Mönsterås GoIF inför höstsäsongen

Mönsterås möter Trekanten på måndag
På måndag drar ”höstsäsongen” igång igen för Mönsterås GoIF med hemmamatch mot ett lag som öser in nästan fem mål per match. Jag talar förstås om obesegrade serietvåan Trekanten (i realiteten serieledare efter som man spelat två matcher mindre än Torsås). Egentligen vände säsongen redan i juli då Mönsterås besegrade Ljungbyholm på bortaplan.

Höja lägstanivån
Vad ska man då kunna tro om Giffarnas möjligheter i serien? Laget gjorde ju en klart godkänd vårsäsong, många fina matcher och bara ett par bottennapp. Och det är väl det där sistnämnda det handlar om att undvika. Om Mönsterås kan avhålla sig från att förlora mot lag som Möre och Mörbylånga, så ska man kunna vara med och slåss i toppen. Det handlar om att höja sin lägstanivå och att behålla spelet under 90 minuter. Å andra sidan är lag som Mörbylånga, Söderåkra och Rockneby på gång, så jag misstänker att serien blir ett riktigt getingbo. Med risk för att vara lite tjatig, så har Mönsterås ett spelskickligt men ungt lag som kanske hade behövt ytterligare ett par äldre och större spelare för den där perfekta mixen som krävs för serieseger.

Allt annat än en hedersam förlust är en sensation
Om vi ska vara riktigt ärliga och realistiska så tyder mycket på att det blir svårt att nå Trekanten och Torsås som leder serien i överlägsen stil. Men om Mönsterås lyckas besegra Trekanten nu på måndag så kan det förstås utveckla sig helt oförutsägbart. Förra mötet förlorade Mönsterås med 2-6, även om man hade 2-2 i halvtid. Men allt annat än en hedersam förlust på måndag vore en sensation skulle jag vilja påstå.

Tränaren måste ändå få laget att tro på att en vinst är möjlig, tvärtemot vad min torra analys pekar på. Å andra sidan kan min och andra dysterkvistars provocerande pessimism kanske ingjuta lite jävlar anamma i laget så att de vill bevisa att jag hade fel. Inte mig emot.

Stabilt
Annars ser det, enligt lagkapten Daniel Wesslund, stabilt ut. Laget verkar i stort sett få behålla sina spelare. Någon kanske försvinner för studier, någon återvänder hem. Någon större turbulens kan man dock inte tala om, utan man siktar på att haka på topplagen. Laget har ju genomfört några tuffa träningspass den senaste tiden och spelat ett par träningsmatcher – 1-1 mot Långemåla och 3-4 mot Kåremo (efter ett hårt träningspass dagen innan). Förlusten mot Kåremo kanske får en och annan att sätta kaffet i vrångstrupen, men det ska man nog inte göra. Träningsmatcher kan som jag ser det aldrig tillmätas någon avgörande betydelse. Än mindre säger de något om hur det kommer att gå i höst. För tvärtemot vad tränare och andra ibland säger, så har man aldrig samma koncentration och inställning under en träningsmatch.

Hoppas nu laget går in för att ha roligt på planen. Jag tror det handlar mycket om det för Mönsterås – att koncentrerat våga spela ut. Vi ses på måndag!

Vilka kommer att ges dispens från strandskyddet i Mönsterås?

Här vid Oknö lär ingen få dispens från strandskyddet, om vi skall tro kommunalrådet Roland Åkesson. Men var och i vilken omfattning kommer det att ges? Med vilka konsekvenser? Och till vem?

Trix med strandskyddet
De senaste dagarna har vi kunnat läsa om hur Gotlands landshövding Marianne Samuelsson medvetet och genomtänkt har gjort sig till egen härskare över strandskyddet genom att gynna en rik företagare som tillåtits trixa med strandnära bebyggelse, tennisplaner och dylikt. (läs ex. här och här).

Kommunernas ansvar
Som mönsteråsare kan man ju undra hur det skall bli här nu när kommunerna har fått eget ansvar att besluta om dispenser från strandskyddet, (läs ex. här). Kommunalrådet Roland Åkesson och Centern har ju länge eftersträvat detta för att göra kommunen mer attraktiv för ekonomiskt framgångsrika, vilket förstås är tänkt att leda till en positiv spiral av nya skatteintäkter etc. Två frågor infinner sig:

1. Vilka kommer att ges dispens från strandskyddet i Mönsterås?
Kommer man att likt Marianne Samuelsson gynna vissa utvalda grupper? Jag misstänker att sådana som jag icke göre sig besvär om vi till äventyrs skulle få lite pengar och vill bygga en stuga i närheten av kusten.

2. I vilken omfattning kommer kommunen att ge dispens från strandskyddet och vilka blir konsekvenserna?
Strandnära tomter är ett lockbete som rika ivrigt brukar nafsa efter. Visserligen har Roland Åkesson försäkrat att Oknö skall lämnas ifred, men Mönsterås har ju ytterligare några mil unik kust. Men mot bakgrund av vad man redan har tillåtit på Oknö när det gäller privata året runt bostäder i unik miljö, så bävar jag lite inför det som komma skall. En följdfråga här är förstås hur dispenser kommer att påverka kustmiljön, natur, fågelliv och rekreationsmöjligheter för allmänheten.

Man ska inte gå händelserna i förväg, men frågorna skall ställas.

Gammalt flygfoto över Mönsterås

Här har vi ett gammalt flygfoto över Mönsterås. Det är kanske i minsta laget, men om man klickar på det blir det något större. Ett tips är att använda förstoringsglas. Jag har lite svårt att datera det, men det är i alla fall taget före 1950, sannolikt 1940-tal då man började komma igång med flygfotografering på allvar i Sverige.

Det här skulle man ju kommentera hur mycket som helst, men jag nöjer mig med några få iakttagelser.
1 – Utgå från kyrkan och gå västerut. Där villorna idag breder ut sig kvarter efter kvarter fanns då bara vida fält.

2 – Följer man fälten norrut så ser man att hyreshusen vid Pionjär-, Haga-, och Bryggerigatan inte var byggda ännu. Längre norrut anar man att flertalet av husen vid gamla Mölstad inte heller fanns än.

3 – Följer man Storgatan söderut från kyrkan så ser man sedermera flera hus som inte finns kvar idag.

4 – Lägg märke till broarna ut mot Kråkerum. Någon järnväg ut mot Mönsterås bruk fanns ju av givna skäl inte än, men man kan ju lista ut hur de senare drog den över den lilla ön 1972.

5 – Observera hur Sjögatan och hamnområdet såg ut och hur det skiljer sig från idag.

Tonix chockade dansbandsvärlden 1977

Tonix - ett dansband från Mönsterås
Dansbandet Tonix kommer, som de flesta säkert vet, från Mönsterås. Personligen delar jag hellre rum med skorpioner än dansar och har därför lite svårt för musik där man förväntas röra på sina extremiteter. Hur som helst – Tonix bildades 1967 och finns än idag.

Tonix scenkläder genom tiderna
Betydligt intressantare än musiken är att följa modets växlingar i scenklädseln. Den som idag besöker Tonix hemsida får se grabbarna spexa i jeans och vit t-shirt. Det fanns en tid när det såg annorlunda ut. Mycket annorlunda. Här följer några bilder från olika epoker. Fler vykort och skivomslag återfinns på Tonix hemsida. OBS: det är inte mitt syfte att göra narr av orkesterns kläder.


Här ser ni Tonix från 1973 då gruppen slog igenom i Sverige. Inga konstigheter alls. Så skulle jag själv kunna gå klädd, även om nedstoppad t-shirt inte riktigt ligger för mig. Inte heller vita skor. Ingen riktig proggkänsla kanske, men inte långt ifrån.







Därefter följde en period fram till 1977 med klassiska dansbandsdräkter.






















Detta är min favorit med stickade eller rent av virkade nät över kavajerna. En helt sanslös klassiker. Det här är oslagbart. Jag förlåter er gärna.



Den här gula dräkten håller också hög klass. Observera de stilrena 70-talsfrisyrerna.




Eller varför inte denna från 1976 där grabbarnas bringor ges en framträdande roll. Kanske ville man ge tidens barbringade diskokungar en match.

























Nakenchock har vi väl alla läst om. Men här kommer en dansbandschock. 1977 chockade Tonix dansbandsvärlden genom att överge de extravaganta dräkterna till förmån för en mer vardaglig personlig touch. Jag tror Tonix var föregångare som övergav dräkterna på ett ganska så tidigt stadium. T-shirt, pullover, skjorta eller väst – spelar ingen roll. Kom som du är. Tonix är grabbarna hela dan. Typiska mönsteråskillar helt enkelt.



Återfall är alltid tragiska. Och Tonix kunde inte hålla sig särskilt länge innan det var dags för någon slags kollektiv klädsel igen, dock med viss variation i linnet. Stilrent och lite fräckt anarkistiskt på samma gång. 1980-talet var kavajernas och hockeyfrillornas årtionde. Här ett kort från 1983. En medlem har varit lite extra fräck och slängt kavajen över axeln. Om inte det här gjordes med glimten i ögat så…

Varför började man gå in i fotostudio förresten? De första korten med Oknöliknande bakgrunder var trevligare.























På 1990-talet är det lite mer jackskjorta och byxor över det hela. Bandet är inte längre så tight och konservativt uppställt, utan det experimenteras lite med typsnittet. Återigen trixar Tonix med gult. Det har ju funkat förr.

För vidare analyser av Tonix skivomslag, besök gärna sidan Katastrofala omslag. Sök där på Tonix.

Vyer från Storgatan

Detta kort är taget där Storgatan möter Torggatan i Mönsterås.

Thegerströms bageri
Till vänster syns Thegerströms bageri som byggdes på 1890-talet av bryggmästare Paul Schmid. Innan det blev bageri fanns där en ölhall med biljard. Längre tillbaka i tiden stod där ett par småstugor.

Hus revs
Till höger bakom träden syns ett hus som revs när dagens bank byggdes. Där fanns förr Nygrens pappershandel, bleckslageri, urmakeri och taxistation.

Hus flyttades
Mellan dagens bankhus och Modéerska huset låg förr sex hus som flyttades 1871 i samband med en gatureglering. Torggatan fanns ju inte på den tiden.

Offentliga toaletter
Ungefär vid bildens nedre högra hörn fanns förr nedgångar till offentliga toaletter som gömde sig under den lilla parken. Jag vill minnas att det fanns två trappor - en till herr- och en till damtoaletter. Det måste väl vara en tio femton år sedan de ingångarna murades igen. Undrar om toaletterna finns kvar där nere eller om man grävde bort allt och fyllde igen. Någon som vet?


En äldre vy från andra hållet jämfört med ovanstående kort. Längst bort syns Modéerska handelsgården.

Litteratur
PRO´s cirkel "Från minnenas gömslen", 1984.

Promenadkarta. Kulturvandringar....etapp 1.

Daniel Olofssons Krokstorp

Om någon är intresserad av byn Krokstorp i Fliseryds socken, så finns nu en populärvetenskaplig artikel som översiktligt skildrar byns historia från medeltiden fram till slutet av 1700-talet.

Någon gång kommer en mer detaljerad bok som även omfattar den del av byn som ligger i Mönsterås socken. Boken kommer också att följa byn till nutid och ha längre resonemang om det mesta.

Men under tiden så får denna artikel ligga ute. Daniel Olofssons Krokstorp.

Artikeln återfinns även via min nya portal för Mönsterås Historia.

Mönsterås Kommun satsar mest i hela länet på den politiska verksamheten

Mönsterås kommun satsar mindre än länsgenomsnittet på kultur, drygt 700 kr per inv och år, jämfört med genomsnittet på drygt 1000 kr. Den politiska verksamheten i huset mitt emot biblioteket får destu mer, drygt 1000 kr jämfört med medelkommunens drygt 700 kr.

Barometern/OT har grävt fram intressant statistik
För ett par veckor sedan skrev jag följande om lokalpressen:

I Mönsterås har kommunledningen varit väldigt duktig på att förmedla en version av det välskötta Mönsterås med nöjda invånare. Lokalpressen förmedlar i regel denna bild helt okritiskt genom att tillsammans med ett nöjt kommunalråd redovisa den årliga undersökningen som kommunen beställt från något institut. Jag har dock själv märkt att samtal med människor, samt val av annan statistik ofta ger en helt annan bild av Mönsterås.

Månne Barometern/OT har läst min blogg, för nu gör man precis det jag efterlyste – tar fram annan statistik på eget bevåg. Anders G Bergquist redovisar utmärkt en del intressanta siffror för Mönsterås. Läs artikeln själva så får ni se. Se även här.

Lite på kultur, fritid och missbrukarvård. Mycket på politisk verksamhet
Vi får bland annat veta att Mönsterås Kommun satsar mest i hela länet på den politiska verksamheten per invånare. Däremot ligger Mönsterås långt under medel när det gäller satsningar på kultur, fritidsverksamhet, socialen samt förskole- och fritidsverksamhet. Att utgifterna för socialbidrag och missbrukarvård är låga kan ju i och för sig tolkas positivt, men då borde det ju å andra sidan finnas pengar att fördela på de områden som idag får väldigt lite.

Nå, artikeln visar hur spännande lokalpressen kan bli när den gör sitt jobb och granskar makten själv och inte bara skriver om de undersökningar som kommunpolitikerna vill lyfta fram. Läs gärna om den statistik jag själv grävde fram vid ett tidigare tillfälle.

Ny portal för Mönsterås historia

Jag har skapat en ny portal för Mönsterås historia. Vissa justeringar i portalens utformning kan ske.

Syftet med portalen är att överskådligt lyfta fram i första hand ny forskning och förbisedda aspekter av Mönsteråsbygdens historia. De flesta länkarna går än så länge till artiklar som publicerats på bloggen, men där finns även några längre artiklar som inte har passat som blogginlägg.

Min förhoppning är att portalen skall bli en resurs för alla som är intresserade av hembygdens historia.

Mönsterås historia.

Finsjö missionshus

Finsjö missionshus uppfördes 1924. Allt material skänktes av medlemmarna som också byggde huset på lediga stunder.

Missionshuset i Finsjö några kilometer norr om Fliseryd invigdes den 30 november 1924. Huset byggdes av missionsföreningens medlemmar på lediga stunder.

Till en början var väl Finsjö att betrakta som en utpost till Fliseryds missionsförening som hade bedrivit predikoverksamhet i Finsjö sedan 1890-talet. Men huset man då nyttjade brann ner vid 1900-talets början. När medlemmarna blev allt fler uppstod behov av en ny byggnad.

Jag är osäker huruvida Finsjö missionsförening finns kvar, eller om man hela tiden har tillhört Fliseryds missionsförening. Så vitt jag vet firas det ännu gudstjänst i lokalen med jämna mellanrum.

Se gärna mina tidigare inlägg om bygdens missionshus: Grimhult och Sibbetorp.

"5-öresbasarna var outbildade översittare" - Kurt Nilsson berättar om ett arbetsliv i folkhemmets skugga, del I

Min far, Kurt Nilsson, lever idag ett stilla pensionärsliv, men minns tiden som arbetare i det svenska folkhemmet.

Introduktion
Min far Kurt Nilsson föddes 1934 och växte upp hos fosterföräldrar i en gammal backstuga i Krokstorp i Fliseryds socken. På den tiden fick man börja arbeta i unga år. Någon utbildning utöver folkskolan var inte att tänka på. Denna artikel handlar om min fars arbetsliv från mitten av 1940-talet till tiden runt 1990. På ett sätt tillhörde han folkhemmets vinnare som successivt fick det bättre. Å andra sidan fick han betala ett högt kroppsligt pris, vilket man sällan uppmärksammar när man minns folkhemmets framgångssaga.

Torvmossen
Det första arbetet var på en torvmosse mellan Grimhult och Fliseryd där Kurt jobbade två somrar.

- Jag cyklade till mossen med min pappa Algot. Jag gick ännu i skolan och räknades som minderårig, så arbetet var inte så tungt. För pengarna fick jag min första cykel. Det var en knallröd Rex Duplex med delad ram som jag köpte av Aldor på Sjögatan för 350 kronor, säger Kurt.

Torvmossen ägdes av en Melin och basar var Gunnar och Birger Hägerström. Arbetet bestod i att plocka de tomlappar från linbanan som hade transporterat torven.
























En så´n här cykel, fast röd, köpte min far för pengarna han tjänade på torvmossen.

Sandbäckshults Träindustri
När min far var 15 år flyttade han till sina släktingar Alvar och Aina på Torget 8 i Mönsterås. Han började då jobba på Sandbäckshults Träindustri där han förblev till 1955 då företaget gick i konkurs. Till jobbet tog man sig med tåg eller rälsbuss som på den tiden trafikerade Mönsterås-Tålebo-Sandbäckshult.

Först jobbade Kurt vid en cirkelsåg, därefter vid en livsfarlig hyvel där flera hade förlorat sina fingrar, sedan vid märkmaskinen. Sista tiden jobbade han vid snickerifabriken.

- Jag trivdes bra i Sandbäckshult. Vi var ett härligt gäng. Gösta Franzén brukade kasta spånbollar, säger Kurt. Andra arbetskamrater var Alvar, ”Stig Enarmarn”, "Lång-Kalle" och ”Robert i Hornsö”.


Kurts arbetskamrat Ivan går balansgång vid Sandbäckshults träindustri. I bakgrunden kamraterna Ove och Åke.















Min far minns att Alsterån svämmade över in på fabriksområdet ibland på vårarna. En vår drabbades hela fabriken varvid flera elektriska motorer vattenskadades.

Efter konkursen stämplade min far en period och tvingades gå till Gunnar Andersson på arbetsförmedlingen som på den tiden låg på Sjögatan. Men någon långtidsarbetslöshet fanns inte på den tiden, så det blev snart ett nytt jobb.

Tegelbruket – en farlig arbetsplats


Tegelbruket vid Herrstorp.

Min far började därefter på tegelbruket där han jobbade mellan 1956 och 1961. Arbetet var tungt och farligt. Han berättar om vingliga överfulla vagnar som välte när de hårt pumpade däcken exploderade, om hissar utan skydd, klämskador, damm och värkande ryggar.


En tegelkärra från Herrstorps tegelbruk. När däcken exploderade kunde de överfulla vagnarna välta.








Sabotage av arbetet förekom. Min far, som annars var känd som en pålitlig arbetare, berättar att han brukade ta bort muttrar i takbjälkarna och slänga i maskinerna så att de stannade. Allt för att de skulle få vila sig. Detta var en klassisk metod som ibland tillämpades av arbetare världen över. Polis tillkallades. När konstapeln hade åkt erkände min far för tegelmästare Ljungberg som då svarade: ”Det trodde jag inte om dig Kurt. Men det var bra att du erkände. Då gör jag ingen anmälan, men du får betala för de muttrar du tog bort.”

Det hände också att de inte fick ut lönen i tid. En gång fick de åka ner till Birger Bejvel och kräva sin rätt. Det kunde bli ganska hotfullt emellanåt. (se även denna artikel)


Övre raden fr.v. Inge Banérsson, Arne Fransson, Tage Johansson, Åke Axelsson, Gunnar i Alebo och Börje Ljungberg. Nedre raden fr. v. Kurt Nilsson (min far) och Tore Ring.

Kurts berättelse fortsätter här.

”5-öresbasarna var outbildade översittare” – Kurt Nilsson berättar om ett arbetsliv i folkhemmets skugga, del II

Fortsättning på artikeln om min fars arbetsliv. (Del 1)

Tändsticksfabriken


Den gamla tändstickfabriken i Mönsterås.

Min far jobbade på tändsticksfabriken mellan 1961 och 1967 och trivdes väldigt bra. Det var Gotthard Nilsson som sökte upp min far och undrade om han verkligen skulle gå på tegelbruket hela sitt liv. Gotthard behövde en arbetare till tändsicksfabriken som han kunde lita på. Min far behövde ingen betänketid.

Man kan förstås undra varför min far inte sökte sig till Mönsterås Bruk som hade etablerat sig i Mönsterås 1959. Men till bruket kom inte vem som helst. Redan då gällde det att ha kontakter där ute och arbetarna vid bruket blev snabbt lite "finare" än andra med de finaste lägenheterna eller nya villor på Ljungnäs; en slags bruksarbetaradel helt enkelt.


Stickhacken där min far mestadels jobbade. En annan man skadade sin hand så illa i maskinen att handens ben stack ut. Fotot av min far Kurt Nilsson.

Åkerlund & Rausing
Efter tändsticksfabriken övertogs lokalerna av Åkerlund & Rausing och många av tändsticksfabrikens arbetare fick fortsätta där. De tillverkade bland annat domuskassar och min fars uppgift var att sätta dit handtagen. Där jobbade han bara ett år innan den fabriken försvann.

Allack
Därefter följde ett par år på Allack som tillverkade balkongplåtar och räcken. I början packade han plåtar. Eftersom en arbetare hade slutat blev min far förflyttad till måleriet. Där var det svårt att hinna med och min far trivdes aldrig riktigt. Dessutom var det skiftjobb som störde sömnen. Mina föräldrar hade nu flyttat från Öknen (området som en gång låg mitt emot El-Center) och bodde numera i en modern lägenhet i Elgerum.

Industrifjädrar/Stece - "De var outbildade översittare"
Efter Allack fick min far jobb på Industrifjädrar/Stece. Där arbetade han från slutet av 1960-talet fram till omkring 1976. Och när Stece kommer på tal blir min far allvarlig.

- Stece var fruktansvärt. Där fick man sitta vid en maskin och bocka. Det förstörde armarna och var hemskt enformigt. Tidsstudiemän kom med klockor och tog tiden. Det var hutlöst dåligt betalt på ackorden.

Basarna var inte heller trevliga.

- De var outbildade översittare, 5-öresbasar som såg till att jag inte fick ut ordentligt med lön om jag inte klarade ackorden. Så skulle det aldrig få gå till idag, säger Kurt. (5-öresbasarna fick 5 öre mer i timmen för att räkna ut vad varje arbetare hade jobbat)

Även om Kurt hade trevliga arbetskamrater som Alvar och Mulle så slutade det hela med att min far sade upp sig i ren protest.

- På den tiden kunde man göra det, säger Kurt.

Steceåren bodde familjen huvudsakligen på Torget där hyran var låg.

- Ja, det var den låga hyran som gjorde att vi kunde åka till Italien två gånger. Inte lönen på Stece, säger Kurt.

Skyddade verkstan/Samhall

Kurt vid tiden på Samhall.

Till slut tog det hårda kroppsarbetet ut sin rätt och Kurt fick omkring 1977 börja på det som på den tiden kallades Skyddade verkstan, sedermera Samhall.

- Hjärtat hade krånglat och ryggen var helt slut, berättar Kurt.

Fabriken låg i den gamla tändsticksfabrikens lokaler där Hjulet ligger idag. Senare flyttade den till området där Munken ligger. Min far jobbade först vid slipmaskinen.

- Det fanns inget ordentligt utsug och man fick i sig mycket damm. Senare fick jag börja vid svetsen där jag trivdes bra, säger Kurt.

Pensionär
Efter drygt tio år fick min far sjukpension och därefter vanlig pension. Kurt bor idag på Hagagatan och lever ett stilla liv som pensionär.

Den här artikeln har handlat om arbete. Både min far och livet har fler nyanser, men det får jag återkomma till vid annat tillfälle.

Mönsteråsbloggen ser tillbaka - inläggen jag minns bäst

Sedan jag startade Mönsteråsbloggen i april 2008 har det blivit 461 inlägg. De flesta kan hänföras till bloggens tre huvudteman: lokalhistoria, Mönsteråsaktuellt och fotboll. Målsättningen har alltid varit att ge fördjupning och perspektiv i en tid då yta och förenkling premieras. Sedan jag införde statistikfunktionen i februari har bloggens unika besökare tredubblats från ca 25 till ca 75 per dag enligt Susnets sätt att räkna.

Bloggartiklar försvinner snabbt och hamnar i arkivet. Nedan länkar jag till de inlägg jag minns bäst och som av olika skäl kändes särskilt roliga eller viktiga att skriva:

Lokalhistoria
Utedasset dolde en militärbunker, del 2, del 3.
En personlig favorit som omfattade spännande spaningar i skogen. Helt surrealistiskt. Som hämtat från en pojkbok från 50-talet. Skulle vilja ha den överst på bloggen alltid.

På spaning efter det Mönsterås som flytt VII - Torget
Torget har en särskild plats i mitt hjärta. Den här artikeln väckte många minnen till liv från en tid jag gärna skulle vilja få tillbaka.

Lennart Holm drev Holms kiosk i över 30 år.
Att få träffa Lennart Holm efter drygt 20 år var en höjdare.

Nakna damer och bowlingklot, del 2, del 3.
Kan väl bara säga att jag hade sanslöst roligt när jag gjorde denna. Och jo, offentliga skulpturer är lokalhistoria.

Folkparken som försvann.
En bortglömd bit av Mönsterås historia. Är jäkligt nöjd och stolt över denna artikel som jag här introducerar.

När rivningshysterin drabbade Mönsterås
Kändes fint att få lyfta fram ett annat Mönsterås än det vi ser idag.

Roxy – en klassisk biograf i Mönsterås. Jag såg filmer jag aldrig borde ha sett.
Roxybiografen – ja, nästan alla mönsteråsare har väl minnen därifrån. Nostalgi.

När Gud förvandlade brännvin till vatten
Tycker att min fars berättelse är en höjdare med kul sensmoral.

Dagsaktuellt från Mönsterås

Centern förlorade valet men vann makten – det dramatiska valet 1985.
Är himla nöjd med denna. Hur många vet hur Centern och Roland Åkesson kom till makten? Här får man svaret.

25 år vid makten. Hur länge skall det bli Roland Åkesson?
Ingen annan verkar ställa frågan. Kände mig nöjd när jag gjorde det. Hyfsad analys också.

Vad har Roland Åkesson och Urho Kekkonen gemensamt?
Den här var jag stolt över eftersom min fru kommer från Finland och jag från Mönsterås.

De svenska socialdemokraternas behov av fadersgestalter
Skrev detta första maj och tyckte jag fick till det ganska bra.

Mönsterås och Högsby slås ihop till Rolandsåsar
Mitt aprilskämt från i år. Ingen reagerade så antingen var det väl tråkigt eller för enkelt.

Mönsterås har en demokratisk bristsjukdom
Lyckas på lite utrymme och ganska offensivt sammanfatta vad jag känner.

Fotboll

På spaning efter det Mönsterås som flytt XII - Mönsterås AIF – historien om en bortglömd fotbollsklubb.
Den här artikeln krävde både forskning och ett trevligt möte med GIF-legendaren Curt Sundlöf.

Mönsterås 6 – Rockneby 3 – Fint Mönsteråsspel när Niki bjöd publiken på tre cirkusnummer av klass.
Innan matchen hade jag skrivit att ”ikväll besegras Rockneby och målskyttet lossnar”. Klart det var roligt att få rätt. En viktig seger och en rolig match.

Mönsterås 0 – Möre 3 – Egyptiskt mörker över Idrottsparken när GoIF halkade bort sig i ösregnet.
Hur beskriver man en förlust utan att vara sketsur? Jag gjorde så gott jag kunde.

Annat
Journalistikens uppgifter och mediakrisen
Allvarligt. Ettrigt. Ilsket. Stringent.

Introverta och blyga får upprättelse
Kändes fantastiskt att få skriva det här.

Småland i miniatyr - ett livsverk, del I

Vid Örnebäck strax utanför Fliseryd återfinns ett Småland i miniatyr skapat av Enar Berkeby. Alla bilder blir större om man klickar på dem.

Småland i miniatyr
Inga skyltar visar vägen, men den som söker sig mot Örnebäck strax söder om Fliseryd finner en fantastisk plats. I en gammal hage har nämligen träkonstnären Enar Berkeby i snart 20 år byggt ett Småland i miniatyr, en sekelskiftesby kallad Eneby med små bondgårdar, backstugor, lador, vedbodar, bäckkvarn, kyrka, skola och utedass. Den som vandrar runt på de små stigarna inser att det här är ett livsverk.

Storslagen blomsterprakt
Hagens andra halva består av en härlig trädgård med en storslagen blomsterprakt som för dagen hade lockat till sig flera vackra fjärilar.

Gästboken visar att den öppna trädgården har mellan en och tre besökare/familjer per dag under sommaren. Lite synd att ett så vackert konstverk skall gömmas i skogen.

Småland i miniatyr - ett livsverk, del II

I bakgrunden syns Enar Berkebys fina gärdsgård.








En påfågelfjäril trivs bland blommorna.

Mönsterås Bostäder fixar inte brandvarnare - utsätter hyresgäster för fara

Mönsterås Bostäders brandvarnare i Mölstad drabbas ofta av elfel, men om det sker under helgen får hyresgästerna ingen hjälp.

Brandvarnaren tjöt utan orsak
Klockan sex i morse började brandvarnaren plötsligt tjuta utan att det fanns någon rök. Eftersom brandvarnaren är elkopplad så kunde jag stänga av den via elskåpets säkring. Klockan nio ringde jag Mönsterås Bostäders jourhavande som inte sade sig ha elkunskaper för att lösa problemet. Jag skulle ringa igen på måndag.

Flera drabbade
Flera hyresgäster har drabbats av detta i Mölstadsområdet de senaste åren. Vår gick igång för första gången för ett par år sedan. Problemen började när de nya elkopplade brandvarnarna installerades för några år sedan. Be mig inte förklara detaljerna.

Struntar i vår säkerhet
Enligt lagen är samtliga fastighetsägare skyldiga att installera fungerande brandvarnare (Lagen om skydd mot olyckor, 2003:778, 2 kap 2 §). Det gäller förstås även Mönsterås Bostäder. I Mölstad gäller att bostadsbolaget även ansvarar för skötseln av brandvarnarna eftersom de är kopplade med livsfarliga elsladdar som kräver särskild utbildning. Nu struntar alltså bostadsbolaget i vår säkerhet under två dygn och kan därmed inte sägas uppfylla lagens intentioner. Varför har man jour om man ändå inte kan lösa ett ärende av säkerhetsbetydelse?

Folkparken som försvann

Dans i Åsevadsparken 1939.

Inledning
Förväntansfulla ansikten vid vändkorsen, storögda småkillar, dansande par, kulörta lampor, bygdespel, skjutbana, tombola, korv med bröd, kaffe, den insmugglade pluntan och så artisterna förstås. Jo, de äldre minns en tid när mönsteråsarna inte behövde åka till Timmernabben eller Blomstermåla för att dansa. Mönsterås hade nämligen en egen folkpark – Åsevadsparken.

De flesta ungdomar jag har pratat med var emellertid ovetandes om att det en gång legat en folkpark där deras lärosäten, Parkskolan och Mönsteråsgymnasiet, idag är belägna. Men Åsevadsparken var under 40 år en betydelsefull plats för rekreation, underhållning och gemenskap. Säkert har mer än en mönsteråsare där funnit sin livskamrat. Förutom denna, ibland förbisedda, sociala betydelse utgjorde folkparken en viktig ekonomisk inkomstkälla för ortens föreningar. En fin folkpark var också betydelsefull för en orts självkänsla. Folkparken var helt enkelt en statusmarkör och källa till stolthet i det svenska folkhemmet.

Ändå är Åsevadsparken något av ett mysterium. Ytterst få har kunnat ge konkreta minnen av artisterna som besökte parken. I synnerhet verkar folkparken vara utsuddad från Mönsterås kollektiva minne och officiella historieskrivning. I Mönsteråsboken från 1963, som var ett kommunalt beställningsverk, nämns Åsevadsparken nästan inte med ett ord, vilket är högst anmärkningsvärt med tanke på dess betydelse för föreningslivet. Det är som om kommunen inte ville kännas vid att det överhuvudtaget hade funnits en folkpark i Mönsterås. Jag började fundera på varför och hittade ett sannolikt svar.


Där Parkskolan och Mönsteråsgymnasiet idag ligger fanns en gång en folkpark. På kartan har jag försökt att rita in var dansbanan låg i förhållande till skolbyggnaderna av idag. De ritade strecken motsvarar parkens äng där man också förlade en del festligheter. Prickarna motsvarar det ungefärliga festområdet i övrigt.

Om du klickar på länken så kan du läsa min artikel om Åsevadsparken. Där kan man läsa om folkparkens tillkomst, uppgång och fall.

Historia skapas överallt där människor lever

Tant Sigrid i Krokstorp är lika intressant som herr Bielke på Kråkerum.

Museer försummar ofta den lokala historien om den inte har turismpotential
I en intressant artikel i dagens Barometern/OT berättar min gamle filosofimagister Anders Berg om sitt stora intresse för Figeholm och sjöfartens historia. I artikeln framför han en kritik mot Kalmar Läns Museum för att de mest fokuserar på skeppet Kronan och försummar den lokala sjöfartshistorien.

Anders Berg gör en helt korrekt iakttagelse. De centrala museerna satsar mest på uppseendeväckande inkomstbringande turistattraktiva projekt. Resten får hembygdsföreningar och andra ideella krafter försöka dokumentera så gott de kan. Det gör de i och för sig ofta bra, men ett aktivt stöd och resurser från myndigheten skulle givetvis underlätta forskningsprojekt och publiceringar.

Mönsterås historia – bara Kronobäcks klosterruin?
Samma tendens finner man i Mönsterås. Människor som kommer utifrån kan lätt få för sig att Mönsterås historia enbart handlar om Kronobäcks gamla klosterruin som ju har stått i fokus för uppmärksamheten de senaste åren i ett samarbete mellan Mönsterås Kommun och Kalmar läns Museum. Projektet har varit lyckat, men det är förstås olyckligt när Mönsterås historia så helt förknippas med en ruin där folk var verksamma under ett par tre hundra år. Även här har man tveklöst styrts av ruinens potentiellt inkomstbringande läge och tjusarkraft. Just nu pågår diskussioner om hur företagen skall kunna nyttja ruinen för sina syften. Så gör man en del av Mönsterås historia till bostadsgäst i kapitalismens fångtorn.

Historia skapas överallt där människor lever
Jag har en annan syn på historia, vilket jag hoppas återspeglar sig i Mönsteråsbloggens fokus. För mig skapas historia överallt där människor lever och jag låter mig inte styras av ämnets turistpotential. Därför är en torpare från Krokstorp eller en fiskare på Vållö lika intressanta som en munk vid Kronobäck eller en adelsman på Kråkerum. En backstuga lika intressant som en herrgård, en kiosk lika spännande som Mönsterås bruk, en varggrop lika viktig som en klosterruin.

Samarbete med hembygdsföreningen
Därför samarbetar jag med Stranda Hembygdsförening som jag tycker gör ett bra jobb. Även där fanns förr en viss fokusering på Mönsterås centrala delar – Storgatan, torget och Sjögatan. Men föreningen har föredömligt breddat perspektiven de senaste åren och framstår idag som ett spännande dynamiskt sammanhang för lokalhistoria.

Ny bok om det bortglömda Mönsterås
Därför kommer jag också snart att ge ut en bok – en essäsamling som handlar om det bortglömda Mönsterås och om de människor som aldrig hamnar i de officiella historieböckerna.


Ett hyreshuskvarter i Elgerum är lika spännande som Kronobäcks klosterruin, enligt min mening.

Utedasset dolde en militärbunker I

Är det ett utedass mitt ute i skogen? Nej, det visade sig vara något helt annat.

Ingången till en annan värld
I fantasyböcker kan man gå in i en garderob och komma ut i en annan värld. Ungefär samma känsla fick jag när jag öppnade dörren till vad som såg ut att vara ett utedass, men som visade sig vara något helt annat. Här följer den historien i tre inlägg.

Kalla kriget i våra bygder
Kalla kriget märktes kanske inte av så mycket i Sverige? För den uppmärksamme finns det ändå en hel del som minner om dessa år även i Mönsterås kommun – exempelvis skyddsrum, master och bunkrar. Ja, här finns till och med ett gammalt flygfält, som jag har skrivit om tidigare.

Utedasset dolde en militärbunker
Det mesta av detta är idag avvecklat och uppgrävt, men ibland kan man snubbla över något spännande. Häromdagen fick jag ett tips om att det skulle finnas något intressant ute i skogen, så jag begav mig till den aktuella positionen.

Vid en första anblick kan ingen tro att det döljer sig något särskilt där mitt ute i skogen. Det ser ut som ett vanligt utedass vid en skogskulle. Men en elanläggning i närheten avslöjar att här ändå finns något annat. När jag så öppnar den olåsta dörren visar sig direkt en brant trappa rakt ner i underjorden. Det känns helt overkligt. En militärbunker mitt ute i skogen.

När man öppnar dörren möter man inget utedass, utan en trappa som leder ner till den mörka bunkern. Ett getingbo var strategiskt placerat vid ingången.










Nere i bunkern
I bunkern fanns det som behövdes för att klara sig en viss tid - sängar, mat, dricka och tvättmöjligheter. Utanför bunkern ligger en gammal datorskärm och skräpar, och man kan fundera på om den också leder sitt ursprung till bunkerns militära era. Förmodligen var bunkern inte bara ett skyddsrum, utan någon form av samordningscentral.

Inne i bunkern. Foto och (c) Efva Löfberg.

Inne i bunkern. Foto och (c) Efva Löfberg.

Inne i bunkern. Foto och (c) Efva Löfberg.

Mönsteråsbygden hade viss strategisk betydelse
Bunkern härstammar knappast från andra världskriget, utan ingick i det försvarssystem Sverige byggde upp under kalla krigets dagar och där Mönsteråsbygden förefaller ha haft en viss strategisk betydelse.

Bunkern såld
Eftersom det vore olämpligt om bunkern blev en lekplats så vill jag inte avslöja den exakta positionen, men den kan kopplas till ett av de försvarsområden som har funnits i bygden. Militären har idag inget med bunkern att göra, utan lär enligt en obekräftad uppgift ha sålt den till markägaren för en krona för några år sedan.

Tack
Denna artikel hade inte blivit lika intressant om inte Efva Löfberg hade varit vänlig och delat med sig av sina egna fenomenala fotografier inne ifrån bunkern. Stort tack till Efva som tipsade mig och gav mig tillåtelse att använda hennes copyrightskyddade bilder! Där ingen fotograf anges är det mina egna bilder.

Del II

Utedasset dolde en militärbunker II

Utrymme inne i bunkern. Foto och (c) Efva Löfberg.


Vid bunkerns baksida kan man ana något däruppe.


Det visar sig vara bunkerns andra in- och utgång. Luckan var öppen.


En stege och vidare en trappa leder ner till bunkerns inre.


Här syns baksidans utgång inne ifrån bunkern. Foto och (c) Efva Löfberg.

Del III

Utedasset dolde en militärbunker III

Vem kan tro att det gömmer sig en bunker här?


En gammal datorskärm modell äldre är kastad i gräset utanför bunkern. Sannolikt härstammar den från tiden då bunkern tillhörde militären.


Vad kan detta vara för något som fanns i terrängen runt omkring bunkern? Jag hittade tre stycken.


En brunn fanns också i närheten.


Ett elskåp visar att anläggningen hade kraft-försörjning.