Sämst i landet på nyföretagande

Mönsteråsbloggen har vid flera tillfällen tagit upp problemet med den låga nivån för nyföretagande i Mönsterås Kommun. Kommunen bygger i stort sitt välstånd på gamla meriter från industrisamhällets epok, på den grund som lades under 1950- och 1960-talet. Ändå fortsätter kommunen att upprepa sitt mantra om Länets bästa företagarklimat. Ja, så gjorde man så sent som för tre dagar sedan på Kommunens hemsida.

Men så idag kom den där rapporten som bekräftar det jag har skrivit. Mönsterås Kommun hamnar i bottenträsket vad gäller nyföretagande - på plats 279 av 290 kommuner i hela landet. (Enligt Barometern/OT).

Frågan som kommunledningen bör ställa sig är förstås om man kan göra något för att få en förändring till stånd? Är man låst i gamla tankebanor? Kan man bryta upp bruksmentaliteten? Hur ser det ut när kommunen anställer? Är man rädd för kompetens? Min erfarenhet är att kommunen oftast inte anställer människor med hög utbildning som kan bidra med nya rön. Hellre väljer man en lågutbildad med lång erfarenhet som är smidig och anpasslig. Hur hänger det ihop med nyföretagandet? Jo, det säger ändå något om hur man ser på förnyelse och förändring i kommunen.

Hur länge kommer bussarna att köra in i Mönsterås?

En god vän till mig snappade häromdagen upp ett samtal mellan en busschaufför och en resenär. Busschauffören sade att det bara var en tidsfråga innan bussarna skulle sluta köra in i Mönsterås och att planerna för detta redan fanns. Jag frågade min vän om samtalet hade karaktären av att vara på skoj, men han menar att det lät seriöst.

Jag har inte tid att följa upp detta just nu. Men det är ju bara något år sedan som bussarna slutade köra in i Ålem. Står nu Mönsterås på tur? Förhoppningsvis blir det inte av, men det kan ju vara bra att mobilisera redan nu om det blir aktuellt.

Bergs flygelbyggnad

Flygelbyggnaden vid Bergs gård strax utanför Mönsterås. Fotot från 1954. Notera den vackra vällingklockan. Vi får väl se om det kan bli fler herrgårdar och flygelbyggnader framöver. Denna är ju betydligt mindre än den vid Strömsrum. Men ett fint hus är det allt.

Jag såg en söndagsmatiné - nu väntade helvetet

Idag blir det ett inlägg som bryter muren mellan det personliga och det privata. Sluta läs här om du är noga med sådana gränsdragningar eller om du har svårt för att man skriver om sina föräldrar på ett öppet sätt.

Jag kastades ut från Eden
Jag var sex år och älskade att sitta vid min fars rullbandspelare och lyssna på gamla inspelningar av Svensktoppen. Min kärlek till musiken föddes där. Jag hade barnets oskyldiga glädje i mig. Men så en dag kom min mor och stängde av bandspelaren. Hädanefter skulle det inte bli mer svensktoppsmusik. All musik som inte handlade om Jesus var synd. Jesus tyckte inte om världslig musik. Mina föräldrar hade blivit frälsta och gått med i Pingstkyrkan. Och jag hade kastats ut från Eden.

Förbud, förbud och förbud
Plötsligt blev väldigt mycket förbjudet. Biobesök var inte att tänka på, endast överträffat av dans i syndfullhet. Musik, bio och dans. Det var den oheliga treenigheten som jag skulle räddas ifrån. Och så var det ju det här med flickvänner. Man fick bara sällskapa med kristna flickor och helst skulle hon tillhöra samma församling eftersom flickorna inte var riktigt lika frälsta i de andra kyrkorna. Detta begränsade dramatiskt utsikterna att en dag bli gift eftersom jag inte stod särskilt högt i kurs i församlingen där det var oerhört viktigt att gifta in sig i rätt familj. Men eftersom man sa att Gud hade utvalt livskamraten så slapp jag ju ägna mig åt dylika sociologiska analyser.

Jesus var inte alls snäll
Min i övrigt så idylliska barndom fick en mörk nyans på grund av detta. Som barn kunde jag förstås inte skilja på församlingens regler och Jesus. Detta vållade mig bekymmer. Om nu Jesus var så snäll som både mamma och farbrorn i söndagskolan sa, varför tog han då ifrån mig det jag tyckte om mest. Jesus var inte särskilt snäll i mina ögon. Den känslan var förstås också förbjuden.

Jag såg en söndagsmatiné - nu väntade helvetet
Visst hände det att jag smet iväg på bio trots förbudet. Men något riktigt nöje blev det ju inte eftersom jag var säker på att jag nu skulle hamna i helvetet. På nätterna drömde jag mardrömmar om att Jesus kom tillbaka och genomförde dom på Torget. Jag stod i kön och skakade av skräck eftersom jag ju hade smitit iväg på den där Kalle Anka matinén på Roxy.

Logiska kullerbyttor
Dessutom fanns det ingen logik. Om nu bio var så farligt så borde väl TV-n också ha kastats ut. Men icke. Jag fick se barnprogram som förmodligen var mycket värre än de Disneyfilmer som visades på Roxy och Mönsteråsbiografen, exempelvis Vilse i pannkakan. Och mina föräldrar såg ju själva deckare med våldsinslag. Dessutom fanns det församlingsmedlemmar som skvallrade, levde i ekonomiskt överflöd och som var hårda domare i småsaker. Barn har stor känsla för rättvisa. Borde inte Jesus vara mer arg på vuxna som skadade andra, än på en unge som såg en rolig film?

Jag talade inte i tungor
Nästan värre än alla förbud var kanske församlingens policy att man skulle vara frimodig och vittna om Jesus i alla sammanhang vare sig det passade eller inte. Men jag pratade aldrig om Jesus i skolan, vilket gav mig dåligt samvete. Dessutom skulle man tala i tungor. Annars var det något fel på ens andlighet. Jag talade inte i tungor. Jag var lugn, blyg och hade båda fötterna på jorden. Jag passade helt enkelt inte in.

Mycket var bra
Ändå fanns det mycket i den här världen som var bra. Paradoxalt nog fanns det många varma och snälla människor i församlingen. Jag mins pastorn med bara positiva känslor. Det var inte han som drev de här frågorna. Alla läger man fick åka på var också överlag trevliga.

Familjekomplikationer
I min familj var mamma ideologen, även om hon på ett sätt var ett offer för den församlingskultur som då rådde. Hon var ingen elak människa. Min far var också troende, men han var aldrig drivande i förbudsfrågorna. Men han hittade sin musik i den kristna countryn och kunde därmed fortsätta odla sitt musikintresse. Det som på sikt skulle bli det svåra för min far var att församlingen faktiskt tog ifrån honom hans fru. Min mor fick via församlingen flera väninnor som umgicks nästan jämt. Min far fick inte motsvarande manliga vänner. På sikt skapade det ett utanförskap och slitningar som fick äktenskapet att knaka.

Drömmen om ett normalt liv
Drygt tio år efter att de blivit frälsta så var skilsmässan ett faktum. Min far fick bära hela skulden och det är väl den bilden som ännu cirkulerar. Jag drogs som barn in i konflikten och tvingades mer eller mindre ta ställning för min mor som var skicklig på att förmedla sin version. Min far teg. Jag har under åren fått anledning att ompröva allt. Sedan flera år köper jag inte längre den bild som så ensidigt förmedlades. Jag påstår inte att min far var oskyldig. Men han var långt ifrån den onda människa som vissa ville ha det till. Visst var det min far som skrek högst under bråken och män får nästan alltid med automatik skulden. Men ytan ger ofta en förljugen bild. Min far hade sina sidor, men han bevarade drömmen om ett normalt liv. Det skall han ha all heder av.

Ingen må förundras
Att min mor och jag inte har en helt komplikationsfri relation må ingen förundras över. Jag är tacksam för att hon var en närvarande mor som gav min barndom trygghet och stadga. Men tyvärr smög det sig in mycket som har komplicerat allt.
Ingen må heller förundras över att jag allt för sällan går till Pingstkyrkan. Nog vet jag att man idag har ändrat sig och har en sundare teologi, men likväl får jag alltid den där känslan av mindervärde och förbud när jag kliver in där. Känslan av att folk har åsikter om ens liv, att vara granskad och bedömd utifrån helt andra kriterier än vad Bibeln anger.

Hur gick det med Jesus?
Hur gick det då med Jesus? Jo, jag har haft förmånen att som vuxen få möta honom bortom förbuden. Jesus verkar tycka det är helt ok att jag lyssnar på musik och ser en film ibland. Ja, han har inte ens några invändningar att jag tar ett glas vin ibland. (”Mitt första under var ju att förvandla vatten till vin”, tyckte jag att han sa en gång). Och så är han så schysst att han reser mig upp igen när jag faller. Och så brukar han alltid påminna mig om att alla relationer blir komplikationsfria i himlen. Det tackar jag allra ödmjukast för.

Hus vid rivet kvarter

Vid parkeringen mitt emot Apoteket och El-center låg förr ett av Mönsterås mysigaste kvarter. Pö om pö fick kvarteret emellertid ge vika för den nya tiden under 1900-talet. Det här huset låg i hörnet Storgatan-Åsevadsgatan-Häradshövdingegatan. Jag tror Åsevadsgatan går rakt fram över den tomten idag. Jag hinner inte kontrollera nu, men tror huset byggdes omkring 1770. På 1880-talet bodde hamnkapten Bergström där. Senare kallades det för Rydvallska gården.


Samma hus från en annan vinkel.

Vägskrapa vid Mölstad

En gammal vägskrapa framför Vägstyrelsens garage i Mölstad. Garaget är sedan länge rivet. I vänster bildkant ser vi huset där Pingstkyrkan idag har sina lokaler. I äldre tider hette församlingen Tabor. Ingången låg då på gaveln och fönsterrutorna satt annorlunda.

Folk vill inte längre stå med mössan i hand - Trenden att ge ut egna böcker

Tänkte köra bokspåret i botten. (Ikväll kommer det en gammal mönsteråsbild igen)

Allt färre vill stå med mössan i hand
Det är ett glädjande faktum att den nya tekniken har medfört att allt fler väljer att ge ut sina böcker på egen hand i små upplagor. Allt färre vill stå med mössan i hand och tigga utanför ett etablerat förlag för att i bästa fall få ett nekande svar efter 8 månader.

Två nackdelar
Nackdelarna med en i grunden positiv trend är att det kommer ut oerhört mycket som inte kvalitetsgranskas och att egenproducerade böcker ofta blir ganska dyra då upplagorna är små. Å andra sidan kan böcker som ges ut i små upplagor få ett visst värde eller rent av bli kultförklarade på lite sikt.

Goda skäl
Varför vill då allt fler ge ut egna böcker? Det kan förstås finnas flera legitima skäl. För det första är det fantastiskt roligt att få sprida kunskaper och läsupplevelser. För det andra kan det vara viktigt på ett rent personligt plan. En elak journalist skrev att det handlade om att stärka egot. Jag är inte helt säker på att det är rätt ordval i detta sammanhang. Enligt min erfarenhet är ganska många av dem som ger ut böcker på eget bevåg människor som har gått några år i livets tuffa skola och som vill dela med sig av sina erfarenheter. Kanske upplever de ett utanförskap som andra har definierat. Att i det läget ge ut en bok handlar då inte så mycket om att stärka egot, utan mer om att få skapa något som består och därigenom också stärka sig själv på ett sunt sätt. För några kan det rent av bli en slags revansch.

Anarkistisk
Som ni märker är jag barnsligt förtjust i den nya bokutgivartrenden. Den är lite uppkäftig och anarkistisk. Istället för ett fåtal stora förlag som styr det tryckta ordet, så kan nästan vem som helst komma till tals och hitta läsare.

Digitalisering skapar behov av det konkreta
Jag tror tveklöst att boken har framtiden för sig. Även den vanliga pappersboken. Vår digitaliserade tid har redan skapat en motreaktion. Människor vill höra prasslet av att bläddra i en tidning, man vill känna på skivorna med favoritmusiken (vinylskivor är på väg tillbaka) och man vill uppleva känslan av att se en bok i bokhyllan och sedan hålla i den när man läser. För några år sedan saknade varje vardagsrum som TV-stylisterna stöpt om bokhyllor med böcker. Idag ska varje vardagsrum värt namnet ha bokhyllor.

För egen del har jag följande bokplaner:
Först ska jag ge ut boken om Mönsterås historia som kommer inom några veckor. Därefter väntar en bok om byn Krokstorp. Den är i stort sett redan färdigskriven och ska bara redigeras. Denna är dock inte lönt att ge ut via förlag eftersom läsekretsen är ytterst begränsad. Men man kan ju skriva ut den själv och sätta ihop den så snyggt man kan med laminerat omslag. Därefter ska jag redigera färdigt en färdigskriven bok om bokserien Tvillingdetektiverna (Sivar Ahlrud). Den hoppas jag kunna ge ut som riktig bok. Det beror lite på om B Wahlströms ger tillåtelse att använda omslagsbilderna. Därefter har jag funderingar på att försöka skriva en deckare som utspelar sig i Mönsterås. Men skönlitteratur är något helt annat än populärvetenskap, så vi får väl se om det lyckas.

Att ge ut en egen bok

Huvudet snurrar ännu av sådant som handlar om den kommande boken. Man blir dessvärre lite egocentrisk när man ska ge ut något, men det går snart över. Hav tålamod. Innan allt lugnar ner sig och återgår till den vanliga lunken tänkte jag sammanfatta mina erfarenheter så här långt.

Dator, ordbehandlingsprogram och några tusenlappar
I stort sett räcker det med en dator och Word för att ge ut en bok. Vill man sedan att slutprodukten skall se hyfsat snygg ut kanske man måste försöka införskaffa mellan 10 000 (om det handlar om en liten roman utan bilder) och 50 000 kr (om det handlar om en bok med många färgbilder) för korrekturläsning, sättning och tryckning. Pengarna får man igen om man lyckas sälja boken.

Full kontroll över texten
Jag har valt att ge ut boken själv, enbart med hjälp av några sponsorer och ett förlag som är specialist på små upplagor. Fördelen med det är att jag själv kontrollerar till 100% vad som ges ut. Med ett stort förlag i ryggen slipper man visserligen fundera på finansieringen, men stora förlag vill då också påverka bokens innehåll, vilket lätt leder till kompromisser. Jag övervägde att kontakta hembygdsföreningen för att höra om de ville vara med och stötta ekonomiskt på något sätt, men valde bort det alternativet. Dels så jobbar jag där, dels så ville jag inte utsätta dom för bekymret att kanske ha synpunkter på bokens innehåll.

Vem skriver man för?
När man skriver en bok bör man också tänka på för vilka man skriver, men inte driva det för långt. Det är lätt att komma i kläm så att ingen blir nöjd. Det kan bli så att en del tycker att man skriver för akademiskt, medan akademiker tycker att man förfaller till journalistjargong och kuriosa. Det där får man helt enkelt strunta i. Man kan inte vara alla till lags. Ibland ingen. Själv tänker jag mig att jag skriver för en historieintresserad allmänhet.

Så här har jag gått tillväga
1. När jag var färdig med alla texter och bilder som jag ville ha med, så lät jag en korrekturläsare ta hand om manuskriptet. Jag har turen att ha en god vän som kan det där yrkesmässigt. Och jag kan försäkra att det finns betydligt fler fel i en text än man kan ana. Fel blir det förstås ändå i slutprodukten, men en bra korrekturläsare minskar antalet fel dramatiskt.

2. Under tiden kan man se sig om efter ett förlag som vill ge ut boken, vilket de flesta etablerade inte vill. Jag brydde mig inte ens om att fråga, utan letade fram ett förlag som är experter på små upplagor, där man inte behöver lägga ut så mycket i början och där man får hjälp med sättning, omslag, ISBN-nummer, pliktexemplar etc – Recito. Hittills har det fungerat mycket bra.

3. Samtidigt kan man om man vill söka sponsorer. Av de bortåt 40-50 företag jag kontaktade så var 4 villiga att sponsra. Det räcker en bit på vägen.

4. Först tänkte jag ge ut boken i en upplaga på 100 ex. Men då jag ganska snabbt fick in många förhandsbeställningar, ville jag ge ut den i 200 ex. För detta saknades 25 000 kr. Banken ställde dock upp med ett lån, så det löste sig.

5. Avtal är nu skrivet med förlaget och boken skall nu typsättas vilket tar ett par tre veckor. Därefter skall jag ta del av ett provtryck. Sedan görs omslaget. Därefter går boken vidare till tryckeriet för tryckning.

6. Sedan börjar försäljningen, först till dom som har förbeställt. De böcker som sedan finns kvar säljes sedan pö om pö tills upplagan är slut. Då har man också fått igen de pengar man satsade. Den som vill kan förstås lägga till en vinstmarginal på priset. Jag valde bort det. Inte för att kulturellt arbete inte är värt något, utan för att det är min första bok, skriven på fritiden som ett ideellt projekt. När första upplagan är slut kan man trycka upp en ny upplaga om man så önskar.

Så här blir fotbollsbevakningen 2011

Bara för att jag ska ge ut en bok så ska ingen behöva tro att jag har glömt den kommande fotbollssäsongen. I skrivande stund torde det bara vara omkring tre månader till seriespelet drar igång. Och var så säkra. Jag kommer att vara på plats. Förhoppningsvis kan den tidiga vintern vi fick betyda att även våren kommer tidigt. Så här har jag tänkt mig min bevakning av säsongen.

Herrarna
- Presentation av GIF:s lag och tankar om lagets möjligheter i år.
- Kartläggning av motståndarlagen.
- Särskild presentation av tidigare möten GIF-BIK.
- Försnack inför varje match och omgång + referat av varje match (hemma och borta). Utöver referaten ingår presentation och bedömning av motståndarlagets idrottsplats utifrån olika faktorer – mysighet, historisk känsla, service, kioskutbud, toaletter, lekplatser, publik etc.

Damerna
- Presentation av laget och tankar om lagets möjligheter i år.
- Referat av varje hemmamatch.

Övrigt
- Kanske skriva om någon enstaka pojk- eller flicklagsmatch som en kul grej. Men det är lite krångligt eftersom man måste ha föräldrars tillstånd innan man får publicera bilder på omyndiga som spelar fotboll.

Eftersom jag gör allt ideellt så kan jag tyvärr inte bevaka alla lag på samma nivå. Varje match kostar i inträde, kaffe, lotter och korv. Men jämfört med förra året så utökas bevakningen av damernas matcher avsevärt. Och jämfört med lokalpressens obefintliga bevakning av dammatcher så är det ju ändå något.

I övrigt hoppas jag förbättra mina teoretiska kunskaper om fotboll och få en bättre blick för spelet. Men om detta skall ingen ha allt för stora förhoppningar.

Nytt om Mönsteråsboken IV - större upplaga = lägre pris

Häradssparbanken har ordnat så att jag kan ge ut en större upplaga på 200 ex. Därmed sjunker styckpriset från 285 kr till 254. Därmed går det också bra att fortsätta förhandsbeställa. I skrivande stund har jag fått in ungefär 100 beställningar. Ni som bor i Mönsterås kommun med omnejd får boken utkörd av mig personligen. Bor man längre bort kan det tillkomma en vanlig fraktavgift enligt postens taxa på 20-30 kr.

Nytt om Mönsteråsboken III

Jag har nu fått in så många förhandsbeställningar på boken att de som beställer från och med nu sannolikt hamnar på listan inför den andra upplagan som förhoppningsvis kan tryckas senare i vår. Det beror lite på om de 7 sk pliktexen till KB och universitetsbiblioteken ingår i upplagan eller ligger utöver.

Nytt om Mönsteråsboken II

Har idag fått besked från förlaget. De föreslår formatet 170 x 240 mm (vilket ligger nära mitt favoritformat), vilket skulle innebära att boken blir på 190 sidor. Med färgtryck i inlagan, vilket de flesta i omröstningen vill ha, så blir mitt inköpspris 285 kr styck, vilket också blir mitt försäljningspris. Jag hade hoppats få det för högst 250 kr, men det är i alla fall under 300 kr. Å andra sidan motsvarar det bara tre biobesök och det är ju inte varje år det kommer ut en ny bok om Mönsterås. Till dem som förhandsbeställde angav jag att boken troligtvis skulle kosta mellan 150 och 250 kr beroende på grå- eller färgskala. Det står var och en fritt att avbeställa om någon tycker att 285 kr blir för mycket. Av de 100 ex som boken kommer att tryckas i är redan 83 förhandsbeställda (7 pliktex medräknade), men det finns alltså ännu chans att förbeställa den. Om första utgåvan blir slutsåld, vilket mycket tyder på, lär jag trycka upp 100 ex till. Hur eller hur kan man väl säga att den som köper boken får en bok som kommer att betraktas som relativt sällsynt, även om jag tror att den kommer att få stor spridning.

Det här med hemliga ordnar och slutna sällskap

Ordenssällskap
För några år sedan frågade en god vän mig om jag ville vara med i Frimurarna. Frågan vållade mig vissa bekymmer eftersom jag inte ville såra min vän. Men jag kunde tyvärr bara ge ett besked. Tack, men nej. Dels tror jag inte att jag skulle klara av att anpassa mig till den uppförandekod som förväntas i de sammanhangen (jag har alltid haft svårt för klädkoder och informella regler om vad man får prata om), dels har jag ett par principiella invändningar som gör att jag aldrig skulle kunna vara med i sådana sammanhang. Jag anser att det finns många olyckliga demokratiska komplikationer när samhällets höjdare (för låt oss vara ärliga och säga att det många gånger handlar om människor med mycket ekonomiskt eller i vissa fall kulturellt kapital) bildar nätverk utan full insyn. Och även om det säkert finns stadgar som skall förhindra att medlemmarna håller varandra om ryggen, så är det troligen så att det många gånger är lättare att få ett banklån om bankdirektören och den som söker är med i samma slutna sällskap. Likaså är det säkert lättare att få ett jobb om chefen är med i samma sällskap som man själv är. Grundproblemet är förstås att man som medlem lovar varandra en lojalitet som står över allt annat. Det demokratiska dilemmat är omöjligt att komma åt eftersom det också ingår i de demokratiska rättigheterna att vara med i dylika ordnar.

Exklusivitet
Det finns ju många mer eller mindre kända sällskap som vill framstå som lite exklusiva och som inte är öppna som en vanlig förening. Ibland måste man ansöka om medlemskap, andra gånger måste man bli rekommenderad av två medlemmar etc. Jag har väldigt svårt för den typen av exklusivitet, även om sällskapen många gånger ägnar sig åt goda gärningar. Det finns många gånger något fisförnämt över det hela. Bara vissa passar. Ett aristokratiskt drag.

Utvald för goda gärningar och trivsel
Många av de här sällskapen fokuserar just på goda gärningar och att utvecklas som människa. Nästan alla verkar ha en måltid av något slag i centrum. Ordenssällskapen har förstås nästan alltid diverse ritualer och övningar som är tänkta att bidra till människans mognad, ofta med en påtaglig gnostisk tendens. Det finns förstås sällskap av annan karaktär där medlemmarna på något sätt är utvalda – man äter, lagar mat, dansar, lyssnar på föredrag, ägnar sig åt välgörenhet etc. I de flesta fall är det relativt oskyldigt och av ren trivselkaraktär, men även här kan det förstås bildas informella nätverk som påverkar politik och andra viktiga beslut för samhället.

Lions krav
Inte ens Lions kan betraktas som ett öppet sällskap. I de internationella stadgarnas Artikel III, Moment 3 sägs följande om krav för medlemskap:
”Endast myndiga personer, som åtnjuter ett gott anseende i samhället, kan bli
medlemmar i en enligt stadgarna invigd klubb.”

I de svenska stadgarna står följande om medlemskap i § 3:
”Varje välrenommerad myndig person som förklarat sig villig att följa Lions Clubs
Internationals syften och etik kan bli medlem. Klubben bör inte rekrytera medlemmar
utanför sitt verksamhetsområde.”

På ett annat ställe står det att:
”Visar det sig att det inte föreligger några ekonomiska hinder eller
brott mot Lions syften eller etik så ska medlemskommittén rekommendera ett
medlemskap i den egna klubben.”

Man kan förstås fråga sig vad som menas med ”ekonomiska hinder”, ”gott anseende” och ”välrenommerad”. Det ger ju väldigt stort utrymme för den lokala kretsen att fatta beslut efter eget godtycke.

I Lions stadgar står att man inte får neka någon medlemskap på grund av kön eller ras. Men ekonomisk apartheid är det alltså helt ok att tillämpa.

Jag mötte fullvuxna karlar utklädda till druider
Låt mig få avsluta med en självupplevd historia. För några år sedan fick jag med kort varsel rycka in och hålla ett historiskt föredrag i Växjö. Mannen jag pratade med använde sig av ordet loge. Jag fick uppfattningen att det handlade om en loge inom en nykterhetsförening. När jag väl kom fram till lokalen i Växjö mötte jag ett antal fullvuxna karlar som hade klätt ut sig till druider och använde uttryck som "Ja, Herr Stormästare". Jag får ärligt tillstå att jag hade ytterst svårt att hålla mig för skratt. I ett angränsande rum satt männens fruar och väntade på samlingens gemensamma del – mitt föredrag. Men jag hade ju klätt mig utifrån att jag skulle möte en helt vanlig nykterhetsförening, inte en samling höjdare i druiddräkt som senare iklädde sig de mest exklusiva kostymer. Jag har sällan känt mig så malplacerad och jag fick en hel del blickar som inte var särskilt ljusa. Men genom föredraget vann jag en arbetsseger kan man säga.

Under våren kommer jag att publicera en artikelserie om slutna sällskap i Mönsterås med omnejd. Vissa finns inte representerade i Mönsterås utan i Oskarshamn eller Kalmar, varför det blir svårt att hålla sig strikt inom kommungränsen.

Åkes Livs

På Storgatan låg fram till april 1983 butiken Åkes Livs (ICA). Så mycket mer vet jag inte. Jag har ett vagt minne av´att jag handlade där en gång.

Nyheter om den nya boken - sponsring och förhandsbeställning

Läsarna må ursäkta att det blir ytterligare ett inlägg om min kommande bok om Mönsterås historia. Snart är bloggen tillbaka i gammal vanlig stil.

Sponsring
Idag har mina förfrågningar om sponsring gått ut till olika företag. Om något företag läser det här och inte har fått någon förfrågan, men vill sponsra bokutgivningen, så går det bra att mejla mig på joni7229@gmail.com I utbyte ges annonsutrymme i boken som ställs i relation till sponsringens storlek.

Förhandsbeställning
Det går också bra att redan nu göra förhandsbeställning av boken som inte är bindande. Dock kan jag inte ännu ange priset, men det blir sannolikt mellan 150 och 250 kr. Likaså är det inte ännu bestämt om inlagan blir i färg eller gråskala. Boken blir, beroende på format, på mellan 170 och 230 sidor. Den innehåller omkring 55 kapitel om mönsteråsbygdens historia och har omkring 130 bilder. Icke bindande förhandsbeställning kan mejlas till joni7229@gmail.com Ange helst namn. Givetvis går det bra att köpa boken ändå senare utan att ha gjort förhandsbeställnng, men allt som kan hjälpa mig att hitta en rätt storlek på upplagan är bra.

Tidsschemat ser ut ungefär som följer.
1. När jag har fått in svar från alla som vill sponsra, så lägger jag in deras annonser/logon i manuskriptet och så skriver vi under sponsoravtalet.

2. Därefter skickas manuskriptet till en firma (Recito) som hjälper till med alltifrån layout, typografi, omslag och tryckning, allt i dialog med mig. Från det firman får in manuskriptet tar det mellan 3-8 veckor innan boken går i tryck.

3. Boken börjar säljas. Om vi leker med tanken att sponsorbestyren tar 1-2 veckor och utgivarprocessen 5 veckor, så skulle boken alltså kunna vara ute till försäljning om ca en och en halv till två månader.

Undersökning om pris och färg

Som jag tidigare har nämnt tänker jag ge ut en bok om Mönsterås historia. Att ge ut en bok med färgbilder är oerhört dyrt, vilket tyvärr kommer att märkas i slutpriset. Att ge ut en bok i gråskala är mer än hälften så dyrt och sänker priserna ordentligt. Av de drygt 130 bilder jag har i boken gör sig i alla fall 25 påtagligt bättre i färg - kartor, vykort i färg och ett par naturbilder.

För att få ett hum om hur intresserade tänker har jag startat en ny enkät i bloggens högra kant.

Så här stora prisskillnader blir det: (jag får då hjälp med layout, tryckning etc)

Bok på ca 200 sidor i gråskala (omslaget i färg)
Mitt inköpspris: 117 kr. Kundens pris vid köp från förlagets Internetbokhandel: 153 kr.

Bok på ca 200 sidor i färgskala
Mitt inköpspris 294 kr. Kundens pris från förlagets Internetbokhandel: 384 kr.

Människan och yrkesrollen

Farligt att strikt separera yrkesrollen från människan
Jag kan ha fel, men nog är det väl så att vi är på väg in i en tid där yrkesrollen allt mer skiljs från människan? Det där brukar gå i vågor. Efter en tid där många har strävat efter att anpassa yrket efter egot, kommer säkert en motreaktion, på gott och ont. Kanske mest på ont, trots allt. Historien uppvisar allt för många fatala exempel på hur det kan gå när man allt för strikt separerar yrkesrollen från människan.

Lägervakter och paragrafryttare
I nazityskland fanns de beryktade koncentrationslägervakterna – fasansfulla i yrkesrollen, men många gånger omvittnat goda familjefäder. I mindre skala har vi de välbekanta paragrafryttarna på olika myndigheter som emellanåt gör allt för att sabotera människors liv, ibland på ett sätt som gör att man inte kan undvika ett uttryck som utstuderad sadism. Privat kan de emellertid vara hur trevliga som helst. I Bloggossfären erinrar jag mig Alex Schulman som slutade blogga när han upptäckte att han blivit så elak att det inte kunde förenas med människan Alex. Bloggaren och människan blev två helt olika personer.

En viss uppdelning kanske nödvändig
Yrkesroller kan således generera omänsklighet. Å andra sidan kan det finnas yrken som kanske kräver en viss uppdelning. En officer måste förstås upprätthålla någon slags auktoritet och nödgas kanske ibland anslå en ton som han egentligen inte skulle vilja som människa, men som yrket i den specifika situationen kräver. Även lärare måste lyckas med den svåra uppgiften att kombinera närvaro och engagemang med en viss distans. Fler liknande exempel kan säkert anföras.

Arbetsgivaren förlorar kontrollen
Arbetsgivarna har ett intresse av att kontrollera arbetarna och torde därför uppskatta yrkesroller. Jag har själv vid ett par tillfällen gått utanför min yrkesroll för att hjälpa människor, något som inte har uppskattats av arbetsgivaren. Det betyder ju att arbetsgivaren förlorar kontrollen. Sann mänsklighet kan ju aldrig kontrolleras, utan den anpassar sig efter vad situationen kräver.

Få gånger jag har haft nytta av en yrkesroll
Jag kan bara erinra mig något enstaka tillfälle där jag har haft nytta av en yrkesroll. I vissa anställningar har jag ibland mött oerhört krävande och påstridiga människor. Vid ett par tillfällen när tålamodet höll på att ta slut var det till viss hjälp att gå in i yrkesrollen och uppträda trevligt i alla fall. Och nu när jag ska ge ut en bok om Mönsterås historia så har jag under arbetets gång allt mer gått in i yrkesrollen historiker för att kunna tona ner mina egna mänskliga åsikter om vad som har hänt i det förflutna. Och visst känns det tryggt att veta att när jag kritiserar en politiker så är det just politikern som kritiseras, inte människan som privatperson.

Etik borde diskuteras mer
Det verkar alltså som om yrkesrollen ibland kan vara ett skydd som får oss att agera trevligare än vad vi egentligen skulle vilja i den givna situationen. Men många gånger kan en yrkesroll där människan är bortkopplad legitimera övergrepp. Därför borde man i betydligt högre grad än vad som sker idag diskutera etik på arbetsplatserna. Hur kan man utforma ett yrke så att yrkesroll och mänsklighet kan samverka på bästa sätt?

Dansband från Mönsterås VI - Grevens orkester

Evald "Greven" Carlsson var orkesterledare och trakterade trummor i Grevens orkester på 1930- och 1940-talen. Sedermera blev han känd möbelhandlare och kulturpersonlighet i Mönsterås.

Grevens orkester
I min serie om dansband från Mönsterås har turen kommit till Grevens orkester som bildades vid 1930-talets början och fanns till 1940-talets slut. Medlemmar var Evald "Greven" Carlsson (orkesterledare och trummor), Sven Pettersson (sång, lever än), Olle Carlsson (Spik-Olle), Verner Dahlström och Jarl Jonsson. Orkestern var ganska känd på sin tid och turnerade runt på länets folkparker där man spelade den tidens dansmusik. I en artikel berättade ”Greven” att de åkte till festplatserna i en lastbil med pianot på flaket.

Tidigare presentationer
V - Ten Eyes

IV - Snörets kvartett

III- Bennys Orkester

II - Johnys orkester

I - Tonix

Fler historiska bilder från Strömsrum

För några dagar sedan skrev jag om branden vid Strömsrum 1922. En läsare var vänlig att skicka fler gamla bilder från Strömsrum varav två är tagna direkt efter branden.


Flygeln har brunnit ner.


Folk vid den nedbrunna flygeln. Ser jag fel eller sprutar man inte vatten på huvudbyggnadens gavel. Elden tog sig ju där ett par gånger, så helt osannolikt är det väl inte.


Till höger syns flygeln som sedermera brann.


Huvudbyggnaden och flyglarna. Det är sällan man ser så stora flyglar som dessa.

53 år efter skolagans avskaffande - Mönsterås kommun slopar Rottingen

Så här 53 år efter skolagans avskaffande anser Mönsterås Kommun att det är dags att byta namn på sammanträdesrummet Rottingen i gamla Centralskolan där skolförvaltningen har sina lokaler. Allt enligt dagens Barometern/OT. Noterbart är att rummet fick sitt namn 1990 - 32 år efter att rottingen förbjöds i svenska skolor. Förvisso har man i Mönsterås inte alltid varit så noga med att efterleva lagen då skolaga här tillämpades så sent som vid 1970-talets slut. Ja, jag lyftes ju själv i håret av fröken efter att ha ätit godis under skoltid.

Nu tror jag dock inte att man döpte rummet till Rottingen på grund av någon makaber kvardröjande straffpedagogik. Jag anar en hjärna med lite absurd humor bakom. Därför är det egentligen lite trist att kommunen nu slipar bort allt som sticker ut lite. Behåll namnet Rottingen. Allt behöver inte vara så förskräckligt tillrättalagt.

Sotare på skorsten 1935

Vid Bröderna Nelssons bageri på Storgatan fanns förr en skorsten. Här ser vi en sotare som tar itu med den 1935.
















Fotot återfinns i Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Försäkringskassan gillar Mönsteråsbloggen II

Jag har ett litet spionprogram som visar när myndigheter besöker bloggen. Idag fick jag besök av Försäkringskassan. Och även om man vet att man har skött allt rätt, så blir man ju lite olustig. Jag har, till skillnad från Försäkringskassan, alltid skött allt minutiöst noga, så särskilt orolig hann jag inte bli. Men myndigheter har numera näsorna där de inte hör hemma.

Nå, nu visade min spårning att de hade kommit hit genom att söka ett efternamn på Google. Sedan läste de en artikel och försvann.

Jag har dock viss vana av krånglande myndigheter. CSN försökte en gång bötfälla mig med 500 kr då de påstod att jag inte rapporterat ändrad inkomst. Men jag hade sparat mejlet som jag hade skickat till CSN om ändrad inkomst. Enligt CSN räckte det dock inte med att mejla. Jag svarade att de har informationsskyldighet. De skulle då ha infomerat mig direkt att ett mejl inte räckte. Jag överklagade straffavgiften och vann i två instanser.

Storgatan 52 – Vävboden, Pepita och Lundgrens

Ett av de äldsta korten på det hus som idag hyser Vävboden på Storgatan i Mönsterås. Bilden är från 1890-talet då Axel Lundgren hade en affär i huset. Notera lyktstolpen vid gatan. Klicka på bilden för större format.

Vävbodens hus
Strax norr om den Modéerska handelsgården ligger idag Vävboden. Huset ser gammalt ut, men dess nuvarande omfattning verkar det ha fått omkring 1890. En mönsteråskarta från 1885 visar nämligen att huset då såg annorlunda ut med gaveln ut mot Storgatan. Gamla foton från 1890-talet visar att huset då hade blivit bredare, vilket kartan från 1917 bekräftar. Huruvida det handlade om ett helt nytt hus eller om en utbyggnad vet jag inte, men jag får intrycket att man har byggt till en del åt söder mot det Modéerska huset. Kanske kan skorstenens placering till höger också tyda på att huset en gång var smalare. (Skorstenens annorlunda placering idag gör mig förbryllad).Om det handlar om en utbyggnad så kan större delen av huset vara betydligt äldre än 1890-talet.

Gavelhuset
Det lilla gavelhuset som syns på kartan 1885 återfinns även på kartorna från 1872, 1862 och 1852. Huset torde ha byggts någon gång mellan 1813 och 1852 eftersom det inte finns med på kartan 1813.

Det stora huset inne på tomten
Med på kartan 1813 finns däremot ett betydligt större hus som låg längre in på samma tomt och som finns kvar än idag. Man kan tänka sig att det stora huset var bostadshus, medan gavelhuset som sedermera byggdes ute vid vägen fungerade som handelsbod.

Första huset låg bredvid norra tullstugan
På äldre 1700-talskartor fanns inte det stora huset inne på tomten, utan ett annat långt hus utmed vägen lite längre norrut. Detta hus anges 1726 vara ett av fyra nybyggda hus som egentligen låg utanför den egentliga köpingen på Åsevads ägor. Huset låg nästan vägg i vägg med köpingens norra tullstuga.

Tomtens historia - en provisorisk översikt
Tomten hade i äldre kartregister nr 20, något som under 1800-talets senare hälft ändras till nr 9. Jag ska försöka summera hur tomten verkar ha varit bebyggd och använd.

1.Tomten låg egentligen på Åsevads ägor och bebyggs omkring 1725-1726. På 1700-talets kartor syns ett långt hus utmed vägen, granne med norra tullstugan. I förhållande till dagens Vävboden låg detta hus något längre norrut på tomten. 1726 står en köpsven Sandberg på tomten. 1765 tillhörde tomten fru Rappe.

2.På kartan 1813 är 1700-talshuset borta. Istället finns ett nytt hus längre in på tomten. Det måste vara samma praktfulla hus som står kvar där än idag. 1813 ägdes tomten av jungfru Stina Cajsa Lundqvist.

3.Någon gång mellan 1813 och 1852 byggs ett gavelhus utmed vägen där dagens vävboden ligger. Kanske fungerade det som en liten handelsbod. Ägare till hela tomten var 1852 en CJ Oner. På 1860-talet verkar MP Cedergren vara ägare till tomten. Han ägde även den norra granntomten. På 1870-talet blir Carl Berggren ägare. 1877 dör han varvid änkan Hedvig Gustafva Rehn tar över.

4.Omkring 1890 förefaller tomtens gavelhus byggas ut och få ungefär den storlek det har idag. Alternativt river man det gamla huset och bygger ett nytt. Familjen Berggren äger fortfarande huset, men Axel Lundgren har affärsverksamhet i huset. Vad jag förstår var det en diverseaffär. Axel Lundgren lät senare flytta sin affär till ett nytt hus på andra sidan gatan. Ägare till gavelhuset var nu Janne Berggren (sannolikt är det samma person som den Johan Bergren som enligt husförhörslängderna var son till de ovan nämnda Carl Berggren och Hedvig Gustafva Rehn). Janne lät själv öppna en liten diversehandel i huset som han drev efter dagsform. Senare blev Hagar Svensson ägare till fastigheten och hennes dotter öppnade en damfrisering. På 1970-talet låg fotoaffären Pepita i huset. Det kan nog ha funnits fler affärer där innan Vävboden öppnade, men om det har jag ingen kännedom.

Ja, det är ungefär vad jag har lyckats hitta om huset i all hast. Här finns möjligheter att komplettera och rätta eventuella fel.


Ännu ett gammalt foto från 1890-talet.


Mönsteråskartan från 1726. Jag har markerat var dagens hus ligger med ett rött kryss på tomt 20. 1726 hade tomten fått sitt första hus som ligger utmed vägen bredvid norra tullstugan.


Kartan från 1765. Dagens hus markerat med rött kryss.


Kartan från 1813 visar att det gamla 1700-talshuset är borta. Istället finns ett nytt stort hus inne på tomten. Dagens hus markerat med rött kryss.


Kartan 1852 visar att man nu har byggt ett gavelhus vid vägen (rött kryss)

















Kartan 1862 visar också gavelhuset (rött kryss).










Kartan 1871 visar samma gavelhus (rött kryss).


Samma hus på kartan 1885 (rött kryss).


Kartan 1917 visar att det gamla gavelhuset antingen har byggts ut eller har fått ge vika för ett nytt hus, som vi genom foton vet bör ha tillkommit omkring 1890.






Fotografierna finns i Stranda Hembygdsförenings arkiv.
Kartorna finns på Lantmäterimyndigheten - historiska kartor.

GIF i division 5 sydöstra - prolog

Nya länkar
Som jag tidigare har rapporterat så har GIF blivit flyttade från femmans nordöstra serie till den sydöstra. Seriespelet brukar börja i mitten av april, men Mönsteråsbloggen börjar redan nu förberedelserna inför utomhussäsongen. De gamla länkarna till lagen i division 5 nordöstra har bytts ut mot lagen i sydöstra serien. Däremot låter jag länkarna till bloggarna från Fågelfors och Ariel ligga kvar eftersom jag tycker de är läsvärda i alla fall.

En jämn serie väntar sannolikt
Inom några veckor kommer jag också att börja presentera GIFs motståndare i seriespelet. Förra året var sydöstran, bortsett från Hossmo i toppen och Möre i botten, en relativt jämn serie där alla slog alla utan någon tydlig logik. Mycket talar för att årets säsong blir än jämnare. Jag har svårt att se något överlägset topplag eller hopplöst bottenlag, även om jag förstås har en tanke om ett antal lag som det står emellan. Men sydöstra serien verkar inte ha något "FC Vimmerby", dvs inget farmarlag som kan ta in spelare från division 2 för att vinna serien.

Derbyn väntar
Jag trivdes ändå bra med de andra lagen i nordöstra serien. Men kanske blir det bäst med en flytt eftersom vi nu får spela derby mot Blomstermåla. Samtidigt gäller det förstås att inte fokusera enbart på derbyn utan se till att hantera hela serien.

Senast lagen möttes i seriesammanhang var 2007 då båda lagen spelade i division 4. Då blev det förlust med 1-2 och 1-3 - inte så konstigt kanske då GIF hade förlorat flera av de spelare som fört laget upp i fyran.

2005 spelade båda lagen i division 5. Även detta år hade GIF problem med BIK och resultaten blev 1-1 och 0-3. 2004 blev det en vinst med 3-1 och en förlust med 1-2.

Annars har det inte blivit så många matcher i seriesammanhang de senaste åren, vilket förklaras av det bekymmersamma, men tillfälliga, faktum att BIK spelat i högre serier än GIF. Tidigare var det ju i regel tvärtom, bortsett från några år på 1940- och 1970-talen. Hur som helst - det är två anrika föreningar som möts i givna folkfester. Jag lär få anledning att återkomma till äldre möten mellan GIF och BIK. Kanske kan jag snickra ihop en maratontabell.

Nybro Open - resultat uppdateras kontinuerligt

Igår spelade GIF´s damer i Nybro Open och idag är det dags för herrarna.

Damerna tog poäng av division-3 lag
Damerna hade, precis som jag skrev häromdagen, hamnat i en mycket svår grupp med lag från högre divisioner. Jag hoppades förstås på en överraskning, men det är bara att konstatera att motståndet blev för svårt denna gång. Mönsteråsdamerna kom sist i gruppen med en poäng och målskillnaden 0-6. Lite trist att man inte lyckades göra några mål, men ändå starkt att ta en poäng av Tingsryd (toppen av div 3). Konstateras kan att inomhuscuperna än så länge inte alls är så oberäkneliga som jag trodde, utan följer serierankningen ganska väl. Resultaten: Mönsterås-Lindsdal 0-3, Mönsterås-Tingsryd 0-0 och Mönsterås Ingelstad 0-3.

Herrarnas matcher
Herrarna hamnade också i en svår grupp och börjar sitt spel i efter middag klockan 14.00. Eftersom arrangörerna i Nybro uppdaterar direkt efter färdigspelad match så uppdaterar jag även här under dagen.

14.00. Mönsterås-Hossmo 0-3.
Kommentar: Tyvärr en riktigt dålig start på turneringen. Det här var en nyckelmatch. Nu blir det svårt att gå vidare, även om chansen förstås finns än.

16.00. Mönsterås-Bergkvara 1-1
Kommentar: GIF måste ha skärpt till sig ordentligt här. 1-1 mot elitfyralaget Bergkvara är starkt. Rent teoretiskt har GIF chansen att gå vidare om man öser in mål mot Ängö och de andra resultaten går GIF´s väg. Om Bergkvara slår Hossmo i sista matchen så räcker det så vitt jag kan se med seger mot Ängö för att bli tvåa i gruppen. Om Hossmo slår Bergkvara kan GIF också gå vidare, men måste sannolikt göra 3-5 mål på Ängö.

17.20. Ängö-Mönsterås 1-0
Kommentar: Mönsterås förlorade tyvärr den sista matchen där en vinst hade kunnat betyda kvartsfinal.

Slutkommentar: GIF hamnade i en tuff grupp där man förlorade de matcher man "borde" ha vunnit för att gå vidare, men tog poäng i den match där de på pappret hade minst chans. Allt gör ett något förbryllande intryck och påminner dessvärre lite om förra årets inomhussäsong. Särskilt förvånande är det då jag tycker GIF har ett ganska så tekniskt lag som borde vara som klippt och skuret för inomhusturneringar. Men det är bara att gå vidare och notera att GIF ändå hade potential att ta poäng av ett elitfyralag.

Varför blir det alltid strul när man behöver sjukvård?

Förnedrande att behöva kämpa för att få träffa en läkare
Svensk sjukvård lär vara av världsklass. Därför undrar jag varför jag och familjen nästan alltid möts av krångel och motstånd de få tillfällen vi behöver nyttja vården. Nästan alltid tvingas man tjafsa med krånglande sjuksköterskor i telefonväxeln som inte vill ge en tid, som tycker febern är för låg, som tycker man skall avvakta etc. Och det blir värre för varje år. Prioriteringarna allt hårdare. Jag har börjat känna en påtaglig ångest inför telefonsamtal till vårdcentraler. Det känns fruktansvärt förnedrande att behöva argumentera och kämpa för att få träffa en läkare.

Inget halsprov togs
Jag ska ge ett par färska exempel. Min fru blev dagarna före jul rejält dålig i halsen med hög feber. En liten titt visade på en hals full med gula prickar och beläggningar. På juldagen blev hon så dålig att vi efter lite tjat fick en tid på akutmottagningen i Oskarshamn. Väl inkommen så tittade läkaren snabbt i halsen och sa kort att ”Du blir frisk inom 3-5 dagar.” Inga halsprov togs. Det var bara att åka hem igen utan halsprov som hade kunnat visa om hon hade virus eller bakterier. Det senare hade ju inneburit antibiotika och en kortare sjukdomstid utan komplikationer.

Nu har det snart gått 14 dagar sedan läkaren sa att hon skulle bli frisk inom 3-5 dagar. Frugan är fortfarande sjuk i både hals och luftrör med tydliga gula beläggningar. Sjukdomens längd antyder alltså en bakteriell infektion, vilket ett halsprov skulle ha kunnat visa. Jag påstår att läkaren gjorde tjänstefel.

Jag tvingades bli irriterad för att få en tid - 39 grader, infekterade halsmandlar och igenbommade bihålor räckte inte
Givetvis dröjde det inte så länge förrän jag också fick ont i halsen. Jag kände direkt att det inte var vanlig förkylningsont, utan den värk jag brukar få vid halsfluss. Dessutom är bihålorna igenproppade sedan förra förkylningen. Idag hade jag varit sjuk i halsen i fem dagar med feber mellan 38 och 39. Ringde därför Vårdcentralen i Mönsterås. Men nej då. Någon tid skulle jag då absolut inte få. Febern var för låg och fem dagar för kort tid. När jag försökte förklara att de förr alltid sa att man skulle vänta tre dagar hade hon inget svar. Efter mycket tjat och irritation fick jag en tid. Kanske visar halsprovet att det bara var virus. Ja, men då är det ju gott så. Det fråntar mig inte rätten att få en tid och få klarhet. Obehandlade bakteriella infektioner kan lätt sätta sig på hjärta och njurar.

Vårdcentralen vägrade kolla blodvärdet på vår dotter - "Åk till Kalmar"!
Med vår sjuåriga dotter har det också alltid varit en kamp. När hon föddes gick navelsträngen av lite för tidigt varför hon fick järnbrist. Efter några månaders behandling ville vi kolla hennes blodvärde igen på vårdcentralen i Mönsterås, för att slippa åka till Kalmar där hon föddes. Vårdcentralen i Mönsterås vägrade först kolla hennes blodvärde utan hänvisade till Kalmar. Först efter att läkaren i Kalmar påtalat det orimliga i att vi skulle behöva åka till Kalmar för ett enkelt blodprov gav man med sig i Mönsterås.

Utredningen i Kalmar
Några år senare fick dottern en mystisk knöl vid ena knäet. Den första läkaren sa att det inte var något att bry sig om. Det var bara en svullen senkapsel. Nå, vi krävde en ordentlig utredning och fick till slut en tid på barnkliniken i Kalmar.

Den bokade tiden var borta - skickades än hit, än dit
När vi kom till Kalmar så visade det sig att de hade schabblat bort hennes tid. Efter ett par timmar kom det i alla fall en stressad läkare som tittade på knölen. Han hade inte tid utan skickade oss vidare till ortopeden på andra sidan sjukhusområdet. Där fick vi en sk akuttid och fick vänta i ett litet omklädningsrum med draperi i två timmar innan det kom en läkare. Ortopedläkaren tyckte det var obegripligt att barnkliniken hade skickat över oss till dom. Det här var ingen skelettskada och således inget för ortopeden. Tillbaka till barnkliniken.

Halva dagen hade nu gått och dottern började bli trött. På barnkliniken fick vi vänta ytterligare timmar medan de letade läkare som hade tid. Först framåt klockan 18.00 kom det en läkare och undersökte knäet. Han visste inte så noga vad det kunde vara. Kanske barnreumatism och svullen led. Till slut kallades en gammal pensionerad läkare i 75-årsåldern in. Han blev mycket bekymrad och ansåg att knölen genast borde utredas vidare. Först framåt klockan 20.00 kunde vi åka ifrån sjukhuset.

Sedan följde några månader av ångestladdade utredningar, magnetröntgen etc. Som väl var var det ingen cancerknöl. Knölen försvann ett halvår senare.

Beror de minskade köerna på att allt färre tillåts hamna i kön?
Det här vara bara fyra exempel. Jag hade kunnat ge några till. Om nu svensk sjukvård är i världsklass – varför blir det då alltid strul de få gånger jag behöver den? Jag får en känsla av att vården är utsatt för en oerhörd ekonomisk och administrativ stress, vilket i sin tur leder till striktare prioriteringar, vilket i sin tur medför ökat risktagande och att allt fler patienter går omkring obehandlade. Landstinget skryter ibland med minskade köer. Må så vara. Jag börjar ana att priset för detta är att allt färre tillåts hamna i kön.

GIFs damer deltar i Nybro Open

Även GIFs damer deltar i Nybro Open, men på fredag. GIF hamnade i samma grupp som Ingelstad, Tingsryd och Lindsdal. Ingelstad spelade förra säsongen i division 3, men fick försöka kvala sig kvar. Tingsryd spelar också i trean och hamnade betydligt högre upp i tabellen än Ingelstad. Lindsdal har ju två damlag, ett i tvåan och ett i fyran. Oklart vilket man möter här, men sannolikt division 2-laget. Damerna har alltså fått det tuffaste motstånd man kan tänka sig om man bara ser till serieranking. Men inomhusfotboll är en underlig och oförutsägbar sport, så chanserna finns definitivt att överraska.

Den 15 januari deltar damerna även i Rödsle damcup, vilket jag kan få anledning att återkomma till.

Det ryktas även att GIFs herrlag skulle ha värvat en Gustav Nilsson. Men om detta står intet på GIFs hemsida, så jag håller mig ännu skeptisk.

Inga Sverigedemokrater i nämnderna

När jag läste igenom protokollet från det senaste kommunfullmäktigemötet i Mönsterås den 13 december 2010, så noterade jag att ingen Sverigedemokrat verkar ha valts till någon kommunal nämnd. Jag har läst den delen av protokollet flera gånger. Kan jag ha missat någon ändå? Jag tror inte det.

Jag sympatiserar ju inte med SD, men nog är det ur demokratisk synvinkel något underligt att kommunens fjärde största parti inte är representerat i någon nämnd. Mindre partier som MP, FP och KD finns ju med i nämnder.

Det är ju kommunfullmäktige som väljer ledamöter till nämnderna, och man kan fråga sig om de andra partierna medvetet har stängt SD ute, eller om SD inte ville vara med. Båda alternativen torde ur demokratisk synvinkel vara ytterst tveksamma. Det måste jag tillstå hur illa jag än tycker om SD:s idéer.

Mönsterås har förlorat timingen - lever farligt på gamla meriter

Mönsterås arbetsmarknad gör mig orolig
Både Barometern/OT (sidan försvann plötsligt från nätupplagan på eftermiddagen) och Östran/Nyheterna rapporterar idag att det går bra för Be-Ge Stece igen. Det är förstås väldigt roligt. Samtidigt finns det något med arbetsmarknaden i Mönsterås som gör mig orolig. Jag ska förklara hur jag tänker.

Perfekt timing
Ser man bakåt i historien så ser man att det som har kännetecknat Mönsterås under framgångsperioder är den perfekta timingen. När Mönsterås blev stad 1604 så hade Sverige en kung som var positivt inställd, samtidigt som vi i Svante Bielke hade ett riksråd som stod kungen nära. Rätt person vid rätt tillfälle. På 1800-talet blev Mönsterås egen köping under en tid då framgångar baserades på trävaror och skeppsrederier. Detta gav Mönsterås några framgångsrika decennier.

De första årtiondena av 1900-talet präglades dock av stagnation. Mönsterås lyckades inte fånga upp industrialiseringen (även om vi förstås hade några industrier) och blev ett sovsamhälle. Efter andra världskriget lyckades dock Mönsterås ännu en gång fånga tiden. Vi var med skapandet av Oknö camping och stugby ledande i landet med att utveckla den moderna inhemska turismen som satte fart efter andra världskriget när familjerna fick mer pengar i plånboken. Vidare fick vi flera industrier att etablera sig just här när Sverige var som mest expansivt, bland andra Stece och Mönsterås bruk.

Mönsterås framgångar bygger på gammalt koncept
Problemet idag är att Mönsterås framgångar ännu bygger på ett industrikoncept som såg sin glans dagar mellan 1950 och 1975. Genom en kombination av tur och skicklighet har vi ännu kvar Stece och bruket som dominerande arbetsgivare, men det varar förstås inte för evigt. Det räcker med att se hur det har gått i Fliseryd.

Förlorad timing
Mönsterås ställning idag bygger alltså i mycket på en industriell epok som är på väg att försvinna. Bruksmentaliteten skapar en förrädisk trygghet som minskar behovet av kreativitet och innovationer. Därför är det allvarligt att Mönsterås har förlorat den där känslan för rätt timing. Mönsterås har de senaste årtiondena inte lyckats haka på utvecklingen inom IT, tjänstesektor och turism (med något undantag), samtidigt som nyföretagsamheten är långt under riksgenomsnittet. Detta är MYCKET allvarligt. Inom miljösektorn har man kanske ambitioner, men frågan är hur det lyckas och hur många jobb det kan ge.

Akut behov av nytänkande
Hur länge kan Mönsterås leva på det borttynande industrisamhällets grund? Desperata fantasier och utspel om häxparker ger ingen mat på bordet. Idén med en ny industri- och företagspark vid Kronobäck var också ett barn av industrisamhället och vi ser ju alla hur det har gått. Mönsterås kommun är i akut behov av realistiskt nytänkande. Vågar man så finns det kanske ännu en chans.

UFO över Mönsterås?

De senaste dagarna har jag mött flera personer som säger sig ha sett mystiska röd-gul lysande föremål flyga över Mönsterås kvällarna före och på nyårsafton. Jag såg några själv på nyårsafton. Jag noterade också hur en granne skickade iväg ett par av dom.

Det handlar alltså om UFO-ballonger. När de väl har kommit upp en bit flyger de med vinden relativt snabbt och det kan se mystiskt ut om man inte vet vad det är.

Jag minns för några år sedan när UFO-ballonger var ett nytt fenomen. Plötsligt kom en granne och ringde på och sa att det var ett UFO över radhuset. Frugan och jag, båda uppfödda på Månbas Alpha och Star trek, rusade ut och såg ett par rödlysande punkter flyga över mönsteråshimlen. Som fascinerad av UFO-fenomen blev jag lite fundersam. Lokalpressen skrev också om händelsen. Det dröjde dock inte så länge förrän jag hittade en sekvens på nätet som visade UFO-ballonger. Då insåg jag att det var det vi hade sett.

Se här och här.

Tre misstag - Fyra fullträffar

Jag har ju numera uppnått den ålder där man kan börja dela med sig av sina livserfarenheter. Håll till godo. För att ge artikeln en positiv slagsida redogör jag för tre misstag, men fyra fullträffar.

Tre misstag
1. Jag borde ha satsat på en yrkesutbildning innan jag läste det som intresserade mig. Det hade besparat mig många bekymmer. Men när jag gick i skolan sa alla yrkesvägledare att man skulle läsa vidare utifrån intresse. Ingen sa ett ord om att man skulle ta hänsyn till arbetsmarknaden. På den tiden hade inte heller facket fått igenom alla tokkrav som man idag skall uppfylla för att få ett specifikt jobb. Då kunde man ännu komma in i ett yrke genom talang och hårt arbete. Idag krävs i regel milimeterrätt utbildning. Spelar ingen roll om du är lämplig i övrigt. Men kom ihåg – skägget gör inte filosofen.

2. Man skall inte låta sinnet upptas av att finna en livskamrat. Så länge jag var ensamstående så handlade en alldeles för stor del av livet om att hitta någon att dela det med. Det orsakade mig många och svåra bekymmer. Enligt min erfarenhet tjänar det inget till att söka kärleken. Man ska inte störa den alls. En dag kanske den infinner sig. Eller inte. Många år hade onekligen blivit rikare om jag hade struntat i kärleksjakten och insett att en ensamvandring också är meningsfull.

3. Man ska inte bekymra sig för vad människor i allmänhet tycker och tänker om en som person, vilket jag gjorde alldeles för länge. Då blir man bara ängslig. Det är bara att gilla läget och inse att man är som man är. I bästa fall mognar man med åren. Det är bättre att dela sina tankar och ta eventuell kritik från en liten krets vänner. Däremot kan man lära sig mycket av sina fiender, om man nu har sådana.

Fyra fullträffar
1. Flytta hemifrån så tidigt du kan. Jag hade förmånen att få flytta hemifrån hyfsat tidigt efter att jag blivit myndig. Det har jag aldrig ångrat. Det skapar självständighet och är roligt.

2. Satsa på barnen när de är små och lägg karriären åt sidan. Jag hade förmånen att få vara hemma hos min dotter väldigt mycket under hennes tre första år. Det försköt dagisstarten ett par år och skapade trygghet. Alla har inte den möjligheten, andra vill inte. Det första har jag förståelse för, inte det andra. Politiker får ibland föräldraledigheten att framstå som att den handlar om jämställdhet och rättvisa mellan könen, när den borde handla om barnen.

3. När man väl har gift sig så är man gift. Det är ett livsförbund med många prövningar. In varietate concordia. När makarna Rapace skulle skilja sig intervjuade Aftonbladet Ola och skrev: ”Det som spökade i ex-makarna Rapaces äktenskap var vardagsslentrianen - Äktenskap, bostadsrätt, schemalagda hämtningar och lämningar”. Jaha, och vad trodde han ingick i ett äktenskap? Väx upp, Ola! Är man för fin för vardagens allehanda och inte särskilt glamorösa göromål så kanske man ska fundera på något annat än äktenskap.

4. Vinnlägg dig om disciplin. Disciplin låter tungt och är nog inte särskilt inne, men livet funkar bättre då. När jag började studera insåg jag att jag mådde bäst av att gå upp i tid varje morgon, gå till skolans bibliotek och arbeta med regelbundenhet. En viss vana av disciplin har man nytta av i olika livsskeden.

Strömsrum nära bli lågornas rov 1922

Tråkiga rubriker i tidningen den 2/6 1922.

1922 var det ytterst nära att Strömsrums herrgård hade brunnit ner. En svår brand totalförstörde ena flygelbyggnaden, samt ladugårds- och magasinsbyggnader. Branden startade förmodligen på kassör Jakobssons kontor på övre våningen i västra flygelbyggnaden. Sex hästar och sex nötkreatur innebrändes. Två personer skadades svårt under släckningsarbetet och en man stångades av en tjur. Eftersom vinden låg på mot huvudbyggnaden var även det gamla träslottet hotat. Vid ett par tillfällen fick branden fäste på västra gaveln, men man lyckades släcka elden. Nedan visar jag artikeln från lokalpressen den 2/6 1922. Branden inträffade troligen den 31/5. Klicka på bilderna för större format.























Artikel, del 1.























Artikel, del 2.


Rakt fram ser vi den flygelbyggnad som brann ner. Här framgår också hur nära det var till huvudbyggnaden som syns i vänster bildkant.


Västra flygeln som brann syns här till vänster.

Jag ska försöka skriva ett par artiklar om Strömsrum inom de närmaste veckorna. Det mesta är nog redan skrivet och återfinns i Ålems sockenbok, men något ska det väl kunna bli. Strömsrum är en fantastisk plats och min dröm är att någon gång få bli visad runt i träslottet. Drömma kan man ju alltid.

Nybro Open väntar för GIF

Nybro Open
Den 8 januari stundar Nybro Open för Mönsterås GIF. Förra året lyckades GIF gå till kvartsfinal där det tog stopp mot Gullabo/Gullaboås (div 4).

I år blir det betydligt tuffare. GIF hamnade i samma grupp som Hossmo (div 4), Bergkvara (elitfyran) och Ängö (div 5, av mig tippat topplag). En neutral betraktare skulle nog betrakta allt annat än en sistaplats som en framgång. Men jag tycker man skall spänna bågen och sikta på en topplacering. Det gäller att höja sig över den torra realismen. Inomhusfotboll skiljer sig ju ganska mycket från utomhusfotboll och divisionerna behöver inte betyda så mycket. Jag vågar påstå att de här inomhuscuperna inte säger någonting om hur det sedan går i det riktiga seriespelet. Men det är alltid bra att få känna på lite motstånd. Ängö står väl för det mest intressanta motståndet då de blir GIFs motståndare även i seriespelet.

Någon undrade varför jag bara nämnde GIFs senaste nyförvärv med initialerna, och inte skrev ut hans namn. Förklaringen är enkel. Spelaren har för något år sedan deklarerat att han inte vill bli omskriven på bloggen. Rent juridiskt finns det inga hinder för att skriva ut namn, så länge ingen smädas. Det går under yttrandefriheten, och den gäller även för privata bloggar. Men eftersom jag inte vill jäklas i onödan, valde jag att respektera önskan. Spelaren och jag har inget otalt med varandra. Den dag som spelaren blir uttagen i startelvan gör jag sannolikt en annan bedömning. Det blir alldeles för torftigt att skriva: ”XX gjorde ännu en gång mål för GIF” eller ”GIFs nya stjärnskott XX gjorde idag sin bästa match i GIF-tröjan och var bäst på plan”. Den som blir uttagen i representationslaget kommer också att namnges. Det tycker jag är en rimlig kompromiss.

**Tyvärr har kommentarerna krånglat lite sista tiden, varför jag först idag kunde publicera några kommentarer som skrev den 30/12.

Lasse Skräddare och Ragnill Skomakare - Mönsterås på 1500-talet, del II

För drygt en vecka sedan publicerade jag en övergripande artikel om Mönsterås på 1500-talet. Idag ska vi försöka få en bild av vilka som ägde och bebodde tomterna på Åsen.

Några idealiska källor finns inte. Tidens jordeböcker, de sk landskapshandlingarna, tar inte upp alla tomter, utan många gånger endast krono- och kyrkotomter som i någon mån även nyttjades som jordbruksmark. Frälsets, dvs adelns tomter, upptas bara undantagsvis när det gäller orter av Mönsterås karaktär. Ändå vet vi att adeln hade tomter på Åsen eftersom de ibland upptas i adelns egna jordeböcker. Om vi summerar de källor som finns framträder ungefär följande bild vad gäller tomternas ägare på Mönsterås under 1500-talet.

Kronans och kungens egna tomter
Kungen innehar fyra tomter från 1530-talet då jordeböcker finns tillgängliga. Sannolikt är det dessa fyra tomter som 1351? upptas i jordeboken efter Israel Birgerssons (Finstaätten) efterlämnade gods. Minst tre av tomterna gick sedan via olika arv vidare till Sten Sture och upptas i hans jordebok från 1400-talets slut. Tomterna går därifrån vidare till Gustav Vasa på 1500-talet.

Adelns tomter
Bielke: 4-8 tomter. Vid 1500-talets början verkar Bielkeätten på Kråkerum ha haft fyra tomter på Åsen. 1578 nämns sex tomter med hus och en ödegård där Kalmar borgare hade byggt en köpmannabod. Vid 1600-talets början innehade man 8 tomter.

1498 har ätten Moltke en gård som räntar 2 pund smör och bebos av Håkan Djure.

1560 upptas två tomter i Birger Nilssons (Grip) och hans hustrus Brita Joakimsdotters (Brahe) jordebok. Den ena är Mönsterås Klockaregård.

1592 nämns en Per Persson som skall ha en tomt i Mönsterås med köpebrev från 1557. Han klagar dock då en Lyder Persson och hans arvingar har innehaft marken i över 30 år.

Totalt verkar adeln ha haft ca 10 tomter på Åsen.

Kyrkans tomter
Kyrkan hade tre tomter, samt utjorden Klockarehorvan.

Klostertomter
Tre klostertomter/utjordar anges under 1500-talet. Det är sannolikt samma tomter som nämns i medeltida dokument. 1378 ger Erengisle Sunesson (båt) jord i Mönsterås, som räntar 3 öre till Vadstena kloster. 1447-1502 har Vadstena kloster två hemul, som 1502 är i en tomt, med räntan 2 örtugar. Även klostret söder om Mönsterås anges ha en horva 1447-66. Denna ligger senare under Åsevad, för att sedan sannolikt skrivas till Mönsterås igen. Klostertomterna registreras som klostertomter även sedan kungamakten stängt alla kloster. Låt vara att Gustav Vasa skonade Vadstena kloster lite längre än andra kloster. Tomterna torde därmed egentligen tillhöra kronan, som i sin tur ibland lät adelsmän få dem.

Skattetomter
Fram till 1500-talet mitt upptas två skattegårdar på Mönsterås, dvs gårdar som bönderna själva ägde. Den ena skrivs från 1550-talet ömsom under Högemåla ömsom under Mönsterås. Den andra försvinner mystiskt från längderna.

Totalt sett förefaller Mönsterås ha haft omkring 20 tomter på 1500-talet. Som en jämförelse kan anföras Mönsterås på 1700-talet som då hade omkring 40 tomter.
De flesta av tomterna torde ha varit bebyggda, även om några periodvis anges vara öde. En och annan tomt uppges också ha bodar. Många av tomterna hade säkerligen också små åkertäppor och ängspartier.

Älvsborgs lösen 1571
Vilka människor var det då som bodde i Mönsterås på 1500-talet? Jordeböckernas uppgifter är ofullständiga och ger bara små glimtar av befolkningen. Älvsborgs lösens uppbördslängd från 1571 ger emellertid en tämligen fullständig förteckning över befolkningen ( i alla fall i antal hushåll räknat) eftersom i princip alla hushåll skulle vara med och betala extraskatten. Enligt Älvborgs lösen fanns följande hushåll i Mönsterås:

Suen Arvidsson – hr Thures tienare. Silver. 3 ¼ lodh.
Anders Hockansson, ibidem. Silver. 5 lodh.
Jöns Holm, ibid. penningar 13.
Oluff Månsson, penningar 3.
Esbiörn Holm, penningar 10 ½. Silver 1 lodh.
Gregers Matsson, penningar 5, 4 1/5 öre.
Klämitt Jönsson, penningar 1 ½.
Erich Finne, penningar 5, 4 ½ öre.
Byrge Önning, penningar 2.
P dragare, penningar 4 ½.
Hustru Ragnill, penningar 2 ½.
Lasse iäppa, ibidem, penningar 2, 6 öre.
Silfuast Humbla, penningar 2.
Jöns Klockare, penningar 3.
Nils Skräddare, penningar 7 ½.
Karin Getting ibidem, penningar 3 ½.

Totalt upptas således 16 hushåll. Efter vissa personer står det ibidem, som betyder på samma plats, vilket kan antyda att de delade tomt. I så fall var de 16 hushållen fördelade på 12 tomter. Vanligtvis brukar man multiplicera antalet hushåll med 6 för att få fram den ungefärliga befolkningsmängden. Räknar man så skulle Mönsterås vid denna tid ha haft en befolkning på omkring 96 personer. I Mönsteråsboken gissar man på 75 invånare. Förmodligen kan man inte räkna på det sättet för Mönsterås. Tittar man på 1600-talets befolkning i Mönsterås, då vi har bättre källor att tillgå, så utgjorde ensamhushållen mellan 50-75%. Det finns ingen anledning att tro att det var annorlunda på 1500-talet. I så fall torde 16 hushåll motsvara en befolkning på mellan 40 och 60 personer, barn inkluderade.

Suen Arvidsson som nämns först anges vara herr Thures tjänare. Thure var förstås ingen mindre än Thure Bielke till Kråkerum som således såg till att ha en representant på Åsen.



Älvsborgs lösen 1571. Alla hushåll på Mönsterås upptas i förteckningen.


Lasse Skräddare, Ragnill Skomakare och andra mönsteråsare på 1500-talet
Även jordeböckerna namnger vissa av invånarna på 1500-talet. Den ena av skattegårdarna innehades omkring 1536-1550 av Per Svensson. Den andra ägdes under många år av en Christiern Nilsson. En av skattegårdarna ägdes under 1560-talet av Mickel Önning. Sannolikt var den Byrge Önning som nämns i Älvsbors lösen 1571 en släkting som eventuellt satt på samma tomt.


P Svensson i jordeboken från 1536, en av de första kända mönsteråsarna.


Den första kvinnan som möter oss med namn i längderna är en Ragnill Skomakare 1545.

1547 dyker Lasse Skräddare upp som bosatt på en av klostertomterna. Om Lasse vet vi lite mer än de andra. 1562 får han nämligen böta 1,5 mark för det som domboken, enligt Ivar Modéers tolkning, kallar ”läppe greel”. Förmodligen står det dock läppegield, vilket i så fall betyder att han fällt okvädinsord och smädelser. Det är svårt att veta exakt vad 1,5 mark var värt. Men vid 1500-talet slut motsvarade en tunna råg 7 mark. På 1570-talet bör en ko ha kostat omkring 10 mark. Förmodligen var 1,5 mark ett ganska litet bötesstraff. Hade man slagit någon på käften fick man i regel böta 3 mark. Vid värre misshandel kunde det bli bortåt 6 mark. Hade du råkat kvista av några grenar från en ek kunde du få böta 8 mark.

Andra personer som omnämns på 1500-talet är; Bonde Svensson (1545-1548), Per Snickare (1554), (Börje) Finne (1554), Jon Si(u)lhammare (1558), Nils Målare (1561-1562), Måns Smed (1562), Märith Stenhuggare (eventuellt står det Märith Sten tiggerska) (1563), Esbjörn Holm (1563-1580-talet), Elin Målare (1563-1570), P Vagnsmakare (1563-1566), P Dragare (1570-1590-talet), P Skomakare (1572-1600-talet), Adster (Asser) Klockare (1590-1600-talet), Arvid Skräddare (1590-1599), Elin Siulhammare (1590-1599), Mats Finne (1589-1600-talet), Olof Smed (1599-1600-talet).


1563 fanns det en Märith på Åsen. Men hette hon Stenhuggerska eller Sten tiggerska?


1565 hittar vi bland andra Esbjörn Holm, P Vagnsmakare och Elin Målares på Mönsterås.

Mycket närmare än så kommer vi nog inte 1500-talets människor. I vissa avseenden var de oss säkert ganska lika. Men det är svårt att tro att det kompakta mörkret, sjukdomarna och de ständigt återkommande krigshoten inte satte sina spår. De flesta undersökningar pekar också på att både medeltiden och 1500-talet var en betydligt våldsammare tid än idag. Risken att utsättas för våld var sannolikt flera gånger större än idag, även om fallet med Lasse Skräddare också visar att man gjorde upp i rätten. Hur som helst - mot bakgrund av hur lätt smockan hängde i luften och hur snar man var att dra någon inför tinget, så kan man nog på goda grunder utgå ifrån att 1500-talets Mönsterås präglades av en stark hederskultur.

Källor och litteratur
Artikeln bygger huvudsakligen på egna forskningar i Smålands handlingar (jordeböcker) och Älvsborgs lösen. I övrigt har följande litteratur använts:

Ivar Modéer - Stranda Härads dombok 1560-1562, i: Stranda 1929.

En bok om Mönsterås, 1963, sid 379f.

Det medeltida Sverige 4:2, Småland: Handbörd, Stranda, 1990, red: Olle Ferm.

Statistik för Mönsteråsbloggen – december

Besökare



Mönsteråsbloggen hade, enligt Susnet, i december 5472 besökare, vilket kan jämföras med 5832 i november och 5717 i oktober.
Kommentar: Precis som väntat så blev julmånaden december en något svagare månad, även om tappet inte blev så stort som förväntat. 2009 hade bloggen 4144 besökare i december.

Unika besökare per dag i genomsnitt enligt Susnet: 174 (november 195, oktober 188)

Mönsteråsbloggen är just nu den åttonde mest besökta bloggen av 597 registrerade bloggar i Kalmar län, enligt Bloggportalen.
Kommentar: Ett steg upp sedan november. Flera bloggar tappar i december, vilket gör att jag ändå håller ställningarna.

Ämnesfördelning



Så här fördelade sig inläggen i december (novembers siffror inom parentes):

Mönsterås dagsaktuellt – 17,6 % (25)
Lokalhistoria (Mönsteråsbygden) – 52,9 % (47,5)
Lokalfotboll – 11,8 % (17,5)
Övrigt – 17,6% (10)
Kommentar: December är ofta en händelsefattig månad vad gäller fotboll och politik, varför lokalhistoria ökar något.

Statistik från Google Analytics
Unika besökare i december: 5493 (enligt Susnet 5 472). 68,7% av dessa är återkommande besökare (66,8% i november). Ca 47% besöker bloggen minst varannan dag (ca 40% i november). Ca 37% besöker bloggen minst 26 gånger per månad. Ca 20% besöker bloggen minst 50 gånger per månad. Ca 9% besöker bloggen mer än 100 gånger per månad.
Kommentar: Ungefär 2/3 av bloggens besökare utgör alltså vad man kan kalla en trogen läsekrets.

Bloggen har färre besökare fredagar och lördagar.

Den genomsnittlige besökaren stannar 1 minut och 41 sekunder. (i november 2 minuter och 22 sekunder.)
Kommentar: Kan den minskade tiden möjligtvis bero på julstress?

Hur hittade besökarna hit (%), november inom parentes: Direkt trafik: 47,18 (55,39), Sökmotorer: 36,48 (32,12), Hänvisningswebbplatser: 16,33 (12,49).

Besökarnas webbläsare (%), november inom parentes: IE: 57,05 (55,37), Firefox: 28,64 (31,10), Safari: 5,63 (6,43), Chrome: 7,80 (6,20), Opera: 0,79 (0,75).
Kommentar: Jag är lite förvånad att IE ökar igen efter flera månaders tapp. Kanske en tillfällig trend. Däremot kan Chromes uppgång och Firefox nedgång nog vara början på en långsiktig trend.

Besökarnas operativsystem (%), november inom parentes: Windows: 91,51 (90,71), Mac: 5,72 (6,17), iPhone: 1,87 (1,66), Linux: 0,67 (0,78), SymbianOS: 0,04 (0,18), Android: 0,12 (0,06), iPad: 0,06 (?).
Kommentar: Windows behåller sin starka ställning.

Windowsandelen kan i sin tur delas upp enligt följande (%), november inom parentes: XP: 47,88 (46,11), Windows 7: 28,65 (27,15), Vista: 21,99 (25,22), Server 2003: 1,00 (1,01), 98: 0,38 (0,45), 2000: 0,11 (0,06).
Kommentar: Vista verkar äntligen börja tappa.

Utöver svenska besök har bloggen haft besökare från många andra länder, exempelvis: USA: 90, Tyskland: 41, Norge: 25, Danmark: 25, Finland: 16, England: 14, Nederländerna: 11, Italien: 7, Spanien: 5. Bland de mera exotiska inslagen kan nämnas Thailand, Argentina, Irak och Nya Zeeland.