är förstås extra pinsamt för ett parti, Centerpartiet, som har som kärnfråga att hela Sverige ska leva. I Mönsterås får man vackert börja med att försöka få hela kommunen att leva.

Kommunala grundkvaliteter

För att få en positiv befolkningsutveckling bör man förstås inte enbart fokusera på exklusivt boende, utan på kommunala grundkvaliteter. Om kommunen lyckas skapa en skola av toppklass så sprider sig snabbt ryktet och chanserna att få barnfamiljer att flytta hit ökar. Och det är barnfamiljer som ger framtiden, inte några få höginkomsttagare som bygger villor i flermiljonersklass på känsliga naturområden på Oknö och i Timmernabben.

Juholt för yvig i detta bleka lagomland
Avslutningsvis ett par rader om Håkan Juholts avgång. Juholt gjorde förvisso en del misstag, men inte av den kalibern att han i ett normalt funtat samhälle skulle ha behövt avgå. Sanningen är att Sveriges eliter inte orkade med en yvig, färgstark och något klantig människa. I detta bleka lagomland så vann lantisen inte storstadselitens gunst. De som hånat Juholt har förstås betett sig värre än Juholt.

Pär Nuder den enda med riktigt hög kompetens
Nu återstår att se vem som blir ny partiledare. Se nu till att han eller hon pratar stockholmska och är perfekt in i minsta gen. Personligen har jag bara förtroende för en socialdemokrat och det är Pär Nuder. Där har dom en riktigt kompetent politiker och en normal människa. Men han är så grå och okarismatisk i elitens ögon att han inte lär komma ifråga. Dessutom har han gjort bort sig ett par gånger, bland annat genom att kalla 40-talisterna för ett köttberg, och det tål dom ju inte. Jag tror inte S hinner repa sig särskilt mycket till nästa val. Däremot lär både MP och V skjuta fram sina positioner. MP lyfter fram viktiga frågor och V, som ju annars kan framstå som något sekteristiskt, har i Jonas Sjöstedt fått en mycket duktig och vettig partiledare.

Mönsterås Kommun vill främst satsa på nya bostäder i känsliga kustnära områden i hamnen, på Oknö och i Timmernabben. Detta trots att det är Fliserydsdelen av kommunen som förlorar befolkning och som skulle behöva en satsning.

Befolkningsutvecklingen för Mönsterås tätort med omgivande landsbygd är som vi ser positiv.

Även Ålemsdelen, inklusive Timmernabben, har en positiv befolkningsutveckling.

42 böcker kvar

I december lät jag trycka upp en ny upplaga av min bok ”På Åsen – En resa genom tidernas Mönsterås”. Tidigare hade den sålt i 400 ex, och nu nöjde jag mig med ytterligare 100 ex.

Hur har det då gått? Det var ju med stor tvekan jag lät trycka en omgång till. På en månad har jag sålt 58 böcker. Återstår alltså 42. Det kan vara bra att ha några kvar inför de kommande föreläsningarna och inom ett par tre månader tror jag nog även denna upplaga är slut. Sedan blir det inte fler. Jag noterar också att bibliotekets två ex har varit utlånade i princip hela tiden under snart ett års tid.

Sammantaget kommer boken att ha köpts av omkring 450 personer/hushåll från Mönsterås med omnejd, vilket torde motsvara ungefär en tiondel av områdets vuxna befolkning, och mer om man ser till hushåll. Resten har köpts av utsocknes. Lägger man därtill ett antal som lånat den på biblioteket eller privat, så har boken fått en spridning som överträffar förväntningarna.

Boken har 193 sid, kostar 264 kr och kan beställas av mig på joni7229@gmail.com
För mer information klicka på bokomslaget i bloggens högra spalt.

Spelare på ingång

GIF ser ut att få fler spelare som ansluter till truppen. En back från Norrliden lär redan vara klar. Eventuellt kan även en målvakt och en mittback vara på gång. Allt som kan bredda truppen är förstås bra. Och kunde GIF få ännu en målvakt vore det toppen eftersom GIF annars är sårbart om skada uppstår på den positionen.

Lilla Kerstin försvann vintern 1959

Skogen
Skogen var i äldre tider något man visade respekt för efter mörkrets inbrott. I skogen lurade faror och väsen. Folktron bidrog säkert i någon mån till att hålla barnen på gårdens inägor. När jag har släktforskat har jag inte funnit många barn som har dött eftersom de har försvunnit i skogen.


Släthyltan
Strax utanför Mönsterås ligger torpet Släthyltan mitt ute i skogen, omnämnt under Kronobäck redan vid 1700-talets början. I äldre tider låg där två torp. Vid 1950-talets slut arrenderades torpet av familjen Hansson.

Lilla Kerstin försvinner

Onsdagen den 11 mars 1959 försvann familjens minsting Kerstin 2 år. Hennes storebror Bengt, 6 år, hade sett henne stå och vinka vid grinden klockan två på eftermiddagen, men sedan var hon spårlöst försvunnen. Ett stort uppbåd av poliser, hemvärnsmän, skolbarn och frivilliga sattes framåt kvällen in i letandet efter Kerstin. Man gick systematiskt fram och letade även i diken och vattensamlingar. På natten blev det 3-4 minusgrader och man undrade förstås om Kerstin skulle klara en natt i skogen.

Kerstin återfinns
Tidigt nästa dag fortsatte sökandet. Engagemanget från bygdens folk var så stort att nästan alla industrier i Mönsterås med omnejd hade stängt så att personalen kunde hjälpa till att leta. Men någon Kerstin hittade man inte. Fadern Bertil Hansson berättade att han hade gett upp hoppet vid middagstid. Klockan 14.00, ett dygn efter försvinnandet, hittades emellertid Kerstin av två skolpojkar under en gran. Hjältarna var 16-årige Rolf Pettersson och 15-årige K-G Ottosson. Kerstin låg när hon hittades liggandes utsträckt, framstupa med huvudet nedböjt. Hon sov dock inte. Hon återfanns i skogen vid Mörkeskog ca 400 meter från Blomstermålavägen. Av kartan att döma var det inte heller särskilt långt från hemmet i Släthyltan.

Flickan fördes till Oskarshamns sjukhus där hon undersöktes och fick vila ut. Bortsett från lite köldskador på fötterna hade hon klarat sig bra.

OT rapporterade om den försvunna flickan.

Dagen efter kunde OT rapportera hur flickan hade hittats.

Släthyltan.

Släthyltan ligger mitt ute i skogen. Flickan hittades i närheten av Mörkeskog.

Mysteriet med den försvunna mappen

Mappen var spårlöst försvunnen
För ett antal år sedan fick Stranda hembygdsförening en mapp med handlingar rörande Viktor O Lund – Mönsterås starke tjänsteman under 1950- och 1960-talen. Inför min bok ville jag skriva några artiklar om den mytomspunne och driftige mannen, vars tid i Mönsterås kantades av både framgångar och skandaler. Tyvärr hittade jag inte arkivmappen på sin plats i arkivet, utan fick gå några omvägar för att göra researchen. Mappen var helt enkelt spårlöst försvunnen.

Telefonsamtal

Häromdagen fick jag för mig att göra ännu ett försök att hitta den försvunna mappen. Efter några telefonsamtal fick jag veta att den dåvarande arkivarien hade funnit materialet känsligt, men att med anledning därav gå så långt att han skulle ha gömt mappen, fann jag något långsökt. Jag kontaktade i alla fall den fd arkivarien som inte kunde påminna sig att han hade gömt undan mappen.

Mappen återfinns
Hur som helst gick jag ner i arkivet och började leta med handen bakom arkivhyllorna där det kan bildas små skrymslen. Plötsligt stötte handen emot något hårt. Jag plockade ut det som stod i hyllan och där bakom fanns… den försvunna mappen. Hur den hade hamnat där bakom vet jag förstås inte. Rent teoretiskt kan den ju ha glidit bakåt och vänt sig på sidan.

Mappens innehåll
I mappen fanns ett antal handlingar från 1950- och 1960-talens Mönsterås med anknytning till Viktor Lund. Där fanns löpsedlar, rättegångsprotokoll, artiklar, ritningar över i Mönsterås planerat flygfält, travbana, ståtligt hotell, lyxrestaurang vid Oknö krog m.m. Ett minst sagt unikt material.

Aktuell i årsboken

Apropå Viktor Lund, 92, så är han aktuell som artikelförfattare i nästa årsbok från Stranda Hembygdsförening som kommer om några få veckor. Årsboken med anor från 1927 har alltså fått en skribent som gör att det känns minst sagt surrealistiskt. Mycket vänligt av herr Lund. Dessutom är Stece ett stort tema i år. Medlemmar får årsboken gratis, men jag kan tänka mig att årets innehåll kommer att locka fler att även köpa den som lösnummer. Missa inte årets sällsynt intressanta innehåll.

Nedan visas något av det som återfanns i den försvunna mappen. Tonvikten låg på de jobbiga åren, vilket förstås inte gör Lund rättvisa om man ser till helheten, men som inte heller är något som ska glömmas eller förträngas.

Den aktuella mappen.

Något av mappens innehåll - löpsedlar, ritningar, artiklar, rättegånsprotokoll.

Tre löpsedlar från tiden det begav sig. Sträng syftar förstås på Gunnar Sträng när Mönsterås hamnade under statlig tvångsförvaltning.

Ritning som visar den planerade flygplatsen vid Nynäs.

Artikel i Expressen.

En artikel.

Storgatan - sommar och vinter

Sommarvy Storgatan. Till vänster Rydvalls hus. Därefter Garvargården. Till höger polishuset. Foto från diabild i Stranda Hembygdsförenings arkiv. Omkring 1960.

Vintervy. 1950-talet.

Synundersökning, redskapsgymnastik och Oskarshamns skumraskkvarter

Synundersökning
Synundersökning har kanske inte riktigt samma klangfärg som tandläkarbesök eller redskapsgymnastik, men det ligger någonstans i de trakterna. Men efter att ha haft samma glasögon i 12 år insåg jag ju att det var hög tid. Tio år för sent klev jag igår över tröskeln till den lilla butiken i Oskarshamn.

Redskapsgymnastikens ABC

Men innan vi går vidare med synundersökningen så kan vi stanna ett ögonblick vid redskapsgymnastiken. Egentligen vill jag inte ta upp den alls, men ett par tips kan jag dela med mig av då jag misstänker att den inte är bortrationaliserad. Lärarna brukade aldrig säga till i förväg om det skulle bli redskapsgymnastik. De visste väl av erfarenhet att halva klassen, om de fick förberedelsetid, skulle bli plötsligt sjuka eller ”råka” stuka foten eller handleden just till denna lektion. Så oftast fick man vackert försöka reda ut redskapshelvetet. Det bästa man kunde göra var att försöka uppehålla sig så mycket som möjligt vid det redskap där man löpte minst risk att drabbas av men för livet, vilket i mitt fall var ringarna. Jag hade långa smala armar och ganska starka magmuskler varför jag utan större risker kunde dingla runt där ganska länge. Ett annat knep var att gå direkt på bommarna och ”skada”sig tidigt under lektionen.

Satsa på högsta svårighetsgraden
Inför betygsättningen på redskapen så hade jag som taktik att alltid välja den högsta svårighetsgraden, dvs 5. Det brukade imponera på den luttrade magistern och tog honom med överraskning. Dels visade man mod, ja rent av dödsförakt. Dels kunde man i bästa fall få en 2:a eller 3:a även om man gjorde ett relativt misslyckat försök på svårighetsnivå 5 och landade på nacken eller i bästa fall höften. Hellre få en tvåa för att man satsade på femman, än att få en etta för att man gjorde nivå 1, vilket egentligen var min rätta nivå.

Att stå på händer var också ett moment som skulle genomföras i samband med redskapsgymnastiken. Men där hade jag fått frisedel. Första gången jag skulle stå på händer så vek sig nämligen mina stickor till armar, varvid huvudet åkte ner i golvet och jag fick näsblod.

Synundersökningens moment
Tillbaka till synundersökningen. Först får man göra en förundersökning. Då placeras ansiktet framför en grå maskin. Hakan ska vila i en liten grop och så trycker man pannan mot en båge samtidigt som ögonen skall hållas öppna. Därefter utsätter de varje öga för en liten vindpust för att kontrollera ögats tryck – en högst obehaglig upplevelse eftersom det behövdes flera vindpustar innan de kunde mäta av mina ögon. Tårarna började rinna och jag var inställd på att ställa in resten av undersökningen eftersom synen plötsligt hade försämrats dramatiskt.

Men hur det än var så hamnade jag till slut i det mörka undersökningsrummet utan flyktvägar. Optikern som i alla fall verkade kunna sin sak genomförde sedan relativt odramatiskt alla de undersökningar som ingick. Det är nog inte så mycket som kan gå fel egentligen. Jag fick titta på bokstäver, linjer och prickar av olika slag och säga saker om dem. Avslutningsvis undersökte hon ögonbottnarna med en speciell lampa och där kom ett visst obehag tillbaka.

Vad blev då slutresultatet? Trycket i ögonen var bra. I ögonbottnarna var artärer och vener lika tjocka vilket är bra och inte tyder på högt blodtryck. Vid högt blodtryck brukar nämligen artärerna vara tjockare. Synen hade försämrats något, men inte så mycket. Däremot hade närsynen försämrats vilket hör åldern till. Två par glasögon införskaffades. Jag avser alltså att byta glasögon vid kvällslektyren. Hellre det än tre glasögon i ett med normalseende i övre halvan, datoröga i mitten och närseende längst ner. Det hade jag nog inte klarat ut. Vad det kostade: 295 kr för undersökningen och 795 kr för två par glasögon inklusive bågar och glas. Ett fynd!

Oskarshamns skumraskkvarter
Eftermiddagens behållning var emellertid att få göra Oskarshamns norra centrum där skumraskkvarteren ligger. Vackra nedslitna industrilokaler varvas med gamla ståtliga sekelskifteshus och atmosfären är lite småskum. Ända sedan gymnasietiden har jag haft lite svårt för Oskarshamn, men staden har onekligen vissa kvarter som tilltalar mig. Det tror jag mig ha upptäckt igår. Men det var förstås med mina gamla glasögon på. Jag får väl gå en ny Oskarshamnspromenad om ett par veckor när jag ser allt klart.

Hvita Hästen - kuriosa

För drygt ett år sedan hade jag ett par artiklar om Hvita Hästen och gästgiveriet i Mönsterås (se här och här). Idag har jag möjlighet att komplettera med ett foto och en reklamfolder.

Det här gamla fotot fick jag tips om häromdagen. Först trodde jag inte att det var Hvita Hästen, men efter jämförelser med andra kort råder det ingen tvekan. Gatan i förgrunden är Trädgårdsgatan som går upp där. På skylten står det bland annat "Härifrån skjutsas till Påskallavik 17 km, Ålem 14 km, Åby 17 km." (Tack, Thommy!)

Fram- och baksida till reklamfolder från mitten av 1970-talet. (Tack, Teiffel!)

Folderns insida.

GIF:s damer nådde semifinal i Rödsle Dam Cup

Rödslecupen
Igår spelades Rödsle Dam Cup. De tolv lagen hade delats in i tre grupper och GIF (div 3) hamnade i samma grupp som Landsbro IF, Högsby IK och Tjust IF.

Gruppspelet
Först ut var Högsby som förra säsongen kom tvåa i femman och i år spelar i fyran. GIF vann matchen med 3-0. Därefter väntade div 2-laget Landsbro och där blev det förlust med knappa 1-2. Sedan besegrades Tjust IF (div 4) med 2-0.

Semifinal

I och med att GIF hade bättre målskillnad än FC Oskarshamn (I Nybro Open var det som bekant tvärtom), så gick Mönsteråsdamerna till semifinal tillsammans med idel lag från div 2. Men där blev Vimmerby för svåra och vann med 5-2. Noterbart dock att GIF tog ledningen med 1-0. I den andra semifinalen vann Landsbro över Madesjö med 1-0.

Bronsmatch
GIF fick därmed spela bronsmatch mot Madesjö. Och det blev en ytterst dramatisk match. Med bara sekunder kvar av matchen ledde Madesjö med 4-3, men GIF lyckades få in en kvitteringsboll. I förlängningen var det dock Madesjö som fick in bollen först och knep bronset. Starkt gjort av GIF att spela jämnt mot ett topplag i tvåan. I finalen vann Vimmerby över Landsbro med 2-1.

GIF gjorde således en finfin turnering och knep fjärdeplatsen, även denna gång före FC Oskarshamn och bäst av lagen som inte spelar i div 2. Dessutom vann en GIF-dam skytteligan – Senada Bajramovic med 7 mål.

Söndagsledaren v2 - Den enda vägens nödvändiga politik

Varje söndag kommer jag att publicera en slags ledare. Därmed inte sagt att det inte kan dyka upp inlägg med politisk anknytning även andra dagar. Men genom att vika en dag särskilt åt samhällsfrågor så blir jag friare att utveckla bloggens andra teman de andra dagarna.

Den enda vägens politik
Jag tror det var Carl Bildt som en gång i början av 1990-talet myntade uttrycket "den enda vägens politik". För mig var det helt obegripligt hur en människa med hans intellektuella kapacitet kunde ge uttryck för ett sådant hjärnsläpp. Det dröjde inte länge förrän Sverige stod inför en ekonomisk avgrund, delvis beroende på regeringens dumdristighet vad gäller den svenska kronan.

Magiska processer utanför mänsklig kontroll
Den enda vägens politik fortsätter i lite olika varianter. Istället för att argumentera så framställer politiker vissa vägar som absolut nödvändiga . ”Vi måste bilda storregion och det finns inget annat alternativ än Skåne”. ”Vi måste föra just den här ekonomiska politiken”. Vi måste göra si. Vi måste göra så. Bakom ”måstena” finns starka ideologiska krafter och ofta vår tids prästerskap - ekonomerna. De är mästare på att framställa saker och ting som nödvändiga måsten. Och politikerna är inte sena att haka på. Kan man hänvisa till ekonomi (i äldre tider Gud)så kan man i princip genomföra vilka odemokratiska eller tokiga beslut som helst. Och hänvisar man inte till ekonomer så brukar det låta att ”vi lever i en globaliserad värld. Vi måste anpassa oss till det”. Även här skjuter man alltså ansvaret ifrån sig och hänvisar till en tillsynes magisk process utanför mänsklig kontroll.

Skendemokrati

Är det mot denna bakgrund underligt att folk i allt mindre grad intresserar sig för politik. Vem vill ge sig in i något där alla beslut av vikt styrs av ekonomiska nödvändigheter eller något man kallar globalisering. Skillnaderna mellan partierna blir minimala och löjeväckande. Debatterna blir fattiga skenfäktningar om små detaljer. Det är ju skendemokrati.

Skendemokratin har sedan länge ett fast grepp även på lokal nivå där traditionen av konsensus gör saken ännu värre och i värsta fall kan skapa rena Kafkasamhällen med diffusa lojaliteter och nätverk som når in i alla sammanhang med markeringar och repressalier ingen riktigt vill tro existerar. Centerpartiet i Mönsterås frågade på vårmarknaden människor vilken storregion de ville tillhöra – Östergötland eller Skåne. Östergötland vann överlägset, men ändå röstade Centerpartiet och de flesta andra partier på Skåne några månader senare. Då hänvisade man till att det var nödvändigt och att inga andra realistiska alternativ fanns. Att först fråga folk som ger svar och sedan fatta beslut tvärtemot urholkar ju demokratin. Och alternativet ”vill inte ha någon storregion alls” fanns ju inte ens med som svarsalternativ. Frågans formulering antydde att en storregion var nödvändig.

Och när det gäller den kulturhistoriskt värdefulla verkstaden på Kuggås som kommunen vill riva, så sa en man till mig att det handlar om skendemokrati att man nu skickat frågan på sk samråd. Enligt mannen jag pratade med har kommunalrådet deklarerat att det gått så långt att det är för sent att ändra nu. Varför skickar man då frågan på remiss.  Remissintanser är ju också ofta beroende av kommunens stöd, så frågan är om de vågar svara ens ärligt alla gånger. Kan ett "felaktigt" svar påverka nästa års kommunala bidrag? Skendemokrati.

Man slipper besväret att argumentera
Känslan som politiker och ekonomer sprider är att allt som sker sker med någon slags nödvändighet. Då slipper man ju besväret och våndan att argumentera.

I själva verket är inget förutbestämt. De mänskliga möjligheterna att skapa olika slags samhällen är i själva verket många. Både enskilda kommuner och länder har möjlighet att välja alternativa utvecklingar. Det handlar i regel bara om vilja och mod.

Läs gärna om Sven Grassman.

Kommunens hemsida borta

Sedan ett par tre dagar kommer jag inte ut på Mönsterås kommuns hemsida. Har kommunen bytt adress utan att informera? Det verkar ju osannolikt. Så vad har hänt och varför tar det sådan tid att åtgärda?

Måndag 16/1: Nu på kvällen fungerar sidan igen. Den var alltså nedsläckt minst 4 dygn.

Skärvor av gravstenar

Häromdagen skrev jag om ett gammalt skulpterat stenhuvud som hittats vid Stohagen på Bössemåla marker nordväst om Torp i Mönsterås socken. Jag funderade lite om huvudet kunde kopplas antingen till Bos kapell eller den muntliga traditionen om ett kapell för vägfarande vid Stohagen.

I närheten av stenhuvudet hittades även delar av gravstenar i en murstock. Gravstenarna hade alltså återanvänts. Kan gravstenarna en gång ha funnits på den kyrkogård som tillhörde antingen Bos kapell eller det kapell som eventuellt kan ha funnits vid Stohagen, eller kan de dateras senare? Spontant får jag ingen medeltidskänsla av dessa skärvor, men osvuret är nog bäst.

Jag har kontaktat Kalmar Läns Museum som snart kommer för att undersöka de gamla fynden. Kanske kan de hjälpa till att finna sannolika sammanhang. Ett stenhuvud och gravstenar inom samma område kan ju tyda på något.

Den ena delen av de hittade gravstensskärvorna. Den övre bokstavskombinationen förvånar något. Vanligtvis brukar det stå IHS (Jesus eller Jesus, människornas frälsare eller som allmogen sa Iesus Herrans son), men här står det IIS. Därefter står det om jag ser rätt HVST, vilket jag tolkar som hust = hustru. Sedan tror jag det är bokstäverna EP. Men jag känner mig osäker på betydelsen. Gravstensinskriptioner är inget jag har sysslat med. Kan översta raden möjligtvis syfta på ett mansnamn med genitiv-s, exempelvis Ingmar Ingmarssons. I så fall skulle gravstenen avse II:s hustru EP.

En del av en annan gravsten som hittades i samma murstock.